Jag skulle inte vilja säga att jag har ett komplicerat förhållande till Paul Auster. Tvärtom. När någon frågar mig vilka mina favoritförfattare är, en fråga jag för övrigt tycker illa om (ännu svårare än regissör eller till och med artist) - nämner jag ofta Paul Auster.
Men.
Jag har bara läst två böcker någonsin av honom; "Leviathan" och "New York-trilogin".
Ändå är det som om hans språk känns så självklart, som om hans berättelser bär på en sådan dragningskraft att jag utan att kasta mig över böckerna ändå betraktar honom som en av de största.
Kanske är det New York.
Kanske den intellektuella tonen (samma anledningar som gör att man gillar Woody Allen-filmer, alltså).
Kanske är det för att böckerna känns som doppade i sepia.
Jag vet inte.
Men efter flera års väntan och lite tjat från min älskade har jag i alla fall nu tagit itu med "Orakelnatten".
Jag tycker den är fantastisk.
Paul Auster är verkligen min man.
onsdag, juli 05, 2006
Längtan
I september kommer den, sista säsongen av Vita Huset. På dvd-import – inte i SVT (som tidigare gnällts över). Har den bara engelsk text är det mitt finger som snabbare än ett ögonblick klickar på order-knappen.Kanhända glider då samlingsboxen säsong 1-6 ("The Bartlet years") också med...
tisdag, juli 04, 2006
Pasta pizza espresso
Att läsa den italienska laguppställningen är nästan som att bläddra i en kokbok från Toscana. Det vattnas i munnen på en gammal mittback som jag. Cannavaro, herregud.
C-a-n-n-a-v-a-r-o. Vilken fantastisk spelare! Han förlorar inte en duell, står aldrig fel, har alltid perfekt timing i sina brytningar. Otroligt.
Men det stannar givetvis inte där. Zambrotta, Pirlo, Totti, Toni, Perrotta - och Buffon - åh vilka spelare. Och den oemotståndlige Gennaro Gattuso, som ser ut som en arg sagofigur med sin mörka blick och sitt mörkare skägg, men som springer så mycket, har så mycket hjärta, att man blir alldeles anfådd (men han är kanske ingen elegant). Innan matchen mot Tyskland fick han frågan om man kanske inte med facit i hand skulle kunna säga att Gattuso på sitt sätt var en bättre spelare att ha i sitt lag än Ronaldinho (med tanke på dennes insats i mästerskapet). Hans svar var enkelt; "Du förolämpar fotbollen".
Resultatet igår var rättvist, helt rättvist. Läste en kommentar av tyske avbytaren Oliver Neuville som tyckte att italienarna gjorde mål på de enda chanser laget skapade, men då måtte han missat både frilägen, stolpar och ribbor. Italien var bästa laget, med individualister som stack ut från en gedigen grupp. Jag menar, Pirlos instick till Grosso (1-0) - en delikatess!
Nu hoppas jag på Portugal i finalen, inte för att få se Cristiano Ronaldos flinande feja igen, utan för att få en ny nation, lite ny energi i det som i sportjournalistiken kallas för fotbollens finrum. Frankrikes gubbar i all ära, Zidane var ju hur bra som helst mot Brasilien, men been there done that. Italien-Portugal - det blir en final det!
C-a-n-n-a-v-a-r-o. Vilken fantastisk spelare! Han förlorar inte en duell, står aldrig fel, har alltid perfekt timing i sina brytningar. Otroligt.
Men det stannar givetvis inte där. Zambrotta, Pirlo, Totti, Toni, Perrotta - och Buffon - åh vilka spelare. Och den oemotståndlige Gennaro Gattuso, som ser ut som en arg sagofigur med sin mörka blick och sitt mörkare skägg, men som springer så mycket, har så mycket hjärta, att man blir alldeles anfådd (men han är kanske ingen elegant). Innan matchen mot Tyskland fick han frågan om man kanske inte med facit i hand skulle kunna säga att Gattuso på sitt sätt var en bättre spelare att ha i sitt lag än Ronaldinho (med tanke på dennes insats i mästerskapet). Hans svar var enkelt; "Du förolämpar fotbollen".
Resultatet igår var rättvist, helt rättvist. Läste en kommentar av tyske avbytaren Oliver Neuville som tyckte att italienarna gjorde mål på de enda chanser laget skapade, men då måtte han missat både frilägen, stolpar och ribbor. Italien var bästa laget, med individualister som stack ut från en gedigen grupp. Jag menar, Pirlos instick till Grosso (1-0) - en delikatess!
Nu hoppas jag på Portugal i finalen, inte för att få se Cristiano Ronaldos flinande feja igen, utan för att få en ny nation, lite ny energi i det som i sportjournalistiken kallas för fotbollens finrum. Frankrikes gubbar i all ära, Zidane var ju hur bra som helst mot Brasilien, men been there done that. Italien-Portugal - det blir en final det!
World Cup
Sitter och ser en inspelad dokumentär om David Beckham när bilder från straffen som han slog in mot Argentina visas, tillsammans med den svenska översättningstexten "England-Argentina, Världscupen 2002". Världscupen? Alltså, om man inte vet som översättare - är det då så fel att fråga? Brrr.
Forza Italia
Mina favoritlag i VM hittills:
1. SPANIEN
Spelade fantasifullt, rörelserikt och tekniskt hela vägen fram till åttondelsfinalen. Där gick det, som man brukar säga, som det gick.
2. ARGENTINA
Jag gillar av princip inte Argentina, men i de två första matcherna var laget helt magnifikt. Visserligen retar jag mig på Riquelme, men en otrolig spelare är han. I medgång.
3. AUSTRALIEN
Långt mer England än England självt. Hjärta och smärta - kriga och spring, det här var laget som ville mest. Sådant blir jag rörd av.
4. TYSKLAND
What the hell. Tyskland är helt klart laget som imponerat mest sett till hela turneringen - och gjort flest mål. Det är temporikt och inte alls så statiskt som man av gammal vana betraktar Tysklands spel som.
5. PORTUGAL
Filmarnas filmare, visst. Men åh, vad jag gillar Maniche. Som han styr varje match, som han kontrollerar vartenda mittfält. Möter i semin Makelele, som i flera år betraktats som mästaren i just den rollen. Spännande.
Dock är Portugal inte bara defensiv. Med Cristiano Ronaldo kommer snabbhet (och en galen oförmåga att släppa bollen, brukar inte Ferguson fixa till sådant?), med Figo kreativitet och med Deco – kommer allt.
NOTERA! Alltså, bara så att det inte blir några missförstånd – självklart håller jag inte på de här lagen. Sverige, England och Italien (i den ordningen) kommer alltid att ha mina varmaste sympatier.
1. SPANIEN
Spelade fantasifullt, rörelserikt och tekniskt hela vägen fram till åttondelsfinalen. Där gick det, som man brukar säga, som det gick.
2. ARGENTINA
Jag gillar av princip inte Argentina, men i de två första matcherna var laget helt magnifikt. Visserligen retar jag mig på Riquelme, men en otrolig spelare är han. I medgång.
3. AUSTRALIEN
Långt mer England än England självt. Hjärta och smärta - kriga och spring, det här var laget som ville mest. Sådant blir jag rörd av.
4. TYSKLAND
What the hell. Tyskland är helt klart laget som imponerat mest sett till hela turneringen - och gjort flest mål. Det är temporikt och inte alls så statiskt som man av gammal vana betraktar Tysklands spel som.
5. PORTUGAL
Filmarnas filmare, visst. Men åh, vad jag gillar Maniche. Som han styr varje match, som han kontrollerar vartenda mittfält. Möter i semin Makelele, som i flera år betraktats som mästaren i just den rollen. Spännande.
Dock är Portugal inte bara defensiv. Med Cristiano Ronaldo kommer snabbhet (och en galen oförmåga att släppa bollen, brukar inte Ferguson fixa till sådant?), med Figo kreativitet och med Deco – kommer allt.
NOTERA! Alltså, bara så att det inte blir några missförstånd – självklart håller jag inte på de här lagen. Sverige, England och Italien (i den ordningen) kommer alltid att ha mina varmaste sympatier.
Manligt spel
Det talas en del om alla kort domarna delat ut under VM. Men ärligt, handlar det inte bara om att vara hårdare i sin tolkning av regler som borde följas oavsett? Man får inte dra i tröjor. Inte stampa folk på pungen, armbåga någon i ansiktet, ta bollen avsiktligt med handen eller medvetet fördröja spelet. Vi vill väl inte att det ska vara okej? Så då tycker jag gott de kan varna och utvisa som de gör. Värre är väl att det filmas i tid och otid.
En av dem som har åsikter i kortfrågan är Michel Platini. Han säger:
"Domarna är alltför snabba med att dra upp korten. Fotboll är ett manligt spel och det förvånar mig att man viftar med det gula kortet så fort man ser den allra minsta smäll.".
Manligt spel. Ja, jag säger då det.
En av dem som har åsikter i kortfrågan är Michel Platini. Han säger:
"Domarna är alltför snabba med att dra upp korten. Fotboll är ett manligt spel och det förvånar mig att man viftar med det gula kortet så fort man ser den allra minsta smäll.".
Manligt spel. Ja, jag säger då det.
måndag, juli 03, 2006
Under himmelsblåa skyar
Nu när VM-upphetsningen börjat klinga av (alltså ja, mina favoriter är utslagna - och ska man vara ärlig var det länge sedan finalen var något att hetsa upp sig över) kändes det ganska naturligt, liggandes på rygg i Pildammsparkens gräs, att höra vrålen från Malmö Stadion.
Att se världens bästa fotbollsspelare genom TV-kamerornas lupp i fyra veckor är sin sak. Att se laget man älskar på plats - är en helt annan.
Jag fick plötsligt den där känslan jag inte lyckades hitta inför säsongen i våras. Det pirrande, nervösa, förväntansfulla draget som somnar och dör i oktober men normalt vaknar i april. Gemenskapen. Förhoppningarna.
Känslan av att det bästa, det största, det fullständiga (jag blir lite uppblåst här, men om man fattar så fattar man) är möjligt, inom räckhåll - och hand i hand rädslan för misslyckande, smaken av besvikelse.
Varje hemmamatch, när jag cyklar förbi långa kolonner av himmelsblå fans på väg från Möllan till Stadion fylls jag av detta. När MFF gör mål har jag svårt att låta bli att gråta. När mitt lag förlorar blir jag tyst.
15 juli är det dags igen.
Då står José Luiz Guimarães Sanabio Junior med i den himmelsblåa uppställningen.
José Luiz Guimarães Sanabio Junior.
Klart att det blev en fotbollsspelare av honom.
Att se världens bästa fotbollsspelare genom TV-kamerornas lupp i fyra veckor är sin sak. Att se laget man älskar på plats - är en helt annan.
Jag fick plötsligt den där känslan jag inte lyckades hitta inför säsongen i våras. Det pirrande, nervösa, förväntansfulla draget som somnar och dör i oktober men normalt vaknar i april. Gemenskapen. Förhoppningarna.
Känslan av att det bästa, det största, det fullständiga (jag blir lite uppblåst här, men om man fattar så fattar man) är möjligt, inom räckhåll - och hand i hand rädslan för misslyckande, smaken av besvikelse.
Varje hemmamatch, när jag cyklar förbi långa kolonner av himmelsblå fans på väg från Möllan till Stadion fylls jag av detta. När MFF gör mål har jag svårt att låta bli att gråta. När mitt lag förlorar blir jag tyst.
15 juli är det dags igen.
Då står José Luiz Guimarães Sanabio Junior med i den himmelsblåa uppställningen.
José Luiz Guimarães Sanabio Junior.
Klart att det blev en fotbollsspelare av honom.
Halvblodsprinsen
Sträckläste den senaste Harry Potter-boken igår. Den är bättre, mycket bättre, än den förra. Det är, till exempel, betydligt färre döda sidor. Och J.K. Rowlings låter också Harry gå från liten pojke till stor, han är tonåring och det förändrar honom. Och magin är tillbaka.
Men alltså. Det som händer i slutet. Jag kan inte fatta det.
Jag kan bara inte fatta det.
När kommer nästa?
Men alltså. Det som händer i slutet. Jag kan inte fatta det.
Jag kan bara inte fatta det.
När kommer nästa?
Besvikelse
Fyra europeiska lag bland de främsta i världen, det är inte vanligt. Det har faktiskt bara hänt tre gånger tidigare - 1982 i Spanien (Italien, Västtyskland, Polen och Frankrike), 1966 i England (England, Västtyskland, Portugal och Sovjetunionen) och 1934 i Italien (Italien, Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike). Som ni märker bara när VM gått i Europa alltså.
Sydamerikanska lag har nämligen traditionellt svårt att komma långt på europeisk mark - enda gången det gått hela vägen var faktiskt Brasiliens guld i Sverige 1958. Argentinas silver i Italien 1990 och Brasiliens i Frankrike 1998 samt samma Brasiliens brons I Frankrike 1938 är de enda övriga medaljerna.
Det har också varit ett VM ganska fritt från överraskningar. Att Brasilien åkte ut så tidigt kanske förvånande många, men Frankrike kan väl knappast betecknas som en skräll. Inte heller Portugal med sitt senaste EM-silver i bagaget, kan kallas uppstickare. Argentina imponerade mest av alla i gruppspelet, men åkte (helt enligt regelboken) ut mot värdlandet.
Det är faktiskt bara sju länder som någonsin vunnit VM. Sex av dem fanns med i Tyskland, alla sex gick till kvartsfinal. Tre av dem är i semi. Det enda landet som fattas är alltså Uruguay, som visserligen inte tagit guld sedan 1950 men trots allt ståtar med två totalt (även 1930).
Dåligt med överraskningar alltså. Dåligt med dramatik (även om det bättrat sig på slutet med alla straffar - men vad ska man med förlängningar till om alla bara backar hem och spelar av dem?). Dåligt med stort spel. Filmningar, varningar, utvisningar. Tredje världens (i fotboll betyder det allt utanför Europa och Sydamerika) misslyckande - Ghana enda lag i åttondelsfinal. Stora spelares svek eller i alla fall dåliga form.
Det är mitt VM hittills. Om inte fortsättningen bjuder på något alldeles speciellt kommer detta Tysklandsspektakel snart att blekna till en upphaussad parantes i fotbollshistorien.
Men med lite distans brukar man ju hitta charm i de flesta turneringar, förstås.
Sydamerikanska lag har nämligen traditionellt svårt att komma långt på europeisk mark - enda gången det gått hela vägen var faktiskt Brasiliens guld i Sverige 1958. Argentinas silver i Italien 1990 och Brasiliens i Frankrike 1998 samt samma Brasiliens brons I Frankrike 1938 är de enda övriga medaljerna.
Det har också varit ett VM ganska fritt från överraskningar. Att Brasilien åkte ut så tidigt kanske förvånande många, men Frankrike kan väl knappast betecknas som en skräll. Inte heller Portugal med sitt senaste EM-silver i bagaget, kan kallas uppstickare. Argentina imponerade mest av alla i gruppspelet, men åkte (helt enligt regelboken) ut mot värdlandet.
Det är faktiskt bara sju länder som någonsin vunnit VM. Sex av dem fanns med i Tyskland, alla sex gick till kvartsfinal. Tre av dem är i semi. Det enda landet som fattas är alltså Uruguay, som visserligen inte tagit guld sedan 1950 men trots allt ståtar med två totalt (även 1930).
Dåligt med överraskningar alltså. Dåligt med dramatik (även om det bättrat sig på slutet med alla straffar - men vad ska man med förlängningar till om alla bara backar hem och spelar av dem?). Dåligt med stort spel. Filmningar, varningar, utvisningar. Tredje världens (i fotboll betyder det allt utanför Europa och Sydamerika) misslyckande - Ghana enda lag i åttondelsfinal. Stora spelares svek eller i alla fall dåliga form.
Det är mitt VM hittills. Om inte fortsättningen bjuder på något alldeles speciellt kommer detta Tysklandsspektakel snart att blekna till en upphaussad parantes i fotbollshistorien.
Men med lite distans brukar man ju hitta charm i de flesta turneringar, förstås.
Och nu så har sommaren kommit
Jordgubbarna är nästan mogna, hallonen har massor av vita bär, smultronen blommar, potatisplantorna närmar sig halvmetern och tomaterna står äntligen nergrävda längs med södra gaveln.
Himlen var oändligt blå i lördags, och Tjörnarp –
Tjörnarp var vackert och surrande.
Himlen var oändligt blå i lördags, och Tjörnarp –
Tjörnarp var vackert och surrande.
Bye Britannia
Det tog ett tag att smälta Englands förlust mot Portugal. Inte för att det var just på straffar (inte direkt Englands starka sida), inte för Wayne Rooneys utvisning som helt förändrade förutsättningarna, inte för att engelsk ligafotboll präglat min uppväxt varje lördag sedan jag var liten - utan ja, helt enkelt och kanske löjligt nog - för Sven-Göran Erikssons skull.
För några år sedan gjorde Göran Skytte, Magnus Gertten och Stefan Berg en dokumentär om Erikssons mästarår i Lazio. Jag har varit ganska betagen sedan dess. Det var någonting med hans elegans, hans kyla, hans lugn som liksom lockade. Jag är dessutom patriot nog för att vara stolt över alla så framstående svenskar i den sport jag älskar mest.
Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess. Engelsk press har inte direkt grävt efter hans bästa sidor.
Men det spelar ingen roll. Sven-Göran Eriksson är den utan jämförelse mest framgångrike svenske fotbollstränaren någonsin och jag sörjer, jag förbannar, att han inte fick kröna sina år i England med en riktig framgång - att han inte fick dra på munnen åt de engelska journalisterna i ett illa dolt fuck you-leende.
