Rapport från biomörkret

CAPOTE

4.

En fantastisk skådespelarinsats (såklart), en fascinerande förlaga. Hur långt är man beredd att gå för sin egen äras skull? För den stora konstens skull? Det finns en scen i filmen, när Truman Capotes bok egentligen är färdigskriven och författaren bara väntar på att hans ganska nära vänner ska bli avrättade så att han får den stora final han tycker sig värd - och Capote sitter i Perry Smiths cell. Titeln "In cold blood" är klar sedan länge - men när Perry Smith frågar om just detta låtsas Capote som ingenting. Han vill inte förlora sin vän, han vill inte förlora sin källa, han vågar inte erkänna det han några kvällar tidigare skrutit om på ett societetsparty i New York. Det är skrämmande. Och beräknande.
Ändå känns det som om den här historien hade kunnat ge ännu lite mer. Framför allt hade den kunnat beröra ännu lite mer. I precis den bristen förlorar den högsta betyget. Men för tusan, se den!


DRÅPET

5-.

Ah, du ljuva danska film. Tredje delen i Per Flys trilogi med klasstema - sist ut medelklassen. Idén med att göra en film i varje samhällsklass må kännas krystad, men han gör det banne mig bra. Jag har faktiskt inte sett de andra två - men my god vad han ser medelklassen med klara ögon. Hej hej. I korthet; medelålders lärare med samhällsengagemang lever i ett döende äktenskap, ser sin betydelse och sin kampvilja rinna bort och har ett passionerat förhållande vid sidan om med en gammal elev - som har ett desto engagemang. Och ett våldsamt sådant. Vid en aktion går allt fel och den unga kvinnan och hennes två kumpaner dödar en polis. Rättegång, lojaliteter, orättvisor, större och mindre perspektiv, offer för val, offer för handlingar, konsekvenser av varenda tanke och varenda gest. Per Fly får med allt. Och det är vackert. Välspelat. Så otroligt bra.
Jag satte minustecken efter femman bara av den anledningen att jag inte vill dra för stora växlar så nära inpå. Men Dråpet är årets bästa film hittills - det säger en del!

Detta ynnige land

Danmark stänger porten för icke-akademiker som vill bli danska medborgare.

Läs meningen igen.

Det handlar alltså om att ingen som inte gått i skola under minst tolv år i sitt hemland får bli dansk på riktigt. Inga undantag för tortyroffer, handikappade eller svårt sjuka. Inga undantag för någon. Ingen utbildning? Fuck off.

Läs Karen Söderbergs skrämmande rapport från ett allt sjukare Danmark på http://sydsvenskan.se/varlden/article148874.ece.

Det finns säkert många som sitter framför frukostbordet just nu, tar en sipp kaffe och tänker "danskarna vet precis hur det ska vara. Inget mjäkande som här".

Kanske är det just det som skrämmer mig mest.

I hård konkurrens.

Misslyckanden all over

Den 10:e januari vägde vi in oss i jobbets viktklubb. Alltså en helt privat sådan - bara menad att inspirera och motivera. Varje tisdag lägger vi 10:- i en pott som den som gått ner mest för veckan får.

Självklart satte vi också mål. Första delmålet är den 28:e mars. Min målvikt är då den nedre linjen i diagrammet här ovanför. Den linjen som jag alltså inte alls är i närheten av.

Min enda tröst är att den som gått ner mest sedan vi började har gått ner 1,2 kg. På nio veckor. Vår viktklubb är ett skämt. Jag är ett skämt. Nu får det fanimej bli andra bullar.

Bara vintern kan försvinna så.

MELODIFESTIVALEN

Well, det är obligatoriskt. Dags för Melodifestivalfinal. I år sämre än på mycket längre - och då var ändå 2005 ett riktigt lågvattenmärke. Men vad ska man göra? Det är bara att bänka sig. Mitt tips är att det hela kommer att stå mellan Carola (traditionalisterna), Andreas Johnson (alla stackare som tvingats stanna hemma av ond partner och röstar på den enda låt som egentligen har några kvaliteter utanför schlagervärlden) och BWO (taktikerna och modernisterna). Kanske Kikki D kan ro hem några pensionärsröster också. Vinner Poodles flyttar jag till ett annat land.

Här övriga åsikter, i min egen rankingordning:

CAROLA - EVIGHET
Text: Thomas G:son, Carola Häggkvist
Musik: Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Henrik Wikström
Alltså, jag tycks vara en av få som gillar schlagers men avskydde Carolas fjolårshit ”Genom eld”. Skrik och wail, tyckte jag. Utan mening. Det här är bättre (även om det wailas rätt mycket här också) – men inte så bra som man förväntat sig. Endast Carola förväntningarna höjer så till den grad – och ett folk som förra året fick genomlida den klart sämsta finalen sedan systemet med delfinaler infördes satte hela sitt hopp till hennes smak, hennes röst och Carola som fenomen. Det räcker en bit och blir säkert ett bra avstamp för den nya skivan. Men ända fram – icke. Särskilt inte med de där hemska nittiotalsdiscobeatsen som varenda Mix Megapol-hit tvunget ska dränkas i.

ANDREAS JOHNSON - SING FOR ME
Text och musik: Andreas Johnson, Peter Kvint
Skeptisk så det förslog var jag till att popenhitsundret Andreas Johnson tänkte rädda sin karriär med medverkan i Melodifestivalen. Om det räddar hans karriär är jag fortfarande rätt skeptisk till – men det är en catchy skotskklingande sak han fått till här. Andreas påstod själv att låten tog tjugo minuter att skriva men den tar betydligt kortare tid att fastna. Kan vara en nackdel. Kan vara en fördel. Bästa låten i år – men i fel forum. Jag vill ha en riktig schlager och helst på svenska.

BJÖRN KJELLMAN - ÄLSKAR DU LIVET
Text och musik: Calle Kindbom, Dan Fernström
Ah! Klassisk schlagerballad! Dessutom med otroligt vacker melodi – hade bara Björn Kjellman haft en starkare röst hade jag nästan önskat mig tillbaka till den härliga tid då Tommy Körberg sopade mattan med alla utan att röra sig ur fläcken och med så ohysteriska kläder som svarta byxor och tröja. Å andra sidan är han inte direkt ovan på scenen, Björn Kjellman. Det räddar hem det hela. Det och melodins dramatik.

MAGNUS CARLSSON - LEV LIVET
Text och musik: Anders Glenmark, Niklas Strömstedt
Tja, det låter Glenmark, det låter Strömstedt och det låter lite Orup – men räcker inte riktigt. Jag har svårt för att inte gilla Magnus Carlsson för han verkar tycka så mycket om det han gör och han gör det med rätt glimt i ögat – men ”Not a sinner nor a saint” är fortfarande den överlägset bästa schlager han medverkat med. Plus för de patenterade Glenmarkstråkarna dock!

KIKKI DANIELSSON - IDAG & IMORGON
Text: Thomas G:son
Musik: Thomas G:son, Calle Kindbom
Härlig tantschlagerpop. Alla visste på förhand att Carola aldrig skulle ställa upp med en låt som inte kunde vinna – men Kikki D har trots allt gått med på att göra en Dr Alban-version av ”Papaya coconut” en gång i tiden så det var lite svårt att veta. Dock har hon alltid lyckats i Melodifestivalen. Och hon gör det igen. Låten är lite färglös men fastnar lätt och det spelar rätt lite roll att Kikki kört rattfull, blivit fet, skilt sig, hade rosa glitter på kinderna på singelbilden till ”Bra vibrationer” och prenumerade på gråtutartiklar i kvällstidningarna under alldeles för många år – det här kan hon. Och hon har en given publik.

BODIES WITHOUT ORGANS - TEMPLE OF LOVE
Text och musik: Alexander Bard, Anders Hansson
BWO är så kompetent att det räcker och blir över och skulle antagligen vara det klart smartaste valet om man vill vara taktisk inför europafinalen i maj. Men det är en gång för alla inte min grej. Jag gillar schlagers men inte den här typen av ny listmusik. Det är för själlöst (men det är de flesta schlagers) – och ännu värre; det är glädjelöst. Mekaniskt. Uträknat. Bra men förbannat trist.

REDNEX - MAMA TAKE ME HOME
Text: Matthews Green
Musik: Michael Clauss, Matthews Green
Jag fattar inte det här och har aldrig gjort det. Jag fattar överhuvudtaget inte varför man ska skämta om musik – men antar att det handlar om lika delar tvivel på sin talang och brist på just densamma. Låten har dock en självklar melodi och hade man bara sluppit att se fanskapet kanske det hade funkat lite bättre. Synd att det är tv-tävling det handlar om alltså. Eller kanske snarare tur.

MAGNUS BÄCKLUND - THE NAME OF LOVE
Text: Lina Eriksson
Musik: Lina Eriksson, Mårten Eriksson
Jaha, i år slapp vi Nordman – men fick en blekare kopia (jo det är möjligt) med skotsk whiskeyröst serverad istället. Magnus Bäcklund har försökt vara John Farnham sedan finalen i Fame Factorys första omgång och varken skinnbrallor, keltiska flöjter eller stylad frisyr döljer att det är en av de uslaste förebilder man kan ha. Så kan det gå när man kombinerar dålig smak med minimal passion.

LINDA BENGTZING - JAG LJUGER SÅ BRA
Text: Ingela ”Pling” Forsman, Lars ”Dille” Diedricson, Martin Hedström
Musik: Ingela ”Pling” Forsman, Lars ”Dille” Diedricson, Martin Hedström
Pust, stånk och generat blossande kinder. Vilken text, vilken artist, vilket arr. Hemskt hemskt hemskt och precis när man trodde att Linda Bengtzing åkt tillbaka till den Wallmanbakgård hon hämtades ifrån dyker hon upp men en ännu värre sak än förra året. Klökningarna stockar sig i halsen.

THE POODLES - NIGHT OF PASSION
Text: Sonya
Musik: Robert Olausson, Matti Alfonzetti, Johan Lyander
Jag försöker verkligen fatta skämtet. Men nej. Det här är bara fruktansvärt, osmakligt, talanglöst och helt felplacerat. Tomas Ledin, var är du?

Bitte bitte

Jag försöker verkligen (numera) att respektera alla människors tycke och smak. Liza Marklund? Jaha du. Tomas Ledin? Arrrgh, okej då. Magdalena Forsberg? Hm.

Men alltså, ärligt, hur kan det finnas 4 022 människor som är så dumma att de väljer allsvensk hockey framför Arsenal-Real Madrid i Champion's league? Där går gränsen.

Kvar i kvarten, listat efter nation: Milan, Juventus, Barcelona, Villareal, Arsenal, Lyon och Benfica.
Italien 2/3, Spanien 2, England 1, Frankrike 1, Portugal 1, Holland 0/1.

Fjolårsvinnaren Liverpool och Premier League-dominanten Chelsea borta. Engelsmännen verkar spara sitt krut till VM... (ingen i Arsenals starlelva igår var för övrigt engelsman).

Åh, vilket fotbollsår det här är!

Slutsats

Jag läser aaaaaaaaaaaaaaaalldeles för lite nu. Men förra året började i ett vårvarmt Barcelona och det finns få saker jag tycker så mycket om som att sitta på ett soligt café i Barcelona och läsa böcker. Skyller alltså årets misslyckande på den här förbannade vintern!

