Julen 2008

Så var man ute på andra sidan - och nu vill jag helst inte ens se åt griskött på ett par månader. Dignande julbord och ljuva drycker slank ner i en aldrig upphörande ström under julaftonen och lade ett lock i min mage så benhårt att det idag blev en sallad till lunch. Ytterst urbant, på alla sätt - med asiatisk touch förstås och äten med pinnar ur pappkartong sittandes vid skrivbordet. Stressat, karriäristiskt, nyttigt - helrätt.

Men julen var förstås så mycket mer än de traditionella rätterna.
Det har blivit en hel massa annan mat också.

Julbordet med kontoret, som på intet sätt egentligen var ett julbord, radade upp tartar på lax och avokado (smaksatt med lime, chili och thai-basilika och serverat med limesoya och wasabi), lätthalstrad tonfisk med grönsallad i syrlig sesamdressing och lime-teriyakisås - och slutligen en superb dessert där Valrhona-choklad gjorts på tre olika sätt (tårtbit, mousse och kräm). Ypperligt gott - och hade inte hela Höllviken/Borgarskolan paraderat in och tagit över stället hade inte heller stämningen lämnat något i övrigt att önska...

På juldagen bjöds det traditionsenligt på middag hos min mamma, som detta år skippat kalkonen och istället gjort den möraste av hjortstekar (jagat av bekant - ekologiskt så det förslår), med de klassiska tillbehören kokt potatis, sås, brysselkål och rödkål. Min mamma gör jordens godaste såser. Ärligt.

I övrigt var det ölstinnt på juldagen, pizzafyllt på annandagen och tillbakalutat resterande ledighet, innan jag med ett skutt påbörjade en ny arbetsvecka i morse. All min kärlek till tidiga morgnar och ringade väckarklockor!

Julklappar då? Joråsåatt. En hel massa böcker som vi lär återkomma till, biljett till Bob Hund på KB i april (det blir helt klart en Bob-vår 2009), efterlängtade bidrag till soffa, en hel hög gamla diabilder från min födsel och tidigaste barndom som pappa digitaliserat, köksgrejor, ostbok - och från min älskade R. Jan Hedhs bok om brödbakning. Jag misstänker drömmande baktankar (den var go' den dö...) med denna gåva men friar hellre än fäller och tänker låta Kenwood-maskinen gå varm nästa år. Åter till detta när det blir dags för nyårslöften.

Sådär. En koncis, kärnfull sammanfattning av senaste veckan - låt oss nu dra igång livet igen. Eller bör man fira nyår först?