Aurghåååå. Mycket vin blev det igår. Långa diskussioner om gud. Och en fet och härlig lumumba...
Nu måste jag bakisfika. Bakisfika är det bästa jag vet, men den ska helst intas med folk som är bakis efter samma fest som en själv. Då kan det bli genialiskt.
Nu får jag nöja mig med Cia. Hon jobbade och var nykter.
Men det får väl gå.
onsdag, augusti 31, 2005
tisdag, augusti 30, 2005
Sucker
Det är ofattbart. Nu har jag suttit och retat mig på den här filmen i en och en halv timme. Ändå sitter jag här och fånler. Blir lite tårögd.
I'm a sucker for löööve.
I'm a sucker for löööve.
Deckare
Jag är en excellent deckarläsare. Och -tittare. Fantastisk. Blind och döv för alla ledtrådar längs vägen och därför lika chockad varenda gång lösningen levereras. Jag kräver inte speciellt smarta intriger. Faktum är att svaren kan vara rätt uppenbara utan att jag lägger märke till det - bara språket är tillräckligt bra. Bara skådespelarna är tillräckligt trovärdiga, miljöskildringarna tillräckligt täta. Då funderar jag inte över någonting, förlorar mig bara i handlingen.
En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.
Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.
Det finns lite mer att njuta av då.
En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.
Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.
Det finns lite mer att njuta av då.
En timme
Har nu sett en timme av Shall we dance. Den är tillsammans med Wimbledon den sämsta filmen jag sett i år. Det blir inte så avslappnande när man sitter och retar sig på usla prestationer och ett uselt manus...
Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?
Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?
Ännu en
For the record; jag hyrde Masjävlar som tredje film i paketpriset.
Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.
Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.
Avslappning
Efter en mental urladdning med Hotell Rwanda måste jag nu slappna av, tur att jag hyrde Shall we dance med Richard Gere också...
Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.
Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.
Hotell Rwanda
Nära en miljon tutsier och moderata hutuer dog under 100 dagar 1994, alltmedan västvärlden stoppade huvudet i marken och nöjde sig med att evakuera sina egna medborgare. En miljon under 100 dagar - det är 10.000 avrättade människor om dagen.
Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.
Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.
Men det är klart, det var ju bara afrikaner.
Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.
Då så.
Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.
Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.
Men det är klart, det var ju bara afrikaner.
Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.
Då så.
Semesterslöhet
Har en lång lista på saker att göra under semestern men har hittills bara mäktat med att dricka kaffe, handla dvd på Kvarnvideo, ta en öl på Pickwick och hyra några andra filmer.
Well, plikten kan vänta. Ett tag till.
Well, plikten kan vänta. Ett tag till.
måndag, augusti 29, 2005
Bloggrekommendation
Så har ännu en vän hamnat på blogspot. Följ en mycket läsvärd blogg här: http://windstorms.blogspot.com/
Men...
... om ni skulle vara intresserade så kan jag med illa dold stolthet presentera min samling här:
http://www.discshop.se/hem/helmal/
http://www.discshop.se/hem/helmal/
Lydia börjar hota min dvd-samling
En grundregel i allas liv borde vara:
- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen
- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen
Seger igår och semester idag
Äntligen. Det var inga muntra miner i halvtid, men 6-2 till slut och ett himmelsblått hjärta kan andas ut. Anfallsspelet fungerade men försvarsspelet! Försvarsspelet för tusan! Det ska ju vara Tom Prahls signum.
Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.
Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.
Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.
Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.
söndag, augusti 28, 2005
En helg på spa
Helt slut efter en helg på spa. Påsar under ögonen, dyster andedräkt. Så kan det vara.
Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.
Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.
Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.
Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.
Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.
NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.
Lite blå himmel, tack!
Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.
Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.
Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.
Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.
Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.
NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.
Lite blå himmel, tack!
tisdag, augusti 23, 2005
Att prata om fotboll
Fotboll är någonting jag inte kan prata med vem som helst om. Min bror. Daniel. Kanske någon till. Jag vet inte varför och det spelar ingen roll om MFF har vunnit eller förlorat.
Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.
Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.
Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.
Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.
Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.
Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.
Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.
Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.
måndag, augusti 22, 2005
Ibland
Ibland när jag sitter och tittar på tv, räcker det med att höra hans röst från sovrummet för att inse hur mycket jag älskar honom.
Det känns i hela magen.
Det känns i hela magen.
2 av 3
Krusbärslikören och rödvinbärssnapsen står båda i mörkt förvar i väntan på att gosa till sig, bara gelén kvar. Jag tar den imorgon.
Har precis gluttat lite på Ernst och hans sommartorp för första gången den här säsongen. Alltså, han är ju lite too much med sina vackra kopparrör man kan göra ljusstakar av, men det här med växthus... och ett litet rum innanför, i direkt förbindelse med glasrummet. Tänk att sitta och sippa på morgonkaffet och lukta på växande grönsaker och exotiska blommor med morgondaggen dunstar utanför...
Ett växthus ska jag ha en gång. Och kräftdamm. Kanske höns.
Hm.
Har precis gluttat lite på Ernst och hans sommartorp för första gången den här säsongen. Alltså, han är ju lite too much med sina vackra kopparrör man kan göra ljusstakar av, men det här med växthus... och ett litet rum innanför, i direkt förbindelse med glasrummet. Tänk att sitta och sippa på morgonkaffet och lukta på växande grönsaker och exotiska blommor med morgondaggen dunstar utanför...
Ett växthus ska jag ha en gång. Och kräftdamm. Kanske höns.
Hm.
TV-tankar
– Shit, jag måste beställa tid hos gynekologen, sade jag medan jag slötittade på tvn.
– Hur i hela världen kom du att tänka på det, frågade min älskade.
- Jag bytte kanal.
Man har inte samma tankar till Morden i Midsomer som till Sex and the city.
– Hur i hela världen kom du att tänka på det, frågade min älskade.
- Jag bytte kanal.
Man har inte samma tankar till Morden i Midsomer som till Sex and the city.
onsdag, augusti 17, 2005
Kattkul
Jag skrattar åt Monty Python. Mina ögon tåras varenda gång vi slänger citat i glada vänners lag från Clouseau, Pang i bygget och Sällskapsresan. Men allra roligast har jag nog åt våra katter. De är galna.
Om man inte har katter själv kan man nog inte förstå hur kul det är med en tass som sticker ut under en dörr och slår efter något som inte finns.
Eller också är det mig det är fel på.
Om man inte har katter själv kan man nog inte förstå hur kul det är med en tass som sticker ut under en dörr och slår efter något som inte finns.
Eller också är det mig det är fel på.
En dag i paradiset
Klockan är halv elva när vi kommer upp till Tjörnarp, ungefär som den brukar vara. Jag, som trodde att jag skulle möta en sommar på väg att dö stiger ut i strålande solsken och tittar ut över grönskande hagar, täta höga träd och någonstans mitt i en dunge av brännässlor ligger två kvigor och tuggar. Någon höst däremot, märker jag inget av.
Det var några veckor sedan jag var i Tjörnarp sist. Den gången var jordgubbsplantorna fulla med bär trots att farmor rensat rätt bra i dem runt midsommar. Morötterna däremot, var ännu bara smala strängar i jorden. Det har hänt en del sedan dess. Inte höst kanske, men väl sensommar.
Jag äter aldrig frukost innan vi åker till Tjörnarp. Det gjorde jag inte idag heller. När vi kommer upp brukar köket lukta starkt av nykokat kaffe - det är ett litet kök, på bordet står ost, leverkorv (inte Gottfrids, aldrig Gottfrids), saltkött och mjölk som farmor hällt över i en bringare för att vi inte ska se vilket utgångsdatum den har. Till leverkorven har farmor kokt in våra mödosamt sådda rödbetor och de lägger jag glatt på smörgåsen. Fantastiskt.
Om sommaren står fönstren där vi sitter öppna och ibland hör man grannbonden arbeta på andra sidan bäcken, men nu är allt tyst.
För en gångs skull har pappa idag ingenting på måste-göra-listan. Det är inte lönt att rensa i odlingarna såhär sent, inget ska sås eller sättas, brännässlorna vi retade oss på i början av sommaren är döda med hjälp av ett medel som omöjligt kan vara bra för grundvattnet. Det finns tid att njuta. Och tänka lite på sig själv.