På biofronten ser det däremot klart ljusare ut. Även om jag faktiskt sett fler filmer vid den här tiden förra året så känns årets program klart mer intressant (även om både Sideways och En långvarig förlovning ju hamnade på min tio-i-topp). Där har jag rätt bra koll, tror jag.

Live. Har jag inte varit bra på sedan år 2000, tror jag. Förra våren var riktigt blek. Kan bara bli bättre.

Vad det gäller skivor är det visserligen oavgjort än så länge, men nu har jag till den 21 april på mig att gå om. Jag köpte mycket skivor på hösten ifjol, men inte på våren. Bör bli bättre i år.

Avslutar detta meningslösa och för andra helt ointressanta resonemang med en anbefallning att läsa Mias inlägg om att försöka vara superkvinna, som förutom att hänga med i alla kulturella svängar också vill dricka lite öl, sylta, safta, baka, laga mat och träna. Bland annat. Jag förstår henne precis.

Läs här: http://miafriedner.blogg.se/230206081139_prestationsngest.html

2006 vs 2005

En liten temperaturmätare på upptakten av 2006:

ANTAL LÄSTA BÖCKER: 0 st (men tre påbörjade, häpp!). (2005: 8 st)
2006: -
2005: Stig Dagerman (Olof Lagercrantz), Och solen har sin gång (Ernest Hemingway), Ewa Morenos fall (Håkan Nesser), Egalias döttrar (Gerd Branterberg), Mrs Dalloway (Virginia Woolf), Timmarna (Michael Cunningham), Verkan (Torbjörn Flygt), Linas kvällsbok (Emma Hamberg).

ANTAL FILMER PÅ BIO: 4 st (varav 1 st med premiär 2005). (2005: 5 st, varav 2 st med premiär 2004)
2006: Mun mot mun (Björn Runge 2005), Brokeback mountain (Ang Lee), Walk the line (James Mangold), Match point (Woody Allen).
2005: Masjävlar (Maria Blom 2004), Så som i himmelen (Kay Pollak 2004), En långvarig förlovning (Jean-Pierre Jeunet), Closer (Mike Nichols), Sideways (Alexander Payne).

ANTAL LIVEAKTER: 2 st (2005: 0 st)
2006: Nyårsrevy (Wiehe, Gonza, Emil Jensen & Sanna Persson), Mark Olson.
2005: -

ANTAL KÖPTA SKIVOR: 3 st (varav 1 st utgiven 2005). (2005: 3 st, varav 1 st utgiven 2004)
2006: Prairie wind (Neil Young 2005), Ballad of the broken seas (Isobel Campbell & Mark Lanegan), Comfort of strangers (Beth Orton).
2005: I'm wide awake it's morning (Bright eyes), Nashville (Josh Rouse), Game preserve (Bart Davenport 2004).

Match point

4.

Jag gillar ju Woody Allen. Jag älskar Annie Hall och Manhattan. Men Match point har ytterst lite gemensamt med den typen av neurotiska dialogfilmer. Interiors från 1978, däremot, ligger närmare till hands - och Små och stora brott i ännu högre grad. Det är ju då verkligen inget dåligt betyg.

Det har pratats om att Match point ska vara Woody Allens bästa film på tusen år och att den lyfts av att utspela sig i London istället för i New York. Den har kritiserats för en snedvriden kvinnosyn (frun är bildad men känns aldrig intelligent och älskarinnan är... ja sexig) - men jämställdhet har väl aldrig varit Woody Allens signum.

Jag gillade verkligen Match point för att den gav en kvardröjande känsla som inte tycks försvinna. Inte av lugn, inte av värme eller melankoli - utan av inspiration. Inspiration att bli en bättre människa.

Märkligt nog.

Lost in the blåst

Sitter och funderar över alla jag tappat bort med tiden. En del av dem var ju mina närmaste vänner, de flesta träffade jag så gott som varje dag under fotbollstiden. Nu? Då och då. Hjälpligt. Jag fattar inte de interna skämten längre.

Livet är ju sådant.

Men det slog mig också att det faktiskt är jag som tappat bort dem, inte vi som tappat bort varandra. Alltså, de är lika nära som alltid. Bara utan mig.

Det är, däremot, en rätt märklig känsla.

Walk the line

4+.

Men jag menar, hur stor risk var det att jag inte skulle falla för en välspelad kärlekshistoria om ett av rockens coolaste par - allt till toner och bilder av Johnny Cash?

Inte så troligt.

Mitt Turin-OS

Jag klagade ju på uteblivna tårar i början av OS. Tack gode gud för damkronorna - de vred om kranen rejält. De svenska olympiska spelen, utifrån flest tårar, störst anspänning eller bara största spontana kärlek:

1. Lag Anette Norberg
(curling - guld)
Jag såg inte många matcher, det gjorde jag inte. Jag såg inte ens hela finalen. Men herregud, sista stenen. När tv-publiken hade huvudet fullt med "hur kunde de tappa en sådan ledning" tog Anette Norberg curlingstenen i handen, visste att den skulle avgöra hela finalen och att hon var tvungen att knocka bort två schweiziska stenar och stanna kvar själv - och så gjorde hon precis det. Så kyligt, så fulländat, så coolt, så vackert. Och den spontana glädjen (inte släppt anspänning utan verkligen glädje), pussen mitt på munnen - åtminstone var mitt hjärta förlorat precis där precis då.

2. Tre Kronor, dam
(ishockey - silver)
Såklart inte för finalen, även om det i sig var en ganska imponerande insats med tanke på den tidigare klasskillnaden. Men semin. Herre-du-min-gud. Jag satt i bilen på väg till spabehandling och vi hade radion på, Lasse Granqvist har aldrig varit mer högljudd, mer upprörd, mer i falsett. Och för tusan vilka coola tjejer. Så unga. Jag menar; Erika Holst! Chans att slå ut USA i en OS-semi och så gör hon en Kenta Nilsson-variant (eller Foppa- då, mer känd som kanske). Visst, hon missade, med så vadå? Pernilla Winberg (16 år - hallå!) och Kim Martin ska vi bara inte prata om. Hua.

3. Anna Dahlberg, Elin Ek, Britta Norgren & Anna Karin Strömstedt
(skidstafett - 4:a)
Alla fyra presterade klart bättre än någon trott och var så näääära brons. Men Anna Karin Strömstedt, 47:a i inledande 15 km, satsade allt på guld i sista stigningen, tappade kraft och förlorade medaljen på upploppet. Det kan jag leva med. Och på. Rätt förbannat länge, dessutom - svenska skidåkare har saknat precis den inställningen i alltför många år.

4. Anja Pärsson
(alpin kombination - brons)
Det andra bronset (fatta, andra bronset i samma OS - det är rätt stort) och TV kablade ut bilder på Anja som bröt sin turstav mitt itu och såg surare ut på prispallen än min ene katt när han inte får smaka av vår mat. Så jäkla coolt. Inget jag-har-vunnit-sex-världscuper-i-rad-men-oj-vad-glad-jag-är-för-att-jag-i-alla-fall-fick-medalj-leende (ja, jag menar Magdalena Forsberg) - Anja var sur för Anja ville ha guld, hon ville vara bäst och det fick hela världen veta. Respekt.

5. Tre Kronor, herr
(ishockey - guld)
Efter ett urtråkigt gruppspel satte ju OS igång till slut (men ärligt, var det någon som hetsade upp sig över någon match förutom semifinal och final?) och inte för att jag grät av glädje, inte för att jag knappt ville titta sista sekunderna innan det var klart - inte för att jag alls blev mer engagerad än ett uppsprickande leende - men det är riktigt imponerande att vinna en turnering där alla de bästa spelarna i världen finns med. Den största herrhockeytriumfen jag varit med om. Men jag grät klart mer vid VM 1987 i Wien. Min syn på hockeyspelare fick sig en törn den där kvällen på ett hotellrum för ett år sedan eller så.

6. Anja Pärsson (slalom - guld)
7. Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren & Mathias Fredriksson (skidstafett - brons)
8. Björn Lind (sprint - guld)
9. Anna Ottosson (storslalom - brons)
10. Anna Carin Olofsson (skidskytte - guld)

Debut på rootsy.nu

Okidoki, nu finns jag på rootsy.nu. Presentation och bäst-just-nu ligger ute, första recension kommer imorgon.

New journalism all over the place

Det är mycket new journalism nu. Först Martin Gelins reportage i Sydsvenskan om tidningen New Yorkers historia, där new journalism till stor del föddes - och där också "In cold blood", Truman Capotes mästerverk, publicerades första gången. Capote som är bioaktuell och därför förärades ett kulturuppslag i lördags och ett nöjesuppslag (vinklat på skådespelaren Philip Seymour Hoffman) i söndags - båda läsvärda. Lägg därtill att jag just påbörjat vårt nya bokcirkelsverk, Joan Didions "Lagt kort" från 1970 - och man kan undra hur slumpmässigt allt detta är.

Fascinerande är det, dock. Inte timingen - men eran. Och intressant. Förbannat intressant.

Ännu en läsvärd blogg

Ibland blir han kanske lite omständlig, ibland aningens långrandig - men mestadels är Martin Gelins blogg faktiskt ett litet mästerverk. Om man gillar amerikansk kultur, vill säga. Men det gör väl de flesta.

Ett exempel: http://www.modernista.se/martin/entry.asp?ENTRY_ID=162

Slagfärdighet

Den amerikanska författarinnan Flannery O´Connor fick en gång ett brev från en läsare som skrev att en av O'Connors historier "left a bad taste in my mouth".

Svaret: "You weren´t supposed to eat it".

Var är Helena? Tittut!

Nej, jag har inte grävt ner mig efter Fredrik Nybergs missade medalj. Det där har jag alldeles lagt bakom mig. Men fortsatt OS, Champions league (Chelsea-Barcelona ikväll - hallå!), ommålning, uppröjning och en ocean av musik jag måste lyssna på väldigt snart för att kunna tycka något - har blivit mig övermäktig. Jag har inget att säga. Bobby torterades, Alexander Bard har hemliga maillistor, kungen har rest hem. Men Beth Ortons nya är förbannat bra.

Nähä

Skit i det då.

Väntan

För tusan om inte OS börjat. Sitter nervöst och följer Aftonbladets och SVTs minut-för-minut-rapporteringar från andra åket i storslalom. Snart är det Fredrik Nyberg.

Hemskt vad hjärtat slår.

Jagade döda fåglar

Enligt Kvällspostens förstasida idag jagade tydligen tullen döda fåglar hela natten.

Förutsättningarna tycks mig något ojämna.

Den bortglömde Per Ahlmark

Jag och Lydia tillbringade rätt många timmar i rätt många år åt att hata Per Ahlmark. Sedan orkade vi inte längre. Till skillnad från herr Ahlmark själv, som tyvärr aldrig tycks tystna.

Hursomhelst; på rootsy.nu:s forum har det under några dagar pågått en mycket het debatt om USA-hat/antiamerikanism. Magnus Eriksson, inte heller normalt sett direkt en av mina favoriter, fick efter ett långt inlägg följande kommentar:

PAJSARN: Magnus Eriksson - populärkulturens Per Ahlmark.

Och svarade med ett snärtigt (och inte så lite dagisaktigt):

MAGNUS ERIKSSON: Käre pajsarfjant (...) det tar jag som en hedersbetygelse. Precis som Ahlmark är jag blockerad. Jag hatar folkmord, diktatur och nationalism.

Herregud.

