Snart är det mörkt på riktigt

I en plötslig paus från julstämningen kom jag plötsligt att tänka på den stora vinterdepressionen. Den kommer snart, vet ni. Januari, februari, mars. De längsta, mörkaste, tråkigaste, mest nedslående månaderna på året.

Man borde resa någonstans.

Men.


PS. Min mamma ska till Thailand och Malaysia, min pappa ska till Rom och Richard till Barcelona. Jag har inga som helst problem med det.

Jimmy = Jed

Inte för att jag är så extremt insatt i vilka politiska beslut som togs när Jimmy Carter var amerikansk president men jag har alltid tyckt att han verkar sympatisk och igår såg jag honom hos Jay Leno och blev rätt såld. Han var där för att göra reklam för sin nya bok "Our Endangered Values: America's Moral Crisis", om hur USA av idag förkastar mänskliga rättigheter, struntar i miljön, attackerar länder som möjligen kan utgöra ett hot någongång i framtiden och ökar klyftorna mellan rika och resten. Det var som att lyssna på Jed Bartlet. Och det gillar vi ju.

Det här handlar inte om kulturvänster, inte om eventuellt vinklade reportagefilmer - utan om en före detta president och fortfarande aktiv politisk elit. Det är rätt tunga ord, rätt allvarlig kritik. Man kanske skulle läsa boken?

Traditioner

Av tradition valde jag ut en ny julskiva att införskaffa för året. Av annan tradition blev det sedan fler. Julkatalogen är nu utökad med:

Christmas For Lovers
Emmylou Harris: Light Of The Stable
Buck Owens: Christmas Shopping
Kate & Anna McGarrigle: McGarrigle Christmas Hour

Jul jul - strååååååååålande juuul...

Joni

Det finns morgnar då Joni Mitchell är det enda man vill lyssna på.

Som en måndag då julljusen tänts över gågatan, då inga stressade människor halvspringer förbi och gatan gnistrar litegrann trots att snön aldrig fått chans att lägga sig.

Idag. Joni. Blue.

Vinter i Tjörnarp

Det var någon gång mot eftermiddagen, när jag stod med en kopp rykande kaffe i handen och tittade ut mot hagen som jag förstod hur vackert allt var. Snön låg djup över Tjörnarp, termometern var några grader under noll och jag hade mössa på mig. Ur skorstenen kom rök från kakelugnen. Runt hörnet hörde jag pappa bära ved. I fönstret lyste en adventsljusstake.

Farmor hade rätt. Det ÄR paradiset på jorden.

Förvirrad av Lasermannen

Det var väldigt länge sedan jag läste boken. Jag minns inte några detaljer längre, minns inte vem av hans offer som dog eller hur vännen Gustav försvann, vad det var som gjorde att polisen till slut kom honom på spåren eller de politiska besluten som togs under den här tiden. Och jag måste säga att tv-serien inte direkt gjort saker och ting klarare. Man undrar hur de som inte läst boken överhuvudtaget ska förstå någonting.

Men det kanske ordnar upp sig efterhand.

Lasermannen är i alla fall välspelad och historien otroligt fascinerande. Om inte annat blir jag väldigt sugen på att läsa om boken.

Så att jag inte glömmer igen.

TAW!

"Tommy och hans mamma" var helt magisk. Och "Du skulle tagit det helt fel", "Oroshjärta", "Gör nånting vackert", De gröna vagnarna", "Blues från Sverige", "Landet vi föddes i", "Res dig upp och gå" och - i det allra sista extranumret, utan band, utan mikrofon eller förstärkare; "Där får jag andas ut".

Ljudet var däremot inte så bra. Eller, faktum är att jag inte tänkte så mycket på det förrän någon påpekade det för mig - så bra var han. Tomas Andersson Wij. Sveriges bäste textförfattare just nu.

Med raketfart mot Angels!