Rädisorna skördades till midsommar och har lämnat ett gap efter sig i landet. Men annars är det fullt av grödor. Potatis med blaststorlek av en mindre människa, morötter som hunnit bli kraftiga och stora som de man köper i affärerna – men med en smak som inte är mattad av konserveringsmedel, besprutning och genmanipulation. Purjolök, rödbetor och sallad står i prydliga och ganska raka rader. Morötterna får farmor behålla och potatisen låter jag vara till senare besök. Men salladen rensar jag helt, nästa gång jag kommer upp lär den ha vissnat.
Efter gurkinläggningen förra veckan har jag fått blodat tand. Jag dricker inte mycket saft och jag äter inte mycket sylt så de planerna har lagt på hyllan tills vidare. Gelé däremot, känns bättre. Och snaps (såklart). Plus likör, ett projekt jag inspirerats till av Richards mamma. Därför ger jag mig ut i trädgården och plockar röda vinbär så det stänker om det och flugorna kommer surrande i takt med att svetten kryper fram i min panna. Det är varmt i solen och bären är mogna, på andra sidan stenröset bakom buskarna går grannens hästar och betar. Jag plockar två liter, en halv till snaps och en och en halv till gelé. Nöjt sätter jag dem i den hörna av köket där det sedan tidigare står en burk med farmors rödbetor jag ska få med mig hem och fyra stora påsar salladsblad.
Krusbären är det värre med. Det är egentligen någon vecka försent och min kusin har plockat de flesta buskarna kala. Men en liter får jag till i alla fall, det räcker gott till likören.
Att åka och handla med min farmor är ett litet äventyr. Inte så att hon är wild and crazy och köper överraskande saker som röd pesto, utan för att hon bara köper sådant som hon alltid köpt, sådant som jag förknippar med den bästa maten jag ätit, om en tid som var trygg och varm och utan bekymmer. Fläsklägg, leverkorv, stek, fläskfärs, grädde, riktigt smör. När hon ska ta en liter mjölk tar hon aldrig längst fram på hyllan. Absolut inte, Några rader bakom står de färskaste exemplaren, man kan vinna flera dagar på att vara noggrann med detta.
Det är en procedur jag varit med om många gånger förut. Det mesta i Tjörnarp följer samma mönster det alltid gjort. Skillnaden är bara att vad jag upplevde när jag var liten inte var samma som när jag var tonåring och inte heller vad jag upplever nu. Mina sinnen är mycket skarpare. Jag hör korna, jag hör tröskan på fältet bakom huset, jag ser hur gröna träden är och hur röda bären är. Dessa skarpare konturer, dessa starkare intryck gör kärleken till det lilla huset i Tjörnarp så mycket större. Och mig mer medveten om att jag känner den.
”Mitt paradis” säger farmor om sitt sommarställe.
Och mitt farmor. Och mitt.
Det var några veckor sedan jag var i Tjörnarp sist. Den gången var jordgubbsplantorna fulla med bär trots att farmor rensat rätt bra i dem runt midsommar. Morötterna däremot, var ännu bara smala strängar i jorden. Det har hänt en del sedan dess. Inte höst kanske, men väl sensommar.
Jag äter aldrig frukost innan vi åker till Tjörnarp. Det gjorde jag inte idag heller. När vi kommer upp brukar köket lukta starkt av nykokat kaffe - det är ett litet kök, på bordet står ost, leverkorv (inte Gottfrids, aldrig Gottfrids), saltkött och mjölk som farmor hällt över i en bringare för att vi inte ska se vilket utgångsdatum den har. Till leverkorven har farmor kokt in våra mödosamt sådda rödbetor och de lägger jag glatt på smörgåsen. Fantastiskt.
Om sommaren står fönstren där vi sitter öppna och ibland hör man grannbonden arbeta på andra sidan bäcken, men nu är allt tyst.
För en gångs skull har pappa idag ingenting på måste-göra-listan. Det är inte lönt att rensa i odlingarna såhär sent, inget ska sås eller sättas, brännässlorna vi retade oss på i början av sommaren är döda med hjälp av ett medel som omöjligt kan vara bra för grundvattnet. Det finns tid att njuta. Och tänka lite på sig själv.
