En helg på landet

Himlen var klarblå. Gräsmattan grön, men yvig och i behov av klippning. Tystnaden gick att ta på, det var som en morgon i gryningen i Malmö - innan allt vaknar och börjar föra liv. Men mitt på eftermiddagen. Några fåglar kvittrade långt borta och jag försökte se vad det var för art innan jag insåg att jag ju inte kan skilja en gök från en kråka, så det var ganska meningslöst.

Efter lite slammer på logen kom grillen ut och det luktade kol och tändvätska, det luktade rök och marinad. Årets första. Alltid den bästa. En krämig potatisgratäng till och sallad med avocado och fetaost, livet blir nog inte så mycket bättre. Eller ja, möjligen om man hade en flaska bra rödvin till.

På kvällen sprakade kaminen igen och dörren till det varma rummet fick stängas för natten, kaffet doftade och på tv:n rullade det sista avsnittet av Krig och Hågkomst, där Pug äntligen fick sin Pamela. Det blev en tidig kväll, lantluft är sövande.

Jag vaknade av att solen sken stark i gliporna vid mörkergardinernas kanter, daggen låg kvar i gräset utanför. Det var fortfarande tyst, men när jag öppnade dörren hörde jag att fåglarnas kvittrande fått sällskap av ett bi som flög mellan blommorna i backen utanför köket.

Trots att varje besök i Tjörnarp borde innebära mer stress än hemmavid, med långa listor av sådant som måste göras, måste göras nu eller väldigt snart och när det är gjort finns det en lista med sådant som måste göras så fort allt annat är avklarat - det finns liksom ingen ände - och trots att jag varje gång lämnar vårt älskade sommarhus med känslan av att jag kunde hunnit med mer, borde hunnit med mer, så är det ändå friden och lugnet som jag älskar mest. Och skönheten, som jag aldrig tycks vänja mig vid.

Slingrande grusvägar och hagar med betande kor och hästar, faluröda trästugor, taggtråd mellan mossbevuxna träpinnar, skogspartier med hav av vitsippor, bäckar som porlar, stenrösen, frukträd, utemöbler under trädkronornas skuggor.

Inte sådär väldigt svårt att fästa sig vid.