Det vattnas

Åh, vilken kväll! Tur att man jobbar med livsnjutare... Första stopp Bishop's Arms och en smekande god Fuller's ESB, innan middagens på Svea Bar och Bistro som ändrat sin meny sedan förra veckan och då strukit ungtuppen jag hade planerat in. Men jag är inte den som klagar. Efter en inledande Brooklyn Black Chocolate Stout kom den inlagda sillen (i själv verket tre) - som faktiskt var fullkomligt himmelsk. Istället för ungtupp blev det så skånskt lamm och fläskrullad med puré på rostade vita bönor, smörslungad potatis och rosmarinrostad pumpa till varmrätt och till det ett grymt Amarone-vin. Vid denna tidpunkt började kollegorna sucka och stånka av mättnad, emedan jag själv ivrigt reciterade en gammal dikt jag fått av min mellanstadielärare en gång i tiden - "it's all in the state of mind!" - och beställde in portvin och en osttallrik som kan vara något av det godaste jag någonsin låtit mina smaklökar ta del av. Från detta ögonblick inmundigades från kollegornas sida endast kranvatten men, som sagt, det handlar om inställning och därför tvekade jag inte inför den mörka chokladkakan (som kanske var aningen söt) med citrussallad och hallonsorbet (som var otroligt god), tillsammans med cappuccino och ett litet glas Xanté - trots blickar som verkade undra över min mentala hälsa. För säkerhets skull avrundade jag sedan en utmärkt kväll med en lika utmärkt Irish Coffee.
Ibland blir jag, ärligt talat och utan självdistans, kär i mig själv.

Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd

Jag älskar IKEA. Jag gör verkligen det. Inte för att jag någonsin skulle erkänna detta för min man (som ändå förstått utan att ord har yppats), men när man väl kommer ner på första våningen - till kökstillbehören och blommorna och handdukarna och lakanen och ljusen, då hade jag kunnat spendera hela min lön. Ibland är jag bara nära.
Det blev i alla fall två nya cd-hyllor, en wok-panna, en degskrapa, en tratt och en årsförbrukning glödlampor ikväll och hade det inte varit för de där hyllorna hade jag gjort mitt billigaste besök på IKEA någonsin.
Men värmeljusen var slut.
Värmeljusen!
Jag trodde sådant var förbjudet i lag.

Middag på gång

Imorgon ska vi ut och äta med jobbet och min vana trogen har jag redan bestämt mig för vad jag ska ha. Vad sägs om...

... FÖRRÄTT
Inlagd sill med kavring, Västerbottenost, creme fraiche och lök

... VARMRÄTT
Stekt ungtupp, halstrad havskräfta med ingefärssyltad citron & glacerad morot

... DESSERT
Mörk chokladkaka med citrussallad och hallonsorbét
Våra mogna ostar

Jag känner mig som ett barn på lillejulafton.

Det kan bli bra det här

Antal konserter planerade för våren är redan uppe i ca 300% om man jämför med ifjol. Lucinda, som sagt, och nu är också Wiehe & Ebba Forsberg sjunger Dylan (Victoriateatern 2 maj) och Rickie Lee Jones (KB 26 april) inköpta.
Känns bra.

Blues för Bodil

Ska jag någonsin se soffprogrammet Go'kväll så lär det bli imorgon, då Plura är gäst och bjuder på en aptitretare från nya skivan. En låt som heter "Blues för Bodil Malmsten" kan omöjligt vara annat än briljant.

Oöverträffat

Årets bästa skiva 2007: Lucinda Williams - West
Årets bästa konsert 2007: Lucinda Williams, Radio City Music Hall (New York) 23 mars

Allting annat vore en skräll större än om Zlatan skulle spela kvalmatchen mot Nordirland.

Köket blev klart i alla fall

Trots en lite för lång after work i fredags, då Janne någonstans i dånet av ett coverband erkände att han alltid tyckt om Stefan Anderssons "Catch the moon", och en dammig, iskall lördag bärandes säckar med betonggrus i hagelstorm lyckades jag ta mig i kragen under söndagen och avverka det mesta på en glödande att göra-lista. Tvätten är ren, sovrummet tömt, köket är städat, skåpsdörrarna avtagna och burkarna fyllda, magneterna flyttade, bordet på sin plats och golvet bonat. Allt skräp är samlat i biblioteket och vore det inte för min makes frostnattsintoleranta mage skulle hela rasket blivit klart idag.
Istället: IKEA!