Rädisorna skördades till midsommar och har lämnat ett gap efter sig i landet. Men annars är det fullt av grödor. Potatis med blaststorlek av en mindre människa, morötter som hunnit bli kraftiga och stora som de man köper i affärerna – men med en smak som inte är mattad av konserveringsmedel, besprutning och genmanipulation. Purjolök, rödbetor och sallad står i prydliga och ganska raka rader. Morötterna får farmor behålla och potatisen låter jag vara till senare besök. Men salladen rensar jag helt, nästa gång jag kommer upp lär den ha vissnat.
Efter gurkinläggningen förra veckan har jag fått blodat tand. Jag dricker inte mycket saft och jag äter inte mycket sylt så de planerna har lagt på hyllan tills vidare. Gelé däremot, känns bättre. Och snaps (såklart). Plus likör, ett projekt jag inspirerats till av Richards mamma. Därför ger jag mig ut i trädgården och plockar röda vinbär så det stänker om det och flugorna kommer surrande i takt med att svetten kryper fram i min panna. Det är varmt i solen och bären är mogna, på andra sidan stenröset bakom buskarna går grannens hästar och betar. Jag plockar två liter, en halv till snaps och en och en halv till gelé. Nöjt sätter jag dem i den hörna av köket där det sedan tidigare står en burk med farmors rödbetor jag ska få med mig hem och fyra stora påsar salladsblad.
Krusbären är det värre med. Det är egentligen någon vecka försent och min kusin har plockat de flesta buskarna kala. Men en liter får jag till i alla fall, det räcker gott till likören.
Att åka och handla med min farmor är ett litet äventyr. Inte så att hon är wild and crazy och köper överraskande saker som röd pesto, utan för att hon bara köper sådant som hon alltid köpt, sådant som jag förknippar med den bästa maten jag ätit, om en tid som var trygg och varm och utan bekymmer. Fläsklägg, leverkorv, stek, fläskfärs, grädde, riktigt smör. När hon ska ta en liter mjölk tar hon aldrig längst fram på hyllan. Absolut inte, Några rader bakom står de färskaste exemplaren, man kan vinna flera dagar på att vara noggrann med detta.
Det är en procedur jag varit med om många gånger förut. Det mesta i Tjörnarp följer samma mönster det alltid gjort. Skillnaden är bara att vad jag upplevde när jag var liten inte var samma som när jag var tonåring och inte heller vad jag upplever nu. Mina sinnen är mycket skarpare. Jag hör korna, jag hör tröskan på fältet bakom huset, jag ser hur gröna träden är och hur röda bären är. Dessa skarpare konturer, dessa starkare intryck gör kärleken till det lilla huset i Tjörnarp så mycket större. Och mig mer medveten om att jag känner den.
”Mitt paradis” säger farmor om sitt sommarställe.
Och mitt farmor. Och mitt.
måndag, augusti 15, 2005
Ingenting
Här händer ingenting.
Förutom att jag har stora planer på att göra om klädkammaren, flytta städskåpet och inrätta ordentligt skafferi i vårt kök. Så att jag har någonstans att ställa gurkburkarna.
Men det får bli senare i vinter.
Just det; dagens middag var fantastiska köttbullar med färsk chili, persilja och vitlök i. Samt nyupptagna potatisar från Tjörnarp.
Mat kan ibland betyda allt.
Förutom att jag har stora planer på att göra om klädkammaren, flytta städskåpet och inrätta ordentligt skafferi i vårt kök. Så att jag har någonstans att ställa gurkburkarna.
Men det får bli senare i vinter.
Just det; dagens middag var fantastiska köttbullar med färsk chili, persilja och vitlök i. Samt nyupptagna potatisar från Tjörnarp.
Mat kan ibland betyda allt.
lördag, augusti 13, 2005
Mamma Helena
Idag har jag lagt in gurkor. Jag säger det igen, så att ni förstår; idag har jag lagt in gurkor. Stora burkar med gröna, vackra skivade gurkor bland dillkronor och senapsfrön. Jag ställde alltihop på diskbänken och bara njöt av åsynen av hemtrevnad, kärlek och präktighet - som om några burkar gurka plötsligt omdefinierat mig från en slö soffpotatis till husmor, till mamma, till Hausfrau och tagit mig ett steg närmare den idealbild jag alltid burit med mig men aldrig lyckats nå fram till.
