Så var säsongspremiären avklarad, puh. Efter att inte ha tagit ett löpsteg sedan i oktober och inte rört en boll sedan september var min förväntan hyfsat låg, kan jag säga. Men alltså. Vi spelade hur jäkla bra som helst. Och bollen satt som ett skosnöre på vristen.
8-0 (1-0), 2 mål från mina silverdojjor - och lungor som verkade större än de pingpongbollar jag trott dem om. Det kan förstås vara så att jag är bättre på att lata mig än man kan tro.
Också på en fotbollsplan.
tisdag, april 11, 2006
Är det fradga jag tuggar?
Igår startade Expressen en ny debattserie om feminismens hälsotillstånd.
Först ut var Linda Skugge, som glatt deklarerade att nu var det slut på gamla tider och minsann om hon från och med i skrivande stund inte också slutar kalla sig feminist. Forever. Varför? "När jag träffar skolelever så rusar en massa utstyrda småbrudar fram och frågar, 'hur ska vi tackla att vi blir kallade manshatande feministhoror' och 'alla snackar skit om oss bara för att vi är feminister'. De vill ha stöd i sin utsatta situation som dårpippis.
Jag tycker så synd om dessa sjukt utspökade brudar. De har svartfärgat hår, gärna med slingor i starka färger, superkorta luggar, crazy frisyrer, svarta och röda kläder, punkrandiga strumpbrallor, en massa pins med kommunistslogans på, sotiga ögon och i allra värsta fall, kritvitt puder och påmålade 'tårar'. Man vill bara springa fram till dem med en tvättlapp och be dem tvätta bort all den där skiten. Det är inte coolt att se ut så där, ni sabbar bara för er själva. Ingen kommer ta nåt av det ni säger på allvar. Era lärare kommer att behandla er sämre, ni kommer inte få några jobb. Ni förstör för hela er kommande karriär genom att kalla er feminister."
Good Lord.
Idag, i seriens nummer två, skriver liberalen Thomas Idergard i sin ingress: "Låt er inte luras. Feminismen är inte död bara för att några av fansen börjar vackla. Den svenska feminismen står stark och omger oss överallt. Just därför måste den bekämpas.".
Han driver den sanna liberala tesen om varje individs ansvar, om varje individs chans - och plikt - att påverka sitt eget öde och påpekar att "När fakta dessutom visar att tjejer lyckas bättre i skolan än killar, att män drabbas mer av våld och att kvinnor har bättre hälsa måste man ju fråga sig vari underordningen ligger.". Att flickor är bättre i skolan men ändå i betydligt mindre utsträckning sitter på toppjobb nämner han självklart inte. Inte heller att en mattant tjänar mindre än en bilmekaniker. Eller att det krävs så mycket för att döma en våldtäktsman att många offer inte ens orkar anmäla.
Efter denna fullständigt lysande inledning på debattserien kan man ju inte annat än darra av förväntan inför fortsättningen. Kan det bli värre? Får andra åsikter komma till tals? Blir det bara olika varianter på samma budskap?
Men det är klart. Är det bara provokation man vill orsaka så är jobbet gjort.
Utan tvivel.
Först ut var Linda Skugge, som glatt deklarerade att nu var det slut på gamla tider och minsann om hon från och med i skrivande stund inte också slutar kalla sig feminist. Forever. Varför? "När jag träffar skolelever så rusar en massa utstyrda småbrudar fram och frågar, 'hur ska vi tackla att vi blir kallade manshatande feministhoror' och 'alla snackar skit om oss bara för att vi är feminister'. De vill ha stöd i sin utsatta situation som dårpippis.
Jag tycker så synd om dessa sjukt utspökade brudar. De har svartfärgat hår, gärna med slingor i starka färger, superkorta luggar, crazy frisyrer, svarta och röda kläder, punkrandiga strumpbrallor, en massa pins med kommunistslogans på, sotiga ögon och i allra värsta fall, kritvitt puder och påmålade 'tårar'. Man vill bara springa fram till dem med en tvättlapp och be dem tvätta bort all den där skiten. Det är inte coolt att se ut så där, ni sabbar bara för er själva. Ingen kommer ta nåt av det ni säger på allvar. Era lärare kommer att behandla er sämre, ni kommer inte få några jobb. Ni förstör för hela er kommande karriär genom att kalla er feminister."
Good Lord.
Idag, i seriens nummer två, skriver liberalen Thomas Idergard i sin ingress: "Låt er inte luras. Feminismen är inte död bara för att några av fansen börjar vackla. Den svenska feminismen står stark och omger oss överallt. Just därför måste den bekämpas.".
Han driver den sanna liberala tesen om varje individs ansvar, om varje individs chans - och plikt - att påverka sitt eget öde och påpekar att "När fakta dessutom visar att tjejer lyckas bättre i skolan än killar, att män drabbas mer av våld och att kvinnor har bättre hälsa måste man ju fråga sig vari underordningen ligger.". Att flickor är bättre i skolan men ändå i betydligt mindre utsträckning sitter på toppjobb nämner han självklart inte. Inte heller att en mattant tjänar mindre än en bilmekaniker. Eller att det krävs så mycket för att döma en våldtäktsman att många offer inte ens orkar anmäla.
Efter denna fullständigt lysande inledning på debattserien kan man ju inte annat än darra av förväntan inför fortsättningen. Kan det bli värre? Får andra åsikter komma till tals? Blir det bara olika varianter på samma budskap?
Men det är klart. Är det bara provokation man vill orsaka så är jobbet gjort.
Utan tvivel.
måndag, april 10, 2006
Bodil Malmsten
Det var länge sedan jag seglade in på hennes sida, men det här är så bra så bra:
http://www.finistere.se/blogg/entry.asp?ENTRY_ID=356
http://www.finistere.se/blogg/entry.asp?ENTRY_ID=356
Hata vintern och dess effekter på människan
Borde egentligen läsa ut "Damernas detektivbyrå" som legat i väskan alldeles för länge, laga en god paj som jag lovat min käresta ikväll, lyssna på någon av mina fyra recensionsskivor, läsa nya Offside, bläddra igenom Sydsvenskans Helgbilaga som jag inte orkat röra än, fixa med inbjudningskorten till bröllopet, bada i c-vitaminer för att bli frisk till premiärmatchen imorgon kväll, engagera mig ännu mer i feministdebatten så att jag kan slå Linda Skugge på käften vid tillfälle (men hon är inte värst, tro för tusan inte att hon är värst), diska upp det sista sedan i fredags, kamma katterna, fundera över min strategi inför provisionsmötet imorgon, börja leta present till Hockeys lille bebbe som snart ska se sina första solstrålar, städa balkongen, storhandla och fylla på frys och skafferi, gå en lång stärkande promenad, sätta allt det där i krukor som jag köpte på Plantagen för några veckor sedan, ringa min mormor och höra hur hon har det efter ögonoperationen, bjuda hem min pappa på middag eller åtminstone hälsa på min bror och hans flickvän i deras nya lägenhet.
Men jag orkar inte.
Fy vad tradig jag är.
Men jag orkar inte.
Fy vad tradig jag är.
Ny bok
Just det, vi (jag) valde såklart ny bok till bokcirkeln också; "I skuggan av ett brott" av Helena Henschen.
Joan Didions "Lagt kort", som vi läste till i fredags, fick snittbetyget 3- och allmäna omdömen som svår att få grepp om, ytlighet, svår att komma in ni, apati, svårt att förstå karaktärerna - samt beröm för att känslan av allt detta trots allt stannade kvar länge efter att vi läst ut den. Dessutom var just apati själva essensen av boken.
Själv låg jag högst i betygslistan med en 3+.
Joan Didions "Lagt kort", som vi läste till i fredags, fick snittbetyget 3- och allmäna omdömen som svår att få grepp om, ytlighet, svår att komma in ni, apati, svårt att förstå karaktärerna - samt beröm för att känslan av allt detta trots allt stannade kvar länge efter att vi läst ut den. Dessutom var just apati själva essensen av boken.
Själv låg jag högst i betygslistan med en 3+.
Bokcirkelsmeny
Åh, menyn i fredags?
- Topinka (tjeckisk grej med grönmögelost på fullkornsbröd och hackad färsk chili + cayennepeppar, bakas i ugnen) och tjeckisk öl (Gambrinus).
- Quesadilla med västerbottenost, Saint Agur och ruccolasallad.
- Tagliatelle med hemmagjord tomatsås och italiensk salami, grönsallad med avocado, dessutom en stor karaff rött vin.
- Liten chokladkaka (serverad i kaffekopp) med vaniljglass rullad i krossad polkagris eller vit choklad. Till detta nyinköpta espressobönor tillagade i mokabryggaren.
- Topinka (tjeckisk grej med grönmögelost på fullkornsbröd och hackad färsk chili + cayennepeppar, bakas i ugnen) och tjeckisk öl (Gambrinus).
- Quesadilla med västerbottenost, Saint Agur och ruccolasallad.
- Tagliatelle med hemmagjord tomatsås och italiensk salami, grönsallad med avocado, dessutom en stor karaff rött vin.
- Liten chokladkaka (serverad i kaffekopp) med vaniljglass rullad i krossad polkagris eller vit choklad. Till detta nyinköpta espressobönor tillagade i mokabryggaren.
Trött och förfyld
Örrrk. Förvisso lagade jag en superb liten middag i fredags till vårt bokcirkelmöte men det blev sent och jag trodde ett tag att jag var rätt bakis på lördagen för visserligen tog jag mig ner till tvättstugan men övrig tid tillbringades liggande framför tv:n - dock är jag såhär i efterhand rätt övertygad om att en bitande förkylning försvagat kroppen redan då. Nåväl, tvätt tvätt tvätt, sedan sova sova sova - och så ett par stadiga bloody marys, Totta & Wiehe i stereon och en för dagen ovanligt energirik älskling som sällskap innan vi tog en taxi ner till The Watt där Anna fick visa leg för en vakt som inte trodde att hon var tjugo. Release, Brickhouse, öl, sista timmen på Zam, hem för efterfest och efter bara två bloody-klunkar gick jag in för att gosa med katterna men somnade där och då. Utan att säga godnatt. Så ohövligt.
Söndagens blev väldigt trött. Och väldigt förkyld.
Idag är det etter värre.
Men en snabb titt i tv-programmet ger i alla fall visst hopp. Hur kan en hel söndag gå förbi utan att en enda kanal visar något enda program man skulle vilja se? Galet.
Söndagens blev väldigt trött. Och väldigt förkyld.
Idag är det etter värre.
Men en snabb titt i tv-programmet ger i alla fall visst hopp. Hur kan en hel söndag gå förbi utan att en enda kanal visar något enda program man skulle vilja se? Galet.
onsdag, april 05, 2006
torsdag, mars 30, 2006
Expressen
Så var den så kallade Hagamannen - våldtäktsmannen i Umeå - gripen. Och anhållen. Det finns DNA som kopplar samman honom med de åtta våldtäkter eller våldtäktsförsök som, på klassiskt tidningsspråk, gäckat polisen i flera år.
I Aftonbladet får vi veta att mannen är 33 år och att omgivningen är chockad över beskedet då han levt ett normalt familje- och yrkesliv inför alla andra.
I Expressen får vi veta 33-åringens namn, exakt var han jobbar och i vilken stadsdel, samt vilken liten by utanför Umeå han bor i. Plus flera fotografier, helt ocensurerade.
Tidningar har olika policys kring sådant här och kvällstidningar går oftast längre än morgontidningar. De senaste åren har också Expressen gått längre än Aftonbladet. Utan hänsyn till om gärningsmannen är dömd eller inte (i det här fallet finns förvisso starka bevis i DNA:t, men ändå), utan hänsyn till hans familj och andra runtom honom som, helt oskyldiga, drabbas av utpekandet som dessutom inbegriper flera foton på den röda stuga där familjen bor.
När jag gick journalistutbildning i Skurup hade vi som två av våra gäster Hörby-flickan Heléns bror och syster. De pratade om hur de drabbats av det mediadrev som med jämna mellanrum dykt upp i Hörby efter mordet. Det var fruktansvärda historier - fotografer som hängde i träden för att plåta begravningen, journalister som stack foten i dörren så att den inte gick att stänga, reportrar som gömde sig i buskarna, snokade i privatliv. Förnedrande, hänsynslöst och fullkomligt hårresande. Värst av dem alla - Expressen.
Och det enda som kan hindra utvecklingen är att folk slutar köpa skiten. Så gör det.
I Aftonbladet får vi veta att mannen är 33 år och att omgivningen är chockad över beskedet då han levt ett normalt familje- och yrkesliv inför alla andra.
I Expressen får vi veta 33-åringens namn, exakt var han jobbar och i vilken stadsdel, samt vilken liten by utanför Umeå han bor i. Plus flera fotografier, helt ocensurerade.
Tidningar har olika policys kring sådant här och kvällstidningar går oftast längre än morgontidningar. De senaste åren har också Expressen gått längre än Aftonbladet. Utan hänsyn till om gärningsmannen är dömd eller inte (i det här fallet finns förvisso starka bevis i DNA:t, men ändå), utan hänsyn till hans familj och andra runtom honom som, helt oskyldiga, drabbas av utpekandet som dessutom inbegriper flera foton på den röda stuga där familjen bor.
När jag gick journalistutbildning i Skurup hade vi som två av våra gäster Hörby-flickan Heléns bror och syster. De pratade om hur de drabbats av det mediadrev som med jämna mellanrum dykt upp i Hörby efter mordet. Det var fruktansvärda historier - fotografer som hängde i träden för att plåta begravningen, journalister som stack foten i dörren så att den inte gick att stänga, reportrar som gömde sig i buskarna, snokade i privatliv. Förnedrande, hänsynslöst och fullkomligt hårresande. Värst av dem alla - Expressen.
Och det enda som kan hindra utvecklingen är att folk slutar köpa skiten. Så gör det.
onsdag, mars 29, 2006
Wiehe igen
När jag ändå är inne på ämnet; bästa låtarna ur Mikael Wiehes senare katalog är, och det här säger jag med viss vånda, "Sevilla" och "Nadja". Så att ni vet.
Syriana
3.
Alltså, jag trodde aldrig att jag skulle ge en film jag sett på bio sämre än en 4:a. Särskilt inte när jag i grund och botten tycker att det är en bra film. Men. Syriana är för komplex, för omständlig och för... mycket. Flera sidospår som inte har någon betydelse men som i sig hade varit intressanta nog för en egen film - snuddas bara vid och tar tid från huvudhistorien. Eller historierna. Tid som hade behövts för att hjälpa publiken att förstå vad som egentligen händer.
Några gånger råkade jag under några sekunder titta på bildrutan, på miljöerna eller på något som hände i bakgrunden istället för att ägna dialogen full koncentration. Då försvann en pusselbit direkt. Och man behöver dem alla.
Förutom denna svårighet att förstå handlingen, som dels blir bättre efter några timmars funderande och dels kan bero på min egen tröga skalle - så fattar jag verkligen inte vad som är grejen med George Clooney och Matt Damon. Alltså, inte som skådespelare, de gör båda bra insatser i Syriana. Men deras rollkaraktärer. Jag fattar dem inte. Jag fattar inte varför de gör som de gör. Ett tag fattar jag inte ens vad de gör.
Det är faktiskt inte ett speciellt bra betyg åt en film. Men jag ska se den igen. Det ska jag.
Kanske kan jag då höja till en 4:a.
Annars får jag ont i hjärtat.
Alltså, jag trodde aldrig att jag skulle ge en film jag sett på bio sämre än en 4:a. Särskilt inte när jag i grund och botten tycker att det är en bra film. Men. Syriana är för komplex, för omständlig och för... mycket. Flera sidospår som inte har någon betydelse men som i sig hade varit intressanta nog för en egen film - snuddas bara vid och tar tid från huvudhistorien. Eller historierna. Tid som hade behövts för att hjälpa publiken att förstå vad som egentligen händer.
Några gånger råkade jag under några sekunder titta på bildrutan, på miljöerna eller på något som hände i bakgrunden istället för att ägna dialogen full koncentration. Då försvann en pusselbit direkt. Och man behöver dem alla.
Förutom denna svårighet att förstå handlingen, som dels blir bättre efter några timmars funderande och dels kan bero på min egen tröga skalle - så fattar jag verkligen inte vad som är grejen med George Clooney och Matt Damon. Alltså, inte som skådespelare, de gör båda bra insatser i Syriana. Men deras rollkaraktärer. Jag fattar dem inte. Jag fattar inte varför de gör som de gör. Ett tag fattar jag inte ens vad de gör.
Det är faktiskt inte ett speciellt bra betyg åt en film. Men jag ska se den igen. Det ska jag.
Kanske kan jag då höja till en 4:a.
Annars får jag ont i hjärtat.
Fler...
... just det. Lyckades också trycka ner Rosanne Cash och Josh Rouse i påsen innan det var dags att fly skivaffären. Men det får jag återkomma till senare. Hinner inte lyssna just nu.
Totta & Wiehe: Dylan
Lyssnar just på nyinköpt Totta & Wiehe. För tusan, det är precis som det ska vara. Alltså, jag har aldrig lyssnat mycket på Totta utöver det han gjorde med Nationalteatern (apropå Dylan så är ju "Men bara om min älskade väntar" helt överjävlig) men WIehe kan jag och det är precis såhär Mikael Wiehe ska låta. Strunta i att leta nytt, släng föryngringsmusiker i brunnen och låt alltid som om du inte kan släppa Eldkvarns "Limbo" ur sikte!
Vad det gäller låtvalet här så känns det rätt gjutet, tycker jag. "Ni som tjänar på krig" (Masters of war) är kanske inte helt klockren, men "Längesen" (Things have changed), "Där anar jag din hand" (Every grain of sand, åh denna ljuvliga låt) och "Inte natt än" (Not dark yet) - som Totta sjunger och "Jag ska bli fri" (I shall be released) som Wiehe sjunger och definitivt duetten "Du får hålla dej här" (You aint goin' nowhere) - är riktigt riktigt bra.
Det var längesen jag var uppspelt efter att ha hört en Wieheskiva första gången (eller ja, sex år sedan) - men det här... vill jag inte sluta lyssna på.
Vad var det någon skrev här i bloggen? Att Wiehe påminde om känslan av ett jordgubbsfrö som fastnar mellan tänderna och vägrar lossna? Well. Det kan man ju tycka.
Men då är det nog dags att skaffa tandpetare.
Vad det gäller låtvalet här så känns det rätt gjutet, tycker jag. "Ni som tjänar på krig" (Masters of war) är kanske inte helt klockren, men "Längesen" (Things have changed), "Där anar jag din hand" (Every grain of sand, åh denna ljuvliga låt) och "Inte natt än" (Not dark yet) - som Totta sjunger och "Jag ska bli fri" (I shall be released) som Wiehe sjunger och definitivt duetten "Du får hålla dej här" (You aint goin' nowhere) - är riktigt riktigt bra.
Det var längesen jag var uppspelt efter att ha hört en Wieheskiva första gången (eller ja, sex år sedan) - men det här... vill jag inte sluta lyssna på.
Vad var det någon skrev här i bloggen? Att Wiehe påminde om känslan av ett jordgubbsfrö som fastnar mellan tänderna och vägrar lossna? Well. Det kan man ju tycka.
Men då är det nog dags att skaffa tandpetare.
Vad trött jag blir
Idag kom Sydsvenskans bilaga inför Allsvenskan. Flera bra grejor med speciellt fokus på Brasilien, något bra porträtt i övrigt.
Men en liten reflektion bara:
av bilagans 28 sidor bestod 23 av redaktionellt material. Av dessa handlade 20 om herrfotboll. Tio skribenter användes, varav en kvinna. Vad hon skrev om? Säg... 2 av 3 damfotbollsartiklar och inget annat?
Det behöver inte nädvändigtvis ha med något att göra men på något sätt hoppas jag ändå det; medelåldern bland de sju Sydsvenskananställda skribenter som bilagan använder sig av (utan enda kvinnan) är 52,6. Vita, småtjocka, grånade män.
Knappast drömklimatet för varken kvinnor eller nya idéer.
Men en liten reflektion bara:
av bilagans 28 sidor bestod 23 av redaktionellt material. Av dessa handlade 20 om herrfotboll. Tio skribenter användes, varav en kvinna. Vad hon skrev om? Säg... 2 av 3 damfotbollsartiklar och inget annat?
Det behöver inte nädvändigtvis ha med något att göra men på något sätt hoppas jag ändå det; medelåldern bland de sju Sydsvenskananställda skribenter som bilagan använder sig av (utan enda kvinnan) är 52,6. Vita, småtjocka, grånade män.
Knappast drömklimatet för varken kvinnor eller nya idéer.