Det svider, det gör det.
En framgång för England hade känts som en revansch även för mig.
För några år sedan gjorde Göran Skytte, Magnus Gertten och Stefan Berg en dokumentär om Erikssons mästarår i Lazio. Jag har varit ganska betagen sedan dess. Det var någonting med hans elegans, hans kyla, hans lugn som liksom lockade. Jag är dessutom patriot nog för att vara stolt över alla så framstående svenskar i den sport jag älskar mest.
Det har runnit en del vatten under broarna sedan dess. Engelsk press har inte direkt grävt efter hans bästa sidor.
Men det spelar ingen roll. Sven-Göran Eriksson är den utan jämförelse mest framgångrike svenske fotbollstränaren någonsin och jag sörjer, jag förbannar, att han inte fick kröna sina år i England med en riktig framgång - att han inte fick dra på munnen åt de engelska journalisterna i ett illa dolt fuck you-leende.
Det svider, det gör det.
En framgång för England hade känts som en revansch även för mig.
onsdag, juni 28, 2006
Öron
Har inte ens hunnit lyssna igenom en låt än, men... det är någonting i Stuart A Staples röst som får en att lyssna.
Känns lite Nick Cave det här.
Känns lite Nick Cave det här.
Balsam
Som tröst för kropp och själ var jag tvungen att vandra in på Malmö Skivhandel och ta igen lite. Stuart A Staples, Neal Casal och Ron Sexsmith ligger nu på tur för skivtallriken.
Cash kommer in på fredag.
Cash kommer in på fredag.
John $
Johnny Cashs allra sista album är nu släppt. "American recordings V - A hundred highways" spelades in under Cashs sista månader i livet, när han var rullstolsbunden, kärleksbruten och beredd att checka ut.
Jag har inte hört en ton av det här, men efter att ha älskat de andra delarna i serien American Recordings och efter att ha rörts till vrakdelar av filmen "Walk the line" tänker jag inte missa den här skivan.
Det borde ingen annan heller.
TV4 tar sig Ton(e)
Alltså, jag hade inte tänkt engagera mig i debatten Tone Bekkestad vs TV4 men signaturen "W" i dagens Kvällsposten förtjänar verkligen att citeras.
Först: jag tycker verkligen inte att TV4 kan sitta på några höga moraliska hästar i den här frågan. En kanal som utan skrupler sänt ett program som Paradise Hotel har väl ingenting annat än en spann skit att ösa ur. Sedan kan man, för Tone Bekkestads del, alltid ifrågasätta varför man väljer att figurera i ett sammanhang som Slitz. Eller varför man vill sprida ut sin halvnakna kropp för världen. Man kan till och med tycka att hennes försvar, att hon inte trodde att just de bilderna skulle publiceras, är både naivt och korkat. MEN. Som sagt. TV4 är knappast rätt mun att kritisera.
Flera tittare och läsare och ja, rätt många människor överhuvudtaget verkar det som, har reagerat mot detta. Signaturen "W" sms:ar idag in sin säkert välmenande åsikt till Kvällsposten. Som följer:
"Hade jag varit Tone så hade ja f-n sagt upp mig från TV4. Den tjejen får ju jobb var som helst där hon skulle trivas lika bra. Resevärd, flygvärdinna?"
Först: jag tycker verkligen inte att TV4 kan sitta på några höga moraliska hästar i den här frågan. En kanal som utan skrupler sänt ett program som Paradise Hotel har väl ingenting annat än en spann skit att ösa ur. Sedan kan man, för Tone Bekkestads del, alltid ifrågasätta varför man väljer att figurera i ett sammanhang som Slitz. Eller varför man vill sprida ut sin halvnakna kropp för världen. Man kan till och med tycka att hennes försvar, att hon inte trodde att just de bilderna skulle publiceras, är både naivt och korkat. MEN. Som sagt. TV4 är knappast rätt mun att kritisera.
Flera tittare och läsare och ja, rätt många människor överhuvudtaget verkar det som, har reagerat mot detta. Signaturen "W" sms:ar idag in sin säkert välmenande åsikt till Kvällsposten. Som följer:
"Hade jag varit Tone så hade ja f-n sagt upp mig från TV4. Den tjejen får ju jobb var som helst där hon skulle trivas lika bra. Resevärd, flygvärdinna?"
Inte Spaniens dag
Spanien alltså. Inte i ett enda VM genom historien har de gått längre än till kvartsfinal. Ändå har de, i turnering efter turnering, ett på papperet otroligt lag. Märkligt.
Apropå Spanien var jag på Mosaik igår och käkade tapas. Fick en utmärkt pasta med salsiccia, valnötter, tomat och gorgonzola (gorgonzolan smakade man förvisso inte alls och pastan var något överkokt) och en liten gratäng med smält fetaost, chili och tomat som var rätt ljuvlig att doppa det goda vita brödet i.
Men hur bra det här än må låta så är Mosaik ändå en ganska undermålig restaurang. Utbudet av rätter är alldeles för stort (mer än sjuttio) vilket gör att menyn känns klart anträngd - ändå är det svårt att hitta något som riktigt lockar. Kvantiteten vinner också klart över kvaliteten.
Vad det gäller tapas är fortfarande Aptit i Höllviken helt oslagbar. Henrik, kom tillbaka!
Apropå Spanien var jag på Mosaik igår och käkade tapas. Fick en utmärkt pasta med salsiccia, valnötter, tomat och gorgonzola (gorgonzolan smakade man förvisso inte alls och pastan var något överkokt) och en liten gratäng med smält fetaost, chili och tomat som var rätt ljuvlig att doppa det goda vita brödet i.
Men hur bra det här än må låta så är Mosaik ändå en ganska undermålig restaurang. Utbudet av rätter är alldeles för stort (mer än sjuttio) vilket gör att menyn känns klart anträngd - ändå är det svårt att hitta något som riktigt lockar. Kvantiteten vinner också klart över kvaliteten.
Vad det gäller tapas är fortfarande Aptit i Höllviken helt oslagbar. Henrik, kom tillbaka!
tisdag, juni 27, 2006
Skurupselever och svikna ideal (?)
När jag gick journalistlinjen i Skurup pratades det mycket om kvällstidningarna. I inte speciellt beundrande ordalag. Okej, på en utbildning är självklart ambitionerna som störst, ribban som högst och den krassa verkligheten visar sig senare vara ännu krassare än man vill tro. Så ett par journalister försvann till slut ändå in i kvällspressen. En del med den äran. Andra... nja.
Såhär såg en av huvud- nyheterna på Aftonbladets sportsidor ut idag. Artikeln (och, antar jag, bilderna) kommer från en Skurups-elev som gick ut året efter mig, alltså 2003. Tre år sedan, ganska exakt. Det är hemskt.
Alltså, det är ju inte bara han och jag vet jag vet jag vet hur svårt det är att få jobb och alla måste kunna betala hyran och ja - en del tveksamheter i gränslandet mellan lokalmys och ointressant bladder har säkert de flesta gjort. Men hur känns det att fråga efter åskådares uppskattning om hur fort Zlatan körde moped? Hur kul är det att ta de bilderna? Hur korkad känner man sig när det dessutom måste göras en sidoartikel om reglerna? Elelr det kanske inte är såt? Blir man avtrubbad? Cynisk?
Kvällstidningar har alltid blandat lättsamt med granskning på ett helt annat sätt än morgontidningar. Fine. Det har jag inga problem med och lite flärd gillar de flesta, mig själv inkluderad. Men artiklar som den här med Zlatan är ju något helt annat.
Någonting händer uppenbarligen mellan den dag blomstertiden kommer och lärare kramas av och det ögonblick då en artikel byggd på skvaller, lögner och snokande känns som en bra idé. Vad?
Alla som jobbar på kvällstidningar kan knappast vara idioter.
Så hur går det egentligen till?
Såhär såg en av huvud- nyheterna på Aftonbladets sportsidor ut idag. Artikeln (och, antar jag, bilderna) kommer från en Skurups-elev som gick ut året efter mig, alltså 2003. Tre år sedan, ganska exakt. Det är hemskt.Alltså, det är ju inte bara han och jag vet jag vet jag vet hur svårt det är att få jobb och alla måste kunna betala hyran och ja - en del tveksamheter i gränslandet mellan lokalmys och ointressant bladder har säkert de flesta gjort. Men hur känns det att fråga efter åskådares uppskattning om hur fort Zlatan körde moped? Hur kul är det att ta de bilderna? Hur korkad känner man sig när det dessutom måste göras en sidoartikel om reglerna? Elelr det kanske inte är såt? Blir man avtrubbad? Cynisk?
Kvällstidningar har alltid blandat lättsamt med granskning på ett helt annat sätt än morgontidningar. Fine. Det har jag inga problem med och lite flärd gillar de flesta, mig själv inkluderad. Men artiklar som den här med Zlatan är ju något helt annat.
Någonting händer uppenbarligen mellan den dag blomstertiden kommer och lärare kramas av och det ögonblick då en artikel byggd på skvaller, lögner och snokande känns som en bra idé. Vad?
Alla som jobbar på kvällstidningar kan knappast vara idioter.
Så hur går det egentligen till?
måndag, juni 26, 2006
Paus
Förutom att hata SVT och se all fotboll som bara går att hitta (eh, okej, Schweiz-Ukraina ikväll kanske inte får min fulla uppmärksamhet) ägnar jag mest dagarna åt att inte leva här och nu. Planerar bröllop, bärskörd, höstens matinläggningar, gör listor på skivor jag vill ha men aldrig köper, läser en bok och sneglar på en annan, dreglar över recept men lagar nästan ingen mat.
Jag vet inte vad det är, men det kan vara fotbolls-VM och det kan vara sommaren.
Det kan också vara så att jag har en större dragning åt planering och listor än åt faktiskt agerande.
Jag vet inte vad det är, men det kan vara fotbolls-VM och det kan vara sommaren.
Det kan också vara så att jag har en större dragning åt planering och listor än åt faktiskt agerande.
Dålig stil av statliga televisionen
Såg de tre sista avsnitten av Vita Huset säsong 6 (jag äääälskar att ha avsnitt inspelade så att njutningen varar längre) och visst, serien är inte riktigt lika skarp i replikskiftet, inte riktigt lika överväldigande grym - men det är fortfarande en av världens bästa serier. Avslutningssäsongen, där vi får veta om Josh lyckas lotsa fram Matt Santos till ny president, sänds i SVT - år 2007!
Hallå? Serien är sänd i USA, det finns material att köpa in, men nej nej, i sann SVT-anda väntar vi tills alla glömt bort hur förra säsongen slutade innan vi visar fortsättningen.
Sopranosälskare har nu väntat i över ett år på nya avsnitt och får allt vänta ett par månader till. Nu gör de samma sak med Vita Huset. Det är så dåligt att jag nästan blir tårögd.
Och så ska de lägga ner Dokument Utifrån också, men sända nyinspelad Svensson Svensson.
Ja herregud.
Hallå? Serien är sänd i USA, det finns material att köpa in, men nej nej, i sann SVT-anda väntar vi tills alla glömt bort hur förra säsongen slutade innan vi visar fortsättningen.
Sopranosälskare har nu väntat i över ett år på nya avsnitt och får allt vänta ett par månader till. Nu gör de samma sak med Vita Huset. Det är så dåligt att jag nästan blir tårögd.
Och så ska de lägga ner Dokument Utifrån också, men sända nyinspelad Svensson Svensson.
Ja herregud.
söndag, juni 25, 2006
Fult Holland
Ser Portugal-Holland och minns åttondelsfinalen mellan Tyskland och Holland 1990 (då gillade jag fortfarande tysk fotboll), när Frank Rijkard spottade på Rudi Völler (och båda, helt otroligt, blev utvisade) och Marco Van Basten filmade sig till en straff - sedan dess har jag haft svårt för Holland.
Armbågar, filmningar, medvetet fula tacklingar för att få nyckelspelare ur gängorna (Ronaldo, som dessutom tvingades utgå), osportsligt uppträdande - kvällens match gör inte mycket för att ändra den bilden.
Armbågar, filmningar, medvetet fula tacklingar för att få nyckelspelare ur gängorna (Ronaldo, som dessutom tvingades utgå), osportsligt uppträdande - kvällens match gör inte mycket för att ändra den bilden.
Nu kan vi slappna av
När jag var liten hejade jag på Tyskland. Det började med VM 1986 när vi tippade vinnare inom familjen, jag valde Västtyskland och det var ju nära att det gick hem. Det var också då och i och med det som jag började tycka illa om Argentina. Och hata Maradona. En hel värld susade ikapp i hyllningar till det mästerskapets store spelare, men jag såg bara handsmål och fusk och ja, så var det ju också han som låg bakom Västtysklands förlust.
Kärleken till tysk fotboll kom jag snart över. Men jag tycker fortfarande illa om Argentina. Sådant är svårt att lägga bakom sig.
Det mesta är sagt och skrivet om Sveriges sorti, det räcker väl kanske att konstatera att det gamla stela, defensiva Tyskland är borta och att det nya, sprudlande, rörelserika tyska laget var klasser bättre än det svenska. Lagerbäck skyller på tillfälligheter och domarmissar, men till slut var det bara Fredrik Ljungberg och Andreas Isaksson som levererade genom hela turneringen.
Efter fiaskot 1990 konstaterade Bosse Hansson i en tv-krönika att en av anledningarna till att det gått så dåligt var att flera spelare i truppen var halvskadade eller ur form. Så kanske man kan säga också om detta VM, även om det knappast kan kallas för fiasko. Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson, forwardsduon som på papperet är det vassaste sedan 1994, kom inte en enda gång upp i normal standard. Zlatan mållös, Henke ett mål (som Olof Mellberg egentligen gjorde) - det är absolut inte godkänt.
Men det var inte bara superanfallarna som inte räckte till. Anders Svensson var under isen i första matchen och Kim Källström bra mot Paraguay - men mot riktigt bra lag som England och Tyskland tappade vi mittfältet helt. Och försvaret var ju uppe på läktaren hela första halvlek mot Tyskland.
Nåja. Nu kan VM fortsätta med en mer avslappnad svensk tv-publik. Att Tyskland skulle slå Sverige visste hela världen utom några stackars älgar i fjällhöga nord och Argentina och England gjorde till slut också sitt jobb. Jag har svårt att se några överraskningar i den här turneringen. Ghana, som har kapacitet, möter Brasilien och riktigt så bra är de inte. Möjligtvis kan Australien skaka Italien men eftersom jag ändå har någon typ av kärlek till länder med så fantastisk matkultur så hoppas jag inte det.
Favorit i repris på fredag:
Tyskland-Argentina.
Också denna gång lär jag hålla på Tyskland.
Kärleken till tysk fotboll kom jag snart över. Men jag tycker fortfarande illa om Argentina. Sådant är svårt att lägga bakom sig.
Det mesta är sagt och skrivet om Sveriges sorti, det räcker väl kanske att konstatera att det gamla stela, defensiva Tyskland är borta och att det nya, sprudlande, rörelserika tyska laget var klasser bättre än det svenska. Lagerbäck skyller på tillfälligheter och domarmissar, men till slut var det bara Fredrik Ljungberg och Andreas Isaksson som levererade genom hela turneringen.
Efter fiaskot 1990 konstaterade Bosse Hansson i en tv-krönika att en av anledningarna till att det gått så dåligt var att flera spelare i truppen var halvskadade eller ur form. Så kanske man kan säga också om detta VM, även om det knappast kan kallas för fiasko. Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson, forwardsduon som på papperet är det vassaste sedan 1994, kom inte en enda gång upp i normal standard. Zlatan mållös, Henke ett mål (som Olof Mellberg egentligen gjorde) - det är absolut inte godkänt.
Men det var inte bara superanfallarna som inte räckte till. Anders Svensson var under isen i första matchen och Kim Källström bra mot Paraguay - men mot riktigt bra lag som England och Tyskland tappade vi mittfältet helt. Och försvaret var ju uppe på läktaren hela första halvlek mot Tyskland.
Nåja. Nu kan VM fortsätta med en mer avslappnad svensk tv-publik. Att Tyskland skulle slå Sverige visste hela världen utom några stackars älgar i fjällhöga nord och Argentina och England gjorde till slut också sitt jobb. Jag har svårt att se några överraskningar i den här turneringen. Ghana, som har kapacitet, möter Brasilien och riktigt så bra är de inte. Möjligtvis kan Australien skaka Italien men eftersom jag ändå har någon typ av kärlek till länder med så fantastisk matkultur så hoppas jag inte det.
Favorit i repris på fredag:
Tyskland-Argentina.
Också denna gång lär jag hålla på Tyskland.
onsdag, juni 21, 2006
Fiskdoft
Shit, var helt slut idag efter fotbollsmaraton igår och somnade så fort jag kom hem från jobbet, gick upp vid sex när min älskade lagat mat, somnade igen och vaknade lagom till Holland-Argentina som för övrigt var en ganska sömnig tillställning där båda lagen ändå lyckades imponera trots allt.
Nu har jag rensat ett och ett halvt kilo sill och lagt i lag. Det är en speciell doft från rå fisk som, likt de flesta färska råvaror, kombinerar de omedelbara känslorna av njutning och trygghet. Jag tycker om att rensa sill och jag tycker om att lukta fisk.
Kanske inte helt normalt.
Nu har jag rensat ett och ett halvt kilo sill och lagt i lag. Det är en speciell doft från rå fisk som, likt de flesta färska råvaror, kombinerar de omedelbara känslorna av njutning och trygghet. Jag tycker om att rensa sill och jag tycker om att lukta fisk.
