Mary-Louise Parker

Om Big love på sina två avsnitt som hittills sänts inte riktigt övertygat (men jag är beredd att ge den en chans till) så var Weeds högst omedelbar.
Det är något med Mary-Louise Parker, hennes förmåga att titta på folk som om de vore galna, hennes sneda leende, hennes (karaktärs) förmåga att utstråla självsäkerhet - som gör att jag inte kan värja mig. Det var samma sak när hon var Amy Gardner i Vita Huset, hon seglade snabbt upp som en av mina favoriter - och konkurrensen är hård i den serien.
Men Weeds kvalitet ligger inte bara i Mary-Louise Parker. Serien är snabb, rolig och lite halvgalen - den första komediserie jag skrattat mig igenom på flera år - som inte var reprissändning.
Weeds it is!

Dela mera, music lovers

Trots att jag är alldeles utled på diskussionen om fildelning måste jag ändå göra mig hörd i ärendet.
Alltså - självklart ska artister ha betalt för sina verk. I grunden. MEN. Det finns ingen tvekan om att musik som sprider sig enbart är till fördel för artisterna.
Men okej, de stora bolagen, de stora artisterna med de jättelika produktionerna och massmarknadsföring i ryggen - kan nog bara förlora på att människor laddar hem musiken istället för att köpa den. Det handlar dessutom ofta om lyssnare som väljer dagens slända och inte har lojalitet mot varken artist, bolag eller genre.
För de mindre artisterna däremot, tror jag inte alls att det är så. För dem innebär nedladdningen mest att fler människor lyssnar och det finns då fler potentiella köpare. Mindre artister attraherar också ofta lyssnare som har musik som intresse, som söker upp och vill veta mer - och som gillar sina köpta skivor i hyllan.
Det skriks ju mycket om skivbutikernas kris för hujedamig men ingen köper längre fysiska album och hur ska det gå - men samtidigt har butikerna som nischat sig inom smalare genrer och specialiserat sig på viss sorts musik - klarat sig alldeles utmärkt, i alla fall i Malmö och i alla fall dem jag pratat med.
Igår till exempel, laddade jag ner ett par låtar från Subdudes, Tom Pettys, Ed Harcourts och M.Wards nya skivor och kunde snabbt konstatera att Subdudes är ett måste och att både Tom Petty och M. Ward är tillräckligt intressanta för att lägga pengar på (men inte Ed, sorry) – och dessutom laddade jag ner låtar från Marit Bergmans nya skiva, som jag ALDRIG skulle köpta olyssnad – och den är riktigt bra, så bra att jag absolut tänker köpa den.
Så. 1-0 till Marit. Och till fildelningen.
Hallelujah, amen.

Weeds

Det är faktiskt en fröjd att sitta hemma och titta på tv om kvällarna nuförtiden. Ikväll har ännu en spännande serie premiär; Showtimes historia om en nybliven änka som börja odla marijuana för att kunna försörja sina två barn. Låter kanske lite ihåligt men som jag förstår det har Showtime seglat om HBO vad det gäller kvalitetsserier och i WEEDS ser vi ingen mindre än Mary-Louise Parker (Amy Gardner i Vita Huset!) i huvudrollen.
Värt att kolla upp.

Bara 12 Malmströmdagar kvar

Om två veckor befinner jag mig som nygift kvinna på någon uteservering i Barcelona, smuttandes på ett glas cava och tuggandes på någon typ av tapas.
Kanske har jag en bok i handen.
Kanske en tandpetare i munnen.
Lycklig lär jag vara, i vilket fall som helst.

Filmtorka dessutom

Usch, där är ju en massa filmer att se också. Susanne Bier, denna underbara regissör, har släppt ifrån sig Efter bröllopet, Mot Södern måste man ju se och det hade inte heller varit dumt med The squid and the whale. Och fler därtill.
Kommer inte att hinna se en enda innan bröllopet.
Smällar man får ta, antar jag.

Spring ikapp bussen innan det är försent

Bah, jag har helt kommit av mig i årets skivflod. Skärpning kräves!

