Hm, jag tror inte att jag någonsin levt i ett sådant tekniskt välstånd som nu. Jag är nöjd med min mobiltelefon, som är lättmanövrerad, lagom stor och klarar av det jag mest behöver (sms, mms och kalender). Min dator, bärbar för första gången i livet och endast ett år gammal, är hur bra som helst och snygg som pocker (Power Book, alltså - världens stilsäkraste datorer). TV:n är gördig, vi har dessutom en till i sovrummet, högtalarna och stereon är suveräna (den första riktiga, alltså inte micro, stereon jag haft med bra högtalare), jag har en vacker och lysande iPod (mina trogna läsare behöver väl inte mer info om den, va?), köksmaskinerna hopas i skåpen och snart kommer diskmaskinen (hallelujah). Så, igår, fick vi en digitalkamera i födelsedagspresent av mamma och Lasse. Åh! Nu är jag komplett!
Nej nej nej nej.
Jag är inte prylgalen. Alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Är det kanske så att det är prylarna som är den säkra övergången till Vuxen. Dyra prylar - för att man har råd, för att man prioriterar kvalitet, för att man vill ha bekvämligheten.
Fast digitalkamera - det betyder väl att det är barn på gång, va? ;o)
Ha ha, nej då hade det väl varit videokamera?
Möjligen digital videokamera isåfall, men jag röstar nog på att det är mer sannolikt med digitalkamera.
Men du ska väl ha din för att illustrera alla fantastiska recept du skriver om, eller hur?
Skicka en kommentar