Fem saker (sommarstiltje)

Eh, ja - jag gillar listor, jag gillar att svara på frågor och jag fick den här utmaningen av Annika (http://citronanka.blogspot.com/) så... då kör vi!

FEM SAKER I MIN FRYS
- is, vars vatten alltid rinner ut överallt innan det frusit eftersom vår frys är DUM
- en halv tupp
- persilja och basilika, från mina egna odlingar
- ål
- kärnor (från körsbär och annat) som jag ska göra likör på

FEM SAKER I MIN GARDEROB
- kavajer, jag älskar kavajer (men har däremot knappt några koftor)
- t-shirts, jag älskar t-shirts - tyvärr finns klart fler coola tryck på herrmodeller än på tjejmodeller
- jeans (jäpp, jag bär dem året om - det finns inget skönare än jeans)
- strumpor. I oceandrivor. Påstår i alla fall min älskade när han ska hänga upp dem efter tvätt.
- skjortor, inte så många som förr - men jag trivs fortfarande kanske bäst i just skjortor. Köpte en för några veckor sedan i cool cowgirl-style.

FEM SAKER I MIN HANDVÄSKA
- mobil
- nycklar
- pocketbok
- iPod
- pennor och block

Leijonborg

Det har skrivits på en del bloggar och i en del tidningar om Lars Leijonborgs svar på Harald Treutigers ufrågning häromdagen. Ordagrann återgivning:

Treutiger:
– Vem väljer du, Victoria Silvstedt eller Marit Paulsen?

Leijonborg:
- Allt beror på vad vi ska göra.

Treutiger:
- Det får du bestämma. Ni får femton minuter.

Leijonborg:
- Då får det bli Marit…För man vill ju prata också.

Marit kan bara prata, Victoria kan bara knulla. Och alla vill knulla med Leijonborg.

Katrine Kielos vidareutvecklar det hela utmärkt på sin blogg här: http://kkielos.blogspot.com/2006/07/leijonborgs-kvinnohat.html

PS. JA, det är klart att det var menat som ett skämt. NEJ, det är inte det allvarligaste man kan tänka sig varken vad det gäller påhopp (frågan är vem om blir mest skymfad; Paulsen eller Silvstedt) eller jämställdhetsfrågor i stort - MEN det säger faktiskt en hel del om vad partiledaren för ett av Sveriges största partier har i ryggmärgen vad det gäller sättet att se kvinnor. Det går inte att komma ifrån. DS.

Bio?

Försöker bestämma mig för om jag ska gå på bio ikväll eller inte. Sara ska se "The squid and the whale" och jag vill helst inte ge henne fördel inför hösten. Men det är varmt. Och jag är trött.
Bio tillhör egentligen hösten.

Blä

Sista veckan innan semestern nu. Det är på tiden. Det händer inte ett skit, tiden saggar sig fram som en mördarsnigel men väckarklockan ringer lik förbannat varje morgon till ingen mer nytta än att någon bestämt att jag ska vara på jobbet mellan åtta och halv fem.
Juli är för tradig.

Det skulle ju inte hända i år

I halvtid av gårdagens match var jag på väg att knacka ner en lång utläggning i bloggen om varför MFF känns som givna guldmedaljörer i allsvenskan 2006. Men jag fastnade i drömmar om hur det skulle firas.
45 minuter senare var jag ganska tacksam över att inte ha skrivit en rad.

Ni na ni na na na na

Har nu läst ut "Vindens skugga". Vacker bok, som en saga litegrann. Men eftersom den utspelar sig i Francos Spanien finns det också andra dimensioner. Den här romanen kommer att hamna högt på min lista 2006.

Byter nu helt spår och har börjat på Morgan Spurlocks "Jag och extra allt". Omväxling förnöjer.

