Kan man inte höra dem nu, klapprande på sjöbottnen, springande från sten till sten? Ända sedan jag läste Barna i Bullerbyn första gången (det är, som ni förstår, ett tag sedan) har jag drömt om att fiska kräftor. Hela proceduren med nattliga burar, tidiga morgnar, kaffe i termos och kylig gryningsbris - ibland läser jag om bara just det kapitlet i boken för att hålla drömmen vid liv.Nu blir det inget fiske i år heller.
Men kräftskiva, det ska vi nog kunna ordna.
I flera år nu har det legat på min lott att fixa västerbottenpaj, då just pajer tillhört min spetskompetens sedan jag var tonåring. Så det blir det i år igen. Till detta tänker jag röra ihop aïoli, parmesancrème, Västerbottenoströra, valnöts- och blåmögelbröd och en paj med späd spenat, svarta oliver, ricotta och parmesan.
Snapsen, däremot, låter jag vila den här gången.
Till kräftor vill jag ha OP.
Jag kan knappt bärga mig....jag längtar så! Inte för att jag är speciellt förtjust i just kräftor (det är likadant med sill) utan just för att jag älskar stämningen som blir när vi alla samlas.
SvaraRaderaEller så är det kanske bara snapsen?