Kanske inte helt normalt.
Reflektioner från gårdagskvällen
– det är otroligt hur man kan bli utspelat i första halvlek och sedan ligga närmare segern i andra. Igen. Ribbträffar. Igen.
– Allbäck gjorde mål, nu blir det diskussioner om vem som ska vara startman. Men alltså, en gång för alla – vi har en spelare som i två år varit ordinarie i ett av Europas bästa lag, som vunnit Serie A båda säsongerna. Vi har en annan spelare som misslyckats i alla Europeiska ligor utom den danska, där han nu befinner sig. Jag menar, kom igen. Har vi tre superstjärnor så ska de spela, jag struntar ganska högaktningsfullt i att vi då offrar mr Lagspel, herr Offervilja och direktör Grovjobb. Sådana har vi redan. Det är artister vi behöver. Ungern borta någon?
– jag var i nittio minuter livrädd för att möta Tyskland under deras uppvisning mot Ecuador men det rann av ganska snabbt. Jag tror inte alls att det är omöjligt. Publiken, visst. Klose. Schweinsteiger och Ballack. Men sedan då? Tyskarna spelar fysiskt, välorganiserat och på samma sätt som de alltid gjort. Hm. Påminner mig om någon.
– denna tillförsikt inför åttondelsfinalen mot värdlandet kommer givetvis att rinna av mig om inte tidigare så på lördagen. Jag tror aldrig på seger i viktiga matcher. Tråkboll.
– diskussionen om försvarsspelet har helt försvunnit. Denna enda farhåga inför VM. Det har dock visat sig att både Mellberg och Lucic är i storform och både Edman och Alexandersson funktionella. Det räcker en bit. Till.
– kommentatorerna (läs: Staffan Lindeborg) har fortsatt svårt med uttalet (och med synen, men det är ju en annan sak). Rooney blir Råny, Joe Cole blir Ju Cål, Beckham blir Bäkhäm (hallå?) – och då är det ändå bara engelsmän vi pratar om. Sådant kan reta gallfeber på mig.
– Allbäck gjorde mål, nu blir det diskussioner om vem som ska vara startman. Men alltså, en gång för alla – vi har en spelare som i två år varit ordinarie i ett av Europas bästa lag, som vunnit Serie A båda säsongerna. Vi har en annan spelare som misslyckats i alla Europeiska ligor utom den danska, där han nu befinner sig. Jag menar, kom igen. Har vi tre superstjärnor så ska de spela, jag struntar ganska högaktningsfullt i att vi då offrar mr Lagspel, herr Offervilja och direktör Grovjobb. Sådana har vi redan. Det är artister vi behöver. Ungern borta någon?
– jag var i nittio minuter livrädd för att möta Tyskland under deras uppvisning mot Ecuador men det rann av ganska snabbt. Jag tror inte alls att det är omöjligt. Publiken, visst. Klose. Schweinsteiger och Ballack. Men sedan då? Tyskarna spelar fysiskt, välorganiserat och på samma sätt som de alltid gjort. Hm. Påminner mig om någon.
– denna tillförsikt inför åttondelsfinalen mot värdlandet kommer givetvis att rinna av mig om inte tidigare så på lördagen. Jag tror aldrig på seger i viktiga matcher. Tråkboll.
– diskussionen om försvarsspelet har helt försvunnit. Denna enda farhåga inför VM. Det har dock visat sig att både Mellberg och Lucic är i storform och både Edman och Alexandersson funktionella. Det räcker en bit. Till.
– kommentatorerna (läs: Staffan Lindeborg) har fortsatt svårt med uttalet (och med synen, men det är ju en annan sak). Rooney blir Råny, Joe Cole blir Ju Cål, Beckham blir Bäkhäm (hallå?) – och då är det ändå bara engelsmän vi pratar om. Sådant kan reta gallfeber på mig.
tisdag, juni 20, 2006
Snart
Försöker strukturera upp midsommarstöket och bena upp bröllopsförberedelserna, men klarar inte att sitta still mer än ett par minuter.
Rastlöshet, osammanhängande tal, oroliga blickar mot klockan, ständiga besök på olika bloggar och hemsidor.
Jag tror bestämt att det närmar sig matchstart.
Rastlöshet, osammanhängande tal, oroliga blickar mot klockan, ständiga besök på olika bloggar och hemsidor.
Jag tror bestämt att det närmar sig matchstart.
måndag, juni 19, 2006
Mycket nu
Vilken värme. Himlen utanför är klarblå (även om Sydsvenskan satt sådan där brun film på fönstren så att det inte ska blänka för mycket i datorskärmarna, men som gör dagarna utanför ständigt grå och dassiga). Ikväll är det sista Korpenmatchen för vårsäsongen och jag vet jag vet jag vet att jag måste hitta någon annan träningsform, någon bättre träningsfrekvens, om jag ska vara smal och snygg och i god kondition till bröllopet. Som för övrigt bara är 3 månader bort nu! Aaah.
Och så mitt i allt ska det planeras midsommar. Den högtiden har helt klart mer med mat att göra nu än för några år sedan - vilket inte minst märks på dagens arbetskamrater, 20 och 23 år gamla (jag är inte yngst längre, det är helt sjukt). De har ännu inte bestämt vad och var och hur och med vem och ja, det handlar ju mest om en trevlig fest. Vi däremot, i mognadsgrupp C (i A är man för liten för att dricka alkohol, i B är man bara ute efter alkoholen, i C vill man mest ha god mat men säger inte nej till god alkoholl), har redan lagt upp menyn för Sommardagen med stort S.
Själv ska jag göra tre sorters sill (chili, Brantevik, löjrom), en matjessilltårta, en västerbottenpaj och såser till kvällens grill. I övrigt blir det traditionellt, för midsommar är tradition och traditioner är till för att följas. Tycker jag. Annars blir det ju som alla andra dagar och dem har man nog av resten av året.
Det retar mig lite att jag ännu inte hittat någon porsbuske för snapssättning. Jag gillar pors.
Och så mitt i allt ska det planeras midsommar. Den högtiden har helt klart mer med mat att göra nu än för några år sedan - vilket inte minst märks på dagens arbetskamrater, 20 och 23 år gamla (jag är inte yngst längre, det är helt sjukt). De har ännu inte bestämt vad och var och hur och med vem och ja, det handlar ju mest om en trevlig fest. Vi däremot, i mognadsgrupp C (i A är man för liten för att dricka alkohol, i B är man bara ute efter alkoholen, i C vill man mest ha god mat men säger inte nej till god alkoholl), har redan lagt upp menyn för Sommardagen med stort S.
Själv ska jag göra tre sorters sill (chili, Brantevik, löjrom), en matjessilltårta, en västerbottenpaj och såser till kvällens grill. I övrigt blir det traditionellt, för midsommar är tradition och traditioner är till för att följas. Tycker jag. Annars blir det ju som alla andra dagar och dem har man nog av resten av året.
Det retar mig lite att jag ännu inte hittat någon porsbuske för snapssättning. Jag gillar pors.
söndag, juni 18, 2006
VM VM VM VM VM
Sedär. Italien och Tjeckien, två av de nationer som imponerade mest i första omgången, gick ner sig i andra matchen. Nu lär Italien gå vidare ändå men måste bli etta i gruppen för att slippa Brasilien i åttondelsfinalen. Tjeckien däremot, höll inte utan Koller och lär inte spela fler matcher än den avslutande omgången i gruppen.
Argentina har ju utan tvekan imponerat mest hittills. Brasilien går på halvfart och inget att annat land har samma potential. Men jag tror ändå fortfarande på Italien. De kan grisa ner vem som helst.
England skriker efter en Rooney i form.
Ska bli spännande att se Spanien imorgon och avgöra om 4-0 mot Ukraina var en tillfällighet eller ett riktigt formbesked. Jag lutar åt det senare.
VM, alltså. Går det att tröttna?
Argentina har ju utan tvekan imponerat mest hittills. Brasilien går på halvfart och inget att annat land har samma potential. Men jag tror ändå fortfarande på Italien. De kan grisa ner vem som helst.
England skriker efter en Rooney i form.
Ska bli spännande att se Spanien imorgon och avgöra om 4-0 mot Ukraina var en tillfällighet eller ett riktigt formbesked. Jag lutar åt det senare.
VM, alltså. Går det att tröttna?
fredag, juni 16, 2006
Puh
Herregud. H-e-r-r-e-g-u-d.
Vi fick bra platser på S:t Gertruds gård, det var hyfsat varmt och borden var fulla (men ölen lite slarvigt upphälld). Jag försökte, medan jag väntade på de andra, läsa några kapitel i Jesper Högströms VM-bok. Det gick inte. Jag testade att istället trumma med fingrarna mot bordet. Blev långtråkigt.
På skärmen, inbakad i partytält för solljusets skull, hackade det engelska maskineriet precis som det brukar göra (men i år trodde vi kanske inte det). Men. Ett lag i medgång har marginalerna i ryggen. 2-0 sista tio minuterna. Och vinst med självmål mot Paraguay. Sverige som inte fick in bollen alls mot Trinidad & Tobago. Bilderna kom, oron växte, magen sade ifrån.
Källström från start kändes bra, blev bra, kanske avgörande. Zlatan stark, Ljungberg grym. Henke löpvillig men utan snärt. Kontroll. Matcher under kontroll är livsfarliga, kan bara gå nedåt. Men Källström sköt. Farligt. Ännu en dimension i det svenska spelet.
Ändå. Ändåändåändå. Dröjde det så förbannat länge. Tabellen med oavgjort var klar och avancemanget säkrat genom vinst mot ett omotiverat England. Då kom han. Karin Sixtenssons drömman. Och satte dit skallen.
Månader av planering, timmar av okoncentration, nervositet, rastlöshet, oro – var över, blicken blev suddig genom tårväggen. Och allt var plötsligt värt det.
En öl till här borta då, tack.
PS. Simon Bank skriver en underbar krönika om matchen här: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,842490,00.html
Vi fick bra platser på S:t Gertruds gård, det var hyfsat varmt och borden var fulla (men ölen lite slarvigt upphälld). Jag försökte, medan jag väntade på de andra, läsa några kapitel i Jesper Högströms VM-bok. Det gick inte. Jag testade att istället trumma med fingrarna mot bordet. Blev långtråkigt.
På skärmen, inbakad i partytält för solljusets skull, hackade det engelska maskineriet precis som det brukar göra (men i år trodde vi kanske inte det). Men. Ett lag i medgång har marginalerna i ryggen. 2-0 sista tio minuterna. Och vinst med självmål mot Paraguay. Sverige som inte fick in bollen alls mot Trinidad & Tobago. Bilderna kom, oron växte, magen sade ifrån.
Källström från start kändes bra, blev bra, kanske avgörande. Zlatan stark, Ljungberg grym. Henke löpvillig men utan snärt. Kontroll. Matcher under kontroll är livsfarliga, kan bara gå nedåt. Men Källström sköt. Farligt. Ännu en dimension i det svenska spelet.
Ändå. Ändåändåändå. Dröjde det så förbannat länge. Tabellen med oavgjort var klar och avancemanget säkrat genom vinst mot ett omotiverat England. Då kom han. Karin Sixtenssons drömman. Och satte dit skallen.
Månader av planering, timmar av okoncentration, nervositet, rastlöshet, oro – var över, blicken blev suddig genom tårväggen. Och allt var plötsligt värt det.
En öl till här borta då, tack.
PS. Simon Bank skriver en underbar krönika om matchen här: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,842490,00.html
torsdag, juni 15, 2006
Nervöst
Jag kan inte koncentrera mig på mitt jobb. Bankar med fingrarna i skrivbordet till obestämd melodi. Nynnar gamla hits jag egentligen hatar. När en vän ringer och berättar något roligt skrattar jag hysteriskt. Ungefär varannan sekund rör sig mitt högra öga upp mot hörnet av skärmen där klockan tickar.
2-0 Ecuador. Lyckostar. Surfar in på Aftonbladets VM-sidor, de är lika säkra på Källström som Expressen är på Svensson. Skitsamma, tycker jag. Svensson känns inte mentalt stabil precis. Å andra sidan är han defensivt starkare. Men det viktigaste idag är nästan att göra mål (idag, igår, imorgon och alla dagar).
Jag är rastlös. Hög på kaffe, Bara pladdrar, får inget gjort.
Det är drygt fyra timmar kvar till avspark. Hu.
2-0 Ecuador. Lyckostar. Surfar in på Aftonbladets VM-sidor, de är lika säkra på Källström som Expressen är på Svensson. Skitsamma, tycker jag. Svensson känns inte mentalt stabil precis. Å andra sidan är han defensivt starkare. Men det viktigaste idag är nästan att göra mål (idag, igår, imorgon och alla dagar).
Jag är rastlös. Hög på kaffe, Bara pladdrar, får inget gjort.
Det är drygt fyra timmar kvar till avspark. Hu.
Ett horn i sidan till Brasilien
När jag var liten hade jag en hel massa favoritlag. Minst ett i varje sport, helst ett i varje land.
I England höll jag på Liverpool (John Barnes), i Tyskland Bayern München (jag älskade Franz Beckenbauer utan att någonsin ha sett honom spela), i Italien Juventus (min bror tvingade mig), i Sovjet höll jag på Dynamo Kiev (hela Sovjets landslag kom därifrån och de var ruskigt bra då, i mitten och slutet av åttiotalet) och i Spanien Barcelona (minns faktiskt inte varför mer än att pappa köpt deras matchtröja åt mig).
Det har jag vuxit ifrån. Det enda laget jag verkligen bryr mig om idag är Malmö FF. Och Sverige. Jag har också sett tillräckligt mycket tipsextra i mina dagar för att ha engelsk fotboll nära hjärtat - än idag väljer jag hellre att se Premier League framför någon annan stor liga.
Sedan kan jag förstås uppskatta en hel bunt lag. Och en hel del landslag. Men vem som vinner VM, om nu inte Sverige eller möjligtvis England gör det, det spelar ingen roll. Det känns bra att kunna njuta av bra fotboll oavsett vem som står för den.
Men. Det är någonting med Brasilien. På fler och fler bloggar läser jag en skepsis till detta fenomen ständigt kallat sambafotboll (vilken idiot kom på det och varför har det stannat kvar?). Jag förstår dem. Jag höll själv på Kroatien, trots att jag försökte slå bort det.
Jag tror det är lite samma fenomen som Tomas Ledin, utan vidare jämförelser (Brasilien är trots allt både talangfullt, passionerat och skickligt). Det här med den allmänna kärleken, som tycks självklar. Varenda en i världen, till och med de som aldrig sett en fotbollsmatch, anser att Brasilien ska vinna VM - bara för deras eviga skönspel. Ursäkta. Men när Brasilien tog guld 1994, för första gången på över 20 år, så var det inte genom någon sambafotboll. I ett lag där Dunga har en nyckelroll dansar inte spelare omkring på tå. Och nu, nu har de ett fantastiskt lag - inte tu tal om den saken - men nej, jag hoppas att de åker ut. Jag hoppas att någon grisspelar, knyter igen, tar bort Ronaldinho och Kaká - och sedan kontrar in 1-0 på en åldrad, långsam backlinje.
Jag vill inte tycka så. Men kan inte låta bli.
Det är helt och hållet pöbelns fel.
I England höll jag på Liverpool (John Barnes), i Tyskland Bayern München (jag älskade Franz Beckenbauer utan att någonsin ha sett honom spela), i Italien Juventus (min bror tvingade mig), i Sovjet höll jag på Dynamo Kiev (hela Sovjets landslag kom därifrån och de var ruskigt bra då, i mitten och slutet av åttiotalet) och i Spanien Barcelona (minns faktiskt inte varför mer än att pappa köpt deras matchtröja åt mig).
Det har jag vuxit ifrån. Det enda laget jag verkligen bryr mig om idag är Malmö FF. Och Sverige. Jag har också sett tillräckligt mycket tipsextra i mina dagar för att ha engelsk fotboll nära hjärtat - än idag väljer jag hellre att se Premier League framför någon annan stor liga.
Sedan kan jag förstås uppskatta en hel bunt lag. Och en hel del landslag. Men vem som vinner VM, om nu inte Sverige eller möjligtvis England gör det, det spelar ingen roll. Det känns bra att kunna njuta av bra fotboll oavsett vem som står för den.
Men. Det är någonting med Brasilien. På fler och fler bloggar läser jag en skepsis till detta fenomen ständigt kallat sambafotboll (vilken idiot kom på det och varför har det stannat kvar?). Jag förstår dem. Jag höll själv på Kroatien, trots att jag försökte slå bort det.
Jag tror det är lite samma fenomen som Tomas Ledin, utan vidare jämförelser (Brasilien är trots allt både talangfullt, passionerat och skickligt). Det här med den allmänna kärleken, som tycks självklar. Varenda en i världen, till och med de som aldrig sett en fotbollsmatch, anser att Brasilien ska vinna VM - bara för deras eviga skönspel. Ursäkta. Men när Brasilien tog guld 1994, för första gången på över 20 år, så var det inte genom någon sambafotboll. I ett lag där Dunga har en nyckelroll dansar inte spelare omkring på tå. Och nu, nu har de ett fantastiskt lag - inte tu tal om den saken - men nej, jag hoppas att de åker ut. Jag hoppas att någon grisspelar, knyter igen, tar bort Ronaldinho och Kaká - och sedan kontrar in 1-0 på en åldrad, långsam backlinje.
Jag vill inte tycka så. Men kan inte låta bli.
Det är helt och hållet pöbelns fel.
onsdag, juni 14, 2006
Tyskland vidare
Fy tusan, det satt långt inne!
Sveriges blivande motståndare i åttondelsfinalen imponerar inte.
