SEDDA FILMER AV ÅRETS BIOPREMIÄRER:
Sideways (A Payne)
Closer (M Nichols)
En långvarig förlovning (J-P Jeunet)
FILMER JAG VILL SE SOM FORTFARANDE GÅR PÅ BIO:
It’s all gone Pete Tong (Dowse)
Batman Begins (Nolan)
FILMER JAG KAN TÄNKA MIG ATT SE SOM FORTFARANDE GÅR PÅ BIO:
Sin City (R Rodriguez/F Miller)
Världarnas krig (Spielberg)
FILMER JAG MISSAT PÅ BIO MEN TÄNKER HYRA:
Layer cake (M Vaughn)
Vera Drake (M Leigh)
The Life Aquatic (W Anderson)
Love song for Bobby Long (S Gabel)
Kärlek tur & retur (F Ozon)
The Aviator (M Scorsese)
Sandor slash Ida (H Georgsson)
FILMER JAG ABSOLUT INTE KAN FÖRSTÅ ATT JAG MISSAT:
Bröder (S Bier)
Ray (T Hackford)
Attentatet mot Richard Nixon (N Mueller)
Se mig (Jaoui)
Million dollar baby (C Eastwood)
Pusher 2 (N Winding Refn)
Den tredje makten (N Arcel)
Undergången - Hitler och tredje rikets fall (O Hirschbiegel)
Finding Neverland (M Forster)
Hotell Rwanda (T George)
Gråta med ett leende (A Amenábar)
Deppigt att jag sett tre och missat 22, varav elva jag absolut utan tvekan måste se?
Ooh, nejdå.
fredag, juli 29, 2005
Nervöst
Varför får jag nervösa spatt av vad jag ska skriva om min blogg i bloggportalspresentationen?
Galet.
För övrigt har jag mycket intressantare inlägg än såhär, men ingen tid att skriva ner dem. Kommer senare!
Galet.
För övrigt har jag mycket intressantare inlägg än såhär, men ingen tid att skriva ner dem. Kommer senare!
torsdag, juli 28, 2005
Nöjd efter matchen trots allt
3-2 hemma var på förhand inte ett särskilt bra resultat. Att släppa in två mål på hemmaplan i Champion's league-kval är inte okej. Men på något sätt, såklart har det att göra med att MFF hämtade upp två underlägen och faktiskt vann matchen, gick jag ifrån Stadion igår med ett litet leende i mungiporna.
MFF var det klart bättre laget.
MFF var bättre än på hela säsongen.
MFF gjorde 3 mål (snitt hittills i allsvenskan: 1,13).
MFF kan helt klart gå vidare till nästa omgång (nästa match spelar Jari Litmanen - men var?).
Men en ny mittback, Hasse Borg, hade varit trevligt. Helst en snabb, spelskicklig sådan som kan komplettera den briljante (men något långsamme) Patrik Andersson.
MFF var det klart bättre laget.
MFF var bättre än på hela säsongen.
MFF gjorde 3 mål (snitt hittills i allsvenskan: 1,13).
MFF kan helt klart gå vidare till nästa omgång (nästa match spelar Jari Litmanen - men var?).
Men en ny mittback, Hasse Borg, hade varit trevligt. Helst en snabb, spelskicklig sådan som kan komplettera den briljante (men något långsamme) Patrik Andersson.
Kravalleri
Så har man varit borta några dagar igen, ja. Hujedamej.
Well, i tisdagskväll gungade landet. Vi var ute några stycken från jobbet och tog en öl. Obs! Enligt uttrycket "ta en öl" - inte som i verkligheten en hel uppsjö av dem. Det är kul att ta en öl med människor man inte riktigt känner. Exempelvis visar det sig att en av de mer tystnadslåtna extraanställda hos oss har en bakgrund som en av skaparna av svenska AFA. Ha ha! Det är ju hur stort som helst! För att inte tala om oväntat.
