Festivities

Festivalveckan är över. Tack gode gud, skulle man kunna förvänta sig att jag skulle tycka - men se så är det inte. En vecka om året tycker jag nog att man kan stå ut med lite folk, en del matos och trängsel, bök och oreda. Dessutom är det bättre organiserat nu, får man väl ändå säga, med utspritt område och matstånden koncentrerade till Gustav Adolfs torg och Södergatan.

Så - några småbesök blev det. Cevapcici x 2, den obligatoriska sillamackan, en traditionell langos, Coffee Maniacs kycklingfilé med italiensk potatissallad - och en ljuvlig cajun chicken med Idahopotatis och vitlök/limesås i Louisianas stånd var utmärkt utdelning vad det gäller maten. Betyg: 4+.

Musiken, filmen, föreläsningarna - KULTUREN - däremot, var det sämre med. Delvis för att jag inte läste programmet särskilt noggrant, men också för att när jag väl gjorde det så hittade jag inte mycket intressant.

Dock! Mikael Wiehe, of course, i torsdags - där var jag deluxe. Vi hade bästa bordet på torget (men så var vi också på plats från klockan fyra) och full utsikt över en kväll klart över förväntan. En Wiehe-kväll är i min värld grym per definition, förstås, men många av artisterna kändes också spännande i sammanhanget. Hade det varit Ledin, Dageby, Thomas Wiehe och resten av gubbgänget - så hade det säkert blivit skickligt och gediget, men knappast så kul. Nu var både Timbuktu (med hjälp av Magnus Tingsek), Thåström, Winnerbäck (med hjälp av Dregen - DREGEN sjunger Wiehe herregud), Anna Stadling & Idde Schultz och Ebba Forsberg jäkligt bra, i vissa fall riktigt riktigt riktigt bra - på riktigt. Och alla sjöng Wiehe-låtar.
En fantastisk kväll.