Sorg

Robert Altman är död. Han blev 81 år och var en mästare ända in i kaklet.
Ikväll ska jag se Gosford Park.

Boktipsblogg

Istället för att ha hundra små lappar i väskan med boktips från alla håll och kanter, istället för att stå inför köp 4, betala för 3-hyllan och förbanna sig själv för att man inte minns vad någon rekommenderat - så har Sara, Lisa, Fanny, Cecilia och jag startat en bokblogg. Jag misstänker att det mestadels (åtminstone i början) blir böcker man verkligen vill rekommendera, men själv hade jag tänkt skriva in alla böcker jag läser. För att varna. Själv hade jag till exempel behövt en stor fet varning i rosa neon innan jag läste "Den vita massajen", även om jag nu, några år senare, börjar hämta mig från chocken och kan vältra mig i bokens uselhet.
Anyways, adressen: http://boktips.blogg.se

Julpanik

Jag har redan börjat få panik över att julen snart är över. Så uppbokat alla helger fram till julafton - så lite julstämning (I know, I know - det har inte varit advent än), så kort tid att spela på, så få julklappsidéer. Tiden rinner iväg! Jag måste hänga med! Stimmung, bitte, Stimmung!

Ord

Julknäcke.

Är inte det ett ord som bara skriker mys?

En vardagskväll som alla andra

Först: fixa nytt pass med rätt namn = känsla av nyttighet.
Sedan: handla och få parkering nära hemmet = känsla av effektivitet.
Så: laga mat; italienska köttbullar med riven parmesan, färsk basilika, vitlök och chili, till detta fullkornspasta och tomatsås med en skvätt vin, vitlök och färsk basilika = njutning.
Och: avnjuta maten med tända ljus i hela vardagsrummet och runda av med en kopp kaffe till ännu ett lysande avsnitt av House = njutning gigante.
Nu: clementin och pepparkakor med St Agur hållandes Bodil Malmsten i handen = stark förnöjsamhet.

Om bara varje kväll var som denna kväll.

Klart med Anja Gatu

Tjohooo! Nu är det klart med Anja Gatu som Sydsvenskans nya sportkrönikör. Ett helt nytt perspektiv väntar, en nödvändig förändring efter många år med (förvisso skicklige) Åke Stolt.

http://sydsvenskan.se/sport/article197466.ece

Bodil

Läser just Bodil Malmstens nya bloggbok "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig". Den är helt underbar. Med nyanserad blick av vardagen, humor och självinsikt skriver hon om det mesta - på samma sätt som i bloggen finistere.se (logiskt nog). Dessutom är det en snygg bok. En av årets höjdare på bokfronten!

IKEA forever

Kappor, jeans och böcker - månadens köp är ändå det här:

Sådant jag minns - musik i barndomen

Min mamma är snart sextio år. Hon träffar numera ingen av sina barndomsvänner. Tiden har gått, i några fall har den runnit ifrån dem, i några fall stannade vänskapen på en schism ingen längre minns. I några fall är det nog ingen som egentligen vet vad som hände.
När det var dags för mors dag för tre år sedan kunde jag inte komma på någon bra present. Mamma hade fått alla böcker jag kunde hitta på och jag ville ge något som kunde ha betydelse. Det var då jag kom att tänka på alla sånger jag hört som liten. All musik som var min mammas. Så jag gjorde en skiva. Texten i omslaget löd:
”Det är i början av åttiotalet. Jag ligger i mammas och pappas säng och försöker sova. Pappa är inte hemma, han är väl förpassad ut någonstans – eller också kanske han är hemma, jag minns inte riktigt. Mamma och Berit, kanske också Yvonne och Barbro med definitivt mamma och Berit, sitter i vardagsrummet. Jag hör deras skratt. De verkar ha hemskt roligt. Mamma har varit och pussat mig godnatt och jag behövde inte gå upp till mitt eget rum för där är så ensamt. Här, i mammas och pappas säng, känns det bättre. Här hör jag skratten. Och musiken. Musiken.
Tjugo år senare. Jag sitter på en krog och väntar på min älskade. Bandet har spelat klart, det börjar bli sent. En skiva rullar medan lokalen töms. Helt plötsligt, det är verkligen inte den sortens ställe om det nu finns några sådana ställen längre, hör jag introt till ’Save your love’ med Renee & Renato. Det där med stråkarna, ni vet. Jag fylls av en sådan obeskrivlig värme, faktum är att jag till och med blir tårögd, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det annat än med de där kvällarna i mamma och pappas säng. Ensam. Med skratten klingande i vardagsrummet.
Så det här är för dig mamma – för godnattpussar, för klingande skratt och för musik som får en att minnas.
’A serenade I long to sing you
the redest rose I always bring you’
Poesi.”
Det finns egentligen ingenting att tillägga. Mer än, självklart, låtlistan:
Renee & Renato - Save Your Love (1982)
Gali Atari & Milk and honey – Hallelujah (1979)
Julio Iglesias & Willie Nelson - To all the Girls I Loved Before (1984)
Nicole - Ein bisschen Frieden (1982)
Elaine Page – Memory (1981)
Paul McCartney - No More Lonely Nights (1984)
Mike Oldfield - Moonlight Shadow (1983)
Pretenders - Hymn to her (1986)
USA for Africa - We are the world (1985)
Abba - The winner takes it all (1980)
Dionne Warwick – Heartbreaker (1983)
Julio Iglesias - Moonlight lady (1984)
Nana Mouskouri - Only Love (1984)
Boney M - El Lute (1979)
Masquerade - Guardian Angel (1983)
Stevie Wonder - I Just Called To Say I Love You (1984)
Agnetha Fältskog - The Heat Is On (1983)

Sådant jag minns (startskott)

Det finns en fas i livet när det är förbannat lätt att minnas allt som inte var speciellt bra i ens uppväxt. När man måste slå sig fri, måste förklara och förstå. Ömka sig själv. Det måste vara den värsta fas ens barn någonsin kan befinna sig i ur en förälders synvinkel. Det finns liksom inget att försvara sig med. I varje barndom finns ett missförstånd, en oförrätt. Beslut som var felaktiga, ord som sårade, en lina som var för kort. Det är oundvikligt. En förälders lott.
I mitt fall var det skilsmässan. När jag var sex år gammal satt vi hela familjen en fredagskväll och åt räkor när mina föräldrar berättade att de inte längre älskade varandra. Det sade de såklart inte. Och jag hade ändå inte förstått det.
Men jag led inte.
Då.
Tvärtom.
En sexåring accepterar ganska mycket, anpassar sig ganska snabbt. Jag har aldrig haft anledning att tvivla på mammas och pappas kärlek till mig, jag har aldrig behövt bära ansvarsoket. Därtill var jag för liten. Så det gick hur bra som helst, i tio år. Sedan. Kom det. När trumpetaren för länge sedan blåst faran över grävde jag upp stridsyxan.
Kanske var det inte så konstigt.
Plötsligt var det meningen att jag skulle förstå och ta sida. Plötsligt skulle jag fatta egna beslut om var jag skulle sova, plötsligt var jag bara hos kompisar vissa helger, plötsligt blev mina föräldrar offer. Plötsligt blev jag vuxen och domare. Det var en roll jag aldrig efterfrågat och inte kunde hantera. Det var början på min period av bitterhet.
Men det var egentligen inte om detta den här texten skulle handla. För det var ett tag sedan – och jag förstår nu hur svårt ett föräldraskap är. Mamma och pappa var inte perfekta och handlade inte alltid rätt. Sade inte alltid rätt saker. Men de skulle aldrig såra mig med vilje. Att de sedan inte kunde förstå hur starka ett barns försvarsmekanismer gentemot den andre föräldern kan vara, att de ibland satte sin egen stolthet, ilska och bitterhet framför min desperation efter att slippa välja, det kan jag nu acceptera. Jag kan inte och kommer aldrig att förstå hur vuxna människor, som själva har föräldrar de älskar, tror att man kan tävla om ett barns kärlek – men jag antar att det är lätt att hamna där. Det spelar heller ingen roll. Längre.
För den här texten var trots allt menad som en inledning på någon sorts serie av minnen som aldrig bleknar. Ögonblick och personer som spelat någon roll. Helt enkelt sådant jag någon gång om många år kommer att fundera över när jag sitter med min kopp kaffe och tittar ut på regnet genom ett oputsat fönster.
Sådant jag aldrig släpper.
Av en eller annan anledning.