Önskelista i prioriteringsordning:

1. M Ward: Post-war
2. Ebba Forsberg: Ebba Forsberg
3. Allison Moorer: Getting somewhere
4. Sarah Hepburn: Stars & haze
5. Neil Diamond: 12 songs

Och så dessutom: Tom Petty, John Stewart, Ed Harcourt, Ray Davies, Diana Jones, Woven Hand, Dixie Chicks, The Wrights, Subdudes och T-bone Burnett. Men de vill jag nog lyssna på först.

Puh.

Kärlek på 28 tum

Så kan man snart räkna in Filmkrönikan (nystart svt torsdag) och ny omgång av bästa deckarserien Mord i sinnet (tv4 lördag) på tv-listan och man finner då att den börjar bli rätt packad. Jag är aningens upprörd över att både Vita Huset (fredagar) och Mord i sinnet (lördagar) sänds under helgen då jag tyvärr måste erkänna att jag inte speciellt frekvent sitter hemma med en fruktskål för att titta på tv. Men. Det finns ju videoapparater.
Och mina vänner - Premier League, Serie A, La Liga, Champions league, Allsvenskan - fotboll all over the place!
Livet är allt en ask choklad.

En hippa och dess följder

Börjar så smått vakna till liv efter lördagens möhippa. Vaknade som en lärka (eh...) vid middagstid igår och tänkte att så jäkla gammal kan jag ju inte ha blivit eftersom det hela trots allt varade mellan 11 på förmiddagen och 05 på morgon - och jag trots allt inte mådde så väldigt dåligt. Men... det var en extremt förhastad slutsats. Efter att fyllan gått över (vid fyratiden) och den riktiga bakisvågen sköljt över kroppen så var det inte så mycket kaxighet kvar. Fy för tusan. Det värsta jag varit med om faktiskt.
Men men. Det var värt det. Shit vad kul det var - och ändå förmodligen bara en försmak inför bröllopsdagen to come. Eller, känslorna är väl inte precis desamma - men boosten av att vara i cenrum, att vara den alla månar om - är förmodligen nästan likadan.
Jag var aldrig orolig för att någon skulle hitta på hemskheter för mig, jag är trots allt bara den andra nunnan som gifter sig så bollen hade kommit smashad tillbaka till de flesta. Men sedan är vi inte sådana heller. Riktigt.
Så - glasblåseri (riktigt kul, jag gjorde två glas i blått), picknick i solen, Laserdome, bowling, fantastisk middag hemma hos Lina toppad med noga utvald choklad och vin - och till slut No Name, hårdrock och gin & tonic. Perfekt.
Tack alla som var med och alla som ville vara med men inte kunde!
Puss!

Valsöndag coming up

Fick min valsedel för någon dag sedan och antar att jag måste ta mig närmare ett beslut. Så medan jag lyssnar på musiken till mitt bröllop (låtordningen och mixen låter alldeles utmärkt, förresten) funderar jag över varför min ursprungliga entusiasm inför Feministiskt Initiativ bleknade efterhand. Jag menar, i min värld är detta den absolut viktigaste frågan i dagens priviligerade samhälle, sett i stort.
Självklart finns det andra stora frågor; sysselsättning, barn- och äldreomsorg, sjukvården och dess eventuella privatisering - frågor som rör oss alla, som påverkar allas vår vardag eller det dagliga livet för våra närmaste.
Men hey.
Vi är mer än 4,5 miljoner kvinnor i det här landet - något fler än männen.
Och ändå.
Jag kommer inte ifrån känslan av att, förutom den sågning längs med fotknölarna F! fick i media vid partiets bildande och turbulensen kring den första kongressen, jag tappade lite intresset i alla diskussioner kring vad man egentligen stod för i frågor som inte direkt gällde feminism. Utrikespolitik, jaja. Miljöfrågor?
Men jag inser här och nu att allt det där ju bara är blaj. Vill man inte rösta på F! så är det självklart fine, man kan vara feminist och tycka att partiets metoder och lösningar är uppåt väggarna, man kan vara kvinna och tycka att man lever i ett jämställt samhälle som det är.
Men fan heller att man låter bli att rösta på Feministiskt Initiativ för att det är ett enfrågesparti. Det är för tusan det som är hela poängen.
Jag har inte riktigt bestämt mig än.
Men ja.
Inte blir det Folkpartiet i alla fall.

Däckad

Öh. Däckad av en förkylning, huvudet känns som en stor slemboll. Ligger bara framför tv:n och hoppas att någon av våra sju filmkanaler faktiskt ska visa en film man kan se. Det händer. Då och då.