Irritationsmoment i vardagen
Vi har lite problem med spolningen på tjejtoaletten här på jobbet. Alltså, när man tryckt ner knoppen kommer den inte upp igen och det slutar alltså inte rinna så att man kan spola igen. Det man helt enkelt behöver göra är att knacka till toalettstolen i ryggens sida, så hamnar allt rätt och bekymret är ur världen.
Så har det variti tre veckor nu. Varenda gång, utan undantag, jag gått dit har toaletten stått och runnit. Då frågar man sig:
A. varför har ingen sett till att toaletten blivit lagad, så att man överhuvudtaget inte behöver knacka den i sidan?
B. är tanterna för lata för att knacka toaletten i sidan så att näste man inte behöver stå och vänta i tre minuter innan den är färdigrunnen?
C. fattar inte tanterna att det enda man behöver göra är att just knacka i sidan?
Alternativ A skulle indikera att vi hade en bra service och fungerande organisation, så den kan vi väl stryka direkt. Alternativ B är förvisso inte omöjligt, men inte så troligt faktiskt. Här sprutar energin i korridorerna (energi är inte samma sak som livsglädje). Så då återstår alternativ C.
Är det verkligen så att jag tillhör den första generation som inte tror att allt som är mer mekaniskt än stickpinnar är mannens kunskapsområde?
Eller?
Så har det variti tre veckor nu. Varenda gång, utan undantag, jag gått dit har toaletten stått och runnit. Då frågar man sig:
A. varför har ingen sett till att toaletten blivit lagad, så att man överhuvudtaget inte behöver knacka den i sidan?
B. är tanterna för lata för att knacka toaletten i sidan så att näste man inte behöver stå och vänta i tre minuter innan den är färdigrunnen?
C. fattar inte tanterna att det enda man behöver göra är att just knacka i sidan?
Alternativ A skulle indikera att vi hade en bra service och fungerande organisation, så den kan vi väl stryka direkt. Alternativ B är förvisso inte omöjligt, men inte så troligt faktiskt. Här sprutar energin i korridorerna (energi är inte samma sak som livsglädje). Så då återstår alternativ C.
Är det verkligen så att jag tillhör den första generation som inte tror att allt som är mer mekaniskt än stickpinnar är mannens kunskapsområde?
Eller?
måndag, mars 27, 2006
Mitt fotbollshjärta är engelskt
Shit pommes frites alltså. Nu börjar fotbollsnerverna dallra å det värsta.
En vecka till allsvensk premiär och äntligen - äntligen - lite feeling. Få skador, ny tränare, nytt system, bättre trupp (men sämre elva?) - och snön bortsmält. På måndag bänkar jag mig på Malmö Stadion för första gången i år. Jag tänker sjunga med i hymnen.
Samtidigt är det inte utan att ett stundande VM ändå tar över lite. De stora ligorna är på upploppet, temperaturen höjd och bara tanken på att få se alla världens bästa koncentrerat under några veckor är banne mig helt underbar. Jag läste David Beckhams självbiografi häromveckan och han skrev inte mycket intressant men däremot om den där kvällen när Manchester United vände och vann Champions league-finalen mot Bayern München och folk pratar så mycket om Tipsextra men det var precis då min kärlek till brittisk fotboll började på riktigt.
När jag var liten älskade jag tyska landslaget och läste Franz Beckenbauers memoarer ("Fotboll på heltid", den var magasinerad redan på den tiden men om man beställde den någon dag i förtid kunde man låna den på Höllvikens bibliotek) fram och tillbaka ett otal gånger. England var liksom bara... Gary Lineker. Men okej, jag höll på Liverpool, det gjorde jag. Min bror också.
När pappa kom hem efter att ha bevakat EM 1996 i England hade han köpt med sig cd-singeln med Englands turneringslåt; "Three lions". Den spelade vi hela sommaren, han och jag. "Three lions on a shirt, Jules Rimet still gleaming. Thirty years of hurt, never stopped me dreaming". Poesi vänner, poesi. Andra versen; "So many jokes, so many sneers - but all those oh-so-nears, wear you down through the years. But I still see that tackle by Moore and when Lineker scored, Bobby belting the ball - and Nobby dancing". Fan alltså.
Som svensk får man njuta av Galenskaparna (Ciao ciao Italia - herregud), Staffan Hellstrand (zzzzzz) och nu toppen på isberget: Tomas Ledin.
Det är tur, säger jag - TUR - att vi i alla fall har Zlatan.
Annars kändes det rätt mörkt.
En vecka till allsvensk premiär och äntligen - äntligen - lite feeling. Få skador, ny tränare, nytt system, bättre trupp (men sämre elva?) - och snön bortsmält. På måndag bänkar jag mig på Malmö Stadion för första gången i år. Jag tänker sjunga med i hymnen.
Samtidigt är det inte utan att ett stundande VM ändå tar över lite. De stora ligorna är på upploppet, temperaturen höjd och bara tanken på att få se alla världens bästa koncentrerat under några veckor är banne mig helt underbar. Jag läste David Beckhams självbiografi häromveckan och han skrev inte mycket intressant men däremot om den där kvällen när Manchester United vände och vann Champions league-finalen mot Bayern München och folk pratar så mycket om Tipsextra men det var precis då min kärlek till brittisk fotboll började på riktigt.
När jag var liten älskade jag tyska landslaget och läste Franz Beckenbauers memoarer ("Fotboll på heltid", den var magasinerad redan på den tiden men om man beställde den någon dag i förtid kunde man låna den på Höllvikens bibliotek) fram och tillbaka ett otal gånger. England var liksom bara... Gary Lineker. Men okej, jag höll på Liverpool, det gjorde jag. Min bror också.
När pappa kom hem efter att ha bevakat EM 1996 i England hade han köpt med sig cd-singeln med Englands turneringslåt; "Three lions". Den spelade vi hela sommaren, han och jag. "Three lions on a shirt, Jules Rimet still gleaming. Thirty years of hurt, never stopped me dreaming". Poesi vänner, poesi. Andra versen; "So many jokes, so many sneers - but all those oh-so-nears, wear you down through the years. But I still see that tackle by Moore and when Lineker scored, Bobby belting the ball - and Nobby dancing". Fan alltså.
Som svensk får man njuta av Galenskaparna (Ciao ciao Italia - herregud), Staffan Hellstrand (zzzzzz) och nu toppen på isberget: Tomas Ledin.
Det är tur, säger jag - TUR - att vi i alla fall har Zlatan.
Annars kändes det rätt mörkt.
Skräphelg med höjdpunkter
Bah, lönehelger brukar vara skräphelger. Och helger där man förlorar en timme är inget man längtar efter precis. Så det blev som det blev.
Fredag: lääängtade efter öl och det blev Pickwick med alldeles för mycket folk och det var trevligt men dumt för jag gillar egentligen inte att vara bakis på lördagar.
Lördag, dag: småbakis men okej, Cia lyfte min dag med förslaget att åka till Plantagen. Köpte påskliljor, en röd blomma man inte kan begära att jag ska komma ihåg namnet på, lökar till annan röd blomma jag inte heller minns namnet på, två minikaktusar, två vackra krukor och fröpåsar med persilja, dill, basilika, gräslök, tomat och chilipeppar. Jag har aldrig odlat någonting från grunden förut. Känns grymt nervöst. Men jag antar att man lär sig av varje års misstag och har alltså inga större förhoppningar.
Lördag, kväll: middag hos mamma och Lasse tillsammans med svärföräldrar. Fler lördagar borde egentligen innehålla generös och gördig gratismat med trevligt sällskap. Meny: västerbottenost i mördeg, ädelostgratinerade kycklingfiléer med ungsbakade rotfrukter, hemmagjord glass med varma jordgubbar. Helgens absoluta höjdpunkt.
Söndag: pizza, cheezeballs, coca, "When Harry met Sally", "Bara en dag" och "Vänner". Sunk sunk sunk.
Fredag: lääängtade efter öl och det blev Pickwick med alldeles för mycket folk och det var trevligt men dumt för jag gillar egentligen inte att vara bakis på lördagar.
Lördag, dag: småbakis men okej, Cia lyfte min dag med förslaget att åka till Plantagen. Köpte påskliljor, en röd blomma man inte kan begära att jag ska komma ihåg namnet på, lökar till annan röd blomma jag inte heller minns namnet på, två minikaktusar, två vackra krukor och fröpåsar med persilja, dill, basilika, gräslök, tomat och chilipeppar. Jag har aldrig odlat någonting från grunden förut. Känns grymt nervöst. Men jag antar att man lär sig av varje års misstag och har alltså inga större förhoppningar.
Lördag, kväll: middag hos mamma och Lasse tillsammans med svärföräldrar. Fler lördagar borde egentligen innehålla generös och gördig gratismat med trevligt sällskap. Meny: västerbottenost i mördeg, ädelostgratinerade kycklingfiléer med ungsbakade rotfrukter, hemmagjord glass med varma jordgubbar. Helgens absoluta höjdpunkt.
Söndag: pizza, cheezeballs, coca, "When Harry met Sally", "Bara en dag" och "Vänner". Sunk sunk sunk.
fredag, mars 24, 2006
Ny recension på rootsy.nu
Beth Orton-recensionen ligger ute.
http://www.rootsy.nu/recension.php?id=395
http://www.rootsy.nu/recension.php?id=395
torsdag, mars 23, 2006
Onsdag
Vissa onsdagskvällar faller liksom bara på plats. Eller, alltså, det gäller såklart inte bara onsdagskvällar. Men ändå.
Igår kom jag hem till i princip färdiglagad middag bestående av stekt sill från hoddorna, kokt potatis och remouladesås. Så gott så gott. Med sprickfärdig mage vandrade jag sedan iväg ett par hundra meter för att ta en av stans bästa kaffe latte på Holmgatan tillsammans med en höggravid Hockey - herregud vad nära det är nu förresten. Hem igen, lurar i öronen - Beth Orton åh denna Beth Orton - recension klar och sedan ner i säng för att avsluta bokcirkelsboken "Lagt kort" av Joan Didion. Sedan ännu en kaptiel i den formidabla "Fans" av Fredrik Strage, denna gång avsnittet om Agnetha Fältskog och hennes holländske stalker. Han skriver bra, Strage, och temat fans är rätt tacksamt. Fans är ju galna. De flesta människor tycker jag är galen och jag, jag har bara en bråkdels engagemang om man jämför med de riktigt hängivna.
Anyways, en förbannat bra kväll och inte en minuts tv-tittande. Sedär, det går ju.
Igår kom jag hem till i princip färdiglagad middag bestående av stekt sill från hoddorna, kokt potatis och remouladesås. Så gott så gott. Med sprickfärdig mage vandrade jag sedan iväg ett par hundra meter för att ta en av stans bästa kaffe latte på Holmgatan tillsammans med en höggravid Hockey - herregud vad nära det är nu förresten. Hem igen, lurar i öronen - Beth Orton åh denna Beth Orton - recension klar och sedan ner i säng för att avsluta bokcirkelsboken "Lagt kort" av Joan Didion. Sedan ännu en kaptiel i den formidabla "Fans" av Fredrik Strage, denna gång avsnittet om Agnetha Fältskog och hennes holländske stalker. Han skriver bra, Strage, och temat fans är rätt tacksamt. Fans är ju galna. De flesta människor tycker jag är galen och jag, jag har bara en bråkdels engagemang om man jämför med de riktigt hängivna.
Anyways, en förbannat bra kväll och inte en minuts tv-tittande. Sedär, det går ju.
onsdag, mars 22, 2006
En skiva till
Totta Näslunds sista skivinspelning.
Nya översättningar av Bob Dylan.
Tillsammans med Mikael Wiehe.
Det kan väl för tusan inte bli annat än bra?
Skivpengar önskas
Arrrgh. När är det lön?
Rosanne Cash, Josh Ritter, Ray Davies, Josh Rouse, Kris Kristofferson och kanske Andreas Mattsson, Neil Diamond och John Stewart står alla på min måstelista.
Det verkar lite osannolikt.
Rosanne Cash, Josh Ritter, Ray Davies, Josh Rouse, Kris Kristofferson och kanske Andreas Mattsson, Neil Diamond och John Stewart står alla på min måstelista.
Det verkar lite osannolikt.
Rapport från biomörkret
CAPOTE
4.
En fantastisk skådespelarinsats (såklart), en fascinerande förlaga. Hur långt är man beredd att gå för sin egen äras skull? För den stora konstens skull? Det finns en scen i filmen, när Truman Capotes bok egentligen är färdigskriven och författaren bara väntar på att hans ganska nära vänner ska bli avrättade så att han får den stora final han tycker sig värd - och Capote sitter i Perry Smiths cell. Titeln "In cold blood" är klar sedan länge - men när Perry Smith frågar om just detta låtsas Capote som ingenting. Han vill inte förlora sin vän, han vill inte förlora sin källa, han vågar inte erkänna det han några kvällar tidigare skrutit om på ett societetsparty i New York. Det är skrämmande. Och beräknande.
Ändå känns det som om den här historien hade kunnat ge ännu lite mer. Framför allt hade den kunnat beröra ännu lite mer. I precis den bristen förlorar den högsta betyget. Men för tusan, se den!
DRÅPET
5-.
Ah, du ljuva danska film. Tredje delen i Per Flys trilogi med klasstema - sist ut medelklassen. Idén med att göra en film i varje samhällsklass må kännas krystad, men han gör det banne mig bra. Jag har faktiskt inte sett de andra två - men my god vad han ser medelklassen med klara ögon. Hej hej. I korthet; medelålders lärare med samhällsengagemang lever i ett döende äktenskap, ser sin betydelse och sin kampvilja rinna bort och har ett passionerat förhållande vid sidan om med en gammal elev - som har ett desto engagemang. Och ett våldsamt sådant. Vid en aktion går allt fel och den unga kvinnan och hennes två kumpaner dödar en polis. Rättegång, lojaliteter, orättvisor, större och mindre perspektiv, offer för val, offer för handlingar, konsekvenser av varenda tanke och varenda gest. Per Fly får med allt. Och det är vackert. Välspelat. Så otroligt bra.
Jag satte minustecken efter femman bara av den anledningen att jag inte vill dra för stora växlar så nära inpå. Men Dråpet är årets bästa film hittills - det säger en del!
4.
En fantastisk skådespelarinsats (såklart), en fascinerande förlaga. Hur långt är man beredd att gå för sin egen äras skull? För den stora konstens skull? Det finns en scen i filmen, när Truman Capotes bok egentligen är färdigskriven och författaren bara väntar på att hans ganska nära vänner ska bli avrättade så att han får den stora final han tycker sig värd - och Capote sitter i Perry Smiths cell. Titeln "In cold blood" är klar sedan länge - men när Perry Smith frågar om just detta låtsas Capote som ingenting. Han vill inte förlora sin vän, han vill inte förlora sin källa, han vågar inte erkänna det han några kvällar tidigare skrutit om på ett societetsparty i New York. Det är skrämmande. Och beräknande.
Ändå känns det som om den här historien hade kunnat ge ännu lite mer. Framför allt hade den kunnat beröra ännu lite mer. I precis den bristen förlorar den högsta betyget. Men för tusan, se den!
DRÅPET
5-.
Ah, du ljuva danska film. Tredje delen i Per Flys trilogi med klasstema - sist ut medelklassen. Idén med att göra en film i varje samhällsklass må kännas krystad, men han gör det banne mig bra. Jag har faktiskt inte sett de andra två - men my god vad han ser medelklassen med klara ögon. Hej hej. I korthet; medelålders lärare med samhällsengagemang lever i ett döende äktenskap, ser sin betydelse och sin kampvilja rinna bort och har ett passionerat förhållande vid sidan om med en gammal elev - som har ett desto engagemang. Och ett våldsamt sådant. Vid en aktion går allt fel och den unga kvinnan och hennes två kumpaner dödar en polis. Rättegång, lojaliteter, orättvisor, större och mindre perspektiv, offer för val, offer för handlingar, konsekvenser av varenda tanke och varenda gest. Per Fly får med allt. Och det är vackert. Välspelat. Så otroligt bra.
Jag satte minustecken efter femman bara av den anledningen att jag inte vill dra för stora växlar så nära inpå. Men Dråpet är årets bästa film hittills - det säger en del!
Detta ynnige land
Danmark stänger porten för icke-akademiker som vill bli danska medborgare.
Läs meningen igen.
Det handlar alltså om att ingen som inte gått i skola under minst tolv år i sitt hemland får bli dansk på riktigt. Inga undantag för tortyroffer, handikappade eller svårt sjuka. Inga undantag för någon. Ingen utbildning? Fuck off.
Läs Karen Söderbergs skrämmande rapport från ett allt sjukare Danmark på http://sydsvenskan.se/varlden/article148874.ece.
Det finns säkert många som sitter framför frukostbordet just nu, tar en sipp kaffe och tänker "danskarna vet precis hur det ska vara. Inget mjäkande som här".
Kanske är det just det som skrämmer mig mest.
I hård konkurrens.
Läs meningen igen.
Det handlar alltså om att ingen som inte gått i skola under minst tolv år i sitt hemland får bli dansk på riktigt. Inga undantag för tortyroffer, handikappade eller svårt sjuka. Inga undantag för någon. Ingen utbildning? Fuck off.
Läs Karen Söderbergs skrämmande rapport från ett allt sjukare Danmark på http://sydsvenskan.se/varlden/article148874.ece.
Det finns säkert många som sitter framför frukostbordet just nu, tar en sipp kaffe och tänker "danskarna vet precis hur det ska vara. Inget mjäkande som här".
Kanske är det just det som skrämmer mig mest.
I hård konkurrens.
tisdag, mars 14, 2006
Misslyckanden all over
Den 10:e januari vägde vi in oss i jobbets viktklubb. Alltså en helt privat sådan - bara menad att inspirera och motivera. Varje tisdag lägger vi 10:- i en pott som den som gått ner mest för veckan får.
Självklart satte vi också mål. Första delmålet är den 28:e mars. Min målvikt är då den nedre linjen i diagrammet här ovanför. Den linjen som jag alltså inte alls är i närheten av.
Min enda tröst är att den som gått ner mest sedan vi började har gått ner 1,2 kg. På nio veckor. Vår viktklubb är ett skämt. Jag är ett skämt. Nu får det fanimej bli andra bullar.
Bara vintern kan försvinna så.
måndag, mars 13, 2006
MELODIFESTIVALEN
Well, det är obligatoriskt. Dags för Melodifestivalfinal. I år sämre än på mycket längre - och då var ändå 2005 ett riktigt lågvattenmärke. Men vad ska man göra? Det är bara att bänka sig. Mitt tips är att det hela kommer att stå mellan Carola (traditionalisterna), Andreas Johnson (alla stackare som tvingats stanna hemma av ond partner och röstar på den enda låt som egentligen har några kvaliteter utanför schlagervärlden) och BWO (taktikerna och modernisterna). Kanske Kikki D kan ro hem några pensionärsröster också. Vinner Poodles flyttar jag till ett annat land.
Här övriga åsikter, i min egen rankingordning:
CAROLA - EVIGHET
Text: Thomas G:son, Carola Häggkvist Musik: Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Henrik Wikström
Alltså, jag tycks vara en av få som gillar schlagers men avskydde Carolas fjolårshit ”Genom eld”. Skrik och wail, tyckte jag. Utan mening. Det här är bättre (även om det wailas rätt mycket här också) – men inte så bra som man förväntat sig. Endast Carola förväntningarna höjer så till den grad – och ett folk som förra året fick genomlida den klart sämsta finalen sedan systemet med delfinaler infördes satte hela sitt hopp till hennes smak, hennes röst och Carola som fenomen. Det räcker en bit och blir säkert ett bra avstamp för den nya skivan. Men ända fram – icke. Särskilt inte med de där hemska nittiotalsdiscobeatsen som varenda Mix Megapol-hit tvunget ska dränkas i.
ANDREAS JOHNSON - SING FOR ME
Text och musik: Andreas Johnson, Peter Kvint
Skeptisk så det förslog var jag till att popenhitsundret Andreas Johnson tänkte rädda sin karriär med medverkan i Melodifestivalen. Om det räddar hans karriär är jag fortfarande rätt skeptisk till – men det är en catchy skotskklingande sak han fått till här. Andreas påstod själv att låten tog tjugo minuter att skriva men den tar betydligt kortare tid att fastna. Kan vara en nackdel. Kan vara en fördel. Bästa låten i år – men i fel forum. Jag vill ha en riktig schlager och helst på svenska.