Alltså, jag gillar att gradera saker

Sitter och tittar på videon från vår vigsel... Betyg:

MILJÖ: 5 (kyrkan är
ljus, stor
utan att vara
ekande tom
- och bänk-
blommorna
underbara)
INMARSCH: 2-
(lite för
snabbt, jag ser
hopsjunken
och samman-
biten ut)
PSALM #1: 2- (ja, kantorn sjunger -
men det är väl också allt... Lina? Jag trodde du var tuktad?!)
PRÄSTENS INLEDNINGSTAL: 4
(standardverser, men han är tydlig och varm)
SÅNG #1 (Sweet inspiration) MAGNUS A & ULRIKA: 5
(shit, jag gråter nu)
PRÄSTENS BIBELORD: 4 (tja, vi hade ju valt dem själva)
VIGSELAKT: 4- (jag säger ett skånskt ja, vi talar tydligt och så. Hm. Lite snålt betyg kanske?)
SÅNG #2 (Ska nya röster sjunga, instr) FREDRIK & MAGNUS N: 5 (shit alltså, så vackert. Den som inte gråter här är galen)
VÄLSIGNELSE & BÖN: 3 (det är vad det är. Men det var kul att Richard glömt ta bort prislapparna på skorna... Obs! Ej röda!)
PRÄSTENS VIGSELTAL: 4 (mindes det knappt, men nu när jag hör det igen så... det är fint faktiskt)
PSALM#2: 3 (så var det kantorn igen, då. Men Lennart och Kristina rör på läpparna, det ser man. Lite sångglädje, people! Är det för mycket begärt på ett bröllop?)
SÅNG #3 (I envy the wind) ANDI: 5
(vilken låt, vilken röst, vilken avslutning)
UTMARSCH (I get a kick out of you): 5
(hatt och käpp, dans glädje och skratt. Men Sven! Kicka volymen!)

TOTALBETYG: 5+!
(ja, jag är inte ödmjuk. Bättre vigsel kan man inte prestera)

Tack!

Stort tack för all hjälp med att välja telefon förresten!
Det blev en k750, mest för att den har ett bättre batteri. Det andra bryr jag mig inte så himla mycket om.

Snygg som bara den

Nu har jag äntligen lyckats hämta ut min nya kappa från Hennes & Mauritz. Och den passar! Med lite marginal också, vilket är bra med tanke på att jag inte direkt hade min tjockaste tröja på när jag provade hemma. Ha! Jag som varit orolig sedan jag klickade på "genomför köp"...

Dagens i-landsproblem

Ska förlänga avtalet med min mobiloperatör och står plötsligt inför valet av vilken ny telefon jag ska ha. Fick olyckligtvis (eftersom jag inte har en aning) två alternativ - SonyEricsson k610 eller k750.
Någon som har en åsikt i frågan?

Böcker på väg

Eh, ja, så hamnade man på AdLibris igen. Gjorde en liten beställning när jag ändå var inne (alltså, jag måste ju köpa bokcirkelboken):

Sara Stridsberg - Drömfakulteten (jag litar på dig här Mia), Curtis Sittenfeld - En klass för sig, Anna Politkovskaja - Putins Ryssland, Jeffrey Eugenides - Middlesex (litar på dig här Cecilia), Bodil Malmsten - Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig och slutligen Tyst - det som inte får sägas, det vi inte får veta.

Skivor, böcker och rödkål - det märks att det är november.

Life's a pile of records

Har nu på olika sätt införskaffat ett helt gäng av årets skivor som nu ska bringa lugn till mitt Angels-stressade hjärta:

Allison Moorer - Getting somewhere
Badly Drawn Boy - Born in the U.K.
Bonnie ’Prince’ Billy - The Letting go
Eric Bachmann - To the races
Hello Saferide - Would you let me play this E.P.
Lloyd Cole - Antidepressant
M.Ward - Post-war
Madeleine Peyroux - Half the perfect world
Marit Bergman - I think it's a rainbow
Nisse Hellberg - Snackbar blues
Ray Davies - Other people's lives
Sarah Hepburn - Stars and haze
Tingsek - World of it's own

Har lyssnat på en del av dem och alla infriar inte riktigt vad lyriska tipsare babblat om, men det finns guldkorn.
iPoden går varmare än någonsin.

Klistermärke på min farmors port

En helg hos familjen

En dag i Abbekås blev till lång natt med Irish coffee och Mikael Wiehe, en lördag som lördagar borde vara. Det är någonting med vinter och Abbekås som mot all logik passar ihop men jag låter det förbli oanalyserat. Sådant som är förknippat med njutning ska man inte fundera för mycket över.
Fars dag tillbringades givetvis hos just pappselappsen. På bordet stod kalkon med alla mina älsklingstillbehör; potatis (från Tjörnarp), sås, rödkål, brysselkål och hemmagjord vinbärsgelé. Märkligt hur en sådan uppenbarelse kan göra en människa så upprymd. Hursomhelst är jag fortfarande proppmätt, fem timmar senare.
Familjehelger har onekligen sin charm.

Dagens citat...

... hämtas från veckans Fokus:

"Demoner finns inte bara i Afrika och liknande länder, ondskans ansikte finns här hos oss i Sverige också."
(pingstpastor Ewa Gustafsson varnar i kristna dagstidningen Världen idag för att yoga och andra farliga ockulta företeelser inte bara förekommer i Afrika)

Bokcirkelmöte

Bokcirkelmöte igår, denna gång i Saras nya hus (den första av mina vänner som köper hus! Jag är vuxen nu). Som brukligt blev det god mat, långa diskussioner och fantastiskt trevligt. Sara smällde upp getost inrullad i parmaskinka, räkor i olivolja med chili, vitlök och lime, dadlar inrullade i bacon (och ugnsbakade), salsa med tomat och fetaost, minipajer med soltorkade tomater och bacon, spett med tomat och stark korv - och till detta cava och rött vin. You gotta love it.
Carolina Gynnings bok "Ego girl" fick genomgående 2:or och vi kastar oss nu från chick flick och modedekadens till samhällskritik och granskning med nästa bok "Putins Ryssland" av nyligen mördade Anna Politkovskaja.
Mot AdLibris!

Säker serieseger

Säsongsavslutningen, som vi alltså var tvungna att få minst oavgjort i för att vinna serien slutade - 3-0. På W.O. Så där stod vi, omklädda, uppvärmda - och fick gå hem igen. Snopet. Men det hördes positiva röster kring en fortsättning nästa år, så kanske finns det hopp ändå. Men först; lagfest i januari. Guldfest!

Knockad

Lyssnar just för första gången på Bonnie 'Prince' Billys "The Letting go" och jag har bara hört tre låtar men fortsätter det såhär kommer detta album att snurra sönder i spelaren.

Ung kvinna Sydsvenskans nya sportkrönikör?!

Enligt Resumé är Anja Gatu mycket nära att bli Sydsvenskans nya sportkrönikör när nu Åke Stolt går i pension ett par år efter att han skulle gjort det (åldersmässigt). Anja Gatu är 24 år och har varit på tidningen i perioder, senast över sommaren 2006. Hon har också skrivit i Expressen och jobbar nu som frilans.
Min uppfattning om Gatu är att hon är en duktig skribent och besitter den typen av tuffhet som i min värld är uppfriskande men som i många gamla gubbkorridorer, speciellt i sportens värld, säkert kan uppfattas som påträngande. Hon kommer, om hon anställs, tillföra ett yngre perspektiv och dessutom ett mer genusmedvetet sådant.
Anställs Anja Gatu som sportkrönikör på Sydsveriges största morgontidning går Sydsvenskan, för första gången på mycket länge, i täten av utvecklingen. Det gör mig väldigt väldigt glad. Ett lysande val!
Läs Resumés artikel här: http://www.resume.se/nyheter/2006/11/09/anja-gatu-pekas-ut-som-sto/index.xml

Apropå usel journalistik

En liten sammanfattning av årets värsta:

http://prisse.blogspot.com/2006/11/sjp-2006-de-nominerade-r.html

Minnen

Läser i Aftonbladet att Peter Swartling fick en snedtändning av syratripp för några år sedan och påminns plötsligt om min gamle klasskamrat från Skurup. Under vår första klassfest hade vi en "lära känna varandra genom att berätta hemligheter"-session och även om en del smaskigt kommit fram innan blev det knäpptyst i lokalen när turen kommit till mannen som redan första dagen presenterat sig som tattare - och han utbrast med Björn Ranelidska r: "Jag har haft grrruppsex på syyyrrrra. Helt bisarrrrrrt!".
Ibland saknar jag Skurupstiden något oerhört.