Leverpastej, senap, sill, inlagda gurkor - steg för steg kommer jag närmare.
En dag kanske jag når fram.
Förbannat vackra är de där burkarna i alla fall.
Leverpastej, senap, sill, inlagda gurkor - steg för steg kommer jag närmare.
En dag kanske jag når fram.
Förbannat vackra är de där burkarna i alla fall.
torsdag, augusti 11, 2005
Kvällstidningsblues
Alltså, det finns ju mycket man kan säga om kvällstidningar. Mycket ont. Och en del gott. Kvällstidningar är ofta först med nyheter. Har ofta stilsäkra krönikörer. Ja, det är väl det.
Att sedan skvaller tar över varenda sida, att artiklar hårdvinklas, nakenbilder publiceras utan att de är relevanta, namn på brottslingar avslöjas innan de är dömda (och långt innan dagstidnigarna gör detsamma) - det är sådant som de flesta människor numera ser. Men uppenbarligen är det också vad många läsare vill ha. Kvällsposten går framåt i undersökningar genom att göra en mycket sämre tidning än för några år sedan med färre lokala vinklar (förutom dessa evinnerliga tävlingar och utlottningar).
Nu är det väl inte så enkelt som att folk inte orkar läsa annat än skvaller. Det är en apparat mycket större än så, en människobild och ett intresse som skapas mycket skickligt (och mycket tidigt).
Nock om det.
Vad som irriterar mig kanske allra mest är när kvällstidningar (det är alltid kvällstidningar) försöker skapa nyheter av ingenting. När man provocerar fram kommentarer, tolkar om dem så att de blir mer aggressiva - eller rycker ut ett citat ur sitt sammanhang och sätter i rubriken som inte alls speglar själva texten i artikeln.
Ett exempel ur Aftonbladets nätupplaga idag (om att Pernilla Zethraeus lämnar sitt uppdrag som partisekreterare för vänsterpartiet och sin plats i partistyrelsen):
Pernilla Zethraeus lämnar vänsterpartiet
"Lars Ohly och jag har olika uppfattningar"
Citatet med omgivning:
Pernilla Zethraeus förnekar dock offentligt att en konflikt med Lars Ohly ligger bakom avhoppet.
- Men visst har vi olika uppfattningar ibland och visst händer det att det är olika frågor vi vill driva, säger hon till Västerbottens-Kuriren.
Att sedan skvaller tar över varenda sida, att artiklar hårdvinklas, nakenbilder publiceras utan att de är relevanta, namn på brottslingar avslöjas innan de är dömda (och långt innan dagstidnigarna gör detsamma) - det är sådant som de flesta människor numera ser. Men uppenbarligen är det också vad många läsare vill ha. Kvällsposten går framåt i undersökningar genom att göra en mycket sämre tidning än för några år sedan med färre lokala vinklar (förutom dessa evinnerliga tävlingar och utlottningar).
Nu är det väl inte så enkelt som att folk inte orkar läsa annat än skvaller. Det är en apparat mycket större än så, en människobild och ett intresse som skapas mycket skickligt (och mycket tidigt).
Nock om det.
Vad som irriterar mig kanske allra mest är när kvällstidningar (det är alltid kvällstidningar) försöker skapa nyheter av ingenting. När man provocerar fram kommentarer, tolkar om dem så att de blir mer aggressiva - eller rycker ut ett citat ur sitt sammanhang och sätter i rubriken som inte alls speglar själva texten i artikeln.
Ett exempel ur Aftonbladets nätupplaga idag (om att Pernilla Zethraeus lämnar sitt uppdrag som partisekreterare för vänsterpartiet och sin plats i partistyrelsen):
Pernilla Zethraeus lämnar vänsterpartiet
"Lars Ohly och jag har olika uppfattningar"
Citatet med omgivning:
Pernilla Zethraeus förnekar dock offentligt att en konflikt med Lars Ohly ligger bakom avhoppet.