Jag tror jag tror

Eftersom alltfler höginkomsttagare tydligen lämnar Svenska Kyrkan (en trend man annars kunde tro var spridd över hela linjen?) överväger organisationen nu bland annat ett avgiftstak. Det skulle helt enkelt bli billigare för dem med pengar att vara medlem i Svenska Kyrkan.
Det känns ju verkligen kanon.
Känns också bra att kyrkans utredare som en av farorna ser att detta i framtiden skulle kunna leda till minskade avgifter också för andra särintressen - som handikappade, unga och arbetslösa.
Ja, gud förbjude att man ger just de grupperna i samhället något fördel.
Kyrka och kristlighet är banne mig inte som ler och långhalm direkt.

Sicko

När jag går in på toaletterna på jobbet sniffar jag till helt reflexmässigt.
Känns knäppt.

Det var bättre förr

Det är märkligt. Oavsett vad som händer i världen - vilka idrottsbragder, militärkupper, forskningsframsteg, krig eller oväder som än drar förbi i våra liv - för människor födda 1973 och tidigare kommer ändå ingenting någonsin att matcha Björn Borg, Ingemar Stenmark eller vintern 1978/79.

Om pocket

Jag köper i princip bara pocket när jag det gäller romaner. Efter år av principer och estetiska snobberier har jag nu insett att pocket på alla sätt funkar bättre - på bussen, i badkaret, i väskan.
Ibland kommer förstås böcker som jag måste läsa genast, då går det inte att vänta det året som krävs för att boken ska bli pocket.
Ibland kommer böcker jag egentligen vill läsa mycket snart men trots uppenbara disciplinproblem lyckas hålla mig själv från att beställa innan pocketutgåvan (notera min stolthet).
Två sådana just nu är Margareta Strömstedt: Natten innan de hängde Ruth Ellis och andra berättelser ur mitt liv och Julian Barnes: Arthur & George.

Fler beställningar...

Ååååh, vad jag är svag. Det var ju bestämt, hugget i sten, oåterkalleligt - att jag inte skulle köpa fler böcker för tillfället. Med så många lockande berättelser på nattduksbordet har jag bara inte tiiiid med fler. Det blir så stressigt och även om man läser en bok som är fantastisk så letar sig blicken mot högen och nästa stora UPPLEVELSE. Nästa nästa nästa, bara sedan, inte nu.
Men, alltså.
Bodil Malmsten. När hon rekommenderar något, i det här fallet ger hon till och med ut boken på sitt förlag (jaha, säger cynikern - det kanske är just därför hon talar sig så varm för den, men jag tror inte Bodil Malmsten fungerar så, jag tror att hon ger ut boken för att hon själv tycker den är värd ett bättre öde än anonymitetens) - då kan jag bara inte stå emot.
Så det blev en beställning till på adlibris. Och jag menar, om man ändå ska beställa en så... varför inte fler, önskelistan är ju så lång.
Facit: Alicia Erian: Kärlekens brutala språk (nya bokcirkelboken), Monika Fagerholm: Den amerikanska flickan, Johnny Cash: Johnny Cash - och så grunden till detta övertramp då; Ben Watt: Patient.

Uppdaterar nu listan till höger här på bloggen ("på nattduksbordet") men undantar i ordningen de böcker jag bestämt mig för att ta med till New York (Cash, Erian, Tim Adams: I huvudet på John McEnroe och Anna Gavalda: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans).

Bodils blogginlägg och utdrag ur Ben Watts bok: http://www.finistere.se/blogg/entry.asp?ENTRY_ID=689

Let it snow! Let it snow! Let it snow!

Jag älskar Skåne i snökaos. Vi är så totalt ovana, varje gång så oförberedda. Det är helt galet. Lite snö och blåst en kväll - och idag är det ingenting som fungerar. Stadsbuss, regionbuss och tåg ligger alla helt nere, vägarna är inte plogade förutom motorvägar och ringleder - folk kommer helt enkelt inte till jobbet. Och då pratar vi ju ändå inte om flera meter snö utan någon decimeter, låt vara att vinden skapat drivor som gjort det värre på sina ställen. Varje år är vi lika förvånade, lika tagna på sängen. Lika handfallna.
Som om vinterdäck skulle hjälpa mot all världens oväder.

Facit från fällorna

Pappa rapporterar att endast fem möss fångats in i Tjörnarp hittills i vinter, att jämföras med förra årets närmare sextio. Det är visserligen ett par månaders jakt kvar, men familjen spekulerar nu kring om det handlar om att den lyckosamma fångsten ifjol rivit djupa sår i musfamiljen eller om det mildare vädret helt enkelt inte tvingar in mössen inomhus på samma sätt som snömassorna förra året.
Mullvadarna, däremot, påverkas tydligen varken av väder eller vind.

Önskefrysar

När vi får vår extrafrys ska jag, i mitt drömscenario, fylla den med:

FISK: hoki/torsk, lax i portionsbitar, rödspätta, hälleflundra.
SKALDJUR: räkor med skal, crabsticks.
NÖT: färs, stek, rostbiff, inner/ytterfilé, grytbitar och oxfilé.
FÅGEL: kycklingfiléer, hel tupp.
FLÄSK: färs (bland-), kotletter, filé, bacon, skinka.

