Bara några avslutande ord om VM

Italien vann, sett över hela turneringen, ytterst rättvist. Med en imponerande defensiv, en mittback så bra att jag blir alldeles gråtfärdig när jag ser honom, påhittig och tempostark offensiv (i sina bästa stunder) - och med profiler och världsklasspelare som Buffon, Pirlo och Zambrotta har laget släppt in två mål på hela VM (ett självmål och en straff) - hur starkt är inte det? Ända sedan finalen i EM 2000, då jag bländades av Fransesco Totti, har jag unnat Italien denna framgång. Frankrikes kvittering i slutsekunderna, avgörandet i Golden goal - nej, fy. Det var dags.
Sedan smärtade det inte heller att Italiens vinst gav mig slutsegern i jobbets VM-tips, vilket inbringade 700:-. Grazie mille.

Jag har svårt för stora spelare som inte är stora människor. Det krävs inte mycket, men ändå. Maradonas hands i VM 1986, samme galnings dopingavslöjande 1994, Frank Rijkards spottande på Rudi Völler 1990 - jag blir olycklig och illa berörd när jag ser det och det kommer alltid att påverka min syn på dessa spelares storhet (så nej, Maradona är inte världens bäste genom tiderna i min ögon). Det Zidane gjorde mot Materazzi var fruktansvärt. Det var hemskt, det var korkat och det var kanske mest av allt skrämmande primitivt. En människa som kan skalla en annan människa är inte riktigt klok i huvudet. Hade han bara tagit Materazzi i kragen, knuffat honom, måttat ett slag kanske - så hade vi kunnat diskutera provokationer och elakheter i all oändlighet. Men Zidande, hur skymfad han är var, valde att köra huvudet i full kraft in i bröstet på en spelare helt oförberedd på ett sådant angrepp. Jag tycker det är helt sjukt och jag är mycket ledsen över att det föralltid kommer att lägga en skugga över en av de största genom tiderna.

Nu - allsvenskan! Jonathan Johansson, Junior - mmmm.... Det kan bli en trevligt höst det här.