De hade kurser i kravallkunskap. När hon berättade det fick jag kramp i magen. Kravallkunskap! En gäng tonåringar där hälften ska vara poliser och skydda sig med Pågenssköldar och andra häften kastar tegelstenar mot dem. Otroligt. Sedan åkte de runt i Sverige och "kravallade" som hon sade. Kastade sten mot bankfönster och sådär. Slogs med poliser.
Nu låter det som om allt var på lek och jag förlöjligar alltsammans. Ack nej. Säpo hade såklart AFA under uppsikt redan då och kravalleriet var inte på lek.
Allt detta politiska engagemang började för övrigt när min arbetskamrat bodde med sina föräldrar i Nicaragua vid tolv års ålder och hon såg vad USA-stödda Contras gjorde med befolkningen.
Det är vid tillfällen som i tisdagskväll, om inte förr, som ens eget liv ter sig särskilt ointressant.
Well, i tisdagskväll gungade landet. Vi var ute några stycken från jobbet och tog en öl. Obs! Enligt uttrycket "ta en öl" - inte som i verkligheten en hel uppsjö av dem. Det är kul att ta en öl med människor man inte riktigt känner. Exempelvis visar det sig att en av de mer tystnadslåtna extraanställda hos oss har en bakgrund som en av skaparna av svenska AFA. Ha ha! Det är ju hur stort som helst! För att inte tala om oväntat.
De hade kurser i kravallkunskap. När hon berättade det fick jag kramp i magen. Kravallkunskap! En gäng tonåringar där hälften ska vara poliser och skydda sig med Pågenssköldar och andra häften kastar tegelstenar mot dem. Otroligt. Sedan åkte de runt i Sverige och "kravallade" som hon sade. Kastade sten mot bankfönster och sådär. Slogs med poliser.
Nu låter det som om allt var på lek och jag förlöjligar alltsammans. Ack nej. Säpo hade såklart AFA under uppsikt redan då och kravalleriet var inte på lek.
Allt detta politiska engagemang började för övrigt när min arbetskamrat bodde med sina föräldrar i Nicaragua vid tolv års ålder och hon såg vad USA-stödda Contras gjorde med befolkningen.
Det är vid tillfällen som i tisdagskväll, om inte förr, som ens eget liv ter sig särskilt ointressant.
tisdag, juli 26, 2005
Jag lovar att bli en sundare och friskare människa...
Till hösten ska jag:
- gå ner 5 kg
- träna regelbundet
- läsa varje kväll innan jag går och lägger mig
- bara se sådant på TV jag faktiskt tycker är bra (=inget slötittande)
- gå mer på bio
- laga mat hemma i princip varje dag (det räknas om Richard gör det också)
- dammsuga två gånger i veckan så att jag inte får astmaanfall av katthåren som yr omkring
- läsa tidningen varje dag (inte bara sporten och nöjet)
- skriva på min roman
- alltid ha frukt och grönsaker hemma (handlas på torget!)
Hört den förut?
Bah!
- gå ner 5 kg
- träna regelbundet
- läsa varje kväll innan jag går och lägger mig
- bara se sådant på TV jag faktiskt tycker är bra (=inget slötittande)
- gå mer på bio
- laga mat hemma i princip varje dag (det räknas om Richard gör det också)
- dammsuga två gånger i veckan så att jag inte får astmaanfall av katthåren som yr omkring
- läsa tidningen varje dag (inte bara sporten och nöjet)
- skriva på min roman
- alltid ha frukt och grönsaker hemma (handlas på torget!)
Hört den förut?
Bah!
Trötthet
Det fanns en tid när jag satt fem kvällar i veckan på Ölcaféet och diskuterade politik med Lydia.
Nästa morgon gick jag upp och jobbade klockan sju.
På kvällen satt vi där igen och diskuterade.
Nuförtiden orkar jag knappt läsa en deckare, än mindre en debattartikel eller fackbok. Vad är det egentligen som har hänt? Vad kan jag göra åt det?
Hjälp!
Nästa morgon gick jag upp och jobbade klockan sju.
På kvällen satt vi där igen och diskuterade.