Läste att Crocodile Steve blivit stungen av en rocka och avlidit. He had it coming, måste man väl ändå säga?

Minnenas parfymeri

Fortfarande när jag känner doften av popcorn ser jag min mamma framför mig, uppkrupen i en soffhörna med en bok i handen, det är söndag och popcornen är upphällda i en plåtskål.

Galningar

Ser i brist på annat mitt livs första avsnitt av Idol och kan inte annat än erkänna att jag skakar på huvudet och gapskrattar omvartannat. Juryns elakheter hade jag kunnat vara utan men att så många människor totalt utan både självinsikt och självdistans lockas in i en och samma tv-ruta är mig en gåta.

Imponerande, dock, att vissa av de mest tondöva idioterna vägrar acceptera juryns dom utan verkligen käftar tillbaka. Det är otroligt underhållande.

Jag måste helt enkelt erkänna att jag har viss behållning av det här med att folk gör bort sig offentligt.

Förlåt mänskligheten.
Förlåt världen.

Val 2006

Två och en halv vecka kvar till valet och jag har svårt att motivera mig till att lyssna på några debatter eller utfrågningar. Inte för att jag inte vill veta, inte för att jag inte vill att min röst ska vara väl underbyggd - utan för att det känns som om allt smetar ihop, som om en grå massa flyter runt och babblar tomma ord.
Inte vet jag.
Men man har väl sina värderingar. Sina åsikter och hjärtefrågor. De har knappast ändrats på fyra år.

Gjorde för säkerhets skull de patenterade testen, ett för Aftonbladet och ett för Expressen. Jag är bekräftad:

För säkerhets skull hittade jag också ett s.k. livsstilstest på Dagens Nyheters sida, där frågorna mer bestod av hur ofta man pratar i mobiltelefon, köper chips och går på bio - och fick otroligt nog exakt likadant resultat trots min stora skepsis mot detta sätt att kartlägga människors värderingar.

Tilläggas bör dock att inget av testen involverade några av de mindre partierna, typ Fi. Och dem har jag inte riktigt räknat bort än.

Faktum är att jag inte är mycket klokare.

Tra la la

Himmelrike

Med Jonatan Johansson, Jari Litmanen och Junior har MFF en offensiv trio som saknar motstycke i klubben så länge jag kan minnas.
Ijeh och Niklas Skoog gjorde ju succé ihop, men det var aldrig så att båda gjorde målen. En säsong den ene, en annan den andre. Nu har MFF två anfallare som levererar i stort sett varje match. Det är fantastiskt.
Och med Litmanen bakom... Ibland är det så vackert att man faktiskt blir tårögd.

Dumburken

Så börjar tv-hösten utkristallisera sig... Många högtidsstunder väntar. Sista säongerna av både Sopranos och Vita Huset, premiärsäsong av HBO:s nya Big Love, favoritläkarserien House (tidigare Canal Plus) börjar på TV4 – många timmar i soffan väntar alltså. Och nästan varje dag också.
Nu måste jag nog skaffa inspelningsbar dvd i alla fall.

MÅNDAG:
CSI (kanal 5, 21.00)
Fotbollsmåndag (TV4, 22.35)

TISDAG:
House (tv4, 21.00) premiär mitten av september
Big love (canal plus, 22.00) premiär 5 september.

TORSDAG:
Du är vad du äter (tv3, 20.00) vadå? Några lik får man väl ha i garderoben?
Tinas kök (svt1, 20.00) premiär 14 september.

FREDAG:
Vita Huset (svt1, 22.30) premiär 15 september.

SÖNDAG:
Sopranos (svt2, 21.25)

PREMIÄRER I OKTOBER…
4 oktober börjar Entourage (amerikansk komediserie), den är jag nyfiken på. SVT 21.00, onsdagar)
17 oktober börjar Toppform igen, det brukar jag ha svårt att hålla mig ifrån... (SVT 21.30, tisdagar)

Hm. Kan jag ha missat något?

Festivities

Festivalveckan är över. Tack gode gud, skulle man kunna förvänta sig att jag skulle tycka - men se så är det inte. En vecka om året tycker jag nog att man kan stå ut med lite folk, en del matos och trängsel, bök och oreda. Dessutom är det bättre organiserat nu, får man väl ändå säga, med utspritt område och matstånden koncentrerade till Gustav Adolfs torg och Södergatan.

