En helg på spa

Helt slut efter en helg på spa. Påsar under ögonen, dyster andedräkt. Så kan det vara.

Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.

Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.

Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.

Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.

Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.

NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.

Lite blå himmel, tack!