Den mänskligheten

Jag vet inte, men ibland känns det som om Fredrik Reinfeldt kanske inte var ett så dåligt val ändå (obs! ironi!)... det kunde i alla fall varit värre:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,927873,00.html

Göteborg Göteborg

Om tre veckor åker jag med jobbet till Göteborg för att fira vårt goda insats under året. Någon bjäfsunderhållning för att det ska så vara håller vi oss för goda för och har istället planerat in en lång middagssittning på Sjömagasinet (drivs av Leif Manneström), experter på fisk och skaldjur och med stjärna i Guide Michelin. Jag kliar mig Håkan Engströmskt i hårbotten och funderar över följande alternativ:

FÖRRÄTT:
- Mannerströms sill- och strömmingsbricka med Västerbottenost, potkäs samt rostat Vikabröd.
- Sallad på nykokt hummer med pumpa- och vaniljpuré samt fänkål och tomat i tryffelvinägrett.
- Klassisk hummersoppa med cannelloni på hälleflundra och hummer.

VARMRÄTT:
- Parmesangratinerad hälleflundra och pilgrimsmusslor, serveras med grön sparris och en ragu på körsbärspotatis, Karl-Johansvamp, smålök och bondbönor.
- Roquefortbakad torskrygg , kräft- och krondillskum, halstrade havskräftor, syltad pumpa, äpple och selleri, serveras med dillfärskostfylld kroppkaka.

OST:
- En bit valfri ost.

DESSERT:
- Valrhona chokladcrème med kallpressad olivolja, kryddkokt päron samt kavring krutonger.
- Sjömagasinets chokladtryffeltrio med nyponcurd.

Det är klart, sedan finns avsmakningsmeny också.
Hm.

Säsongsavslutning

Ikväll blir det kanske sista matchen med gänget. Säsongsavslutning mot Bolaget på Gamla IP:s grusplan och i sedvanlig stil blir det serieseger vid vinst.
Det ser däremot osäkert ut inför nästa år. Det flyttas, karriäras och skaffas barn och det finns inte längre så mycket tid över. Men jag hoppas det blir av, det är alltid lika kul att spela fotboll och då speciellt med dem man spelade med i yngre år - som dessutom i de flesta fall representerat antingen distriktslag, landslag eller allsvenskt lag.
Ibland är vi faktiskt för jävla bra.

Om att kasta pil i gummibåt

Sverige har fällts för tortyr.
Jodå.
Även i vårt land, som man säger, även i vårt land...

http://sydsvenskan.se/sverige/article194682.ece

Mot sängen!

Ett avsnitt Krig & Hågkomst är osannolikt långt. Såpass att jag hittills bara lyckats se ungefär ett och en fjärdedels på tre kvällar. Starten veckan efter Pearl Harbor har nu blivit till mars 1942. Ni förstår. Det går inte snabbt.
Bäst att genast kasta sig in i händelserna igen.

Det finns för många usla journalister

Har nu läst en massa recensioner om "Att återvända" med den gemensamma slutsatsen att det är fantastisk film. Inte många tycks, trots detta, ha sett samma film som jag – eller också är de bara usla skribenter.
Allra sämst: Expressens Mats Bråstedt. Det är kanske ingen blixt från klar himmel direkt. Men, se filmen - och läs sedan detta: http://expressen.se/index.jsp?d=112&a=700391.
Sluta sedan läsa Expressen en gång för alla.

Bio

ATT ÅTERVÄNDA (Pedro Almodòvar)
Åh, vad befriande det är att se kvinnoporträtt som inte alls förhåller sig till män. Trots en på många sätt tragisk historia var det med ett leende på läpparna jag lämnade salongen och det är den känslan jag kommer att bära med mig. Almodòvar har ju också för vana att göra vackra filmer, "Att återvända" är inget undantag. Flera scener är så färgstarka, så sköra att till och med den rätt tunga påsen från Gotte-Lisa förblir orörd.
"Att återvända" är i samma klass som "Allt om min mamma" och "Tala med henne".

Bio

Vi fortsätter på temat önskelistor... Följande filmer vill jag se just nu (förutom "Att återvända", som jag ska se ikväll), i någorlunda prioriteringsordning:

Babel (Alejandro González Iñárritu), Astoria
Scoop (Woody Allen), Filmstaden
Frihetens pris (Ken Loach), Spegeln
Flags of our fathers (Clint Eastwood), Filmstaden.
Borat (Larry Charles), Astoria
Requiem (Hans-Christian Schmid), Spegeln

Jag går helst inte ensam, så anmäl er gärna...

Överst på min bokönskelista

SUSANNA ALAKOSKI: SVINALÄNGORNA
Nominerad till Augustpriset 2006 och min födelsedagspresent till mamma (som tjuvhåller på den till semesterresan om två veckor). Roman om en flicka som växer upp i "Svinalängorna" i Ystad, ett klassiskt sextiotalsbygge bebott av låginkomsttagare och invandrare.

STIG LARSSON: AUTISTERNA
Från Adlibris: (1979) handlar om en man som rör sig i utkanterna av vad en gestalt kan vara. Det är en man utan moral och karaktär. Han befinner sig i olika europeiska stadslandskap, städer som alla liknar varandra. (...) Under en period våldtar han småbarn. Under en annan försöker han finna en neutral punkt i en stad, tömd på alla lukter och intryck. (...) Han rör sig bland diplomater och prostituerade. Ett tag befinner han sig i ett dunkelt gruvsamhälle. Han möter Brezjnev. Vi vet aldrig varför.

ULF LUNDELL:VÄRMEN
Tja, ännu en Lundell-roman, kort sagt.

BODIL MALMSTEN: HÖR BARA HUR DITT HJÄRTA BULTAR I MIG
Som hennes blogg, litegrann. Korta rapporter och reflektioner från livet. Som Bodil Malmsten när hon är som bäst, verkar det som.

CURTIS SITTENFELD: EN KLASS FÖR SIG
Från Adlibris: Lee Fiora är en intelligent och observant fjortonåring när hennes pappa släpper av henne utanför sovsalen till den prestigefyllda internatskolan i Massachusetts. (...) Romanen är en insiktsfull, hjärtslitande och rolig uppväxthistoria likaväl som ett skickligt utforskande av klass, ras och kön i ett drivhus av tonårsångest, sex och ambition.

TYST - DET SOM INTE FÅR SÄGAS, DET VI INTE FÅR VETA
Enligt Bodil Malmsten: En liten bok om yttrandefrihet med texter av bland andra John Berger, Jan Guillou, Åsa Linderborg, Henning Mankell, Anna Politovskaja, Slavoj Zizek. Och en helt fantastisk text av Orhan Pamuk.

Frisk luft

Känner mig osannolikt pigg efter en motionspromenad i blåsten. Gick två varv runt Pildammarna och motvinden på Stadiongatan var värd ett varv till, minst. Kände först inte direkt för det, men när Lina så vänligt påpekade att jag satte i mig en stor påse chips och dippa till fotbollen igår kändes mina motargument något tunna. Tackar som frågar.
Nu: Krig & hågkomst!

Det ska börjas i tid, som min mormor skulle ha sagt

Det börjar onekligen närma sig jul. Imorgon går den definitiva inbjudan ut till julmiddagen den 9 december och jag har nu bestämt mig för att göra fem sillsorter mot förra årets tre; senapssill, chilisill, löjromssill, lingonsill och het honungssill. Till detta tre sorters senap (mot förra årets två), chilitryffel och de traditionella dryckerna glögg, snaps och äggtoddy. Dessutom ska Richard göra skinka. Vad julbordet mer fylls av får vi se när svaren på inbjudan börjar trilla in.