Så - några småbesök blev det. Cevapcici x 2, den obligatoriska sillamackan, en traditionell langos, Coffee Maniacs kycklingfilé med italiensk potatissallad - och en ljuvlig cajun chicken med Idahopotatis och vitlök/limesås i Louisianas stånd var utmärkt utdelning vad det gäller maten. Betyg: 4+.

Musiken, filmen, föreläsningarna - KULTUREN - däremot, var det sämre med. Delvis för att jag inte läste programmet särskilt noggrant, men också för att när jag väl gjorde det så hittade jag inte mycket intressant.

Dock! Mikael Wiehe, of course, i torsdags - där var jag deluxe. Vi hade bästa bordet på torget (men så var vi också på plats från klockan fyra) och full utsikt över en kväll klart över förväntan. En Wiehe-kväll är i min värld grym per definition, förstås, men många av artisterna kändes också spännande i sammanhanget. Hade det varit Ledin, Dageby, Thomas Wiehe och resten av gubbgänget - så hade det säkert blivit skickligt och gediget, men knappast så kul. Nu var både Timbuktu (med hjälp av Magnus Tingsek), Thåström, Winnerbäck (med hjälp av Dregen - DREGEN sjunger Wiehe herregud), Anna Stadling & Idde Schultz och Ebba Forsberg jäkligt bra, i vissa fall riktigt riktigt riktigt bra - på riktigt. Och alla sjöng Wiehe-låtar.
En fantastisk kväll.

Bra ord

Det finns vissa ord som målar en hel bild utan att egentligen säga så mycket.
Plira, till exempel.

Äntligen!

Back in town, baby

Okej, jag ber om ursäkt. Jag har haft semester. Nedkopplad, bortkopplad. Det har varit rätt skönt. Inte en enda blogg har jag skrivit, inte en enda har jag läst - det finns massor att ta igen, bara det att nu finns det ingen riktig tid. Högsäsongen har börjat på jobbet och det var hetluft och sår i öronen från första stund i måndags morse. Men det är ganska kul. Hellre för mycket än för lite skulle jag vilja säga, även om det faktum att jag säger det till viss del beror på att jag precis haft semester. Men i alla fall.

Det verkar som om hösten är här nu. Regnet det bara öser ner och idag har jag på mig långärmad tröja för första gången sedan midsommar nästan. Men det känns okej, jag gillar ju som bekant hösten. I förra veckan var jag en sväng i Tjörnarp, det var en av de höstiga dagarna och luften luktade… liv. Jord. Högt och rent. Det var fantastiskt.

En liten sammanfattning av sommaren då:

– bad i både hav och sjö (faktiskt). Återstår bara pool.
– två bröllop (kusin + vän till mig) har gett rörda tårar, en del tips, många skratt och väldigt mycket god mat. Idag är det för övrigt bara en månad kvar till mitt eget. Hu!
– möhippa (inte min egen…) blev det också. En väldigt lyckad sådan med lagom många aktiviteter, lugnt tempo, god mat och en del vin och öl.
– inte en enda bok under hela semestern avbröt min tidigare goda svit.
– hemkokta svenska kräftor fick vi hos Richards föräldrar. En delikatess på min ära!
– skörden i Tjörnarp har hittills motsvarat förväntningarna – om man undantar krusbären som de många förbannade getingarna förstört. Men morötterna! Åh!
– mycket öl och inte så näringsriktig mat har gett två extra kilon runt magen. Just en snygg brud.
– bröllopsförberedelserna går framåt. Alla kläder ordnade, alla gäster registrerade, all musik vald och eh alla shoppingturer av andra slag gjorda. Bara detaljer kvar nu.
– en solig dag i Köpenhamn hamnade vi givetvis på Puk (you gotta love Puk) och på tallriken underbara, älskade Kronesild, hjemmelavet leverpostej med bacon & rødbeder, samt som grädde på moset gammel ost med fedt, sky & rom. Alltså, smörrebröd är bland det bästa jag vet.
– allsvenskan är igång! MFF tar inte guld, men väl silver (och att jag inte säger guld beror bara på att jag på sant malmöitiskt vis inte vill ha för höga förhoppningar - då blir man bara besviken).