Ursäkt och bröllop

Kära läsare. Förlåt. Jag är värdelös, slö, karaktärssvag och allmänt fantasifull när det kommer till ursäkter. Och busy. Busy, otroligt busy har jag varit under de senaste två veckorna. Oj oj oj.

Mest av allt har mina tankar och för den delen aktiviteter klart kretsat kring Micke & Cias bröllop. Det är lätt att låta sitt liv kretsa kring bröllop, åtminstone för mig. Men så är jag också en sucker för überromantiska filmer (Notting Hill, jadå!).

Möhippan blev till slut av förra lördagen och det blev en ytterst lyckad dag och kväll. Allt började med champagne, fortsatte med öl och vin (för Cias del även shots), en del god mat och naturligtvis en massa tillhörande prat om män, sex och andra pinsamheter... Måhända var ändå avslutningen det mest geniala ögonblicket av dem alla.

Tänk er en karaokebar. På Heartbreak. Försök sedan se en vid det laget rätt onykter blivande brud som med den seriösaste av miner bränner av ”That’s what friends are for” med känslosamt stängda ögon. Därbakom kanske ni skymtar två skrålkörande vänner, varav den ena så ofta hon kan förhöjer upplevelsen med medtaget munspel.

Natten igenom. På varenda låt. Som ni kanske förstår kan hon egentligen inte ta en ren ton på munspel.

Kanske ni nu också förstår att det var jag. Såklart. Geni.

Ja, och så var det bröllop i lördags då. Hemskt trevligt även detta. Men gud vad jag är blödig! Jag grät en skvätt på de flesta tal och på det sista för att det var åtta pangfulla brudar som tvunget skulle hålla ett spontantal till Cia - talet tog sammantaget en halvtimme och blev sådär internt och onyktert och snarkmässigt för alla andra som bara fyllespontantal kan bli. Själv lyckades jag hålla mig ifrån mikrofonen. Den kvällen.

I övrigt har jag säkert tänkt en massa intressanta tankar och spunnit en massa spännande planer och upplevt massor med tokigt - men det blir inte så bra att berätta om i efterhand.

Så jag får skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Basta!