- Men visst har vi olika uppfattningar ibland och visst händer det att det är olika frågor vi vill driva, säger hon till Västerbottens-Kuriren.
onsdag, augusti 10, 2005
Lite fotboll
0-1 mot FC Thun på Malmö Stadion och cykelturen hem var allt annat än lättsam. Det såg så bra ut, första halvlek var långa stunder bedårande - Jari Litmanen nyckeln till det förbannade spelet som låst sig i match efter match, Daniel Andersson så trygg, Marcus Pode så pigg och så... ett slumpmål. Avvaktande backar, blytung Asper.
Hasse Borg, jag har ju sagt till dig! En ny mittback!
Men ursäkta, varför väntade Tom Prahl till den 80:e minuten innan han äntligen gjorde första bytet? Både Pode och Litmanen var orörliga och slutkörda redan efter 65 minuter.
Det har ösregnat i Helsingfors i flera dagar, Susanna Kallur missade final, finnarna sörjde sin missade spjutmedalj - men tyngst av alla ikväll hade blådårarna det.
Typiskt att man skulle vara en av dem.
PS. Patrik Andersson borta, nu behöver vi två mittbackar av klass. Hör du det, Hasse?
Hasse Borg, jag har ju sagt till dig! En ny mittback!
Men ursäkta, varför väntade Tom Prahl till den 80:e minuten innan han äntligen gjorde första bytet? Både Pode och Litmanen var orörliga och slutkörda redan efter 65 minuter.
Det har ösregnat i Helsingfors i flera dagar, Susanna Kallur missade final, finnarna sörjde sin missade spjutmedalj - men tyngst av alla ikväll hade blådårarna det.
Typiskt att man skulle vara en av dem.
PS. Patrik Andersson borta, nu behöver vi två mittbackar av klass. Hör du det, Hasse?
Idioti #2
Läste en insändare i Sydsvenskan idag om Göran Persson. Skribenten tyckte vår statsminister var patetisk.
Mycket kan man väl säga om den gode Göran, men jag tror inte att varken lidelsefull, högstämd, gripande eller känslosam stämmer speciellt bra in på det intryck insändarförfattaren fick när han hörde Persson prata om arbetsmarknadspolitiken.
Mycket kan man väl säga om den gode Göran, men jag tror inte att varken lidelsefull, högstämd, gripande eller känslosam stämmer speciellt bra in på det intryck insändarförfattaren fick när han hörde Persson prata om arbetsmarknadspolitiken.
Idioti #1
Idag var jag inne på en intressant hemsida: http://www.antifeminist.nu/
De verkar "För jämställdhet, emot feminism".
Ur Svenska Akademins ordlista:
Feminism
Rörelse för kvinnors jämställdhet med män
Jag förstår inte var alla idiotier kommer ifrån.
PS. Emot?
De verkar "För jämställdhet, emot feminism".
Ur Svenska Akademins ordlista:
Feminism
Rörelse för kvinnors jämställdhet med män
Jag förstår inte var alla idiotier kommer ifrån.
PS. Emot?
Sänkt a-kassa
Moderaterna tror att lösningen på arbetslöshetsfrågan är att sänka a-kasseersättningen. Tydligen är det bara om man tvingas leva under eller i nivå med (i några fall precis över) existensminimum som man är motiverad att söka jobb.
Jag tycker det vittnar om en rätt vidrig och extremt tråkig människosyn.
Jag tycker det vittnar om en rätt vidrig och extremt tråkig människosyn.
tisdag, augusti 09, 2005
Naturens genialitet
Så många som 90 procent av alla barn liknar sina pappor de första månaderna. Naturen är helt genialisk. Alla vet ju vem som är mamma, mamman har ett naturligt band till barnet - och detta är naturens sätt att ge samma känsla till pappan.
Hur många sådana här detaljer finns det? Ibland blir jag övertygad om att det finns en gud. Vem hade annars kunnat fundera ut allt detta? Fantastiskt.
Hur många sådana här detaljer finns det? Ibland blir jag övertygad om att det finns en gud. Vem hade annars kunnat fundera ut allt detta? Fantastiskt.
Höst
Ah. Känner ni? Hösten är på väg.