Jag drömmer om en jul

Alltså, det är något visst med julsånger. Varenda gång jag oförhappandes börjar nynna på något - så är det en "We wish you a merry christmas" eller "Up on a housetop" eller" "Jingle bells" eller liknande. Och kom inte rännande med att jag är julskadad, för hur sant det än må vara (det är utan tvekan hundra procent sant) så är jag inte ensam om nynningsproblemet.
Häromdagen började Lelle vissla på "Nej, se det snöar".

Vindens skugga

Sprang igenom Joyce Carol Oates "Våld (en kärlekshistoria)" i all sin hemskhet (bra hemskt alltså, rörande hemskt - Oates är grym) och bestämde mig sedan för att äntligen ta tag i de lite tyngre böckerna på nattduksbordet. Tyngre som i tjockare, observera.
För några månader sedan ringde min vän Lina och babblade på i en kvart om en roman hon just höll på att läsa som hon var helt fångad i och inte kunde lägga ifrån sig - jag bara MÅSTE läsa den.
Så det gör jag nu.
Hundra sidor in i boken undrar jag om hon inte har alldeles rätt.
Eller om det bara är så att miljöerna i Barcelona räcker precis så långt.

Musslor, öl och Stieg

En underbar söndag med Roquefortgratinerade greenshell-musslor på La Couronne som absolut höjdpunkt avrundades med Stieg Larsson-deckaren "Flickan som lekte med elden", något som visade sig vara ett mindre bra val i den meningen att den visade sig vara stört omöjlig att släppa - lampan släcktes inte förrän halv fyra.
Jag är helt slut idag.
Och alla andra har semester.

Åh åh det ligger i luften

Jag var kanske lite väl lyrisk efter MFF-AIK för så klar var inte segern - däremot fanns löften om något stort. Både Junior och Jonatan Johansson kommer att bli utropstecken vad det lider (3 mål i första allsvenska debutmatchen - det är väl okej...?) och försvarsspelet kommer att bli tajtare när backlinjen blir mer samspelt. Och Jonas Sandqvist var ju fantastisk, liksom brasilianske mittbacken Gabriel. På bänken: Marcus Pode (som jag tror mycket på), Emil Hallfredsson och Jesper Bech (som varit blek i början av året med som låg bakom två av målen i ett piggt inhopp). Skadade: Jari Litmanen, Jon-Inge Höiland och Yksel Osmanovski. Damn, så bra det ser ut!

En liten summering av 2006 kontra 2005

BÖCKER (knapp seger för 2005)
2006: 11 st, varav en tidigare läst – och bara en enda deckare (jo, men det är märkligt)! Inte så många totalt kanske, men en bra blandning i genrer. Bäst hittills: Orakelnatten (Paul Auster). Men Stieg Larsson, Fredrik Strage, Jesper Högström, Alexander McCall Smith, Helena Henschen och Joan Didion har också varit trevliga att läsa, alla inom sitt gebit.
2005: 16 st, varav sju deckare och en skräp. Dessutom två av årets absoluta höjdare; Michael Cunninghams ”Timmarna” och Ernest Hemingways ”Och solen har sin gång”. Därtill en hoper som kan betecknas som mycket bra/intressanta; Virginia Wolfs ”Mrs Dalloway”, Olof Lagercrantz biografi om Stig Dagerman, Gerd Brantenburgs jämställdhetsklassiker ”Egalias döttrar” och Mary Anderssons ”Sorgenfri”.

FILM (klar seger för 2006)
2006: 7 st av årets premiärer – alla utom en av högsta klass. Blir hösten som våren kan detta bli mitt största bioår någonsin. Dvd har det varit knappare med sedan vi tröttnade på den lokala filmuthyraren.
2005: 3 st av årets premiärer (varav två senare hamnade på årets tio i topp), samt ytterligare två som hade premiär året innan. Dessutom dvd-höjdare som Woody Allens ”Interiors”, Carol Reeds ”Den tredje mannen” och Morgan Spurlocks ”Super size me” (ja, helt olika typer av film, jag vet).