Nuförtiden orkar jag knappt läsa en deckare, än mindre en debattartikel eller fackbok. Vad är det egentligen som har hänt? Vad kan jag göra åt det?
Hjälp!
Lite om helgen i Abbekås
FREDAG:
Grillad kycklingfilé med tzatsiki och hemmagjord potatissallad.
Vin. Vodka & fanta fläder.
Diskussioner under månen om blommor, utrikespolitik och gudstro. I den ordningen.
LÖRDAG:
Grillade revbenspjäll, västerbottenpaj och grekisk sallad med vitlök-/persiljevinegrätt.
Vin. Gin & tonic.
Kubb.
En halvtimmes tystnad inför slätten och havet innan läggdags.
SÖNDAG:
Grillade hamburgare med tillbehör.
Mjölk.
Ny bibliotekslampa på antikvitetshandel i Skivarp.
Grillad kycklingfilé med tzatsiki och hemmagjord potatissallad.
Vin. Vodka & fanta fläder.
Diskussioner under månen om blommor, utrikespolitik och gudstro. I den ordningen.
LÖRDAG:
Grillade revbenspjäll, västerbottenpaj och grekisk sallad med vitlök-/persiljevinegrätt.
Vin. Gin & tonic.
Kubb.
En halvtimmes tystnad inför slätten och havet innan läggdags.
SÖNDAG:
Grillade hamburgare med tillbehör.
Mjölk.
Ny bibliotekslampa på antikvitetshandel i Skivarp.
Karl XII
Åh, vad huvudet blir slött när man inte har någonting att göra. Orkar inte fundera över någonting.
Däremot förundras jag lite över att Ernst Brunner fått kritik (nu menar jag inte mordhoten från nynazister utan allmänt) för att han i sin bok om Karl XII för fram en bild av "hjältekungen" som en hänsynslös massmördare.
Well, han var man i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, hade obegränsat med makt men ville ha mer och krig som absolut största intresse - vem trodde att han var humanist?
Ernst Brunner påstår dessutom att Karl XII var bisexuell. Hu!
Vem orkar på fullt allvar bli upprörd över hur det egentligen ligger till med en person som dog för nästan trehundra år sedan? Och som hur man än ser det inte orsakade mer än död och elände?
Just det - han stred för Sveriges ära också. Eller hur var det?
Däremot förundras jag lite över att Ernst Brunner fått kritik (nu menar jag inte mordhoten från nynazister utan allmänt) för att han i sin bok om Karl XII för fram en bild av "hjältekungen" som en hänsynslös massmördare.
Well, han var man i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, hade obegränsat med makt men ville ha mer och krig som absolut största intresse - vem trodde att han var humanist?
Ernst Brunner påstår dessutom att Karl XII var bisexuell. Hu!
Vem orkar på fullt allvar bli upprörd över hur det egentligen ligger till med en person som dog för nästan trehundra år sedan? Och som hur man än ser det inte orsakade mer än död och elände?
Just det - han stred för Sveriges ära också. Eller hur var det?
fredag, juli 22, 2005
Låttexter
Vårens hitlåt (cover, såklart) "Break my stride", första versen:
"Last night I had the strangest dream,
I sailed away to China,
in a little row boat to find ya,
and you said you had to get your laundry cleaned"
Ha ha! Nu drar jag till Abbekås för att avnjuta lite gourmetmat. Gratis. See ya!
"Last night I had the strangest dream,
I sailed away to China,
in a little row boat to find ya,
and you said you had to get your laundry cleaned"
Ha ha! Nu drar jag till Abbekås för att avnjuta lite gourmetmat. Gratis. See ya!
torsdag, juli 21, 2005
Språkligt
Tre språkliga fel som retar gallfeber på mig (förutom folk som inte kan stava eller bygga en mening):
- sär skrivning
- när någon uttalar det expresso
- när någon uttalar det asseptera
Bubblare: när någon använder honom eller henne när det ska vara han eller hon.
