Syskonbarn...

ÅRSLISTA numero due!

Det var en väldig massa matsnack här, märker jag - låt oss lätta upp det hela med en lista! Årets bästa konserter det gångna året:

1. Lucinda Williams Vega, Köpenhamn (28 okt)
2. Lucinda Williams Radio City Music Hall, New York (23 mars)
3. Lucinda Williams KB, Malmö (4 nov)
4. Nick Lowe KB, Malmö (26 okt)
5. Kris Krisofferson KB, Malmö (12 mars)
6. Jesse Malin Bowery Ballroom, New York (19 mars)
7. Rickie Lee Jones KB, Malmö (26 april)
8. Mikael Wiehe & Ebba Forsberg Victoriateatern, Malmö (2 maj)

För att inga missförsånd ska uppstå tål det förstås att påpekas att min egen make just tack vare detta samröre icke är kvalificerad som deltagare på denna lista.

Nya förberedelser

Menyn för nyår börjar utkristallisera sig. Men ska jag avslöja den? Hm. Äsch, det blir som följer:

En bra början
västerbotten-petit choux och cava Anna de Codorníu
Förrätt
hummercocktail med tomatgelé och vitt vin Raimat Chardonnay
Soppa
svampsoppa med chèvre (samma vin)
Huvudrätt
helstekt lammfilé med risotto, kokt grön sparris och rostad paprika, rött vin Torres Celeste (Ribera del Duero)
Ost
fyra sorter (inte bestämt vilka än), hallon-, hjorton- och björnbärsmarmelad, portvin Ferreira
Dessert
mjölkchokladpannacotta, espresso eller cortado samt avec
Tolvslaget
cava Marqués de Monistrol

Belöningen för mödan

Jodå, det blev alldeles superbt alltsammans, utan tvekan värt alla ansträngningar... Allt hemmagjort (utom smöret och ölen), allt extremt välsmakande. Ingen köpt julingrediens kommer någonsin i min mun igen! Personligen var jag mest nöjd med den gravade laxen, som var perfekt saltad och bara smälte i munnen. Inklappningen med whiskey i gravningen gick igenom alldeles lagom, anades utan att ta över. Första gången jag gravade, men knappast den sista. Min mormor gör dessutom typ jordens godaste hovmästarsås, ett recept jag på stående fot krävde att få ta del av. Annars var mammas vildsvinsköttbullar otroligt goda - och sillen blir alltid bra. Jansson, förstås. Revbenen, marinerade i vitlök, chili, honung, soja och sesamolja (och förkokta med vitlök). Mammas vinbärs- och hallonsnaps. Vår egen julsnaps. Skinkan med flera hemmagjorda senapssorter, den ena starkare än den andra.
Det går faktiskt inte att välja.
Bara ett år kvar till nästa gång!

Julfixerier del 3

Efter ofrivillig paus i fredags (eller ja, det kan förstås vara en tolkningsfråga - men jag skyller givetvis allt på jobbet, en flaska champagne och min vän Lisa) så kom julearbetet igång igen igår. Mamma och jag blandade ihop sillsorter så det sprutade ur öronen; röd chili, senap, honung/lime/vitlök/grön chili, Brantevik, löjrom och stekt sill i ättika. Vid hemkomst lade jag lax i gravning och blandade ihop de sista ingredienserna i vår danska glögg (det bör nämnas efter avsmakning att den var god, men utan den speciella karaktär vår andra glögg har).
Bara en dag kvar. Det ska nog gå, det här.

Julfixerier del 2

Snart dags för den där dopparedagen har jag förstått och ikväll har det stökats vidare med sättning av den obligatoriska och vidunderligt goda julsnapsen samt kokning av kola med citron och vit choklad. Dessutom blev katterna helt galna när levern skulle skivas upp för att läggas i mjölk över natten inför pastejbakningen. Som tokar gick de omkring och jamade, sniffade och strök sig - helt förgäves. När endast matte är hemma trillar inte godsakerna från bordet (okänt ordspråk som börjar sprida sig bland de fyrbenta på Carl Gustafs väg).
Levern kom för övrigt från grisleveransen och vägde ett och ett halvt kilo! Jag, som inte gillar lever annat än i just pastejform, fick vackert slänga ett kilo rakt i slasken eftersom allt var upptinat. Det river lite i hjärtat, måste man säga. Och då pratar vi ändå om lever.

Kein Übermensch

Med make sittandes kattvakt på annan ort fram till lillejulafton och med mitt eget stök och bak i full gång finner jag det omöjligt att dessutom finna kraft, tid och inspiration att ordna till något gott till middag om kvällarna.
Det får nog bli fil och müsli (egen, of course) ett par dagar framöver.

I all ödmjukhet

... mustig soppa, ett stort glas mjölk och nybakat, ljummet, grovt bröd med ett par skivor Svarta Sara.
Mer behöver man inte.

ÅRSLISTA numero uno!

