Så mycket är sagt, så mycket är skrivet och det enda jag egentligen har att tillägga är att FRA-lagen skrämmer skiten ur mig. Vart är vi egentligen på väg?
Man skriver för att det är kul eller för att man behöver, eller helt enkelt för att upprätthålla någon sorts illusion om att man inte kastat bort alltsammans. Jag vet ärligt talat inte riktigt vilken min sanning är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar