Snart är det mörkt på riktigt

I en plötslig paus från julstämningen kom jag plötsligt att tänka på den stora vinterdepressionen. Den kommer snart, vet ni. Januari, februari, mars. De längsta, mörkaste, tråkigaste, mest nedslående månaderna på året.

Man borde resa någonstans.

Men.


PS. Min mamma ska till Thailand och Malaysia, min pappa ska till Rom och Richard till Barcelona. Jag har inga som helst problem med det.

Jimmy = Jed

Inte för att jag är så extremt insatt i vilka politiska beslut som togs när Jimmy Carter var amerikansk president men jag har alltid tyckt att han verkar sympatisk och igår såg jag honom hos Jay Leno och blev rätt såld. Han var där för att göra reklam för sin nya bok "Our Endangered Values: America's Moral Crisis", om hur USA av idag förkastar mänskliga rättigheter, struntar i miljön, attackerar länder som möjligen kan utgöra ett hot någongång i framtiden och ökar klyftorna mellan rika och resten. Det var som att lyssna på Jed Bartlet. Och det gillar vi ju.

Det här handlar inte om kulturvänster, inte om eventuellt vinklade reportagefilmer - utan om en före detta president och fortfarande aktiv politisk elit. Det är rätt tunga ord, rätt allvarlig kritik. Man kanske skulle läsa boken?

Traditioner

Av tradition valde jag ut en ny julskiva att införskaffa för året. Av annan tradition blev det sedan fler. Julkatalogen är nu utökad med:

Christmas For Lovers
Emmylou Harris: Light Of The Stable
Buck Owens: Christmas Shopping
Kate & Anna McGarrigle: McGarrigle Christmas Hour

Jul jul - strååååååååålande juuul...

Joni

Det finns morgnar då Joni Mitchell är det enda man vill lyssna på.

Som en måndag då julljusen tänts över gågatan, då inga stressade människor halvspringer förbi och gatan gnistrar litegrann trots att snön aldrig fått chans att lägga sig.

Idag. Joni. Blue.

Vinter i Tjörnarp

Det var någon gång mot eftermiddagen, när jag stod med en kopp rykande kaffe i handen och tittade ut mot hagen som jag förstod hur vackert allt var. Snön låg djup över Tjörnarp, termometern var några grader under noll och jag hade mössa på mig. Ur skorstenen kom rök från kakelugnen. Runt hörnet hörde jag pappa bära ved. I fönstret lyste en adventsljusstake.

Farmor hade rätt. Det ÄR paradiset på jorden.

Förvirrad av Lasermannen

Det var väldigt länge sedan jag läste boken. Jag minns inte några detaljer längre, minns inte vem av hans offer som dog eller hur vännen Gustav försvann, vad det var som gjorde att polisen till slut kom honom på spåren eller de politiska besluten som togs under den här tiden. Och jag måste säga att tv-serien inte direkt gjort saker och ting klarare. Man undrar hur de som inte läst boken överhuvudtaget ska förstå någonting.

Men det kanske ordnar upp sig efterhand.

Lasermannen är i alla fall välspelad och historien otroligt fascinerande. Om inte annat blir jag väldigt sugen på att läsa om boken.

Så att jag inte glömmer igen.

TAW!

"Tommy och hans mamma" var helt magisk. Och "Du skulle tagit det helt fel", "Oroshjärta", "Gör nånting vackert", De gröna vagnarna", "Blues från Sverige", "Landet vi föddes i", "Res dig upp och gå" och - i det allra sista extranumret, utan band, utan mikrofon eller förstärkare; "Där får jag andas ut".

Ljudet var däremot inte så bra. Eller, faktum är att jag inte tänkte så mycket på det förrän någon påpekade det för mig - så bra var han. Tomas Andersson Wij. Sveriges bäste textförfattare just nu.

Med raketfart mot Angels!