Känner ni förresten någon som uttalar surfa svengelskt (sörfa)? Jag har en minnesbild av att jag hört det. Hoppas det var en mardröm.
- sär skrivning
- när någon uttalar det expresso
- när någon uttalar det asseptera
Bubblare: när någon använder honom eller henne när det ska vara han eller hon.
Känner ni förresten någon som uttalar surfa svengelskt (sörfa)? Jag har en minnesbild av att jag hört det. Hoppas det var en mardröm.
Juli schmuli
För övrigt är det här det tråkigaste delen av säsongen. Inte avgörande, som i slutet. Inte nytt och förväntansfullt, som i början. Bara den förbannade lunken och väntan på att det ska bli oktober.
Juli sucks.
Juli sucks.
Uuuuöööörrrk
Uh, vad tradigt det är med matcher som förloras som denna (Häcken). MFF har inte varit bra borta i år. Aspers misstag blev avgörande - men hey, låt oss inte ljuga; MFF var det sämre laget. Afonso kan vara blek men uppenbarligen gör han en hel del skillnad.
Dock. Inga rubriker om att guldet är borta nu, tack. Hela förra säsongen var full av sådana - det ena laget efter det andra räknades ut och kom ändå igen. Allsvenskan är inte bättre än att inget lag i topp 5 någonsin är uträknat. Tyvärr.
Förresten - vad är det med Höiland i år?
Dock. Inga rubriker om att guldet är borta nu, tack. Hela förra säsongen var full av sådana - det ena laget efter det andra räknades ut och kom ändå igen. Allsvenskan är inte bättre än att inget lag i topp 5 någonsin är uträknat. Tyvärr.
Förresten - vad är det med Höiland i år?
Hög nivå i Helsingborg
I en krönika i Helsingborgs Dagblad höromdagen hyllade Marjan Svab HIF:s köp av Andreas Jakobsson. För att närmare förklara detta passade han på att citera en engelsk jounalist som han tyckte illustrerade precis vilken sorts människa Andreas Jakobsson är;
"Man bara måste lita på Andreas Jakobsson. Han är den typen av kille man ringer
när man vaknar på ett hotellrum med en död hora."
Grattis Andreas.
Som avslutning passar Marjan sedan på att skicka en känga åt Malmöhåll med ett "Andreas Jakobsson hade sänkt medelåldern i MFF-truppen med en sisådär fem år.".
Andreas Jakobsson är 33 år gammal. Genomsnittsåldern i MFF:s a-trupp är 25,8 år.
You do the math.
tisdag, juli 19, 2005
Ensamhet och melankoli
Jag faller så lätt för bilden av mig själv. I den meningen att jag gärna spelar på mina egna strängar.
Alla de tv-serier som jag gillar men egentligen inte tycker är speciellt bra (Ally McBeal, Felicity, Ensamma hemma...) genomsyras av något jag inte kan hjälpa att jag faller för. Melankoli. Lättillgänglig melankoli.
Ally McBeal avslutar varje avsnitt med att någon i serien vandrar hem ensam genom natten, till tonerna av någon sång i moll. Vissa stör sig på det. Jag älskar det. Oavsett om Vonda Shepherd är en rätt tradig sångerska så kan hon välja sina låtar.
Naturligtvis är allt bara en lögn. Ingen musik spelas när jag går hem på natten och jag har heller inte gärna md:n i öronen eftersom jag vill höra om någon går bakom mig. Jag har testat att stå och titta ut genom fönster som stänks ner av tunga regndroppar - men jag blir trött i benen. Jag blir uttråkad när jag tänkt tanken färdigt. Att stå ensam i en bar, fri att försvinna i minnen, är lätt att längta till. Men när man inte får kedjeröka blir det ändå långrandigt.
Att vara ensam är överhuvudtaget rätt långtråkigt. Om man inte får uttrycka sig, få ur sig tankarna, lyckas man inte riktigt fånga dem. Då måste man antingen ha någon att prata med, att bolla med, att berätta för - eller också måste man skriva, sjunga eller diskutera med sig själv. Inget av detta gör sig framför ett regnfyllt fönster.