Vår köksfrys ska fyllas med:

GRÖNSAKER: haricots verts, broccoli, majskolvar, spenat.
ÖRTER: basilika, rosmarin, persilja, dill.
BÄR: jordgubbar, hallon, blåbär.
DIVERSE: vinslattar i kuber, is, riven ost,
BRÖD: endast hembakat!

Mat och vin

Jag är svag. En kvarts bläddring i Elle Mat & Vin och jag är ny prenumerant.
You gotta love it.

Påskliljorna på väg!

Äntligen brakar det igång igen - slutspel i Champions league! Ikväll blir det Lille-Manchester United (även om jag föredragit Real Madrid-Bayern München men vi har inte den kanalen) och imorgon... hm. Barcelona-Liverpool (konkurrerande match: Inter-Valencia i TV6).
Och så är träningsmatcherna igång i Sverige också. Har ännu inte hunnit kolla MFF, men rapporterna har ju varit goda.
Jag älskar den här tiden på året (fotbollsmässigt - med den här tiden menar jag för övrigt mars-april).

Jag hjärtar Isobel

Isobels blogg är helt underbar. Jag är bländad. Förutom att hon ofta har kloka eller i alla fall intressanta saker att säga om det mesta - så skriver hon med sådan hänförelse om mat. Mat hon lagar. Mat hon äter.
Häromdagen skrev hon om griskind. Griskind! Jag behöll receptet.
Isobel är grym.

Bokrea

Huvudet knastrar, öronen susar och snoret rinner, men jag försöker att hålla mig vid gott mod och i alla fall konstatera att det kunde varit klart värre med tanka på att halva min kollegiala styrka ligger hemma med hög feber och influensa. Så icke jag.
Trots allt var jag förstås tvungen att trösta min förkylda själ med lite beställningar från kommande bokrea... Som seden varit de senaste åren köpte jag faktiskt inte en enda roman (läser bara pocket numera, om inte boken är för ny och åtråvärd för att vänta) - och inte heller kokbokssidan kändes helt lockande. I år blev temat istället: odling. Följande skapelser når snart mina vinterkylda fingrar:
Jordens täppor, Prismas stora örtabok, Beskärning - trädgårdsexpertens bästa råd & tips, Trädgård i kruka, Cityodling, Grönsakslandet, Uteplatser i trädgården, Grönt och gott från trägården, Växter för balkong och uterum samt De bästa växterna för tomt och trädgård.
Detta kompletterat med Jan Gradvalls kokbok Svenska köket, första Harry Potter-boken, en liten sak av Anna-Lena Brundin (Det svider lite) och min egen favorittitel Den välmående katten - en livsnjutares ABC ger mig en stark känsla av bredd och galenskap.
Undrar om mina vänner vill kännas vid mig längre?

Grå grå grå grå Marie Lindberg

Alltså, jag hade verkligen inte tänkt kommentera Marie Lindberg och schlagerfestivalen. Jag hade verkligen inte tänkt lägga någon energi på det alls, inte tänkt reta upp mig eller fundera över det.
Men nu får det banne mig vara nog.
Svenska folket gillar käcka, glada losers som alltid har ett leende på lut och en ordinär framtoning, utan någon som helst spets eller ojämnhet. Svenskar gillar grå grå grå grå grå grå. Jag vet ju det. Jag har försökt att acceptera det (men inte respektera, absolut inte, nix). Så när Marie Lindberg gick vidare till schlagerfinal i lördags ryckte jag på axlarna och tänkte att ja, det var ju inte helt oväntat.
Marie Lindberg får gärna sjunga i schlagerfinalen för min del, det bryr jag mig inte ett dugg om.
Men.
Nu har det plötsligt börjat talas om "den största kvinnliga artisten Sverige fått fram sedan Lisorna Ekdahl och Miskovsky", jämförelser görs med Norah Jones och Joan Baez - nu är det nog! Är folk helt stendöva? Eller åtminstone tondöva? Kan de inte heller engelska och har därför sympatier med denna lärarinna "från ingenstans" (please!) som om gud är mild åtminstone inte undervisar i några främmande språk.
Värst av alla uttalanden kanske ändå kommer från hennes skivproducent Patrik Frisk:
– Jag försöker förfina det hon är bra på och behålla hennes jordnära känsla. Hon har ett helt annat sätt att skriva låtar än en vanlig svensk.
Vanlig svensk? Vad tusan innebär det? Alla vi som inte skriver låtar? Alla de som skriver låtar och faktiskt har talang?
Och - är inte hela grunden till Marie Lindbergs framgång just att hon är "vanlig svensk".
"Vanlig svensk", vilket uttryck förresten. Jag mår illa.