Äsch, nu har jag gett upp hoppet om att hinna läsa ännu en superb bok innan nyår, så jag släpper årslistan som en julklapp eller hett tips om detsamma för dem som ännu inte handlat klart.

Bästa läsning för i år är...

1. Joan Didion - Ett år av magiskt tänkande
2. Mustafa Can - Tätt intill dagarna
3. Bill Buford - Hett
4. Jonathan Safran Foer - Extremt högt och otroligt nära
5. Ben Watt - Patient
6. Curtis Sittenfeld - I en klass för sig
7. Eric Schlosser - Snabbmatslandet
8. Tim Adams - I huvudet på John McEnroe
9. Anna Politkovskaja - Putins Ryssland

10. Ian McEwan - Kärlekens raseri
11. Maria Sveland - Bitterfittan
12. Bodil Malmsten - För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
13. Milan Kundera - Skrattets och glömskans bok

14. Susanna Alakoski - Svinalängorna
15. Katarina Wennstam - Smuts
16. Anthony Bourdain - Kitchen confidential
17. Johnny Cash - Johnny Cash
18. Anna Gavalda - Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans
19. Alicia Erian - Kärlekens brutala språk
20. Stig Hansén - Mikael Wiehes sång till modet

Stieg Larssons trilogiavslutning Luftslottet som sprängdes var en klar besvikelse och i efterhand står jag nog fast vid att den första boken Män som hatar kvinnor var en av de bästa svenska deckare jag läst, medan de andra två inte alls höll samma klass.

I övrigt var Jens Lapidus uppskrivna Snabba cash ingenting att rapportera hem om, den lämnade mig lika oengagerad när jag bläddrade undan sista sidan som när jag började läsa första.

Bland de första nio var det så jämnt att man får säga att dagsformen helt avgjorde. Starkare topp har jag aldrig haft under ett och samma år.

Märkligt för övrigt hur kulturupplevelserna går hand i hand. Eller vartannat steg, snarare. I år har jag knappt varit på bio alls, medan läsningen uppenbarligen berört mig gång efter annan. Ifjol var det nästan precis tvärtom.

Varför kan man aldrig hinna med allt?

Julfixerier del 1

Allt fungerar enligt schemat. Igår: vörtbröd. Idag: en ljus senap med grädde, coleman och socker som kokas ihop och en mörk på bruna senapsfrön, kaffe, coleman, whiskey och mörk sirap. Dessutom två limpor grovt bröd.
Julklapp farmor fixad.
Ni ser - en lista och allt ordnar sig till slut.

Puh

Okej, stressen har lagt sig tillfälligt.
Jag har gjort en lista.
Det hjälper alltid.
Vad som ska göras, dag för dag.
Vad som ska köpas och var.
Det är skönt att vara organiserad.

Helgen v 50

På agendan ikväll:
• Chocolate stout i biblioteket
• Fläskfilé från den halva grisen som snart spränger frysarna
• Glöggprovning av de fem olika årgångsflaskorna
• Espresso på nyinköpta favoritbönor
• Boel blå, den fantastiska mögelosten som inköptes på Bondens marknad - med portvin till

Imorgon:
• Vörtbrödsbak, glöggsättning och matplanering inför julafton
• Italienskt och svenskt julbord på Bakfickan med mina närmaste, mest älskade subbavänner och deras bihang

Detta kan omöjligt gå fel.

Jag glömmer dig aldrig

Så var det visst det där med julkort igen. Bläddrandes i högen från ifjol hamnade jag till slut på det enda kortet som hänger med från år till år, flyttas från strumpa till strumpa. Det enda som inte får något svar.
Det var det sista jag hörde från Claes.
Han var sjuk. Igen.
Vi skulle höras när han tillfrisknat, står det, men han dog några månader senare.
Claes var min mellanstadielärare och jag har egentligen ingen aning om hur han var som person, mina ögon är fortfarande barnets.
Men jag tänker på honom då och då.
Någon gång i månaden eller så.
Han var kanske den förste som pratade om moral i mitt liv. Rätt och fel förstod jag ju i den meningen att det fanns sådant jag fick göra och sådant jag inte fick göra - men Claes pratade om orsaker och följder. Han förklarade vikten av att försöka göra gott precis i en ålder när jag började förstå.
Som min lärare påverkade han mig otroligt, det sitter ord och handlingar i min ryggmärg som utan vidare efterforskning härstammar från honom.
Jag antar att jag var mottaglig.
Att vi pratade samma språk.
Jag skrev ett brev till Claes många år senare, när jag flyttat hemifrån och blivit vuxen, och berättade för honom om hans betydelse, jag berättade om mina sorger i livet, om mina drömmar och mina tankar. Han svarade. Vi tog en kopp kaffe i hans lägenhet en kväll och pratade länge.
Jag minns inte längre vad vi pratade om. Kan inte framkalla några ord eller fraser.
Men jag kan se Claes framför mig när jag vill, jag ser honom i hans vinröda tröja och gråa byxor, hans flint blänker och munnen ler. Jag kan höra hans tonläge, hans röst.
Nu var det några år sedan han dog. Jag fick höra det på omvägar.
Han hade torr humor, Claes.
Jag glömmer honom aldrig.