Saker jag vill ha beröm för

Vaknade i lördags med aningens huvudvärk efter lång natt i biblioteket med Lina och en flaska vin. Trots detta avprickades i tur och ordning:

- balkongmattan som borde burits ner för flera veckor sedan för att inte råka ut för stora mögel-döden. Drog upp den (detta innebar för övrigt långa stunder med kroppen böjd framåt och huvudet neråt vilket inte var ett undermedel för min huvudvärk kan jag säga), bar ner den i torkrummet och ställde sedan in den i källaren efter några timmar.
- fem maskiner tvätt. Kläder, handdukar, fint och annat. Ett par veckor samling.
- putsning av samtliga fönster. Utvändigt, invändigt och mellan.
- dusch av samtliga krukväxter.
- upp med alla adventsljusstakar och stjärnor.
- målning av skafferiet invändigt och dessutom badrumsskåpet.

Start 10.30. Klar 18.45.

PS. Nämnde jag huvudvärken? Och vinet kvällen innan? Den sena natten? Beröm tack!

Stereotyper i kulturen

Så fort någon släpper en skiva som är mörk i tonen; om död, sorg, saknad och ensamhet - så plockas snabbt alla hyllningsklichéer fram om mod och förmåga att blotta sitt innersta. Men jag blir rätt trött av det. Att känna sig missförstådd och försmådd gör varenda tonåring över hela världen, många uttrycker det också i dagböcker, uppsatser, dikter och numera - bloggar. Det finns inget speciellt modigt i det.

Att vara lycklig däremot, är sårbart. Att berätta för världen att man älskar någon, är att blotta strupen.

För att skriva en text om sorg, ensamhet och känsla av otillräcklighet krävs en melankolisk ådra, rätt böcker i hyllan, lite egocentrism och en del talang.

För att skriva om lycka krävs en poet.

En hemmakväll

Skafferiet målat invändigt, badrumsskåpet numera vitt och en halv brand släckt i balkonglådan. Busy kväll.

Damien Rice

Lyssnar igenom Tunes 2003. Det är en förbannat bra samling.

Och Damien Rice är en av de stora upptäckterna de senaste fem åren.

Meny till julmiddagen

Visserligen tenderar den här bloggen att handla om antingen mat eller tv och man frågar sig hur jag kunnat undvika att väga 150 kg (men jag gör det nog inte länge till) men nu är en gång för alla menyn till vår julmiddag klar och vem vore jag då om jag inte delade med mig av denna munvattnande lista:

VÄLKOMSTDRINK: Hemmagjord äggtoddy med rom

SILL & FISK: Löksill och hemmainlagd löjromssill, Brännösill och senapssill. Ägg.
KALLT: Pressylta, julkorv, skinka, två hemmagjorda senaper, rödkål, brunkål, hemmagjord leverpastej och hemmagjord rödbetssallad.
VARMT: Prinskorv, köttbullar och Jansson.
Samt självklart vörtbröd och god ost.
DRYCKER: hemmasatt julsnaps.

TILL KAFFET: lussekatter, hemmabakad mjuk pepparkaka samt pepparkakor med grönmögelost.

GODISBORD: hemmagjord glögg samt hemmasnickrat knäck, ischoklad, chokladtäcktamandelmassapraliner, citronkola och chokladtryffel med chili.


Nedräkningen har börjat (just nu: 17 dagar, 6 timmar, 39 min)

Vita Huset

Isobel listar sina favoritavsnitt av Vita Huset och jag grips av en väldigt stark känsla av MÅSTE.
MÅSTE se om de tre första säsongerna snarast, MÅSTE köpa säsong fyra och fem och se om dem också innan säsong sex sänds efter nyår.

Självklart MÅSTE jag också göra en lista. Isobel har missat några toppar.

