Timmen efter

Jag älskar den första timmen efter att biofilmen tagit slut.

Jag är sällan så lugn, så samlad, så känslosam och minnande som då. Som om man tack vare att bion stängt ute allt annat än det man ser, hör och känner inför filmen har hamnat i en bubbla där inget vardagligt kan störa.

Och sedan vara bubblan en timme extra.