Tillbaka på Jukebox

Hämtade biljetterna till Mark Olson på Jukebox idag, det var väldigt länge sedan jag var på Jukebox. Egentligen är det ju förbannat slött. Jag älskar Jukebox. Det är en skön doft av gamla dammiga skivor i det där hörnet på Värnhemstorget, så långt från ett butiks-AA-läge man bara kan komma. Väggarna är svartmålade och den minimala butiksytan späckad med cd-skivor, vinyler, planscher, tidningsklipp och märkliga handskrivna lappar med små kommentarer om artisterna.
Så jag hämtade biljetterna. Jag lyssnade på nya album. Och jag köpte såklart två stycken. Den som går ut tomhänt från Jukebox är antingen pank och inte beredd att panta sina ägodelar eller helt ointresserad av musik.

Nya i samlingen alltså; Beth Orton (Comfort of strangers) och Isobel Campbell & Mark Lanegan (Ballad of the broken seas).

Det är bråda tider i iPod-världen nu. Förutom dessa två nya lyssnar jag självklart på recensionsskivan (vilken? Det får ni väl se...) och ett helt gäng bra grejer jag fått inlagt av Karin & BG, de mest älskvärda av arbetskamrater. Se bara:
Adam Carroll (Far away blues, 2005)
Alison Brown (Stolen moments, 2005)
Brokeback mountain (soundtrack, 2005)
Darden Smith (Field of crows, 2005)
David Francey (The waking hour, 2004)
David Olney (Migration, 2005)
Eliza Gilkyson (Paradise hotel, 2005)
Greencards (Movin' on, 2003)
Hem (Eveningland, 2004)
Kate Campbell (The portable Kate Campbell, 2004)
Maggie & Suzzy Roche (Why the long face, 2005)
Sexsmiht & Kerr (Destination unknown, 2005)

Lägg därtill att jag inte hunnit lyssna så mycket på Ryan Adams (29, 2005) och ni förstår att jag behöver många och långa promenader mer än någonting annat just nu.

Synd att det är så kallt, bara.

Otto Sjöberg for president

Expressen sände ut två medarbetare med kamera inmonterad i cigarettpaket för att smygfotografera Svennis privata middag med familjen.

Det är vad jag kallar journalistik av rang.

Kim Martin!

Så kom de äntligen. Tårarna. Hörde straffläggningen Sverige-USA på radion och Lasse Grankvist var helt galen, spänningen var precis så olidlig som den bara blir om man lyssnar på radio och inte vet vad som händer om ingen berättar det för en, men tack och lov var alltså Lasse Grankvist i tjänst och Kim Martin tydligen helt fantastisk och Pernilla Winberg bara 16 år. Så jag kunde inte hålla mig längre. Kunde inte rycka på axlarna. Äntligen har OS börjat.

He was a friend of mine

Brokeback mountain. En himmelsk film, säger Sara. En historia som inte lämnar en, säger Cecilia. Själv nöjer jag mig med en vanlig fyra, några tårar på slutet och Willie Nelson.

Visst är det en bra film, över mängden bra - till och med riktigt bra. Homosexuell kärlek visst, men framför allt förbjuden kärlek, passionerad kärlek. Och bra skådespeleri. Fantastiska bilder.

Jag vet inte riktigt vad det är som inte får mig att vara mer lyrisk. Men ärligt talat kan det vara så enkelt som att jag alltid haft svårt för westernmiljöer. Förlåt.

För mig blev det som allra bäst när sista ciggen var släckt och känslorna fortfarande låg utanpå skjortan, innan eftertexterna börjat rulla, och Willie Nelson sjöng första raden på Dylans "He was a friend of mine". Ståpäls.

When the president stands, nobody sits

Alltså, än en gång. Vita huset. De två första säsongerna måste vara den bästa TV som någonsin gjorts. Jag har varit inne på avsnittet och replikskiftet förr, men här är ett av de tillfällen då jag tårögt rest mig upp ur soffan och bara i sista stund hindrat mig själv från att skriva yesssss!

PRESIDENT BARTLET: Good. I like your show. I like how you call homosexuality an abomination.

JENNA JACOBS: I don’t say homosexuality is an abomination, Mr. President. The Bible does.

PRESIDENT BARTLET: Yes it does. Leviticus.

JENNA JACOBS: 18:22.

PRESIDENT BARTLET: Chapter and verse. I wanted to ask you a couple of questions while I have you here. I’m interested in selling my youngest daughter into slavery as sanctioned in Exodus 21:7. She’s a Georgetown sophomore, speaks fluent Italian, always cleared the table when it was her turn. What would a good price for her be? While thinking about that, can I ask another? My Chief of Staff Leo McGarry insists on working on the Sabbath. Exodus 35:2 clearly says he should be put to death. Am I morally obligated to kill him myself or is it okay to call the police? Here’s one that’s really important because we’ve got a lot of sports fans in this town: touching the skin of a dead pig makes one unclean. Leviticus 11:7. If they promise to wear gloves, can the Washington Redskins still play football? Can Notre Dame? Can West Point? Does the whole town really have to be together to stone my brother John for planting different crops side by side? Can I burn my mother in a small family gathering for wearing garments made from two different threads? Think about those questions, would you? One last thing: while you may be mistaking this for your monthly meeting of the Ignorant Tight-Ass Club, in this building, when the President stands, nobody sits.

Holger och John en dag i Vinslöv

Bästa scenen ur Plötsligt i Vinslöv är självklart när originalet Holger sitter med sin kompis John på en bänk och tittar ut över byvägen. Det är en solig sommardag och det enda som bryter tystnaden är fågelkvitter och bilar som kör förbi. Efter en stund säger Holger på bredaste göingemål:

– Jöhö. Daer keör en vaijt Völvö åpp på Reingvaegen.

Helt genialiskt i all sin enkelhet.

Mark Olson till Malmö

Kan bli magiskt. Jag ska dit.

Medaljregn

2 guld, 1 silver och 1 brons.

Och jag har ännu inte gråtit en enda gång.

Vita huset i samlad box

Kom till mamma.

Ronnie Sandahl

Det har pratats en del om Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl på olika mediebloggar och jag brukar försöka hålla mig skeptisk till nya kvällstidningskrönikörer som ska skriva om singellivet i Stockholm men jag har faktiskt fallit lite för just Ronnie Sandahl. Han påminner så mycket om mig. När jag, som han, var 21 år. Läste ikapp några månader i eftermiddags och jag menar, grabben använder ju min teknik. Och brinner av samma lust att förmedla sin kärlek till språket som jag gjorde då.

När han dessutom i en av sina krönikor nämner att han under några år innan de tjugo läste Mats Olssons "De ensamma pojkarna" runt femton gånger faller allting på plats. Det ÄR ju jag. Förmodligen är det för övrigt också därifrån det berömda ensammaradenskrivandet kommer ifrån. När man liksom fångar upp allt i en sista mening. Mats Olsson är expert på det. Och det är ju ett vacker knep som oavsett om man vet att det är ett medvetet och lite småfult grepp för att få hela texten att låta bättre än den kanske är - så faller man ju handlöst.

Läs Ronnie på http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/2769_normal.html

Fotbollsfeber (i begynnande)

För tusan, såg Inter-Juventus i söndags och jag vet inte men visst var Björn Linds spurt fantastisk och ja guld är alltid kul men ärligt - Inter-Juventus i tidig men avgörande seriefinal; fotboll när den är som bäst. Underhållning när den är som bäst. Och mitt i allt, såklart, Zlatan. Peter Forsberg må vara en av Sveriges största idrottare alla kategorier, kanske världens allra bäste i sin sport - men han har ju utstrålning som ett kylskåp. Anja Pärsson, Kajsa Bergkvist, Tony... nej inte Tony, jag vägrar, men säg Stefan Holm och Carolina Klüft, Christian Olsson, Annika Sörenstam - vi har många stora att se upp till, hylla och älska - men ändå, ä-n-d-å, är Zlatan större än dem allihop. Han är inte bara en av världens bästa anfallare i världens absolut största sport utan den ojämförligt störste STJÄRNAN. Och han är från Malmö (sorry, men det kunde inte hjälpas).

Men det är inte bara Serie A, Premier League, La Liga och till sist VM i huvudet just nu. Det är bara två månader kvar till allsvensk start. Premiärnerverna har börjat dallra. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men nog känns det rätt bra i år? Tror att jag redan fått förtroende för Sören Åkeby. Det verkar i alla fall inte som om några matcher kommer att förloras på ork i alla fall. Ny favoritblogg som visar detta och endast (varning för alla andra) uppskattas av himmelsblåa nördar med stort fotbollshjärta; http://www.inkstore.se/blog/index.php - där Hasse Mattisson i detalj berättar om lagets förehavanden. När fanssidan Himmelriket gått från klarhet till oklarhet är detta sidan där man känner febern stiga.

Mycket mer kan man väl ändå inte önska sig en kall kväll i mitten av februari?

Bokrearace

Tittar igenom bokreakataloger för att göra årets inköpslista. Men hittar ingen inspiration ens till detta. Vad är det som händer?

Nåja, nu har jag en gång för alla presentkort på 600 spänn som måste användas så jag lyckades hitta lite kokböcker. Verkar som om jag bara tänker på mat och färg nuförtiden.

Anyways; Italienska bufféer, Texmex, Toscana och Den nakna kocken blir årets kokbokskvot, kompletterat med Drömmen om ett hus på landet (för framtida bruk...), I skuggan av ett brott och Bob Dylans memoarer. 700 spänn - vecket kläpp!

OS - ointressant

Vet inte vad det är med mig. Jag kan inte uppbåda någon som helst entusiasm kring detta vinter-OS. Möjligtvis, kanske kanske kanske, tar jag mig igenom några åk med Anja. Men kom inte dragande med några nyheter om Peter Forsberg eller annat hockeytjafs och ärligt talat så struntar jag rätt högaktningsfullt i om Sverige tar två guld i något påfund som ingen visste existerade förrän en törstande nation plötsligt kunde vittra medalj.

Men jag orkar faktiskt inte bry mig om det heller. I år är det fotbolls-VM. Allt annat bleknar.

Angels 2005

Tunes 2005

Pappa 60 år

Idag fyller min pappa 60 år. När han fyllde 50 trodde jag att det skulle kännas helt annorlunda på 60-årsdagen. Det lät så mycket äldre, tänkte jag då och såg framför mig en helt gråhårig pappa i glasögon med sådana där tjocka sextiotalsbågar jag sett min farfar ha på bild. Men liksom jag inte längre tycker att 30-åringar är gamla kärringar med halvvuxna ungar och som borde flytta på sig och ge plats för ungdomen tycker jag inte längre att 60-åringar är gamla gubbar och tanter som knappt kan klara sig själv. Jag tror inte att min bild av pappa överhuvudtaget förändrats sedan jag var liten. Han har liksom alltid varit... pappa. Med konstant ålder. 32 år äldre än jag.

Kanske det förändras den dagen krämporna kommer? När han inte längre är stöttepelaren utan trygghetslarmet? När det inte längre är honom jag frågar om allt möjligt, när han inte vill gå ensam till läkaren för då vet man inte hur det kan gå, när han inte vill ha kontakt med okända per telefon eftersom han inte hör vad de säger? Jag antar det. Då blir han nog gammal i mina ögon.

Det är konstigt att tänka sig att det inte är en evighet borta längre. Men det är å andra sidan väldigt skönt att inte heller är speciellt nära.