BJÖRN KJELLMAN - ÄLSKAR DU LIVET
Text och musik: Calle Kindbom, Dan Fernström
Ah! Klassisk schlagerballad! Dessutom med otroligt vacker melodi – hade bara Björn Kjellman haft en starkare röst hade jag nästan önskat mig tillbaka till den härliga tid då Tommy Körberg sopade mattan med alla utan att röra sig ur fläcken och med så ohysteriska kläder som svarta byxor och tröja. Å andra sidan är han inte direkt ovan på scenen, Björn Kjellman. Det räddar hem det hela. Det och melodins dramatik.
MAGNUS CARLSSON - LEV LIVET
Text och musik: Anders Glenmark, Niklas Strömstedt
Tja, det låter Glenmark, det låter Strömstedt och det låter lite Orup – men räcker inte riktigt. Jag har svårt för att inte gilla Magnus Carlsson för han verkar tycka så mycket om det han gör och han gör det med rätt glimt i ögat – men ”Not a sinner nor a saint” är fortfarande den överlägset bästa schlager han medverkat med. Plus för de patenterade Glenmarkstråkarna dock!
KIKKI DANIELSSON - IDAG & IMORGON
Text: Thomas G:son Musik: Thomas G:son, Calle Kindbom
Härlig tantschlagerpop. Alla visste på förhand att Carola aldrig skulle ställa upp med en låt som inte kunde vinna – men Kikki D har trots allt gått med på att göra en Dr Alban-version av ”Papaya coconut” en gång i tiden så det var lite svårt att veta. Dock har hon alltid lyckats i Melodifestivalen. Och hon gör det igen. Låten är lite färglös men fastnar lätt och det spelar rätt lite roll att Kikki kört rattfull, blivit fet, skilt sig, hade rosa glitter på kinderna på singelbilden till ”Bra vibrationer” och prenumerade på gråtutartiklar i kvällstidningarna under alldeles för många år – det här kan hon. Och hon har en given publik.
BODIES WITHOUT ORGANS - TEMPLE OF LOVE
Text och musik: Alexander Bard, Anders Hansson
BWO är så kompetent att det räcker och blir över och skulle antagligen vara det klart smartaste valet om man vill vara taktisk inför europafinalen i maj. Men det är en gång för alla inte min grej. Jag gillar schlagers men inte den här typen av ny listmusik. Det är för själlöst (men det är de flesta schlagers) – och ännu värre; det är glädjelöst. Mekaniskt. Uträknat. Bra men förbannat trist.
REDNEX - MAMA TAKE ME HOME
Text: Matthews Green Musik: Michael Clauss, Matthews Green
Jag fattar inte det här och har aldrig gjort det. Jag fattar överhuvudtaget inte varför man ska skämta om musik – men antar att det handlar om lika delar tvivel på sin talang och brist på just densamma. Låten har dock en självklar melodi och hade man bara sluppit att se fanskapet kanske det hade funkat lite bättre. Synd att det är tv-tävling det handlar om alltså. Eller kanske snarare tur.
MAGNUS BÄCKLUND - THE NAME OF LOVE
Text: Lina Eriksson Musik: Lina Eriksson, Mårten Eriksson
Jaha, i år slapp vi Nordman – men fick en blekare kopia (jo det är möjligt) med skotsk whiskeyröst serverad istället. Magnus Bäcklund har försökt vara John Farnham sedan finalen i Fame Factorys första omgång och varken skinnbrallor, keltiska flöjter eller stylad frisyr döljer att det är en av de uslaste förebilder man kan ha. Så kan det gå när man kombinerar dålig smak med minimal passion.
LINDA BENGTZING - JAG LJUGER SÅ BRA
Text: Ingela ”Pling” Forsman, Lars ”Dille” Diedricson, Martin Hedström Musik: Ingela ”Pling” Forsman, Lars ”Dille” Diedricson, Martin Hedström
Pust, stånk och generat blossande kinder. Vilken text, vilken artist, vilket arr. Hemskt hemskt hemskt och precis när man trodde att Linda Bengtzing åkt tillbaka till den Wallmanbakgård hon hämtades ifrån dyker hon upp men en ännu värre sak än förra året. Klökningarna stockar sig i halsen.
THE POODLES - NIGHT OF PASSION
Text: Sonya Musik: Robert Olausson, Matti Alfonzetti, Johan Lyander
Jag försöker verkligen fatta skämtet. Men nej. Det här är bara fruktansvärt, osmakligt, talanglöst och helt felplacerat. Tomas Ledin, var är du?
Här övriga åsikter, i min egen rankingordning:
CAROLA - EVIGHET
Text: Thomas G:son, Carola Häggkvist Musik: Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Henrik Wikström
Alltså, jag tycks vara en av få som gillar schlagers men avskydde Carolas fjolårshit ”Genom eld”. Skrik och wail, tyckte jag. Utan mening. Det här är bättre (även om det wailas rätt mycket här också) – men inte så bra som man förväntat sig. Endast Carola förväntningarna höjer så till den grad – och ett folk som förra året fick genomlida den klart sämsta finalen sedan systemet med delfinaler infördes satte hela sitt hopp till hennes smak, hennes röst och Carola som fenomen. Det räcker en bit och blir säkert ett bra avstamp för den nya skivan. Men ända fram – icke. Särskilt inte med de där hemska nittiotalsdiscobeatsen som varenda Mix Megapol-hit tvunget ska dränkas i.
ANDREAS JOHNSON - SING FOR ME
Text och musik: Andreas Johnson, Peter Kvint
Skeptisk så det förslog var jag till att popenhitsundret Andreas Johnson tänkte rädda sin karriär med medverkan i Melodifestivalen. Om det räddar hans karriär är jag fortfarande rätt skeptisk till – men det är en catchy skotskklingande sak han fått till här. Andreas påstod själv att låten tog tjugo minuter att skriva men den tar betydligt kortare tid att fastna. Kan vara en nackdel. Kan vara en fördel. Bästa låten i år – men i fel forum. Jag vill ha en riktig schlager och helst på svenska.
BJÖRN KJELLMAN - ÄLSKAR DU LIVET
Text och musik: Calle Kindbom, Dan Fernström
Ah! Klassisk schlagerballad! Dessutom med otroligt vacker melodi – hade bara Björn Kjellman haft en starkare röst hade jag nästan önskat mig tillbaka till den härliga tid då Tommy Körberg sopade mattan med alla utan att röra sig ur fläcken och med så ohysteriska kläder som svarta byxor och tröja. Å andra sidan är han inte direkt ovan på scenen, Björn Kjellman. Det räddar hem det hela. Det och melodins dramatik.
MAGNUS CARLSSON - LEV LIVET
Text och musik: Anders Glenmark, Niklas Strömstedt
Tja, det låter Glenmark, det låter Strömstedt och det låter lite Orup – men räcker inte riktigt. Jag har svårt för att inte gilla Magnus Carlsson för han verkar tycka så mycket om det han gör och han gör det med rätt glimt i ögat – men ”Not a sinner nor a saint” är fortfarande den överlägset bästa schlager han medverkat med. Plus för de patenterade Glenmarkstråkarna dock!
KIKKI DANIELSSON - IDAG & IMORGON
Text: Thomas G:son Musik: Thomas G:son, Calle Kindbom
Härlig tantschlagerpop. Alla visste på förhand att Carola aldrig skulle ställa upp med en låt som inte kunde vinna – men Kikki D har trots allt gått med på att göra en Dr Alban-version av ”Papaya coconut” en gång i tiden så det var lite svårt att veta. Dock har hon alltid lyckats i Melodifestivalen. Och hon gör det igen. Låten är lite färglös men fastnar lätt och det spelar rätt lite roll att Kikki kört rattfull, blivit fet, skilt sig, hade rosa glitter på kinderna på singelbilden till ”Bra vibrationer” och prenumerade på gråtutartiklar i kvällstidningarna under alldeles för många år – det här kan hon. Och hon har en given publik.
BODIES WITHOUT ORGANS - TEMPLE OF LOVE
Text och musik: Alexander Bard, Anders Hansson
BWO är så kompetent att det räcker och blir över och skulle antagligen vara det klart smartaste valet om man vill vara taktisk inför europafinalen i maj. Men det är en gång för alla inte min grej. Jag gillar schlagers men inte den här typen av ny listmusik. Det är för själlöst (men det är de flesta schlagers) – och ännu värre; det är glädjelöst. Mekaniskt. Uträknat. Bra men förbannat trist.
REDNEX - MAMA TAKE ME HOME
Text: Matthews Green Musik: Michael Clauss, Matthews Green
Jag fattar inte det här och har aldrig gjort det. Jag fattar överhuvudtaget inte varför man ska skämta om musik – men antar att det handlar om lika delar tvivel på sin talang och brist på just densamma. Låten har dock en självklar melodi och hade man bara sluppit att se fanskapet kanske det hade funkat lite bättre. Synd att det är tv-tävling det handlar om alltså. Eller kanske snarare tur.
MAGNUS BÄCKLUND - THE NAME OF LOVE
Text: Lina Eriksson Musik: Lina Eriksson, Mårten Eriksson
Jaha, i år slapp vi Nordman – men fick en blekare kopia (jo det är möjligt) med skotsk whiskeyröst serverad istället. Magnus Bäcklund har försökt vara John Farnham sedan finalen i Fame Factorys första omgång och varken skinnbrallor, keltiska flöjter eller stylad frisyr döljer att det är en av de uslaste förebilder man kan ha. Så kan det gå när man kombinerar dålig smak med minimal passion.
LINDA BENGTZING - JAG LJUGER SÅ BRA
Text: Ingela ”Pling” Forsman, Lars ”Dille” Diedricson, Martin Hedström Musik: Ingela ”Pling” Forsman, Lars ”Dille” Diedricson, Martin Hedström
Pust, stånk och generat blossande kinder. Vilken text, vilken artist, vilket arr. Hemskt hemskt hemskt och precis när man trodde att Linda Bengtzing åkt tillbaka till den Wallmanbakgård hon hämtades ifrån dyker hon upp men en ännu värre sak än förra året. Klökningarna stockar sig i halsen.
THE POODLES - NIGHT OF PASSION
Text: Sonya Musik: Robert Olausson, Matti Alfonzetti, Johan Lyander
Jag försöker verkligen fatta skämtet. Men nej. Det här är bara fruktansvärt, osmakligt, talanglöst och helt felplacerat. Tomas Ledin, var är du?
torsdag, mars 09, 2006
Bitte bitte
Jag försöker verkligen (numera) att respektera alla människors tycke och smak. Liza Marklund? Jaha du. Tomas Ledin? Arrrgh, okej då. Magdalena Forsberg? Hm.
Men alltså, ärligt, hur kan det finnas 4 022 människor som är så dumma att de väljer allsvensk hockey framför Arsenal-Real Madrid i Champion's league? Där går gränsen.
Kvar i kvarten, listat efter nation: Milan, Juventus, Barcelona, Villareal, Arsenal, Lyon och Benfica.
Italien 2/3, Spanien 2, England 1, Frankrike 1, Portugal 1, Holland 0/1.
Fjolårsvinnaren Liverpool och Premier League-dominanten Chelsea borta. Engelsmännen verkar spara sitt krut till VM... (ingen i Arsenals starlelva igår var för övrigt engelsman).
Åh, vilket fotbollsår det här är!
Men alltså, ärligt, hur kan det finnas 4 022 människor som är så dumma att de väljer allsvensk hockey framför Arsenal-Real Madrid i Champion's league? Där går gränsen.
Kvar i kvarten, listat efter nation: Milan, Juventus, Barcelona, Villareal, Arsenal, Lyon och Benfica.
Italien 2/3, Spanien 2, England 1, Frankrike 1, Portugal 1, Holland 0/1.
Fjolårsvinnaren Liverpool och Premier League-dominanten Chelsea borta. Engelsmännen verkar spara sitt krut till VM... (ingen i Arsenals starlelva igår var för övrigt engelsman).
Åh, vilket fotbollsår det här är!
onsdag, mars 08, 2006
Slutsats
Jag läser aaaaaaaaaaaaaaaalldeles för lite nu. Men förra året började i ett vårvarmt Barcelona och det finns få saker jag tycker så mycket om som att sitta på ett soligt café i Barcelona och läsa böcker. Skyller alltså årets misslyckande på den här förbannade vintern!
På biofronten ser det däremot klart ljusare ut. Även om jag faktiskt sett fler filmer vid den här tiden förra året så känns årets program klart mer intressant (även om både Sideways och En långvarig förlovning ju hamnade på min tio-i-topp). Där har jag rätt bra koll, tror jag.
Live. Har jag inte varit bra på sedan år 2000, tror jag. Förra våren var riktigt blek. Kan bara bli bättre.
Vad det gäller skivor är det visserligen oavgjort än så länge, men nu har jag till den 21 april på mig att gå om. Jag köpte mycket skivor på hösten ifjol, men inte på våren. Bör bli bättre i år.
Avslutar detta meningslösa och för andra helt ointressanta resonemang med en anbefallning att läsa Mias inlägg om att försöka vara superkvinna, som förutom att hänga med i alla kulturella svängar också vill dricka lite öl, sylta, safta, baka, laga mat och träna. Bland annat. Jag förstår henne precis.
Läs här: http://miafriedner.blogg.se/230206081139_prestationsngest.html
På biofronten ser det däremot klart ljusare ut. Även om jag faktiskt sett fler filmer vid den här tiden förra året så känns årets program klart mer intressant (även om både Sideways och En långvarig förlovning ju hamnade på min tio-i-topp). Där har jag rätt bra koll, tror jag.
Live. Har jag inte varit bra på sedan år 2000, tror jag. Förra våren var riktigt blek. Kan bara bli bättre.
Vad det gäller skivor är det visserligen oavgjort än så länge, men nu har jag till den 21 april på mig att gå om. Jag köpte mycket skivor på hösten ifjol, men inte på våren. Bör bli bättre i år.
Avslutar detta meningslösa och för andra helt ointressanta resonemang med en anbefallning att läsa Mias inlägg om att försöka vara superkvinna, som förutom att hänga med i alla kulturella svängar också vill dricka lite öl, sylta, safta, baka, laga mat och träna. Bland annat. Jag förstår henne precis.
Läs här: http://miafriedner.blogg.se/230206081139_prestationsngest.html
2006 vs 2005
En liten temperaturmätare på upptakten av 2006:
ANTAL LÄSTA BÖCKER: 0 st (men tre påbörjade, häpp!). (2005: 8 st)
2006: -
2005: Stig Dagerman (Olof Lagercrantz), Och solen har sin gång (Ernest Hemingway), Ewa Morenos fall (Håkan Nesser), Egalias döttrar (Gerd Branterberg), Mrs Dalloway (Virginia Woolf), Timmarna (Michael Cunningham), Verkan (Torbjörn Flygt), Linas kvällsbok (Emma Hamberg).
ANTAL FILMER PÅ BIO: 4 st (varav 1 st med premiär 2005). (2005: 5 st, varav 2 st med premiär 2004)
2006: Mun mot mun (Björn Runge 2005), Brokeback mountain (Ang Lee), Walk the line (James Mangold), Match point (Woody Allen).
2005: Masjävlar (Maria Blom 2004), Så som i himmelen (Kay Pollak 2004), En långvarig förlovning (Jean-Pierre Jeunet), Closer (Mike Nichols), Sideways (Alexander Payne).
ANTAL LIVEAKTER: 2 st (2005: 0 st)
2006: Nyårsrevy (Wiehe, Gonza, Emil Jensen & Sanna Persson), Mark Olson.
2005: -
ANTAL KÖPTA SKIVOR: 3 st (varav 1 st utgiven 2005). (2005: 3 st, varav 1 st utgiven 2004)
2006: Prairie wind (Neil Young 2005), Ballad of the broken seas (Isobel Campbell & Mark Lanegan), Comfort of strangers (Beth Orton).
2005: I'm wide awake it's morning (Bright eyes), Nashville (Josh Rouse), Game preserve (Bart Davenport 2004).
ANTAL LÄSTA BÖCKER: 0 st (men tre påbörjade, häpp!). (2005: 8 st)
2006: -
2005: Stig Dagerman (Olof Lagercrantz), Och solen har sin gång (Ernest Hemingway), Ewa Morenos fall (Håkan Nesser), Egalias döttrar (Gerd Branterberg), Mrs Dalloway (Virginia Woolf), Timmarna (Michael Cunningham), Verkan (Torbjörn Flygt), Linas kvällsbok (Emma Hamberg).
ANTAL FILMER PÅ BIO: 4 st (varav 1 st med premiär 2005). (2005: 5 st, varav 2 st med premiär 2004)
2006: Mun mot mun (Björn Runge 2005), Brokeback mountain (Ang Lee), Walk the line (James Mangold), Match point (Woody Allen).
2005: Masjävlar (Maria Blom 2004), Så som i himmelen (Kay Pollak 2004), En långvarig förlovning (Jean-Pierre Jeunet), Closer (Mike Nichols), Sideways (Alexander Payne).
ANTAL LIVEAKTER: 2 st (2005: 0 st)
2006: Nyårsrevy (Wiehe, Gonza, Emil Jensen & Sanna Persson), Mark Olson.
2005: -
ANTAL KÖPTA SKIVOR: 3 st (varav 1 st utgiven 2005). (2005: 3 st, varav 1 st utgiven 2004)
2006: Prairie wind (Neil Young 2005), Ballad of the broken seas (Isobel Campbell & Mark Lanegan), Comfort of strangers (Beth Orton).
2005: I'm wide awake it's morning (Bright eyes), Nashville (Josh Rouse), Game preserve (Bart Davenport 2004).
Match point
4.
Jag gillar ju Woody Allen. Jag älskar Annie Hall och Manhattan. Men Match point har ytterst lite gemensamt med den typen av neurotiska dialogfilmer. Interiors från 1978, däremot, ligger närmare till hands - och Små och stora brott i ännu högre grad. Det är ju då verkligen inget dåligt betyg.
Det har pratats om att Match point ska vara Woody Allens bästa film på tusen år och att den lyfts av att utspela sig i London istället för i New York. Den har kritiserats för en snedvriden kvinnosyn (frun är bildad men känns aldrig intelligent och älskarinnan är... ja sexig) - men jämställdhet har väl aldrig varit Woody Allens signum.
Jag gillade verkligen Match point för att den gav en kvardröjande känsla som inte tycks försvinna. Inte av lugn, inte av värme eller melankoli - utan av inspiration. Inspiration att bli en bättre människa.
Märkligt nog.
Jag gillar ju Woody Allen. Jag älskar Annie Hall och Manhattan. Men Match point har ytterst lite gemensamt med den typen av neurotiska dialogfilmer. Interiors från 1978, däremot, ligger närmare till hands - och Små och stora brott i ännu högre grad. Det är ju då verkligen inget dåligt betyg.
Det har pratats om att Match point ska vara Woody Allens bästa film på tusen år och att den lyfts av att utspela sig i London istället för i New York. Den har kritiserats för en snedvriden kvinnosyn (frun är bildad men känns aldrig intelligent och älskarinnan är... ja sexig) - men jämställdhet har väl aldrig varit Woody Allens signum.
Jag gillade verkligen Match point för att den gav en kvardröjande känsla som inte tycks försvinna. Inte av lugn, inte av värme eller melankoli - utan av inspiration. Inspiration att bli en bättre människa.
Märkligt nog.
onsdag, mars 01, 2006
Lost in the blåst
Sitter och funderar över alla jag tappat bort med tiden. En del av dem var ju mina närmaste vänner, de flesta träffade jag så gott som varje dag under fotbollstiden. Nu? Då och då. Hjälpligt. Jag fattar inte de interna skämten längre.
Livet är ju sådant.
Men det slog mig också att det faktiskt är jag som tappat bort dem, inte vi som tappat bort varandra. Alltså, de är lika nära som alltid. Bara utan mig.
Det är, däremot, en rätt märklig känsla.
Livet är ju sådant.
Men det slog mig också att det faktiskt är jag som tappat bort dem, inte vi som tappat bort varandra. Alltså, de är lika nära som alltid. Bara utan mig.
Det är, däremot, en rätt märklig känsla.
Walk the line
4+.
Men jag menar, hur stor risk var det att jag inte skulle falla för en välspelad kärlekshistoria om ett av rockens coolaste par - allt till toner och bilder av Johnny Cash?
Inte så troligt.
Men jag menar, hur stor risk var det att jag inte skulle falla för en välspelad kärlekshistoria om ett av rockens coolaste par - allt till toner och bilder av Johnny Cash?
