Kvällstidningsblues

Alltså, det finns ju mycket man kan säga om kvällstidningar. Mycket ont. Och en del gott. Kvällstidningar är ofta först med nyheter. Har ofta stilsäkra krönikörer. Ja, det är väl det.

Att sedan skvaller tar över varenda sida, att artiklar hårdvinklas, nakenbilder publiceras utan att de är relevanta, namn på brottslingar avslöjas innan de är dömda (och långt innan dagstidnigarna gör detsamma) - det är sådant som de flesta människor numera ser. Men uppenbarligen är det också vad många läsare vill ha. Kvällsposten går framåt i undersökningar genom att göra en mycket sämre tidning än för några år sedan med färre lokala vinklar (förutom dessa evinnerliga tävlingar och utlottningar).

Nu är det väl inte så enkelt som att folk inte orkar läsa annat än skvaller. Det är en apparat mycket större än så, en människobild och ett intresse som skapas mycket skickligt (och mycket tidigt).

Nock om det.

Vad som irriterar mig kanske allra mest är när kvällstidningar (det är alltid kvällstidningar) försöker skapa nyheter av ingenting. När man provocerar fram kommentarer, tolkar om dem så att de blir mer aggressiva - eller rycker ut ett citat ur sitt sammanhang och sätter i rubriken som inte alls speglar själva texten i artikeln.

Ett exempel ur Aftonbladets nätupplaga idag (om att Pernilla Zethraeus lämnar sitt uppdrag som partisekreterare för vänsterpartiet och sin plats i partistyrelsen):

Pernilla Zethraeus lämnar vänsterpartiet
"Lars Ohly och jag har olika uppfattningar"

Citatet med omgivning:
Pernilla Zethraeus förnekar dock offentligt att en konflikt med Lars Ohly ligger bakom avhoppet.
- Men visst har vi olika uppfattningar ibland och visst händer det att det är olika frågor vi vill driva, säger hon till Västerbottens-Kuriren.