Besvikelse

Fyra europeiska lag bland de främsta i världen, det är inte vanligt. Det har faktiskt bara hänt tre gånger tidigare - 1982 i Spanien (Italien, Västtyskland, Polen och Frankrike), 1966 i England (England, Västtyskland, Portugal och Sovjetunionen) och 1934 i Italien (Italien, Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike). Som ni märker bara när VM gått i Europa alltså.
Sydamerikanska lag har nämligen traditionellt svårt att komma långt på europeisk mark - enda gången det gått hela vägen var faktiskt Brasiliens guld i Sverige 1958. Argentinas silver i Italien 1990 och Brasiliens i Frankrike 1998 samt samma Brasiliens brons I Frankrike 1938 är de enda övriga medaljerna.

Det har också varit ett VM ganska fritt från överraskningar. Att Brasilien åkte ut så tidigt kanske förvånande många, men Frankrike kan väl knappast betecknas som en skräll. Inte heller Portugal med sitt senaste EM-silver i bagaget, kan kallas uppstickare. Argentina imponerade mest av alla i gruppspelet, men åkte (helt enligt regelboken) ut mot värdlandet.
Det är faktiskt bara sju länder som någonsin vunnit VM. Sex av dem fanns med i Tyskland, alla sex gick till kvartsfinal. Tre av dem är i semi. Det enda landet som fattas är alltså Uruguay, som visserligen inte tagit guld sedan 1950 men trots allt ståtar med två totalt (även 1930).

Dåligt med överraskningar alltså. Dåligt med dramatik (även om det bättrat sig på slutet med alla straffar - men vad ska man med förlängningar till om alla bara backar hem och spelar av dem?). Dåligt med stort spel. Filmningar, varningar, utvisningar. Tredje världens (i fotboll betyder det allt utanför Europa och Sydamerika) misslyckande - Ghana enda lag i åttondelsfinal. Stora spelares svek eller i alla fall dåliga form.

Det är mitt VM hittills. Om inte fortsättningen bjuder på något alldeles speciellt kommer detta Tysklandsspektakel snart att blekna till en upphaussad parantes i fotbollshistorien.

Men med lite distans brukar man ju hitta charm i de flesta turneringar, förstås.