Utveckling

Ligger i badet med taklampan släckt men värmeljusen tända och lyssnar på Maria McKees tolkning av "(You Don't Know) How Glad I Am" i iBookens högtalare.

Blundar, slappnar av, sjunker ner – och försvinner bort.

Vem sade att nutida teknik inte kan kombineras med uråldriga känslor?

1-4

Hm. Jaja.

Nu går jag i ide.

Bristande intresse

Lyckas inte uppbåda några översvallande känslor för MFF-Besiktas.

Ens när nu MFF ligger under med 0-2 och är utslagna ur den sista turneringen som kunde rädda säsongen.

Jag vet inte varför.

Första grönsakslådan

Nu är den hämtad.

Brytbönor, Savoykål, Gula morötter, Polkagrisrödbeta, Tomat och Vitlök - allt ekologiskt.

Några av morötterna åkte direkt ner i en soppa tillsammans med purjolök, torskbitar, tjörnarpspotatis och buljong. Kändes rätt trevligt.

Bokcirkel

När vi bildade vår bokcirkel var det kanske mest en anledning till att inte tappa kontakten. Fyra tjejer som jobbat ihop skulle splittras och vi gillade att prata. Med varandra. Om allt.

Våra träffar är bland de mest inspirerande stunderna jag har.

Kanske är det för att vi inte ses eller umgås annars. Att det dröjer några veckor emellan och man får tid att fundera över saker. Kanske är det för att det finns en speciell ton, ett speciellt sätt att tänka och lägga märke till saker, som jag inte har med någon annan. Kanske blir det en avslappnad diskussionsnivå för att vi i grunden delar samma värderingar, ser samma problem - men ändå gillar att vrida det ett varv till.

Igår pratade vi om menscykler, preventivmedel och divacup. Jag ska köpa en divacup. En liten gummitratt man använder istället för tamponger eller bindor. Bara tömmer, sköljer och sätter in igen. Bättre för kroppsmiljön, bättre för världsmiljön. Fantastiskt.

Det var naturligtvis Lisa som luskat rätt på detta.

Bara i bokcirkeln, people, bara i bokcirkeln...

Böcker

Hua, pengarna bara rinner genom fingrarna. Extrem musikperiod just nu - men en liten bokbeställning kan man alltid bryta av med. Från återupptäckten adlibris (billigare och bättre än bokus!) kommer snart:

Cora Sandel: Alberte-serien
Kate Moses: Övervintring (om Sylvia Plath)
Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa (om Paris på 50-talet, med Gertrude Stein och hela det gänget)
Victoria Benedictsson: Pengar
Victoria Benedictsson: Fru Marianne
Stephan Mendel-Enk: Med uppenbar känsla för stil

Samtliga i pocket. Så har jag tre böcker kvar på min lista över sådant jag verkligen vill läsa (och som finns i pocket) - det måste nog bli ett besök på Akademibokhandeln till helgen.

Jag är snart bankrutt.

Förlust

Det är en historisk dag. Mitt korplag förlorade för första gången på över två år.

Okej, vi var en man mindre hela matchen igenom och hade vår vänsterback som målvakt, men ändå. Det känns... märkligt. (okej, jag ljuger - det känns för jävligt. Jag är heligt förbannad, besviken och frustrerad. Men hur normalt är det att reta upp sig så efter en korpmatch?)

En sak är i alla fall säker - när vi vinner matcher gör vi det inte tack vare bättre fysik. Pinsamt. Nu får det fan bli fokus på konditionen. Någon gräns får man dra.

Mardröm

Jag såg en fotbollsmatch igår. Först gjorde ett randigt lag mål från en så solklar offside att publiken bländades. Sedan hade det himmelsblåa laget ett skott i stolpens insida som matchens sista spark. Detta sammantaget gjorde att det randiga laget tydligen vann matchen med 2-1.

Men det var en dröm alltihop, eller hur?

Arrrrgh

Har suttit i fyra timmar med det här ikväll igen. Modet sjunker. Snart klar med mina favoritskivor (och därmed ca en tiondel av samlingen) - 995 låtar, 3,62 GB - 2,7 dagars musik.