Inte så troligt.
tisdag, februari 28, 2006
Mitt Turin-OS
Jag klagade ju på uteblivna tårar i början av OS. Tack gode gud för damkronorna - de vred om kranen rejält. De svenska olympiska spelen, utifrån flest tårar, störst anspänning eller bara största spontana kärlek:
1. Lag Anette Norberg
(curling - guld)
Jag såg inte många matcher, det gjorde jag inte. Jag såg inte ens hela finalen. Men herregud, sista stenen. När tv-publiken hade huvudet fullt med "hur kunde de tappa en sådan ledning" tog Anette Norberg curlingstenen i handen, visste att den skulle avgöra hela finalen och att hon var tvungen att knocka bort två schweiziska stenar och stanna kvar själv - och så gjorde hon precis det. Så kyligt, så fulländat, så coolt, så vackert. Och den spontana glädjen (inte släppt anspänning utan verkligen glädje), pussen mitt på munnen - åtminstone var mitt hjärta förlorat precis där precis då.
2. Tre Kronor, dam
(ishockey - silver)
Såklart inte för finalen, även om det i sig var en ganska imponerande insats med tanke på den tidigare klasskillnaden. Men semin. Herre-du-min-gud. Jag satt i bilen på väg till spabehandling och vi hade radion på, Lasse Granqvist har aldrig varit mer högljudd, mer upprörd, mer i falsett. Och för tusan vilka coola tjejer. Så unga. Jag menar; Erika Holst! Chans att slå ut USA i en OS-semi och så gör hon en Kenta Nilsson-variant (eller Foppa- då, mer känd som kanske). Visst, hon missade, med så vadå? Pernilla Winberg (16 år - hallå!) och Kim Martin ska vi bara inte prata om. Hua.
3. Anna Dahlberg, Elin Ek, Britta Norgren & Anna Karin Strömstedt
(skidstafett - 4:a)
Alla fyra presterade klart bättre än någon trott och var så näääära brons. Men Anna Karin Strömstedt, 47:a i inledande 15 km, satsade allt på guld i sista stigningen, tappade kraft och förlorade medaljen på upploppet. Det kan jag leva med. Och på. Rätt förbannat länge, dessutom - svenska skidåkare har saknat precis den inställningen i alltför många år.
4. Anja Pärsson
(alpin kombination - brons)
Det andra bronset (fatta, andra bronset i samma OS - det är rätt stort) och TV kablade ut bilder på Anja som bröt sin turstav mitt itu och såg surare ut på prispallen än min ene katt när han inte får smaka av vår mat. Så jäkla coolt. Inget jag-har-vunnit-sex-världscuper-i-rad-men-oj-vad-glad-jag-är-för-att-jag-i-alla-fall-fick-medalj-leende (ja, jag menar Magdalena Forsberg) - Anja var sur för Anja ville ha guld, hon ville vara bäst och det fick hela världen veta. Respekt.
5. Tre Kronor, herr
(ishockey - guld)
Efter ett urtråkigt gruppspel satte ju OS igång till slut (men ärligt, var det någon som hetsade upp sig över någon match förutom semifinal och final?) och inte för att jag grät av glädje, inte för att jag knappt ville titta sista sekunderna innan det var klart - inte för att jag alls blev mer engagerad än ett uppsprickande leende - men det är riktigt imponerande att vinna en turnering där alla de bästa spelarna i världen finns med. Den största herrhockeytriumfen jag varit med om. Men jag grät klart mer vid VM 1987 i Wien. Min syn på hockeyspelare fick sig en törn den där kvällen på ett hotellrum för ett år sedan eller så.
6. Anja Pärsson (slalom - guld)
7. Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren & Mathias Fredriksson (skidstafett - brons)
8. Björn Lind (sprint - guld)
9. Anna Ottosson (storslalom - brons)
10. Anna Carin Olofsson (skidskytte - guld)
1. Lag Anette Norberg
(curling - guld)
Jag såg inte många matcher, det gjorde jag inte. Jag såg inte ens hela finalen. Men herregud, sista stenen. När tv-publiken hade huvudet fullt med "hur kunde de tappa en sådan ledning" tog Anette Norberg curlingstenen i handen, visste att den skulle avgöra hela finalen och att hon var tvungen att knocka bort två schweiziska stenar och stanna kvar själv - och så gjorde hon precis det. Så kyligt, så fulländat, så coolt, så vackert. Och den spontana glädjen (inte släppt anspänning utan verkligen glädje), pussen mitt på munnen - åtminstone var mitt hjärta förlorat precis där precis då.
2. Tre Kronor, dam
(ishockey - silver)
Såklart inte för finalen, även om det i sig var en ganska imponerande insats med tanke på den tidigare klasskillnaden. Men semin. Herre-du-min-gud. Jag satt i bilen på väg till spabehandling och vi hade radion på, Lasse Granqvist har aldrig varit mer högljudd, mer upprörd, mer i falsett. Och för tusan vilka coola tjejer. Så unga. Jag menar; Erika Holst! Chans att slå ut USA i en OS-semi och så gör hon en Kenta Nilsson-variant (eller Foppa- då, mer känd som kanske). Visst, hon missade, med så vadå? Pernilla Winberg (16 år - hallå!) och Kim Martin ska vi bara inte prata om. Hua.
3. Anna Dahlberg, Elin Ek, Britta Norgren & Anna Karin Strömstedt
(skidstafett - 4:a)
Alla fyra presterade klart bättre än någon trott och var så näääära brons. Men Anna Karin Strömstedt, 47:a i inledande 15 km, satsade allt på guld i sista stigningen, tappade kraft och förlorade medaljen på upploppet. Det kan jag leva med. Och på. Rätt förbannat länge, dessutom - svenska skidåkare har saknat precis den inställningen i alltför många år.
4. Anja Pärsson
(alpin kombination - brons)
Det andra bronset (fatta, andra bronset i samma OS - det är rätt stort) och TV kablade ut bilder på Anja som bröt sin turstav mitt itu och såg surare ut på prispallen än min ene katt när han inte får smaka av vår mat. Så jäkla coolt. Inget jag-har-vunnit-sex-världscuper-i-rad-men-oj-vad-glad-jag-är-för-att-jag-i-alla-fall-fick-medalj-leende (ja, jag menar Magdalena Forsberg) - Anja var sur för Anja ville ha guld, hon ville vara bäst och det fick hela världen veta. Respekt.
5. Tre Kronor, herr
(ishockey - guld)
Efter ett urtråkigt gruppspel satte ju OS igång till slut (men ärligt, var det någon som hetsade upp sig över någon match förutom semifinal och final?) och inte för att jag grät av glädje, inte för att jag knappt ville titta sista sekunderna innan det var klart - inte för att jag alls blev mer engagerad än ett uppsprickande leende - men det är riktigt imponerande att vinna en turnering där alla de bästa spelarna i världen finns med. Den största herrhockeytriumfen jag varit med om. Men jag grät klart mer vid VM 1987 i Wien. Min syn på hockeyspelare fick sig en törn den där kvällen på ett hotellrum för ett år sedan eller så.
6. Anja Pärsson (slalom - guld)
7. Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren & Mathias Fredriksson (skidstafett - brons)
8. Björn Lind (sprint - guld)
9. Anna Ottosson (storslalom - brons)
10. Anna Carin Olofsson (skidskytte - guld)
Debut på rootsy.nu
Okidoki, nu finns jag på rootsy.nu. Presentation och bäst-just-nu ligger ute, första recension kommer imorgon.
måndag, februari 27, 2006
New journalism all over the place
Det är mycket new journalism nu. Först Martin Gelins reportage i Sydsvenskan om tidningen New Yorkers historia, där new journalism till stor del föddes - och där också "In cold blood", Truman Capotes mästerverk, publicerades första gången. Capote som är bioaktuell och därför förärades ett kulturuppslag i lördags och ett nöjesuppslag (vinklat på skådespelaren Philip Seymour Hoffman) i söndags - båda läsvärda. Lägg därtill att jag just påbörjat vårt nya bokcirkelsverk, Joan Didions "Lagt kort" från 1970 - och man kan undra hur slumpmässigt allt detta är.
Fascinerande är det, dock. Inte timingen - men eran. Och intressant. Förbannat intressant.
Fascinerande är det, dock. Inte timingen - men eran. Och intressant. Förbannat intressant.
Ännu en läsvärd blogg
Ibland blir han kanske lite omständlig, ibland aningens långrandig - men mestadels är Martin Gelins blogg faktiskt ett litet mästerverk. Om man gillar amerikansk kultur, vill säga. Men det gör väl de flesta.
Ett exempel: http://www.modernista.se/martin/entry.asp?ENTRY_ID=162
Ett exempel: http://www.modernista.se/martin/entry.asp?ENTRY_ID=162
torsdag, februari 23, 2006
Slagfärdighet
Den amerikanska författarinnan Flannery O´Connor fick en gång ett brev från en läsare som skrev att en av O'Connors historier "left a bad taste in my mouth".
Svaret: "You weren´t supposed to eat it".
Svaret: "You weren´t supposed to eat it".
onsdag, februari 22, 2006
Var är Helena? Tittut!
Nej, jag har inte grävt ner mig efter Fredrik Nybergs missade medalj. Det där har jag alldeles lagt bakom mig. Men fortsatt OS, Champions league (Chelsea-Barcelona ikväll - hallå!), ommålning, uppröjning och en ocean av musik jag måste lyssna på väldigt snart för att kunna tycka något - har blivit mig övermäktig. Jag har inget att säga. Bobby torterades, Alexander Bard har hemliga maillistor, kungen har rest hem. Men Beth Ortons nya är förbannat bra.
måndag, februari 20, 2006
Väntan
För tusan om inte OS börjat. Sitter nervöst och följer Aftonbladets och SVTs minut-för-minut-rapporteringar från andra åket i storslalom. Snart är det Fredrik Nyberg.
Hemskt vad hjärtat slår.
Hemskt vad hjärtat slår.
Jagade döda fåglar
Enligt Kvällspostens förstasida idag jagade tydligen tullen döda fåglar hela natten.
Förutsättningarna tycks mig något ojämna.
Förutsättningarna tycks mig något ojämna.
Den bortglömde Per Ahlmark
Jag och Lydia tillbringade rätt många timmar i rätt många år åt att hata Per Ahlmark. Sedan orkade vi inte längre. Till skillnad från herr Ahlmark själv, som tyvärr aldrig tycks tystna.
Hursomhelst; på rootsy.nu:s forum har det under några dagar pågått en mycket het debatt om USA-hat/antiamerikanism. Magnus Eriksson, inte heller normalt sett direkt en av mina favoriter, fick efter ett långt inlägg följande kommentar:
PAJSARN: Magnus Eriksson - populärkulturens Per Ahlmark.
Och svarade med ett snärtigt (och inte så lite dagisaktigt):
MAGNUS ERIKSSON: Käre pajsarfjant (...) det tar jag som en hedersbetygelse. Precis som Ahlmark är jag blockerad. Jag hatar folkmord, diktatur och nationalism.
Herregud.
Hursomhelst; på rootsy.nu:s forum har det under några dagar pågått en mycket het debatt om USA-hat/antiamerikanism. Magnus Eriksson, inte heller normalt sett direkt en av mina favoriter, fick efter ett långt inlägg följande kommentar:
PAJSARN: Magnus Eriksson - populärkulturens Per Ahlmark.
Och svarade med ett snärtigt (och inte så lite dagisaktigt):
MAGNUS ERIKSSON: Käre pajsarfjant (...) det tar jag som en hedersbetygelse. Precis som Ahlmark är jag blockerad. Jag hatar folkmord, diktatur och nationalism.
Herregud.
lördag, februari 18, 2006
Tillbaka på Jukebox
Hämtade biljetterna till Mark Olson på Jukebox idag, det var väldigt länge sedan jag var på Jukebox. Egentligen är det ju förbannat slött. Jag älskar Jukebox. Det är en skön doft av gamla dammiga skivor i det där hörnet på Värnhemstorget, så långt från ett butiks-AA-läge man bara kan komma. Väggarna är svartmålade och den minimala butiksytan späckad med cd-skivor, vinyler, planscher, tidningsklipp och märkliga handskrivna lappar med små kommentarer om artisterna.
Så jag hämtade biljetterna. Jag lyssnade på nya album. Och jag köpte såklart två stycken. Den som går ut tomhänt från Jukebox är antingen pank och inte beredd att panta sina ägodelar eller helt ointresserad av musik.
Nya i samlingen alltså; Beth Orton (Comfort of strangers) och Isobel Campbell & Mark Lanegan (Ballad of the broken seas).
Det är bråda tider i iPod-världen nu. Förutom dessa två nya lyssnar jag självklart på recensionsskivan (vilken? Det får ni väl se...) och ett helt gäng bra grejer jag fått inlagt av Karin & BG, de mest älskvärda av arbetskamrater. Se bara:
Adam Carroll (Far away blues, 2005)
Alison Brown (Stolen moments, 2005)
Brokeback mountain (soundtrack, 2005)
Darden Smith (Field of crows, 2005)
David Francey (The waking hour, 2004)
David Olney (Migration, 2005)
Eliza Gilkyson (Paradise hotel, 2005)
Greencards (Movin' on, 2003)
Hem (Eveningland, 2004)
Kate Campbell (The portable Kate Campbell, 2004)
Maggie & Suzzy Roche (Why the long face, 2005)
Sexsmiht & Kerr (Destination unknown, 2005)
Lägg därtill att jag inte hunnit lyssna så mycket på Ryan Adams (29, 2005) och ni förstår att jag behöver många och långa promenader mer än någonting annat just nu.
Synd att det är så kallt, bara.
Så jag hämtade biljetterna. Jag lyssnade på nya album. Och jag köpte såklart två stycken. Den som går ut tomhänt från Jukebox är antingen pank och inte beredd att panta sina ägodelar eller helt ointresserad av musik.
Nya i samlingen alltså; Beth Orton (Comfort of strangers) och Isobel Campbell & Mark Lanegan (Ballad of the broken seas).
Det är bråda tider i iPod-världen nu. Förutom dessa två nya lyssnar jag självklart på recensionsskivan (vilken? Det får ni väl se...) och ett helt gäng bra grejer jag fått inlagt av Karin & BG, de mest älskvärda av arbetskamrater. Se bara:
Adam Carroll (Far away blues, 2005)
Alison Brown (Stolen moments, 2005)
Brokeback mountain (soundtrack, 2005)
Darden Smith (Field of crows, 2005)
David Francey (The waking hour, 2004)
David Olney (Migration, 2005)
Eliza Gilkyson (Paradise hotel, 2005)
Greencards (Movin' on, 2003)
Hem (Eveningland, 2004)
Kate Campbell (The portable Kate Campbell, 2004)
Maggie & Suzzy Roche (Why the long face, 2005)
Sexsmiht & Kerr (Destination unknown, 2005)
Lägg därtill att jag inte hunnit lyssna så mycket på Ryan Adams (29, 2005) och ni förstår att jag behöver många och långa promenader mer än någonting annat just nu.
Synd att det är så kallt, bara.
Otto Sjöberg for president
Expressen sände ut två medarbetare med kamera inmonterad i cigarettpaket för att smygfotografera Svennis privata middag med familjen.
Det är vad jag kallar journalistik av rang.
Det är vad jag kallar journalistik av rang.
Kim Martin!
Så kom de äntligen. Tårarna. Hörde straffläggningen Sverige-USA på radion och Lasse Grankvist var helt galen, spänningen var precis så olidlig som den bara blir om man lyssnar på radio och inte vet vad som händer om ingen berättar det för en, men tack och lov var alltså Lasse Grankvist i tjänst och Kim Martin tydligen helt fantastisk och Pernilla Winberg bara 16 år. Så jag kunde inte hålla mig längre. Kunde inte rycka på axlarna. Äntligen har OS börjat.
fredag, februari 17, 2006
He was a friend of mine
Brokeback mountain. En himmelsk film, säger Sara. En historia som inte lämnar en, säger Cecilia. Själv nöjer jag mig med en vanlig fyra, några tårar på slutet och Willie Nelson.
Visst är det en bra film, över mängden bra - till och med riktigt bra. Homosexuell kärlek visst, men framför allt förbjuden kärlek, passionerad kärlek. Och bra skådespeleri. Fantastiska bilder.
Jag vet inte riktigt vad det är som inte får mig att vara mer lyrisk. Men ärligt talat kan det vara så enkelt som att jag alltid haft svårt för westernmiljöer. Förlåt.
För mig blev det som allra bäst när sista ciggen var släckt och känslorna fortfarande låg utanpå skjortan, innan eftertexterna börjat rulla, och Willie Nelson sjöng första raden på Dylans "He was a friend of mine". Ståpäls.
Visst är det en bra film, över mängden bra - till och med riktigt bra. Homosexuell kärlek visst, men framför allt förbjuden kärlek, passionerad kärlek. Och bra skådespeleri. Fantastiska bilder.
Jag vet inte riktigt vad det är som inte får mig att vara mer lyrisk. Men ärligt talat kan det vara så enkelt som att jag alltid haft svårt för westernmiljöer. Förlåt.
För mig blev det som allra bäst när sista ciggen var släckt och känslorna fortfarande låg utanpå skjortan, innan eftertexterna börjat rulla, och Willie Nelson sjöng första raden på Dylans "He was a friend of mine". Ståpäls.
When the president stands, nobody sits
Alltså, än en gång. Vita huset. De två första säsongerna måste vara den bästa TV som någonsin gjorts. Jag har varit inne på avsnittet och replikskiftet förr, men här är ett av de tillfällen då jag tårögt rest mig upp ur soffan och bara i sista stund hindrat mig själv från att skriva yesssss!
PRESIDENT BARTLET: Good. I like your show. I like how you call homosexuality an abomination.
JENNA JACOBS: I don’t say homosexuality is an abomination, Mr. President. The Bible does.
PRESIDENT BARTLET: Yes it does. Leviticus.
JENNA JACOBS: 18:22.
PRESIDENT BARTLET: Chapter and verse. I wanted to ask you a couple of questions while I have you here. I’m interested in selling my youngest daughter into slavery as sanctioned in Exodus 21:7. She’s a Georgetown sophomore, speaks fluent Italian, always cleared the table when it was her turn. What would a good price for her be? While thinking about that, can I ask another? My Chief of Staff Leo McGarry insists on working on the Sabbath. Exodus 35:2 clearly says he should be put to death. Am I morally obligated to kill him myself or is it okay to call the police? Here’s one that’s really important because we’ve got a lot of sports fans in this town: touching the skin of a dead pig makes one unclean. Leviticus 11:7. If they promise to wear gloves, can the Washington Redskins still play football? Can Notre Dame? Can West Point? Does the whole town really have to be together to stone my brother John for planting different crops side by side? Can I burn my mother in a small family gathering for wearing garments made from two different threads? Think about those questions, would you? One last thing: while you may be mistaking this for your monthly meeting of the Ignorant Tight-Ass Club, in this building, when the President stands, nobody sits.
PRESIDENT BARTLET: Good. I like your show. I like how you call homosexuality an abomination.
JENNA JACOBS: I don’t say homosexuality is an abomination, Mr. President. The Bible does.
PRESIDENT BARTLET: Yes it does. Leviticus.
JENNA JACOBS: 18:22.
PRESIDENT BARTLET: Chapter and verse. I wanted to ask you a couple of questions while I have you here. I’m interested in selling my youngest daughter into slavery as sanctioned in Exodus 21:7. She’s a Georgetown sophomore, speaks fluent Italian, always cleared the table when it was her turn. What would a good price for her be? While thinking about that, can I ask another? My Chief of Staff Leo McGarry insists on working on the Sabbath. Exodus 35:2 clearly says he should be put to death. Am I morally obligated to kill him myself or is it okay to call the police? Here’s one that’s really important because we’ve got a lot of sports fans in this town: touching the skin of a dead pig makes one unclean. Leviticus 11:7. If they promise to wear gloves, can the Washington Redskins still play football? Can Notre Dame? Can West Point? Does the whole town really have to be together to stone my brother John for planting different crops side by side? Can I burn my mother in a small family gathering for wearing garments made from two different threads? Think about those questions, would you? One last thing: while you may be mistaking this for your monthly meeting of the Ignorant Tight-Ass Club, in this building, when the President stands, nobody sits.
Holger och John en dag i Vinslöv
Bästa scenen ur Plötsligt i Vinslöv är självklart när originalet Holger sitter med sin kompis John på en bänk och tittar ut över byvägen. Det är en solig sommardag och det enda som bryter tystnaden är fågelkvitter och bilar som kör förbi. Efter en stund säger Holger på bredaste göingemål:
– Jöhö. Daer keör en vaijt Völvö åpp på Reingvaegen.
Helt genialiskt i all sin enkelhet.
– Jöhö. Daer keör en vaijt Völvö åpp på Reingvaegen.