Se här så länge: http://isobelsverkstad.blogspot.com/2005/11/jag-lskar-vita-huset-mer-n-jag-lskar.html

Kejsaren av Kina

Kom häromdagen att tänka på en låt jag hörde på Victoriateatern 1997. Mikael Wiehe hade inte gett ut någon skiva på tre år och spelade mycket nytt och jag hade egentligen aldrig sett honom live tidigare men kom dit med ett halvår av blossande kärlek bakom mig. Den konserten är en av de bästa spelningar jag sett. Jag blev fullständigt överrumplad, fullständigt övertygad om vad som hade någon betydelse, jag grät och log och knöt näven och jag var 19 år men det var som om tonåren precis börjat.

Den kvällen spelade Mikael Wiehe "Kejsaren av Kina" och jag minns att jag gillade ordvändningen i slutet mycket, det kändes smart. Jag har aldrig hört låten igen för till skillnad från det mesta andra nya material han körde kom den aldrig med på någon skiva – men igår damp en cd ner i brevlådan. "Kejsaren av Kina". Genial.

Fan alltså, det är inte ofta jag blir så uppspelt som när jag hör en lovande inledning på en Mikael Wiehe-låt jag aldrig hört förut.
Det är inte ofta jag blir så rörd som när förväntningarna slår in.

Lasermannen ikväll

Detta att överföra böcker till film eller tv. Så sällan det lyckas, men så bra det kan bli. "Sagan om ringen" är ju ett utmärkt exempel, de böckerna har jag försökt läsa genom hela mitt liv men aldrig kommit förbi de första fyrtio sidorna. Filmerna älskade jag helt överraskande.

Eller "Mystic river", som dock var en väldigt bra bok också.

Själv har jag bojkottat Harry Potter-filmerna sedan den första kom. Jag bojkottade böckerna länge också så man kanske inte kan säga att jag alltid har alla dörrar öppna, men nu tycker jag i alla fall mycket om dem och vill gärna se den senaste filmen också för den kan vara hur bra som helst och då måste jag självklart se de tidigare tre också och så ja, det går ju allt som oftast som det går.

Ikväll har tv-serien om Lasermannen premiär. Jag är lite småskeptisk, mest för att det känns svårt att överföra alla bokens perspektiv till bilder och just de olika perspektiven är en stor del av bokens styrka.

Men jag har haft fel förr.

Den gamla vanliga visan (samma poänger och samma refräng)

I dagens Dygnet Runt finns ett ganska välskrivet reportage (med lite för många egna värderingar från journalistens sida, artikeln hade talat för sig själv) om det faktum att så få stjärnkockar och köksmästare är kvinnor. Många fantastiska talminus, såsom;

"Om en tjej står ut med det mesta är hon ju okej. Men ofta kommer hon in i köket och inser att det är för hårt. Det sitter nog i generna." (Rolf Lenander, restaurangchef Jensens Böfhus)

"En liten kallskänka som står och hackar lite grönsaker, det kanske hon klarar. Men den uppgiften har vi inte här, det är hårdare." (samme Lenander)

"Det ingår i Jensens idégrundlag att det ska vara söta, rara tjejer. Gästerna uppskattar en söt, rar, leende flicka som serverar." (Lenander igen, ang att servitriserna uteslutande är kvinnliga)

"Det är ett tufft jobb. Det är hårt både fysiskt och psykiskt." (Wilhelm Pieplow, driver Restaurang Årstiderna tillsammans med sin fru Marie och är dessutom ordförande i Malmö Källarmästarklubb, med enbart manliga medlemmar)

Läs artikeln i sin helhet på: http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article127459.ece

Biodubblering

På en vecka har jag sett lika många filmer på bio som jag gjort resten av året. Tre. Man är väl periodare.

"Dolt hot" var underbar, fantastisk, en 4+. Även om Sara invänder mot ovissheten och bestämmer sig för blott 3+.

Inget blod

Jag knöt precis skosnörena så att all blodtillförsel till tårna stoppades. Men jag orkar inte knyta om.

Nu: bio. Dolt hot på Spegeln tillsammans med Sara. Mina förväntningar är höga.

Igår såg jag förresten Broken flowers. Mycket bra. En 4:a.