SKIVOR (seger för 2006)
2006: 11 st av årets skivor, de flesta av hög klass. Johnny Cash årets skiva än så länge, men det finns fler – kan tänka mig att ungefär fem kommer att hamna på min tio-i-topp (men det är ju svårt att veta…).
2005: 8 st av årets skivor, varav två till slut hamnade på min tio-i-topp.

Två segrar för 2006, alltså – och vad det gäller böcker så var våren klart bättre än hösten förra året. Jag har gott hopp om att kamma hem samtliga kategorier innan 2006 har sett sitt slut.

Bara några avslutande ord om VM

Italien vann, sett över hela turneringen, ytterst rättvist. Med en imponerande defensiv, en mittback så bra att jag blir alldeles gråtfärdig när jag ser honom, påhittig och tempostark offensiv (i sina bästa stunder) - och med profiler och världsklasspelare som Buffon, Pirlo och Zambrotta har laget släppt in två mål på hela VM (ett självmål och en straff) - hur starkt är inte det? Ända sedan finalen i EM 2000, då jag bländades av Fransesco Totti, har jag unnat Italien denna framgång. Frankrikes kvittering i slutsekunderna, avgörandet i Golden goal - nej, fy. Det var dags.
Sedan smärtade det inte heller att Italiens vinst gav mig slutsegern i jobbets VM-tips, vilket inbringade 700:-. Grazie mille.

Jag har svårt för stora spelare som inte är stora människor. Det krävs inte mycket, men ändå. Maradonas hands i VM 1986, samme galnings dopingavslöjande 1994, Frank Rijkards spottande på Rudi Völler 1990 - jag blir olycklig och illa berörd när jag ser det och det kommer alltid att påverka min syn på dessa spelares storhet (så nej, Maradona är inte världens bäste genom tiderna i min ögon). Det Zidane gjorde mot Materazzi var fruktansvärt. Det var hemskt, det var korkat och det var kanske mest av allt skrämmande primitivt. En människa som kan skalla en annan människa är inte riktigt klok i huvudet. Hade han bara tagit Materazzi i kragen, knuffat honom, måttat ett slag kanske - så hade vi kunnat diskutera provokationer och elakheter i all oändlighet. Men Zidande, hur skymfad han är var, valde att köra huvudet i full kraft in i bröstet på en spelare helt oförberedd på ett sådant angrepp. Jag tycker det är helt sjukt och jag är mycket ledsen över att det föralltid kommer att lägga en skugga över en av de största genom tiderna.

Nu - allsvenskan! Jonathan Johansson, Junior - mmmm.... Det kan bli en trevligt höst det här.

Han är för stollig, den där Nylund...

Alltså, förlåt att jag tjatar om Tone Bekkestad igen. Men när jag såg bilderna på meteorologen Anders Nylund, presenterandes vädret direkt från Östersjön och endast iklädd badshorts tänkte ja att haha, här är en man som vill göra ett enkelt inlägg i debatten, visa att det är skillnad mellan kvinnor och män, att TV4 kastar pil i gummibåt och bränner sina egna skepp. För inte skulle väl Anders Nylund bli avstängd för lite (eller ja, en hel del) naken hud?
Sjävklart inte, då det enligt TV4 inte finns något sexistiskt i en man iklädd badshorts (vilken de förvisso har rätt i).
Men - var det då Anders Nylunds mening att provocera? Hade han någonting att säga? Oooh nej. Hans förklaring:
"Tone Bekkestad vek ut sig i Slitz. Jag vek ut mig i mellersta Östersjön. Däremellan ligger tre ljusår. Det är inget originellt med att bada".
Återstår alltså bara en slutsats av Anders Nylunds tilltag;
hans humor ligger inte på Hasseåtage-nivå, precis.