Helt genialiskt i all sin enkelhet.
torsdag, februari 16, 2006
onsdag, februari 15, 2006
tisdag, februari 14, 2006
Ronnie Sandahl
Det har pratats en del om Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl på olika mediebloggar och jag brukar försöka hålla mig skeptisk till nya kvällstidningskrönikörer som ska skriva om singellivet i Stockholm men jag har faktiskt fallit lite för just Ronnie Sandahl. Han påminner så mycket om mig. När jag, som han, var 21 år. Läste ikapp några månader i eftermiddags och jag menar, grabben använder ju min teknik. Och brinner av samma lust att förmedla sin kärlek till språket som jag gjorde då.
När han dessutom i en av sina krönikor nämner att han under några år innan de tjugo läste Mats Olssons "De ensamma pojkarna" runt femton gånger faller allting på plats. Det ÄR ju jag. Förmodligen är det för övrigt också därifrån det berömda ensammaradenskrivandet kommer ifrån. När man liksom fångar upp allt i en sista mening. Mats Olsson är expert på det. Och det är ju ett vacker knep som oavsett om man vet att det är ett medvetet och lite småfult grepp för att få hela texten att låta bättre än den kanske är - så faller man ju handlöst.
Läs Ronnie på http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/2769_normal.html
När han dessutom i en av sina krönikor nämner att han under några år innan de tjugo läste Mats Olssons "De ensamma pojkarna" runt femton gånger faller allting på plats. Det ÄR ju jag. Förmodligen är det för övrigt också därifrån det berömda ensammaradenskrivandet kommer ifrån. När man liksom fångar upp allt i en sista mening. Mats Olsson är expert på det. Och det är ju ett vacker knep som oavsett om man vet att det är ett medvetet och lite småfult grepp för att få hela texten att låta bättre än den kanske är - så faller man ju handlöst.
Läs Ronnie på http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/2769_normal.html
Fotbollsfeber (i begynnande)
För tusan, såg Inter-Juventus i söndags och jag vet inte men visst var Björn Linds spurt fantastisk och ja guld är alltid kul men ärligt - Inter-Juventus i tidig men avgörande seriefinal; fotboll när den är som bäst. Underhållning när den är som bäst. Och mitt i allt, såklart, Zlatan. Peter Forsberg må vara en av Sveriges största idrottare alla kategorier, kanske världens allra bäste i sin sport - men han har ju utstrålning som ett kylskåp. Anja Pärsson, Kajsa Bergkvist, Tony... nej inte Tony, jag vägrar, men säg Stefan Holm och Carolina Klüft, Christian Olsson, Annika Sörenstam - vi har många stora att se upp till, hylla och älska - men ändå, ä-n-d-å, är Zlatan större än dem allihop. Han är inte bara en av världens bästa anfallare i världens absolut största sport utan den ojämförligt störste STJÄRNAN. Och han är från Malmö (sorry, men det kunde inte hjälpas).
Men det är inte bara Serie A, Premier League, La Liga och till sist VM i huvudet just nu. Det är bara två månader kvar till allsvensk start. Premiärnerverna har börjat dallra. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men nog känns det rätt bra i år? Tror att jag redan fått förtroende för Sören Åkeby. Det verkar i alla fall inte som om några matcher kommer att förloras på ork i alla fall. Ny favoritblogg som visar detta och endast (varning för alla andra) uppskattas av himmelsblåa nördar med stort fotbollshjärta; http://www.inkstore.se/blog/index.php - där Hasse Mattisson i detalj berättar om lagets förehavanden. När fanssidan Himmelriket gått från klarhet till oklarhet är detta sidan där man känner febern stiga.
Mycket mer kan man väl ändå inte önska sig en kall kväll i mitten av februari?
Men det är inte bara Serie A, Premier League, La Liga och till sist VM i huvudet just nu. Det är bara två månader kvar till allsvensk start. Premiärnerverna har börjat dallra. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men nog känns det rätt bra i år? Tror att jag redan fått förtroende för Sören Åkeby. Det verkar i alla fall inte som om några matcher kommer att förloras på ork i alla fall. Ny favoritblogg som visar detta och endast (varning för alla andra) uppskattas av himmelsblåa nördar med stort fotbollshjärta; http://www.inkstore.se/blog/index.php - där Hasse Mattisson i detalj berättar om lagets förehavanden. När fanssidan Himmelriket gått från klarhet till oklarhet är detta sidan där man känner febern stiga.
Mycket mer kan man väl ändå inte önska sig en kall kväll i mitten av februari?
Bokrearace
Tittar igenom bokreakataloger för att göra årets inköpslista. Men hittar ingen inspiration ens till detta. Vad är det som händer?
Nåja, nu har jag en gång för alla presentkort på 600 spänn som måste användas så jag lyckades hitta lite kokböcker. Verkar som om jag bara tänker på mat och färg nuförtiden.
Anyways; Italienska bufféer, Texmex, Toscana och Den nakna kocken blir årets kokbokskvot, kompletterat med Drömmen om ett hus på landet (för framtida bruk...), I skuggan av ett brott och Bob Dylans memoarer. 700 spänn - vecket kläpp!
Nåja, nu har jag en gång för alla presentkort på 600 spänn som måste användas så jag lyckades hitta lite kokböcker. Verkar som om jag bara tänker på mat och färg nuförtiden.
Anyways; Italienska bufféer, Texmex, Toscana och Den nakna kocken blir årets kokbokskvot, kompletterat med Drömmen om ett hus på landet (för framtida bruk...), I skuggan av ett brott och Bob Dylans memoarer. 700 spänn - vecket kläpp!
OS - ointressant
Vet inte vad det är med mig. Jag kan inte uppbåda någon som helst entusiasm kring detta vinter-OS. Möjligtvis, kanske kanske kanske, tar jag mig igenom några åk med Anja. Men kom inte dragande med några nyheter om Peter Forsberg eller annat hockeytjafs och ärligt talat så struntar jag rätt högaktningsfullt i om Sverige tar två guld i något påfund som ingen visste existerade förrän en törstande nation plötsligt kunde vittra medalj.
Men jag orkar faktiskt inte bry mig om det heller. I år är det fotbolls-VM. Allt annat bleknar.
Men jag orkar faktiskt inte bry mig om det heller. I år är det fotbolls-VM. Allt annat bleknar.
torsdag, februari 09, 2006
Pappa 60 år
Idag fyller min pappa 60 år. När han fyllde 50 trodde jag att det skulle kännas helt annorlunda på 60-årsdagen. Det lät så mycket äldre, tänkte jag då och såg framför mig en helt gråhårig pappa i glasögon med sådana där tjocka sextiotalsbågar jag sett min farfar ha på bild. Men liksom jag inte längre tycker att 30-åringar är gamla kärringar med halvvuxna ungar och som borde flytta på sig och ge plats för ungdomen tycker jag inte längre att 60-åringar är gamla gubbar och tanter som knappt kan klara sig själv. Jag tror inte att min bild av pappa överhuvudtaget förändrats sedan jag var liten. Han har liksom alltid varit... pappa. Med konstant ålder. 32 år äldre än jag.
Kanske det förändras den dagen krämporna kommer? När han inte längre är stöttepelaren utan trygghetslarmet? När det inte längre är honom jag frågar om allt möjligt, när han inte vill gå ensam till läkaren för då vet man inte hur det kan gå, när han inte vill ha kontakt med okända per telefon eftersom han inte hör vad de säger? Jag antar det. Då blir han nog gammal i mina ögon.
Det är konstigt att tänka sig att det inte är en evighet borta längre. Men det är å andra sidan väldigt skönt att inte heller är speciellt nära.
Kanske det förändras den dagen krämporna kommer? När han inte längre är stöttepelaren utan trygghetslarmet? När det inte längre är honom jag frågar om allt möjligt, när han inte vill gå ensam till läkaren för då vet man inte hur det kan gå, när han inte vill ha kontakt med okända per telefon eftersom han inte hör vad de säger? Jag antar det. Då blir han nog gammal i mina ögon.
Det är konstigt att tänka sig att det inte är en evighet borta längre. Men det är å andra sidan väldigt skönt att inte heller är speciellt nära.
Praktiskt arbete, pust
Alltså... min familj har ingen storslagen historik vad det gäller praktiskt arbete. Men vi hankar oss fram. Skruvar lite här, målar lite där. Anlitar hantverkar det börjar bli avancerat. Det kräver bara mycket tankearbete, god planering och en jäkla motivation. Därför tar det lite tid innan vi kommer igång. Men det blir noggrant gjort.
Nu ska kök och hall göras om hemma. Igår hämtades alltså diskmaskin (som inte kan användas eftersom det fattas både strömuttag och rör - hur störigt är inte det?), lämnades skåpdörrar och köptes färg. Det där med färg är inte helt lätt. Jag menar, man ska avgöra hur ett helt kök ska te sig utifrån en liten rektangel färgprov om typ 3x5 cm! Så det blir väl en del sömnlösa nätter framöver.
Det brukar bli det när vi malmströmare ska göra något praktiskt.
Nu ska kök och hall göras om hemma. Igår hämtades alltså diskmaskin (som inte kan användas eftersom det fattas både strömuttag och rör - hur störigt är inte det?), lämnades skåpdörrar och köptes färg. Det där med färg är inte helt lätt. Jag menar, man ska avgöra hur ett helt kök ska te sig utifrån en liten rektangel färgprov om typ 3x5 cm! Så det blir väl en del sömnlösa nätter framöver.
Det brukar bli det när vi malmströmare ska göra något praktiskt.
onsdag, februari 08, 2006
Pengarnas svarta hål
Jag imponeras av människor som har pengar i slutet av månaden. Som liksom kan gå ut och köpa jeans helt oberört dagen innan lön. Det är så svårt att förstå hur de gör. Jag menar, jag jobbar. Jag bor inte i ett upp till sista takbjälken belånat slott. Jag har inte bil. Inte barn. Inga fetestora plasma-tv:s på väggarna. Mina vinterskor har spruckit i sulan men jag lyckas aldrig prioritera in ett par nya i månadsbudgeten.
Förvirrande var ordet. Jag har tillbringat timmar, dagar, månader - år - på att luska ut vad allt detta kan bero på. Inlett projekt att spara kvitton men kommer aldrig ihåg det tillräckligt länge för att det ska vara lönt. Men okej, låt mig göra en uppskattning på de vardagliga inköpen som tär på lönekontot:
1. Mat (ca 35%)
2. Krogen (ca 25%)
3. Skivor (ca 8%)
4. Filmer och tv-serier på dvd (ca 7%)
5. Konsert eller bio (ca 4%)
6. Böcker (ca 3%)
Det är ju inga skrämmande siffor i sig. Men säg såhär då:
1. Mat (ca 35%)
2. Krogen (ca 25%)
3. Kulturkonsumtion (ca 22%)
Jag tittar ut över vårt bibliotek, sprängfyllt av dvd-filmer och -boxar, böcker huller om buller i hyllorna eftersom de inte får plats, skivor överallt - och inser att det förmodligen är precis så enkelt. Jag kan inte begränsa mig att gilla en grej.
Antar att det kostar lite att ligga på topp.
Förvirrande var ordet. Jag har tillbringat timmar, dagar, månader - år - på att luska ut vad allt detta kan bero på. Inlett projekt att spara kvitton men kommer aldrig ihåg det tillräckligt länge för att det ska vara lönt. Men okej, låt mig göra en uppskattning på de vardagliga inköpen som tär på lönekontot:
1. Mat (ca 35%)
2. Krogen (ca 25%)
3. Skivor (ca 8%)
4. Filmer och tv-serier på dvd (ca 7%)
5. Konsert eller bio (ca 4%)
6. Böcker (ca 3%)
Det är ju inga skrämmande siffor i sig. Men säg såhär då:
1. Mat (ca 35%)
2. Krogen (ca 25%)
3. Kulturkonsumtion (ca 22%)
Jag tittar ut över vårt bibliotek, sprängfyllt av dvd-filmer och -boxar, böcker huller om buller i hyllorna eftersom de inte får plats, skivor överallt - och inser att det förmodligen är precis så enkelt. Jag kan inte begränsa mig att gilla en grej.
Antar att det kostar lite att ligga på topp.
måndag, februari 06, 2006
Vanliga människor och lyckliga tider
Herregud, lyssnar på Pulps "Common people" och hela slutet av tonåren bara trillar över mig igen. Och just den tiden har jag faktiskt inget emot att återuppleva. Inga mutor, ingen världsfred, ingenting skulle få mig att gå igenom högstadiet en gång till - men gymnasiet var liksom då allt började. Nunnorna. Mikael Wiehe. Bob Dylan. Vem hade inte velat uppleva det för första gången igen?
C.J. forever
Den nya säsongen av Vita huset är den bästa sedan Aaron Sorkin slutade. Och nu ska C.J. blir chief of staff.
C.J! Självklart!
C.J! Självklart!
Knockad
Ibland hör man låtar man trodde man glömt och så knockas man på samma sätt som den allra första gången.
Just nu i mina lurar: "For a dancer" med Jackson Browne.
Just nu i mina lurar: "For a dancer" med Jackson Browne.
söndag, februari 05, 2006
Rootsy
Så var det klart, om någon vecka blir jag fast skribent på rootsy.nu. Framför allt recensioner men också krönikor och bäst-just-nu-listor kommer att levereras frekvent. Ska bli otroligt skönt att komma igång med skrivandet lite igen.
Söndagsmiddag
Köttfärslimpa med champinjonfyllning, senapsstuvad potatis och brysselkål.
Ja, jag säger då det.
onsdag, februari 01, 2006
Lavendel och surrande flugor
Ordet lavendel har jag för övrigt älskat ända sedan jag läste Anne på Grönkulla första gången.
Jag har också älskat själva berättelsen Anne på Grönkulla så att ryggen numera är alldeles sönderbruten. Den boken, tillsammans med Barnen i Bullerbyn och filmatiseringen av Rasmus på luffen (med Allan Edwall som luffaren), är de tre stora anledningarna till att jag totalromantiserar ett liv på landet. De tre och barndomssomrarna hos farmor i Tjörnarp.
Nu ska jag gifta mig i de trakterna. Bland korna. Och hagarna. Och de surrande flugorna.
Det blir en minnesvärd sommar och höst det här.
Jag har också älskat själva berättelsen Anne på Grönkulla så att ryggen numera är alldeles sönderbruten. Den boken, tillsammans med Barnen i Bullerbyn och filmatiseringen av Rasmus på luffen (med Allan Edwall som luffaren), är de tre stora anledningarna till att jag totalromantiserar ett liv på landet. De tre och barndomssomrarna hos farmor i Tjörnarp.
Nu ska jag gifta mig i de trakterna. Bland korna. Och hagarna. Och de surrande flugorna.
Det blir en minnesvärd sommar och höst det här.
Balkongodling '06
I år ska jag ta det här med odlingar på balkongen ett steg längre än ifjol. Njuta av värmen och av sommaren. Av dofterna. Friskheten. Så att man inte glömmer allt det där när februari precis börjat och mörkret tycks oändligt.
Så; fler krukor, fler blommor, fler kryddor. De som varit på vår balkong sitter säkert med ett snett leende och läser detta - men man måste ha visioner, eh? Problem är till för att lösas, så även platsbrist.
Följande kryddor använder jag ofta och de är alltså självskrivna:
Persilja, basilika och gräslök.
Dessa använder jag inte så ofta som jag vill, men de känns ändå rätt givna:
Dill, rosmarin, malört (till beska droppar, of course) och citronmeliss.
Svåraste katergorin så - de jag nästan aldrig använder men är rätt nyfiken på och därför måste odla i alla fall någon av dem:
Mejram, oregano, timjan, salvia och dragon.
Dessutom vill jag gärna ha en tomatplanta.
Och lavendel.
Och en ny, betydligt större, balkong.
Så; fler krukor, fler blommor, fler kryddor. De som varit på vår balkong sitter säkert med ett snett leende och läser detta - men man måste ha visioner, eh? Problem är till för att lösas, så även platsbrist.
Följande kryddor använder jag ofta och de är alltså självskrivna:
Persilja, basilika och gräslök.
Dessa använder jag inte så ofta som jag vill, men de känns ändå rätt givna:
Dill, rosmarin, malört (till beska droppar, of course) och citronmeliss.
Svåraste katergorin så - de jag nästan aldrig använder men är rätt nyfiken på och därför måste odla i alla fall någon av dem:
Mejram, oregano, timjan, salvia och dragon.
Dessutom vill jag gärna ha en tomatplanta.
Och lavendel.
Och en ny, betydligt större, balkong.
Hatar hatar hatar den här tiden på året
Alltså, ärligt. Jag är så trött på den här vintern. Trött på kylan, trött på snön, trött på slasket, trött på min vinterjacka, trött på att ständigt vara småsjuk, trött på att vandra omkring med tio kilo kläder på mig, trött på att vara blek, trött på sallad som inte smakar något, trött på att bara överleva.
Har tillbringat min andra sjukdag med att ligga med datorn i knäet och titta på Tinas senaste säsong i Mat. Inspelad i somras, men sol och glittrande hav i varenda bild...
Bara två månaders konstant mörker kvar nu.
Sedan kan det bli en till.
Eller två.
Har tillbringat min andra sjukdag med att ligga med datorn i knäet och titta på Tinas senaste säsong i Mat. Inspelad i somras, men sol och glittrande hav i varenda bild...
Bara två månaders konstant mörker kvar nu.
Sedan kan det bli en till.
Eller två.
måndag, januari 30, 2006
Förkyld och ynklig
Hade jag inte varit förkyld och ynklig hade jag med all säkerhet gått på om den fantastiska middagen i lördags (piquillos med chevrefyllning tillsammans med gudomlig sallad överströdd av parmesan och oxfilé som smälter i munnen ihop med torr men fyllig potatisgratäng och syrlig ostsås - hallå hallå).
Kanske hade jag också nämnt att vi trots bankade huvudvärk dagen efter lyckades få till en helt superb fisksoppa med hallonkaka och limegrädde till efterrätt.
Men jag orkar inte.
Varför blir jag förresten alltid så sugen på lösgodis när jag känner mig sjuk?
Kanske hade jag också nämnt att vi trots bankade huvudvärk dagen efter lyckades få till en helt superb fisksoppa med hallonkaka och limegrädde till efterrätt.
Men jag orkar inte.
Varför blir jag förresten alltid så sugen på lösgodis när jag känner mig sjuk?
lördag, januari 28, 2006
Det var bättre förr...
Har helt snöat in på härliga låtar från allas vårt femtio- och sextiotal. Den här blandningen går sjukt varm hemma just nu:
Will you still love me tomorrow (Shirelles)
These arms of mine (Otis Redding)
Oh girl (Chi-Lites)
Be My Baby (Ronettes)
Cry To Me (Solomon Burke)
Blueberry Hill (Fats Domino)
Spanish Harlem (Ben E. King)
Unchained Melody (Righteous Brothers)
In Dreams (Roy Orbison)
Walk right in (Rooftop Singers)
Da Doo Ron Ron (Crystals)
(I don't know why) But I do (Clarence "Frogman" Henry)
Peggy Sue (Buddy Holly)
Jimmy Mack (Martha Reeves & the Vandellas)
I know (Barbara George)
The Locomotion (Little Eva)
Wasted days and wasted nights (Freddy Fender)
Save the last dance for me (Drifters)
He's so fine (Chiffons)
Runaway (Del Shannon)
Only sixteen (Sam Cooke)
Rocket 88 (Ike Turner)
Will you still love me tomorrow (Shirelles)
These arms of mine (Otis Redding)
Oh girl (Chi-Lites)
Be My Baby (Ronettes)
Cry To Me (Solomon Burke)
Blueberry Hill (Fats Domino)
Spanish Harlem (Ben E. King)
Unchained Melody (Righteous Brothers)
In Dreams (Roy Orbison)
Walk right in (Rooftop Singers)
Da Doo Ron Ron (Crystals)
(I don't know why) But I do (Clarence "Frogman" Henry)
Peggy Sue (Buddy Holly)
Jimmy Mack (Martha Reeves & the Vandellas)
I know (Barbara George)
The Locomotion (Little Eva)
Wasted days and wasted nights (Freddy Fender)
Save the last dance for me (Drifters)
He's so fine (Chiffons)
Runaway (Del Shannon)
Only sixteen (Sam Cooke)
Rocket 88 (Ike Turner)
fredag, januari 27, 2006
Ett kval att se framemot!
EM-kvalet, som sätter igång i baksmällan efter de underbara VM-veckorna i sommar, är lottat. I mina ögon fick Sverige en drömlottning. Inte för att det blir enkelt. Utan för att det kommer att bli riktigt bra matcher.
GRUPP F:
Sverige, Spanien, Danmark, Lettland, Island, Nordirland, Lichtenstein.
Danmark! Spanien! Va?
Det kommer att bli riktigt tufft.
Gött.
GRUPP F:
Sverige, Spanien, Danmark, Lettland, Island, Nordirland, Lichtenstein.