Fast i mastodontserie

Skrämd av en god vän som påstod att vår fina nya dvd-spelare inte är regionsfri stoppade jag med darrande händer in min enda USA-import (två gigantboxar Krig & Hågkomst) för att se om det verkligen stämde. Det gjorde det inte. De fungerade.
Följden blev självklart att jag inte kunde sluta titta och nu har många timmars tv med Pug, Byron, Natalie och resten av familjen Henry framför mig innan jag kan slappna av igen.
Ett kärt återseende.

Måsten

Lisa mailar och
tipsar om några
måsten och vem
är jag att undan-
hålla detta för er?
Vita Huset och
Homicide, två av
de bästa serierna
någonsin -
i lyxförpackning!
Svårt att motstå.

Helgen v 44

Åh, ljuva helg. Inget skrivuppdrag i helgen, ett faktum som på förhand såg ut att ge möjlighet till den ena nyttigheten efter den andra. Fullt så disciplinerat blev det såklart inte, det blir sällan det. Men hela lägenheten är nu renskaprad, dammad och dammsugad, den utblommade chiliplantan slängd och drygt femton gamla snusburkar kastade i soptunnan. Så det var väl godkänt.
Var en sväng på Bakfickan i fredags och drack glögg, denna gudomliga dryck. Någonstans i krögargömmorna fanns en flaska Blossa'05 - årgångsglögg brukar vara fenomenal. Minns den vita äppel-varianten får några år sedan, bland det bästa jag druckit i glöggväg.
Lördagskvällen var tänkt att tillbringas hemma då plötsligt sinande konto gett mig en lätt depression. Men, när Lisa ringer reser man sig ur badet och en flaska vin på Bagatelle har väl aldrig skadat någon. Jag har för övrigt aldrig varit där förut men tyckte det var ett alldeles utmärkt ställe, lugnt, behagligt, inte så stort, musik på normal ljudnivå och gott vin. Matmenyn såg inte så tokig ut heller och till bra priser. Kan bli en favorit i vintermörkret.

Knockout

När jag var lite lite yngre var jag väldigt fascinerad av mycket som anses typiskt kulturmanligt. Hemingwaylivet, liksom. Tillsammans med min goda vän Lydia var jag halvvägs på väg genom Europa för att till slut hamna i Pamplona (men kom aldrig längre än till Ölcaféet, det är dock en helt annan historia som på något märkligt vis hade med Dalai Lama att göra). Tjurfäktning har jag dock lagt ner helt numera, det skulle jag aldrig klara av. Det hindrar förstås inte att "Och solen har sin gång" är en av de böcker jag läst.
Boxning, däremot, är jag fortfarande lite fascinerad av. Inte amatörboxning som i spänning mer kan likställas med en ordinär brottningsmatch där inget egentligen händer men plötsligt höjs någon arm i luften och en av kombattanerna har vunnit men ingen förstår riktigt varför. Jag kan heller inte säga att jag speciellt ofta har suttit uppe sena nätter för att titta på någon gala på TV1000. Men jag gillar Åsa Sandell. Hennes match mot Laila Ali såg jag och även om det var mycket show och usel domare (vem fan bryter i det läget?) så var det en av de bättre boxningsmatcher jag sett (eh, ja konkurrensen är som sagt inte knivskarp).
I Sverige får man inte proffsboxas. Två frivilliga, vuxna personer, fullt införstådda med riskerna, får inte ställa sig i en ring och slåss efter regelboken. Sådant ansvar kan man inte ge människan. I snart 37 år har Riksdagen ansett att (proffs)boxning är så pass farligt att den är hälsofarligare än både alkohol och cigaretter, som man som bekant kan bruka hur mycket man vill. Ursprunglig anledning? Det är fult att tjäna pengar på att slå någon annan. Publiken blir våldsam. Tjenare. Förutom Sverige är det bara Norge, Kuba, Island och Nordkorea som tänker likadant - ett kul gäng verkligen.
Nu kan det emellertid bli en proffsbokxningsgala i Sverige i alla fall - med Åsa Sandell. Länsstyrelsen i Örebro ska besluta om specialtillstånd och blir det ett ja kommer Sandell till Göteborg för att boxas den 27 januari. Det hade jag gärna sett.
Vi som inte var med Ingos tid får gripa efter de halmstrån som finns.

Forum i min hand

Har just beställt en helårsprenumeration av Forum. Tanken på att sitta vid lördagsfrukosten, med nybryggt kaffe i handen, och läsa en ypperlig sammanfattning (och vidareutveckling) av veckans nyheter attraherar sannerligen. Speciellt som jag aldrig tycks finna tid att läsa Sydsvenskan ordentligt på vardagarna.
Vilken förvisso kan ha att göra med att jag går upp tjugo minuter innan jag måste rusa till bussen.

Winter wonderland

Det är en vacker vinterdag idag. Bitande kallt, men klarblå himmel och vindstilla. Vart tog hösten vägen? Ifjol var det knappt sommar men fantastisk (och lång) höst, innan livet gick i ide ett halvår, gömt bakom en snöhög. I år - lång och vacker sommar, men ingen höst. Jag som gillar hösten mest av allt.

Förkylningen har nu övergått i fas 2, där huvudet inte längre känns som en sprängd slemboll utan rätt lätt, medan näsan är täppt så det stänker om det. Nästa fas: slemhosta på morgonen.
Positiv utveckling, alltså!

Dessutom - hör det inte vintern till att vara förkyld? Jag fick en nostalgismocka imorse när jag trevade i vinterjackan efter en bit papper att snyta mig med medan jag huttrande väntade på bussen.

Jingle all the way!

Snor

Öh, idag är det inte bra. Ögonlocken tunga och huvudet fullt av snor. Det blir ingen fotboll ikväll.
Det här med det nya livet tycks aldrig komma igång.

Vinterkallt

Shit, det börjar bli riktigt kallt nu. Imorse tog jag vinterjackan för första gången, för någon timme sedan beställde jag H&M-kappan som jag skrivit om i tidigare inlägg (dessa dagar på jobbet utan något att göra...) och nu inser jag att det måste till vinterskor också. Jag har nämligen inga. Kris.

Hösthelg

Det var en bra helg, förresten. Städade och röjde hela fredagskvällen (fram till kl 4, normalt) - med paus för Vita Huset givetvis. IKEA på lördagen tillsammans med hela Malmös nyavlönade befolkning men vad tusan; vilka inköp! TV-bänk, handdukshängare, äppelklyvare, iskross, värmeljus, sillburkar, badrumsmatta och väggklocka - vad var man behöver!
Så den ultimata söndagen; fika hos mamma med bullar och massor av pålägg, några timmars avslappning, årets första söndagsstek (fransyska, ljuva fransyska) med rödvinssås och sedan hem i lagom tid och Sopranos på tv:n.
Med idag är jag förkyld. Sucks.

Tråksvenskan

Jaha, en omgång kvar i Allsvenskan då. För min del tog säsongen slut om inte vid 1-3 förlusten i Helsingborg (12/9) så i alla fall i matchen efter, då Djurgården vann på Malmö Stadion med 0-1. Nu kan det, med extrem tur, bli Royal League-plats - men då ska Kalmar förlora mot Örgryte och Djurgården mot Elfsborg - om nu inte Hammarby vinner mot Gefle idag och sedan mot Öster i sista omgången.
Men vem bryr sig om Royal League? I Malmö är det no points for second place - och sannerligen inte för några fjärdeplaceringar.

Måste jag välja håller jag i alla fall på Elfsborg på söndag.

28/10 kl 10.40

All lördagar borde börja med att man står på sin balkong i ett vindstilla Malmö med en kopp kaffe i handen och lyssnar på när radion plötsligt spelar Renee & Renatos "Save your love".

Ah!

Nu är Hulda kommen! Hela huset här på Segevång vajar och jag är rätt glad att jag inte cyklade hit idag. Motvind hem... Brrr.

Stolt syster gratulerar

Min bror och hans Korpenlag har blivit nominerat till Malmö Stads integrationspris!
De spelar fotboll en gång i veckan med elever som läser svenska för invandrare, för att få till ett forum som ger naturlig språkträning.
Ett ypperligt exempel på att uppnå mycket med små medel.

Yep!

Efter veckor, kanske månader,
av ångest är saken nu klar.
Det här blir min vinterkappa
för året. Den första någonsin
från H&M (jag är från Näset)!
Puh.

SMHI, hallååååå!