Hoppet är ute. Det måste skäras.

Arma tanke.

Aldrig

Jag kommer aldrig aldrig aldrig aldrig att få plats med alla låtar jag vill ha med. Bob och Wiehe måste stryka i repetoaren.

Fan.

Hård dag

Nu ger jag mig.

15 timmars arbete har gett ett bibliotek på 849 låtar (3,11 GB, 2,3 dagars musik).

Jag har inte ens gått igenom två hela hyllor i skivsamlingen. Återstår ca 10 rader. Jag börjar bli mycket orolig för att de 4GB som utdelats i min iPod inte kommer att räcka. Men man ska dock ha i åtanke att de skivor jag går igenom nu är de jag själv rankar högst av alla jag äger - så naturligt nog är det många låtar från varje platta just i början.

Det kanske går i alla fall.

Eller något.

Godnatt.

Wiehe klar

Puh. De två största posterna nu klara.

Fakta:

Bob: 148 låtar, 11,4 timmar
Wiehe: 149 låtar, 11,6 timmar

De tre längsta Wiehe-låtarna som lagts in:

1. Fred [Till Melanie] (Garanterat individuell), 13.05
2. Stockholm Den 15 Februari År 2003 (Kärlek & Politik), 9.47
3. Vi låtsas som ingenting [Motståndets estetik III] (Hemingwayland), 9.10
Den sistnämnda finns också i liveversion på 9.53, men det hade väl varit fusk?

De tre kortaste:

1. Heather (Country pleasures), 1.50
2. På Väg (På väg), 2.34
3. Garanterat (Garanterat individuell), 2.41

I konsekvensens namn kommer följaktligen också 10-i-topp-lista för Mikael Wiehe (åtföljd av en nästan lika stor ångest som för Bob Dylans. Eller egentligen inte ens i närheten. Men lite mer än för alla andra artister i alla fall):

1. Vem kan man lita på (1972)
2. Basin Street Blues (1988)
3. Sevilla (1998)
4. Sjömansvisor (1978)
5. Trollkarlen (1994)
6. Garanterat individuell (1971)
7. Hemingwayland (1985)
8. En sång till modet (2000)
9. Kråksånger (1981)
10. På väg (1973)

Inladdningen fortsätter. Det är nog bara en 800 skivor kvar nu.

Och klockan är ju bara barnet...

iPod-förberedelser

Har suttit hela dagen och lagt över all musik från min skivsamling som är värd att ha i sin iPod. Först i skivhyllorna kommer alla Bob Dylan-album och sedan alla Mikael Wiehe - innan resten radas upp i alfabetisk ordning.

Jag har nu hunnit in på Mikael Wiehes andra skiva. Bob Dylan tog sex timmar (148 låtar). Tack och lov har jag en del inlagt sedan tidigare...

Mikael Wiehes "Fred (till Melanie)" gick precis om ett knippe Dylan som längsta låten i biblioteket. 13.05. Jag vägrade ta med Dylans "Highlands" från Time out of mind. 16.31 - där går gränsen. Även för Bob.

De tre längsta Dylan-låtarna som lagts in:

1. Desolation row (Highway 61 revisited), 11.22
2. Sad eyed lady of the lowlands (Blonde on blonde), 11.20
3. Joey (Desire), 11.05

De tre kortaste:

1. Peggy Day (Nashville skyline), 2.02
2. Wicked Messenger (John Wesley Harding), 2.03
3. Down along the cove (John Wesley Harding), 2.23

Mer onödigt vetande kommer inom kort.

Dylan #2

Jag darrar inför tanken på att trycka på "Publish"-knappen för detta inlägget, men min 10-i-topp över Bob Dylans album ser ut som följer:

1. Blood on the tracks (1975)
2. Highway 61 revisited (1965)
3. Oh mercy (1989)
4. Desire (1976)
5. Blonde on blonde (1966)
6. Street legal (1978)
7. John Wesley Harding (1967)
8. The times they are a-changin' (1964)
9. Bringing it all back home / Subterranean homesick blues (1965)
10. Nashville skyline (1969)

Förlåt Freewheelin'. Förlåt Time out of mind och Infidels. Förlåt alla alla andra fantastiska plattor. Jag kanske är galen.