Danmark! Spanien! Va?
Det kommer att bli riktigt tufft.
Gött.
Prylar - you gotta love them!
Hm, jag tror inte att jag någonsin levt i ett sådant tekniskt välstånd som nu. Jag är nöjd med min mobiltelefon, som är lättmanövrerad, lagom stor och klarar av det jag mest behöver (sms, mms och kalender). Min dator, bärbar för första gången i livet och endast ett år gammal, är hur bra som helst och snygg som pocker (Power Book, alltså - världens stilsäkraste datorer). TV:n är gördig, vi har dessutom en till i sovrummet, högtalarna och stereon är suveräna (den första riktiga, alltså inte micro, stereon jag haft med bra högtalare), jag har en vacker och lysande iPod (mina trogna läsare behöver väl inte mer info om den, va?), köksmaskinerna hopas i skåpen och snart kommer diskmaskinen (hallelujah). Så, igår, fick vi en digitalkamera i födelsedagspresent av mamma och Lasse. Åh! Nu är jag komplett!
Nej nej nej nej.
Jag är inte prylgalen. Alls.
Nej nej nej nej.
Jag är inte prylgalen. Alls.
torsdag, januari 26, 2006
Uttryck som ger mig kalla kårar #1
Det är något speciellt löjeväckande med män som använder ordet "brudar".
Meny ikväll
Ah, dessa födelsedagskalas... plockade undan igår inför firandet ikväll, tärnade rotfrukter till soppan och gjorde chokladkaka som jag inte har en aning om hur den blev.
MENY:
Rotfruktssoppa a la Lilly - kålrot, morötter, potatis, lök och palsternacka mixas tillsammans med kryddpeppar och dijonsenap. Till detta krutonger och knäckebröd med ost - såklart.
Chokladtårta a la Nigella - med marängbotten och ett stänk av rom.
MENY:
Rotfruktssoppa a la Lilly - kålrot, morötter, potatis, lök och palsternacka mixas tillsammans med kryddpeppar och dijonsenap. Till detta krutonger och knäckebröd med ost - såklart.
Chokladtårta a la Nigella - med marängbotten och ett stänk av rom.
Meny på Davidshall
På lördag blir det födelsedagsmiddag på Restaurang Davidshall! Min meny (tapasen delas med Richard):
TAPAS
Ensalada mixa - mixad sallad i fransk vinaigrette, strödd med rödlök, pinjenötter och riven parmesan.
Piquillos con chevre - honungschevrefyllda piquillos.
Queso manchego - manchegoost.
VARMRÄTT
Oxfilé toppad med knaperstekt Serranoskinka, sauterade champinjoner och grillad salladslök, till det en krämig brandysås med vår potatisgratäng och vitkålstzatziki vid sidan.
Mmm, till detta lite gott vin, en härlig cappuccino efteråt och kanske en pannacotta? Kan också bli en chocolatina (liten chokladtryffel) om jag är för mätt.
TAPAS
Ensalada mixa - mixad sallad i fransk vinaigrette, strödd med rödlök, pinjenötter och riven parmesan.
Piquillos con chevre - honungschevrefyllda piquillos.
Queso manchego - manchegoost.
VARMRÄTT
Oxfilé toppad med knaperstekt Serranoskinka, sauterade champinjoner och grillad salladslök, till det en krämig brandysås med vår potatisgratäng och vitkålstzatziki vid sidan.
Mmm, till detta lite gott vin, en härlig cappuccino efteråt och kanske en pannacotta? Kan också bli en chocolatina (liten chokladtryffel) om jag är för mätt.
onsdag, januari 25, 2006
Böcker på ingång
Visst ja! Ny bok till bokcirkeln (som möts igen i slutet av mars) blev "Lagt kort" av Joan Didion. Lisas val. Nästa gång är det hemma hos mig - jag har redan börjar klura lite på kandidater. Av detta skäl kan jag inte avslöja hela innehållet i min senaste bokbeställning på adlibris (älskade adlibris!), men i övrigt såg den ut såhär:
ÖSTERGREN, KLAS: GENTLEMEN
LARSSON, STIEG: MÄN SOM HATAR KVINNOR
JORDAHL, ANNELI: KLASS - ÄR DU FIN NOG
DIDION, JOAN: LAGT KORT
ÖSTERGREN, KLAS: GENTLEMEN
LARSSON, STIEG: MÄN SOM HATAR KVINNOR
JORDAHL, ANNELI: KLASS - ÄR DU FIN NOG
DIDION, JOAN: LAGT KORT
Slöa tankar men bråda dagar
Känns inte som om jag tänkt många intressanta tankar på sistone. Ibland är det så. Alltså, man är så upptagen med att leva (eller, i mitt fall, planera) att man inte kommer för sig att reflektera. Jag kan dock avlägga följande, inte helt intressanta, rapport från veckorna som gått:
- vi har nu satt datum, kyrka och festlokal till bröllopet. Överhuvudtaget är bröllopet i princip allt jag tänker på - när jag inte drömmer om goda ostar, bläddrar i nyinköpta kokböcker, fördömer min slöhet eller gör upp listor med saker jag borde fixa och bocka av.
- viktklubben på jobbet har haft nypremiär. Detta är tredje veckan, jag har på två veckor gått ner 0,7 kg. Vilken prestation! Eh?
- det är bestämt att vi ska göra ett återbesök på S:t Marcus Vinkällare med jobbet. Fredagen den 3:e februari är det dags!
- förra veckan var vi och såg "Mun mot mun" av Björn Runge. Jag, som fullkomligt älskade "Om jag vänder mig om", hade stora förväntningar - som till större delen infriades. Det är en extremt mörk och dyster film och jag kommer nog aldrig att se om den. Men jag gillar det på något sätt. Att han vågar ta ut svängarna så att de nästan slirar av banan. Betyg: 4.
- av de nya kokböckerna tyckte jag faktiskt nästan bäst om Tinas (den tredje, röda, boken). Men Nigella är alltid Nigella och Sopranos-boken innehåller självklart en hel del godbitar. Och dessutom en del roliga stories.
- också måndagssquashen har haft nypremiär. Med MYCKET smärtande rumpmuskler som följd. Nu blir det uppehåll i en vecka innan vi är tillbaka - då på tisdagar. Min kondition är för övrigt körd i botten efter en hel vinter utan minsta tillstymmelse till motion.
- det är mycket film på gång in på bio i vår. Redan har "Me and you and everyone we know" och "Matchpoint" haft premiär, i nästa vecka kommer "Brokeback mountain" och "Walk the line", därnäst "Förälskad, förvirrad", "Dråpet" och "Capote". Betygslistorna är förberedda.
- i nästa vecka ska det skaffas diskmaskin. Vi har bara väntat på den här förbannade lönen. Hata januari.
- bokåret har inte börjat lysande men nästa enligt planen ändå. Har snart läst två böcker vilket är tämligen i fas med målet. Ena boken var för bokcirkeln; "Till Afghanistan kommer gud bara för att gråta" - intressant (och sant) livsöde skrivet med ett okej språk. Hm. En 3:a. Trots en människoöde så hemskt, så tragiskt, men ändå så stolt och fyllt av tacksamhet och glädje - ändå har jag varken gråtit, knytit näven eller funderat särskilt mycket över mellan läsningarna. Inte ett jättebra betyg. Den andra boken? "Fans" av Fredrik Strage. Har bara läst ett kapitel men den verkar lovande. I sin genre. Strage kan skriva och han har hittat intressanta kufar, besatta av det många har i bakgrunden.
- nästa hemprojekt blir hallen. Måla om (i samma färg = vitt) både väggar och tak, dra om alla sladdar (den förra ägarinnan har dragit tjocka gråa sladdar över alla dörrlister genom hela hallen - som en grå tråd genom rummet kan man säga) och lägga nytt golv (fortfarande plastmatta - vi pratar trots allt om katternas start- och stoppsträcka - men en betydligt snyggare sådan). Efter diskmaskin och hall kommer i prioriteringsordning: 1. köket (spreja om skåpdörrar, måla om väggar, tak och skåpstommar). 2. badrummet (kakel, klinker, måla om tak, helt nytt porslin och nytt skåp. Det vi har nu är okej men sunkigt och omöjligt att få helt rent). 3. vardagsrummet (måla om tak och väggar). 4. klädkammaren (ta bort befintliga byråer och skåp för att effektivisera ytan betydligt och dessutom skapa ett städskåp). 5. ny spis (rostfri, med keramikhäll). 6. nya soffor. 7. slipa parkettgolvet i vardagsrummet. Antar att vi får sprida ut de här projekten under ett par år...
- "Krönikan" har hittills, efter tre avsnitt, motsvarat alla förväntingar. Det är en underbar serie. Jag ska börja om från början endera dagen. Och "Vita huset"s första avsnitt var lovande, liksom sista säsongens två första av "Six feet under". Nya storsatsningen "Rome", däremot, var inte min kopp te. Men det kunde man ana på förhand.
- jag har blivit vuxen. Undrar om det hade med det fasta jobbet, skruvdragaren eller förlovningen att göra - men numera är jag i alla fall både glad pensionssparare och uppe i tid på morgonen för att äta frukost hemma ("då känner man sig piggare när man kommer till jobbet" - herregud). Jag ber alla jag svikit om ursäkt. Men det var nog dags.
- vi har nu satt datum, kyrka och festlokal till bröllopet. Överhuvudtaget är bröllopet i princip allt jag tänker på - när jag inte drömmer om goda ostar, bläddrar i nyinköpta kokböcker, fördömer min slöhet eller gör upp listor med saker jag borde fixa och bocka av.
- viktklubben på jobbet har haft nypremiär. Detta är tredje veckan, jag har på två veckor gått ner 0,7 kg. Vilken prestation! Eh?
- det är bestämt att vi ska göra ett återbesök på S:t Marcus Vinkällare med jobbet. Fredagen den 3:e februari är det dags!
- förra veckan var vi och såg "Mun mot mun" av Björn Runge. Jag, som fullkomligt älskade "Om jag vänder mig om", hade stora förväntningar - som till större delen infriades. Det är en extremt mörk och dyster film och jag kommer nog aldrig att se om den. Men jag gillar det på något sätt. Att han vågar ta ut svängarna så att de nästan slirar av banan. Betyg: 4.
- av de nya kokböckerna tyckte jag faktiskt nästan bäst om Tinas (den tredje, röda, boken). Men Nigella är alltid Nigella och Sopranos-boken innehåller självklart en hel del godbitar. Och dessutom en del roliga stories.
- också måndagssquashen har haft nypremiär. Med MYCKET smärtande rumpmuskler som följd. Nu blir det uppehåll i en vecka innan vi är tillbaka - då på tisdagar. Min kondition är för övrigt körd i botten efter en hel vinter utan minsta tillstymmelse till motion.
- det är mycket film på gång in på bio i vår. Redan har "Me and you and everyone we know" och "Matchpoint" haft premiär, i nästa vecka kommer "Brokeback mountain" och "Walk the line", därnäst "Förälskad, förvirrad", "Dråpet" och "Capote". Betygslistorna är förberedda.
- i nästa vecka ska det skaffas diskmaskin. Vi har bara väntat på den här förbannade lönen. Hata januari.
- bokåret har inte börjat lysande men nästa enligt planen ändå. Har snart läst två böcker vilket är tämligen i fas med målet. Ena boken var för bokcirkeln; "Till Afghanistan kommer gud bara för att gråta" - intressant (och sant) livsöde skrivet med ett okej språk. Hm. En 3:a. Trots en människoöde så hemskt, så tragiskt, men ändå så stolt och fyllt av tacksamhet och glädje - ändå har jag varken gråtit, knytit näven eller funderat särskilt mycket över mellan läsningarna. Inte ett jättebra betyg. Den andra boken? "Fans" av Fredrik Strage. Har bara läst ett kapitel men den verkar lovande. I sin genre. Strage kan skriva och han har hittat intressanta kufar, besatta av det många har i bakgrunden.
- nästa hemprojekt blir hallen. Måla om (i samma färg = vitt) både väggar och tak, dra om alla sladdar (den förra ägarinnan har dragit tjocka gråa sladdar över alla dörrlister genom hela hallen - som en grå tråd genom rummet kan man säga) och lägga nytt golv (fortfarande plastmatta - vi pratar trots allt om katternas start- och stoppsträcka - men en betydligt snyggare sådan). Efter diskmaskin och hall kommer i prioriteringsordning: 1. köket (spreja om skåpdörrar, måla om väggar, tak och skåpstommar). 2. badrummet (kakel, klinker, måla om tak, helt nytt porslin och nytt skåp. Det vi har nu är okej men sunkigt och omöjligt att få helt rent). 3. vardagsrummet (måla om tak och väggar). 4. klädkammaren (ta bort befintliga byråer och skåp för att effektivisera ytan betydligt och dessutom skapa ett städskåp). 5. ny spis (rostfri, med keramikhäll). 6. nya soffor. 7. slipa parkettgolvet i vardagsrummet. Antar att vi får sprida ut de här projekten under ett par år...
- "Krönikan" har hittills, efter tre avsnitt, motsvarat alla förväntingar. Det är en underbar serie. Jag ska börja om från början endera dagen. Och "Vita huset"s första avsnitt var lovande, liksom sista säsongens två första av "Six feet under". Nya storsatsningen "Rome", däremot, var inte min kopp te. Men det kunde man ana på förhand.
- jag har blivit vuxen. Undrar om det hade med det fasta jobbet, skruvdragaren eller förlovningen att göra - men numera är jag i alla fall både glad pensionssparare och uppe i tid på morgonen för att äta frukost hemma ("då känner man sig piggare när man kommer till jobbet" - herregud). Jag ber alla jag svikit om ursäkt. Men det var nog dags.
söndag, januari 15, 2006
Usla nöjessidor
Sydsvenskans nöjessidor måste vara bland de sämsta av de stora tidningarnas. Idag, en söndag då tidningen har fler läsare och med mer tid att läsa än någon annan dag i veckan, slår man till med att på de tre sidor man har till sitt förfogande ha ett reportage om Fredrik Roos konstsamling, en mindre nyhet om SVT:s inriktning de närmaste två åren, en kort telefonare om TV4:s nya kändissajt, en recension av Operakonfetti på Musikteatern och en recension av hästshowen på Baltiska hallen. Plus notiser. Bara två bilder är i färg och de är små (två av Fredrik Roos tavlor).
Det är sunkigt, gammalt, tråkigt, sömnigt och ett fett skrik på hjälp.
Lägg därtill en redation utan profiler, utan stilister och helt utan passion.
Sydsvenskans nöje har varit uselt i många år.
Men ingenting händer.
Det är sunkigt, gammalt, tråkigt, sömnigt och ett fett skrik på hjälp.
Lägg därtill en redation utan profiler, utan stilister och helt utan passion.
Sydsvenskans nöje har varit uselt i många år.
Men ingenting händer.
tisdag, januari 10, 2006
Coolaste karaktärerna i Sopranos
1. Corrado (uncle Junior)
2. Sil
3. Christopher
4. Furio
5. Dr Melfi
Klart töntigast: Paulie
Klart töntigast #2: Artie Bucco
2. Sil
3. Christopher
4. Furio
5. Dr Melfi
Klart töntigast: Paulie
Klart töntigast #2: Artie Bucco
måndag, januari 09, 2006
Som det ska lagas mat
Jag är lättpåverkad. Jag är svag. Jag har lätt för att svepas med.
Nu är kokböckerna beställda.
Nu är kokböckerna beställda.
Nyårsrevy
Har för övrigt också lyckats klämma in en nyårsrevy i veckan. På Chokladfabriken bjöd Emil Jensen, Gonza Blatteskånska, Sanna Persson och Mikael Wiehe på en kavalkad av roliga och bitska nummer. Wiehe var arg och politisk som väntat, men också rätt kul i några sketcher och hade befriande självironi i ännu några nummer. Annars var själva sångnumren i huvudsak från hans senaste skiva vilket väl kanske kändes lite... sådär. Gonza var däremot Gonza som bara Gonza kan vara men utan att någonsin vara något annat än just Gonza. Det kändes dock som om det räckte. Eftersom Gonza nu en gång för alla är Gonza. Den stora överraskningen var faktiskt Emil Jensen som jag aldrig sett förut men som hade ett fantastiskt flöde av ord och sinne för detaljer som gjorde honom till lite av kvällens stjärna. Om det nu inte egentligen var Sanna Persson, som är en stor komisk begåvning. Hennes malmöitiska dialekt är klockren och kroppsspråket underbart. Jag skrattade bara hon kom upp på scen. En bra revy, förmodligen den bästa revyn jag sett men så ser jag heller inte många revyer. Eller något. Men ett par roliga timmar var det i alla fall!
Nytt år, nya ambitioner
Okidoki, nytt år, ny bloggbakgrund och nya ambitioner.
Men gamla vanor.
Har tillbringat hela helgen med att titta på Sopranosboxar och har nu mycket svårt att låt bli att köpa Artie Buccos kokbok, Tina Nordströms tredje, en GI-bok av Fredrik Paulún och Nigella Lawsons "Fest". Jag vill nämligen bara äta. Och laga mat. Omge mig med färska kryddor och örter, fina olivoljor, skimrande köksredskap och os ut i trappen.
Sopranos är fantastiskt.
Jag lyckades dock slita mig tillräckligt för att se Six feet under och Krönikan också. Hade ju varit retligt att missa början när man nu sett framemot en bra tv-vår så länge.
Tjobidoo och livet leker. Jag har fler avsnitt kvar i vår sista Sopranos-box!
Januari, pfft.
Men gamla vanor.
Har tillbringat hela helgen med att titta på Sopranosboxar och har nu mycket svårt att låt bli att köpa Artie Buccos kokbok, Tina Nordströms tredje, en GI-bok av Fredrik Paulún och Nigella Lawsons "Fest". Jag vill nämligen bara äta. Och laga mat. Omge mig med färska kryddor och örter, fina olivoljor, skimrande köksredskap och os ut i trappen.
Sopranos är fantastiskt.
Jag lyckades dock slita mig tillräckligt för att se Six feet under och Krönikan också. Hade ju varit retligt att missa början när man nu sett framemot en bra tv-vår så länge.
Tjobidoo och livet leker. Jag har fler avsnitt kvar i vår sista Sopranos-box!
Januari, pfft.
måndag, januari 02, 2006
Ljus i TV-mörkret
KRÖNIKAN börjar ny säsong på dansk TV den 8 januari - alltså på söndag! Fem färska avsnitt. Åh, hur ska det gå utan Erik?
VITA HUSET börjar ny säsong på SVT den 23 januari!
SIX FEET UNDER börjar sin sista säsong på Canal Plus den 6 januari - alltså på fredag! Jag har visserligen inte sett den nästsista säsongen men vem orkar egentligen vänta på SVT och deras förbannade, evighetslånga, uppehåll?
Dessutom; premiär på HBO:s nya satsning ROME på Canal Plus den 18 januari. Är inte en jättefan av kostymfilmer, men en serie som HBO gjort i samarbete med BBC kan väl ändå inte vara annat än välgjord?
Det ljusnar på TV-fronten!
VITA HUSET börjar ny säsong på SVT den 23 januari!
SIX FEET UNDER börjar sin sista säsong på Canal Plus den 6 januari - alltså på fredag! Jag har visserligen inte sett den nästsista säsongen men vem orkar egentligen vänta på SVT och deras förbannade, evighetslånga, uppehåll?
Dessutom; premiär på HBO:s nya satsning ROME på Canal Plus den 18 januari. Är inte en jättefan av kostymfilmer, men en serie som HBO gjort i samarbete med BBC kan väl ändå inte vara annat än välgjord?
Det ljusnar på TV-fronten!
lördag, december 31, 2005
Inget är som väntans tider
Av olika anledningar har årsrapporteringarna blivit försenade, jag ber om ursäkt för detta. Men firandet har varit långt, dagarna mörka och kalla och julborden omfattande.
Pga förhandlingstekniska skäl kan jag tyvärr inte heller lägga ut listorna på årets album eller låtar, så tills vidare får ni hålla tillgodo med övriga av årets tilldragelser - jag vet ju att mina läsare äääälskar listor.
