Paul Auster

Jag skulle inte vilja säga att jag har ett komplicerat förhållande till Paul Auster. Tvärtom. När någon frågar mig vilka mina favoritförfattare är, en fråga jag för övrigt tycker illa om (ännu svårare än regissör eller till och med artist) - nämner jag ofta Paul Auster.
Men.
Jag har bara läst två böcker någonsin av honom; "Leviathan" och "New York-trilogin".
Ändå är det som om hans språk känns så självklart, som om hans berättelser bär på en sådan dragningskraft att jag utan att kasta mig över böckerna ändå betraktar honom som en av de största.
Kanske är det New York.
Kanske den intellektuella tonen (samma anledningar som gör att man gillar Woody Allen-filmer, alltså).
Kanske är det för att böckerna känns som doppade i sepia.
Jag vet inte.
Men efter flera års väntan och lite tjat från min älskade har jag i alla fall nu tagit itu med "Orakelnatten".
Jag tycker den är fantastisk.
Paul Auster är verkligen min man.