Praktiskt arbete, pust

Alltså... min familj har ingen storslagen historik vad det gäller praktiskt arbete. Men vi hankar oss fram. Skruvar lite här, målar lite där. Anlitar hantverkar det börjar bli avancerat. Det kräver bara mycket tankearbete, god planering och en jäkla motivation. Därför tar det lite tid innan vi kommer igång. Men det blir noggrant gjort.

Nu ska kök och hall göras om hemma. Igår hämtades alltså diskmaskin (som inte kan användas eftersom det fattas både strömuttag och rör - hur störigt är inte det?), lämnades skåpdörrar och köptes färg. Det där med färg är inte helt lätt. Jag menar, man ska avgöra hur ett helt kök ska te sig utifrån en liten rektangel färgprov om typ 3x5 cm! Så det blir väl en del sömnlösa nätter framöver.

Det brukar bli det när vi malmströmare ska göra något praktiskt.

Pengarnas svarta hål

Jag imponeras av människor som har pengar i slutet av månaden. Som liksom kan gå ut och köpa jeans helt oberört dagen innan lön. Det är så svårt att förstå hur de gör. Jag menar, jag jobbar. Jag bor inte i ett upp till sista takbjälken belånat slott. Jag har inte bil. Inte barn. Inga fetestora plasma-tv:s på väggarna. Mina vinterskor har spruckit i sulan men jag lyckas aldrig prioritera in ett par nya i månadsbudgeten.

Förvirrande var ordet. Jag har tillbringat timmar, dagar, månader - år - på att luska ut vad allt detta kan bero på. Inlett projekt att spara kvitton men kommer aldrig ihåg det tillräckligt länge för att det ska vara lönt. Men okej, låt mig göra en uppskattning på de vardagliga inköpen som tär på lönekontot:

1. Mat (ca 35%)
2. Krogen (ca 25%)
3. Skivor (ca 8%)
4. Filmer och tv-serier på dvd (ca 7%)
5. Konsert eller bio (ca 4%)
6. Böcker (ca 3%)

Det är ju inga skrämmande siffor i sig. Men säg såhär då:

1. Mat (ca 35%)
2. Krogen (ca 25%)
3. Kulturkonsumtion (ca 22%)

Jag tittar ut över vårt bibliotek, sprängfyllt av dvd-filmer och -boxar, böcker huller om buller i hyllorna eftersom de inte får plats, skivor överallt - och inser att det förmodligen är precis så enkelt. Jag kan inte begränsa mig att gilla en grej.

Antar att det kostar lite att ligga på topp.

Vanliga människor och lyckliga tider

Herregud, lyssnar på Pulps "Common people" och hela slutet av tonåren bara trillar över mig igen. Och just den tiden har jag faktiskt inget emot att återuppleva. Inga mutor, ingen världsfred, ingenting skulle få mig att gå igenom högstadiet en gång till - men gymnasiet var liksom då allt började. Nunnorna. Mikael Wiehe. Bob Dylan. Vem hade inte velat uppleva det för första gången igen?

C.J. forever

Den nya säsongen av Vita huset är den bästa sedan Aaron Sorkin slutade. Och nu ska C.J. blir chief of staff.

C.J! Självklart!

Knockad

Ibland hör man låtar man trodde man glömt och så knockas man på samma sätt som den allra första gången.
Just nu i mina lurar: "For a dancer" med Jackson Browne.

Rootsy

Så var det klart, om någon vecka blir jag fast skribent på rootsy.nu. Framför allt recensioner men också krönikor och bäst-just-nu-listor kommer att levereras frekvent. Ska bli otroligt skönt att komma igång med skrivandet lite igen.

Söndagsmiddag

Köttfärslimpa med champinjonfyllning, senapsstuvad potatis och brysselkål.

Ja, jag säger då det.

Lavendel och surrande flugor

Ordet lavendel har jag för övrigt älskat ända sedan jag läste Anne på Grönkulla första gången.

Jag har också älskat själva berättelsen Anne på Grönkulla så att ryggen numera är alldeles sönderbruten. Den boken, tillsammans med Barnen i Bullerbyn och filmatiseringen av Rasmus på luffen (med Allan Edwall som luffaren), är de tre stora anledningarna till att jag totalromantiserar ett liv på landet. De tre och barndomssomrarna hos farmor i Tjörnarp.

Nu ska jag gifta mig i de trakterna. Bland korna. Och hagarna. Och de surrande flugorna.

Det blir en minnesvärd sommar och höst det här.

Balkongodling '06

I år ska jag ta det här med odlingar på balkongen ett steg längre än ifjol. Njuta av värmen och av sommaren. Av dofterna. Friskheten. Så att man inte glömmer allt det där när februari precis börjat och mörkret tycks oändligt.

Så; fler krukor, fler blommor, fler kryddor. De som varit på vår balkong sitter säkert med ett snett leende och läser detta - men man måste ha visioner, eh? Problem är till för att lösas, så även platsbrist.

Följande kryddor använder jag ofta och de är alltså självskrivna:
Persilja, basilika och gräslök.

Dessa använder jag inte så ofta som jag vill, men de känns ändå rätt givna:
Dill, rosmarin, malört (till beska droppar, of course) och citronmeliss.

Svåraste katergorin så - de jag nästan aldrig använder men är rätt nyfiken på och därför måste odla i alla fall någon av dem:
Mejram, oregano, timjan, salvia och dragon.

Dessutom vill jag gärna ha en tomatplanta.

Och lavendel.

Och en ny, betydligt större, balkong.

Hatar hatar hatar den här tiden på året

Alltså, ärligt. Jag är så trött på den här vintern. Trött på kylan, trött på snön, trött på slasket, trött på min vinterjacka, trött på att ständigt vara småsjuk, trött på att vandra omkring med tio kilo kläder på mig, trött på att vara blek, trött på sallad som inte smakar något, trött på att bara överleva.

Har tillbringat min andra sjukdag med att ligga med datorn i knäet och titta på Tinas senaste säsong i Mat. Inspelad i somras, men sol och glittrande hav i varenda bild...

Bara två månaders konstant mörker kvar nu.

Sedan kan det bli en till.

Eller två.

Förkyld och ynklig

Hade jag inte varit förkyld och ynklig hade jag med all säkerhet gått på om den fantastiska middagen i lördags (piquillos med chevrefyllning tillsammans med gudomlig sallad överströdd av parmesan och oxfilé som smälter i munnen ihop med torr men fyllig potatisgratäng och syrlig ostsås - hallå hallå).
Kanske hade jag också nämnt att vi trots bankade huvudvärk dagen efter lyckades få till en helt superb fisksoppa med hallonkaka och limegrädde till efterrätt.

Men jag orkar inte.

Varför blir jag förresten alltid så sugen på lösgodis när jag känner mig sjuk?

Det var bättre förr...

Har helt snöat in på härliga låtar från allas vårt femtio- och sextiotal. Den här blandningen går sjukt varm hemma just nu:

Will you still love me tomorrow (Shirelles)
These arms of mine (Otis Redding)
Oh girl (Chi-Lites)
Be My Baby (Ronettes)
Cry To Me (Solomon Burke)
Blueberry Hill (Fats Domino)
Spanish Harlem (Ben E. King)
Unchained Melody (Righteous Brothers)
In Dreams (Roy Orbison)
Walk right in (Rooftop Singers)
Da Doo Ron Ron (Crystals)
(I don't know why) But I do (Clarence "Frogman" Henry)
Peggy Sue (Buddy Holly)
Jimmy Mack (Martha Reeves & the Vandellas)
I know (Barbara George)
The Locomotion (Little Eva)
Wasted days and wasted nights (Freddy Fender)
Save the last dance for me (Drifters)
He's so fine (Chiffons)
Runaway (Del Shannon)
Only sixteen (Sam Cooke)
Rocket 88 (Ike Turner)

Ett kval att se framemot!

EM-kvalet, som sätter igång i baksmällan efter de underbara VM-veckorna i sommar, är lottat. I mina ögon fick Sverige en drömlottning. Inte för att det blir enkelt. Utan för att det kommer att bli riktigt bra matcher.

GRUPP F:
Sverige, Spanien, Danmark, Lettland, Island, Nordirland, Lichtenstein.

Danmark! Spanien! Va?

Det kommer att bli riktigt tufft.

Gött.

Prylar - you gotta love them!

Hm, jag tror inte att jag någonsin levt i ett sådant tekniskt välstånd som nu. Jag är nöjd med min mobiltelefon, som är lättmanövrerad, lagom stor och klarar av det jag mest behöver (sms, mms och kalender). Min dator, bärbar för första gången i livet och endast ett år gammal, är hur bra som helst och snygg som pocker (Power Book, alltså - världens stilsäkraste datorer). TV:n är gördig, vi har dessutom en till i sovrummet, högtalarna och stereon är suveräna (den första riktiga, alltså inte micro, stereon jag haft med bra högtalare), jag har en vacker och lysande iPod (mina trogna läsare behöver väl inte mer info om den, va?), köksmaskinerna hopas i skåpen och snart kommer diskmaskinen (hallelujah). Så, igår, fick vi en digitalkamera i födelsedagspresent av mamma och Lasse. Åh! Nu är jag komplett!

Nej nej nej nej.

Jag är inte prylgalen. Alls.

Uttryck som ger mig kalla kårar #1

Det är något speciellt löjeväckande med män som använder ordet "brudar".

Meny ikväll

Ah, dessa födelsedagskalas... plockade undan igår inför firandet ikväll, tärnade rotfrukter till soppan och gjorde chokladkaka som jag inte har en aning om hur den blev.

MENY:
Rotfruktssoppa a la Lilly - kålrot, morötter, potatis, lök och palsternacka mixas tillsammans med kryddpeppar och dijonsenap. Till detta krutonger och knäckebröd med ost - såklart.
Chokladtårta a la Nigella - med marängbotten och ett stänk av rom.

Meny på Davidshall

På lördag blir det födelsedagsmiddag på Restaurang Davidshall! Min meny (tapasen delas med Richard):

TAPAS
Ensalada mixa - mixad sallad i fransk vinaigrette, strödd med rödlök, pinjenötter och riven parmesan.
Piquillos con chevre - honungschevrefyllda piquillos.
Queso manchego - manchegoost.

VARMRÄTT
Oxfilé toppad med knaperstekt Serranoskinka, sauterade champinjoner och grillad salladslök, till det en krämig brandysås med vår potatisgratäng och vitkålstzatziki vid sidan.

Mmm, till detta lite gott vin, en härlig cappuccino efteråt och kanske en pannacotta? Kan också bli en chocolatina (liten chokladtryffel) om jag är för mätt.