Sveriges blivande motståndare i åttondelsfinalen imponerar inte.
Nervös
Fan, jag tycker inte det känns helt bra inför morgondagen. Alla andra lag verkar dansa och le, skratta bort förluster och fortsätta njuta av att vara i VM - men de svenska spelarna ser pressade, sammanbitna och fullständigt glädjelösa ut. Alla utom Zlatan.
Måtte vi få ett tidigt mål.
Måtte vi få ett tidigt mål.
Zlatan ut? Bah!
Jag finner det för övrigt otroligt intressant med allt detta diskuterande kring Zlatans vara eller icke vara i en svensk startelva. I den matchen jag såg häromdagen var Zlatan, om än inte så bra som han kan vara, så en klass bättre än sin kollega Henke.
Men det kanske inte är värt att reflektera över.
Men det kanske inte är värt att reflektera över.
Klibb
Är det bara jag eller verkar de nya Puma-tröjorna klibba som attan mot kroppen på spelarna? Som nu på det polska laget. Undrar om det är speciellt bekvämt?
Allvaret
Tunisien leder med 1-0 i sista gruppspelsmatchen i den första omgången och därmed har väl alla infriat våra förväntningar - utom Sverige. Och kanske Polen. Däremot har inget lag klivit fram som en given favorit.
Spaniens match tidigare idag såg jag inte men vad jag förstår imponerade laget rätt rejält trots allt och tillsammans med Tjeckien har man väl därmed börjat VM bäst.
Ikväll börjar andra omgången. Några lag kommer att bli klara, alla matcher har betydelse. Ingen har råd att gå på halvfart längre och ingen kan fega ur tidigt och vila på sin ledning för få en bra start på turneringen. Nu börjar allvaret.
Äntligen.
Spaniens match tidigare idag såg jag inte men vad jag förstår imponerade laget rätt rejält trots allt och tillsammans med Tjeckien har man väl därmed börjat VM bäst.
Ikväll börjar andra omgången. Några lag kommer att bli klara, alla matcher har betydelse. Ingen har råd att gå på halvfart längre och ingen kan fega ur tidigt och vila på sin ledning för få en bra start på turneringen. Nu börjar allvaret.
Äntligen.
Lite perspektiv
Alltså, om Sverige förlorar mot Paraguay imorgon så är vi ute ut turneringen. Slut. Finito. Det vore såklart en stor besvikelse.
Men någonstans kanske vi måste sätta det lite i perspektiv. Sverige har med ett befolkningsunderlag på 6-9 miljoner placerat oss på en fjärdeplats i VM 1934, tagit brons 1950, silver 1958 och tagit brons 1994.
På bänken, och i startelvan, finns i år föga upphetsande spelare som Svensson, Hansson, Nilsson, Alexandersson, Elmander, Rosenberg, Lucic, Allbäck och Linderoth – spelare som dominerar i högst mediokra ligor som den danska och den svenska men aldrig ansågs duga i större sammanhang – eller för en undanskymd tillvaro i mindre ligor som den holländska och grekiska. När Alexander Östlund, som inte platsar i ett engelskt division 1-lag som Southampton, inte fick plats i truppen reagerade hela folket om inte med bestörtning så åtminstone med stor förvåning.
Spanien, med nästan fem gånger som många invånare, har aldrig tagit medalj i VM. En fjärdeplats 1950 är den största meriten – och då har landet ändå arrangerat turneringen en gång (1982), vilket brukar hjälpa.
I dagens match mot Ukraina börjar Spanien med Iniesta, Fabregas, Reyes och Raúl på bänken.
Aldrig en medalj. Aldrig en riktig framgång.
För Sveriges del är det egentligen en stor prestation att alls ta sig till VM. Under Lagerbäcks tid har det blivit något självklart, något vi inte längre hyllar utan förutsätter. Minns att det fanns en tid när det inte var så. Mellan 1978 och 1990 deltog inte Sverige i ett enda VM eller EM. Under nittiotalet missade vi också turneringarna 1996 och 1998 (vi var som arrangörsland dessutom direktkvalificerade 1992 och behövde inte utsätta oss för några kval).
Tar sig Sverige vidare från gruppen är det för tredje mästerskapet i rad, det vore i så fall helt fantastiskt och första gången i fotbollshistorien. Åker vi ut är det ändå fjärde mästerskapet i rad vi deltar i – också det helt unikt.
Så. Jag tänker heja. Och jag förbehåller mig rätten att bli både förbannad och besviken om det inte går vägen mot Paraguay – jag tänker dessutom skälla ut Lagerbäck om han inte gör de byten jag anser vara nödvändiga.
Men någonstans, djupt inne i mitt fotbollshjärta, är jag ändå glad att jag inte är spanjor.
Men någonstans kanske vi måste sätta det lite i perspektiv. Sverige har med ett befolkningsunderlag på 6-9 miljoner placerat oss på en fjärdeplats i VM 1934, tagit brons 1950, silver 1958 och tagit brons 1994.
På bänken, och i startelvan, finns i år föga upphetsande spelare som Svensson, Hansson, Nilsson, Alexandersson, Elmander, Rosenberg, Lucic, Allbäck och Linderoth – spelare som dominerar i högst mediokra ligor som den danska och den svenska men aldrig ansågs duga i större sammanhang – eller för en undanskymd tillvaro i mindre ligor som den holländska och grekiska. När Alexander Östlund, som inte platsar i ett engelskt division 1-lag som Southampton, inte fick plats i truppen reagerade hela folket om inte med bestörtning så åtminstone med stor förvåning.
Spanien, med nästan fem gånger som många invånare, har aldrig tagit medalj i VM. En fjärdeplats 1950 är den största meriten – och då har landet ändå arrangerat turneringen en gång (1982), vilket brukar hjälpa.
I dagens match mot Ukraina börjar Spanien med Iniesta, Fabregas, Reyes och Raúl på bänken.
Aldrig en medalj. Aldrig en riktig framgång.
För Sveriges del är det egentligen en stor prestation att alls ta sig till VM. Under Lagerbäcks tid har det blivit något självklart, något vi inte längre hyllar utan förutsätter. Minns att det fanns en tid när det inte var så. Mellan 1978 och 1990 deltog inte Sverige i ett enda VM eller EM. Under nittiotalet missade vi också turneringarna 1996 och 1998 (vi var som arrangörsland dessutom direktkvalificerade 1992 och behövde inte utsätta oss för några kval).
Tar sig Sverige vidare från gruppen är det för tredje mästerskapet i rad, det vore i så fall helt fantastiskt och första gången i fotbollshistorien. Åker vi ut är det ändå fjärde mästerskapet i rad vi deltar i – också det helt unikt.
Så. Jag tänker heja. Och jag förbehåller mig rätten att bli både förbannad och besviken om det inte går vägen mot Paraguay – jag tänker dessutom skälla ut Lagerbäck om han inte gör de byten jag anser vara nödvändiga.
Men någonstans, djupt inne i mitt fotbollshjärta, är jag ändå glad att jag inte är spanjor.
Media slår tillbaka
Expressen når nya höjder med sitt försök att avslöja "läckan" i landslaget... Bilden som används är i tidningen uppsmälld på en helsida. Jag dör: http://expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?a=609967
tisdag, juni 13, 2006
Landslagsbråk
Aftonbladet använder den mest onödiga illustrationen ever för att visa "bråket" mellan Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg (ni kan se den här: http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,840176,00.html).
Såhär kunde det också sett ut.
Om media
Åh, vad jag är trött på mig själv. Typ varje timme går jag in på kvällstidningarnas VM-sidor och varenda gång förbannar jag mig själv. Jag tycker ju det är så dåligt. Ointressant, uppblåst, sökt, hårdvinklat, meningslöst - och skrivet så fullständigt utan talang, så totalt utan känsla och så otroligt tomt på passion.
Expressens redaktion slår det ena bottenrekordet efter det andra. Jag gillade förvisso varken Hans Linné eller Olof Lundh - men det blir bara värre. Dessutom undrar jag varför sporten som enda redaktion på en tidning envisas med att anställa sådana som kan sitt ämne men inte har en aning om hur man får det på pränt. Mattias Lühr har en blogg från VM som är helt fruktansvärd. Malin Roos vill jag bara inte prata om - hon är det kvinnliga alibit som aldrig skriver om fotboll utan mer om att Christian Wilhelmsson borde klippa av sig flätan eller om att Zlatans flickvän inte hade Sverigetröja när alla de andra hade. Jag blir så trött - och på något sätt verkar det som om också Mats Olsson gett upp. Han har inte samma driv i sina krönikor längre, har tappat lite av sin stilistik - som tidigare var hans signum.
Nu är verkligen inte Aftonbladet speciellt mycket bättre. Robert Laul och Mikael Wagner skapar nyheter som inte finns och klagar sedan på att allt fler landslagsspelare stänger in sig och pratar så lite som möjligt med pressen. Tack och lov för Aftonbladets del så finns Simon Bank - nyanserad, kunnig och dessutom en mycket god skribent. Men så är han också krönikör, liksom Mats Olsson - det verkar stört omöjligt att hitta nyhetsjournalister som kan skriva.
Så varför fortsätter jag att läsa skiten då? Ärligt talat vet jag inte. Det blir som ett gift. Och det är ju inte heller direkt så att svenska morgontidningar är sprängfyllda av duktiga sportjournalister. Så. What the hell.
Det är bra för hjärtat att brusa upp då och då.
Expressens redaktion slår det ena bottenrekordet efter det andra. Jag gillade förvisso varken Hans Linné eller Olof Lundh - men det blir bara värre. Dessutom undrar jag varför sporten som enda redaktion på en tidning envisas med att anställa sådana som kan sitt ämne men inte har en aning om hur man får det på pränt. Mattias Lühr har en blogg från VM som är helt fruktansvärd. Malin Roos vill jag bara inte prata om - hon är det kvinnliga alibit som aldrig skriver om fotboll utan mer om att Christian Wilhelmsson borde klippa av sig flätan eller om att Zlatans flickvän inte hade Sverigetröja när alla de andra hade. Jag blir så trött - och på något sätt verkar det som om också Mats Olsson gett upp. Han har inte samma driv i sina krönikor längre, har tappat lite av sin stilistik - som tidigare var hans signum.
Nu är verkligen inte Aftonbladet speciellt mycket bättre. Robert Laul och Mikael Wagner skapar nyheter som inte finns och klagar sedan på att allt fler landslagsspelare stänger in sig och pratar så lite som möjligt med pressen. Tack och lov för Aftonbladets del så finns Simon Bank - nyanserad, kunnig och dessutom en mycket god skribent. Men så är han också krönikör, liksom Mats Olsson - det verkar stört omöjligt att hitta nyhetsjournalister som kan skriva.
Så varför fortsätter jag att läsa skiten då? Ärligt talat vet jag inte. Det blir som ett gift. Och det är ju inte heller direkt så att svenska morgontidningar är sprängfyllda av duktiga sportjournalister. Så. What the hell.
Det är bra för hjärtat att brusa upp då och då.
måndag, juni 12, 2006
Italien bra
Italien imponerade. Men inte mer än i en halvlek - och Ghana var bättre än jag trodde. Så mönstret håller i sig; storlagen vinner men utan att köra över.
Kanske har ändå den extra veckan vila mellan ligaavslutningar och VM-start gjort sitt till att få spelarna fräscha - det gynnar i så fall definitivt storlagen.
Jag, som bara vill se så många stora spelare så bra som möjligt, tycker det känns alldeles utmärkt.
Kanske har ändå den extra veckan vila mellan ligaavslutningar och VM-start gjort sitt till att få spelarna fräscha - det gynnar i så fall definitivt storlagen.
Jag, som bara vill se så många stora spelare så bra som möjligt, tycker det känns alldeles utmärkt.
TV4 vs SVT
Jag gillar Glenn Strömberg och har börjat vänja mig vid Chris Härenstams röst så pass mycket att jag hör hur kunnig han är - och dessutom kompletterar han Glenn alldeles utmärkt. De är hittils bäst under VM. Annars har också Jens Fjellström skött sig bra.
Däremot kan jag inte bestämma mig om de olika studioexperterna. Jag gillar både SVT och TV4, på olika sätt. Sladjan Osmanagic är ju helt genial som statistiknörd och tittarombudsman i SVT. Rolig, rapp och intressant. Ola Andersson är stabil, Peter Jidhe lika folklig som alltid medan kanske Anna Pohjanen är sådär. Eller - helt okej. TV4 har mer traditionell uppställning med Ola Wennström i studion och Magnus Hedman och Hasse Backe som expert. Hedman är ärlig och hård och oväntat klok - men kanske ibland lite överlägsen i sin attityd mot de inringande tittarna (vilket jag ofta förstår - det är inte menzamedlemmar som ringer precis). Hasse Backe är fantastisk, den absolut bäste experten. Lugn, analyserande och inte överhuvudtaget rubrikhungrande.
Sedan är det ju det här med krönikörerna. TV4 har Café Opera-Ekwall som trots sitt rykte och sin yta faktiskt ofta har bra åsikter och reflektioner. Jonas Karlsson på SVT, däremot är ju fruktansvärd. Sensationssökande och ändå ointressant - vilken kombination. Att propagera för petning av Zlatan var droppen på i:et (som min gamla gymnasiekamrat skulle sagt).
Så. Kanske TV4 i alla fall. Men så var det ju Glenn & Chris... Äsch. Jag gillar båda kanalerna, helt enkelt.
Däremot kan jag inte bestämma mig om de olika studioexperterna. Jag gillar både SVT och TV4, på olika sätt. Sladjan Osmanagic är ju helt genial som statistiknörd och tittarombudsman i SVT. Rolig, rapp och intressant. Ola Andersson är stabil, Peter Jidhe lika folklig som alltid medan kanske Anna Pohjanen är sådär. Eller - helt okej. TV4 har mer traditionell uppställning med Ola Wennström i studion och Magnus Hedman och Hasse Backe som expert. Hedman är ärlig och hård och oväntat klok - men kanske ibland lite överlägsen i sin attityd mot de inringande tittarna (vilket jag ofta förstår - det är inte menzamedlemmar som ringer precis). Hasse Backe är fantastisk, den absolut bäste experten. Lugn, analyserande och inte överhuvudtaget rubrikhungrande.
Sedan är det ju det här med krönikörerna. TV4 har Café Opera-Ekwall som trots sitt rykte och sin yta faktiskt ofta har bra åsikter och reflektioner. Jonas Karlsson på SVT, däremot är ju fruktansvärd. Sensationssökande och ändå ointressant - vilken kombination. Att propagera för petning av Zlatan var droppen på i:et (som min gamla gymnasiekamrat skulle sagt).
Så. Kanske TV4 i alla fall. Men så var det ju Glenn & Chris... Äsch. Jag gillar båda kanalerna, helt enkelt.
Afonso förlorad
Afonso är överens med Heerenveen och alltså förlorad för Malmö FF. Inte helt oväntat, det har känts som om Afonso velat bort sedan guldet i princip. Men nu är det definitivt dags för Hasse Borg att knäppa av tv:n och presentera en ersättare. Av rang. Inga Kouakou-reservlösningar den här gången, bitte.
Vad konstigt det känns att fundera över Allsvenskan mitt under brinnande VM förresten.
Vad konstigt det känns att fundera över Allsvenskan mitt under brinnande VM förresten.
Tjeckien-USA 3-0
Shit alltså. Tjeckien är två år sämre än under EM 2004, sade jag och trodde inte mycket på laget. Men det var fel. Tjeckien har imponerat mest hittills - men fick å andra sidan Koller skadad och kanske borta resten av turneringen.
Det kan fortfarande hända vad som helst.
Ikväll ger sig Italien in i diskussionen.
Det kan fortfarande hända vad som helst.
Ikväll ger sig Italien in i diskussionen.
Jesper om VM!
Jesper Högström bloggar VM och det finns banne mig inte mycket bättre därute.
http://blogg.expressen.se/jesper/
http://blogg.expressen.se/jesper/
Festivalsommar
Jag har aldrig varit på en festival. Nu menar jag självklart inte Malmöfestivalen, som de flesta i staden gör sitt bästa för att fly ifrån. Utan typ Hultsfred. Roskilde. Emmaboda. Sånt. Festivaler där man bor i tält och ölar nätterna igenom medan man vandrar från scen till scen för att hinna med alla band man ringat in i festivalprogrammet. Och kanske ett och annat man inte kände till på förhand.
När jag läser Virtanens blogg om festivalsomrarna och de specialbrända blandskivorna, efterfesterna och de många konserterna blir jag grymt sugen. När Daniel berättar om vad som händer i Roskilde, dit han ska för jag vet inte vilken gång i ordningen, är jag i princip beredd att köpa biljett (efter några öl).
Sedan kommer jag på att jag för gammal.
Jag vill inte sova i tält.
Vill inte vara full eller bakfull varenda dag.
Vill kunna duscha ensam och när jag vill.
Vill äta ordentlig frukost.
Ni vet.
"Bo på hotell då", var det någon som sade.
Men det förtar ju hela grejen.
Det kommer aldrig att blir någon festival för min del. Bara till att acceptera.
När jag läser Virtanens blogg om festivalsomrarna och de specialbrända blandskivorna, efterfesterna och de många konserterna blir jag grymt sugen. När Daniel berättar om vad som händer i Roskilde, dit han ska för jag vet inte vilken gång i ordningen, är jag i princip beredd att köpa biljett (efter några öl).
Sedan kommer jag på att jag för gammal.
Jag vill inte sova i tält.
Vill inte vara full eller bakfull varenda dag.
Vill kunna duscha ensam och när jag vill.
Vill äta ordentlig frukost.
