Gamla kära videoband

Det är inte ofta man ser på video nuförtiden, men klart mest frekvent rullar:

1. Gamla fotbolls-VM eller -EM (1986, 1990, 1994, 1998, 2000, 2002, 2004)
2. Gamla inspelade avsnitt av Tinas Mat
3. inspelade avsnitt av Hitlers Hantlangare

Med kladdkaka i ugnen

Blir man verkligen aldrig för gammal för att slicka skålen?

Godtrogen

Gjorde just ett försök att sitta på balkongen och läsa. Jag menar hey, det är ju 31 maj och solen skiner.
Jag är den naiva typen.

Just nu i Tjörnarp

27 kor.
29 blajjor.
2 odlingsland nedtrampade.

Och så låtsas de som om ingenting har hänt.

Det är ingen hyfs på kossorna nuförtiden.

Önskelista

De här böckerna vill jag ha allra mest just nu:

1. Våld (Joyce Carol Oates)
2. Kärlekens raseri (Ian McEwan)
3. Ormöga (Rosamund Smith)
4. I en klass för sig (Curtis Sittenfeld)
5. Svinalängorna (Susanna Alakoski)

De här skivorna vill jag ha allra mest just nu:

1. Time being (Ron Sexsmith)
2. No wish to reminisce (Neal Casal)
3. My remembrance of you (Diana Jones)
4. The day the river sang (John Stewart)
5. The true false identity (T-Bone Burnett)

Välkomna!

Nytt hopp

Sopranos går på sin sista säsong i USA. Vita Huset har precis haft sin avslutning. Men det finns hopp, vänner!

I höst har en ny Aaron Sorkin-serie premiär på NBC – med Bradley Whitford, Matthew Perry och Amanda Peet. Studio 60 on Sunset Strip.

Kan bara bli bra, eh?

Saker jag njuter av just nu:

- Vita Huset varje måndagskväll
- sommarens första rabarberpajer
- bokhögen på mitt nattduksbord (lockande, inte skrämmande)
- utsikten om vila, god mat och ren luft hela helgen (två dagar i Abbekås, två i Tjörnarp)
- 100-listorna på rycktussarna.nu som självklart inspirerat mig till att göra en egen. Det är typ allt jag tänker på.
- årets första nypotatis hos mamma i söndags
- bilden i mitt huvud med alla likör- och snapsflaskor på rad i köket till hösten
- VM i fotboll (en och en halv vecka kvar!)

Hjälp

Har äntligen fått hem senaste Harry Potter-boken, men vågar inte börja läsa förrän jag kan minnas vad som hände i den förra. Det var så länge sedan jag läste den (och ärligt talat tyckte jag inte speciellt mycket om den), så jag kan inte ens komma ihåg slutet. En snabbresumé av Fenixorden, någon?

Helena is a punk rocker

Jag vet inte vad det var. Regnet kanske. Kylan. Tristessen. Den avhuggna arbetsvardagen. Men förra veckan försökte jag för första gången på länge vara lite rock'n'roll. Det gick sådär.
Rivstart redan på måndagen. Nytt album från my baby. Victoriateatern, bra med folk, cool miljö, riktigt bra spelning och gratis vin - skulle tvunget och självklart avrundas på Bullen med fler öl och kanske någon snaps till nattmaten. Morgonen efter: örrrk. Men på kvällen hade jag bestämt middag med bokcirkeln och bokcirkeln varken sviker eller nonchalerar man så det blev Metro, det blev mat och det blev vin. Men ganska tidigt, eftersom övriga bokcirkelmedlemmar helt saknar rock'n'rollambitioner. Tack och lov. Onsdag: vilodag (fotboll). Torsdag: ledigt på dagen firas bäst med kaffe och kanske skulle man kunna tänka sig att se landskampen på puben klockan tre och sedan är man ju ändå igång och det är bara en dag kvar att jobba innan helgen så det klarar man och så på fredag morgon: örrrk. Men är det helg så är det. Plötsligt, efter elva timmars arbete är det som om cykeln liksom vänder av åt fel håll och några minuter senare står man där bredvid Doktor Rock med en öl i handen och tänker att det var länge sedan man hörde The Verve. Och då vet man också att det kanske är lika bra att gå bort till Möllan efteråt och kanske när man ändå är där kan man ju ta en öl och kanske en Becherovka, ja varför inte en Irish Coffee? Lördag morgon: helt okej. Upp i stan för presentinhandling, hej hej Lina och vi kan väl ta en öl såhär på eftermiddagen och det är ju fint väder så kanske Bullen igen och när Lisa sedan anslutit och Lina dragit sig hemåt blev det pizza hemma, lite mer vin innan det var dags för sweet baby att spela och för oss att kanske beställa ännu en öl och en Jack Daniels.
Söndag, helt överraskande: helt okej. Jag bakade till och med rabarberpaj.
Och tänkte att det får vara slut på de många utflykterna i rock'n'roll-land för den här gången.
Till helgen blir det Abbekås. Och Tjörnarp.

