På skallgång runt Stureplan

Efter att de så kallade Stureplansprofilerna dömts till våldtäkt och fyra års fängelse i hovrätten drogs det med säkerhet en del djupa suckar av lättnad framför allt bland dem som hela tiden hävdat att den lagstiftning vi har idag är tillräcklig. Nu tror jag inte mycket på det. Bara det faktum att precis samma bevisföring och vittnesmål i tingsrätten låg till grund för en friande dom medan det i hovrätten gick på rakt på motsatt håll visar ju om inte annat att det till större delen ligger i händerna på dem som tolkar lagen och inte på lagen i sig. Det är förstås till viss del ofrånkomligt, men ändock så bräckligt att en förändring är nödvändig.

Det har debatterats om och om igen hur vidrig kvinnosyn som ofta sipprar fram i domstolarna när anmälningarna väl kommer så långt. Hur försvarsadvokater tillintetgör offret med frågor om klädsel, sexuell historia och dryckesvanor - som om det vore relevant. Och hur domstolen sedan gått på samma linje och friat förövarna för att offret inte protesterat tillräckligt (är det inte helt bisarrt i sammanhanget att det alls är tillåtet att ha sex med personer som inte är vid medvetande?).

Men när jag spottandes, fräsandes och i behov av att slå till någon ser dessa scener framför mig är det förstås en lätt gråhårig, antingen arrogant eller obetänksam, man som inte tagit sig ur sin barndomspräglade kvinnosyn jag ser. Inte någon i min egen ålder. Aldrig en kvinna. Det är dumt av mig - för de finns.

Den 10 augusti skrev juridikstuderande och före detta nattklubbschefen Monica Jonsson en debattartikel i Expressen om hur hennes Stureplansbekanta blivit dömda på förhand, särskilt i pressen.

"Meningarna tycks ju gå isär gällande vad som definierar en våldtäkt. Och visst är det svårt att skilja svart från vitt i många fall. Men en sak vet jag: Målar man upp sig själv som tjejen som inte kan säga nej blir man också behandlad därefter.

(...) Det ligger i människans natur att ta chansen då den dyker upp - att ta vara på tillfällen. Jag tror knappast att den häktade tjugoettåringen skulle ha våldtagit mig. Om det var han och jag som hamnat på en blöt efterfest tillsammans skulle den där natten som snart ska upp i hovrätten aldrig ha slutat så illa. Detta oavsett om jag varit berusad eller inte, oavsett hur jag hade valt att klä mig. För någonstans handlar det om att vara tydlig gentemot sin omgivning med vad man vill.
Vi har en skyldighet gentemot oss själva att tänka objektivt på hur omgivningen kan tänkas tolka vårt beteende. Det handlar mycket om att bygga upp en integritet som andra kan "nosa sig till". Vi måste bestämma oss för att vi har ett högt egenvärde - något som kanske till och med en Stureplanskille full med förnedrande jargong hade valt att respektera."

Men alltså, tjenare. Nog för att jag själv tacksamt gått igenom livet hittills utan att bli våldtagen, men jag tror snarare på tur och rätt omgivning än på min egen utstrålning. Även jag har vandrat genom staden mitt i natten i ett inte särskilt nyktert tillstånd, även jag har flirtat och följt med okända på efterfest - tillfälle har säkerligen funnits men tack och lov har ingen tagit chansen då den dykt upp.

Hade jag varit Monica Jonssons vän (hur osannolikt det än kan tyckas) hade jag gett henne valfri Katarina Wennstam-bok i julklapp.

Men jag är tveksam till att hon bemödat sig om att läsa den.