Men ni fick inte plats.

Inte idag, i alla fall.

Dylan #1

Alltså, jag vet att det är omöjligt och att svaret varierar från dag till dag, timme från timme, humör från humör - men just nu i denna sekunden undrar jag om inte Romance in Durango är den absolut bästa Bob Dylan-låten som gjorts.

Hot chili peppers in the blistering sun... och så fiolen och Emmylou... Stort. Det är stort.

Förbannat stort.

Köpenhamn

Stack till Köpenhamn igår eftermiddag för att äta smörrebröd och slippa träffa folk vi känner. Planen var att gå runt på lite olika ställen och ta några öl - men vi fastnade på smörrebrödsutskänkningen. En litet, pittoreskt ställe nära Ströget och ner i en källare, inrökt och lite halvsunkigt men inte ofräscht. Vi intog ett bås, beställde in sill, räkor, spätta och varm leverpastej och första ölen blev fler och fler, kvällen mörkare och mörkare och när pengarna var i princip slut och gav vi de sista fem kronorna i dricks till servitören, lämnade restaurangens lampor och rökmoln och tog oss hemåt.

Med huvudena fulla av planer, hjärnorna fulla av drömmar och kropparna fulla av öl.

Det var en bra kväll.

Höstmorgon

När jag cyklade till bussen var luften helt klar, himlen helt blå, Kungsgatan gul och orange och röd och luften lite lite morgonkylig.

På Erik Dahlbergsgatan och runt Davidhallstorg kom vi på ett långt led alla cyklisterna, några stressade och några avslappnade - och man kunde känna en förnimmelse av hur det måste ha varit förr.

Vissa morgnar slår de flesta.

Elvis

Elvis-dokumentären på SVT var kanske lite lätt mesig och sentimental. Men alltså, vilken röst! Mellan 1968 och 1972, kanske 1973, gjorde Elvis den bästa musiken i sin karriär. Och därmed i rockhistorien.

"Treat me like a fool", oj oj oj.

Hua.

Legendarisk bordskavaljer

För ett par år sedan var jag på en 40-årsfest hos min kusins fru. Till bordskavaljer fick jag deras granne, en man i samma ålder med mustasch och gul kofta över slipsen.

Från välkomstdrinken till sista skålen många timmar senare,
utropade han ett
"Leve nykterheten, frid över dess minne!"
varje gång han tog en klunk.

Det blev en kväll jag sent ska glömma.

iPod Nano!

Nu har jag beställt en iPod Nano! Jag svävar på moln, jag dansar fram, jag jämför storleken med allt jag kommer åt, jag funderar på om den får plats i jeansens innerficka, vilka låtar jag ska ladda in, vilka hörlurar jag ska köpa till, vid vilka tillfällen den kommer att vara mest användbar, hur många skivor jag nu kommer att kunna lyssna mer koncentrerat på, hur mitt namn kommer att se ut i gravyren på baksidan, om vitt verkligen var rätt färg att välja...

Därmed inte sagt att jag är materialist.

Hörlurar på

Musik ska avnjutas i hörlurar. Och kanske ensam i bilen.
Då finns inget annat.

Sean Penn!

Såg Attentatet mot Richard Nixon igår. Sean Penn! Sean Penn! Bra manus, bra story, snyggt filmat - men Sean Penn!

Hans ende kombattant om att vara nutidens bäste skådespelare är nog Johnny Depp. Låt oss jämföra!

SEAN PENN, bra filmer 1994-2005:
The Assassination of Richard Nixon (2004)
21 Grams (2003)
Mystic River (2003)
I Am Sam (2001)
Hurlyburly (1998)
She's So Lovely (1997)
Dead Man Walking (1995)

JOHNNY DEPP, bra filmer 1994-2005:
Charlie and the Chocolate Factory (2005)
Finding Neverland (2004)
Pirates of the Caribbean (2003)
Chocolat (2000)
Sleepy Hollow (1999)
Donnie Brasco (1997)
Ed Wood (1994)


Njae. Det blir Sean Penn, va? Sean Penn! Sean Penn!