Till prästablärorna

En liten rip off från Vita Huset men från en av mina favoritscener (där Jed Bartlet skäller ut en radiovärd som just fördömt homosexuella) så det känns väl okej.
Dessutom vaket, kul och direkt från bibelbältet.

Huvudsus

Jag har två datorer på mitt skrivbord här på jobbet. I min direkta närhet finns ännu fem datorer, i rummet ytterligare fem.

Jag blev precis medveten om hur mycket brus och muller det innebär för mitt stackars huvud varje sekund.

Undrar hur mycket man egentligen påverkas av all strålning och alla kraftfält?

Nyår kom snabbare

... och kring årskiftet kommer också nya avsnitt av Vita Huset och Six feet under.

Now we're talkin'!

Längtar efter Krönikan...

Åh! Krönikan är tillbaka på dansk TV efter nyår. Då speglas tiden mellan 1964 och 1973 - här en liten aptitretare:

"Eriks død får afgørende betydning for næste generation. Den yngste af hans sønner foragter far'ens svaghed og finder sammen med sin farfar på Bella, hvor fabrikken kæmper med at tilpasse sig de nye tider.

Den aldrende Kaj Holger ser sin egen ungdom afspejlet i barnebarnets åbenlyse forretningstalent - men den unge lærling er måske næsten for lærenem …"

TV-vanor

Jag kartlägger mina tv-intentioner för kommande vecka och kan konstatera att jag:

- ser helt klart mest på Kanal 5, lite tack vare att t.ex. Vänner och Frasier går varje vardag.
- ser helt klart minst på TV4.
- följer, i genren jag-vet-inte-varför-men-kan-inte-värja-mig; Bachelor (amerikanska, har jag precis halkat in i, slutar snart), Du är vad du äter och Biggest loser.
- gärna ser stadgade-Svensson-program som Nya rum, Roomservice, Homestyling - och På spåret.
- följer, i genren riktigt-bra-dramaserier; inga alls. Men hoppas lite på Lasermannen, som börjar nästa onsdag på SVT1.
- fortfarande helst ser "seriösa" program på SVT för att jag inte riktigt litar på andra. TV4, t.ex, har inte funnit sin väg in i mitt hjärta.
- följer, i genren bra samhällsprogram och grävande journalistik; inga alls.
- saknar mina favoritserier otroligt mycket. Vad de har gemensamt förutom den höga kvaliteten? SVT. Vad de mer har gemensamt? De har alla blivit undangömda, undanskuffade och misshandlade av SVT. Inga andra kanaler bryr sig så lite om sina mest populära och bästa serier.
- blir grymt förbannad för att SVT gör som de gör.

Arrrgh

Fan. Seinfeld säsong 4, 5 och 6, Vita Huset säsong 4, 5 och 6, Six feet under säsong 3 och 4, Sopranos säsong 5 - finns alla tillgängliga på dvd.

Fyra av de bästa serierna jag vet.

Men jag har dem inte.

Something is rotten in my dvd-collection.

Helgen vecka 45

Köpenhamn Köpenhamn, detta ljuva Köpenhamn.

LÖRDAG LUNCH: Kronborg. Smörrebröd, öl, Ålborg Jubileum, tal och presentutskänkningar.
LÖRDAG E.M: två timmars rundvandring med guide. Minns inga årtal och endast få intressanta fakta. Men det ledde till platser jag aldrig sett förut och hjälpte mig pyttelitegrann i min totala oförmåga att orientera mig.
LÖRDAG KVÄLL: L'Alcase. Hummersoppa, kalvfilé och chokladmousse. Vin och kaffe. Proppmätt. Timmar av skratt.
LÖRDAG NATT: visst illamående trots förvånande nykterhet (resultatet av många koppar kaffe, lång promenad hem och endast liten drink i hotellbaren). Trots allt god sömn.
SÖNDAG MORGON: härlig hotellfrukost jag knappt kunde äta av. Kaffe. Äppeljuice. Molande kurrningar i magen.
SÖNDAG F.M/E.M: avdumpning av kollegorna på stationen. Kaffe med god läsning, ensam. Strosande omkring. Har aldrig varit i Köpenhamn på egen hand tidigare; aldrig sett husen med dessa ögon. Underbart.
SÖNDAG KVÄLL: Ah! Restaurant Puk! Bästa stället i värlen. Mer smörrebröd, mer öl och mer Ålborg (röd). Sedan: bögpub med julkitsch och bluesklubb utan. Diskussioner om porrens vara eller inte vara. Samt sexklubbarnas. Var inte så skarp i min argument är jag rädd.
SÖNDAG NATT: bye bye.

