Didion

Förkylningen som den förbannade ac:n framkallade för en vecka sedan vägrar ge med sig trots att jag tömde lagret på grannskapets apotek, tusen tankar virvlar i skallen medan tomheten och möjligtvis lättnaden (missförstå mig rätt i denna formulering) ligger som ett lock över alltsammans; så mycket har samlats, så mycket har lagrats och allt ska ut, allt kommer ut - man vet bara inte när och i vilken form - men det enda som utan skönmålning och kostymering trillar rakt genom fingrarna vid tangentbordet är; Joan Didion. Ett år av magiskt tänkande. Läs den, för tusan.
Så fort det bara går.