Vart tar Hulda vägen?

www.myspace.com/helenalindgren

Eftersom jag inte kan låta min man ha någonting för sig själv (som har med teknik eller nymodigheter att göra) så har jag nu blivit medlem i Myspace. Eftersom jag inte kan lägga ut mina låtar har jag blivit allmän medlem liksom, en sådan som bara träffar folk och skriver blogg.
Det blir kanske lite svårt att ha två bloggar?
Hm.
Myspace får nog handla mest om musik (och inte så mycket shopping).

Kläder

Det var länge sedan jag var i ett sådant klädshoppingstim som nu. Är det hösten? Det faktum att jag har råd? Om detta bryr jag mig föga. Det kan alltså vara mitt humör det handlar om, men det känns som om det finns fler butiker än någonsin i Malmö nu. Igår öppnade Weekday som kommer att bli ett himmelrike för den som gillar jeans (och orkar prova ett par hundra par) - och den lilla Monki i Storgatans galleria kan bli en detaljfavorit. Många coola t-shirts och linnen, men det känns kanske inte som rätt säsong.
Dessutom - har inte MQ ryckt upp sig? Inte fullt så konventionell som vanligt utan lite coolare. Jag gillar MQ. Jag gillar Åhléns också. Jag gillar alla affärer som har Esprit på hyllorna.
Åh, ljuva höst. Klädernas absoluta högtid!

Kvällstidningsjournalistik (igen)

Alltså, jag läser Robert Lauls blogg. Han är sportjournalist på Aftonbladet och är ofta först med rätt många nyheter, mest beroende på att han (likt många kollegor i kvällstidningsbranschen):
- inte är så noga med att skilja trovärdiga rykten från galna
- inte är så noga med att skilja intervjuoffrens privatliv från deras yrkesliv

Han kommer alltså ofta först.
Men.

Aldrig någonsin har han, eller någon annan sportjournalist (det här inlägget handlar bara om sport, men skulle givetvis kunna gälla de flesta avdelningar) på någon av kvällstidningarna, medgivit övertramp vad det gäller att inkräkta på det privata. Förmodligen för att de inte anser sig göra fel. Idag blev Laul så sur på Degefors tränare Tony Gustavsson att han lade in följande inlägg på sin blogg:

"Snappade upp ett rykte att den förväntade nya Hammarbytränaren, nuvarande Degerforstränaren Tony Gustavsson, var i Stockholm i går. Så jag ringde och frågade:
Jag hörde att du var här i Stockholm i går?
– Inga kommentarer.
Du vill inte kommentera om du var i Stockholm eller inte i går?
– Nej.
Varför inte?
– Om du frågar mig om Degerfors IF pratar jag jättegärna, men jag är inte intresserad av att prata privatliv med dig.
Okej, det var en märklig inställning men jag får respektera den. Tack så mycket.
– Tack och hej.

Om Tony Gustavsson får jobbet bör Hammarby nog skicka honom på en charm/mediekurs. En lång en…"

Men den inställningen är det inte konstigt att vi oftare ser bilder från Spy Bar än från landslagets träningar numera.

Lasermannen vill få nåd

... eftersom han inte anser sig vara kriminellt lagd.
Alltså, jag tror på människors bättring och rätt till nya chanser, men...

Tjenare.

http://www.vk.se/Article.jsp?article=84780

Bio

EFTER BRÖLLOPET (Susanne Bier)
Det finns ingen anledning att säga för mycket, ingen anledning att ge ett definitivt omdöme. En sådan här film bör stanna kvar för att nå upp till riktigt höga höjder och det har bara gått ett par timmar.
Men jag storgrät i en och en halv timme.
Och Rolf Lassgård var helt fantastisk.
Se den.

Karaktär noll

Inspirerad av gårdagens två snabba promenadvarv runt Pildammarna tillbringade jag en del av eftermiddagen med att lägga upp nytt program för det nya livet. Typ det femhundrasjunde.
Sedan käkade jag på McDonald's och köpte en stor påse godis på Gotte-Lisa innan höstens första biobesök.
Shit, vad kass jag är.

Samtiden på väg

Boxar jag verkligen vill ha

Ikväll stannar jag hos dig

Tända ljus i vardagsrummet, nystädat. En kall öl i flaska. Dagens arbete utfört. På stereon: Eldkvarn.
I normala fall lysande, ikväll – magiskt.

Lindgren

Kära vänner!
Jag är nu, också enligt Skatteverket, officiellt och oundvikligen en Lindgrenare.
Så kan det gå.

Ljuva borgerlighet

Det blir dyrare att vara med i a-kassan, dyrare att vara med i facket - men mindre pengar om man blir arbetslös. Jag vet inte riktigt var logiken finns i detta.Och jag vet inte riktigt vem det ska gynna.
Men att "det nya arbetarpartiet" var ett tomt slogan visste nog till och med reklambyrån som kom på det.

Skål i lättöl

På förekommen anledning: min skål i lättöl i tidigare inlägg syftar på Carl P Herslows (och Skånes Självständighetspartis) trohetsed, som varje skåning som vill bo kvar i landet måste svära när vi gjort oss fria från Sverige:

"Jag tror på Skåne och inte islam, skål" - varpå man skålar i lättöl.

Varför man måste skåla i lättöl har det stötts och blötts om, men några tydliga svar står icke att finna. Varför Skåne och islam är varandras motsatser är också något som diskuterats till leda. Men det finns, som vanligt när Carl P Herslow hittar på något, ingen logik och ingen grund - bara stor komik.

Sossar i Trellehulla

Makttörsten sinar aldrig. I dagens Sydsvenskan berättas om den gamle Trelleborgspampen Egil Ahls vedermödor för att få sitta kvar vid rodret trots att valet gav de borgerliga majoritet. Lösning: samarbete med Sverigedemokraterna. Alltså att ge SD vågmästarroll. Tjohej.

Nu är båda sosseförhandlarna, Ahl och Kjell Nilsson (byggnadsnämndens ordförande), borta från politiken sedan några dagar - men innan detta beslut togs valde man att ha hemliga förhandlingar med Sverigedemokraternas lokale valstrateg Per Klarberg. Till sitt försvar säger Kjell Nilsson:
– Vad är skillnaden om vi pratar med Sverigedemokraterna eller med centern eller moderaterna? Det här handlar också om människor - Per Klarberg är lokförare. Det handlar inte om gangstrar. (...) Under den här mandatperioden har Sverigedemokraterna delat vår uppfattning i många, många frågor.

Jag vet inte riktigt vad jag blir mest skrämd av här. Att makt är så viktigt att man kan ta till vilken försvar som helst för att uppnå den är väl inget nytt fenomen. Att Kjell Nilsson tydligen inte förhandlar med politiska partier och dess åsikter utan med människorna bakom (lokförare? Ja, vad trodde han - att det var Tony Soprano som satt i fullmäktige?) är ju bara korkat. Att skillnaderna i de frågor där partierna inte tycker likadant borde vara så grandiosa att det inte kunde bli tal om samarbete - är betydligt mer upprörande.
Men kanske värst av allt; Sverigedemokraterna har delat sossarnas åsikt i många, många frågor. Många, många. Vilka frågor pratar vi om då? Parkeringsplatser i centrum? Tidningsannonsering? Skatter? Invandrarfrågor? Utbildning?

Min goda vän Johanna förde ett resonemang på sin blogg om att man inte ska stänga ute Sverigedemokraterna, inte tysta ner dem - utan möta dem. Jag förstår den åsikten, jag delar den. Men därifrån till samarbete, därifrån till att ge dem makt - är steget större än mellan Malmö Stadion och Camp Nou.

Vad gamla betongsossar beträffar finns det inte längre någon anledning att bli förvånad.

Bodil

Bodil Malmsten är klart en av mina favoriter. Eller, alltså, hon tillhör den kategori av mina favoriter som jag inte vet så värst mycket om eller har läst eller sett så mycket av – utan bara instinktivt känner mig berörd och imponerad av. En annan sådan är Bo Widerberg. Och Paul Auster. Men båda de har jag ändå sett och läst mycket mer av än av Bodil Malmsten.

Men. Nu är det som det är. Och det här är ett av de senaste inläggen på Bodil Malmstens blogg, lysande i all sin enkelhet:

"Råd till den som inte har läst Pamuk.
Läs Istanbul före Snow - Snö, Neige, Sne, Schnee eller vad det nu blir på det språk som vi som inte kan turkiska läser Orhan Pamuk på. (Konstig mening, men eftersom jag är van att uttrycka mig mycket mer obegripligt och ändå bli förstådd i Finistère så får den stå. Det är en blogg det här, ingen Nobelpriskanditatur.)"

Min typ av humor.

Skål, Carl P!

Har tappat lästråden från Barcelona tillfälligt (why? WHY?) men funderar fortfarande över två av de böcker jag läste för ett par veckor sedan; "Kalla det vad fan du vill" (Marjaneh Bakhtiari) och "ok, amen" (Nina Solomin).

Båda är nedslag i en värld jag vet mycket lite om, även om den första boken (en roman om invandrare som möter Sverige och svennar som möter invandrare) tar upp ett ämne som vi alla tror vi är experter på. Marjaneh Bakhtiari ger inga svar och ingen särskilt hoppfull bild, även om allt är skivet i lättsam ton med tragiska inslag. Men meningen är nog snarare att få läsaren att tänka efter, vilket hon lyckas förbannat bra med. En bok för alla skolelever, alla idioter som röstade på Sverigedemokraterna, alla som lägger locket på, alla som vill men inte kan - eh ja, en bok som alla borde läsa, helt enkelt.

"ok, amen" är skriven av en svensk journalist (och judinna) som med nyfikenhet och uthållighet tar sig in i gemenskapen hos chassiderna, ultraortodoxa judar, som bor i ett mer eller mindre slutet samhälle i New York (Williamsburg). Jag förvånas över vilken värme jag känner för dessa människor, ibland till och med avund, när jag egentligen mest av allt förfasas över hur allt extremt religionsutövande lyckas radera människan, personen, till något helt oviktigt. Chassiderna är vad det gäller könsroller och tolerans inte ett förbannat dugg bättre än de av Carl P Herslow och hans gelikar så avskydda "muslimerna".
En bok för alla som tror att islam är den enda onda religionen i världen. Och för dem som bara är nyfikna på okända livsstilar, förstås.

Det skålar jag i lättöl på.

Effektivitet, Levander!

När man minst anar det kommer effektivitetsnissen fram. Igår kväll lyckades jag/vi:
- jämföra priser på flyg till New York och sedan boka
- skicka bokningsförfrågningar till Jazz on the park (hostel) och Chelsea Hotel för boende i New York
- byta sparkonto till enkelt sparkonto, vilket ger större flexibilitet och mer ränta (säger SEB)
- köpa dvd-spelare (se nedan)
- fylla i ansökningsblanketter ang registrering av enskild firma
- se ett som vanligt lysande avsnitt av House (TV4)
- färdigställa lista till Hockeys föräldrar om krogar och tapasställen i Barcelona de absolut måste besöka

Allt detta förmodligen tack vare en ovanligt stressig tisdag på jobbet, se dagens Hus & Hem-bilaga...

This little town blues

Den 15 mars sitter jag och min älskade på ett plan till
New York och vi stannar i två veckor. Start spreadin' the news!

Artie

Sopranos håller klassen även under sista säsongen. Scenen när Artie efter alla motgångar tog fram sin farfars kokbok och återvände till sina rötter från gårdagens avsnitt var helt fantastisk.

Söndag

Söndag. En magisk dag. Särskilt igår, när hösten var som vackrast utanför fönstret men kylan av en vinter som närmar sig slog emot en när man öppnade balkongdörren.
Det var på många sätt en perfekt söndag igår. Lite trött och slö men mer tillbakalutad än utmattad. Såg veckans avsnitt av Tinas kök fem gånger och bestämde mig genast för att köpa en röklåda, insåg att det knappast är det enda jag behöver utan valde under några timmar omsorgsfullt ut en espressomaskin och en dvd-spelare (bilder nedan), en kyl/frys och en extra frys.
När så maken kom hem i bröllopskostym efter fotografering tog jag fram grilljärnet och stekte på rostbiff, laddade in pommes frites och fluffade till en bearnaisesås med smör - en härligt fet söndagsmiddag. Lagom färdigäten till Sopranos.
Sedan hackade jag ner gräslöken från balkongen och frös in, diskade och fick för en gångs skull somna bredvid den jag älskar.
Åh härliga söndag!

Två saker jag ska köpa mycket snart

Lördag eftermiddag

Kom precis hem från en ovanligt god kopp kaffe på annars inte helt imponerande Café Amore och har för första gången på mig den bruna stickade tröjan jag köpte för några veckor sedan och min älskade svarta skinnjacka, luften är klar och vinden stilla, på tv:n är det Premier League och det enda jag vet är att det blir några öl med goda vänner ikväll.
Ibland behöver jag faktiskt inte mycket mer för att må bra.

Blommor i badkaret

För första gången på länge har jag ingenting planerat på hela helgen. Med det kommer en viss press av att göra något nyttigt, typ städa eller putsa fönster, recensera skivor eller rensa skivhyllan.
Så nu har jag i alla fall duschat blommorna.
När jag var liten och mamma började bära in växter i badkaret var jag övertygad att hon var lite snurrig i bollen. När jag flyttade hemifrån och mamma tyckte att jag skulle ta efter hennes vana förhöll jag mig ytterst skeptisk. Men, med åren har jag lärt mig att hon oftast har rätt.
Säg det inte till henne bara.

Strålande jul

Lyssnar igenom de nya julskivorna jag precis fått hem (vadå? vi är redan i mitten av oktober). Johnny Cash är... sådär. Men "A very special acoustic christmas" har helt klart sina guldkorn. Kan till och med vara den enda julskiva min käre make skulle kunna stå ut med. Frivilligt. Country christmas, baby!
Men den riktiga höjdaren var faktiskt Blind Boys of Alabamas "Go tell it on the mountain". Den hade man kunnat spela rakt igenom hela december.
Men det är klart, konkurrensen är knivskarp.

Hur funkar det?

Jag blir extremt konfunderad och aningens besviken över vilka låtar som plötsligt dyker upp i huvudet på mig under en dag, framför allt vad det gäller uppdelningen låtar jag gillar/ogillar. Däremot är jag en aning stolt över hur mycket skit jag lyckats lagra i min hjärna under de här 28 åren... Idag har jag nynnat på: "I can jive" (Jerry Williams), "Vita vidder" (Family Four), "O Carl Gustaf" (Kerstin Dellert), "Öppna din dörr" (Tommy Nilsson), "Var nöjd med allt som livet ger" (Björnen Baloo), "Bells will be ringing" (Etta James), "Sällskapsresetrudelutten" (okänd), "Jag ska bli fri" (Wiehe & Totta), "Jag drömde i natt att jag hade en katt" (Rasmus på luffen) och "Return to sender" (Elvis Presley).

På tiden

Bäst just nu är uppdaterad på rootsy.nu:
http://www.rootsy.nu/bastjustnu.php?id=18

Det är för övrigt första listan någonsin från Helena Lindgren.

Dan före dan före dan före dan före dan före dan....

Oooh det är kallt och blåsigt idag. Men igår gick jag igenom låtarna till det som ska bli den tredje julskivan från Bobcat Records och det blir en del country, en fantastisk Etta James-version av "Bells will be ringing", en galen Tom Waits som gör "Silent night" och lite till. Passade också på att beställa några nya julskivor på nätet (det är tradition, varje år köper jag minst en ny julskiva och minst en ny tomte) - Blind Boys of Alabama, Johnny Cash och samlingen "A very special acoustic christmas".

Krampkänning

Det märks att det inte varit mycket motion de senaste veckorna (ähum, ja vi promenerade lite i Barcelona trots allt). Korpenmatch idag och krampkänning i vaden de sista tio minuterna.
Vi vann med 3-1 mot serietrean, ovanligt jämna siffror för att vara i Korpen. De var bra. Förvisso gjorde de mål på sin enda chans (och ruffade vår målvakt samtidigt) och vi hade utöver målen nio bollar i stolpe och ribba, varav jag själv stod för två.
Men det är ruskigt kul att spela fotboll, får man ändå säga. Även på korpennivå.