Det är väl litegrann som Mona Lisa och Louvren, antar jag. Planeringen för och tanken på ensamheten är rätt mycket större än själva upplevelsen.
Alla de tv-serier som jag gillar men egentligen inte tycker är speciellt bra (Ally McBeal, Felicity, Ensamma hemma...) genomsyras av något jag inte kan hjälpa att jag faller för. Melankoli. Lättillgänglig melankoli.
Ally McBeal avslutar varje avsnitt med att någon i serien vandrar hem ensam genom natten, till tonerna av någon sång i moll. Vissa stör sig på det. Jag älskar det. Oavsett om Vonda Shepherd är en rätt tradig sångerska så kan hon välja sina låtar.
Naturligtvis är allt bara en lögn. Ingen musik spelas när jag går hem på natten och jag har heller inte gärna md:n i öronen eftersom jag vill höra om någon går bakom mig. Jag har testat att stå och titta ut genom fönster som stänks ner av tunga regndroppar - men jag blir trött i benen. Jag blir uttråkad när jag tänkt tanken färdigt. Att stå ensam i en bar, fri att försvinna i minnen, är lätt att längta till. Men när man inte får kedjeröka blir det ändå långrandigt.
Att vara ensam är överhuvudtaget rätt långtråkigt. Om man inte får uttrycka sig, få ur sig tankarna, lyckas man inte riktigt fånga dem. Då måste man antingen ha någon att prata med, att bolla med, att berätta för - eller också måste man skriva, sjunga eller diskutera med sig själv. Inget av detta gör sig framför ett regnfyllt fönster.
Det är väl litegrann som Mona Lisa och Louvren, antar jag. Planeringen för och tanken på ensamheten är rätt mycket större än själva upplevelsen.
Filmkväll
Bra kväll. Pizza från California (pepperoni, tomat, champinjoner, broccoli), pyttelite godis och tre riktigt bra filmer.
"Bara en dag" (Linklater 2004) med Ethan Hawke och Julie Delpy är så mycket en film jag gillar att det är läskigt. Uppföljare till "Bara en natt" som kom för nio år sedan som också är en superfilm för mig - i teorin. Båda filmerna är ingenting annat än långa dialoger, i den första möts de två i Wien över en natt, blir förälskade och bestämmer att mötas igen sex månader senare. De utbyter inga telefonnummer och kan inte kontakta varandra på något annat sätt. Dialogen då, mellan två personer i tidigt tjugotal tenderar att bli för mycket Dawson's Creek - för filosofisk, för högtravande. Egentligen stör det inte mig speciellt mycket för så är det i den åldern - men "Bara en dag", där både skådespelarna och rollfigurerna blivit nio år äldre - är mer nyanserad, lite bittrare och lite närmare. Tiden har förflutit även för mig. Jag gillade den, mycket.
"Garden State" (Braff 2004) har jag haft stora förväntningar på. Och den är bra. Riktigt bra. En och en halv timme av feel good. Man blir alldeles glad. Dessutom genomsyras filmen av en väldigt varm humor.
"Sideways" (Payne 2004) såg jag på bio redan i början av mars. Rolig dialog, massor av vin och träffsäkra karaktärer - ännu en succé såklart.
Alla tre filmerna har gemensamma grunder; bra karaktärer, bra skådespelare, bra manus och bra dialog. Viktigare ändå är att de alla tre förmedlar denna starka känsla av värme. Som stannar kvar länge. Som är det sista man funderar över innan man somnar.
Dessutom gav Emma Gray en fyra till samtliga i Filmkrönikan. Och nu får hon inte vara kvar. Vem är ansvarig på SVT?