Vintertid

Iskallt i morse. Kanske måste jag snart hänga in höstjackan och acceptera att det blivit vinter.

Dessutom drack jag varm choklad igår kväll.

Timmen efter

Jag älskar den första timmen efter att biofilmen tagit slut.

Jag är sällan så lugn, så samlad, så känslosam och minnande som då. Som om man tack vare att bion stängt ute allt annat än det man ser, hör och känner inför filmen har hamnat i en bubbla där inget vardagligt kan störa.

Och sedan vara bubblan en timme extra.

Check

Onsdag, hyrvideo: Kärlek tur & retur. Betyg: 3. Fransk film med stark början, lite förvirrande mitt och sött slut. Men egentligen är det tvärtom, alltså kronologiskt. Hamnar lite i samma kategori som Closer, men jag tycker nog att Closer var bättre. Eller, det var den.

Torsdag, bio: Zozo. Betyg: 4. Mycket stark och med stor värme i personskildringarna. Vi satt precis framför en grupp tjejer som uppenbarligen förstod arabiska eftersom de skrattade lite mer åt vissa repliker än vi. Retade mig lite att inte veta vad som var extra kul.

Ny filmperiod, fokus 2005

Vi lämnar tillfälligt musikfasen (även om iPoden gör att den aldrig kommer att dö ut helt) och satsar nu helhjärtat på film.

PRIORITERING, BIO:
1. Dolt hot
2. Kalle och chokladfabriken (börjar bli bråttom!)
3. Broken flowers
4. Wallace & Grommit
5. Zozo (ännu mer bråttom?)
6. Den bästa av mödrar

Skulle kunna tänka mig, bio:
1. I hennes skor (SF, jag har gratisbiljett där - och Curtis Hanson kan väl inte gjort en helt rutten film?)
2. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (jag gillar Nesser men är skeptisk till filmen. SF dock!)

Vart tog de vägen, bio:
1. Rolling like a stone
2. Ninas resa
3. Sossen, arkitekten och det skruvade huset
4. Führerns elit
5. Percy, Buffalo Bill och jag
6. Aristocrats

PRIORITERING, HYRVIDEO:
1. Ray
2. Se mig
3. Pusher 2
4. Kärlek tur och retur
5. Vera Drake
6. Layer cake
7. Life aquatic
8. Aviator

Skulle kunna tänka mig, hyrvideo:
1. Batman begins (har den kommit än?)
2. Mr & Mrs Smith (well, det är Brad Pitt och så förutsägbar är jag)
3. Star wars: episode III
4. Sin city

Jag räknar med att ha bockat av åtminstone elva av dem innan november är slut, annars blir det tufft att sammanställa en rättvisande årsbästalista.

Varför kan jag aldrig vara lagom?

Trash-TV

TV-program jag följer: Biggest loser, Du är vad du äter, Mat/Tina.
TV-program jag inte gärna missar: Filmkrönikan, FC Z.
TV-repriser jag ser nästan varje dag: Frasier, Sex and the city, Cityakuten, Seinfeld.
TV jag ser mest ändå: Champion's league, Premier league, Serie A, La Liga. I den ordningen.

Jag har blivit trashig.

Mer mat, dansk mat

Har nu lagt upp en preliminär smörrebrödsmatsedel till helgen i Köpenhamn:

Lördag, Kronborg (med jobbet):
Kronborg sild, reier med citron og mayonnaise, hjemmelavet rullepölse med sky och gammelost med rom.