Saker jag vill ha beröm för

Vaknade i lördags med aningens huvudvärk efter lång natt i biblioteket med Lina och en flaska vin. Trots detta avprickades i tur och ordning:

- balkongmattan som borde burits ner för flera veckor sedan för att inte råka ut för stora mögel-döden. Drog upp den (detta innebar för övrigt långa stunder med kroppen böjd framåt och huvudet neråt vilket inte var ett undermedel för min huvudvärk kan jag säga), bar ner den i torkrummet och ställde sedan in den i källaren efter några timmar.
- fem maskiner tvätt. Kläder, handdukar, fint och annat. Ett par veckor samling.
- putsning av samtliga fönster. Utvändigt, invändigt och mellan.
- dusch av samtliga krukväxter.
- upp med alla adventsljusstakar och stjärnor.
- målning av skafferiet invändigt och dessutom badrumsskåpet.

Start 10.30. Klar 18.45.

PS. Nämnde jag huvudvärken? Och vinet kvällen innan? Den sena natten? Beröm tack!

Stereotyper i kulturen

Så fort någon släpper en skiva som är mörk i tonen; om död, sorg, saknad och ensamhet - så plockas snabbt alla hyllningsklichéer fram om mod och förmåga att blotta sitt innersta. Men jag blir rätt trött av det. Att känna sig missförstådd och försmådd gör varenda tonåring över hela världen, många uttrycker det också i dagböcker, uppsatser, dikter och numera - bloggar. Det finns inget speciellt modigt i det.

Att vara lycklig däremot, är sårbart. Att berätta för världen att man älskar någon, är att blotta strupen.

För att skriva en text om sorg, ensamhet och känsla av otillräcklighet krävs en melankolisk ådra, rätt böcker i hyllan, lite egocentrism och en del talang.

För att skriva om lycka krävs en poet.

En hemmakväll

Skafferiet målat invändigt, badrumsskåpet numera vitt och en halv brand släckt i balkonglådan. Busy kväll.

Damien Rice

Lyssnar igenom Tunes 2003. Det är en förbannat bra samling.

Och Damien Rice är en av de stora upptäckterna de senaste fem åren.

Meny till julmiddagen

Visserligen tenderar den här bloggen att handla om antingen mat eller tv och man frågar sig hur jag kunnat undvika att väga 150 kg (men jag gör det nog inte länge till) men nu är en gång för alla menyn till vår julmiddag klar och vem vore jag då om jag inte delade med mig av denna munvattnande lista:

VÄLKOMSTDRINK: Hemmagjord äggtoddy med rom

SILL & FISK: Löksill och hemmainlagd löjromssill, Brännösill och senapssill. Ägg.
KALLT: Pressylta, julkorv, skinka, två hemmagjorda senaper, rödkål, brunkål, hemmagjord leverpastej och hemmagjord rödbetssallad.
VARMT: Prinskorv, köttbullar och Jansson.
Samt självklart vörtbröd och god ost.
DRYCKER: hemmasatt julsnaps.

TILL KAFFET: lussekatter, hemmabakad mjuk pepparkaka samt pepparkakor med grönmögelost.

GODISBORD: hemmagjord glögg samt hemmasnickrat knäck, ischoklad, chokladtäcktamandelmassapraliner, citronkola och chokladtryffel med chili.


Nedräkningen har börjat (just nu: 17 dagar, 6 timmar, 39 min)

Vita Huset

Isobel listar sina favoritavsnitt av Vita Huset och jag grips av en väldigt stark känsla av MÅSTE.
MÅSTE se om de tre första säsongerna snarast, MÅSTE köpa säsong fyra och fem och se om dem också innan säsong sex sänds efter nyår.

Självklart MÅSTE jag också göra en lista. Isobel har missat några toppar.

Se här så länge: http://isobelsverkstad.blogspot.com/2005/11/jag-lskar-vita-huset-mer-n-jag-lskar.html

Kejsaren av Kina

Kom häromdagen att tänka på en låt jag hörde på Victoriateatern 1997. Mikael Wiehe hade inte gett ut någon skiva på tre år och spelade mycket nytt och jag hade egentligen aldrig sett honom live tidigare men kom dit med ett halvår av blossande kärlek bakom mig. Den konserten är en av de bästa spelningar jag sett. Jag blev fullständigt överrumplad, fullständigt övertygad om vad som hade någon betydelse, jag grät och log och knöt näven och jag var 19 år men det var som om tonåren precis börjat.