Bryggeriet

Träffade en gammal vän i fredags kväll och pratade ofrånkomligen kvällen igenom om feminism, Hoola Bandoola Band, ett hus på landet - och snaps.
Jag satte ju vinbärssnaps ifjol som jag inte alls blev nöjd med (bara röda vinbär, i år ska jag mixa svarta och röda) och dessutom en krusbärslikör som jag däremot blev väldigt nöjd med. För att inte prata om den där julsnapsen (och glöggen) vi satte i december. Suberb.
Så det blir utökat flaskputter i år.
Likörer: krusbär, blåbär, citron (italiensk Limoncello), äpple med kanel och kärnlikör.
Snaps: bäsk, pors (om vi hittar någon pors men enligt min vän borde det absolut växa nere vi brynet till Tjörnarpssjön), dill och så vinbär då.
Och så vill jag ha en saftmaja!

Landet var det ja

Tsss. Nu har det klampat omkring en massa kor i de båda landen uppe vid huset i Tjörnarp, vilket torde betyda att omkring 130 potatisplantor, tre rader morötter, en rad rödbetor och en rad rädisor nu är helt förstörda.
Så kan det gå när man odlar på landsbygden.
Jättekul.

Kenwood (this bird has flown)

Åh. Jag har suktat efter den i många år, nu är den min! Mammas gamla hushålls- assistent, en klassisk orange Kenwood - med tillhörande mixer och köttkvarn. Så fin!

Annat som vi välkomnat från föräldrahåll idag: öl och vin, filékniv, majskolvsgafflar och bruna Höganäskrus (två små, ett stort och en tillbringare). Plus två tomatplantor.

En oväntat bra dag, helt enkelt.

Nasseprinsen (som kunde blivit vår kung)

Per Svensson verkar ha skrivit en intressant bok om kungens pappa, han som faktiskt kunde blivit vår kung (hemska tanke). Boken verkar inte direkt vara ett vedträ i den lilla rojalistiska eld som trots allt brinner någonstans i mig - men en hemsk och nödvändig sanning om Sveriges absoluta överklass och ett styrandesystem som inte alltid kan rättfärdigas.
Läs Aftonbladets recension här: http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,814305,00.html

Apropå Henrik Larsson

"People always talk about Ronaldinho, and everything, but I didn't see him today - I saw Henrik Larsson.

Two times he came on - he changed the game, that is what killed the game - sometimes you talk about Ronaldinho and Eto'o and people like that, you need to talk about the proper footballer who made the difference and that was Henrik Larsson tonight because I didn't see no Ronaldinho or no Eto'o."

- Thierry Henry efter matchen igår.

Done!

Life's a box of chocolate

Tänk en så vacker final det hade kunnat bli om man inte valt en norsk domare till årets mest prestigefyllda match. Vilket tempo i upptakten, vilken teknik, vilken fart - och vilket Arsenal! Men Barcelona hade börjat tugga sig in in matchen redan innan Lehmann blev utvisad, förstås. Det hade kunnat bli hur jämnt och fantastiskt som helst, allra mest för oss neutrala åskådare. Jag gillar verkligen samhörigheten i att hålla på ett lag - men ibland är det skönt att kunna luta sig tillbaka och njuta. Och Champions league-final – det är njutning på högsta nivå.