Ni vet.
"Bo på hotell då", var det någon som sade.
Men det förtar ju hela grejen.
Det kommer aldrig att blir någon festival för min del. Bara till att acceptera.
Sveriges vidrigaste
Alltså, jag vet att det inte alltid är kul när någon är elak eller klankar ner på andra personer. Men den här listan (http://www.boyahed.com./?363-Sveriges_69_Osexigaste_2006) är inte bara elak, den är ruggigt elak och fantastiskt kul. Om man gillar sådant.
De har dessutom bra poänger.
De har dessutom bra poänger.
Ett par ord om fotboll
Jag skrev ett långt initierat inlägg om Sveriges insats mot Trinidad & Tobago med det försvann i en framtvingad omstart av datorn. Så, helt enkelt;
- Sverige var inte bra. Att skapa chanser mot Trinidad & Tobago är ingen bedrift, det är ett krav. För den sakens skull var Sverige förstås inte heller dåligt. Men. Allt annat än vinst mot ett av VM:s tre sämsta lag är ett misslyckande och det är ett stort fett förbannat misslyckande.
– Inget lag har imponerat i sina första matcher. Tyskland mötte ett Costa Rica som var lika dåligt som Trinidad & Tobago men var ändå lite skakat, England vann på ett självmål, Holland var bra i en halvlek men inte mer, Argentina effektivt men långt ifrån den nivå alla trodde om dem och Portugal gjorde ett tidigt mål men det var också allt. Det är inte många som spelar bra i de första matcherna. Sverige är inget undantag (uppenbarligen).
- Jonas Karlsson, SVT:s krönikör, vill peta Zlatan ur startelvan och får medhåll från Malin Swedberg på samma kanal. Lasse Sandlin på Aftonbladet är halvt om halvt inne på samma linje.
Jag, jag blir mest mållös.
- Skönt för kvällstidningarna att både Ljungberg och Mellberg var irriterade efter matchen (med all rätt, för tusan!) och diskuterade högljutt. Annars hade det blivit svårt att fylla sidorna idag. Men det är klart, ett par uppslag med paparazzibilder på spelarna och deras familjer inne på hotellområdet kanske också hade funkat.
- Sverige var inte bra. Att skapa chanser mot Trinidad & Tobago är ingen bedrift, det är ett krav. För den sakens skull var Sverige förstås inte heller dåligt. Men. Allt annat än vinst mot ett av VM:s tre sämsta lag är ett misslyckande och det är ett stort fett förbannat misslyckande.
– Inget lag har imponerat i sina första matcher. Tyskland mötte ett Costa Rica som var lika dåligt som Trinidad & Tobago men var ändå lite skakat, England vann på ett självmål, Holland var bra i en halvlek men inte mer, Argentina effektivt men långt ifrån den nivå alla trodde om dem och Portugal gjorde ett tidigt mål men det var också allt. Det är inte många som spelar bra i de första matcherna. Sverige är inget undantag (uppenbarligen).
- Jonas Karlsson, SVT:s krönikör, vill peta Zlatan ur startelvan och får medhåll från Malin Swedberg på samma kanal. Lasse Sandlin på Aftonbladet är halvt om halvt inne på samma linje.
Jag, jag blir mest mållös.
- Skönt för kvällstidningarna att både Ljungberg och Mellberg var irriterade efter matchen (med all rätt, för tusan!) och diskuterade högljutt. Annars hade det blivit svårt att fylla sidorna idag. Men det är klart, ett par uppslag med paparazzibilder på spelarna och deras familjer inne på hotellområdet kanske också hade funkat.
Tennisintresset som försvann
Det är ändå lite märkligt att det enda jag vet om Franska Öppna mästerskapen i år är att Rafael Nadal vann igen och mötte Federer i en final som tydligen var jämn.
När jag var liten var Franska Öppna och Wimbledon det bästa jag visste.
Förutom fotbolls-VM, förstås.
När jag var liten var Franska Öppna och Wimbledon det bästa jag visste.
Förutom fotbolls-VM, förstås.
lördag, juni 10, 2006
Snart dags
Tyskland gjorde sitt jobb utan att imponera, England gjorde sitt jobb utan att imponera och nu är det bara 40 minuter kvar innan allt börjar på riktigt.
Det börjar ta mig tusan bli nervöst.
Det börjar ta mig tusan bli nervöst.
fredag, juni 09, 2006
torsdag, juni 08, 2006
Mat man bara gillar
Alltså, vad är det som gör att man aldrig tröttnar på viss mat? Trots att man ätit den hundratals gånger. Spaghetti med köttfärssås, till exempel. Eller Korv stroganoff. Chili con carne. Enkla utvägar när man inte kommer på något och en typ av snabb vardagsmat som vi väl alla vuxit upp med, som vi ätit i skolan och på otaliga lunchresturanger genom åren. Ändå. – Vad är du sugen på idag? – Vet inte... spaghetti med köttfärssås?
Bra idé.
Bra idé.
Mer VM (vänj er, det varar till 9 juli)
Det verkar som om vi aldrig kommer att få se ett VM med alla världens bästa spelare. Inte ens bland de kvalificerade lagen. Men trots att Isaksson nu missar första matchen är Sverige ändå hyfsat skonat. Och jag menar, ska Isaksson missa någon match känns det okej att det är just mot Trinidad & Tobago. Även om det faktum att jag tänker så oroar mig lite.
Italien har det värre. Varken Zambrotta, Nesta eller Gattuso kommer förmodligen att kunna spela första matchen. I England är det 50/50 chans att Gerrard kan vara med i premiären och laget får som bekant också vänta på Wayne Rooney. Tyskland vågar knappt andas innan Michael Ballack är tillbaka i spel. Och i Tjeckien oroar man sig för Milan Baros.
Men värst är det såklart för Frankrikes Cissé, som tacklades till ett benbrott i genrepet mot Kina. Fy vilket öde.
Det blir allt svårare att tippa. Brasilien ligger i var mans mun men ger tydligen tre gånger pengarna på Svenska Spel, lider inte av några störande skador (även om Edmilson fått åka hem och Ronaldo klev av träningen häromdagen - men sedan gick han ju på diskotek till halv sex på morgonen så helt kass lär han inte vara) och får väl gälla som favoriter. Det är svårt att inte tycka om Brasilien, men jag har alltid haft svårt för sådant som bara rinner på och där inget överraskande sker. Brasilien får gå långt alltså, men inte vinna. Inte i min bok.
Italien, England och Tyskland kan alla hota Brasilien och har tillräckligt bra defensiv för att dämpa samban. Argentina kan man väl aldrig räkna bort och Holland imponerade ju väldigt i kvalet. Elfenbenskusten är Afrikas klart bästa lag med hamnade i dödens grupp med Argentina, Holland och Serbien/Montenegro. Tyvärr. Men något överraskningslag blir det ju alltid som går långt; Sverige och Bulgarien 1994, Kroatien 1998 och Sydkorea och Turkiet 2002. Undras vem det kan bli i år? Mexiko? Schweiz? Kroatien igen? Ukraina? Australien? Omöjligt att säga.
Spanien genrepade mot Kroatien och startade med offensiva trion Reyes, David Villa och Raul. Sedan kom Fernando Torres in och avgjorde matchen på övertid. Fan vet om inte Spanien blir rätt farliga ändå.
Italien har det värre. Varken Zambrotta, Nesta eller Gattuso kommer förmodligen att kunna spela första matchen. I England är det 50/50 chans att Gerrard kan vara med i premiären och laget får som bekant också vänta på Wayne Rooney. Tyskland vågar knappt andas innan Michael Ballack är tillbaka i spel. Och i Tjeckien oroar man sig för Milan Baros.
Men värst är det såklart för Frankrikes Cissé, som tacklades till ett benbrott i genrepet mot Kina. Fy vilket öde.
Det blir allt svårare att tippa. Brasilien ligger i var mans mun men ger tydligen tre gånger pengarna på Svenska Spel, lider inte av några störande skador (även om Edmilson fått åka hem och Ronaldo klev av träningen häromdagen - men sedan gick han ju på diskotek till halv sex på morgonen så helt kass lär han inte vara) och får väl gälla som favoriter. Det är svårt att inte tycka om Brasilien, men jag har alltid haft svårt för sådant som bara rinner på och där inget överraskande sker. Brasilien får gå långt alltså, men inte vinna. Inte i min bok.
Italien, England och Tyskland kan alla hota Brasilien och har tillräckligt bra defensiv för att dämpa samban. Argentina kan man väl aldrig räkna bort och Holland imponerade ju väldigt i kvalet. Elfenbenskusten är Afrikas klart bästa lag med hamnade i dödens grupp med Argentina, Holland och Serbien/Montenegro. Tyvärr. Men något överraskningslag blir det ju alltid som går långt; Sverige och Bulgarien 1994, Kroatien 1998 och Sydkorea och Turkiet 2002. Undras vem det kan bli i år? Mexiko? Schweiz? Kroatien igen? Ukraina? Australien? Omöjligt att säga.
Spanien genrepade mot Kroatien och startade med offensiva trion Reyes, David Villa och Raul. Sedan kom Fernando Torres in och avgjorde matchen på övertid. Fan vet om inte Spanien blir rätt farliga ändå.
Filmtopp
Det var länge sedan jag var på bio. Länge sedan jag såg en film. 27 april, faktiskt.
Topplista hittills i år:
1. Dråpet (Per Fly)
2. Walk the line (James Mangold)
3. Brokeback mountain (Ang Lee)
4. Matchpoint (Woody Allen)
5. Good night, and good luck (George Clooney)
6. Capote (Bennett Miller)
Enda besvikelsen hittills: Syriana (Stephen Gaghan). Men den var på intet sätt dålig - bara sämre än jag trodde.
Bra vår.
Topplista hittills i år:
1. Dråpet (Per Fly)
2. Walk the line (James Mangold)
3. Brokeback mountain (Ang Lee)
4. Matchpoint (Woody Allen)
5. Good night, and good luck (George Clooney)
6. Capote (Bennett Miller)
Enda besvikelsen hittills: Syriana (Stephen Gaghan). Men den var på intet sätt dålig - bara sämre än jag trodde.
Bra vår.
VM-elvan
Högerbacken? Jag sade Alexandersson för flera månader sedan och det finns ingen anledning att ändra. Han kommer att bli bättre och bättre i takt med att han kommer in i positionsspelet. Kan faktiskt bli hur bra som helst tror jag - och med två bolltekniska ytterbackar får Sverige ett mer varierat spel.
Kim eller Anders? Tja. Jag tror på Kim Källström, mest för att han kommer från en framgångsrik säsong i ett franskt topplag och har ett annat tempo i kroppen. De allsvenska matcher jag sett i år har i flera fall kunnat jämföras med Korpen. Anders Svensson måste ha tappat på hemflytten. Helt klart dock; det gäller att bestämma sig och sedan hålla fast vid det. Både Anders Svensson eller Kim Källström behöver grundmurat förtroende för att spela som bäst.
Zlatans form? Ah. Vem bryr sig om hur bra han är på träningar eller i matcher som betyder något? Zlatan kommer att vara Zlatan. Herregud vad det räcker.
54 timmar kvar till avspark mot Trinidad & Tobago.
Hu.
Kim eller Anders? Tja. Jag tror på Kim Källström, mest för att han kommer från en framgångsrik säsong i ett franskt topplag och har ett annat tempo i kroppen. De allsvenska matcher jag sett i år har i flera fall kunnat jämföras med Korpen. Anders Svensson måste ha tappat på hemflytten. Helt klart dock; det gäller att bestämma sig och sedan hålla fast vid det. Både Anders Svensson eller Kim Källström behöver grundmurat förtroende för att spela som bäst.
Zlatans form? Ah. Vem bryr sig om hur bra han är på träningar eller i matcher som betyder något? Zlatan kommer att vara Zlatan. Herregud vad det räcker.
54 timmar kvar till avspark mot Trinidad & Tobago.
Hu.
onsdag, juni 07, 2006
Tillbaka i verkligheten
Fyra dagars ledighet – inte en minut vid datorn, inte en sekunds musik, en enda film på TV men i övrigt avstängt och nedkopplat. God mat, bra samtal och ren luft har det blivit istället och det känns som om det var typ vad jag behövde.
Noterat:
- såg en rosig recension i Sydsvenskan vad det gäller Stieg Larssons andra bok "Flickan som lekte med elden". Började under ledigheten läsa den första, "Män som hatar kvinnor" och är hittills mycket förtjust. Få saker slår välskrivna deckare under sommartid.
- är normalt sett inte så glad i rosévin men drack ett helt underbart under dagarna i Abbekås. Det är ett Torres-vin, namnet är Santa Digna och det görs i Chile. 65 spänn flaskan, väl värt vartenda öre.
- VM-feber rasat ut bland våra fjällar. Alla pratar fotboll, alla pratar högerbackar, alla pratar Svennis - och alla pratar självklart om Zlatan Ibrahimovic. Om bara några dagar inleds den bästa månaden på fyra år. Henry, Ronaldinho, Lampard, Toni, Riquelme, Robben, Touré, Cech, Deco, Nesta, Gerrard, Drogba, Christiano Ronaldo, Puyol, Totti, Joe Cole, Robinho, Nedved, Van Nistelrooy, Eboué, Buffon, Terry, Ronaldo, Cannavaro, Beckham, Kaká... jag blir helt yr.
- i Tjörnarp finns nu åtta olika sorters potatis planterade. Med sju olika förutsättningar vad det gäller väderstreck, vind, sol och fuktighet. Så får vi se hur det går.
- fetaostsås är bland det absolut godaste man kan äta till grillat kött. Glöm bara inte en skvätt olivolja och Philadelphiasost! Lite lite vitlök har eller aldrig skadat någon.
Återstår alltså bara att bestämma sig för VM-tipset som ska lämnas in (både på jobbet och i vänkretsen). Italien. England. Brasilien (såklart). Tyskland som värdnation, kanske Holland och Argentina. Elfenbenskusten med lite tur. Där har ni alternativen - som jag ser det. 51,5 timmar kvar till avspark!
Noterat:
- såg en rosig recension i Sydsvenskan vad det gäller Stieg Larssons andra bok "Flickan som lekte med elden". Började under ledigheten läsa den första, "Män som hatar kvinnor" och är hittills mycket förtjust. Få saker slår välskrivna deckare under sommartid.
- är normalt sett inte så glad i rosévin men drack ett helt underbart under dagarna i Abbekås. Det är ett Torres-vin, namnet är Santa Digna och det görs i Chile. 65 spänn flaskan, väl värt vartenda öre.
- VM-feber rasat ut bland våra fjällar. Alla pratar fotboll, alla pratar högerbackar, alla pratar Svennis - och alla pratar självklart om Zlatan Ibrahimovic. Om bara några dagar inleds den bästa månaden på fyra år. Henry, Ronaldinho, Lampard, Toni, Riquelme, Robben, Touré, Cech, Deco, Nesta, Gerrard, Drogba, Christiano Ronaldo, Puyol, Totti, Joe Cole, Robinho, Nedved, Van Nistelrooy, Eboué, Buffon, Terry, Ronaldo, Cannavaro, Beckham, Kaká... jag blir helt yr.
- i Tjörnarp finns nu åtta olika sorters potatis planterade. Med sju olika förutsättningar vad det gäller väderstreck, vind, sol och fuktighet. Så får vi se hur det går.
- fetaostsås är bland det absolut godaste man kan äta till grillat kött. Glöm bara inte en skvätt olivolja och Philadelphiasost! Lite lite vitlök har eller aldrig skadat någon.
Återstår alltså bara att bestämma sig för VM-tipset som ska lämnas in (både på jobbet och i vänkretsen). Italien. England. Brasilien (såklart). Tyskland som värdnation, kanske Holland och Argentina. Elfenbenskusten med lite tur. Där har ni alternativen - som jag ser det. 51,5 timmar kvar till avspark!
torsdag, juni 01, 2006
Mållös
Pratade precis med en kund som skulle sälja sitt företag. En riktig lustigkurre. Skämtade om allt, ha ha. Vem som ska debiteras? – Kronofogden, hi hi.
Sedan bad jag om hans personnummer, det görs nämligen en kreditkoll på alla som annonserar (de som inte godkänns måste betala i förskott). Då blev han lite irriterad. Så var det inte för tio år sedan, berättade han. – Vet du vad det handlar om? Det är utlänningarna. De luras mer.
– Nja, så enkelt kan det väl knappast vara, svarade jag neutralt och serviceminded.
– Jo. Vet du vad, jag är medlem i Sverigedemokraterna, sade lustigkurren.
Eller alltså, han försökte inte var lustig. Tror jag. Han lät allvarlig. Väldigt allvarlig. Och jag, jag kom mig inte för att säga mer än;
– Grattis.
Det hade funnits så mycket mer att tala om.
Sedan bad jag om hans personnummer, det görs nämligen en kreditkoll på alla som annonserar (de som inte godkänns måste betala i förskott). Då blev han lite irriterad. Så var det inte för tio år sedan, berättade han. – Vet du vad det handlar om? Det är utlänningarna. De luras mer.
– Nja, så enkelt kan det väl knappast vara, svarade jag neutralt och serviceminded.
– Jo. Vet du vad, jag är medlem i Sverigedemokraterna, sade lustigkurren.
Eller alltså, han försökte inte var lustig. Tror jag. Han lät allvarlig. Väldigt allvarlig. Och jag, jag kom mig inte för att säga mer än;
– Grattis.
Det hade funnits så mycket mer att tala om.