SÅ - 2005 som jag minns det:
i livelåtar
”Bloody mother fucking asshole” (Martha Wainwright, KB, 6 december)
”They’re building walls around us now” (Moneybrother, KB, 30 april)
”Största skvallret i stan” (Eldkvarn, Victoria, 20 oktober)
”Blues från Sverige” (Tomas Andersson Wij, Palladium, 26 november)
”Tom Traubert’s blues” (Richard Lindgren, Metro, mars)
”Honky tonk women” (Truetones & Pelle Lindström, Bakfickan, 12 maj)
”Love vibration” (Josh Rouse, KB, 19 mars)
”Cryin’” (Raul Malo, KB, 13 april)
”Gökungen” (Mikael Wiehe & Snibb, Victoria, x november)
”Milky way” (Bap Kennedy, KB, 25 april)
i konserter
Martha Wainwright (KB, 6 december)
Eldkvarn (Victoria, 20 oktober)
Moneybrother (KB, 30 april)
Tomas Andersson Wij (Palladium, 26 november)
Richard Lindgren (Spotfestival, Århus 11 juni)
Josh Rouse (KB, 19 mars)
Kent (Limhamnsfältet, 20 maj)
Raul Malo (KB, 13 april)
Bap Kennedy (KB, 25 april)
Son Volt (KB, 25 april)
i böcker
”Timmarna” (Michael Cunningham, 1999)
”Och solen har sin gång” (Ernest Hemingway, 1926)
”Med uppenbar känsla för stil” (Stephan Mendel-Enk, 2004)
”Sorgenfri” (Mary Andersson, 1979)
”Priset på vatten i Finistère” (Bodil Malmsten, 2001)
”Mrs Dalloway” (Virginia Woolf, 1925)
”Änglar och demoner” (Dan Brown, 2000)
”Stig Dagerman” (Olof Lagercrantz, 1958)
”31 låtar” (Nick Hornby, 2003)
”Egalias döttrar” (Gerd Brantenberg, 1977)
i filmer från tidigare år
”Interiors” (Woody Allen, 1978)
”Om jag vänder mig om” (Björn Runge, 2003)
”Masjävlar” (Maria Blom, 2004)
”Den tredje mannen” (Carol Reed, 1949)
”Super size me” (Morgan Spurlock, 2004)
”Så som i himmelen” (Kay Pollak, 2004)
”Bara en dag” (Richard Linklater, 2004)
i årets filmer
”Hotell Rwanda” (Terry George) England
”Dolt hot” (Michael Haneke) Frankrike
”En långvarig förlovning” (Jean-Pierre Jeunet) Frankrike
”Bröder” (Susanne Bier) Danmark
”Broken flowers” (Jim Jarmusch) USA
”Attentatet mot Richard Nixon” (Niels Mueller) USA
”Sideways” (Alexander Payne) USA
”Finding neverland” (Marc Forster) England/USA
”Undergången” (Oliver Hirschbiegel) Tyskland
”Zozo” (Josef Fares) Sverige
i bloggar
Fredrik Virtanen (http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/)
Daniel Lindström (http://windstorms.blogspot.com/)
Johan Hilton (http://johanhilton.blogg.se/)
Anna Hellsten (http://www.modernista.se/anna/)
Isobel Hadley-Kamptz (http://isobelsverkstad.blogspot.com/)
Hanna Flodr (http://mammamu.blogspot.com/)
Martin Degrell (http://degrell.blogspot.com/)
Linna Johansson (http://www.modernista.se/linna/)
Bodil Malmsten (http://www.finistere.se/)
Andreas Ekström (http://www.andreasekstrom.se/)
i tv:
Sex and the city
Lasermannen
Krönikan
Frasier
Seinfeld
samt en evig väntan på serier vars säsongsuppehåll tycks oändliga
i drycker:
Ferdinand (mörk)
Cavan på champagnerian vid Picassomuséet i Barcelona
Bloody Mary
Julsnaps (hemmagjord)
La Grola (rött vin anno 1992, på S:t Markus vinkällare)
Glögg (hemmagjord)
Mjölk
Guinness
Gin & Tonic
Årets…
sämsta bok: ”Matildas sista vals” (Tamara McKinley)
mest lästa: Håkan Nesser
bokbesvikelse: ”Mannen utan öde” (Imre Kertész)
tändvätska: Lasse Anrell
malmöbok: ”Verkan” (Torbjörn Flygt)
filmbesvikelse: Million dollar baby (Clint Eastwood)
sämsta film: Shall we dance (Paul Chelsom)
uppvaknande: första kallbadet i våras
snöigaste: MFF-Brann i Royal League
besvikelse: MFF
inköp: iPod nano!
husmorsprojekt: löjromssill, senapssill, chilisill, mörk grovsenap, ljus senap till julen samt höstens begivelse: de inlagda gurkorna
magasin: Offside
snackis: Glykemiskt Index
miss: Kalle och chokladfabriken (man ser framemot något i ett halvår och går sedan inte och ser den)
biograf: Biopalatset (Sandrew sände det mesta av det bästa)
dyraste: 179:- i gymavgift sista halvåret ger… ungefär 200:- per träningstillfälle
traditionella matfest: hemkokta kräftor i Abbekås
nymodighet: balkong
middagsfest: julmiddagen hemma hos oss – årets julbord alla kategorier
middag: S:t Markus Vinkällare med Hockey och Anders
smörrebröd: Puk, Vandkusten i Köpenhamn
mest chockartade: Hockey berättar att hon och Anders ska ha barn
mest glädjande: när det sjunkit in att Hockey och Anders ska ha barn
näst mest glädjande: Ulli och Jockes förlovning
nästnäst mest glädjande: Hockey och Anders förlovning
absolut mest glädjande egentligen: min egen förlovning!
resmål: Köpenhamn, fler gånger än något annat år
fenomen: bloggarna, av alla och överallt. Trevligt!
infall: när Jockes medhavda hårdrocksskiva åkte ut i bushen på midsommar och aldrig mer återsågs
snyggaste: tunnlarna på Richard i en trädgård på Skånes sydkust
tapas: champagnerian vid Picassomuséet i Barcelona. Always.
högtid: midsommar i Gislöv. God mat, bästa vänner, soligt väder, gördig trädgårdsterrass, utsikt mot havet och mycket öl. Bästa midsommaren i mitt liv.
politiska besvikelse: när feministiska frågor äntligen kom upp på agendan förlöjligades de – av män som kvinnor
roligaste nätfilm: Knappnytt: Darin
kärleksfest: Micke & Cias bröllop, of course
varuhus: IKEA
musiknyhet: Martha Wainwright räddade ett annars rätt tråkigt nykomlingsår
Pga förhandlingstekniska skäl kan jag tyvärr inte heller lägga ut listorna på årets album eller låtar, så tills vidare får ni hålla tillgodo med övriga av årets tilldragelser - jag vet ju att mina läsare äääälskar listor.
SÅ - 2005 som jag minns det:
i livelåtar
”Bloody mother fucking asshole” (Martha Wainwright, KB, 6 december)
”They’re building walls around us now” (Moneybrother, KB, 30 april)
”Största skvallret i stan” (Eldkvarn, Victoria, 20 oktober)
”Blues från Sverige” (Tomas Andersson Wij, Palladium, 26 november)
”Tom Traubert’s blues” (Richard Lindgren, Metro, mars)
”Honky tonk women” (Truetones & Pelle Lindström, Bakfickan, 12 maj)
”Love vibration” (Josh Rouse, KB, 19 mars)
”Cryin’” (Raul Malo, KB, 13 april)
”Gökungen” (Mikael Wiehe & Snibb, Victoria, x november)
”Milky way” (Bap Kennedy, KB, 25 april)
i konserter
Martha Wainwright (KB, 6 december)
Eldkvarn (Victoria, 20 oktober)
Moneybrother (KB, 30 april)
Tomas Andersson Wij (Palladium, 26 november)
Richard Lindgren (Spotfestival, Århus 11 juni)
Josh Rouse (KB, 19 mars)
Kent (Limhamnsfältet, 20 maj)
Raul Malo (KB, 13 april)
Bap Kennedy (KB, 25 april)
Son Volt (KB, 25 april)
i böcker
”Timmarna” (Michael Cunningham, 1999)
”Och solen har sin gång” (Ernest Hemingway, 1926)
”Med uppenbar känsla för stil” (Stephan Mendel-Enk, 2004)
”Sorgenfri” (Mary Andersson, 1979)
”Priset på vatten i Finistère” (Bodil Malmsten, 2001)
”Mrs Dalloway” (Virginia Woolf, 1925)
”Änglar och demoner” (Dan Brown, 2000)
”Stig Dagerman” (Olof Lagercrantz, 1958)
”31 låtar” (Nick Hornby, 2003)
”Egalias döttrar” (Gerd Brantenberg, 1977)
i filmer från tidigare år
”Interiors” (Woody Allen, 1978)
”Om jag vänder mig om” (Björn Runge, 2003)
”Masjävlar” (Maria Blom, 2004)
”Den tredje mannen” (Carol Reed, 1949)
”Super size me” (Morgan Spurlock, 2004)
”Så som i himmelen” (Kay Pollak, 2004)
”Bara en dag” (Richard Linklater, 2004)
i årets filmer
”Hotell Rwanda” (Terry George) England
”Dolt hot” (Michael Haneke) Frankrike
”En långvarig förlovning” (Jean-Pierre Jeunet) Frankrike
”Bröder” (Susanne Bier) Danmark
”Broken flowers” (Jim Jarmusch) USA
”Attentatet mot Richard Nixon” (Niels Mueller) USA
”Sideways” (Alexander Payne) USA
”Finding neverland” (Marc Forster) England/USA
”Undergången” (Oliver Hirschbiegel) Tyskland
”Zozo” (Josef Fares) Sverige
i bloggar
Fredrik Virtanen (http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/)
Daniel Lindström (http://windstorms.blogspot.com/)
Johan Hilton (http://johanhilton.blogg.se/)
Anna Hellsten (http://www.modernista.se/anna/)
Isobel Hadley-Kamptz (http://isobelsverkstad.blogspot.com/)
Hanna Flodr (http://mammamu.blogspot.com/)
Martin Degrell (http://degrell.blogspot.com/)
Linna Johansson (http://www.modernista.se/linna/)
Bodil Malmsten (http://www.finistere.se/)
Andreas Ekström (http://www.andreasekstrom.se/)
i tv:
Sex and the city
Lasermannen
Krönikan
Frasier
Seinfeld
samt en evig väntan på serier vars säsongsuppehåll tycks oändliga
i drycker:
Ferdinand (mörk)
Cavan på champagnerian vid Picassomuséet i Barcelona
Bloody Mary
Julsnaps (hemmagjord)
La Grola (rött vin anno 1992, på S:t Markus vinkällare)
Glögg (hemmagjord)
Mjölk
Guinness
Gin & Tonic
Årets…
sämsta bok: ”Matildas sista vals” (Tamara McKinley)
mest lästa: Håkan Nesser
bokbesvikelse: ”Mannen utan öde” (Imre Kertész)
tändvätska: Lasse Anrell
malmöbok: ”Verkan” (Torbjörn Flygt)
filmbesvikelse: Million dollar baby (Clint Eastwood)
sämsta film: Shall we dance (Paul Chelsom)
uppvaknande: första kallbadet i våras
snöigaste: MFF-Brann i Royal League
besvikelse: MFF
inköp: iPod nano!
husmorsprojekt: löjromssill, senapssill, chilisill, mörk grovsenap, ljus senap till julen samt höstens begivelse: de inlagda gurkorna
magasin: Offside
snackis: Glykemiskt Index
miss: Kalle och chokladfabriken (man ser framemot något i ett halvår och går sedan inte och ser den)
biograf: Biopalatset (Sandrew sände det mesta av det bästa)
dyraste: 179:- i gymavgift sista halvåret ger… ungefär 200:- per träningstillfälle
traditionella matfest: hemkokta kräftor i Abbekås
nymodighet: balkong
middagsfest: julmiddagen hemma hos oss – årets julbord alla kategorier
middag: S:t Markus Vinkällare med Hockey och Anders
smörrebröd: Puk, Vandkusten i Köpenhamn
mest chockartade: Hockey berättar att hon och Anders ska ha barn
mest glädjande: när det sjunkit in att Hockey och Anders ska ha barn
näst mest glädjande: Ulli och Jockes förlovning
nästnäst mest glädjande: Hockey och Anders förlovning
absolut mest glädjande egentligen: min egen förlovning!
resmål: Köpenhamn, fler gånger än något annat år
fenomen: bloggarna, av alla och överallt. Trevligt!
infall: när Jockes medhavda hårdrocksskiva åkte ut i bushen på midsommar och aldrig mer återsågs
snyggaste: tunnlarna på Richard i en trädgård på Skånes sydkust
tapas: champagnerian vid Picassomuséet i Barcelona. Always.
högtid: midsommar i Gislöv. God mat, bästa vänner, soligt väder, gördig trädgårdsterrass, utsikt mot havet och mycket öl. Bästa midsommaren i mitt liv.
politiska besvikelse: när feministiska frågor äntligen kom upp på agendan förlöjligades de – av män som kvinnor
roligaste nätfilm: Knappnytt: Darin
kärleksfest: Micke & Cias bröllop, of course
varuhus: IKEA
musiknyhet: Martha Wainwright räddade ett annars rätt tråkigt nykomlingsår
torsdag, december 22, 2005
Vuxenpoäng
Okej, nu har jag fast jobb. Jag är fast. På jobbet. Många vuxenpoäng som trillar in på det va?
Ännu värre kanske att jag nu också är stolt ägare till en skruvdragare...
Så är man inte långt från 30 heller.
Ännu värre kanske att jag nu också är stolt ägare till en skruvdragare...
Så är man inte långt från 30 heller.
2004 - Ritter, Andersson Wij och Gondry
ALBUM:
Josh Ritter: Hello starling
Grand Drive: Lights in this town are too many to count
Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
Loretta Lynn: Van Lear rose
Sam Phillips: A boot and a shoe
Ron Sexsmith: Retriever
Kimmie Rhodes: Windblown
Patti Scialfa: 23rd Street lullaby
Creekdippers: Poltical manifest
Iris Dement: Lifeline
LÅTAR:
Tomas Andersson Wij: Tommy och hans mamma
Josh Ritter: Bright smile
Ron Sexsmith: Hard bargain
Grant Lee Phillips: Susanna Little
Grand Drive: Santa Rita
Loretta Lynn: Miss being mrs
Iris Dement: Fill my way with love
Nick Cave & the bad seeds: Babe, you turn me on
Creekdippers: Walk with them
Norah Jones: What am I to you?
FILMER:
Eternal Sunshine of the Spotless Mind (Michel Gondry)
Big Fish (Tim Burton)
Lost in translation (Sofia Coppola)
Super Size Me (Morgan Spurlock)
21 Gram (Alejandro Gonzáles Iñárritu)
Bara en dag (Richard Linklater)
Masjävlar (Maria Blom)
Dålig uppfostran (Pedro Almodòvar)
Galen i kärlek (Nancy Meyers)
Fahrenheit 9/11 (Michael Moore)
Årets hemskaste filmupplevelse: Flicka med pärlörhänge (Peter Webber). Förväntningarna var höga, jag menar Scarlett Johansson och Colin Firth – men filmen blaha. Såsig, långtråkig och ja, trist helt enkelt.
Josh Ritter: Hello starling
Grand Drive: Lights in this town are too many to count
Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
Loretta Lynn: Van Lear rose
Sam Phillips: A boot and a shoe
Ron Sexsmith: Retriever
Kimmie Rhodes: Windblown
Patti Scialfa: 23rd Street lullaby
Creekdippers: Poltical manifest
Iris Dement: Lifeline
LÅTAR:
Tomas Andersson Wij: Tommy och hans mamma
Josh Ritter: Bright smile
Ron Sexsmith: Hard bargain
Grant Lee Phillips: Susanna Little
Grand Drive: Santa Rita
Loretta Lynn: Miss being mrs
Iris Dement: Fill my way with love
Nick Cave & the bad seeds: Babe, you turn me on
Creekdippers: Walk with them
Norah Jones: What am I to you?
FILMER:
Eternal Sunshine of the Spotless Mind (Michel Gondry)
Big Fish (Tim Burton)
Lost in translation (Sofia Coppola)
Super Size Me (Morgan Spurlock)
21 Gram (Alejandro Gonzáles Iñárritu)
Bara en dag (Richard Linklater)
Masjävlar (Maria Blom)
Dålig uppfostran (Pedro Almodòvar)
Galen i kärlek (Nancy Meyers)
Fahrenheit 9/11 (Michael Moore)
Årets hemskaste filmupplevelse: Flicka med pärlörhänge (Peter Webber). Förväntningarna var höga, jag menar Scarlett Johansson och Colin Firth – men filmen blaha. Såsig, långtråkig och ja, trist helt enkelt.
onsdag, december 21, 2005
2003 - Jayhawks och Clint Eastwood
ALBUM:
Jayhawks: Rainy day music
Damien Rice: O
Tomas Andersson Wij: Blues från Sverige (ep)
Lucinda Williams: World without tears
Timbuktu: The båtten is nådd
Josh Rouse: 1972
Richard Lindgren: Postcard from elsewhere
Moneybrother: Blood panic
Rickie Lee Jones: The evening fo my best day
Bart Davenport: Game preserve
LÅTAR:
Jayhawks: All the right reasons
Tomas Andersson Wij: Blues från Sverige
Rickie Lee Jones: Tell somebody
Damien Rice: Volcano
Lucinda Williams: Those three days
Richard Lindgren: Lone star blues
Timbuktu: Dynamit
Josh Rouse: Comeback (light therapy)
Moneybrother: It's been hurting all the way with you Joanna
Kelly Joe Phelps: Waiting for Marty
FILMER:
Mystic river (Clint Eastwood)
Om jag vänder mig om (Björn Runge)
Timmarna (Stephen Daldry)
Guds stad (Fernando Meirelles)
The Pianist (Roman Polanski)
Bowling for Columbine (Michael Moore)
Far from heaven (Todd Haynes)
Sagan om ringen - konungens återkomst (Peter Jackson)
About Smith (Alexander Payne)
25th hour (Spike Lee)
Årets hemskaste filmupplevelse: The Ring (Gore Verninski). Samma övernaturliga dravel som i Mothman. Det sägs att den japanska originalfilmen är av helt annan klass, men jag känner mig inte speciellt sugen på att se den. Trots att det inte kan vara sämre än det här amerikanska tramset.
Jayhawks: Rainy day music
Damien Rice: O
Tomas Andersson Wij: Blues från Sverige (ep)
Lucinda Williams: World without tears
Timbuktu: The båtten is nådd
Josh Rouse: 1972
Richard Lindgren: Postcard from elsewhere
Moneybrother: Blood panic
Rickie Lee Jones: The evening fo my best day
Bart Davenport: Game preserve
LÅTAR:
Jayhawks: All the right reasons
Tomas Andersson Wij: Blues från Sverige
Rickie Lee Jones: Tell somebody
Damien Rice: Volcano
Lucinda Williams: Those three days
Richard Lindgren: Lone star blues
Timbuktu: Dynamit
Josh Rouse: Comeback (light therapy)
Moneybrother: It's been hurting all the way with you Joanna
Kelly Joe Phelps: Waiting for Marty
FILMER:
Mystic river (Clint Eastwood)
Om jag vänder mig om (Björn Runge)
Timmarna (Stephen Daldry)
Guds stad (Fernando Meirelles)
The Pianist (Roman Polanski)
Bowling for Columbine (Michael Moore)
Far from heaven (Todd Haynes)
Sagan om ringen - konungens återkomst (Peter Jackson)
About Smith (Alexander Payne)
25th hour (Spike Lee)
Årets hemskaste filmupplevelse: The Ring (Gore Verninski). Samma övernaturliga dravel som i Mothman. Det sägs att den japanska originalfilmen är av helt annan klass, men jag känner mig inte speciellt sugen på att se den. Trots att det inte kan vara sämre än det här amerikanska tramset.
tisdag, december 20, 2005
Leo är död
John Spencer, som spelar Leo McGarry i Vita huset, har avlidit 58 år gammal. Därmed försvann en av mina stora fiktiva hjältar.
2002 - Solomon Burke, Wilco och Robert Altman
ALBUM:
Solomon Burke: Don't give up on me
Wilco: Yankee hotel foxtrot
Paul Westerberg: Stereo
Timbuktu: Watt's dö madderfakking diil?
Kent: Vapen & ammunition
Rosie Thomas: When we were small
Jesse Malin: The fine art of self destruction
Norah Jones: Come away with me
Mando Diao: Bring ’em in
Steve Earle: Jerusalem
LÅTAR:
Wilco: Jesus etc.