Hoppas

Jag hoppas att jag en dag sitter där vid mitt köksbord när jag är drygt nittio år, på god väg mot hundra, och ser tillbaka på mitt liv med samma glädje och tacksamhet som min farmor satt ikväll, efter att ha bjudit på kåldolmar med påföljande kaffe och lussekatter. Jag hoppas att mina barnbarn, om jag får några, tittar på mig med samma beundran, stolthet och kärlek som mina ögon utstrålade vid samma köksbord.
Ingen människa må vara perfekt, men det är ta mig tusan inget fel på att försöka.

Så var det jul i stugan

(Ursäkta bildkvaliteten, mobilkamera om kvällen blir inte så bra)

Att göra-listan

• Baka bröd i den nya, skinande Kenwood-maskinen.
• Köpa julklappar (ångest).
• Sätta igång med julens syltor.
• Läsa färdigt Linda Olssons Nu vill jag sjunga dig milda sånger, som jag ganska direkt stördes av i tonläget och redan är beredd att nedvärdera, men det ska sägas att jag inte hunnit särskilt långt och jag är kvinna nog att ändra denna uppfattning om orsak finnes. Hursomhelst är jag peppad på en massa andra böcker, men måste läsa ut den jag håller på med först, förstås. Sådan är regeln.
• Fundera starkt på årets Angels-listor.
• Lyssna på en massa skivor närmare som jag är säker på kvalificerar sig till Angels.
• Julpynta (hemmet är städat och pyntet nere från vinden, detta har högsta prioritet).
• Äta ikapp min chokladkalender, som stannat på sju.
• Räkna om ingrediensinköpen till julmaten, då antalet närvarnade minskat från tio till sex.
• Planera meny till nyår.
• Skaffa lyse till min cykel.
• Bli av med min förkylning.

Familjens nye älskling

Bondens lov

Åh, ljuva Bondens marknad! Hela mitt hjärta blir alldeles glatt efter några timmar på Drottningtorget och vänner av denna blogg har knappast missat att rådande jultider liksom kryddade till det hela lite extra denna gång. Mamma och jag sprang fram och tillbaka med olika varor till bilen; hallonnektar, hallonmarmelad, hallonglögg (alltså - hallon! Måste älskas.), äppelmust, äppelglögg, rågbröd, den fantastiska mögelosten Boel blå, ägg med gulor så mörka och vackra att man blir alldeles tårögd, rödvinbärsgelé och - självklart - den halva grisen.

Vi lade band på oss, som ni märker.
Stämningen är nämligen sådan att man inte kan passera ett stånd utan att byta några ord, smaka lite eller bara känna entusiasmen, kunskapen och stoltheten hos de producenter som deltar på marknaden.
Nu blir det ingenting förrän i maj och jag tänker sörja varenda dag som går däremellan.
Samt eventuellt äta lite griskött.

Julbak 1/12

Gammal kärlek

Min pappa påstår att den första hela mening jag uttalade var "Bosse är kung" - och jag är givetvis romantiker nog att köpa det rakt av. Jag blev därför extra glad när jag häromdagen satt med min sju månader gamla brorsdotter stånde i knäet och hon utan att blinka studsade upp och ner när jag på given signal testade med ett enkelt hoppa - om - du - älskar - Malmö - hej - hej...
I vår familj rinner himmelsblått blod, om detta råder ingen tvekan.

Bordellhärvan

Om det här är sant; om högt uppsatta, på alla sätt inflytelserika män verkligen köpt sex av minderåriga och dessutom specifikt bett om just flickor snarare än kvinnor - är det givetvis den mest motbjudande skandalen i modern svensk historia. Men, som Isobel så klokt påpekar, även om de namngivna sexköparna är oskyldiga - så kommer man inte undan avsmaken inför en utredning som sopades under mattan och mörklades av dem som hade makt nog att göra det.
Denna historia kan aldrig bli annat än smutsig.

Är det inte bjällerklang jag hör?

Julen börjar göra sig påmind, även om den icke pyntade lägenheten skrattar mig i ansiktet varje kväll när dörren slår igen bakom mig. Min enkla men ack så riktiga ursäkt för detta är ordningsstatusen på vinden samt det faktum att jullådorna står längst in i densamma.
Dock.
Julmusiken flödar i högtalarna på jobbet och när jag nu styrt upp det hela så att Celine Dions anskrämliga stämma inte längre behöver plåga mig utan listigt ersatts av Dean Martin, Etta James och Solomon Burke är det inte utan att bjällerstämningen börjar rota sig. Lördagens traditionella kakbak hos mamma med avslutande nyrimmad skinka med potatismos gjorde förstås också sitt till.
På lördag är det Bondens julmarknad och grisleverans.
Vi börjar närma oss!