Därför dukades självklart också lämplig buffé in. Gazpacho (himmelsk!), stark salami i tunna skivor (från Zin Zino), parmaskinka i rullar med getostkräm, saltiner, S:t Agur, en stor bit parmesanost, chilimarinerade vitlöksklyftor, oliver med ansjovisfyllning, guacamole, kapris, honungsmelon, ett grövre italienskt lantbröd (också från Zin Zino) och en liten skål med olivolja, grovsalt, hackad persilja och vitlök att doppa det i. Samt några Pilsner Urquell och ett mustigt, spanskt Rioja-vin.
Hej njutning.

Det blev en bra final trots Arsenals decimerade manskap. Det blev mer kämpa och mindre finess kanske, men så tempostarkt och i många stunder så genialiskt att man satt och hoppades på oavgjort och en förlängning lika lång som en månresa. Mest genialisk av alla i avgörande lägen - Henrik Larsson. Två målgivande passningar gav honom precis den sortin han ville ha när han nu lämnar världens vackraste stad och världens bästa spelare för ett betydligt gråare Helsingborg. VM-formen verkar god hos de svenska toppspelarna, onekligen. Tack tack.

Ändå tror jag inte Henrik Larsson blir så fruktansvärt dominant i allsvenskan denna höst. Betänk att han är van vid att spela snabbt, att tänka snabbt, springa i luckor där han får bollen i rätt ögonblick och på skosnöret. Han kommer att tänka mycket fortare än sina medspelare i Helsingborg. Det kommer att ta ett tag att vänja sig vid det.

Men alltså, jag kommer aldrig att förstå det. Barcelona. Eller Helsingborg.

Märklig människa, den där Larsson.

Livet på entreprenad

Världen går sannerligen inte framåt. Läs artiklarna om vad som händer med städerskorna som tidigare varit anställda av Kävlinge kommun men gick över till Förenade Service när kommunen valde att lägga ut uppdraget på entreprenad här:

http://sydsvenskan.se/skane/article159583.ece

Lägg märke till trevliga formuleringar som att det var rätt att "läxa upp" personal efter att den kommunicerat med omvärlden och inte minst att de som känner att de inte hinner med utan måste avsluta sitt arbete på obetald övertid får skylla sig själva eftersom de då inte följer företagets uträknade MTM (mätning, tid och metod), som räknat ut i vilken ordning och på vilket sätt arbetet ska utföras samt hur lång tid det då tar.
Tänk er. Det finns en metod. För att få städningen så effektiv som möjligt. Så tidsbesparande, pengasparande som möjligt. Gör på precis samma sätt, på precis samma plätt, på precis samma tid - dag ut och dag in. Robotmässigt.

Fy fan.

My way

Har hon blivit galen, tänker ni.
Odlingar, blommor, balkonglådor, sättpotatis, lantliv, fotboll, fotboll, fotboll. Är det allt hon lever för?
Ja, säger jag.
Så är det.
Just nu.

Fotbollsfeber

VM-trupperna staplas på varandra nu. England, Sverige - och nu Italien, Frankrike, Brasilien, Argentina, Spanien, Holland och Tyskland. Vilka spelare, vilken turnering.

De flesta pratar såklart om Brasilien. Naturligtvis. Men försvaret känns inte så självklart, tycker jag. Både Roberto Carlos och Cafu är äldre och sämre. Men okej, startelvan skulle kunna se ut som så:

Dida (Milan)
Cafu (Milan), Lucio (Bayern München), Juan (Bayer Leverkusen), Roberto Carlos (Real Madrid)
Kaka (Milan), Edmilson (Barcelona)/Gilberto Silva (Arsenal), Juninho (Lyon), Ronaldinho (Barcelona)
Ronaldo (Real Madrid), Robinho (Real Madrid)

Vilket lag. Men förbundskapten Parreira har redan meddelat sin startuppställning i första matchen - och då är varken Robinho, Edmilson, Gilberto Silva eller Juninho med (istället Adriano, Ze Roberto och ässetråkiga Juventus-Emerson). Så. Man vet aldrig.