"Bara en dag" (Linklater 2004) med Ethan Hawke och Julie Delpy är så mycket en film jag gillar att det är läskigt. Uppföljare till "Bara en natt" som kom för nio år sedan som också är en superfilm för mig - i teorin. Båda filmerna är ingenting annat än långa dialoger, i den första möts de två i Wien över en natt, blir förälskade och bestämmer att mötas igen sex månader senare. De utbyter inga telefonnummer och kan inte kontakta varandra på något annat sätt. Dialogen då, mellan två personer i tidigt tjugotal tenderar att bli för mycket Dawson's Creek - för filosofisk, för högtravande. Egentligen stör det inte mig speciellt mycket för så är det i den åldern - men "Bara en dag", där både skådespelarna och rollfigurerna blivit nio år äldre - är mer nyanserad, lite bittrare och lite närmare. Tiden har förflutit även för mig. Jag gillade den, mycket.
"Garden State" (Braff 2004) har jag haft stora förväntningar på. Och den är bra. Riktigt bra. En och en halv timme av feel good. Man blir alldeles glad. Dessutom genomsyras filmen av en väldigt varm humor.
"Sideways" (Payne 2004) såg jag på bio redan i början av mars. Rolig dialog, massor av vin och träffsäkra karaktärer - ännu en succé såklart.
Alla tre filmerna har gemensamma grunder; bra karaktärer, bra skådespelare, bra manus och bra dialog. Viktigare ändå är att de alla tre förmedlar denna starka känsla av värme. Som stannar kvar länge. Som är det sista man funderar över innan man somnar.
Dessutom gav Emma Gray en fyra till samtliga i Filmkrönikan. Och nu får hon inte vara kvar. Vem är ansvarig på SVT?
Filmer som återkommer
Alltså, det finns vissa filmer jag kan se om och om igen. Sedan finns det filmer som jag faktiskt ser om och om och om igen. Som alltid åker på när jag känner för att slötitta, när jag vill komma i en viss sinnesstämning, som passar i en viss situation, eller när jag bara behöver ha på något i bakgrunden.
Ett tag tittade jag på Notting Hill varje söndag förmiddag. Jag var singel och jag var oftast rätt bakis (och därmed självömkande), så då kändes Notting Hill naturlig. Efter Notting Hill på samma videoband kom Presidenten och Miss Wade så den såg jag också en hel del. Men den var aldrig anledningen till att jag valde just det bandet.
När jag var yngre var det mycket Dirty dancing (såklart! This is my dance space and this is yours). Och Cocktail. Pretty woman. Åh, bara smöriga romantiska komedier! Vilken klyscha. Vilken sanning.
Med åren har jag också samlat på mig en hel del Vänner-avsnitt. Hua vad jag har sett dem många gånger. I love Friends. Forever and ever.
Topp 5 bästa filmer (spontant, ogenomtänkt):
1. GUDFADERN (Coppola 1972)
Bäst skådespelare, bäst manus, snyggaste scenerna, mest stämningsfull och helt utan skavanker. Jag älskar tvåan också, men håller den första filmen allra högst.
2. SUNSET BOULEVARD (Wilder 1950)
Gloria Swanson är helt sjukt bra. Var helt stum efter filmens slut, tagen. Hade heller inte förväntat mig storverk och greps då ännu mer av den fantastiska stämningen. Wilder är kung. Och i detta fall svartvit.
3. MANHATTAN (Allen 1979)
Well, Annie Hall är också grym - det finns många Woody Allen-filmer som skulle kunna platsat. Men New York-bilderna här är så otroligt vackra. Jag har aldrig varit där men vill så gärna varje gång jag sett Manhattan.
4. LIFE OF BRIAN (Jones 1979)
Vad jag har för humor? Se den här.
5. FESTEN (Vinterberg 1998)
Bästa danska. Det säger verkligen inte så lite.
Topp 5 mest sedda filmer (det senaste året):
1. WHEN HARRY MET SALLY (Reiner 1989)
Jag tröttnar aldrig på den! Dialogen är mysig och rolig, bilderna (från New York igen) är vackra - rollfigurerna är perfekta. Det här är, på allvar, den bästa romcom jag någonsin sett. Passar bäst höst och vinter, det firas mycket jul och nyår.