Den kvällen spelade Mikael Wiehe "Kejsaren av Kina" och jag minns att jag gillade ordvändningen i slutet mycket, det kändes smart. Jag har aldrig hört låten igen för till skillnad från det mesta andra nya material han körde kom den aldrig med på någon skiva – men igår damp en cd ner i brevlådan. "Kejsaren av Kina". Genial.

Fan alltså, det är inte ofta jag blir så uppspelt som när jag hör en lovande inledning på en Mikael Wiehe-låt jag aldrig hört förut.
Det är inte ofta jag blir så rörd som när förväntningarna slår in.

Lasermannen ikväll

Detta att överföra böcker till film eller tv. Så sällan det lyckas, men så bra det kan bli. "Sagan om ringen" är ju ett utmärkt exempel, de böckerna har jag försökt läsa genom hela mitt liv men aldrig kommit förbi de första fyrtio sidorna. Filmerna älskade jag helt överraskande.

Eller "Mystic river", som dock var en väldigt bra bok också.

Själv har jag bojkottat Harry Potter-filmerna sedan den första kom. Jag bojkottade böckerna länge också så man kanske inte kan säga att jag alltid har alla dörrar öppna, men nu tycker jag i alla fall mycket om dem och vill gärna se den senaste filmen också för den kan vara hur bra som helst och då måste jag självklart se de tidigare tre också och så ja, det går ju allt som oftast som det går.

Ikväll har tv-serien om Lasermannen premiär. Jag är lite småskeptisk, mest för att det känns svårt att överföra alla bokens perspektiv till bilder och just de olika perspektiven är en stor del av bokens styrka.

Men jag har haft fel förr.

Den gamla vanliga visan (samma poänger och samma refräng)

I dagens Dygnet Runt finns ett ganska välskrivet reportage (med lite för många egna värderingar från journalistens sida, artikeln hade talat för sig själv) om det faktum att så få stjärnkockar och köksmästare är kvinnor. Många fantastiska talminus, såsom;

"Om en tjej står ut med det mesta är hon ju okej. Men ofta kommer hon in i köket och inser att det är för hårt. Det sitter nog i generna." (Rolf Lenander, restaurangchef Jensens Böfhus)

"En liten kallskänka som står och hackar lite grönsaker, det kanske hon klarar. Men den uppgiften har vi inte här, det är hårdare." (samme Lenander)

"Det ingår i Jensens idégrundlag att det ska vara söta, rara tjejer. Gästerna uppskattar en söt, rar, leende flicka som serverar." (Lenander igen, ang att servitriserna uteslutande är kvinnliga)

"Det är ett tufft jobb. Det är hårt både fysiskt och psykiskt." (Wilhelm Pieplow, driver Restaurang Årstiderna tillsammans med sin fru Marie och är dessutom ordförande i Malmö Källarmästarklubb, med enbart manliga medlemmar)

Läs artikeln i sin helhet på: http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article127459.ece

Biodubblering

På en vecka har jag sett lika många filmer på bio som jag gjort resten av året. Tre. Man är väl periodare.

"Dolt hot" var underbar, fantastisk, en 4+. Även om Sara invänder mot ovissheten och bestämmer sig för blott 3+.

Inget blod

Jag knöt precis skosnörena så att all blodtillförsel till tårna stoppades. Men jag orkar inte knyta om.

Nu: bio. Dolt hot på Spegeln tillsammans med Sara. Mina förväntningar är höga.

Igår såg jag förresten Broken flowers. Mycket bra. En 4:a.

Till prästablärorna

En liten rip off från Vita Huset men från en av mina favoritscener (där Jed Bartlet skäller ut en radiovärd som just fördömt homosexuella) så det känns väl okej.
Dessutom vaket, kul och direkt från bibelbältet.

Huvudsus

Jag har två datorer på mitt skrivbord här på jobbet. I min direkta närhet finns ännu fem datorer, i rummet ytterligare fem.

Jag blev precis medveten om hur mycket brus och muller det innebär för mitt stackars huvud varje sekund.

Undrar hur mycket man egentligen påverkas av all strålning och alla kraftfält?