Fruktolism

En sådan här makapär, IKEAs genialiska äppelklyftare, är på många sätt helt avgörande för om jag äter frukt eller inte. Clementiner kan jag visserligen leva med, men eftersom min perfektionisthjärna omöjligen kan tillåta mig att börja äta innan allt det vita skräpet pillats bort så tar det en evighet innan jag är färdig. Bananer är också okej, men bara om de är liksom gröngula i skalet. De tillhör dock inte favoriterna, under min karriär som fotbollsspelare (det var förvisso ett par sekel sedan) åt vi bananer före och efter varje träning och match, kanske blev det för mycket. Om man alltså exkluderar alla bär och så, som trots allt bara finns under en kort men intensiv period på sommaren - så återstår äpplen och päron.
Men jag kan inte bita i skal. Jag är livrädd för att ta en tugga in i kärnhuset.
Äppelklyftaren är således som gjord för mig!
Enkel att använda, man får perfekta klyftor och kärnhuset separerat - vilken briljans, vilken intelligens - vilken livboj för de kallsupande!
IKEA, alltså. De kan sina saker.