Dags att gå till Jukebox
Janne Adeen (http://frihetensklockspel.blogspot.com/) skriver på sin blogg om att Stuart A Staples, sångaren i Tindersticks, gett ut ny skiva där han tagit hjälp av Maria McKee. "Leaving Songs" knuffar därmed ut T-Bone från måste-skaffa-listans topp 5.
Janne Adeen har snabbt marscherat in i mappen över bloggar jag kollar varje dag. Eller, beroende på hur mycket jag har att göra, många många gånger per dag.
Janne Adeen har snabbt marscherat in i mappen över bloggar jag kollar varje dag. Eller, beroende på hur mycket jag har att göra, många många gånger per dag.
Tjörnarp 31 maj
Pappa har varit Tjörnarp och kontrollerat vilken skada koinvasionen gjort. Det mesta verkar ha klarat sig hyfsat. Eller, raderna blir väl knappast fullständiga - men vi behöver å andra sidan inte gödsla på ett par år...
onsdag, maj 31, 2006
Gamla kära videoband
Det är inte ofta man ser på video nuförtiden, men klart mest frekvent rullar:
1. Gamla fotbolls-VM eller -EM (1986, 1990, 1994, 1998, 2000, 2002, 2004)
2. Gamla inspelade avsnitt av Tinas Mat
3. inspelade avsnitt av Hitlers Hantlangare
1. Gamla fotbolls-VM eller -EM (1986, 1990, 1994, 1998, 2000, 2002, 2004)
2. Gamla inspelade avsnitt av Tinas Mat
3. inspelade avsnitt av Hitlers Hantlangare
Godtrogen
Gjorde just ett försök att sitta på balkongen och läsa. Jag menar hey, det är ju 31 maj och solen skiner.
Jag är den naiva typen.
Jag är den naiva typen.
Just nu i Tjörnarp
27 kor. 29 blajjor.
2 odlingsland nedtrampade.
Och så låtsas de som om ingenting har hänt.
Det är ingen hyfs på kossorna nuförtiden.
Önskelista
De här böckerna vill jag ha allra mest just nu:
1. Våld (Joyce Carol Oates)
2. Kärlekens raseri (Ian McEwan)
3. Ormöga (Rosamund Smith)
4. I en klass för sig (Curtis Sittenfeld)
5. Svinalängorna (Susanna Alakoski)
De här skivorna vill jag ha allra mest just nu:
1. Time being (Ron Sexsmith)
2. No wish to reminisce (Neal Casal)
3. My remembrance of you (Diana Jones)
4. The day the river sang (John Stewart)
5. The true false identity (T-Bone Burnett)
Välkomna!
1. Våld (Joyce Carol Oates)
2. Kärlekens raseri (Ian McEwan)
3. Ormöga (Rosamund Smith)
4. I en klass för sig (Curtis Sittenfeld)
5. Svinalängorna (Susanna Alakoski)
De här skivorna vill jag ha allra mest just nu:
1. Time being (Ron Sexsmith)
2. No wish to reminisce (Neal Casal)
3. My remembrance of you (Diana Jones)
4. The day the river sang (John Stewart)
5. The true false identity (T-Bone Burnett)
Välkomna!
tisdag, maj 30, 2006
Nytt hopp
Sopranos går på sin sista säsong i USA. Vita Huset har precis haft sin avslutning. Men det finns hopp, vänner!
I höst har en ny Aaron Sorkin-serie premiär på NBC – med Bradley Whitford, Matthew Perry och Amanda Peet. Studio 60 on Sunset Strip.
Kan bara bli bra, eh?
I höst har en ny Aaron Sorkin-serie premiär på NBC – med Bradley Whitford, Matthew Perry och Amanda Peet. Studio 60 on Sunset Strip.
Kan bara bli bra, eh?
Saker jag njuter av just nu:
- Vita Huset varje måndagskväll- sommarens första rabarberpajer
- bokhögen på mitt nattduksbord (lockande, inte skrämmande)
- utsikten om vila, god mat och ren luft hela helgen (två dagar i Abbekås, två i Tjörnarp)
- 100-listorna på rycktussarna.nu som självklart inspirerat mig till att göra en egen. Det är typ allt jag tänker på.
- årets första nypotatis hos mamma i söndags
- bilden i mitt huvud med alla likör- och snapsflaskor på rad i köket till hösten
- VM i fotboll (en och en halv vecka kvar!)
måndag, maj 29, 2006
Hjälp
Har äntligen fått hem senaste Harry Potter-boken, men vågar inte börja läsa förrän jag kan minnas vad som hände i den förra. Det var så länge sedan jag läste den (och ärligt talat tyckte jag inte speciellt mycket om den), så jag kan inte ens komma ihåg slutet. En snabbresumé av Fenixorden, någon?
Helena is a punk rocker
Jag vet inte vad det var. Regnet kanske. Kylan. Tristessen. Den avhuggna arbetsvardagen. Men förra veckan försökte jag för första gången på länge vara lite rock'n'roll. Det gick sådär.
Rivstart redan på måndagen. Nytt album från my baby. Victoriateatern, bra med folk, cool miljö, riktigt bra spelning och gratis vin - skulle tvunget och självklart avrundas på Bullen med fler öl och kanske någon snaps till nattmaten. Morgonen efter: örrrk. Men på kvällen hade jag bestämt middag med bokcirkeln och bokcirkeln varken sviker eller nonchalerar man så det blev Metro, det blev mat och det blev vin. Men ganska tidigt, eftersom övriga bokcirkelmedlemmar helt saknar rock'n'rollambitioner. Tack och lov. Onsdag: vilodag (fotboll). Torsdag: ledigt på dagen firas bäst med kaffe och kanske skulle man kunna tänka sig att se landskampen på puben klockan tre och sedan är man ju ändå igång och det är bara en dag kvar att jobba innan helgen så det klarar man och så på fredag morgon: örrrk. Men är det helg så är det. Plötsligt, efter elva timmars arbete är det som om cykeln liksom vänder av åt fel håll och några minuter senare står man där bredvid Doktor Rock med en öl i handen och tänker att det var länge sedan man hörde The Verve. Och då vet man också att det kanske är lika bra att gå bort till Möllan efteråt och kanske när man ändå är där kan man ju ta en öl och kanske en Becherovka, ja varför inte en Irish Coffee? Lördag morgon: helt okej. Upp i stan för presentinhandling, hej hej Lina och vi kan väl ta en öl såhär på eftermiddagen och det är ju fint väder så kanske Bullen igen och när Lisa sedan anslutit och Lina dragit sig hemåt blev det pizza hemma, lite mer vin innan det var dags för sweet baby att spela och för oss att kanske beställa ännu en öl och en Jack Daniels.
Söndag, helt överraskande: helt okej. Jag bakade till och med rabarberpaj.
Och tänkte att det får vara slut på de många utflykterna i rock'n'roll-land för den här gången.
Till helgen blir det Abbekås. Och Tjörnarp.
Rivstart redan på måndagen. Nytt album från my baby. Victoriateatern, bra med folk, cool miljö, riktigt bra spelning och gratis vin - skulle tvunget och självklart avrundas på Bullen med fler öl och kanske någon snaps till nattmaten. Morgonen efter: örrrk. Men på kvällen hade jag bestämt middag med bokcirkeln och bokcirkeln varken sviker eller nonchalerar man så det blev Metro, det blev mat och det blev vin. Men ganska tidigt, eftersom övriga bokcirkelmedlemmar helt saknar rock'n'rollambitioner. Tack och lov. Onsdag: vilodag (fotboll). Torsdag: ledigt på dagen firas bäst med kaffe och kanske skulle man kunna tänka sig att se landskampen på puben klockan tre och sedan är man ju ändå igång och det är bara en dag kvar att jobba innan helgen så det klarar man och så på fredag morgon: örrrk. Men är det helg så är det. Plötsligt, efter elva timmars arbete är det som om cykeln liksom vänder av åt fel håll och några minuter senare står man där bredvid Doktor Rock med en öl i handen och tänker att det var länge sedan man hörde The Verve. Och då vet man också att det kanske är lika bra att gå bort till Möllan efteråt och kanske när man ändå är där kan man ju ta en öl och kanske en Becherovka, ja varför inte en Irish Coffee? Lördag morgon: helt okej. Upp i stan för presentinhandling, hej hej Lina och vi kan väl ta en öl såhär på eftermiddagen och det är ju fint väder så kanske Bullen igen och när Lisa sedan anslutit och Lina dragit sig hemåt blev det pizza hemma, lite mer vin innan det var dags för sweet baby att spela och för oss att kanske beställa ännu en öl och en Jack Daniels.
Söndag, helt överraskande: helt okej. Jag bakade till och med rabarberpaj.
Och tänkte att det får vara slut på de många utflykterna i rock'n'roll-land för den här gången.
Till helgen blir det Abbekås. Och Tjörnarp.
måndag, maj 22, 2006
Bryggeriet
Träffade en gammal vän i fredags kväll och pratade ofrånkomligen kvällen igenom om feminism, Hoola Bandoola Band, ett hus på landet - och snaps.
Jag satte ju vinbärssnaps ifjol som jag inte alls blev nöjd med (bara röda vinbär, i år ska jag mixa svarta och röda) och dessutom en krusbärslikör som jag däremot blev väldigt nöjd med. För att inte prata om den där julsnapsen (och glöggen) vi satte i december. Suberb.
Så det blir utökat flaskputter i år.
Likörer: krusbär, blåbär, citron (italiensk Limoncello), äpple med kanel och kärnlikör.
Snaps: bäsk, pors (om vi hittar någon pors men enligt min vän borde det absolut växa nere vi brynet till Tjörnarpssjön), dill och så vinbär då.
Och så vill jag ha en saftmaja!
Jag satte ju vinbärssnaps ifjol som jag inte alls blev nöjd med (bara röda vinbär, i år ska jag mixa svarta och röda) och dessutom en krusbärslikör som jag däremot blev väldigt nöjd med. För att inte prata om den där julsnapsen (och glöggen) vi satte i december. Suberb.
Så det blir utökat flaskputter i år.
Likörer: krusbär, blåbär, citron (italiensk Limoncello), äpple med kanel och kärnlikör.
Snaps: bäsk, pors (om vi hittar någon pors men enligt min vän borde det absolut växa nere vi brynet till Tjörnarpssjön), dill och så vinbär då.
Och så vill jag ha en saftmaja!
Landet var det ja
Tsss. Nu har det klampat omkring en massa kor i de båda landen uppe vid huset i Tjörnarp, vilket torde betyda att omkring 130 potatisplantor, tre rader morötter, en rad rödbetor och en rad rädisor nu är helt förstörda.
Så kan det gå när man odlar på landsbygden.
Jättekul.
Så kan det gå när man odlar på landsbygden.
Jättekul.
söndag, maj 21, 2006
Kenwood (this bird has flown)
Åh. Jag har suktat efter den i många år, nu är den min! Mammas gamla hushålls- assistent, en klassisk orange Kenwood - med tillhörande mixer och köttkvarn. Så fin!Annat som vi välkomnat från föräldrahåll idag: öl och vin, filékniv, majskolvsgafflar och bruna Höganäskrus (två små, ett stort och en tillbringare). Plus två tomatplantor.
En oväntat bra dag, helt enkelt.
fredag, maj 19, 2006
Nasseprinsen (som kunde blivit vår kung)
Per Svensson verkar ha skrivit en intressant bok om kungens pappa, han som faktiskt kunde blivit vår kung (hemska tanke). Boken verkar inte direkt vara ett vedträ i den lilla rojalistiska eld som trots allt brinner någonstans i mig - men en hemsk och nödvändig sanning om Sveriges absoluta överklass och ett styrandesystem som inte alltid kan rättfärdigas.
Läs Aftonbladets recension här: http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,814305,00.html
Läs Aftonbladets recension här: http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,814305,00.html
torsdag, maj 18, 2006
Apropå Henrik Larsson
"People always talk about Ronaldinho, and everything, but I didn't see him today - I saw Henrik Larsson.
Two times he came on - he changed the game, that is what killed the game - sometimes you talk about Ronaldinho and Eto'o and people like that, you need to talk about the proper footballer who made the difference and that was Henrik Larsson tonight because I didn't see no Ronaldinho or no Eto'o."
- Thierry Henry efter matchen igår.
Two times he came on - he changed the game, that is what killed the game - sometimes you talk about Ronaldinho and Eto'o and people like that, you need to talk about the proper footballer who made the difference and that was Henrik Larsson tonight because I didn't see no Ronaldinho or no Eto'o."
- Thierry Henry efter matchen igår.
Life's a box of chocolate
Tänk en så vacker final det hade kunnat bli om man inte valt en norsk domare till årets mest prestigefyllda match. Vilket tempo i upptakten, vilken teknik, vilken fart - och vilket Arsenal! Men Barcelona hade börjat tugga sig in in matchen redan innan Lehmann blev utvisad, förstås. Det hade kunnat bli hur jämnt och fantastiskt som helst, allra mest för oss neutrala åskådare. Jag gillar verkligen samhörigheten i att hålla på ett lag - men ibland är det skönt att kunna luta sig tillbaka och njuta. Och Champions league-final – det är njutning på högsta nivå.
Därför dukades självklart också lämplig buffé in. Gazpacho (himmelsk!), stark salami i tunna skivor (från Zin Zino), parmaskinka i rullar med getostkräm, saltiner, S:t Agur, en stor bit parmesanost, chilimarinerade vitlöksklyftor, oliver med ansjovisfyllning, guacamole, kapris, honungsmelon, ett grövre italienskt lantbröd (också från Zin Zino) och en liten skål med olivolja, grovsalt, hackad persilja och vitlök att doppa det i. Samt några Pilsner Urquell och ett mustigt, spanskt Rioja-vin.
Hej njutning.
Det blev en bra final trots Arsenals decimerade manskap. Det blev mer kämpa och mindre finess kanske, men så tempostarkt och i många stunder så genialiskt att man satt och hoppades på oavgjort och en förlängning lika lång som en månresa. Mest genialisk av alla i avgörande lägen - Henrik Larsson. Två målgivande passningar gav honom precis den sortin han ville ha när han nu lämnar världens vackraste stad och världens bästa spelare för ett betydligt gråare Helsingborg. VM-formen verkar god hos de svenska toppspelarna, onekligen. Tack tack.
Ändå tror jag inte Henrik Larsson blir så fruktansvärt dominant i allsvenskan denna höst. Betänk att han är van vid att spela snabbt, att tänka snabbt, springa i luckor där han får bollen i rätt ögonblick och på skosnöret. Han kommer att tänka mycket fortare än sina medspelare i Helsingborg. Det kommer att ta ett tag att vänja sig vid det.
Men alltså, jag kommer aldrig att förstå det. Barcelona. Eller Helsingborg.
Märklig människa, den där Larsson.
Därför dukades självklart också lämplig buffé in. Gazpacho (himmelsk!), stark salami i tunna skivor (från Zin Zino), parmaskinka i rullar med getostkräm, saltiner, S:t Agur, en stor bit parmesanost, chilimarinerade vitlöksklyftor, oliver med ansjovisfyllning, guacamole, kapris, honungsmelon, ett grövre italienskt lantbröd (också från Zin Zino) och en liten skål med olivolja, grovsalt, hackad persilja och vitlök att doppa det i. Samt några Pilsner Urquell och ett mustigt, spanskt Rioja-vin.
Hej njutning.
Det blev en bra final trots Arsenals decimerade manskap. Det blev mer kämpa och mindre finess kanske, men så tempostarkt och i många stunder så genialiskt att man satt och hoppades på oavgjort och en förlängning lika lång som en månresa. Mest genialisk av alla i avgörande lägen - Henrik Larsson. Två målgivande passningar gav honom precis den sortin han ville ha när han nu lämnar världens vackraste stad och världens bästa spelare för ett betydligt gråare Helsingborg. VM-formen verkar god hos de svenska toppspelarna, onekligen. Tack tack.
Ändå tror jag inte Henrik Larsson blir så fruktansvärt dominant i allsvenskan denna höst. Betänk att han är van vid att spela snabbt, att tänka snabbt, springa i luckor där han får bollen i rätt ögonblick och på skosnöret. Han kommer att tänka mycket fortare än sina medspelare i Helsingborg. Det kommer att ta ett tag att vänja sig vid det.
Men alltså, jag kommer aldrig att förstå det. Barcelona. Eller Helsingborg.
Märklig människa, den där Larsson.
onsdag, maj 17, 2006
Livet på entreprenad
Världen går sannerligen inte framåt. Läs artiklarna om vad som händer med städerskorna som tidigare varit anställda av Kävlinge kommun men gick över till Förenade Service när kommunen valde att lägga ut uppdraget på entreprenad här:
http://sydsvenskan.se/skane/article159583.ece
Lägg märke till trevliga formuleringar som att det var rätt att "läxa upp" personal efter att den kommunicerat med omvärlden och inte minst att de som känner att de inte hinner med utan måste avsluta sitt arbete på obetald övertid får skylla sig själva eftersom de då inte följer företagets uträknade MTM (mätning, tid och metod), som räknat ut i vilken ordning och på vilket sätt arbetet ska utföras samt hur lång tid det då tar.
Tänk er. Det finns en metod. För att få städningen så effektiv som möjligt. Så tidsbesparande, pengasparande som möjligt. Gör på precis samma sätt, på precis samma plätt, på precis samma tid - dag ut och dag in. Robotmässigt.
Fy fan.
http://sydsvenskan.se/skane/article159583.ece
Lägg märke till trevliga formuleringar som att det var rätt att "läxa upp" personal efter att den kommunicerat med omvärlden och inte minst att de som känner att de inte hinner med utan måste avsluta sitt arbete på obetald övertid får skylla sig själva eftersom de då inte följer företagets uträknade MTM (mätning, tid och metod), som räknat ut i vilken ordning och på vilket sätt arbetet ska utföras samt hur lång tid det då tar.