2. SOMETHING'S GOTTA GIVE (Meyers 2003)
Jack Nicholson och Diane Keaton. Storyn är rätt kul och jag gillar verkligen Diane Keatons rollfigur (dessutom är Frances McDormand med på ett hörn!). Men alltså, låt oss inte lura någon. Something's gotta give är dessutom förutsägbar och otroligt smörig - bara det att sådant tar vi då rakt inte hänsyn till på denna lista. För huset Diane Keaton bor i är helt underbart. Helt helt underbart. Så ska jag bo! Så ska jag inreda! Ååååh. Kanske något av en vårsommarfilm, men tanke på miljöerna.
3. DEN ENDA RÄTTA (Bier 1999)
Ännu en romcom. Dansk den här gången, om par som på olika sätt skaffar barn, är osäkra på kärleken eller bara ramlar in i den. Välskrivet och charmigt. Passar året om.
4. KLASSFESTEN (Herngren/Holm 2002)
Perfekt när jag får en släng av längtan efter struktur och goda vanor - Svensson-livet helt enkelt. Speciellt Magnus (Björn Kjellman) presentation av sig själv i filmen slår an de strängarna. Annars är den egentligen inte speciellt märkvärdig och ingen direkt feel good-film (snarare rätt tragisk), men det är Svensson-miljöerna jag vill åt! Ännu en året runt-film.
5. HIGH FIDELITY (Frears 2000)
När jag blir sugen på både kärlek, musik och cigaretter. Jag älskade boken och tycker filmen har lyckats bättre än de flesta att göra den rättvisa. Marvin Gaye - Let's get it on är en grym låt. Men varför gillar man huvudpersonen Rob förresten? Han är ju asjobbig, störig, egocentrisk, paranoid och en sådan man hade hatat om man hade gjort slut med. Skitsamma. Funkar i alla fall året om.
Reality bites var väldigt nära att slå sig in här, men den såg jag mer för några år sedan. Annars har den i stort sett alla kvaliteter som också High fidelity har. Plus att Winona Ryder är ässesnygg.
Ett tag tittade jag på Notting Hill varje söndag förmiddag. Jag var singel och jag var oftast rätt bakis (och därmed självömkande), så då kändes Notting Hill naturlig. Efter Notting Hill på samma videoband kom Presidenten och Miss Wade så den såg jag också en hel del. Men den var aldrig anledningen till att jag valde just det bandet.
När jag var yngre var det mycket Dirty dancing (såklart! This is my dance space and this is yours). Och Cocktail. Pretty woman. Åh, bara smöriga romantiska komedier! Vilken klyscha. Vilken sanning.
Med åren har jag också samlat på mig en hel del Vänner-avsnitt. Hua vad jag har sett dem många gånger. I love Friends. Forever and ever.
Topp 5 bästa filmer (spontant, ogenomtänkt):
1. GUDFADERN (Coppola 1972)
Bäst skådespelare, bäst manus, snyggaste scenerna, mest stämningsfull och helt utan skavanker. Jag älskar tvåan också, men håller den första filmen allra högst.
2. SUNSET BOULEVARD (Wilder 1950)
Gloria Swanson är helt sjukt bra. Var helt stum efter filmens slut, tagen. Hade heller inte förväntat mig storverk och greps då ännu mer av den fantastiska stämningen. Wilder är kung. Och i detta fall svartvit.
3. MANHATTAN (Allen 1979)
Well, Annie Hall är också grym - det finns många Woody Allen-filmer som skulle kunna platsat. Men New York-bilderna här är så otroligt vackra. Jag har aldrig varit där men vill så gärna varje gång jag sett Manhattan.
4. LIFE OF BRIAN (Jones 1979)
Vad jag har för humor? Se den här.
5. FESTEN (Vinterberg 1998)
Bästa danska. Det säger verkligen inte så lite.
Topp 5 mest sedda filmer (det senaste året):
1. WHEN HARRY MET SALLY (Reiner 1989)
Jag tröttnar aldrig på den! Dialogen är mysig och rolig, bilderna (från New York igen) är vackra - rollfigurerna är perfekta. Det här är, på allvar, den bästa romcom jag någonsin sett. Passar bäst höst och vinter, det firas mycket jul och nyår.