Det finns förstås fler drömlag, tro inte annat. Lek med dessa:

Gianluigi Buffon ( Juventus)
Fabio Grosso (Palermo), Fabio Cannavaro (Juventus), Alessandro Nesta (Milan), Gianluca Zambrotta (Juventus)
Gennaro Gattuso (Milan), Andrea Pirlo (Milan), Daniele De Rossi (Roma)
Francesco Totti (Roma)
Luca Toni (Fiorentina), Alberto Gilardino (Milan)

Paul Robinson (Tottenham)
Gary Neville (Manchester United), Rio Ferdinand (Manchester United), John Terry (Chelsea), Ashley Cole (Arsenal)
Owen Hargreaves (Bayern München)
David Beckham (Real Madrid), Frank Lampard (Chelsea), Steven Gerrard (Liverpool), Joe Cole (Chelsea)
Wayne Rooney (Manchester United)

Gregory Coupet (Lyon)
Willy Sagnol (Bayern München), Lilian Thuram (Juventus), William Gallas (Chelsea), Eric Abidal (Lyon)
Zinedine Zidane (Real Madrid), Patrick Vieira (Juventus), Claude Makelele (Chelsea), Alou Diarra (Lens)
Thierry Henry (Arsenal), David Trezeguet (Juventus)

24 dagar kvar till VM.

Imorgon är det final i Champions league.

Förra veckan vann F25 seriefinalen mot [auh - laug - eth] och är obesegrat efter fyra matcher, med 30-2 i målskillnad.

Livet är fotboll.

Grymt duktig (och väldigt trött)

Trött. Stel. Men nöjd.

Dagens Tjörnarp: planterade fem pelargonior, rensade rabatter, klippte ner klängblommor, satte tre smultronplantor vid stenröset, två rabarberplantor, tog bort ogräs runt jordgubbarna, sådde två längder morötter (ca 10 meter vardera) och satte fyra rader potatis (25 stycken i varje rad).

Kvar (brådskande): tre längder potatis i Östra Parken samt persilja på Västbanken. Och lite senare tomater (min hemmaodlade sticklingar) vid södra gaveln plus gräslök om den tar sig lite.

Konstaterade också att bigarråträdet blommade för första gången. Om något år blir det skörd!

Det betyder att vi i år kan njuta av potatis i mängder, morötter (både sommar och höst), rödbetor, rädisor, persilja, gräslök och tomater. Dessutom krusbär, röda vinbär, svarta vinbär (kanske, den var rätt skral ifjol - kanske får sätta ny nästa år?), hallon, jordgubbar, smultron och rabarber.

Om något år kan vi lägga till bigarråer och plommon och, om jag får som jag vill, blåbär. Plus lite mer kryddväxter.

Jag älskar Tjörnarp.

Lite duktig

Det är konstigt det där med förväntningar man ställer på sig själv. Det är ju så, när man jämför sig med andra inom ett specifikt område glömmer man allt det där de inte är bra på. Då är det klart att man finner sig själv i skuggan. Då är det klart att man känner sig lite misslyckad och slö.
Men.
Samtidigt är det svårt att låta bli att försöka. Ibland kommer man ändå rätt nära.
Kanske är det gott nog.

Igår planterade jag om mina vintervilande pelargonior och klippte ner dem, bytte jord till en stackars blomma jag haft på soffbordet som sett lite vissen ut i ett par månader, valde ut de starkaste av tomat-, chili-, gräslöks- och basilikasticklingarna och satte dem i ett steg större krukor med ny gödning i förhoppning om att de nu ska utveckla sig till de frodigheter som ska krydda sommaren.

Nu drar jag till Tjörnarp.
Dags att sätta potatis.
Och smultron, morötter och rabarber.

Sedär, inte helt tokigt ändå.

Lugn

Inte varje helg men ibland, är jag så pigg att jag kan gå ut och sätta mig med en kopp kaffe och läsa tidningen på balkongen vid nio. Då är stan helt tyst, bara fåglarna hörs. Och kastanjeträden som rasslar.
Det är en av de vackraste stunderna på hela veckan.