Klarare luft, mustigare doft, fler färger.
Jag måste till Tjörnarp.
Klarare luft, mustigare doft, fler färger.
Jag måste till Tjörnarp.
Ursäkt och bröllop
Kära läsare. Förlåt. Jag är värdelös, slö, karaktärssvag och allmänt fantasifull när det kommer till ursäkter. Och busy. Busy, otroligt busy har jag varit under de senaste två veckorna. Oj oj oj.
Mest av allt har mina tankar och för den delen aktiviteter klart kretsat kring Micke & Cias bröllop. Det är lätt att låta sitt liv kretsa kring bröllop, åtminstone för mig. Men så är jag också en sucker för überromantiska filmer (Notting Hill, jadå!).
Möhippan blev till slut av förra lördagen och det blev en ytterst lyckad dag och kväll. Allt började med champagne, fortsatte med öl och vin (för Cias del även shots), en del god mat och naturligtvis en massa tillhörande prat om män, sex och andra pinsamheter... Måhända var ändå avslutningen det mest geniala ögonblicket av dem alla.
Tänk er en karaokebar. På Heartbreak. Försök sedan se en vid det laget rätt onykter blivande brud som med den seriösaste av miner bränner av ”That’s what friends are for” med känslosamt stängda ögon. Därbakom kanske ni skymtar två skrålkörande vänner, varav den ena så ofta hon kan förhöjer upplevelsen med medtaget munspel.
Natten igenom. På varenda låt. Som ni kanske förstår kan hon egentligen inte ta en ren ton på munspel.
Kanske ni nu också förstår att det var jag. Såklart. Geni.
Ja, och så var det bröllop i lördags då. Hemskt trevligt även detta. Men gud vad jag är blödig! Jag grät en skvätt på de flesta tal och på det sista för att det var åtta pangfulla brudar som tvunget skulle hålla ett spontantal till Cia - talet tog sammantaget en halvtimme och blev sådär internt och onyktert och snarkmässigt för alla andra som bara fyllespontantal kan bli. Själv lyckades jag hålla mig ifrån mikrofonen. Den kvällen.
I övrigt har jag säkert tänkt en massa intressanta tankar och spunnit en massa spännande planer och upplevt massor med tokigt - men det blir inte så bra att berätta om i efterhand.
Så jag får skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Basta!
Mest av allt har mina tankar och för den delen aktiviteter klart kretsat kring Micke & Cias bröllop. Det är lätt att låta sitt liv kretsa kring bröllop, åtminstone för mig. Men så är jag också en sucker för überromantiska filmer (Notting Hill, jadå!).
Möhippan blev till slut av förra lördagen och det blev en ytterst lyckad dag och kväll. Allt började med champagne, fortsatte med öl och vin (för Cias del även shots), en del god mat och naturligtvis en massa tillhörande prat om män, sex och andra pinsamheter... Måhända var ändå avslutningen det mest geniala ögonblicket av dem alla.
Tänk er en karaokebar. På Heartbreak. Försök sedan se en vid det laget rätt onykter blivande brud som med den seriösaste av miner bränner av ”That’s what friends are for” med känslosamt stängda ögon. Därbakom kanske ni skymtar två skrålkörande vänner, varav den ena så ofta hon kan förhöjer upplevelsen med medtaget munspel.
Natten igenom. På varenda låt. Som ni kanske förstår kan hon egentligen inte ta en ren ton på munspel.
Kanske ni nu också förstår att det var jag. Såklart. Geni.
Ja, och så var det bröllop i lördags då. Hemskt trevligt även detta. Men gud vad jag är blödig! Jag grät en skvätt på de flesta tal och på det sista för att det var åtta pangfulla brudar som tvunget skulle hålla ett spontantal till Cia - talet tog sammantaget en halvtimme och blev sådär internt och onyktert och snarkmässigt för alla andra som bara fyllespontantal kan bli. Själv lyckades jag hålla mig ifrån mikrofonen. Den kvällen.
I övrigt har jag säkert tänkt en massa intressanta tankar och spunnit en massa spännande planer och upplevt massor med tokigt - men det blir inte så bra att berätta om i efterhand.
Så jag får skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Basta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
