Deckare

Jag är en excellent deckarläsare. Och -tittare. Fantastisk. Blind och döv för alla ledtrådar längs vägen och därför lika chockad varenda gång lösningen levereras. Jag kräver inte speciellt smarta intriger. Faktum är att svaren kan vara rätt uppenbara utan att jag lägger märke till det - bara språket är tillräckligt bra. Bara skådespelarna är tillräckligt trovärdiga, miljöskildringarna tillräckligt täta. Då funderar jag inte över någonting, förlorar mig bara i handlingen.

En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.

Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.

Det finns lite mer att njuta av då.