Balkongen, 5 juli

Att se på VM-fotboll med katten Elvis

Morticia, Mito och jag

Det här är min tröja om jag skulle spelat i brasilianska landslaget. Mito. Inte så dumt. Jag gillar korta namn.
Se vad ni själva kallas på: http://www.minimalsworld.net/
BrazilName/brazilian.shtml

PS. Minns ni Morticia Nightshade? Hennes brassenamn skulle varit... Nightshadinho! DS.

Paul Auster

Jag skulle inte vilja säga att jag har ett komplicerat förhållande till Paul Auster. Tvärtom. När någon frågar mig vilka mina favoritförfattare är, en fråga jag för övrigt tycker illa om (ännu svårare än regissör eller till och med artist) - nämner jag ofta Paul Auster.
Men.
Jag har bara läst två böcker någonsin av honom; "Leviathan" och "New York-trilogin".
Ändå är det som om hans språk känns så självklart, som om hans berättelser bär på en sådan dragningskraft att jag utan att kasta mig över böckerna ändå betraktar honom som en av de största.
Kanske är det New York.
Kanske den intellektuella tonen (samma anledningar som gör att man gillar Woody Allen-filmer, alltså).
Kanske är det för att böckerna känns som doppade i sepia.
Jag vet inte.
Men efter flera års väntan och lite tjat från min älskade har jag i alla fall nu tagit itu med "Orakelnatten".
Jag tycker den är fantastisk.
Paul Auster är verkligen min man.

Längtan

I september kommer den, sista säsongen av Vita Huset. På dvd-import – inte i SVT (som tidigare gnällts över). Har den bara engelsk text är det mitt finger som snabbare än ett ögonblick klickar på order-knappen.
Kanhända glider då samlingsboxen säsong 1-6 ("The Bartlet years") också med...

Pasta pizza espresso

Att läsa den italienska laguppställningen är nästan som att bläddra i en kokbok från Toscana. Det vattnas i munnen på en gammal mittback som jag. Cannavaro, herregud.
C-a-n-n-a-v-a-r-o. Vilken fantastisk spelare! Han förlorar inte en duell, står aldrig fel, har alltid perfekt timing i sina brytningar. Otroligt.
Men det stannar givetvis inte där. Zambrotta, Pirlo, Totti, Toni, Perrotta - och Buffon - åh vilka spelare. Och den oemotståndlige Gennaro Gattuso, som ser ut som en arg sagofigur med sin mörka blick och sitt mörkare skägg, men som springer så mycket, har så mycket hjärta, att man blir alldeles anfådd (men han är kanske ingen elegant). Innan matchen mot Tyskland fick han frågan om man kanske inte med facit i hand skulle kunna säga att Gattuso på sitt sätt var en bättre spelare att ha i sitt lag än Ronaldinho (med tanke på dennes insats i mästerskapet). Hans svar var enkelt; "Du förolämpar fotbollen".
Resultatet igår var rättvist, helt rättvist. Läste en kommentar av tyske avbytaren Oliver Neuville som tyckte att italienarna gjorde mål på de enda chanser laget skapade, men då måtte han missat både frilägen, stolpar och ribbor. Italien var bästa laget, med individualister som stack ut från en gedigen grupp. Jag menar, Pirlos instick till Grosso (1-0) - en delikatess!
Nu hoppas jag på Portugal i finalen, inte för att få se Cristiano Ronaldos flinande feja igen, utan för att få en ny nation, lite ny energi i det som i sportjournalistiken kallas för fotbollens finrum. Frankrikes gubbar i all ära, Zidane var ju hur bra som helst mot Brasilien, men been there done that. Italien-Portugal - det blir en final det!

World Cup

Sitter och ser en inspelad dokumentär om David Beckham när bilder från straffen som han slog in mot Argentina visas, tillsammans med den svenska översättningstexten "England-Argentina, Världscupen 2002". Världscupen? Alltså, om man inte vet som översättare - är det då så fel att fråga? Brrr.