En helg på landet

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 17.57
Det blir mörkt snabbt här i Tjörnarp. Det blir dessutom väldigt mörkt. Vi kom upp vid fyratiden och hann precis packa upp all mat och sätta på en kopp kaffe innan det blivit så svart att man inte längre kunde se handen framför sig.
Det blir inte bara väldigt mörkt i Tjörnarp, det är också väldigt tyst. Allting är lite mer eller lite mindre än i stan. Helt klart en kulturkrock, men en högst välkommen sådan. Det är en enorm lättnad att vara här.
Vi tog nya vägen hit, genom Södra Rörum och Häglinge. Det är en väldigt vacker sträcka genom lövskogen och hagarna – som att köra genom en vägg av eld, så orange var träden längs vägen. Det var en av de vackraste höstbilder jag sett och hade jag bara inte behövt vara så koncentrerad på hur vi skulle köra (jag har uselt lokalsinne) hade jag kanske klämt fram en tår.
Innan vi lämnade Malmö passade vi på att handla allt som behövs till maten här. Ikväll blir det cottage pie med svarta oliver och persilja i moset och chévre i skivor på toppen. Imorgon ska en höstgryta med paprika, champinjoner, kantareller, enbär, rödvinbärsgelé och vin stå och puttra större delen av dagen så att köttet smälter i munnen när det blir dags. Köttet köpte vi på Möllevångstorget; ett halvt kilo nymalen blandfärs till cottage pien och en stor fin bit fransyska till grytan. Dessutom, det går ju inte att undvika när man är i kvarteren, slank vi in på Möllans ost för lite godsaker. En bit Saint Agur till pepparkakorna, en ask vitlöksost, ett italienskt lantbröd och – en bit stark Roquefort. Jag hade kunnat handla i princip hela affären. Men fick nöja mig med en del smakprov från grönmögelsdisken.
Pappa hade varit här och förberett vår helg. Huset var varmt och kylen bra fylld redan innan vi kom. Min far är inte en man av ord (om man undantar det skrivna), men han är en av de varmaste människor jag vet. Han visar sin kärlek i handlingar.
Det känns konstigt att vara här utan farmor. Man ser huset och omgivningarna med lite andra ögon, lite mer på distans men ändå på något sätt närmare. På samma gång är det vemodigt och stärkande. Jag älskar Tjörnarp med eller utan farmor men mest av allt älskar jag ändå bara farmor. Hennes röst ekar i väggarna här. Det känns tryggt.

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 18.12
Det har börjat duggregna. Ljudet av vattendropparna som landar i gräset är det enda som bryter tystnaden.

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 22.56
Proppmätt. Vår cottage pie blev himmelsk. Persiljan i moset, chévren på toppen precis lagom grillad så att det bildats en ljusbrun skorpa…
Det regnar mer nu, men det syns knappt genom det kompakta mörkret. Jag har hängt upp tygstyckena med blommor på för fönstren. Det har jag aldrig gjort förut. Det är farmors jobb.
Jag minns en sommar för fem år sedan – jag, Anders och Maria var i Tjörnarp över en helg. Anders bodde i London då, jag var 22 år gammal och hängde på Ölcaféet fler kvällar i veckan än jag var hemma. Vi älskade Tjörnarp, det har vi alltid gjort, men mer för farmors skull än någonting annat. Efter en halv dag startade Anders bilen och andades in avgaserna, omställningen från London var lite för stor för honom. Det var på skoj, men vi skrattade mer åt tillvägagångssättet än åt poängen – vi var unga urbanister och vi älskade det. Det känns märkligt att tänka på det nu.
Det regnar så mycket att stuprännan över köksdörren börjat läcka.
Åtminstone hörs det så.
Det går inte att se genom mörkret.


TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 23.01
Lantluften tar ut sin rätt.
Kanske har det också med den dubbla portionen cottage pie att göra.
Hursomhelst säger jag god natt nu.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 10.42
Har precis vaknat. Måste ha sovit minst tio timmar i natt. Soffan farmor brukar ligga i är aningen sliten, den har väl trots allt använts i fyrtio år. Vaknade med jämna mellanrum under natten av ryggont. Men det löser sig.
Precis innan jag skulle somna igår small det till i en av musfällorna i skafferiet. Richard och jag gick på safari genom huset, tassandes på tå för att se vad det var som lät. Musen var väldigt död och låg på golvet inne i skafferiet. Richard fick slänga ut den på backen. Själv vägrade jag befatta mig med den.
Jag kan inte se djur som djur. Alla djur är sällskapsdjur. Jag antar att jag därför aldrig skulle kunna bo på en bondgård, där djur är levebröd, mat och arbetsredskap – ting fria att använda efter behov. En död mus? Släng ut den på backen så tar katterna den.
Jag som knappt kan slå ihjäl en fluga.
Det har slutat regna. Bjerrehus borta i kurvan drog precis igång någon maskin, en såg eller något. Annars är Tjörnarp ännu tyst.
Musen som skrämde oss halvt ihjäl har en grannkatt släpat bort.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 11.16
Frukost; tre skivor vörtbröd (första för året), en med ost och två med munkakorv. Munkakorv är kanske det bästa jag vet. Till mackorna: varm choklad. Som i gamla tider. Alla borde dricka varm choklad på hösten och äta vörtbröd med munkakorv på.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 13.21
Middagen är påbörjad. Paprika, champinjoner, kantareller, schalottenlök och fransyska puttrar i stekgrytan tillsammans med lite rödvin, grädde, enbär och rödvinbärsgelé.
Det har slutat regna. De flesta löven har trillat av träden och landskapet är så mycket öppnare nu än på sommaren. Man kan se förbi träden vid bäcken och genom skogspartiet bakom, bort mot granngården. Om sommaren är väggen av grönt tätare än en rullgardin. Det är vackert då. Det är vackert nu.
Dags för glögg.
Sedan promenad.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 14.59
Det sprakar i kakelugnen. Efter promenaden sänkte vi elementen och tände fyr; tidningspapper i botten, plywoodkuber och tunnare vedbitar – eld på en sekund.
När vi gick förbi Bjerrehus på väg upp mot stora vägen sprang en randig katt ikapp oss. Han liknade Elvis, men betydligt tunnare och med ett jack i örat som tydde på en lite hårdare verklighet än våra lyxdjur lever i. Katten sprang precis några steg framför oss hela vägen upp till Rut och Nisses, som vår egen guide på landsbygden. Vi döpte honom till Crocket efter Davey Crocket.
Grytan på spisen luktar fantastiskt. Richard har satt på sig sina rutiga filttofflor och flyttat fram en fåtölj framför kakelugnen. Nu läser han om Bob Dylan med ett glas vin i handen. Han ser nöjd ut.
Själv känner jag att jag vill göra allt och ingenting. Läsa och njuta, klyva ved, gå omkring och lukta på hösten, dricka glögg, titta på TV, lägga en patiens – timmarna går och jag är rädd att åka härifrån och känna att jag inte hunnit med allt. Jag vill suga ut den sista droppen liv den här helgen. Njuta till sista cell.
Bara en stressad storstadsmänniska känner nog så.
Eller en som inte riktigt vet var hon hör hemma.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 21.29
Så mätt att jag knappt kan andas. Ännu mindre skriva.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 11.12
Ännu en morgon har grytt. Vaknade prick klockan tio, precis om igår. Märkligt.
Gårdagskvällen blev ett stort frosseri. Grytan var gudomlig, om än lite lite gräddig. Nästa gång blir det mindre grädde och mer vatten med kanske en klick messmör. Kryddningen var dock perfekt.
Det finns ingenting vettigt att se på tv en lördagskväll. Vi såg Folktoppen med Babben Larsson som enda behållning – det skulle röstas fram Sveriges största stjärna och Björn Borg var inte ens nominerad. Löjligt. Till slut vann Ingemar Stenmark (stor idrottsprofil absolut, men stjärna? Njae.) med Carolina Klüft som två (absolut inte, hon är alldeles för folklig och trevlig). Min topp 4 (sedan kommer ingenting och ingenting): Björn Borg, Agneta Fältskog, Zlatan och Carola. Jag antar att det rör sig om levande stjärnor, annars vore det skrattretande att inte ha med Greta Garbo och Ingrid Bergman – då hade vi inte ens behövt några andra kandidater. Jaja, att svenska folket inte har någon smak kommer ju knappast som en överraskning.
Det händer mycket här på landet man inte direkt är van vid hemmavid. När jag gick ut i vedkällaren för att hämta mer bränne till kakelugnen blev jag anfallen av Läderlappen himself. Döda möss okej, levande kanske i dagsljus, men fladdermöss betackar jag mig för. Flygande hundar? Isch.
Helgen har gått fort. Men vi har njutit av varenda sekund. Och ätit som de gottegrisar vi är. Så fort grytan sjunkit några centimeter i magen igår kväll plockade vi fram en härlig ostbricka med kex och pepparkakor. Jag måste ha gått upp flera kilo.
Dags att klyva lite ved. Någon nytta får man väl göra häruppe.
Ska bara dricka upp glöggen först.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 11.36
Jag tror aldrig jag sett så många löv i hela mitt liv. Överallt ett hav av rött, brunt och gult. Utsikten mot bäcken är som en havsvy med fel färger. Hela hagen grön av gräset, efter bäcken helt gult av lövskogens fallna blad. Vackert.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 13.11
Jag är inte alls speciellt förtjust i att packa ihop. Uppbrott ligger inte för mig.
Snart är vi redo att åka.
Det känns lite sorgset.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 13.32
Klart för avfärd.
Tillbaka till vardagen.