Tänk er. Det finns en metod. För att få städningen så effektiv som möjligt. Så tidsbesparande, pengasparande som möjligt. Gör på precis samma sätt, på precis samma plätt, på precis samma tid - dag ut och dag in. Robotmässigt.
Fy fan.
tisdag, maj 16, 2006
My way
Har hon blivit galen, tänker ni.
Odlingar, blommor, balkonglådor, sättpotatis, lantliv, fotboll, fotboll, fotboll. Är det allt hon lever för?
Ja, säger jag.
Så är det.
Just nu.
Odlingar, blommor, balkonglådor, sättpotatis, lantliv, fotboll, fotboll, fotboll. Är det allt hon lever för?
Ja, säger jag.
Så är det.
Just nu.
Fotbollsfeber
VM-trupperna staplas på varandra nu. England, Sverige - och nu Italien, Frankrike, Brasilien, Argentina, Spanien, Holland och Tyskland. Vilka spelare, vilken turnering.
De flesta pratar såklart om Brasilien. Naturligtvis. Men försvaret känns inte så självklart, tycker jag. Både Roberto Carlos och Cafu är äldre och sämre. Men okej, startelvan skulle kunna se ut som så:
Dida (Milan)
Cafu (Milan), Lucio (Bayern München), Juan (Bayer Leverkusen), Roberto Carlos (Real Madrid)
Kaka (Milan), Edmilson (Barcelona)/Gilberto Silva (Arsenal), Juninho (Lyon), Ronaldinho (Barcelona)
Ronaldo (Real Madrid), Robinho (Real Madrid)
Vilket lag. Men förbundskapten Parreira har redan meddelat sin startuppställning i första matchen - och då är varken Robinho, Edmilson, Gilberto Silva eller Juninho med (istället Adriano, Ze Roberto och ässetråkiga Juventus-Emerson). Så. Man vet aldrig.
Det finns förstås fler drömlag, tro inte annat. Lek med dessa:
Gianluigi Buffon ( Juventus)
Fabio Grosso (Palermo), Fabio Cannavaro (Juventus), Alessandro Nesta (Milan), Gianluca Zambrotta (Juventus)
Gennaro Gattuso (Milan), Andrea Pirlo (Milan), Daniele De Rossi (Roma)
Francesco Totti (Roma)
Luca Toni (Fiorentina), Alberto Gilardino (Milan)
Paul Robinson (Tottenham)
Gary Neville (Manchester United), Rio Ferdinand (Manchester United), John Terry (Chelsea), Ashley Cole (Arsenal)
Owen Hargreaves (Bayern München)
David Beckham (Real Madrid), Frank Lampard (Chelsea), Steven Gerrard (Liverpool), Joe Cole (Chelsea)
Wayne Rooney (Manchester United)
Gregory Coupet (Lyon)
Willy Sagnol (Bayern München), Lilian Thuram (Juventus), William Gallas (Chelsea), Eric Abidal (Lyon)
Zinedine Zidane (Real Madrid), Patrick Vieira (Juventus), Claude Makelele (Chelsea), Alou Diarra (Lens)
Thierry Henry (Arsenal), David Trezeguet (Juventus)
24 dagar kvar till VM.
Imorgon är det final i Champions league.
Förra veckan vann F25 seriefinalen mot [auh - laug - eth] och är obesegrat efter fyra matcher, med 30-2 i målskillnad.
Livet är fotboll.
De flesta pratar såklart om Brasilien. Naturligtvis. Men försvaret känns inte så självklart, tycker jag. Både Roberto Carlos och Cafu är äldre och sämre. Men okej, startelvan skulle kunna se ut som så:
Dida (Milan)
Cafu (Milan), Lucio (Bayern München), Juan (Bayer Leverkusen), Roberto Carlos (Real Madrid)
Kaka (Milan), Edmilson (Barcelona)/Gilberto Silva (Arsenal), Juninho (Lyon), Ronaldinho (Barcelona)
Ronaldo (Real Madrid), Robinho (Real Madrid)
Vilket lag. Men förbundskapten Parreira har redan meddelat sin startuppställning i första matchen - och då är varken Robinho, Edmilson, Gilberto Silva eller Juninho med (istället Adriano, Ze Roberto och ässetråkiga Juventus-Emerson). Så. Man vet aldrig.
Det finns förstås fler drömlag, tro inte annat. Lek med dessa:
Gianluigi Buffon ( Juventus)
Fabio Grosso (Palermo), Fabio Cannavaro (Juventus), Alessandro Nesta (Milan), Gianluca Zambrotta (Juventus)
Gennaro Gattuso (Milan), Andrea Pirlo (Milan), Daniele De Rossi (Roma)
Francesco Totti (Roma)
Luca Toni (Fiorentina), Alberto Gilardino (Milan)
Paul Robinson (Tottenham)
Gary Neville (Manchester United), Rio Ferdinand (Manchester United), John Terry (Chelsea), Ashley Cole (Arsenal)
Owen Hargreaves (Bayern München)
David Beckham (Real Madrid), Frank Lampard (Chelsea), Steven Gerrard (Liverpool), Joe Cole (Chelsea)
Wayne Rooney (Manchester United)
Gregory Coupet (Lyon)
Willy Sagnol (Bayern München), Lilian Thuram (Juventus), William Gallas (Chelsea), Eric Abidal (Lyon)
Zinedine Zidane (Real Madrid), Patrick Vieira (Juventus), Claude Makelele (Chelsea), Alou Diarra (Lens)
Thierry Henry (Arsenal), David Trezeguet (Juventus)
24 dagar kvar till VM.
Imorgon är det final i Champions league.
Förra veckan vann F25 seriefinalen mot [auh - laug - eth] och är obesegrat efter fyra matcher, med 30-2 i målskillnad.
Livet är fotboll.
måndag, maj 15, 2006
Grymt duktig (och väldigt trött)
Trött. Stel. Men nöjd.
Dagens Tjörnarp: planterade fem pelargonior, rensade rabatter, klippte ner klängblommor, satte tre smultronplantor vid stenröset, två rabarberplantor, tog bort ogräs runt jordgubbarna, sådde två längder morötter (ca 10 meter vardera) och satte fyra rader potatis (25 stycken i varje rad).
Kvar (brådskande): tre längder potatis i Östra Parken samt persilja på Västbanken. Och lite senare tomater (min hemmaodlade sticklingar) vid södra gaveln plus gräslök om den tar sig lite.
Konstaterade också att bigarråträdet blommade för första gången. Om något år blir det skörd!
Det betyder att vi i år kan njuta av potatis i mängder, morötter (både sommar och höst), rödbetor, rädisor, persilja, gräslök och tomater. Dessutom krusbär, röda vinbär, svarta vinbär (kanske, den var rätt skral ifjol - kanske får sätta ny nästa år?), hallon, jordgubbar, smultron och rabarber.
Om något år kan vi lägga till bigarråer och plommon och, om jag får som jag vill, blåbär. Plus lite mer kryddväxter.
Jag älskar Tjörnarp.
Dagens Tjörnarp: planterade fem pelargonior, rensade rabatter, klippte ner klängblommor, satte tre smultronplantor vid stenröset, två rabarberplantor, tog bort ogräs runt jordgubbarna, sådde två längder morötter (ca 10 meter vardera) och satte fyra rader potatis (25 stycken i varje rad).
Kvar (brådskande): tre längder potatis i Östra Parken samt persilja på Västbanken. Och lite senare tomater (min hemmaodlade sticklingar) vid södra gaveln plus gräslök om den tar sig lite.
Konstaterade också att bigarråträdet blommade för första gången. Om något år blir det skörd!
Det betyder att vi i år kan njuta av potatis i mängder, morötter (både sommar och höst), rödbetor, rädisor, persilja, gräslök och tomater. Dessutom krusbär, röda vinbär, svarta vinbär (kanske, den var rätt skral ifjol - kanske får sätta ny nästa år?), hallon, jordgubbar, smultron och rabarber.
Om något år kan vi lägga till bigarråer och plommon och, om jag får som jag vill, blåbär. Plus lite mer kryddväxter.
Jag älskar Tjörnarp.
Lite duktig
Det är konstigt det där med förväntningar man ställer på sig själv. Det är ju så, när man jämför sig med andra inom ett specifikt område glömmer man allt det där de inte är bra på. Då är det klart att man finner sig själv i skuggan. Då är det klart att man känner sig lite misslyckad och slö.
Men.
Samtidigt är det svårt att låta bli att försöka. Ibland kommer man ändå rätt nära.
Kanske är det gott nog.
Igår planterade jag om mina vintervilande pelargonior och klippte ner dem, bytte jord till en stackars blomma jag haft på soffbordet som sett lite vissen ut i ett par månader, valde ut de starkaste av tomat-, chili-, gräslöks- och basilikasticklingarna och satte dem i ett steg större krukor med ny gödning i förhoppning om att de nu ska utveckla sig till de frodigheter som ska krydda sommaren.
Nu drar jag till Tjörnarp.
Dags att sätta potatis.
Och smultron, morötter och rabarber.
Sedär, inte helt tokigt ändå.
Men.
Samtidigt är det svårt att låta bli att försöka. Ibland kommer man ändå rätt nära.
Kanske är det gott nog.
Igår planterade jag om mina vintervilande pelargonior och klippte ner dem, bytte jord till en stackars blomma jag haft på soffbordet som sett lite vissen ut i ett par månader, valde ut de starkaste av tomat-, chili-, gräslöks- och basilikasticklingarna och satte dem i ett steg större krukor med ny gödning i förhoppning om att de nu ska utveckla sig till de frodigheter som ska krydda sommaren.
Nu drar jag till Tjörnarp.
Dags att sätta potatis.
Och smultron, morötter och rabarber.
Sedär, inte helt tokigt ändå.
söndag, maj 14, 2006
Lugn
Inte varje helg men ibland, är jag så pigg att jag kan gå ut och sätta mig med en kopp kaffe och läsa tidningen på balkongen vid nio. Då är stan helt tyst, bara fåglarna hörs. Och kastanjeträden som rasslar.
Det är en av de vackraste stunderna på hela veckan.
Det är en av de vackraste stunderna på hela veckan.
lördag, maj 13, 2006
Zlatan igen
Glömde:
"Tänk att det fanns
mänskor som sade att Zlatan var trams
Dom hade fel, vi hade rätt –
du är den bäste vi nånsin sett
Yeah yeah
yeah yeah
yeah yeah"
Minns en dag på Vångavallen för många år sedan när vi stod bakom ett gäng gubbar från Trelleborg och de hela matchen igenom högljutt förklarade att den där ZlAtan (rimmar på gatan) inte var något att ha och honom kommer snart ingen att komma ihåg.
Yeah yeah. Yeah yeah. Yeah yeah.
"Tänk att det fanns
mänskor som sade att Zlatan var trams
Dom hade fel, vi hade rätt –
du är den bäste vi nånsin sett
Yeah yeah
yeah yeah
yeah yeah"
Minns en dag på Vångavallen för många år sedan när vi stod bakom ett gäng gubbar från Trelleborg och de hela matchen igenom högljutt förklarade att den där ZlAtan (rimmar på gatan) inte var något att ha och honom kommer snart ingen att komma ihåg.
Yeah yeah. Yeah yeah. Yeah yeah.
Såhär, Ledin, precis såhär!
Alldeles självklart handlar den bästa VM-låten på decennier om Zlatan.
Alldeles självklart är den charmig, svängig, kärleksfull och medryckande, alldeles självklart är den talangfull och gjord med glimten i ögat men på blodigt allvar - alldeles sjävklart är den precis allt det där som Tomas Ledin aldrig någonsin varit i närheten av.
Ystadsgruppen Elias tar med sjuåringen Frans och gör "Who's da man" och kommer undan med att använda fraser som "vårt fosterland", kommer undan med "visst det gör ont, men du är min kung - kom hela Sverige var med och sjung" - för ingen står stilla, ingen kan värja sig - och ingen kan annat än älska en låt som har en refräng lik "I love you, ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic".
Ingen utom Lars-Åke Lagrell borde vara förvånad.
Till bra musik - till all bra musik - krävs passion.
Tomas Ledin, någon?
Alldeles självklart är den charmig, svängig, kärleksfull och medryckande, alldeles självklart är den talangfull och gjord med glimten i ögat men på blodigt allvar - alldeles sjävklart är den precis allt det där som Tomas Ledin aldrig någonsin varit i närheten av.
Ystadsgruppen Elias tar med sjuåringen Frans och gör "Who's da man" och kommer undan med att använda fraser som "vårt fosterland", kommer undan med "visst det gör ont, men du är min kung - kom hela Sverige var med och sjung" - för ingen står stilla, ingen kan värja sig - och ingen kan annat än älska en låt som har en refräng lik "I love you, ich liebe dich - Zlatan Ibrahimovic".
Ingen utom Lars-Åke Lagrell borde vara förvånad.
Till bra musik - till all bra musik - krävs passion.
Tomas Ledin, någon?
fredag, maj 12, 2006
Beröm...
Åh! Jag har fått mitt första berömmande mail som respons på Rootsy-recensionerna (nu låter det kanske som om jag fått en massa nedklankande mail istället - men jag har alltså inte hört någon så mycket som andas om vad de tycker). Nu blir mitt dåliga samvete än sämre för att jag inte tagit tag i den lilla högen skivor som ligger vid spelaren...
Läs här:
"Jag väntar ivrigt på dina bidrag på Rootsy!
Det du skrivit so far är kanon."
Inte illa.
Läs här:
"Jag väntar ivrigt på dina bidrag på Rootsy!
Det du skrivit so far är kanon."
Inte illa.
torsdag, maj 11, 2006
Tyskar är tyskar är tyskar
Precis när man satt och fräste åt Tomas Ledin som bäst, åt den trygga, förbannade, osexiga, apatiintvingande, sömniga Tomas Ledin - som inte ens kunde ha vett nog att skriva en NY låt till VM (men okej, med "Gilla-la-la-la-la läget" som senaste merit så förstår jag honom) utan dammar av något gammalt trams (herreguuuuud - "vi är laddade, vi är tända" - jag vill bara dra en filt över huvudet) - så, som en räddare i nöden, som en bardisk i dimman; den officiella VM-låten.
Sjunges av Il Divo och Toni Braxton.
Jag dör.
Il Divo och Toni Braxton.
Tyskarna ska alltid vara värst.
Sjunges av Il Divo och Toni Braxton.
Jag dör.
Il Divo och Toni Braxton.
Tyskarna ska alltid vara värst.
Facit
Eh. Jag känner visst mig själv. Det blev ett litet besök hos Hockey och Elin, färdig gulaschsoppa på burk (Felix, yummie), EM-sammandraget från 2004, telefonprat med mamma, Söderläge kl 20 på SVT (nytt favoritprogram) och sedan någon timme framför datorn med Söderlägeprogram jag missat, tips om olika planteringar och hur man får bort nässlor.
Men jag beställde böcker också; Jesper Högströms "VM-boken", nyaste Harry Potter (jag har inte läst den, det är synd och skam särskilt som jag de senaste veckorna varit helt Potterifierad när jag för första gången sett filmerna) - och Morgans Spurlocks "Jag och extra allt".
Fotboll, fantasivärldar och mat.
Jag i ett nötskal.
Men jag beställde böcker också; Jesper Högströms "VM-boken", nyaste Harry Potter (jag har inte läst den, det är synd och skam särskilt som jag de senaste veckorna varit helt Potterifierad när jag för första gången sett filmerna) - och Morgans Spurlocks "Jag och extra allt".
Fotboll, fantasivärldar och mat.
Jag i ett nötskal.
onsdag, maj 10, 2006
Slutet är nära
Ser trailer för nästa omgång av Krönikan på svensk TV, den jag redan sett på danska kanaler - och är tvungen att gå in på hemsidan för att få reda på när nästa danska avsnitt kommer.
I slutet av året, säger informationen.
Kommer de sista två avsnitten.
Sista TVÅ.
Två.
Ska all denna längtan få ett så abrupt slut?
I slutet av året, säger informationen.
Kommer de sista två avsnitten.
Sista TVÅ.
Två.
Ska all denna längtan få ett så abrupt slut?
Inlåst
Ikväll borde jag verkligen utnyttja det faktum att jag är ensam med att skriva minst en recension (eller åtminstone lyssna på de skivor jag ska tycka till om), dammsuga, handla middag och frukost, gå två varv i Pildammarna så att jag än en gång får kramp i de där musklerna bredvid smalbenet som jag aldrig vetat vad de heter, laga god mat och skriva ett utkast till det nya provisionsförslaget som ska lämnas in i nästa vecka.
Men egentligen vill jag bara sitta på balkongen - och när det blir för kallt gå in och sätta på videobandet med VM-fotboll från 1986.
Att inte kunna vara ute i solen när den väl skiner kan sannerligen suga musten ur en.
Men egentligen vill jag bara sitta på balkongen - och när det blir för kallt gå in och sätta på videobandet med VM-fotboll från 1986.
Att inte kunna vara ute i solen när den väl skiner kan sannerligen suga musten ur en.
Himla på bara
Inser att jag nog tillhör den generationen i alla fall, bara genom att undra vad "ungdomarna" säger om saker och ting.
Herregud.
Herregud.
Hasta la vista Orvar
Jag har inte alltid varit överens med Orvar. Men jag gillar honom. Och jag gillar hans program (även om mellansäsongen med en miljon recensenter inte var hellyckad).
Nu är det slut.
Under sina sju år på Filmkrönikan har Orvar gett åtta filmer högsta betyg; Timmarna, Hero, Big Fish, Lost in Translation, Good Night and Good Luck, Alien Directors Cut, Guds Stad och Återkomsten.