Svårt med nya vanor

Shit, vad det är svårt att fastna i nya tv-serier. Jag försökte med "Big love", men nja. Det gick inte. Mest förstås för att jag inte tyckte den motsvarade förväntningarna (skruvad idé är inte samma sak som skruvat resultat, det hela blev ett "Six feet under" utan psykon). "Weeds", däremot, gillade jag ju verkligen men så var jag borta ett par veckor och nu... Alltså, jag ska göra mitt bästa. Jag vill. Men det blir inte alltid som man hoppas.
Märkligare (och enligt maken mer skrämmande) är kanske hur lätt jag fastnar i matlagnings- och bantningsprogram. Men jag gillar mat. Så det kanske inte är så konstigt i alla fall.

Åska, hagel och drivis

Måste verkligen skriva till rootsy.nu de närmaste dagarna. Den uppgiften har vuxit till ett stort mörkt cumulonimbusmoln. Förstår inte varför jag alltid lyckas göra roliga uppgifter så jobbiga som möjligt.
Det är väl en speciell talang jag har.

Point guards, high post, left wing och annat märkligt

Denna helgen började jag min nya bana som basketskribent. Men kanske inte fullt så dramatiskt som det låter, förstås. Det rör sig om mycket korta texter och jag tittar inte på några matcher alls (men funderar på ett gästspel någon gång när Malbas spelar, deras hemmaplan är ju i princip bara över gatan).
Rätt kul är det, i alla fall, att man spelat basket så många gånger på skolraster och så - men inte har en aning om hur spelet egentligen ser ut. När det är på riktigt. Med taktik och spelupplägg.
Också ganska kul att prata med en tränare som fåordigt redogör för en match man inte sett - på engelska, med omklädningsstoj i bakgrunden. För att inte tala om när han sedan läser upp vilka spelare som gjort poäng och det inte på något sätt går att urskilja vilja namn det rör sig om eftersom alla på grund av anglifieringen låter precis likadant.
Men men. Man lär sig väl.

No electricity no cry

Skadeglädje är när man befinner sig hos sin mamma på födelsedagskalas mitt under brinnande landskamp och upptäcker att hon inte har TV3 - men precis efteråt läser på internet att 25.000 hushåll i centrala Malmö är utan ström för tillfället.

En morgon med saxofon

Man vet att året har kommit en bit på vägen när man får mail från sin bror med den hemlighetsfulla avslutningen "Har för övrigt en hel del att stoppa i Angels-godispåsen för närvarande.". Förhandlingarna närmar sig!

Köpte förresten Solomon Burke i lördags. Den är inte fantastisk, men de lugnare låtarna (jag har ju aldrig varit speciellt förtjust i yiiihaaa, i alla fall inte på skiva) är otroligt bra. Duetterna med dels Emmylou Harris och dels Dolly Parton, till exempel. Brr.

Dagens första rysning gick annars genom kroppen när jag saktade cyklade Kungsgatan fram i morse med bruna löv fladdrande på hjulen och i lurarna spelade Fredrik sin version av "Ska nya röster sjunga", precis som på bröllopet. Så vackert.

Vakna, för tusan

Okej, NU är det höst. For real. Dags alltså att gnugga sommargruset ur ögonen och börja ta tag i allt det där som domnat bort under de senaste månaderna.
Filmer, till exempel. Den listan har jag inte uppdaterat på farligt länge.
Böcker (okej, här gjorde jag en uppryckning i Barcelona, det gör jag för övrigt alltid av någon anledning).
Skivor. Jag vill så himla gärna ha Solomon Burkes nya, jag är säker på att jag kommer att älska den.
Och så är det ju dags att sätta glögg! Så att vi hinner med en omgång till innan jul, det går mycket glögg hemma hos familjen Lindgren - och det är oktober redan, för bövelen.
Jag blir helt matt bara av att tänka på alltihop.
Men gud vad jag blev sugen på glögg, förresten.

PS. Nej, jag har inte glömt bort träningen (men nu var det väl ändå glögg vi pratade om?)!

Barcelona, such a beautiful place

Barcelona är... så vacker. Ofta lite lite skitigt vacker (vilket inte är att undra på med tanke på alla vespor som flyger fram överallt), men det är kanske den enda staden där jag suttit på en uteservering vid en starkt trafikerad gata - och njutit. Det är ändå så att kaffet alltid smakar bättre än hemma (nästan, Bruno är trots allt Bruno). Det är ändå så att man kan sitta två personer i flera timmar på sekelgamla ställen som fortfarande drivs av samma familj och dricka deras hemmagjorda cava, äta deras tapas - och betala 200 spänn för kalaset. Det finns så många ställen som är så mycket bättre än något jag känner till i Malmö; inredda gamla apotekslokaler med medicinhyllorna och disken kvar, små barer som spelar Billie Holiday i samtalsvänlig volym, tapashål där alla bord byter gäster utom vårt.
En storstad. Med bevarad, och stor, stadskärna. Vid havet.
Jag måste snart dit igen.

Hemma

Det är mörkt, det är kallt, det är regndisigt. Det är höst. Jag sitter på Segevång och tittar ut över en parkeringsplats och järnvägsspåren utanför, genom byggnadsställningar som delvis skymmer sikten. Det börjar så smått bli dags att gå hem och jag undrar om min kavaj kommer att räcka mot snålblåsten som alltid viner vid min arbetsskrapa.

För inte många dagar sedan satt jag vid den katalanska kusten tillsammans med nybliven make, förtjusande svägerska och lika förtjusande svåger, sippade på ett glas mustigt rött vin och tittade ut över havet. På tallriken framför mig låg argentinskt kött som smälte i munnen och ovanpå en skopa roquefortsås. Jag satt i jeanskjol och linne. Det var halvmåne.

Så var man alltså hemma. Från sol och sakta rinnande svettdroppar längs ryggen till blåsande hår i ansiktet och jackan tätare om sig. Att komma hem kanske ter sig lite blekt ibland. Men - som ni vet, svenskar reser ju inte till någonting utan från någonting...

Igår och imorgon

Om tid och vad man kan göra med den

Har gjort min plikt och röstat enligt hjärtat. Känns bra.
Dessutom har jag idag, något som tog betydligt mycket längre tid, planerat en ombyggnad av vår klädkammare. Detta skrymsle är det enda lilla förvaringsutrymme vi har i lägenheten, men den är urbota dumt utnyttjad. Nu, däremot, efter mina ritningar, kan vi behålla allt det vi redan tryckt in, men lättillängligare - och med en extra frys. Ett projekt för hösten.
Ja, så har jag tvättat ett par kilo potatis också, nyss uppgrävda från Tjörnarpsmyllan.
Söndag, var det ja.

Jag drömmer om cava och tomattapas

Dags att börja planera lite inför Barcelonaresan... Det finns inget mer fantastiskt än att strosa omkring i vackra gränderna, gå in i ett hål i väggen, beställa en kaffe och bläddra i böcker. Så. Trots att jag har ett par som jag tänker ta med mig passade jag såklart på (när jag nu har en ursäkt) att beställa några till:
Joyce Carol Oates - Blonde
Rosamund Smith - Ormöga
Nina Solomin - OK, Amen
Robert Karjel - De hängdas evangelium

Så gött det ska bli att återse Tom Waits-stället, den mörka krogen med jättebilden på Dexter Gordon där Fredrik tappade bort sin vigselring, Xampanyet med världens godaste tomattapas (bäst kombinerad med ost, åh!), Irish Coffee-stället med utsikt över torget (där man får be om minimalt med socker och ändå tar de för mycket), Quatre Gats - och såklart The Garage, där jag aldrig varit med som jag hört talas om i en sång skriven av en närstående...

Bröllop schmöllop. Mot Barcelona!

Singer-Bob

Det börjar dra ihop sig för en uppdatering av Bäst Just Nu-listan på rootsy.nu (det borde kanske dragit ihop sig till den för länge sedan, men i alla fall) och när jag lyssnar igenom skivorna är det faktiskt ett intryck som är starkare än alla andra; det finns ingen sångare som Bob Dylan. Så nyansrik, så sårbar, så unik - han har en fantastisk röst.
Övriga intryck återkommer jag till.

