Aurghåååå. Mycket vin blev det igår. Långa diskussioner om gud. Och en fet och härlig lumumba...
Nu måste jag bakisfika. Bakisfika är det bästa jag vet, men den ska helst intas med folk som är bakis efter samma fest som en själv. Då kan det bli genialiskt.
Nu får jag nöja mig med Cia. Hon jobbade och var nykter.
Men det får väl gå.
onsdag, augusti 31, 2005
tisdag, augusti 30, 2005
Sucker
Det är ofattbart. Nu har jag suttit och retat mig på den här filmen i en och en halv timme. Ändå sitter jag här och fånler. Blir lite tårögd.
I'm a sucker for löööve.
I'm a sucker for löööve.
Deckare
Jag är en excellent deckarläsare. Och -tittare. Fantastisk. Blind och döv för alla ledtrådar längs vägen och därför lika chockad varenda gång lösningen levereras. Jag kräver inte speciellt smarta intriger. Faktum är att svaren kan vara rätt uppenbara utan att jag lägger märke till det - bara språket är tillräckligt bra. Bara skådespelarna är tillräckligt trovärdiga, miljöskildringarna tillräckligt täta. Då funderar jag inte över någonting, förlorar mig bara i handlingen.
En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.
Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.
Det finns lite mer att njuta av då.
En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.
Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.
Det finns lite mer att njuta av då.
En timme
Har nu sett en timme av Shall we dance. Den är tillsammans med Wimbledon den sämsta filmen jag sett i år. Det blir inte så avslappnande när man sitter och retar sig på usla prestationer och ett uselt manus...
Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?
Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?
Ännu en
For the record; jag hyrde Masjävlar som tredje film i paketpriset.
Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.
Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.
Avslappning
Efter en mental urladdning med Hotell Rwanda måste jag nu slappna av, tur att jag hyrde Shall we dance med Richard Gere också...
Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.
Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.
Hotell Rwanda
Nära en miljon tutsier och moderata hutuer dog under 100 dagar 1994, alltmedan västvärlden stoppade huvudet i marken och nöjde sig med att evakuera sina egna medborgare. En miljon under 100 dagar - det är 10.000 avrättade människor om dagen.
Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.
Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.
Men det är klart, det var ju bara afrikaner.
Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.
Då så.
Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.
Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.
Men det är klart, det var ju bara afrikaner.
Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.
Då så.
Semesterslöhet
Har en lång lista på saker att göra under semestern men har hittills bara mäktat med att dricka kaffe, handla dvd på Kvarnvideo, ta en öl på Pickwick och hyra några andra filmer.
Well, plikten kan vänta. Ett tag till.
Well, plikten kan vänta. Ett tag till.
måndag, augusti 29, 2005
Bloggrekommendation
Så har ännu en vän hamnat på blogspot. Följ en mycket läsvärd blogg här: http://windstorms.blogspot.com/
Men...
... om ni skulle vara intresserade så kan jag med illa dold stolthet presentera min samling här:
http://www.discshop.se/hem/helmal/
http://www.discshop.se/hem/helmal/
Lydia börjar hota min dvd-samling
En grundregel i allas liv borde vara:
- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen
- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen
Seger igår och semester idag
Äntligen. Det var inga muntra miner i halvtid, men 6-2 till slut och ett himmelsblått hjärta kan andas ut. Anfallsspelet fungerade men försvarsspelet! Försvarsspelet för tusan! Det ska ju vara Tom Prahls signum.
Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.
Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.
Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.
Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.
söndag, augusti 28, 2005
En helg på spa
Helt slut efter en helg på spa. Påsar under ögonen, dyster andedräkt. Så kan det vara.
Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.
Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.
Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.
Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.
Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.
NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.
Lite blå himmel, tack!
Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.
Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.
Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.
Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.
Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.
NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.
Lite blå himmel, tack!
tisdag, augusti 23, 2005
Att prata om fotboll
Fotboll är någonting jag inte kan prata med vem som helst om. Min bror. Daniel. Kanske någon till. Jag vet inte varför och det spelar ingen roll om MFF har vunnit eller förlorat.
Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.
Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.
Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.
Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.
Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.
Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.
Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.
Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.
måndag, augusti 22, 2005
Ibland
Ibland när jag sitter och tittar på tv, räcker det med att höra hans röst från sovrummet för att inse hur mycket jag älskar honom.
Det känns i hela magen.
Det känns i hela magen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