Böcker på ingång

Visst ja! Ny bok till bokcirkeln (som möts igen i slutet av mars) blev "Lagt kort" av Joan Didion. Lisas val. Nästa gång är det hemma hos mig - jag har redan börjar klura lite på kandidater. Av detta skäl kan jag inte avslöja hela innehållet i min senaste bokbeställning på adlibris (älskade adlibris!), men i övrigt såg den ut såhär:

ÖSTERGREN, KLAS: GENTLEMEN
LARSSON, STIEG: MÄN SOM HATAR KVINNOR
JORDAHL, ANNELI: KLASS - ÄR DU FIN NOG
DIDION, JOAN: LAGT KORT

Slöa tankar men bråda dagar

Känns inte som om jag tänkt många intressanta tankar på sistone. Ibland är det så. Alltså, man är så upptagen med att leva (eller, i mitt fall, planera) att man inte kommer för sig att reflektera. Jag kan dock avlägga följande, inte helt intressanta, rapport från veckorna som gått:

- vi har nu satt datum, kyrka och festlokal till bröllopet. Överhuvudtaget är bröllopet i princip allt jag tänker på - när jag inte drömmer om goda ostar, bläddrar i nyinköpta kokböcker, fördömer min slöhet eller gör upp listor med saker jag borde fixa och bocka av.
- viktklubben på jobbet har haft nypremiär. Detta är tredje veckan, jag har på två veckor gått ner 0,7 kg. Vilken prestation! Eh?
- det är bestämt att vi ska göra ett återbesök på S:t Marcus Vinkällare med jobbet. Fredagen den 3:e februari är det dags!
- förra veckan var vi och såg "Mun mot mun" av Björn Runge. Jag, som fullkomligt älskade "Om jag vänder mig om", hade stora förväntningar - som till större delen infriades. Det är en extremt mörk och dyster film och jag kommer nog aldrig att se om den. Men jag gillar det på något sätt. Att han vågar ta ut svängarna så att de nästan slirar av banan. Betyg: 4.
- av de nya kokböckerna tyckte jag faktiskt nästan bäst om Tinas (den tredje, röda, boken). Men Nigella är alltid Nigella och Sopranos-boken innehåller självklart en hel del godbitar. Och dessutom en del roliga stories.
- också måndagssquashen har haft nypremiär. Med MYCKET smärtande rumpmuskler som följd. Nu blir det uppehåll i en vecka innan vi är tillbaka - då på tisdagar. Min kondition är för övrigt körd i botten efter en hel vinter utan minsta tillstymmelse till motion.
- det är mycket film på gång in på bio i vår. Redan har "Me and you and everyone we know" och "Matchpoint" haft premiär, i nästa vecka kommer "Brokeback mountain" och "Walk the line", därnäst "Förälskad, förvirrad", "Dråpet" och "Capote". Betygslistorna är förberedda.
- i nästa vecka ska det skaffas diskmaskin. Vi har bara väntat på den här förbannade lönen. Hata januari.
- bokåret har inte börjat lysande men nästa enligt planen ändå. Har snart läst två böcker vilket är tämligen i fas med målet. Ena boken var för bokcirkeln; "Till Afghanistan kommer gud bara för att gråta" - intressant (och sant) livsöde skrivet med ett okej språk. Hm. En 3:a. Trots en människoöde så hemskt, så tragiskt, men ändå så stolt och fyllt av tacksamhet och glädje - ändå har jag varken gråtit, knytit näven eller funderat särskilt mycket över mellan läsningarna. Inte ett jättebra betyg. Den andra boken? "Fans" av Fredrik Strage. Har bara läst ett kapitel men den verkar lovande. I sin genre. Strage kan skriva och han har hittat intressanta kufar, besatta av det många har i bakgrunden.
- nästa hemprojekt blir hallen. Måla om (i samma färg = vitt) både väggar och tak, dra om alla sladdar (den förra ägarinnan har dragit tjocka gråa sladdar över alla dörrlister genom hela hallen - som en grå tråd genom rummet kan man säga) och lägga nytt golv (fortfarande plastmatta - vi pratar trots allt om katternas start- och stoppsträcka - men en betydligt snyggare sådan). Efter diskmaskin och hall kommer i prioriteringsordning: 1. köket (spreja om skåpdörrar, måla om väggar, tak och skåpstommar). 2. badrummet (kakel, klinker, måla om tak, helt nytt porslin och nytt skåp. Det vi har nu är okej men sunkigt och omöjligt att få helt rent). 3. vardagsrummet (måla om tak och väggar). 4. klädkammaren (ta bort befintliga byråer och skåp för att effektivisera ytan betydligt och dessutom skapa ett städskåp). 5. ny spis (rostfri, med keramikhäll). 6. nya soffor. 7. slipa parkettgolvet i vardagsrummet. Antar att vi får sprida ut de här projekten under ett par år...
- "Krönikan" har hittills, efter tre avsnitt, motsvarat alla förväntingar. Det är en underbar serie. Jag ska börja om från början endera dagen. Och "Vita huset"s första avsnitt var lovande, liksom sista säsongens två första av "Six feet under". Nya storsatsningen "Rome", däremot, var inte min kopp te. Men det kunde man ana på förhand.
- jag har blivit vuxen. Undrar om det hade med det fasta jobbet, skruvdragaren eller förlovningen att göra - men numera är jag i alla fall både glad pensionssparare och uppe i tid på morgonen för att äta frukost hemma ("då känner man sig piggare när man kommer till jobbet" - herregud). Jag ber alla jag svikit om ursäkt. Men det var nog dags.

Usla nöjessidor

Sydsvenskans nöjessidor måste vara bland de sämsta av de stora tidningarnas. Idag, en söndag då tidningen har fler läsare och med mer tid att läsa än någon annan dag i veckan, slår man till med att på de tre sidor man har till sitt förfogande ha ett reportage om Fredrik Roos konstsamling, en mindre nyhet om SVT:s inriktning de närmaste två åren, en kort telefonare om TV4:s nya kändissajt, en recension av Operakonfetti på Musikteatern och en recension av hästshowen på Baltiska hallen. Plus notiser. Bara två bilder är i färg och de är små (två av Fredrik Roos tavlor).

Det är sunkigt, gammalt, tråkigt, sömnigt och ett fett skrik på hjälp.

Lägg därtill en redation utan profiler, utan stilister och helt utan passion.

Sydsvenskans nöje har varit uselt i många år.

Men ingenting händer.

Coolaste karaktärerna i Sopranos

1. Corrado (uncle Junior)
2. Sil
3. Christopher
4. Furio
5. Dr Melfi

Klart töntigast: Paulie
Klart töntigast #2: Artie Bucco

Som det ska lagas mat

Jag är lättpåverkad. Jag är svag. Jag har lätt för att svepas med.

Nu är kokböckerna beställda.

Nyårsrevy

Har för övrigt också lyckats klämma in en nyårsrevy i veckan. På Chokladfabriken bjöd Emil Jensen, Gonza Blatteskånska, Sanna Persson och Mikael Wiehe på en kavalkad av roliga och bitska nummer. Wiehe var arg och politisk som väntat, men också rätt kul i några sketcher och hade befriande självironi i ännu några nummer. Annars var själva sångnumren i huvudsak från hans senaste skiva vilket väl kanske kändes lite... sådär. Gonza var däremot Gonza som bara Gonza kan vara men utan att någonsin vara något annat än just Gonza. Det kändes dock som om det räckte. Eftersom Gonza nu en gång för alla är Gonza. Den stora överraskningen var faktiskt Emil Jensen som jag aldrig sett förut men som hade ett fantastiskt flöde av ord och sinne för detaljer som gjorde honom till lite av kvällens stjärna. Om det nu inte egentligen var Sanna Persson, som är en stor komisk begåvning. Hennes malmöitiska dialekt är klockren och kroppsspråket underbart. Jag skrattade bara hon kom upp på scen. En bra revy, förmodligen den bästa revyn jag sett men så ser jag heller inte många revyer. Eller något. Men ett par roliga timmar var det i alla fall!

Nytt år, nya ambitioner

Okidoki, nytt år, ny bloggbakgrund och nya ambitioner.

Men gamla vanor.

Har tillbringat hela helgen med att titta på Sopranosboxar och har nu mycket svårt att låt bli att köpa Artie Buccos kokbok, Tina Nordströms tredje, en GI-bok av Fredrik Paulún och Nigella Lawsons "Fest". Jag vill nämligen bara äta. Och laga mat. Omge mig med färska kryddor och örter, fina olivoljor, skimrande köksredskap och os ut i trappen.

Sopranos är fantastiskt.

Jag lyckades dock slita mig tillräckligt för att se Six feet under och Krönikan också. Hade ju varit retligt att missa början när man nu sett framemot en bra tv-vår så länge.

Tjobidoo och livet leker. Jag har fler avsnitt kvar i vår sista Sopranos-box!

Januari, pfft.

Ljus i TV-mörkret

KRÖNIKAN börjar ny säsong på dansk TV den 8 januari - alltså på söndag! Fem färska avsnitt. Åh, hur ska det gå utan Erik?
VITA HUSET börjar ny säsong på SVT den 23 januari!
SIX FEET UNDER börjar sin sista säsong på Canal Plus den 6 januari - alltså på fredag! Jag har visserligen inte sett den nästsista säsongen men vem orkar egentligen vänta på SVT och deras förbannade, evighetslånga, uppehåll?

Dessutom; premiär på HBO:s nya satsning ROME på Canal Plus den 18 januari. Är inte en jättefan av kostymfilmer, men en serie som HBO gjort i samarbete med BBC kan väl ändå inte vara annat än välgjord?

Det ljusnar på TV-fronten!

Inget är som väntans tider

Av olika anledningar har årsrapporteringarna blivit försenade, jag ber om ursäkt för detta. Men firandet har varit långt, dagarna mörka och kalla och julborden omfattande.

Pga förhandlingstekniska skäl kan jag tyvärr inte heller lägga ut listorna på årets album eller låtar, så tills vidare får ni hålla tillgodo med övriga av årets tilldragelser - jag vet ju att mina läsare äääälskar listor.

SÅ - 2005 som jag minns det:

i livelåtar
”Bloody mother fucking asshole” (Martha Wainwright, KB, 6 december)
”They’re building walls around us now” (Moneybrother, KB, 30 april)
”Största skvallret i stan” (Eldkvarn, Victoria, 20 oktober)
”Blues från Sverige” (Tomas Andersson Wij, Palladium, 26 november)
”Tom Traubert’s blues” (Richard Lindgren, Metro, mars)
”Honky tonk women” (Truetones & Pelle Lindström, Bakfickan, 12 maj)
”Love vibration” (Josh Rouse, KB, 19 mars)
”Cryin’” (Raul Malo, KB, 13 april)
”Gökungen” (Mikael Wiehe & Snibb, Victoria, x november)
”Milky way” (Bap Kennedy, KB, 25 april)

i konserter
Martha Wainwright (KB, 6 december)
Eldkvarn (Victoria, 20 oktober)
Moneybrother (KB, 30 april)
Tomas Andersson Wij (Palladium, 26 november)
Richard Lindgren (Spotfestival, Århus 11 juni)
Josh Rouse (KB, 19 mars)
Kent (Limhamnsfältet, 20 maj)
Raul Malo (KB, 13 april)
Bap Kennedy (KB, 25 april)
Son Volt (KB, 25 april)

i böcker
”Timmarna” (Michael Cunningham, 1999)
”Och solen har sin gång” (Ernest Hemingway, 1926)
”Med uppenbar känsla för stil” (Stephan Mendel-Enk, 2004)
”Sorgenfri” (Mary Andersson, 1979)
”Priset på vatten i Finistère” (Bodil Malmsten, 2001)
”Mrs Dalloway” (Virginia Woolf, 1925)
”Änglar och demoner” (Dan Brown, 2000)
”Stig Dagerman” (Olof Lagercrantz, 1958)
”31 låtar” (Nick Hornby, 2003)
”Egalias döttrar” (Gerd Brantenberg, 1977)

i filmer från tidigare år
”Interiors” (Woody Allen, 1978)
”Om jag vänder mig om” (Björn Runge, 2003)
”Masjävlar” (Maria Blom, 2004)
”Den tredje mannen” (Carol Reed, 1949)
”Super size me” (Morgan Spurlock, 2004)
”Så som i himmelen” (Kay Pollak, 2004)
”Bara en dag” (Richard Linklater, 2004)