Mary-Louise Parker

Om Big love på sina två avsnitt som hittills sänts inte riktigt övertygat (men jag är beredd att ge den en chans till) så var Weeds högst omedelbar.
Det är något med Mary-Louise Parker, hennes förmåga att titta på folk som om de vore galna, hennes sneda leende, hennes (karaktärs) förmåga att utstråla självsäkerhet - som gör att jag inte kan värja mig. Det var samma sak när hon var Amy Gardner i Vita Huset, hon seglade snabbt upp som en av mina favoriter - och konkurrensen är hård i den serien.
Men Weeds kvalitet ligger inte bara i Mary-Louise Parker. Serien är snabb, rolig och lite halvgalen - den första komediserie jag skrattat mig igenom på flera år - som inte var reprissändning.
Weeds it is!

Dela mera, music lovers

Trots att jag är alldeles utled på diskussionen om fildelning måste jag ändå göra mig hörd i ärendet.
Alltså - självklart ska artister ha betalt för sina verk. I grunden. MEN. Det finns ingen tvekan om att musik som sprider sig enbart är till fördel för artisterna.
Men okej, de stora bolagen, de stora artisterna med de jättelika produktionerna och massmarknadsföring i ryggen - kan nog bara förlora på att människor laddar hem musiken istället för att köpa den. Det handlar dessutom ofta om lyssnare som väljer dagens slända och inte har lojalitet mot varken artist, bolag eller genre.
För de mindre artisterna däremot, tror jag inte alls att det är så. För dem innebär nedladdningen mest att fler människor lyssnar och det finns då fler potentiella köpare. Mindre artister attraherar också ofta lyssnare som har musik som intresse, som söker upp och vill veta mer - och som gillar sina köpta skivor i hyllan.
Det skriks ju mycket om skivbutikernas kris för hujedamig men ingen köper längre fysiska album och hur ska det gå - men samtidigt har butikerna som nischat sig inom smalare genrer och specialiserat sig på viss sorts musik - klarat sig alldeles utmärkt, i alla fall i Malmö och i alla fall dem jag pratat med.
Igår till exempel, laddade jag ner ett par låtar från Subdudes, Tom Pettys, Ed Harcourts och M.Wards nya skivor och kunde snabbt konstatera att Subdudes är ett måste och att både Tom Petty och M. Ward är tillräckligt intressanta för att lägga pengar på (men inte Ed, sorry) – och dessutom laddade jag ner låtar från Marit Bergmans nya skiva, som jag ALDRIG skulle köpta olyssnad – och den är riktigt bra, så bra att jag absolut tänker köpa den.
Så. 1-0 till Marit. Och till fildelningen.
Hallelujah, amen.

Weeds

Det är faktiskt en fröjd att sitta hemma och titta på tv om kvällarna nuförtiden. Ikväll har ännu en spännande serie premiär; Showtimes historia om en nybliven änka som börja odla marijuana för att kunna försörja sina två barn. Låter kanske lite ihåligt men som jag förstår det har Showtime seglat om HBO vad det gäller kvalitetsserier och i WEEDS ser vi ingen mindre än Mary-Louise Parker (Amy Gardner i Vita Huset!) i huvudrollen.
Värt att kolla upp.

Bara 12 Malmströmdagar kvar

Om två veckor befinner jag mig som nygift kvinna på någon uteservering i Barcelona, smuttandes på ett glas cava och tuggandes på någon typ av tapas.
Kanske har jag en bok i handen.
Kanske en tandpetare i munnen.
Lycklig lär jag vara, i vilket fall som helst.

Filmtorka dessutom

Usch, där är ju en massa filmer att se också. Susanne Bier, denna underbara regissör, har släppt ifrån sig Efter bröllopet, Mot Södern måste man ju se och det hade inte heller varit dumt med The squid and the whale. Och fler därtill.
Kommer inte att hinna se en enda innan bröllopet.
Smällar man får ta, antar jag.

Spring ikapp bussen innan det är försent

Bah, jag har helt kommit av mig i årets skivflod. Skärpning kräves!

Önskelista i prioriteringsordning:

1. M Ward: Post-war
2. Ebba Forsberg: Ebba Forsberg
3. Allison Moorer: Getting somewhere
4. Sarah Hepburn: Stars & haze
5. Neil Diamond: 12 songs

Och så dessutom: Tom Petty, John Stewart, Ed Harcourt, Ray Davies, Diana Jones, Woven Hand, Dixie Chicks, The Wrights, Subdudes och T-bone Burnett. Men de vill jag nog lyssna på först.

Puh.

Kärlek på 28 tum

Så kan man snart räkna in Filmkrönikan (nystart svt torsdag) och ny omgång av bästa deckarserien Mord i sinnet (tv4 lördag) på tv-listan och man finner då att den börjar bli rätt packad. Jag är aningens upprörd över att både Vita Huset (fredagar) och Mord i sinnet (lördagar) sänds under helgen då jag tyvärr måste erkänna att jag inte speciellt frekvent sitter hemma med en fruktskål för att titta på tv. Men. Det finns ju videoapparater.
Och mina vänner - Premier League, Serie A, La Liga, Champions league, Allsvenskan - fotboll all over the place!
Livet är allt en ask choklad.

En hippa och dess följder

Börjar så smått vakna till liv efter lördagens möhippa. Vaknade som en lärka (eh...) vid middagstid igår och tänkte att så jäkla gammal kan jag ju inte ha blivit eftersom det hela trots allt varade mellan 11 på förmiddagen och 05 på morgon - och jag trots allt inte mådde så väldigt dåligt. Men... det var en extremt förhastad slutsats. Efter att fyllan gått över (vid fyratiden) och den riktiga bakisvågen sköljt över kroppen så var det inte så mycket kaxighet kvar. Fy för tusan. Det värsta jag varit med om faktiskt.
Men men. Det var värt det. Shit vad kul det var - och ändå förmodligen bara en försmak inför bröllopsdagen to come. Eller, känslorna är väl inte precis desamma - men boosten av att vara i cenrum, att vara den alla månar om - är förmodligen nästan likadan.
Jag var aldrig orolig för att någon skulle hitta på hemskheter för mig, jag är trots allt bara den andra nunnan som gifter sig så bollen hade kommit smashad tillbaka till de flesta. Men sedan är vi inte sådana heller. Riktigt.
Så - glasblåseri (riktigt kul, jag gjorde två glas i blått), picknick i solen, Laserdome, bowling, fantastisk middag hemma hos Lina toppad med noga utvald choklad och vin - och till slut No Name, hårdrock och gin & tonic. Perfekt.
Tack alla som var med och alla som ville vara med men inte kunde!
Puss!

Valsöndag coming up

Fick min valsedel för någon dag sedan och antar att jag måste ta mig närmare ett beslut. Så medan jag lyssnar på musiken till mitt bröllop (låtordningen och mixen låter alldeles utmärkt, förresten) funderar jag över varför min ursprungliga entusiasm inför Feministiskt Initiativ bleknade efterhand. Jag menar, i min värld är detta den absolut viktigaste frågan i dagens priviligerade samhälle, sett i stort.
Självklart finns det andra stora frågor; sysselsättning, barn- och äldreomsorg, sjukvården och dess eventuella privatisering - frågor som rör oss alla, som påverkar allas vår vardag eller det dagliga livet för våra närmaste.
Men hey.
Vi är mer än 4,5 miljoner kvinnor i det här landet - något fler än männen.
Och ändå.
Jag kommer inte ifrån känslan av att, förutom den sågning längs med fotknölarna F! fick i media vid partiets bildande och turbulensen kring den första kongressen, jag tappade lite intresset i alla diskussioner kring vad man egentligen stod för i frågor som inte direkt gällde feminism. Utrikespolitik, jaja. Miljöfrågor?
Men jag inser här och nu att allt det där ju bara är blaj. Vill man inte rösta på F! så är det självklart fine, man kan vara feminist och tycka att partiets metoder och lösningar är uppåt väggarna, man kan vara kvinna och tycka att man lever i ett jämställt samhälle som det är.
Men fan heller att man låter bli att rösta på Feministiskt Initiativ för att det är ett enfrågesparti. Det är för tusan det som är hela poängen.
Jag har inte riktigt bestämt mig än.
Men ja.
Inte blir det Folkpartiet i alla fall.

Däckad

Öh. Däckad av en förkylning, huvudet känns som en stor slemboll. Ligger bara framför tv:n och hoppas att någon av våra sju filmkanaler faktiskt ska visa en film man kan se. Det händer. Då och då.

Läste att Crocodile Steve blivit stungen av en rocka och avlidit. He had it coming, måste man väl ändå säga?