Helena is a punk rocker

Jag vet inte vad det var. Regnet kanske. Kylan. Tristessen. Den avhuggna arbetsvardagen. Men förra veckan försökte jag för första gången på länge vara lite rock'n'roll. Det gick sådär.
Rivstart redan på måndagen. Nytt album från my baby. Victoriateatern, bra med folk, cool miljö, riktigt bra spelning och gratis vin - skulle tvunget och självklart avrundas på Bullen med fler öl och kanske någon snaps till nattmaten. Morgonen efter: örrrk. Men på kvällen hade jag bestämt middag med bokcirkeln och bokcirkeln varken sviker eller nonchalerar man så det blev Metro, det blev mat och det blev vin. Men ganska tidigt, eftersom övriga bokcirkelmedlemmar helt saknar rock'n'rollambitioner. Tack och lov. Onsdag: vilodag (fotboll). Torsdag: ledigt på dagen firas bäst med kaffe och kanske skulle man kunna tänka sig att se landskampen på puben klockan tre och sedan är man ju ändå igång och det är bara en dag kvar att jobba innan helgen så det klarar man och så på fredag morgon: örrrk. Men är det helg så är det. Plötsligt, efter elva timmars arbete är det som om cykeln liksom vänder av åt fel håll och några minuter senare står man där bredvid Doktor Rock med en öl i handen och tänker att det var länge sedan man hörde The Verve. Och då vet man också att det kanske är lika bra att gå bort till Möllan efteråt och kanske när man ändå är där kan man ju ta en öl och kanske en Becherovka, ja varför inte en Irish Coffee? Lördag morgon: helt okej. Upp i stan för presentinhandling, hej hej Lina och vi kan väl ta en öl såhär på eftermiddagen och det är ju fint väder så kanske Bullen igen och när Lisa sedan anslutit och Lina dragit sig hemåt blev det pizza hemma, lite mer vin innan det var dags för sweet baby att spela och för oss att kanske beställa ännu en öl och en Jack Daniels.
Söndag, helt överraskande: helt okej. Jag bakade till och med rabarberpaj.
Och tänkte att det får vara slut på de många utflykterna i rock'n'roll-land för den här gången.
Till helgen blir det Abbekås. Och Tjörnarp.