Söndag, Puk (med Richard, Micke & Cia, Ponne & Anna):
Krone sild (sill lagrad i Krone-snaps, creme fraiche, rödlök och purjolök), hjemmelavet leverpostej med bacon og rödbeder, St Clemens (Bornholmsk Roquefort) på rugbröd, äggeblomme og röd lög.

Jag känner mig nöjd.

Men jag har några reservalternativ om det skulle knipa.

En helg på landet

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 17.57
Det blir mörkt snabbt här i Tjörnarp. Det blir dessutom väldigt mörkt. Vi kom upp vid fyratiden och hann precis packa upp all mat och sätta på en kopp kaffe innan det blivit så svart att man inte längre kunde se handen framför sig.
Det blir inte bara väldigt mörkt i Tjörnarp, det är också väldigt tyst. Allting är lite mer eller lite mindre än i stan. Helt klart en kulturkrock, men en högst välkommen sådan. Det är en enorm lättnad att vara här.
Vi tog nya vägen hit, genom Södra Rörum och Häglinge. Det är en väldigt vacker sträcka genom lövskogen och hagarna – som att köra genom en vägg av eld, så orange var träden längs vägen. Det var en av de vackraste höstbilder jag sett och hade jag bara inte behövt vara så koncentrerad på hur vi skulle köra (jag har uselt lokalsinne) hade jag kanske klämt fram en tår.
Innan vi lämnade Malmö passade vi på att handla allt som behövs till maten här. Ikväll blir det cottage pie med svarta oliver och persilja i moset och chévre i skivor på toppen. Imorgon ska en höstgryta med paprika, champinjoner, kantareller, enbär, rödvinbärsgelé och vin stå och puttra större delen av dagen så att köttet smälter i munnen när det blir dags. Köttet köpte vi på Möllevångstorget; ett halvt kilo nymalen blandfärs till cottage pien och en stor fin bit fransyska till grytan. Dessutom, det går ju inte att undvika när man är i kvarteren, slank vi in på Möllans ost för lite godsaker. En bit Saint Agur till pepparkakorna, en ask vitlöksost, ett italienskt lantbröd och – en bit stark Roquefort. Jag hade kunnat handla i princip hela affären. Men fick nöja mig med en del smakprov från grönmögelsdisken.
Pappa hade varit här och förberett vår helg. Huset var varmt och kylen bra fylld redan innan vi kom. Min far är inte en man av ord (om man undantar det skrivna), men han är en av de varmaste människor jag vet. Han visar sin kärlek i handlingar.
Det känns konstigt att vara här utan farmor. Man ser huset och omgivningarna med lite andra ögon, lite mer på distans men ändå på något sätt närmare. På samma gång är det vemodigt och stärkande. Jag älskar Tjörnarp med eller utan farmor men mest av allt älskar jag ändå bara farmor. Hennes röst ekar i väggarna här. Det känns tryggt.

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 18.12
Det har börjat duggregna. Ljudet av vattendropparna som landar i gräset är det enda som bryter tystnaden.

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 22.56
Proppmätt. Vår cottage pie blev himmelsk. Persiljan i moset, chévren på toppen precis lagom grillad så att det bildats en ljusbrun skorpa…
Det regnar mer nu, men det syns knappt genom det kompakta mörkret. Jag har hängt upp tygstyckena med blommor på för fönstren. Det har jag aldrig gjort förut. Det är farmors jobb.
Jag minns en sommar för fem år sedan – jag, Anders och Maria var i Tjörnarp över en helg. Anders bodde i London då, jag var 22 år gammal och hängde på Ölcaféet fler kvällar i veckan än jag var hemma. Vi älskade Tjörnarp, det har vi alltid gjort, men mer för farmors skull än någonting annat. Efter en halv dag startade Anders bilen och andades in avgaserna, omställningen från London var lite för stor för honom. Det var på skoj, men vi skrattade mer åt tillvägagångssättet än åt poängen – vi var unga urbanister och vi älskade det. Det känns märkligt att tänka på det nu.
Det regnar så mycket att stuprännan över köksdörren börjat läcka.
Åtminstone hörs det så.
Det går inte att se genom mörkret.


TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 23.01
Lantluften tar ut sin rätt.
Kanske har det också med den dubbla portionen cottage pie att göra.
Hursomhelst säger jag god natt nu.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 10.42
Har precis vaknat. Måste ha sovit minst tio timmar i natt. Soffan farmor brukar ligga i är aningen sliten, den har väl trots allt använts i fyrtio år. Vaknade med jämna mellanrum under natten av ryggont. Men det löser sig.
Precis innan jag skulle somna igår small det till i en av musfällorna i skafferiet. Richard och jag gick på safari genom huset, tassandes på tå för att se vad det var som lät. Musen var väldigt död och låg på golvet inne i skafferiet. Richard fick slänga ut den på backen. Själv vägrade jag befatta mig med den.
Jag kan inte se djur som djur. Alla djur är sällskapsdjur. Jag antar att jag därför aldrig skulle kunna bo på en bondgård, där djur är levebröd, mat och arbetsredskap – ting fria att använda efter behov. En död mus? Släng ut den på backen så tar katterna den.
Jag som knappt kan slå ihjäl en fluga.
Det har slutat regna. Bjerrehus borta i kurvan drog precis igång någon maskin, en såg eller något. Annars är Tjörnarp ännu tyst.
Musen som skrämde oss halvt ihjäl har en grannkatt släpat bort.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 11.16
Frukost; tre skivor vörtbröd (första för året), en med ost och två med munkakorv. Munkakorv är kanske det bästa jag vet. Till mackorna: varm choklad. Som i gamla tider. Alla borde dricka varm choklad på hösten och äta vörtbröd med munkakorv på.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 13.21
Middagen är påbörjad. Paprika, champinjoner, kantareller, schalottenlök och fransyska puttrar i stekgrytan tillsammans med lite rödvin, grädde, enbär och rödvinbärsgelé.
Det har slutat regna. De flesta löven har trillat av träden och landskapet är så mycket öppnare nu än på sommaren. Man kan se förbi träden vid bäcken och genom skogspartiet bakom, bort mot granngården. Om sommaren är väggen av grönt tätare än en rullgardin. Det är vackert då. Det är vackert nu.
Dags för glögg.
Sedan promenad.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 14.59
Det sprakar i kakelugnen. Efter promenaden sänkte vi elementen och tände fyr; tidningspapper i botten, plywoodkuber och tunnare vedbitar – eld på en sekund.
När vi gick förbi Bjerrehus på väg upp mot stora vägen sprang en randig katt ikapp oss. Han liknade Elvis, men betydligt tunnare och med ett jack i örat som tydde på en lite hårdare verklighet än våra lyxdjur lever i. Katten sprang precis några steg framför oss hela vägen upp till Rut och Nisses, som vår egen guide på landsbygden. Vi döpte honom till Crocket efter Davey Crocket.
Grytan på spisen luktar fantastiskt. Richard har satt på sig sina rutiga filttofflor och flyttat fram en fåtölj framför kakelugnen. Nu läser han om Bob Dylan med ett glas vin i handen. Han ser nöjd ut.
Själv känner jag att jag vill göra allt och ingenting. Läsa och njuta, klyva ved, gå omkring och lukta på hösten, dricka glögg, titta på TV, lägga en patiens – timmarna går och jag är rädd att åka härifrån och känna att jag inte hunnit med allt. Jag vill suga ut den sista droppen liv den här helgen. Njuta till sista cell.
Bara en stressad storstadsmänniska känner nog så.
Eller en som inte riktigt vet var hon hör hemma.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 21.29
Så mätt att jag knappt kan andas. Ännu mindre skriva.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 11.12
Ännu en morgon har grytt. Vaknade prick klockan tio, precis om igår. Märkligt.
Gårdagskvällen blev ett stort frosseri. Grytan var gudomlig, om än lite lite gräddig. Nästa gång blir det mindre grädde och mer vatten med kanske en klick messmör. Kryddningen var dock perfekt.
Det finns ingenting vettigt att se på tv en lördagskväll. Vi såg Folktoppen med Babben Larsson som enda behållning – det skulle röstas fram Sveriges största stjärna och Björn Borg var inte ens nominerad. Löjligt. Till slut vann Ingemar Stenmark (stor idrottsprofil absolut, men stjärna? Njae.) med Carolina Klüft som två (absolut inte, hon är alldeles för folklig och trevlig). Min topp 4 (sedan kommer ingenting och ingenting): Björn Borg, Agneta Fältskog, Zlatan och Carola. Jag antar att det rör sig om levande stjärnor, annars vore det skrattretande att inte ha med Greta Garbo och Ingrid Bergman – då hade vi inte ens behövt några andra kandidater. Jaja, att svenska folket inte har någon smak kommer ju knappast som en överraskning.
Det händer mycket här på landet man inte direkt är van vid hemmavid. När jag gick ut i vedkällaren för att hämta mer bränne till kakelugnen blev jag anfallen av Läderlappen himself. Döda möss okej, levande kanske i dagsljus, men fladdermöss betackar jag mig för. Flygande hundar? Isch.
Helgen har gått fort. Men vi har njutit av varenda sekund. Och ätit som de gottegrisar vi är. Så fort grytan sjunkit några centimeter i magen igår kväll plockade vi fram en härlig ostbricka med kex och pepparkakor. Jag måste ha gått upp flera kilo.
Dags att klyva lite ved. Någon nytta får man väl göra häruppe.
Ska bara dricka upp glöggen först.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 11.36
Jag tror aldrig jag sett så många löv i hela mitt liv. Överallt ett hav av rött, brunt och gult. Utsikten mot bäcken är som en havsvy med fel färger. Hela hagen grön av gräset, efter bäcken helt gult av lövskogens fallna blad. Vackert.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 13.11
Jag är inte alls speciellt förtjust i att packa ihop. Uppbrott ligger inte för mig.
Snart är vi redo att åka.
Det känns lite sorgset.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 13.32
Klart för avfärd.
Tillbaka till vardagen.