Zlatan igen

Glömde:

"Tänk att det fanns
mänskor som sade att Zlatan var trams
Dom hade fel, vi hade rätt –
du är den bäste vi nånsin sett
Yeah yeah
yeah yeah
yeah yeah"

Minns en dag på Vångavallen för många år sedan när vi stod bakom ett gäng gubbar från Trelleborg och de hela matchen igenom högljutt förklarade att den där ZlAtan (rimmar på gatan) inte var något att ha och honom kommer snart ingen att komma ihåg.

Yeah yeah. Yeah yeah. Yeah yeah.

Såhär, Ledin, precis såhär!

Alldeles självklart handlar den bästa VM-låten på decennier om Zlatan.
Alldeles självklart är den charmig, svängig, kärleksfull och medryckande, alldeles självklart är den talangfull och gjord med glimten i ögat men på blodigt allvar - alldeles sjävklart är den precis allt det där som Tomas Ledin aldrig någonsin varit i närheten av.
Ystadsgruppen Elias tar med sjuåringen Frans och gör "Who's da man" och kommer undan med att använda fraser som "vårt fosterland", kommer undan med "visst det gör ont, men du är min kung - kom hela Sverige var med och sjung" - för ingen står stilla, ingen kan värja sig - och ingen kan annat än älska en låt som har en refräng lik "I love you, ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic".
Ingen utom Lars-Åke Lagrell borde vara förvånad.
Till bra musik - till all bra musik - krävs passion.
Tomas Ledin, någon?

Beröm...

Åh! Jag har fått mitt första berömmande mail som respons på Rootsy-recensionerna (nu låter det kanske som om jag fått en massa nedklankande mail istället - men jag har alltså inte hört någon så mycket som andas om vad de tycker). Nu blir mitt dåliga samvete än sämre för att jag inte tagit tag i den lilla högen skivor som ligger vid spelaren...

Läs här:

"Jag väntar ivrigt på dina bidrag på Rootsy!
Det du skrivit so far är kanon."

Inte illa.

Tyskar är tyskar är tyskar

Precis när man satt och fräste åt Tomas Ledin som bäst, åt den trygga, förbannade, osexiga, apatiintvingande, sömniga Tomas Ledin - som inte ens kunde ha vett nog att skriva en NY låt till VM (men okej, med "Gilla-la-la-la-la läget" som senaste merit så förstår jag honom) utan dammar av något gammalt trams (herreguuuuud - "vi är laddade, vi är tända" - jag vill bara dra en filt över huvudet) - så, som en räddare i nöden, som en bardisk i dimman; den officiella VM-låten.
Sjunges av Il Divo och Toni Braxton.
Jag dör.
Il Divo och Toni Braxton.
Tyskarna ska alltid vara värst.

Facit

Eh. Jag känner visst mig själv. Det blev ett litet besök hos Hockey och Elin, färdig gulaschsoppa på burk (Felix, yummie), EM-sammandraget från 2004, telefonprat med mamma, Söderläge kl 20 på SVT (nytt favoritprogram) och sedan någon timme framför datorn med Söderlägeprogram jag missat, tips om olika planteringar och hur man får bort nässlor.

Men jag beställde böcker också; Jesper Högströms "VM-boken", nyaste Harry Potter (jag har inte läst den, det är synd och skam särskilt som jag de senaste veckorna varit helt Potterifierad när jag för första gången sett filmerna) - och Morgans Spurlocks "Jag och extra allt".

Fotboll, fantasivärldar och mat.

Jag i ett nötskal.

Slutet är nära

Ser trailer för nästa omgång av Krönikan på svensk TV, den jag redan sett på danska kanaler - och är tvungen att gå in på hemsidan för att få reda på när nästa danska avsnitt kommer.
I slutet av året, säger informationen.
Kommer de sista två avsnitten.
Sista TVÅ.
Två.
Ska all denna längtan få ett så abrupt slut?

Inlåst

Ikväll borde jag verkligen utnyttja det faktum att jag är ensam med att skriva minst en recension (eller åtminstone lyssna på de skivor jag ska tycka till om), dammsuga, handla middag och frukost, gå två varv i Pildammarna så att jag än en gång får kramp i de där musklerna bredvid smalbenet som jag aldrig vetat vad de heter, laga god mat och skriva ett utkast till det nya provisionsförslaget som ska lämnas in i nästa vecka.