Jag har inte sett "Återkomsten" (utbudet av smala ryska filmer är inte gigantiskt i min videobutik), jag är inte förtjust i vackra kampfilmer som "Hero" (men har inte sett den) och avskyr sådant som "Alien" - men i övrigt är ju urvalet underbart.
Jag kanske inte borde skryta om det men... av de fem filmer vi är överens om har jag allihop på dvd utom "Good night and good luck" - men den går å andra sidan fortfarande på bio.
Säger ungdomarna "videobutik" förresten? Eller tillhör jag plötsligt generationen man himlar med ögonen åt?
Nu är det slut.
Under sina sju år på Filmkrönikan har Orvar gett åtta filmer högsta betyg; Timmarna, Hero, Big Fish, Lost in Translation, Good Night and Good Luck, Alien Directors Cut, Guds Stad och Återkomsten.
Jag har inte sett "Återkomsten" (utbudet av smala ryska filmer är inte gigantiskt i min videobutik), jag är inte förtjust i vackra kampfilmer som "Hero" (men har inte sett den) och avskyr sådant som "Alien" - men i övrigt är ju urvalet underbart.
Jag kanske inte borde skryta om det men... av de fem filmer vi är överens om har jag allihop på dvd utom "Good night and good luck" - men den går å andra sidan fortfarande på bio.
Säger ungdomarna "videobutik" förresten? Eller tillhör jag plötsligt generationen man himlar med ögonen åt?
Nya bloggfavoriter
Ah, denna flod av människor - intressanta eller ointressanta - som bloggar landet över!
Två nya favoriter:
HERMANN DILL (pseudonym):
http://www.fotbolldirekt.com/bloggen/
KJELL HÄGLUND:
http://www.weirdscience.se/index.php?sida=blogg
Om bara LISA (http://lisakristiansson.blogspot.com/) och DANIEL (http://windstorms.blogspot.com/) kunde komma igång lite mer frekvent skulle jag nästan alltid ha något att läsa. Ljuva tanke.
Två nya favoriter:
HERMANN DILL (pseudonym):
http://www.fotbolldirekt.com/bloggen/
KJELL HÄGLUND:
http://www.weirdscience.se/index.php?sida=blogg
Om bara LISA (http://lisakristiansson.blogspot.com/) och DANIEL (http://windstorms.blogspot.com/) kunde komma igång lite mer frekvent skulle jag nästan alltid ha något att läsa. Ljuva tanke.
Sveriges trupp
Sjäklvart måste man tycka. Det är VM. Sveriges trupp är uttagen.
Och den här gången känns det faktiskt riktigt bra.
Det är klart - i min bok hade Marcus Lantz varit självskriven. Kanske hade det varit skönt med någon mer rutinerad målvakt att falla tillbaka på om Isakssons skada går upp igen, men någonstans är det kul med förbundskaptener som ändå tänker ungt. Nu är ju i och för sig Rami Shaaban 30 år fyllda så framtidslöfte är kanske att ta i. Men ändå.
Alexander Östlund ut. Bra. Förvånande för att vi inte vant oss vid Lagerbäck/Andersson istället för Lagerbäck/Söderberg (då hade det aldrig hänt) - men inte många hade gjort annorlunda. En spelare som inte ens platsar i engelska division 1 ska självklart inte tas ut i en svensk VM-trupp. Att sedan alternativen inte varit som en ocean av möjligheter är ju sin sak - jag tycker Niclas Alexandersson är det klart bästa alternativet som det ser ut idag. Han är bättre på mittfältet men ändå det formstarkaste valet - och en spelande högerback är vi inte helt bortskämda med.
Daniel Andersson kom med. Inte mycket att säga om eftersom Lantz aldrig var påtänkt. Daniel har varit en dominant i Allsvenskan sedan han kom hem - men Allsvenskan är å andra sidan Allsvenskan.
Roligt att både Rosenberg och Elmander kom med. Vi behöver den typen av spelare. Mattias Jonsson är väl okej (och skulle aldrig falla bort ur Lagerbäcks trupp) och Allbäck har ju på något sätt skaffat sig ett imponerande facit i landslaget. Så det vore svårt att stryka någon ur den fyrklövern.
Kalle Svensson? Har inte sett så mycket av honom, men det känns som ett fräscht och bra val. En sådan kille som skulle höja sig om han fick chansen, var min första spontana reaktion. Som Kåmark 1994, typ. Men Petter Hansson är trist - och har inte gjort en bra minut i landslaget. Jag hade långt hellre sett Daniel Majstorovic, med ett bra år med Basel (också i UEFA-cupen) bakom sig. Men Petter Hansson kommer förstås inte att få spela en minut så det kan kanske kvitta.
För att Sverige ska gå långt i VM krävs en frisk Edman, en formtoppad Mellberg, en funktionell Alexandersson, en Anders Svensson med självförtroende och supertrion Ljungberg, Zlatan och Henke avslappande, hela och hungriga. Plus en Isaksson i sitt livs form, en Linderoth som kan springa hur mycket som helst och en Christian Wilhelmsson som visar att han håller på allra högsta nivå. Kanske en Rosenberg som visar sig vara den i sammanhanget perfekte inhopparen också.
I stort sett är det bara Teddy Lucic som jag litar helhjärtat på, med andra ord.
Och den här gången känns det faktiskt riktigt bra.
Det är klart - i min bok hade Marcus Lantz varit självskriven. Kanske hade det varit skönt med någon mer rutinerad målvakt att falla tillbaka på om Isakssons skada går upp igen, men någonstans är det kul med förbundskaptener som ändå tänker ungt. Nu är ju i och för sig Rami Shaaban 30 år fyllda så framtidslöfte är kanske att ta i. Men ändå.
Alexander Östlund ut. Bra. Förvånande för att vi inte vant oss vid Lagerbäck/Andersson istället för Lagerbäck/Söderberg (då hade det aldrig hänt) - men inte många hade gjort annorlunda. En spelare som inte ens platsar i engelska division 1 ska självklart inte tas ut i en svensk VM-trupp. Att sedan alternativen inte varit som en ocean av möjligheter är ju sin sak - jag tycker Niclas Alexandersson är det klart bästa alternativet som det ser ut idag. Han är bättre på mittfältet men ändå det formstarkaste valet - och en spelande högerback är vi inte helt bortskämda med.
Daniel Andersson kom med. Inte mycket att säga om eftersom Lantz aldrig var påtänkt. Daniel har varit en dominant i Allsvenskan sedan han kom hem - men Allsvenskan är å andra sidan Allsvenskan.
Roligt att både Rosenberg och Elmander kom med. Vi behöver den typen av spelare. Mattias Jonsson är väl okej (och skulle aldrig falla bort ur Lagerbäcks trupp) och Allbäck har ju på något sätt skaffat sig ett imponerande facit i landslaget. Så det vore svårt att stryka någon ur den fyrklövern.
Kalle Svensson? Har inte sett så mycket av honom, men det känns som ett fräscht och bra val. En sådan kille som skulle höja sig om han fick chansen, var min första spontana reaktion. Som Kåmark 1994, typ. Men Petter Hansson är trist - och har inte gjort en bra minut i landslaget. Jag hade långt hellre sett Daniel Majstorovic, med ett bra år med Basel (också i UEFA-cupen) bakom sig. Men Petter Hansson kommer förstås inte att få spela en minut så det kan kanske kvitta.
För att Sverige ska gå långt i VM krävs en frisk Edman, en formtoppad Mellberg, en funktionell Alexandersson, en Anders Svensson med självförtroende och supertrion Ljungberg, Zlatan och Henke avslappande, hela och hungriga. Plus en Isaksson i sitt livs form, en Linderoth som kan springa hur mycket som helst och en Christian Wilhelmsson som visar att han håller på allra högsta nivå. Kanske en Rosenberg som visar sig vara den i sammanhanget perfekte inhopparen också.
I stort sett är det bara Teddy Lucic som jag litar helhjärtat på, med andra ord.
måndag, maj 08, 2006
Guld ska glimma där det hör himma
Äh, jag babblar så mycket. Över 23.000 på Malmö Stadion och sol över en inte direkt ogrön gräsmatta skapade förutsättningar lika förtrollande som de var... 2004. Typ. Och Jari Litmanen alltså. Vilket geni. Väldigt bra inhopp av Emil Hallfredsson också, även om den utbytte Behrang Safari också varit pigg - vänsterkanten var MFF:s bästa anfallsvapen om man undantar Jari.
Men det var ändå nervöst i andra halvlek. Glenn och Safari kom inte rätt i positionerna till vänster, fick ingen direkt hjälp av en förvirrad mittbacks-Daniel och inte heller av en ambitiös och lovande men lite orutinerad Jocke Nilsson från mittfältet.
Det största intrycket ändå - om detta är vad MFF kan prestera med Anders, Järdler, Skoog och Jon på skadelistan (Yksel får nog stå tillbaka lite) så lär motståndarna darra i byxan nu - kommer bara de defensiva nyckelspelarna tillbaka blir det mycket svårt att rubba Malmö. Och om Höiland återvänder... oj oj oj.
Men det var ändå nervöst i andra halvlek. Glenn och Safari kom inte rätt i positionerna till vänster, fick ingen direkt hjälp av en förvirrad mittbacks-Daniel och inte heller av en ambitiös och lovande men lite orutinerad Jocke Nilsson från mittfältet.
Det största intrycket ändå - om detta är vad MFF kan prestera med Anders, Järdler, Skoog och Jon på skadelistan (Yksel får nog stå tillbaka lite) så lär motståndarna darra i byxan nu - kommer bara de defensiva nyckelspelarna tillbaka blir det mycket svårt att rubba Malmö. Och om Höiland återvänder... oj oj oj.
32 dagar kvar till VM
En dryg vecka kvar till Champions League-finalen, en dryg månad till VM. Det är bara fotboll nu - och trots Skånederby ikväll på Stadion känns min närvaro lite pliktskyldig. Sorry.
Sven-Göran Eriksson har tagit ut sin preliminära trupp till VM och, jag menar, han skulle kunna matcha följande lag (om Wayne Rooney hinner blir frisk):
Robinson
Gary Neville - Rio Ferdinand - John Terry - Jamie Carragher (nu har vi Sol Campbell, Ashley Cole och Wayne Bridge på bänken)
David Beckham - Frank Lampard - Steven Gerrard - Joe Cole
Wayne Rooney - Michael Owen (kan säkert bli Peter Crouch istället för Rooney).
Jag menar hallå hallå hallå. Och då tror jag ändå inte riktigt på att England går hela vägen. Italien, Brasilien, Argentina, Tyskland, Holland och Frankrike har alla lag med samma kapacitet. Med outsiders som Mexiko och Sydkorea. Eller Elfenbenskusten kanske kan skrälla?
Det blir en lång månad det här.
Sven-Göran Eriksson har tagit ut sin preliminära trupp till VM och, jag menar, han skulle kunna matcha följande lag (om Wayne Rooney hinner blir frisk):
Robinson
Gary Neville - Rio Ferdinand - John Terry - Jamie Carragher (nu har vi Sol Campbell, Ashley Cole och Wayne Bridge på bänken)
David Beckham - Frank Lampard - Steven Gerrard - Joe Cole
Wayne Rooney - Michael Owen (kan säkert bli Peter Crouch istället för Rooney).
Jag menar hallå hallå hallå. Och då tror jag ändå inte riktigt på att England går hela vägen. Italien, Brasilien, Argentina, Tyskland, Holland och Frankrike har alla lag med samma kapacitet. Med outsiders som Mexiko och Sydkorea. Eller Elfenbenskusten kanske kan skrälla?
Det blir en lång månad det här.
lördag, maj 06, 2006
Plantagen i västra parken
Östra Parken ståtar med hallon och jordgubbar, om en vecka stoppas tre rader potatis också ner i marken. Västra Parken är nästan klar, som synes. Morötter, rädisor, rödbetor och potatis. Jag undrar jag om vi inte får sätta ännu mer morötter. Det finns få saker som är godare än egna morötter, precis upplockade ur jorden och avsköljda i pumpen nere vid hagen. Så får det bli.
tisdag, maj 02, 2006
Stegräknare, cykeltävlingar och motion i vardagen
Ja, men, alltså, jo det är klart att jag ska gå ner lite i vikt till bröllopet. Och jag måste erkänna att sedan jag funnit min klänning så är det inte lika svårt att hålla motivationen uppe. En gång för alla dock; jag älskar mat. Jag älskar njutning. God mat, god ost, gott godis, god öl, god likör - är njutning. Det kan jag bara inte avvara. Det går inte. Kommer aldrig att göra det.
Så. Nu har jag satt igång projekt vardagsmotion. Lina gränsar till S:t Lars i sin frenetiska jakt på vinst i jobbets stegräknartävling - där har en sann latmask som jag själv lite att dra nytta av. Dessutom har Sydsvenskan startat en cykla-till-jobbet-tävling, som imorse satte min häck på en sadel och fötterna på pedaler - tävlingar är ändå tävlingar och jag förstår lite var Lina kommer ifrån.
Vi får väl vart allt detta leder. Och vad det resulterar i. Bäst kanske att inte hoppas på för mycket.
Så. Nu har jag satt igång projekt vardagsmotion. Lina gränsar till S:t Lars i sin frenetiska jakt på vinst i jobbets stegräknartävling - där har en sann latmask som jag själv lite att dra nytta av. Dessutom har Sydsvenskan startat en cykla-till-jobbet-tävling, som imorse satte min häck på en sadel och fötterna på pedaler - tävlingar är ändå tävlingar och jag förstår lite var Lina kommer ifrån.
Vi får väl vart allt detta leder. Och vad det resulterar i. Bäst kanske att inte hoppas på för mycket.
Vårstök i Tjörnarp
Jag har aldrig haft trädgård. I två år har jag hjälpt pappa att vårrensa och förbereda i Tjörnarp - men det har mer handlat om att utföra hans instruktioner och strävan efter att allt ska bli så mycket förr som det bara går. Men det gör det ju inte. Och jag har fått ny energi.Igår var det dags för det första racet. Våren kommer alltid lite senare i Tjörnarp än i Malmö och på marken ligger de fallna löven i lika tjockt täcke som i november. Men i bäcken forsar undansmält snö och vattennivån är så hög att det inte går att ta sig över på andra sidan hagen utan meterhöga stövlar (och det har ju ingen).
Gräset är på flera ställen avbrutet av påskliljor som tyckts sprida sig lite som de vill. Agenda var på förhand rätt självklar. Både hallonen och jordgubbarna, som tillhörde förra årets lyckade skördar, behövde rensas och klippas, jorden fräsas, landet luckras upp och gräset gödas. Inte gjort i en handvändning kan jag meddela och min stackars kropp, alldeles ovan vi denna typ av arbete, värker idag i både underarmar, axlar, rygg och baksidan av låren. Men grunden är i alla fall lagd - förvisso har pappa lite kvar att fräsa i Östra Parken och den gamla rosenrabatten. Sedan kommer såklart det viktigaste - sådden.
I år ska vi ha rädisor, potatis, morötter, purjolök och rödbetor i landet, persilja, dill och gräslök i gamla rosenrabatten (tillsammans med potatis antagligen),
ännu mer potatis i Östra Parken och längs med södra gaveln på huset ska vi ha tomater. Där hade jag också tänkt sätta några smultronplantor (hög mysfaktor, inte sant?). Det hade också varit trevligt om de flyttade rosorna från ifjol tagit sig lite till i år om antingen plommonträdet eller bigarråträdet kunnat ge frukt för första gången och om busken med svarta vinbär på något mirakulöst sätt återfunnit krafterna efter det som tycktes vara den sista sucken förra sommaren. Det finns väl oändliga möjligheter, antar jag. Om man bara hade tid att vara där lite mer. Om man bara kunde lite mer.
Så hade Tjörnarp kunnat bli som förr. Kanske.
Återuppstånden
Men. Går en kommer en annan. Shakespeare Pub, också i Höllviken och länge byns stolthet, har i många år körts i botten av krögare som struntat i anor och än mer i ambitioner. Men, som mycket lyckad avslutning på lördagskvällen efter den fantastiska skivan på Aptit, gick vi över gatan för att se om inte den beryktade renoveringen kanske ändå gjort skillnad. Och minsann. Anders Morand och sonen Martin har tagit över och gett stället ett verkligt lyft. Anders har varit på Bishops Arms i många år och tagit med sig hela konceptet till Näset, med massor av god öl - både på flaska och fat, stor whiskeysamling och ny inredning som andas gammal stil men ny fräschör (randiga engelska tapeter, bokhyllor och lädersoffor - hela paketet). Dessutom, och för detta bör de få någon typ av utmärkelse, är den gamla heltäckningsmattan (med decennier av spilld öl och fimpade cigaretter) uppriven och ersatt med trägolv. Ett riktigt bra ställe mitt i gamla Höllviken. Vem kunde tro det?
R.I.P.
Var i lördags på Aptit Deli i Höllviken för att avnjuta den sista måltiden på detta underbara ställe. Det är en god väns bror som äger restaurangen och herregud vad god mat vi fick. Musslor i chilisås med viss syrlighet, scampiskjärtar, friterade bläckfiskringar och vårrullar (till dessa tre; sötsur sås och aioli), bruchetta med getost, honung och valnötter samt lammracks med risotto - och vid sidan självklart ett utsökt rött vin. Efteråt espresso och en stor bit tiramisu.
Om en vecka stänger Aptit Deli.
Jag kommer att bära sorgband.
Om en vecka stänger Aptit Deli.
Jag kommer att bära sorgband.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