Hyr-dvd

Från att ha vandrat runt i den lokala videobutiken i timmar utan att hitta något att titta på kan jag nu helt plötsligt inte välja. Undergången, Bröder, Finding Neverland, Gråta med ett leende, Attentatet mot Richard Nixon, Ray, Hotell Rwanda, Million Dollar Baby...

Det blir en trevlig höst det här.

Himmelsblått

Puh.

Så var det skönt att vara himmelsblå igen.

Melankoliska toner

Åh, hösten... Hösten är Joni Mitchell. Och Ron Sexsmith. Och Damien Rice och Lucinda Williams och Gillian Welch. Eldkvarn och Tomas Andersson Wij. John Prine och Bright eyes. Mary Gauthier, Wilco och Nick Lowe.

Hösten passar utmärkt till det allra mesta jag älskar.

Var tvungen att köpa Martha Wainwright och Devendra Banhart bara för att jag måste.

Slängde in Peps nya också om det nu skulle dyka upp några soliga sensommardagar till innan september är slut.

Grönsakslåda

Äntligen har jag lyckats göra verklighet av mina ambitioner! Nu har vi beställt en prenumeration på grönsakslådor. En gång i veckan får vi en, med 2-4 kg blandade säsongens grönsaker. Alltsammans ekologiskt odlat, företrädesvis i Skåne.

Man får alltså grönsaker man aldrig skulle köpt annars (typ spetskål, som var i förra veckans låda), man har alltid grönsaker hemma, man köper garanterat ekologiskt och undviker dessutom långa frakter över hela världen med dess utsläpp och avgaser. I varje låda finns dessutom recept som innehåller veckans grönsaker så att man kan ta tillvara allt.

Visst låter det helt underbart?

Denna veckas låda (vi får inte förrän nästa):

Spetskål, Squash, Purjolök, Stjälkselleri, Persilja, Morot, Palsternacka, Blomkål, Gul lök.

http://www.mossagarden.se - gå in och beställ!

Hockeyskandalen

Förbundet har uppträtt uselt. Spelarna har blivit lidande (fick inte träna med de andra proffsen, stackarna - och visste tidigare inte hur länge avstängningen från landslaget skulle vara). Nu vaknar mediadrevet ännu en gång. Avgå! rasar hr Anrell och resten av gubbgänget om förbundsledningen.

Jag vill bara här och nu - ännu en gång - påpeka att två av de tre spelarna som misstänktes för våldtäkt och (oavsett om utredningen numera är nedlagt i brist på bevis) hur som helst utnyttjat en berusad ung kvinna genom att en efter en sätta på henne natten igenom - inte ens funnit någon mening i att be kvinnan om ursäkt. De anser helt enkelt inte att de gjort något fel.

De bad snabbt landslaget, sina familjer, förbundet och hela svenska folket om förlåtelse, men flickan? Nej nej.

Nu kräver alla att förbundet ska be spelarna om ursäkt för det skamlösa sätt de behandlats på.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nytt liv, baby!

Jaha, back to business. Semestern är slut, ursäkterna over and done with - dags att sätta igång med det nya livet.

Motivationskälla 1: har slagit vad med min älskade om att gå ner 3 kg till den siste oktober. Han ska gå ner 5 kg. Förloraren bjuder på en dag i Köpenhamn.

Motivationskälla 2: har vägt in mig med fyra andra på jobbet. Denna procedur ska sedan upprepas varannan måndag - utvecklingen följs i elegant exceldokument signerat mig själv.

Motivationskälla 3: vid invägningen var jag uppe i 71,4 kg - högre än på ett knappt år.

Följ det nya livets vedermödor på nyttliv.blogspot.com

Ungern-Sverige 0-1

För fyra år sedan stod jag på Vångavallen, mitt bland TFF-supportrarna (ett par gamla gubbar alltså), och en av dem sade;
– Den där Zlautan e inget och hau.

Hm.

