Heja Eslöv!

Som de som känner mig förstår är denna tid på året som en porrfilm (utan förnedringsdelen) för en sådan som jag. Listor som summerar, listor om vad som kommer, tillbakablickar på det goda, planer för det ännu godare. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.

Tillbakablickar väntar jag lite med, det här året känns ännu lite för stort, lite för komplicerat. Jag är inte riktigt säker på var gränsen går mellan det privata och det öppna här, det är inte bara mig det rör. Å andra sidan känns det meningslöst att arkivera de senaste tolv månaderna utan att ge hela bilden. Men jag väntar, som sagt. Om nu något blir sagt alls.

Lättare då att se framåt.

Inför 2007 lämnade jag en lång lista över nyårslöften och jag ler för mig själv när jag inser att jag trots allt infriat en del. På två år vi lyckats köpa en espressomaskin. Och använt stekgrytan. Och... nej, det var nog allt. Men men, nya friska tag 2009 - ett år som bara kan bli bättre än det som just passerat, även om det inte saknats ljusglimtar.

Jag vill varna känsliga personer för starka scener och konstaterar samtidigt att jag varken kommer att begränsa mig eller vara särskilt realistisk, ty den typen av planer är alltför trista. Storvulet ska det vara!

Mat, vikt och form
Frukost: bör ätas. Från och med snart.
Lunch: medhavt mestadels, annars sallad. Punkt slut.
Middag: njae, det känns bra redan. Vi lagar mycket mat, vi lagar god mat och några planer på GI eller annat tjafs har jag inte denna gång.
Dryck: vatten måste jag bli bättre på, dricker alldeles för lite. Den där flaskan jag tog med till jobbet för att kunna mäta att jag säkert drack den obligatoriska litern har dammat igen. Men det var en god idé som bör återupplivas.
Övrigt: frukt, för tusan! Och grönsaker. Vi är så otroligt dåliga på det, jag och R. Bättring utlovas. Dessutom ska vi – fanfar här för medelåldern – börja veckohandla. Vi har smygstartat. Det blir inget annat framöver, fy för dålig och dyr mat som ger sena middagar!
Just det – sedan ska jag ju börja baka mer bröd nu också ju. Av alla slag. Framför allt surdeg. Utan tillsatser av något som börjar på E.

Träning: vågar man verkligen skriva något om detta? Åh, alla dessa löften kring träning... Men, vad tusan. Jag är väldigt trött på slappa armar och dallriga magar (jag varnade ju för starka scener). Så Paolos kvart om dagen under våren, löpning under senvår och sommar - 2009 blir året då det händer!

Läsning
Efter ett alldeles lysande 2007 har 2008 varit något sämre läsningsmässigt. Färre böcker och inte samma toppar som föregående år. Totalt har jag läst 17 böcker i år, det är förstås alldeles för lite – en var tredje vecka bara. Nej, minst två i månaden är kravet för ett anständigt liv. Plus lite noggrannare bläddring i Fokus. Mina andra prenumerationer Offside och Lantliv sköter jag med den äran. Men är lite sugen på Filter också? Hm.

Musik
Skivor: Spotify har ju öppnat dörrarna till ett år där det faktiskt går att hänga med. Sedan jag tappat förtroendet för i stort sett alla aktiva musikjournalister (vad kan jag säga? Jag är varken en r’n’b- eller Håkan Hellström-tjej) försvann någonstans också det brinnande intresset för att hela tiden hitta något nytt, något fantastiskt man aldrig hört förr. Det har blivit många säkra kort. Jag tycker recensenterna idag känns lite urskillningslösa, det hyllas och sågas lite väl enkelt. Då tappar det också i trovärdighet. Med Spotify kan man snabbt bilda sin egen uppfattning om vad som är köpvärt utan något som helst klydd. Och tipsa varandra genom att byta spellistor. Jag ser mycket ljust på framtiden.
Live: det var ett par år sedan jag gav upp hoppet om att någonsin ha samma driv som i tjugoårsåldern. Då gick jag på allt, allt var nytt och allt var prisvärt. Idag vill jag ha bättre förutsättningar för att kvällen ska bli lyckad för att jag ska ge mig ut. Säkra kort här också, alltså. Det lär förbli så. Men med både Bob Hund och Bob Dylan redan klara i kalendern lär 2009 trots allt bli bättre än 2008.

Film
2007 var ett stort bokår och ett stort bioår. Jag älskar att gå på bio. Men i år har det bara blivit ett fåtal besök och inget särskilt minnesvärt, även om både Sex and the city (med tjejkompisar och påföljande cosmopolitan) och Vicky Cristina Barcelona var sevärda. Den riktigt berörande filmen har dock saknats, vilket förmodligen har mer med min bristande närvaro att göra än skralt utbud. Jag vill verkligen gå ofta på bio, det är bland det mest avslappnande och medryckande jag vet. Skärpning här alltså. Tillbaka till gamla goda vanor.

Övrigt
Förr, när jag var yngre och därför alltså ung, definierade jag människor efter deras smak i musik, film och böcker – förutom de politiska åsikterna då. Det gör jag inte nu längre. Fy, så tramsigt och trångsynt. Nej, nu dömer jag människor efter vad de äter. Och läser. Och ser. Och tycker. Gud, det kan inte vara lätt att vara nära mig. I alla fall så har mat och kärleken till både ätandet och tillagningen blivit en viktig del av min identitet (och därför automatiskt också andras, det är inte rättvist jag vet). Vi lagar mycket mat hemma och i år har jag dessutom lyckats göra en hel del inläggningar, sylt och likörer. Kyl och frys är fulla av sommarens och höstens härligheter, att ta fram och njuta av under årets första, bistra månader. Vi har varit mycket mer i Tjörnarp i år och det är en trend som kommer att hålla i sig. Jag älskar att vara i Tjörnarp, jag drömmer om att göra vid huset och vara där hela somrar, men vågar inte riktigt tänka på att det en dag kanske inte ens finns i familjens ägo. 2009 kan jag i alla fall lova ännu fler besök och ännu fler utgjutelser om landsbygdens alla smultronställen och vad de gör med min själ.

Så – fram för 2009, året då det omöjliga tappar sitt o!