i årets filmer
”Hotell Rwanda” (Terry George) England
”Dolt hot” (Michael Haneke) Frankrike
”En långvarig förlovning” (Jean-Pierre Jeunet) Frankrike
”Bröder” (Susanne Bier) Danmark
”Broken flowers” (Jim Jarmusch) USA
”Attentatet mot Richard Nixon” (Niels Mueller) USA
”Sideways” (Alexander Payne) USA
”Finding neverland” (Marc Forster) England/USA
”Undergången” (Oliver Hirschbiegel) Tyskland
”Zozo” (Josef Fares) Sverige

i bloggar
Fredrik Virtanen (http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/)
Daniel Lindström (http://windstorms.blogspot.com/)
Johan Hilton (http://johanhilton.blogg.se/)
Anna Hellsten (http://www.modernista.se/anna/)
Isobel Hadley-Kamptz (http://isobelsverkstad.blogspot.com/)
Hanna Flodr (http://mammamu.blogspot.com/)
Martin Degrell (http://degrell.blogspot.com/)
Linna Johansson (http://www.modernista.se/linna/)
Bodil Malmsten (http://www.finistere.se/)
Andreas Ekström (http://www.andreasekstrom.se/)

i tv:
Sex and the city
Lasermannen
Krönikan
Frasier
Seinfeld
samt en evig väntan på serier vars säsongsuppehåll tycks oändliga

i drycker:
Ferdinand (mörk)
Cavan på champagnerian vid Picassomuséet i Barcelona
Bloody Mary
Julsnaps (hemmagjord)
La Grola (rött vin anno 1992, på S:t Markus vinkällare)
Glögg (hemmagjord)
Mjölk
Guinness
Gin & Tonic

Årets…
sämsta bok: ”Matildas sista vals” (Tamara McKinley)
mest lästa: Håkan Nesser
bokbesvikelse: ”Mannen utan öde” (Imre Kertész)
tändvätska: Lasse Anrell
malmöbok: ”Verkan” (Torbjörn Flygt)
filmbesvikelse: Million dollar baby (Clint Eastwood)
sämsta film: Shall we dance (Paul Chelsom)
uppvaknande: första kallbadet i våras
snöigaste: MFF-Brann i Royal League
besvikelse: MFF
inköp: iPod nano!
husmorsprojekt: löjromssill, senapssill, chilisill, mörk grovsenap, ljus senap till julen samt höstens begivelse: de inlagda gurkorna
magasin: Offside
snackis: Glykemiskt Index
miss: Kalle och chokladfabriken (man ser framemot något i ett halvår och går sedan inte och ser den)
biograf: Biopalatset (Sandrew sände det mesta av det bästa)
dyraste: 179:- i gymavgift sista halvåret ger… ungefär 200:- per träningstillfälle
traditionella matfest: hemkokta kräftor i Abbekås
nymodighet: balkong
middagsfest: julmiddagen hemma hos oss – årets julbord alla kategorier
middag: S:t Markus Vinkällare med Hockey och Anders
smörrebröd: Puk, Vandkusten i Köpenhamn
mest chockartade: Hockey berättar att hon och Anders ska ha barn
mest glädjande: när det sjunkit in att Hockey och Anders ska ha barn
näst mest glädjande: Ulli och Jockes förlovning
nästnäst mest glädjande: Hockey och Anders förlovning
absolut mest glädjande egentligen: min egen förlovning!
resmål: Köpenhamn, fler gånger än något annat år
fenomen: bloggarna, av alla och överallt. Trevligt!
infall: när Jockes medhavda hårdrocksskiva åkte ut i bushen på midsommar och aldrig mer återsågs
snyggaste: tunnlarna på Richard i en trädgård på Skånes sydkust
tapas: champagnerian vid Picassomuséet i Barcelona. Always.
högtid: midsommar i Gislöv. God mat, bästa vänner, soligt väder, gördig trädgårdsterrass, utsikt mot havet och mycket öl. Bästa midsommaren i mitt liv.
politiska besvikelse: när feministiska frågor äntligen kom upp på agendan förlöjligades de – av män som kvinnor
roligaste nätfilm: Knappnytt: Darin
kärleksfest: Micke & Cias bröllop, of course
varuhus: IKEA
musiknyhet: Martha Wainwright räddade ett annars rätt tråkigt nykomlingsår

Vuxenpoäng

Okej, nu har jag fast jobb. Jag är fast. På jobbet. Många vuxenpoäng som trillar in på det va?

Ännu värre kanske att jag nu också är stolt ägare till en skruvdragare...

Så är man inte långt från 30 heller.

2004 - Ritter, Andersson Wij och Gondry

ALBUM:
Josh Ritter: Hello starling
Grand Drive: Lights in this town are too many to count
Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
Loretta Lynn: Van Lear rose
Sam Phillips: A boot and a shoe
Ron Sexsmith: Retriever
Kimmie Rhodes: Windblown
Patti Scialfa: 23rd Street lullaby
Creekdippers: Poltical manifest
Iris Dement: Lifeline

LÅTAR:
Tomas Andersson Wij: Tommy och hans mamma
Josh Ritter: Bright smile
Ron Sexsmith: Hard bargain
Grant Lee Phillips: Susanna Little
Grand Drive: Santa Rita
Loretta Lynn: Miss being mrs
Iris Dement: Fill my way with love
Nick Cave & the bad seeds: Babe, you turn me on
Creekdippers: Walk with them
Norah Jones: What am I to you?

FILMER:
Eternal Sunshine of the Spotless Mind (Michel Gondry)
Big Fish (Tim Burton)
Lost in translation (Sofia Coppola)
Super Size Me (Morgan Spurlock)
21 Gram (Alejandro Gonzáles Iñárritu)
Bara en dag (Richard Linklater)
Masjävlar (Maria Blom)
Dålig uppfostran (Pedro Almodòvar)
Galen i kärlek (Nancy Meyers)
Fahrenheit 9/11 (Michael Moore)

Årets hemskaste filmupplevelse: Flicka med pärlörhänge (Peter Webber). Förväntningarna var höga, jag menar Scarlett Johansson och Colin Firth – men filmen blaha. Såsig, långtråkig och ja, trist helt enkelt.

2003 - Jayhawks och Clint Eastwood

ALBUM:
Jayhawks: Rainy day music
Damien Rice: O
Tomas Andersson Wij: Blues från Sverige (ep)
Lucinda Williams: World without tears
Timbuktu: The båtten is nådd
Josh Rouse: 1972
Richard Lindgren: Postcard from elsewhere
Moneybrother: Blood panic
Rickie Lee Jones: The evening fo my best day
Bart Davenport: Game preserve

LÅTAR:
Jayhawks: All the right reasons
Tomas Andersson Wij: Blues från Sverige
Rickie Lee Jones: Tell somebody
Damien Rice: Volcano
Lucinda Williams: Those three days
Richard Lindgren: Lone star blues
Timbuktu: Dynamit
Josh Rouse: Comeback (light therapy)
Moneybrother: It's been hurting all the way with you Joanna
Kelly Joe Phelps: Waiting for Marty

FILMER:
Mystic river (Clint Eastwood)
Om jag vänder mig om (Björn Runge)
Timmarna (Stephen Daldry)
Guds stad (Fernando Meirelles)
The Pianist (Roman Polanski)
Bowling for Columbine (Michael Moore)
Far from heaven (Todd Haynes)
Sagan om ringen - konungens återkomst (Peter Jackson)
About Smith (Alexander Payne)
25th hour (Spike Lee)

Årets hemskaste filmupplevelse: The Ring (Gore Verninski). Samma övernaturliga dravel som i Mothman. Det sägs att den japanska originalfilmen är av helt annan klass, men jag känner mig inte speciellt sugen på att se den. Trots att det inte kan vara sämre än det här amerikanska tramset.

Leo är död

John Spencer, som spelar Leo McGarry i Vita huset, har avlidit 58 år gammal. Därmed försvann en av mina stora fiktiva hjältar.

2002 - Solomon Burke, Wilco och Robert Altman

ALBUM:
Solomon Burke: Don't give up on me
Wilco: Yankee hotel foxtrot
Paul Westerberg: Stereo
Timbuktu: Watt's dö madderfakking diil?
Kent: Vapen & ammunition
Rosie Thomas: When we were small
Jesse Malin: The fine art of self destruction
Norah Jones: Come away with me
Mando Diao: Bring ’em in
Steve Earle: Jerusalem

LÅTAR:
Wilco: Jesus etc.
Solomon Burke: None of us are free
Mando Diao: Motown blood
Timbuktu: Gott folk
Kent: Sverige
Paul Westerberg: Got you down
Rosie Thomas: Two dollar shoes
Bruce Springsteen: My city of ruins
Jesse Malin: Brooklyn
Beth Orton: Concrete sky

FILMER (måste ha med 11, omöjligt att sålla bort den sista):
Gosford Park (Robert Altman)
Lilja forever (Lukas Moodysson)
Dinner rush (Bob Giraldi)
Älskar dig för evigt (Susanne Bier)
Ocean´s eleven (Steven Soderbergh)
Monster’s ball (Marc Forster)
The Others (Alejandro Amenàbar)
Blådårar 2 - Vägen tillbaka (Fredrik Gertten, Magnus Gertten & Stefan Berg)
Muraren (Stefan Jarl)
Tala med henne (Pedro Almodóvar)
Ghost world (Terry Zwigoff)

Årets hemskaste filmupplevelse: Mothman (Douglas TenNapel) och Skruva den som Beckham (Gurinder Chadha). Den första med Richard Gere (det tenderar verkligen till att bli ett mönster) om urtråkiga övernaturligheter, myter och allmänt tjafs. Fattar inte varför jag envisas med att se sådana filmer när jag vet att jag hatar dem. Vad det gäller Skruva den som Beckham var problemet ett helt annat; en komedi så indränkt i smör att humorn försvunnit.

2001 - Lucinda Williams och Jean Paul Jeunet

ALBUM:
Lucinda Williams: Essence
Nick Lowe: The Convincer
Ryan Adams: Gold
Rodney Crowell: The Houston kid
Mary Gauthier: Drag queens in limousines
Ed Harcourt: Here be monsters
Stina Nordenstam: This is
White stripes: White blood cells
Whiskeytown: Pneumonia
Strokes: Is this it

LÅTAR:
Lucinda Williams: I envy the wind
Rodney Crowell: I wish it would rain
Mary Gauthier: Different kind of gone
Ryan Adams: La cienga just smiled
Bob Dylan: Po' boy
Tindersticks: People keep comin' around
Nick Lowe: Lately I've let things slide
Ed Harcourt: Apple of my eye
Whiskeytown: Don't wanna know why
Stina Nordenstam: Sharon and hope

FILMER:
Amelie från Montmartre (Jean Paul Jeunet)
Almost famous (Cameron Crowe)
Italienska för nybörjare (Lone Scherfig)
In the mood for love (Wong Kar-Wai)
Sagan om ringen (Peter Jackson)
Far till staden (Magnus Gertten & Stefan Berg)
Apocalypse now redux (Francis Ford Coppola)
Crouching tiger hidden dragon (Ang Lee)
Så vit som en snö (Jan Troell)
Chocolat (Lasse Hallström)

Årets hemskaste filmupplevelse: Moulin Rouge (Baz Luhrmann). Sorry, inte min grej bara.