Dans på Brännö brygga

Det är märkligt det här med dans. Jag menar, hur många går egentligen ut och dansar? Då exkluderar jag naturligtvis dem som är fulla och bara inte vill gå hem så då går de till en nattklubb och ställer sig antingen i baren eller vinglar ut på dansgolvet och jamsar med – men de går ju inte ut för själva dansens skull.

När vi har företagsfester ska det alltid dansas. Hej och hå. Medelålders män och kvinnor hoppar runt och vrider kroppen i någon sorts ryckningar som i bästa fall är i takt med musiken (framför allt männen, vad är det med män och dans?). Och så kör vi Grease-medleyt en gång till. Och Carola. Tjohej.

Vad ska allt detta vara nödvändigt för? Arbetskamrater som sällan umgås privat och definitivt inte från alla olika avdelningar (jag jobbar ändå på ett rätt stort företag); måste det verkligen dansas då? Vad har hänt med att prata och umgås på ett givande, civiliserat sätt? Om ingen normalt sett dansar i det vanliga livet, varför förutsätts det helt plötsligt att alla älskar att göra just det när företaget är ute och festar?

Visst svänger jag själv mina lurviga ibland. Men det är ytterst sällan och endast i sällskap av mina vänner sedan mycket lång tid tillbaka, som delar min syn på att dans är ett sätt att förlöjliga alla andra eftersom vi när vi nu kommer till ett dansställe allt som oftast hamnat i ett skallgångsstadie.

Så har vi heller aldrig varit speciellt normala. Vad nu normalt egentligen är vad det gäller just dans.

Daaariiiin Zanyar

Ni som missat knapp.nu:s film om Idol-Darin får inte vänta en sekund till. Det hör till historien att filmen fick plockas bort ganska snart efter att den lagts ut eftersom Darins skivbolag stämde upphovsmakarna. Men det finns räddning!

http://hem.bredband.net/b325961/knappnytt01.swf

En helt genial personsågning för dem med lite elak humor.

Uppföljaren om fjortisar, i princip lika genial, finns kvar på knapp.nu. Klicka på Knappnytt-fliken och luta dig tillbaks...

2005 i ett fattigt skivfodral

Jag har inte alls hängt med 2005. Det är september och allt bara gled iväg. När jag sitter och tittar på det fack i cd-hyllorna som innehåller årets skivor är det skrämmande tunnsått. Vad har jag missat? Finns det något guldkorn därute som väntar på att jag ska upptäcka det? Varför har jag inga idéér om vad jag ska köpa? Hjälp mig!

Wiehe i natten

Försökte vara poetisk och dricka 43 samtidigt, men det funkade inte. Trots att det finns mycket säga.

Tillbaka till Spanska stövlar.

Det räcker gott.

Carl P

Att lyssna på Skånepartiets närradio har under många år varit ett stort nöje för mig och mina vänner. Carl P Herslow är inte sen med att bjuda på ett gott skratt, det ska han ha tack för.

Skånepartiet har tolv grundpunkter i sitt program:

1. Skåne blir en fri republik, medlem i EU och NATO
2. Stopp för invandring av flyktingar och liknande
3. ISLAM avlägsnas, muslimerna får flytta till Sverige
4. Alla pensionslöften skall ovillkorligen infrias
5. Mer pengar till sjukvård, äldre och handikappade
6. Båda reaktorerna i Barsebäck skall användas
7. Eleverna måste få respekt för lärare och vuxna
8. Brottsbekämpningen skärps med fler poliser mm
9. Arbetsmarknaden liberaliseras, bidragsfusk stoppas
10. Skattetrycket sänks när Skånes statsskuld är betald
11. Systembolagsmonopolet upphävs
12. Kommunistväldet i radio och TV stoppas

Med utgångspunkt från detta kan var och en förstå vilket nöje det alltid är att lyssna på radion, där Carl P får tid att utveckla sina idéér...

Hemskt? Tragiskt? Upprörande? Javisst. Men låt oss kosta på oss ett snett leende. Mannen är galen.

Just det, icke att förglömma; här kommer Skånepartiets skånska trosbekännelse:

"JAG TROR PÅ SKÅNE OCH INTE PÅ ISLAM" följt av “SKÅL” i lättöl.

Glöm inte lättölen på nästa sammankomst vänner!