2. SOMETHING'S GOTTA GIVE (Meyers 2003)
Jack Nicholson och Diane Keaton. Storyn är rätt kul och jag gillar verkligen Diane Keatons rollfigur (dessutom är Frances McDormand med på ett hörn!). Men alltså, låt oss inte lura någon. Something's gotta give är dessutom förutsägbar och otroligt smörig - bara det att sådant tar vi då rakt inte hänsyn till på denna lista. För huset Diane Keaton bor i är helt underbart. Helt helt underbart. Så ska jag bo! Så ska jag inreda! Ååååh. Kanske något av en vårsommarfilm, men tanke på miljöerna.
3. DEN ENDA RÄTTA (Bier 1999)
Ännu en romcom. Dansk den här gången, om par som på olika sätt skaffar barn, är osäkra på kärleken eller bara ramlar in i den. Välskrivet och charmigt. Passar året om.
4. KLASSFESTEN (Herngren/Holm 2002)
Perfekt när jag får en släng av längtan efter struktur och goda vanor - Svensson-livet helt enkelt. Speciellt Magnus (Björn Kjellman) presentation av sig själv i filmen slår an de strängarna. Annars är den egentligen inte speciellt märkvärdig och ingen direkt feel good-film (snarare rätt tragisk), men det är Svensson-miljöerna jag vill åt! Ännu en året runt-film.
5. HIGH FIDELITY (Frears 2000)
När jag blir sugen på både kärlek, musik och cigaretter. Jag älskade boken och tycker filmen har lyckats bättre än de flesta att göra den rättvisa. Marvin Gaye - Let's get it on är en grym låt. Men varför gillar man huvudpersonen Rob förresten? Han är ju asjobbig, störig, egocentrisk, paranoid och en sådan man hade hatat om man hade gjort slut med. Skitsamma. Funkar i alla fall året om.
Reality bites var väldigt nära att slå sig in här, men den såg jag mer för några år sedan. Annars har den i stort sett alla kvaliteter som också High fidelity har. Plus att Winona Ryder är ässesnygg.
Kultursnobbar
Säga vad man vill om kultursnobbar som dessutom är journalister, men när det ska sågas är de rätt underhållande (tänk bara på Jan Aghed).
Ur en tv-krönika av Johan Croneman (DN):
Det var det sista jag såg innan jag sköt mig.
(Han skrev detta efter att Carin Hjulström-Livh hade sagt ”Paulo Coelho, en annan författare” i ett samtal med – Agneta Sjödin.)
Ur en tv-krönika av Johan Croneman (DN):
Det var det sista jag såg innan jag sköt mig.
(Han skrev detta efter att Carin Hjulström-Livh hade sagt ”Paulo Coelho, en annan författare” i ett samtal med – Agneta Sjödin.)
Tapas på Carl Gustafs väg
Efter några Bishops Finger på Pickwick blev det en spontan tapasbjudning med Hockey, Anders och Lisa hemma hos oss igår kväll. Det vill säga, Hockey och Anders bjöd (som vanligt).
Italiensk salami, parmaskinka, päron, Brie (vitmögel), St Agur (grönmögel), björnbärsmarmelad, fetaost (från Egeisk import), soltorkade tomater, marinerade vitlöksklyftor, svarta oliver, gröna oliver med chili, kapris, parmesanost och sådana där minibröd som är rostade och används som kex. Samt naturligtvis husets röda vin.
Ibland är livet bättre än det borde vara.
Italiensk salami, parmaskinka, päron, Brie (vitmögel), St Agur (grönmögel), björnbärsmarmelad, fetaost (från Egeisk import), soltorkade tomater, marinerade vitlöksklyftor, svarta oliver, gröna oliver med chili, kapris, parmesanost och sådana där minibröd som är rostade och används som kex. Samt naturligtvis husets röda vin.
Ibland är livet bättre än det borde vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