Solomon Burke: None of us are free
Mando Diao: Motown blood
Timbuktu: Gott folk
Kent: Sverige
Paul Westerberg: Got you down
Rosie Thomas: Two dollar shoes
Bruce Springsteen: My city of ruins
Jesse Malin: Brooklyn
Beth Orton: Concrete sky
FILMER (måste ha med 11, omöjligt att sålla bort den sista):
Gosford Park (Robert Altman)
Lilja forever (Lukas Moodysson)
Dinner rush (Bob Giraldi)
Älskar dig för evigt (Susanne Bier)
Ocean´s eleven (Steven Soderbergh)
Monster’s ball (Marc Forster)
The Others (Alejandro Amenàbar)
Blådårar 2 - Vägen tillbaka (Fredrik Gertten, Magnus Gertten & Stefan Berg)
Muraren (Stefan Jarl)
Tala med henne (Pedro Almodóvar)
Ghost world (Terry Zwigoff)
Årets hemskaste filmupplevelse: Mothman (Douglas TenNapel) och Skruva den som Beckham (Gurinder Chadha). Den första med Richard Gere (det tenderar verkligen till att bli ett mönster) om urtråkiga övernaturligheter, myter och allmänt tjafs. Fattar inte varför jag envisas med att se sådana filmer när jag vet att jag hatar dem. Vad det gäller Skruva den som Beckham var problemet ett helt annat; en komedi så indränkt i smör att humorn försvunnit.
Solomon Burke: Don't give up on me
Wilco: Yankee hotel foxtrot
Paul Westerberg: Stereo
Timbuktu: Watt's dö madderfakking diil?
Kent: Vapen & ammunition
Rosie Thomas: When we were small
Jesse Malin: The fine art of self destruction
Norah Jones: Come away with me
Mando Diao: Bring ’em in
Steve Earle: Jerusalem
LÅTAR:
Wilco: Jesus etc.
Solomon Burke: None of us are free
Mando Diao: Motown blood
Timbuktu: Gott folk
Kent: Sverige
Paul Westerberg: Got you down
Rosie Thomas: Two dollar shoes
Bruce Springsteen: My city of ruins
Jesse Malin: Brooklyn
Beth Orton: Concrete sky
FILMER (måste ha med 11, omöjligt att sålla bort den sista):
Gosford Park (Robert Altman)
Lilja forever (Lukas Moodysson)
Dinner rush (Bob Giraldi)
Älskar dig för evigt (Susanne Bier)
Ocean´s eleven (Steven Soderbergh)
Monster’s ball (Marc Forster)
The Others (Alejandro Amenàbar)
Blådårar 2 - Vägen tillbaka (Fredrik Gertten, Magnus Gertten & Stefan Berg)
Muraren (Stefan Jarl)
Tala med henne (Pedro Almodóvar)
Ghost world (Terry Zwigoff)
Årets hemskaste filmupplevelse: Mothman (Douglas TenNapel) och Skruva den som Beckham (Gurinder Chadha). Den första med Richard Gere (det tenderar verkligen till att bli ett mönster) om urtråkiga övernaturligheter, myter och allmänt tjafs. Fattar inte varför jag envisas med att se sådana filmer när jag vet att jag hatar dem. Vad det gäller Skruva den som Beckham var problemet ett helt annat; en komedi så indränkt i smör att humorn försvunnit.
måndag, december 19, 2005
2001 - Lucinda Williams och Jean Paul Jeunet
ALBUM:
Lucinda Williams: Essence
Nick Lowe: The Convincer
Ryan Adams: Gold
Rodney Crowell: The Houston kid
Mary Gauthier: Drag queens in limousines
Ed Harcourt: Here be monsters
Stina Nordenstam: This is
White stripes: White blood cells
Whiskeytown: Pneumonia
Strokes: Is this it
LÅTAR:
Lucinda Williams: I envy the wind
Rodney Crowell: I wish it would rain
Mary Gauthier: Different kind of gone
Ryan Adams: La cienga just smiled
Bob Dylan: Po' boy
Tindersticks: People keep comin' around
Nick Lowe: Lately I've let things slide
Ed Harcourt: Apple of my eye
Whiskeytown: Don't wanna know why
Stina Nordenstam: Sharon and hope
FILMER:
Amelie från Montmartre (Jean Paul Jeunet)
Almost famous (Cameron Crowe)
Italienska för nybörjare (Lone Scherfig)
In the mood for love (Wong Kar-Wai)
Sagan om ringen (Peter Jackson)
Far till staden (Magnus Gertten & Stefan Berg)
Apocalypse now redux (Francis Ford Coppola)
Crouching tiger hidden dragon (Ang Lee)
Så vit som en snö (Jan Troell)
Chocolat (Lasse Hallström)
Årets hemskaste filmupplevelse: Moulin Rouge (Baz Luhrmann). Sorry, inte min grej bara.
Lucinda Williams: Essence
Nick Lowe: The Convincer
Ryan Adams: Gold
Rodney Crowell: The Houston kid
Mary Gauthier: Drag queens in limousines
Ed Harcourt: Here be monsters
Stina Nordenstam: This is
White stripes: White blood cells
Whiskeytown: Pneumonia
Strokes: Is this it
LÅTAR:
Lucinda Williams: I envy the wind
Rodney Crowell: I wish it would rain
Mary Gauthier: Different kind of gone
Ryan Adams: La cienga just smiled
Bob Dylan: Po' boy
Tindersticks: People keep comin' around
Nick Lowe: Lately I've let things slide
Ed Harcourt: Apple of my eye
Whiskeytown: Don't wanna know why
Stina Nordenstam: Sharon and hope
FILMER:
Amelie från Montmartre (Jean Paul Jeunet)
Almost famous (Cameron Crowe)
Italienska för nybörjare (Lone Scherfig)
In the mood for love (Wong Kar-Wai)
Sagan om ringen (Peter Jackson)
Far till staden (Magnus Gertten & Stefan Berg)
Apocalypse now redux (Francis Ford Coppola)
Crouching tiger hidden dragon (Ang Lee)
Så vit som en snö (Jan Troell)
Chocolat (Lasse Hallström)
Årets hemskaste filmupplevelse: Moulin Rouge (Baz Luhrmann). Sorry, inte min grej bara.
2000 - Ryan Adams och Paul Thomas Anderson
ALBUM:
Ryan Adams: Heartbreaker
Tomas Andersson Wij: Ett slag för dig
Neal Casal: Anytime tomorrow
Johnny Cash: American recordings III: Solitary man
Billy Bragg & Wilco: Mermaid Avenue vol II
Original Harmony Ridge Creekdippers: My own Jo Ellen
Warren Zevon: Life'll kill ya
16 Horsepower: Secret south
Emmylou Harris: Red dirt girl
Jayhawks: Smile
LÅTAR:
Ryan Adams: Oh my sweet Carolina
Bob Dylan: Things have changed
Jayhawks: A break in the clouds
Neal Casal: Time down the wind
Billy Bragg & Wilco: Joe DiMaggio done it again
Warren Zevon: Hostage-O
16 Horsepower: Poor mouth
Rickie Lee Jones: For no one
Tomas Andersson Wij: Du skulle tagit det helt fel
Mikael Wiehe: Det här är mitt land
FILMER:
Magnolia (Paul Thomas Anderson)
Blinkande lyktor (Anders Thomas Jensen)
Boys don't cry (Kimberly Peirce)
I huvudet på John Malkovich (Spike Jonze)
Tillsammans (Lukas Moodysson)
O brother, where art thou? (Joel Coen)
Den enda rätta (Susanne Bier)
High fidelity (Stephen Frears)
Jalla! Jalla! (Josef Fares)
Wonder boys (Curtis Hanson)
Årets hemskaste filmupplevelse: Dancer in the dark (Lars Von Trier). Bläääää.
Ryan Adams: Heartbreaker
Tomas Andersson Wij: Ett slag för dig
Neal Casal: Anytime tomorrow
Johnny Cash: American recordings III: Solitary man
Billy Bragg & Wilco: Mermaid Avenue vol II
Original Harmony Ridge Creekdippers: My own Jo Ellen
Warren Zevon: Life'll kill ya
16 Horsepower: Secret south
Emmylou Harris: Red dirt girl
Jayhawks: Smile
LÅTAR:
Ryan Adams: Oh my sweet Carolina
Bob Dylan: Things have changed
Jayhawks: A break in the clouds
Neal Casal: Time down the wind
Billy Bragg & Wilco: Joe DiMaggio done it again
Warren Zevon: Hostage-O
16 Horsepower: Poor mouth
Rickie Lee Jones: For no one
Tomas Andersson Wij: Du skulle tagit det helt fel
Mikael Wiehe: Det här är mitt land
FILMER:
Magnolia (Paul Thomas Anderson)
Blinkande lyktor (Anders Thomas Jensen)
Boys don't cry (Kimberly Peirce)
I huvudet på John Malkovich (Spike Jonze)
Tillsammans (Lukas Moodysson)
O brother, where art thou? (Joel Coen)
Den enda rätta (Susanne Bier)
High fidelity (Stephen Frears)
Jalla! Jalla! (Josef Fares)
Wonder boys (Curtis Hanson)
Årets hemskaste filmupplevelse: Dancer in the dark (Lars Von Trier). Bläääää.
fredag, december 16, 2005
1999 - Sexsmith, Eldkvarn och Almodòvar
ALBUM:
Ron Sexsmith: Whereabouts
Eldkvarn: Limbo
Paul Westerberg: Suicaine gratifaction
Wilco: Summerteeth
Willard Grant Conspiracy: Mojave
Beth Orton: Central reservation
Tindersticks: Simple pleasure
Magnus Lindberg: Ljus i natten
Steve Earle: The mountain
Tim Easton: Special 20
LÅTAR:
Eldkvarn: Nådens hand
Ron Sexsmith: Riverbed
Paul Westerberg: Born for me
Tom Waits: Hold on
Tindersticks: Can we start again
Beth Orton: Feel to believe
Tim Easton: Troublesome kind
Wilco: When you wake up feeling old
Steve Earle: Pilgrim
Magnus Lindberg: Tom och kall
FILMER:
Allt om min mamma (Pedro Almodòvar)
Svart katt, vit katt (Emir Kùsturica)
Central do Brasil (Walter Salles)
Blådårar (Fredrik Gertten, Magnus Gertten & Stefan Berg)
Livet är underbart (Roberto Benigni)
The Straight story (David Lynch)
Mifune (Sören Kragh Jacobsen)
Notting Hill (Roger Michell)
Lock stock and two smoking barrels (Guy Ritchie)
Välkommen till Pleasantville (Gary Ross)
Årets hemskaste filmupplevelse: Matrix (Andy & Larry Wachowski). Innehållslös, tråkig och ytpretto.
Ron Sexsmith: Whereabouts
Eldkvarn: Limbo
Paul Westerberg: Suicaine gratifaction
Wilco: Summerteeth
Willard Grant Conspiracy: Mojave
Beth Orton: Central reservation
Tindersticks: Simple pleasure
Magnus Lindberg: Ljus i natten
Steve Earle: The mountain
Tim Easton: Special 20
LÅTAR:
Eldkvarn: Nådens hand
Ron Sexsmith: Riverbed
Paul Westerberg: Born for me
Tom Waits: Hold on
Tindersticks: Can we start again
Beth Orton: Feel to believe
Tim Easton: Troublesome kind
Wilco: When you wake up feeling old
Steve Earle: Pilgrim
Magnus Lindberg: Tom och kall
FILMER:
Allt om min mamma (Pedro Almodòvar)
Svart katt, vit katt (Emir Kùsturica)
Central do Brasil (Walter Salles)
Blådårar (Fredrik Gertten, Magnus Gertten & Stefan Berg)
Livet är underbart (Roberto Benigni)
The Straight story (David Lynch)
Mifune (Sören Kragh Jacobsen)
Notting Hill (Roger Michell)
Lock stock and two smoking barrels (Guy Ritchie)
Välkommen till Pleasantville (Gary Ross)
Årets hemskaste filmupplevelse: Matrix (Andy & Larry Wachowski). Innehållslös, tråkig och ytpretto.
torsdag, december 15, 2005
Monty Python i SVT!
Det är ju knappt man tror att det är sant. Missa för allt i världen inte denna storslagna serie filmer och liveshower med världens bästa humor:
Monty Pythons galna värld (Holy grail) Tisdag 27/12 kl 22.30
Monty Pythons Ett herrans liv (Life of Brian) Torsdag 29/12 kl 22.30
Monty Python i Hollywood Torsdag 5/1 kl 22.30
Monty Pythons meningen med livet Torsdag 12/1 kl 22.30
Stackars Dennis Torsdag 19/1 kl 22.30
Release Roderick!
Monty Pythons galna värld (Holy grail) Tisdag 27/12 kl 22.30
Monty Pythons Ett herrans liv (Life of Brian) Torsdag 29/12 kl 22.30
Monty Python i Hollywood Torsdag 5/1 kl 22.30
Monty Pythons meningen med livet Torsdag 12/1 kl 22.30
Stackars Dennis Torsdag 19/1 kl 22.30
Release Roderick!
Härligt slisksentimentalt
Kvällens Vänneravsnitt är det när Chandler friar till Monica och de gråter båda två och kramas och ingen kan få fram några ord bara för att de är så överväldigade av glädje och kärlek och det är sentimentalt så håren reser sig på armarna, när man sedan inte trodde det kunde bli värre slutar hela avsnittet med att Monica och Chandler dansar tätt ihop i nedsläckt lägenhet endast upplyst av stearinljus, till Eric Claptons "Wonderful tonight".
You just gotta love it.
You just gotta love it.
1998 - Billy Bragg & Wilco och Thomas Vinterberg
ALBUM:
Billy Bragg & Wilco: Mermaid Avenue
Lucinda Williams: Car wheels on a gravel road
Dan Penn: Moments from this theatre
Johnny Cash: Unchained
Neal Casal: The sun rises here
Bob Hund: Jag rear ut min själ! Allt ska bort!
Elliott Smith: XO
Nick Lowe: Dig my mood
Mary Lou Lord: Got no shadow
Mikael Wiehe: Sevilla
LÅTAR:
Billy Bragg & Wilco: She came along to me
Lucinda Williams: Greenville
Dan Penn & Spooner Oldham: Sweet inspiration (live)
Elliott Smith: Waltz#2
Gilian Welch: Caleb Meyer
Mikael Wiehe: Sevilla
Bob Hund: Helgen v 48
Johnny Cash: Son of heartbreak
Mary Lou Lord: His latest flame
Neal Casal: Best to Bonnie
FILMER:
Festen (Thomas Vinterberg)
Liv till varje pris (Stefan Jarl)
Fucking Åmål (Lukas Moodysson)
Livet från den ljusa sidan (James L Brooks)
Truman Show (Peter Weir)
Big Lebowski (Joel Coen)
Den tatuerade änkan (Lars Molin)
Sliding doors (Peter Howitt)
Idioterna (Lars Von Trier)
Under solen (Colin Nutley)
Årets hemskaste filmupplevelse: Titanic (James Cameron). Lång, urtråkig och hemsk.
Billy Bragg & Wilco: Mermaid Avenue
Lucinda Williams: Car wheels on a gravel road
Dan Penn: Moments from this theatre
Johnny Cash: Unchained
Neal Casal: The sun rises here
Bob Hund: Jag rear ut min själ! Allt ska bort!
Elliott Smith: XO
Nick Lowe: Dig my mood
Mary Lou Lord: Got no shadow
Mikael Wiehe: Sevilla
LÅTAR:
Billy Bragg & Wilco: She came along to me
Lucinda Williams: Greenville
Dan Penn & Spooner Oldham: Sweet inspiration (live)
Elliott Smith: Waltz#2
Gilian Welch: Caleb Meyer
Mikael Wiehe: Sevilla
Bob Hund: Helgen v 48
Johnny Cash: Son of heartbreak
Mary Lou Lord: His latest flame
Neal Casal: Best to Bonnie
FILMER:
Festen (Thomas Vinterberg)
Liv till varje pris (Stefan Jarl)
Fucking Åmål (Lukas Moodysson)
Livet från den ljusa sidan (James L Brooks)
Truman Show (Peter Weir)
Big Lebowski (Joel Coen)
Den tatuerade änkan (Lars Molin)
Sliding doors (Peter Howitt)
Idioterna (Lars Von Trier)
Under solen (Colin Nutley)
Årets hemskaste filmupplevelse: Titanic (James Cameron). Lång, urtråkig och hemsk.
År 2005 - nedräkningen har börjat
Ja, det börjar väl bli dags att sammanfatta den här året då. Två veckor kvar bara, drygt. Självklart kommer den här bloggen, som aldrig gjort en hemlighet av att fenomenet listor alltid bör hyllas, att leverera sina betraktelser, sina tankar och sin rangordning.
Anteckna alltså i almanackan:
TORSDAG 15/12 - nedräkningen börjar med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 1998)
FREDAG 16/12 - nedräkningen fortsätter med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 1999)
SÖNDAG 18/12 - nedräkningen tar ännu ett steg med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2000)
MÅNDAG 19/12 - nedräkningen trampar vidare med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2001)
TISDAG 20/12 - nedräkningen studsar på med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (2002)
ONSDAG 21/12 - nedräkningen börjar skönja ljuset i tunneln med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2003)
TORSDAG 22/12 - nedräkningen går mot slutet med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2004)
FREDAG 23/12 - vad hände egentligen 2005? Ett förord till kommande betraktelser
MÅNDAG 26/12 - första betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
ONSDAG 28/12 - andra betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
FREDAG 30/12 - tredje och sista betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
LÖRDAG 31/12 - år 2005 i listor och utnämningar
Anteckna alltså i almanackan:
TORSDAG 15/12 - nedräkningen börjar med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 1998)
FREDAG 16/12 - nedräkningen fortsätter med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 1999)
SÖNDAG 18/12 - nedräkningen tar ännu ett steg med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2000)
MÅNDAG 19/12 - nedräkningen trampar vidare med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2001)
TISDAG 20/12 - nedräkningen studsar på med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (2002)
ONSDAG 21/12 - nedräkningen börjar skönja ljuset i tunneln med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2003)
TORSDAG 22/12 - nedräkningen går mot slutet med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2004)
FREDAG 23/12 - vad hände egentligen 2005? Ett förord till kommande betraktelser
MÅNDAG 26/12 - första betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
ONSDAG 28/12 - andra betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
FREDAG 30/12 - tredje och sista betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
LÖRDAG 31/12 - år 2005 i listor och utnämningar
En helgrapport
LÖRDAG:
julbak med mamma, mormor och mina två styvsystrar. En tradition som börjar få några år på nacken nu, och som vi värnar mycket om. Ingen julstämning är så stark som när man står i mammas kök med glögg i grytan, Carolas julskiva på stereon och lussekattsdegen på jäsning. Tre generationers kärlek till tomtar, mat och familj koncentrerat till några timmars anträngningar. Oslagbart.
SÖNDAG:
den stora julmiddagen. Tack vare minutiöst schema som följts sedan november hann allt bli klart i tid - men 40 minuter till godo. Allt blev dessutom lyckat. Äggtoddyn var supergördig, sillen grym, glöggen fantastisk och snapsen ojämförlig. Mer om detta i årsrapporten som kommer nästa vecka.
MÅNDAG:
bakis bakis bakis bakis bakis bakis bakis.
julbak med mamma, mormor och mina två styvsystrar. En tradition som börjar få några år på nacken nu, och som vi värnar mycket om. Ingen julstämning är så stark som när man står i mammas kök med glögg i grytan, Carolas julskiva på stereon och lussekattsdegen på jäsning. Tre generationers kärlek till tomtar, mat och familj koncentrerat till några timmars anträngningar. Oslagbart.
SÖNDAG:
den stora julmiddagen. Tack vare minutiöst schema som följts sedan november hann allt bli klart i tid - men 40 minuter till godo. Allt blev dessutom lyckat. Äggtoddyn var supergördig, sillen grym, glöggen fantastisk och snapsen ojämförlig. Mer om detta i årsrapporten som kommer nästa vecka.
MÅNDAG:
bakis bakis bakis bakis bakis bakis bakis.
fredag, december 09, 2005
Torr i halsen
Fuck fuck fuck fuck. Torr i halsen. Värk bakom ögonen. Nu kommer förkylningen, precis lagom till julmiddagen på söndag. Har inte varit snuvig på ett halvår.
Det får bli en Ålborg Jubileum och tidigt sänggående ikväll, verkar det som.
Det får bli en Ålborg Jubileum och tidigt sänggående ikväll, verkar det som.
onsdag, december 07, 2005
Martha, hennes röst och hennes närvaro
Jag går inte ofta på konserter numera. Chansen att just de jag bevistar är fantastiska är därmed tyvärr klart mindre än för några år sedan – när jag snittade på ett par i månaden. Därför blir jag så oändligt glad när det händer. När DET händer.
Martha Wainwright på KB igår kväll.
Det var magiskt.
Martha Wainwright på KB igår kväll.
Det var magiskt.
Julstök
Dukningspynt inköpt. Sillen i lag. Senap klar. Allt går enligt planerna inför den stora julmiddagen på söndag. Jag lär återkomma i ämnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