Men egentligen vill jag bara sitta på balkongen - och när det blir för kallt gå in och sätta på videobandet med VM-fotboll från 1986.

Att inte kunna vara ute i solen när den väl skiner kan sannerligen suga musten ur en.

Himla på bara

Inser att jag nog tillhör den generationen i alla fall, bara genom att undra vad "ungdomarna" säger om saker och ting.

Herregud.

Hasta la vista Orvar

Jag har inte alltid varit överens med Orvar. Men jag gillar honom. Och jag gillar hans program (även om mellansäsongen med en miljon recensenter inte var hellyckad).
Nu är det slut.

Under sina sju år på Filmkrönikan har Orvar gett åtta filmer högsta betyg; Timmarna, Hero, Big Fish, Lost in Translation, Good Night and Good Luck, Alien Directors Cut, Guds Stad och Återkomsten.
Jag har inte sett "Återkomsten" (utbudet av smala ryska filmer är inte gigantiskt i min videobutik), jag är inte förtjust i vackra kampfilmer som "Hero" (men har inte sett den) och avskyr sådant som "Alien" - men i övrigt är ju urvalet underbart.

Jag kanske inte borde skryta om det men... av de fem filmer vi är överens om har jag allihop på dvd utom "Good night and good luck" - men den går å andra sidan fortfarande på bio.

Säger ungdomarna "videobutik" förresten? Eller tillhör jag plötsligt generationen man himlar med ögonen åt?

Nya bloggfavoriter

Ah, denna flod av människor - intressanta eller ointressanta - som bloggar landet över!

Två nya favoriter:

HERMANN DILL (pseudonym):
http://www.fotbolldirekt.com/bloggen/
KJELL HÄGLUND:
http://www.weirdscience.se/index.php?sida=blogg

Om bara LISA (http://lisakristiansson.blogspot.com/) och DANIEL (http://windstorms.blogspot.com/) kunde komma igång lite mer frekvent skulle jag nästan alltid ha något att läsa. Ljuva tanke.

Sveriges trupp

Sjäklvart måste man tycka. Det är VM. Sveriges trupp är uttagen.
Och den här gången känns det faktiskt riktigt bra.

Det är klart - i min bok hade Marcus Lantz varit självskriven. Kanske hade det varit skönt med någon mer rutinerad målvakt att falla tillbaka på om Isakssons skada går upp igen, men någonstans är det kul med förbundskaptener som ändå tänker ungt. Nu är ju i och för sig Rami Shaaban 30 år fyllda så framtidslöfte är kanske att ta i. Men ändå.

Alexander Östlund ut. Bra. Förvånande för att vi inte vant oss vid Lagerbäck/Andersson istället för Lagerbäck/Söderberg (då hade det aldrig hänt) - men inte många hade gjort annorlunda. En spelare som inte ens platsar i engelska division 1 ska självklart inte tas ut i en svensk VM-trupp. Att sedan alternativen inte varit som en ocean av möjligheter är ju sin sak - jag tycker Niclas Alexandersson är det klart bästa alternativet som det ser ut idag. Han är bättre på mittfältet men ändå det formstarkaste valet - och en spelande högerback är vi inte helt bortskämda med.

Daniel Andersson kom med. Inte mycket att säga om eftersom Lantz aldrig var påtänkt. Daniel har varit en dominant i Allsvenskan sedan han kom hem - men Allsvenskan är å andra sidan Allsvenskan.

Roligt att både Rosenberg och Elmander kom med. Vi behöver den typen av spelare. Mattias Jonsson är väl okej (och skulle aldrig falla bort ur Lagerbäcks trupp) och Allbäck har ju på något sätt skaffat sig ett imponerande facit i landslaget. Så det vore svårt att stryka någon ur den fyrklövern.

Kalle Svensson? Har inte sett så mycket av honom, men det känns som ett fräscht och bra val. En sådan kille som skulle höja sig om han fick chansen, var min första spontana reaktion. Som Kåmark 1994, typ. Men Petter Hansson är trist - och har inte gjort en bra minut i landslaget. Jag hade långt hellre sett Daniel Majstorovic, med ett bra år med Basel (också i UEFA-cupen) bakom sig. Men Petter Hansson kommer förstås inte att få spela en minut så det kan kanske kvitta.

