Valsöndag coming up

Fick min valsedel för någon dag sedan och antar att jag måste ta mig närmare ett beslut. Så medan jag lyssnar på musiken till mitt bröllop (låtordningen och mixen låter alldeles utmärkt, förresten) funderar jag över varför min ursprungliga entusiasm inför Feministiskt Initiativ bleknade efterhand. Jag menar, i min värld är detta den absolut viktigaste frågan i dagens priviligerade samhälle, sett i stort.
Självklart finns det andra stora frågor; sysselsättning, barn- och äldreomsorg, sjukvården och dess eventuella privatisering - frågor som rör oss alla, som påverkar allas vår vardag eller det dagliga livet för våra närmaste.
Men hey.
Vi är mer än 4,5 miljoner kvinnor i det här landet - något fler än männen.
Och ändå.
Jag kommer inte ifrån känslan av att, förutom den sågning längs med fotknölarna F! fick i media vid partiets bildande och turbulensen kring den första kongressen, jag tappade lite intresset i alla diskussioner kring vad man egentligen stod för i frågor som inte direkt gällde feminism. Utrikespolitik, jaja. Miljöfrågor?
Men jag inser här och nu att allt det där ju bara är blaj. Vill man inte rösta på F! så är det självklart fine, man kan vara feminist och tycka att partiets metoder och lösningar är uppåt väggarna, man kan vara kvinna och tycka att man lever i ett jämställt samhälle som det är.
Men fan heller att man låter bli att rösta på Feministiskt Initiativ för att det är ett enfrågesparti. Det är för tusan det som är hela poängen.
Jag har inte riktigt bestämt mig än.
Men ja.
Inte blir det Folkpartiet i alla fall.