2000 - Ryan Adams och Paul Thomas Anderson

ALBUM:
Ryan Adams: Heartbreaker
Tomas Andersson Wij: Ett slag för dig
Neal Casal: Anytime tomorrow
Johnny Cash: American recordings III: Solitary man
Billy Bragg & Wilco: Mermaid Avenue vol II
Original Harmony Ridge Creekdippers: My own Jo Ellen
Warren Zevon: Life'll kill ya
16 Horsepower: Secret south
Emmylou Harris: Red dirt girl
Jayhawks: Smile

LÅTAR:
Ryan Adams: Oh my sweet Carolina
Bob Dylan: Things have changed
Jayhawks: A break in the clouds
Neal Casal: Time down the wind
Billy Bragg & Wilco: Joe DiMaggio done it again
Warren Zevon: Hostage-O
16 Horsepower: Poor mouth
Rickie Lee Jones: For no one
Tomas Andersson Wij: Du skulle tagit det helt fel
Mikael Wiehe: Det här är mitt land

FILMER:
Magnolia (Paul Thomas Anderson)
Blinkande lyktor (Anders Thomas Jensen)
Boys don't cry (Kimberly Peirce)
I huvudet på John Malkovich (Spike Jonze)
Tillsammans (Lukas Moodysson)
O brother, where art thou? (Joel Coen)
Den enda rätta (Susanne Bier)
High fidelity (Stephen Frears)
Jalla! Jalla! (Josef Fares)
Wonder boys (Curtis Hanson)

Årets hemskaste filmupplevelse: Dancer in the dark (Lars Von Trier). Bläääää.

1999 - Sexsmith, Eldkvarn och Almodòvar

ALBUM:
Ron Sexsmith: Whereabouts
Eldkvarn: Limbo
Paul Westerberg: Suicaine gratifaction
Wilco: Summerteeth
Willard Grant Conspiracy: Mojave
Beth Orton: Central reservation
Tindersticks: Simple pleasure
Magnus Lindberg: Ljus i natten
Steve Earle: The mountain
Tim Easton: Special 20

LÅTAR:
Eldkvarn: Nådens hand
Ron Sexsmith: Riverbed
Paul Westerberg: Born for me
Tom Waits: Hold on
Tindersticks: Can we start again
Beth Orton: Feel to believe
Tim Easton: Troublesome kind
Wilco: When you wake up feeling old
Steve Earle: Pilgrim
Magnus Lindberg: Tom och kall

FILMER:
Allt om min mamma (Pedro Almodòvar)
Svart katt, vit katt (Emir Kùsturica)
Central do Brasil (Walter Salles)
Blådårar (Fredrik Gertten, Magnus Gertten & Stefan Berg)
Livet är underbart (Roberto Benigni)
The Straight story (David Lynch)
Mifune (Sören Kragh Jacobsen)
Notting Hill (Roger Michell)
Lock stock and two smoking barrels (Guy Ritchie)
Välkommen till Pleasantville (Gary Ross)

Årets hemskaste filmupplevelse: Matrix (Andy & Larry Wachowski). Innehållslös, tråkig och ytpretto.

Monty Python i SVT!

Det är ju knappt man tror att det är sant. Missa för allt i världen inte denna storslagna serie filmer och liveshower med världens bästa humor:

Monty Pythons galna värld (Holy grail) Tisdag 27/12 kl 22.30
Monty Pythons Ett herrans liv (Life of Brian) Torsdag 29/12 kl 22.30
Monty Python i Hollywood Torsdag 5/1 kl 22.30
Monty Pythons meningen med livet Torsdag 12/1 kl 22.30
Stackars Dennis Torsdag 19/1 kl 22.30

Release Roderick!

Härligt slisksentimentalt

Kvällens Vänneravsnitt är det när Chandler friar till Monica och de gråter båda två och kramas och ingen kan få fram några ord bara för att de är så överväldigade av glädje och kärlek och det är sentimentalt så håren reser sig på armarna, när man sedan inte trodde det kunde bli värre slutar hela avsnittet med att Monica och Chandler dansar tätt ihop i nedsläckt lägenhet endast upplyst av stearinljus, till Eric Claptons "Wonderful tonight".

You just gotta love it.

1998 - Billy Bragg & Wilco och Thomas Vinterberg

ALBUM:
Billy Bragg & Wilco: Mermaid Avenue
Lucinda Williams: Car wheels on a gravel road
Dan Penn: Moments from this theatre
Johnny Cash: Unchained
Neal Casal: The sun rises here
Bob Hund: Jag rear ut min själ! Allt ska bort!
Elliott Smith: XO
Nick Lowe: Dig my mood
Mary Lou Lord: Got no shadow
Mikael Wiehe: Sevilla

LÅTAR:
Billy Bragg & Wilco: She came along to me
Lucinda Williams: Greenville
Dan Penn & Spooner Oldham: Sweet inspiration (live)
Elliott Smith: Waltz#2
Gilian Welch: Caleb Meyer
Mikael Wiehe: Sevilla
Bob Hund: Helgen v 48
Johnny Cash: Son of heartbreak
Mary Lou Lord: His latest flame
Neal Casal: Best to Bonnie

FILMER:
Festen (Thomas Vinterberg)
Liv till varje pris (Stefan Jarl)
Fucking Åmål (Lukas Moodysson)
Livet från den ljusa sidan (James L Brooks)
Truman Show (Peter Weir)
Big Lebowski (Joel Coen)
Den tatuerade änkan (Lars Molin)
Sliding doors (Peter Howitt)
Idioterna (Lars Von Trier)
Under solen (Colin Nutley)

Årets hemskaste filmupplevelse: Titanic (James Cameron). Lång, urtråkig och hemsk.

År 2005 - nedräkningen har börjat

Ja, det börjar väl bli dags att sammanfatta den här året då. Två veckor kvar bara, drygt. Självklart kommer den här bloggen, som aldrig gjort en hemlighet av att fenomenet listor alltid bör hyllas, att leverera sina betraktelser, sina tankar och sin rangordning.

Anteckna alltså i almanackan:

TORSDAG 15/12 - nedräkningen börjar med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 1998)
FREDAG 16/12 - nedräkningen fortsätter med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 1999)
SÖNDAG 18/12 - nedräkningen tar ännu ett steg med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2000)
MÅNDAG 19/12 - nedräkningen trampar vidare med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2001)
TISDAG 20/12 - nedräkningen studsar på med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (2002)
ONSDAG 21/12 - nedräkningen börjar skönja ljuset i tunneln med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2003)
TORSDAG 22/12 - nedräkningen går mot slutet med bästa album, bästa låtar och bästa filmer (från 2004)
FREDAG 23/12 - vad hände egentligen 2005? Ett förord till kommande betraktelser
MÅNDAG 26/12 - första betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
ONSDAG 28/12 - andra betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
FREDAG 30/12 - tredje och sista betraktelsen över 2005 års käraste och mest minnesvärda händelser
LÖRDAG 31/12 - år 2005 i listor och utnämningar

En helgrapport

LÖRDAG:
julbak med mamma, mormor och mina två styvsystrar. En tradition som börjar få några år på nacken nu, och som vi värnar mycket om. Ingen julstämning är så stark som när man står i mammas kök med glögg i grytan, Carolas julskiva på stereon och lussekattsdegen på jäsning. Tre generationers kärlek till tomtar, mat och familj koncentrerat till några timmars anträngningar. Oslagbart.

SÖNDAG:
den stora julmiddagen. Tack vare minutiöst schema som följts sedan november hann allt bli klart i tid - men 40 minuter till godo. Allt blev dessutom lyckat. Äggtoddyn var supergördig, sillen grym, glöggen fantastisk och snapsen ojämförlig. Mer om detta i årsrapporten som kommer nästa vecka.

MÅNDAG:
bakis bakis bakis bakis bakis bakis bakis.

Torr i halsen

Fuck fuck fuck fuck. Torr i halsen. Värk bakom ögonen. Nu kommer förkylningen, precis lagom till julmiddagen på söndag. Har inte varit snuvig på ett halvår.

Det får bli en Ålborg Jubileum och tidigt sänggående ikväll, verkar det som.

Martha, hennes röst och hennes närvaro

Jag går inte ofta på konserter numera. Chansen att just de jag bevistar är fantastiska är därmed tyvärr klart mindre än för några år sedan – när jag snittade på ett par i månaden. Därför blir jag så oändligt glad när det händer. När DET händer.

Martha Wainwright på KB igår kväll.

Det var magiskt.

Julstök

Dukningspynt inköpt. Sillen i lag. Senap klar. Allt går enligt planerna inför den stora julmiddagen på söndag. Jag lär återkomma i ämnet.

Ta den i munnen och allt

Min farmor är en god gammal människa. Med de mest häpnadsväckande tankar som hon ofta dryftar högt och utan förvarning. Minns en gång när hon, då 88 år gammal, diskuterade livligt med sin tio år yngre syster huruvida de skulle tycka det var bäst att vara bög eller lesbisk.

En annan gång hade hon av en ren slump (det är i alla fall min absoluta förhoppning) råkat slå på en porrfilm, eller hård erotisk film, på TV. De går på danska kanaler, jag har kontrollerat. I alla fall hade hon hamnat mitt i en avsugning innan hon förstummat letat sig vidare i tablån.
Hennes kommentar till händelsen när hon senare redogjorde för det hela över en kopp kaffe jag snabbt satte i halsen var; "Jag förstår inte hur det går till nuförtiden, ta den i munnen och allt. När jag var ung ville jag knappt röra vid den med händerna!".

Vet inte varför jag kom att tänka på detta, men förmodligen hade det en hel del att göra med Annikas högstadieanekdot i ämnet här: http://citronanka.blogspot.com/2005/12/oralsex.html

Tommy Nilsson årets textförfattare

I 100 höjdare läser Fredrik texten till "Vill du ha sex med mig", en av låtarna på Tommy Nilssons senaste album. Jag kan självklart inte låta bli att ge dem som inte tittar på detta eminenta program chansen att ta in den poetiska texten;

Låt mig smeka av alla kläder som bara hindrar dig
Kom och lägg dig här som den första gången vi låg
Jag ska tända ljus i en ring av lust för att locka dig
Över dina bröst blir min tunga till en våg
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig

Simultanmänniskor

Alltså, när vi såg Tomas Andersson Wij i lördags var förbandet från Norge och för övrigt helt okej om än inte fantastiskt. Men trummisen! Trummisen! I varje låt spelade han med typ tre olika pinnsorter, samtidigt som han skakade ägg, tamburiner och bankade på bongotrummor. Samtidigt!

Jag gympar inte på Friskis för att jag inte kan göra två olika rörelser med armar och ben till musik. Trummis kan jag bara glömma. My god.

Lasermannen (igen)

Okej, jag kapitulerar. TV-serien Lasermannen är verkligen helt grym. David Dencik är otroligt bra, och porträttlik, i huvudrollen. Det andra avsnittet kändes inte heller så rörigt som det första, skildringen av åren från utstött yuppie till vapenfixerat, våldsamt psyko var riktigt bra gjort.

Jag måste verkligen läsa om boken. Men nu har jag lånat ut den. Typiskt.

Snart är det mörkt på riktigt

I en plötslig paus från julstämningen kom jag plötsligt att tänka på den stora vinterdepressionen. Den kommer snart, vet ni. Januari, februari, mars. De längsta, mörkaste, tråkigaste, mest nedslående månaderna på året.