För att Sverige ska gå långt i VM krävs en frisk Edman, en formtoppad Mellberg, en funktionell Alexandersson, en Anders Svensson med självförtroende och supertrion Ljungberg, Zlatan och Henke avslappande, hela och hungriga. Plus en Isaksson i sitt livs form, en Linderoth som kan springa hur mycket som helst och en Christian Wilhelmsson som visar att han håller på allra högsta nivå. Kanske en Rosenberg som visar sig vara den i sammanhanget perfekte inhopparen också.

I stort sett är det bara Teddy Lucic som jag litar helhjärtat på, med andra ord.

Guld ska glimma där det hör himma

Äh, jag babblar så mycket. Över 23.000 på Malmö Stadion och sol över en inte direkt ogrön gräsmatta skapade förutsättningar lika förtrollande som de var... 2004. Typ. Och Jari Litmanen alltså. Vilket geni. Väldigt bra inhopp av Emil Hallfredsson också, även om den utbytte Behrang Safari också varit pigg - vänsterkanten var MFF:s bästa anfallsvapen om man undantar Jari.
Men det var ändå nervöst i andra halvlek. Glenn och Safari kom inte rätt i positionerna till vänster, fick ingen direkt hjälp av en förvirrad mittbacks-Daniel och inte heller av en ambitiös och lovande men lite orutinerad Jocke Nilsson från mittfältet.
Det största intrycket ändå - om detta är vad MFF kan prestera med Anders, Järdler, Skoog och Jon på skadelistan (Yksel får nog stå tillbaka lite) så lär motståndarna darra i byxan nu - kommer bara de defensiva nyckelspelarna tillbaka blir det mycket svårt att rubba Malmö. Och om Höiland återvänder... oj oj oj.

32 dagar kvar till VM

En dryg vecka kvar till Champions League-finalen, en dryg månad till VM. Det är bara fotboll nu - och trots Skånederby ikväll på Stadion känns min närvaro lite pliktskyldig. Sorry.

Sven-Göran Eriksson har tagit ut sin preliminära trupp till VM och, jag menar, han skulle kunna matcha följande lag (om Wayne Rooney hinner blir frisk):

Robinson
Gary Neville - Rio Ferdinand - John Terry - Jamie Carragher (nu har vi Sol Campbell, Ashley Cole och Wayne Bridge på bänken)
David Beckham - Frank Lampard - Steven Gerrard - Joe Cole
Wayne Rooney - Michael Owen (kan säkert bli Peter Crouch istället för Rooney).

Jag menar hallå hallå hallå. Och då tror jag ändå inte riktigt på att England går hela vägen. Italien, Brasilien, Argentina, Tyskland, Holland och Frankrike har alla lag med samma kapacitet. Med outsiders som Mexiko och Sydkorea. Eller Elfenbenskusten kanske kan skrälla?

Det blir en lång månad det här.

Plantagen i västra parken

Östra Parken ståtar med hallon och jordgubbar, om en vecka stoppas tre rader potatis också ner i marken. Västra Parken är nästan klar, som synes. Morötter, rädisor, rödbetor och potatis. Jag undrar jag om vi inte får sätta ännu mer morötter. Det finns få saker som är godare än egna morötter, precis upplockade ur jorden och avsköljda i pumpen nere vid hagen. Så får det bli.

Stegräknare, cykeltävlingar och motion i vardagen

Ja, men, alltså, jo det är klart att jag ska gå ner lite i vikt till bröllopet. Och jag måste erkänna att sedan jag funnit min klänning så är det inte lika svårt att hålla motivationen uppe. En gång för alla dock; jag älskar mat. Jag älskar njutning. God mat, god ost, gott godis, god öl, god likör - är njutning. Det kan jag bara inte avvara. Det går inte. Kommer aldrig att göra det.

Så. Nu har jag satt igång projekt vardagsmotion. Lina gränsar till S:t Lars i sin frenetiska jakt på vinst i jobbets stegräknartävling - där har en sann latmask som jag själv lite att dra nytta av. Dessutom har Sydsvenskan startat en cykla-till-jobbet-tävling, som imorse satte min häck på en sadel och fötterna på pedaler - tävlingar är ändå tävlingar och jag förstår lite var Lina kommer ifrån.

