Stereotyper i kulturen

Så fort någon släpper en skiva som är mörk i tonen; om död, sorg, saknad och ensamhet - så plockas snabbt alla hyllningsklichéer fram om mod och förmåga att blotta sitt innersta. Men jag blir rätt trött av det. Att känna sig missförstådd och försmådd gör varenda tonåring över hela världen, många uttrycker det också i dagböcker, uppsatser, dikter och numera - bloggar. Det finns inget speciellt modigt i det.

Att vara lycklig däremot, är sårbart. Att berätta för världen att man älskar någon, är att blotta strupen.

För att skriva en text om sorg, ensamhet och känsla av otillräcklighet krävs en melankolisk ådra, rätt böcker i hyllan, lite egocentrism och en del talang.

För att skriva om lycka krävs en poet.