Uppoffrande vänner

Lyssnar på Mikael Wiehes nya skiva och funderar över alla konserter jag släpat med vänner och bekanta på kors och tvärs över Sverige genom åren.

Lydia, Sotte, Nickan, Lina, pappa, Kjerstin, Karin Six, BG, Nina, Jennie Metz, Lisa K, Vante, Tina, Jenny Engwall, Richard, Ulli, Ola, Nicklas, Örjan... säkert fler men jag minns inte riktigt alla.

Förmodligen är det bara Örjan av allihop som njutit på samma sätt som jag.

Det säger kanske en del. Om mig. Och om dem.

Tack!

Det är synd om människorna

Någon mer som just nu tuggar på en knäckemacka med tjock skiva griljerad skinka och Tollarpssenap?

Inte?

Synd om er.

På svenska

Tror kanske det kan vara ett rätt bra svenskår i år... Eldkvarns "Atlantis" är ju grym, Peps och Timbuktu har många gördiga stunder och Thåström kommer med nytt. Dessutom står jag med nyinköpta och nysläppta Mikael Wiehe- och Tomas Andersson Wij-plattor i handen.

Mycket mer kan man fanimej inte begära.

Bästa dieten ever

Förra veckan käkade jag pizza tre gånger (obs! olika sorter!), marrängsuisse en gång, pepparkakor med grönmögelost i princip varje dag, glögg, julmust och smågodis ett par kvällar - idag kom räkningen.

På en vecka har jag gått upp.... Ha! Ha! Nej, jag har gått NER 0,4 kg!

You gotta love it!