Vi får väl vart allt detta leder. Och vad det resulterar i. Bäst kanske att inte hoppas på för mycket.

Vårstök i Tjörnarp

Jag har aldrig haft trädgård. I två år har jag hjälpt pappa att vårrensa och förbereda i Tjörnarp - men det har mer handlat om att utföra hans instruktioner och strävan efter att allt ska bli så mycket förr som det bara går. Men det gör det ju inte. Och jag har fått ny energi.

Igår var det dags för det första racet. Våren kommer alltid lite senare i Tjörnarp än i Malmö och på marken ligger de fallna löven i lika tjockt täcke som i november. Men i bäcken forsar undansmält snö och vattennivån är så hög att det inte går att ta sig över på andra sidan hagen utan meterhöga stövlar (och det har ju ingen). Gräset är på flera ställen avbrutet av påskliljor som tyckts sprida sig lite som de vill.

Agenda var på förhand rätt självklar. Både hallonen och jordgubbarna, som tillhörde förra årets lyckade skördar, behövde rensas och klippas, jorden fräsas, landet luckras upp och gräset gödas. Inte gjort i en handvändning kan jag meddela och min stackars kropp, alldeles ovan vi denna typ av arbete, värker idag i både underarmar, axlar, rygg och baksidan av låren. Men grunden är i alla fall lagd - förvisso har pappa lite kvar att fräsa i Östra Parken och den gamla rosenrabatten. Sedan kommer såklart det viktigaste - sådden.
I år ska vi ha rädisor, potatis, morötter, purjolök och rödbetor i landet, persilja, dill och gräslök i gamla rosenrabatten (tillsammans med potatis antagligen), ännu mer potatis i Östra Parken och längs med södra gaveln på huset ska vi ha tomater. Där hade jag också tänkt sätta några smultronplantor (hög mysfaktor, inte sant?). Det hade också varit trevligt om de flyttade rosorna från ifjol tagit sig lite till i år om antingen plommonträdet eller bigarråträdet kunnat ge frukt för första gången och om busken med svarta vinbär på något mirakulöst sätt återfunnit krafterna efter det som tycktes vara den sista sucken förra sommaren. Det finns väl oändliga möjligheter, antar jag.

Om man bara hade tid att vara där lite mer. Om man bara kunde lite mer.
Så hade Tjörnarp kunnat bli som förr. Kanske.

Återuppstånden

Men. Går en kommer en annan. Shakespeare Pub, också i Höllviken och länge byns stolthet, har i många år körts i botten av krögare som struntat i anor och än mer i ambitioner. Men, som mycket lyckad avslutning på lördagskvällen efter den fantastiska skivan på Aptit, gick vi över gatan för att se om inte den beryktade renoveringen kanske ändå gjort skillnad. Och minsann. Anders Morand och sonen Martin har tagit över och gett stället ett verkligt lyft. Anders har varit på Bishops Arms i många år och tagit med sig hela konceptet till Näset, med massor av god öl - både på flaska och fat, stor whiskeysamling och ny inredning som andas gammal stil men ny fräschör (randiga engelska tapeter, bokhyllor och lädersoffor - hela paketet). Dessutom, och för detta bör de få någon typ av utmärkelse, är den gamla heltäckningsmattan (med decennier av spilld öl och fimpade cigaretter) uppriven och ersatt med trägolv.
Ett riktigt bra ställe mitt i gamla Höllviken. Vem kunde tro det?

R.I.P.

Var i lördags på Aptit Deli i Höllviken för att avnjuta den sista måltiden på detta underbara ställe. Det är en god väns bror som äger restaurangen och herregud vad god mat vi fick. Musslor i chilisås med viss syrlighet, scampiskjärtar, friterade bläckfiskringar och vårrullar (till dessa tre; sötsur sås och aioli), bruchetta med getost, honung och valnötter samt lammracks med risotto - och vid sidan självklart ett utsökt rött vin. Efteråt espresso och en stor bit tiramisu.
Om en vecka stänger Aptit Deli.
Jag kommer att bära sorgband.