Man borde resa någonstans.

Men.


PS. Min mamma ska till Thailand och Malaysia, min pappa ska till Rom och Richard till Barcelona. Jag har inga som helst problem med det.

Jimmy = Jed

Inte för att jag är så extremt insatt i vilka politiska beslut som togs när Jimmy Carter var amerikansk president men jag har alltid tyckt att han verkar sympatisk och igår såg jag honom hos Jay Leno och blev rätt såld. Han var där för att göra reklam för sin nya bok "Our Endangered Values: America's Moral Crisis", om hur USA av idag förkastar mänskliga rättigheter, struntar i miljön, attackerar länder som möjligen kan utgöra ett hot någongång i framtiden och ökar klyftorna mellan rika och resten. Det var som att lyssna på Jed Bartlet. Och det gillar vi ju.

Det här handlar inte om kulturvänster, inte om eventuellt vinklade reportagefilmer - utan om en före detta president och fortfarande aktiv politisk elit. Det är rätt tunga ord, rätt allvarlig kritik. Man kanske skulle läsa boken?

Traditioner

Av tradition valde jag ut en ny julskiva att införskaffa för året. Av annan tradition blev det sedan fler. Julkatalogen är nu utökad med:

Christmas For Lovers
Emmylou Harris: Light Of The Stable
Buck Owens: Christmas Shopping
Kate & Anna McGarrigle: McGarrigle Christmas Hour

Jul jul - strååååååååålande juuul...

Joni

Det finns morgnar då Joni Mitchell är det enda man vill lyssna på.

Som en måndag då julljusen tänts över gågatan, då inga stressade människor halvspringer förbi och gatan gnistrar litegrann trots att snön aldrig fått chans att lägga sig.

Idag. Joni. Blue.

Vinter i Tjörnarp

Det var någon gång mot eftermiddagen, när jag stod med en kopp rykande kaffe i handen och tittade ut mot hagen som jag förstod hur vackert allt var. Snön låg djup över Tjörnarp, termometern var några grader under noll och jag hade mössa på mig. Ur skorstenen kom rök från kakelugnen. Runt hörnet hörde jag pappa bära ved. I fönstret lyste en adventsljusstake.

Farmor hade rätt. Det ÄR paradiset på jorden.

Förvirrad av Lasermannen

Det var väldigt länge sedan jag läste boken. Jag minns inte några detaljer längre, minns inte vem av hans offer som dog eller hur vännen Gustav försvann, vad det var som gjorde att polisen till slut kom honom på spåren eller de politiska besluten som togs under den här tiden. Och jag måste säga att tv-serien inte direkt gjort saker och ting klarare. Man undrar hur de som inte läst boken överhuvudtaget ska förstå någonting.

Men det kanske ordnar upp sig efterhand.

Lasermannen är i alla fall välspelad och historien otroligt fascinerande. Om inte annat blir jag väldigt sugen på att läsa om boken.

Så att jag inte glömmer igen.

TAW!

"Tommy och hans mamma" var helt magisk. Och "Du skulle tagit det helt fel", "Oroshjärta", "Gör nånting vackert", De gröna vagnarna", "Blues från Sverige", "Landet vi föddes i", "Res dig upp och gå" och - i det allra sista extranumret, utan band, utan mikrofon eller förstärkare; "Där får jag andas ut".

Ljudet var däremot inte så bra. Eller, faktum är att jag inte tänkte så mycket på det förrän någon påpekade det för mig - så bra var han. Tomas Andersson Wij. Sveriges bäste textförfattare just nu.

Med raketfart mot Angels!

Saker jag vill ha beröm för

Vaknade i lördags med aningens huvudvärk efter lång natt i biblioteket med Lina och en flaska vin. Trots detta avprickades i tur och ordning:

- balkongmattan som borde burits ner för flera veckor sedan för att inte råka ut för stora mögel-döden. Drog upp den (detta innebar för övrigt långa stunder med kroppen böjd framåt och huvudet neråt vilket inte var ett undermedel för min huvudvärk kan jag säga), bar ner den i torkrummet och ställde sedan in den i källaren efter några timmar.
- fem maskiner tvätt. Kläder, handdukar, fint och annat. Ett par veckor samling.
- putsning av samtliga fönster. Utvändigt, invändigt och mellan.
- dusch av samtliga krukväxter.
- upp med alla adventsljusstakar och stjärnor.
- målning av skafferiet invändigt och dessutom badrumsskåpet.

Start 10.30. Klar 18.45.

PS. Nämnde jag huvudvärken? Och vinet kvällen innan? Den sena natten? Beröm tack!

Stereotyper i kulturen

Så fort någon släpper en skiva som är mörk i tonen; om död, sorg, saknad och ensamhet - så plockas snabbt alla hyllningsklichéer fram om mod och förmåga att blotta sitt innersta. Men jag blir rätt trött av det. Att känna sig missförstådd och försmådd gör varenda tonåring över hela världen, många uttrycker det också i dagböcker, uppsatser, dikter och numera - bloggar. Det finns inget speciellt modigt i det.

Att vara lycklig däremot, är sårbart. Att berätta för världen att man älskar någon, är att blotta strupen.

För att skriva en text om sorg, ensamhet och känsla av otillräcklighet krävs en melankolisk ådra, rätt böcker i hyllan, lite egocentrism och en del talang.

För att skriva om lycka krävs en poet.

En hemmakväll

Skafferiet målat invändigt, badrumsskåpet numera vitt och en halv brand släckt i balkonglådan. Busy kväll.

Damien Rice

Lyssnar igenom Tunes 2003. Det är en förbannat bra samling.

Och Damien Rice är en av de stora upptäckterna de senaste fem åren.

Meny till julmiddagen

Visserligen tenderar den här bloggen att handla om antingen mat eller tv och man frågar sig hur jag kunnat undvika att väga 150 kg (men jag gör det nog inte länge till) men nu är en gång för alla menyn till vår julmiddag klar och vem vore jag då om jag inte delade med mig av denna munvattnande lista:

VÄLKOMSTDRINK: Hemmagjord äggtoddy med rom

SILL & FISK: Löksill och hemmainlagd löjromssill, Brännösill och senapssill. Ägg.
KALLT: Pressylta, julkorv, skinka, två hemmagjorda senaper, rödkål, brunkål, hemmagjord leverpastej och hemmagjord rödbetssallad.
VARMT: Prinskorv, köttbullar och Jansson.
Samt självklart vörtbröd och god ost.
DRYCKER: hemmasatt julsnaps.

TILL KAFFET: lussekatter, hemmabakad mjuk pepparkaka samt pepparkakor med grönmögelost.

GODISBORD: hemmagjord glögg samt hemmasnickrat knäck, ischoklad, chokladtäcktamandelmassapraliner, citronkola och chokladtryffel med chili.


Nedräkningen har börjat (just nu: 17 dagar, 6 timmar, 39 min)

Vita Huset

Isobel listar sina favoritavsnitt av Vita Huset och jag grips av en väldigt stark känsla av MÅSTE.
MÅSTE se om de tre första säsongerna snarast, MÅSTE köpa säsong fyra och fem och se om dem också innan säsong sex sänds efter nyår.

Självklart MÅSTE jag också göra en lista. Isobel har missat några toppar.

Se här så länge: http://isobelsverkstad.blogspot.com/2005/11/jag-lskar-vita-huset-mer-n-jag-lskar.html

Kejsaren av Kina

Kom häromdagen att tänka på en låt jag hörde på Victoriateatern 1997. Mikael Wiehe hade inte gett ut någon skiva på tre år och spelade mycket nytt och jag hade egentligen aldrig sett honom live tidigare men kom dit med ett halvår av blossande kärlek bakom mig. Den konserten är en av de bästa spelningar jag sett. Jag blev fullständigt överrumplad, fullständigt övertygad om vad som hade någon betydelse, jag grät och log och knöt näven och jag var 19 år men det var som om tonåren precis börjat.

Den kvällen spelade Mikael Wiehe "Kejsaren av Kina" och jag minns att jag gillade ordvändningen i slutet mycket, det kändes smart. Jag har aldrig hört låten igen för till skillnad från det mesta andra nya material han körde kom den aldrig med på någon skiva – men igår damp en cd ner i brevlådan. "Kejsaren av Kina". Genial.

Fan alltså, det är inte ofta jag blir så uppspelt som när jag hör en lovande inledning på en Mikael Wiehe-låt jag aldrig hört förut.
Det är inte ofta jag blir så rörd som när förväntningarna slår in.

Lasermannen ikväll

Detta att överföra böcker till film eller tv. Så sällan det lyckas, men så bra det kan bli. "Sagan om ringen" är ju ett utmärkt exempel, de böckerna har jag försökt läsa genom hela mitt liv men aldrig kommit förbi de första fyrtio sidorna. Filmerna älskade jag helt överraskande.

Eller "Mystic river", som dock var en väldigt bra bok också.

Själv har jag bojkottat Harry Potter-filmerna sedan den första kom. Jag bojkottade böckerna länge också så man kanske inte kan säga att jag alltid har alla dörrar öppna, men nu tycker jag i alla fall mycket om dem och vill gärna se den senaste filmen också för den kan vara hur bra som helst och då måste jag självklart se de tidigare tre också och så ja, det går ju allt som oftast som det går.

Ikväll har tv-serien om Lasermannen premiär. Jag är lite småskeptisk, mest för att det känns svårt att överföra alla bokens perspektiv till bilder och just de olika perspektiven är en stor del av bokens styrka.

Men jag har haft fel förr.

Den gamla vanliga visan (samma poänger och samma refräng)

I dagens Dygnet Runt finns ett ganska välskrivet reportage (med lite för många egna värderingar från journalistens sida, artikeln hade talat för sig själv) om det faktum att så få stjärnkockar och köksmästare är kvinnor. Många fantastiska talminus, såsom;

"Om en tjej står ut med det mesta är hon ju okej. Men ofta kommer hon in i köket och inser att det är för hårt. Det sitter nog i generna." (Rolf Lenander, restaurangchef Jensens Böfhus)

"En liten kallskänka som står och hackar lite grönsaker, det kanske hon klarar. Men den uppgiften har vi inte här, det är hårdare." (samme Lenander)

"Det ingår i Jensens idégrundlag att det ska vara söta, rara tjejer. Gästerna uppskattar en söt, rar, leende flicka som serverar." (Lenander igen, ang att servitriserna uteslutande är kvinnliga)

"Det är ett tufft jobb. Det är hårt både fysiskt och psykiskt." (Wilhelm Pieplow, driver Restaurang Årstiderna tillsammans med sin fru Marie och är dessutom ordförande i Malmö Källarmästarklubb, med enbart manliga medlemmar)

Läs artikeln i sin helhet på: http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article127459.ece

Biodubblering

På en vecka har jag sett lika många filmer på bio som jag gjort resten av året. Tre. Man är väl periodare.

"Dolt hot" var underbar, fantastisk, en 4+. Även om Sara invänder mot ovissheten och bestämmer sig för blott 3+.

Inget blod

Jag knöt precis skosnörena så att all blodtillförsel till tårna stoppades. Men jag orkar inte knyta om.

Nu: bio. Dolt hot på Spegeln tillsammans med Sara. Mina förväntningar är höga.

Igår såg jag förresten Broken flowers. Mycket bra. En 4:a.