Ta den i munnen och allt

Min farmor är en god gammal människa. Med de mest häpnadsväckande tankar som hon ofta dryftar högt och utan förvarning. Minns en gång när hon, då 88 år gammal, diskuterade livligt med sin tio år yngre syster huruvida de skulle tycka det var bäst att vara bög eller lesbisk.

En annan gång hade hon av en ren slump (det är i alla fall min absoluta förhoppning) råkat slå på en porrfilm, eller hård erotisk film, på TV. De går på danska kanaler, jag har kontrollerat. I alla fall hade hon hamnat mitt i en avsugning innan hon förstummat letat sig vidare i tablån.
Hennes kommentar till händelsen när hon senare redogjorde för det hela över en kopp kaffe jag snabbt satte i halsen var; "Jag förstår inte hur det går till nuförtiden, ta den i munnen och allt. När jag var ung ville jag knappt röra vid den med händerna!".

Vet inte varför jag kom att tänka på detta, men förmodligen hade det en hel del att göra med Annikas högstadieanekdot i ämnet här: http://citronanka.blogspot.com/2005/12/oralsex.html

Tommy Nilsson årets textförfattare

I 100 höjdare läser Fredrik texten till "Vill du ha sex med mig", en av låtarna på Tommy Nilssons senaste album. Jag kan självklart inte låta bli att ge dem som inte tittar på detta eminenta program chansen att ta in den poetiska texten;

Låt mig smeka av alla kläder som bara hindrar dig
Kom och lägg dig här som den första gången vi låg
Jag ska tända ljus i en ring av lust för att locka dig
Över dina bröst blir min tunga till en våg
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig
Vi kan blunda bort allting trist och grått
med en erotisk dos
Inget annat nu inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund
Vill du ha sex med mig
Jag vill ha sex med dig

Simultanmänniskor

Alltså, när vi såg Tomas Andersson Wij i lördags var förbandet från Norge och för övrigt helt okej om än inte fantastiskt. Men trummisen! Trummisen! I varje låt spelade han med typ tre olika pinnsorter, samtidigt som han skakade ägg, tamburiner och bankade på bongotrummor. Samtidigt!

Jag gympar inte på Friskis för att jag inte kan göra två olika rörelser med armar och ben till musik. Trummis kan jag bara glömma. My god.

Lasermannen (igen)

Okej, jag kapitulerar. TV-serien Lasermannen är verkligen helt grym. David Dencik är otroligt bra, och porträttlik, i huvudrollen. Det andra avsnittet kändes inte heller så rörigt som det första, skildringen av åren från utstött yuppie till vapenfixerat, våldsamt psyko var riktigt bra gjort.

Jag måste verkligen läsa om boken. Men nu har jag lånat ut den. Typiskt.

Snart är det mörkt på riktigt

I en plötslig paus från julstämningen kom jag plötsligt att tänka på den stora vinterdepressionen. Den kommer snart, vet ni. Januari, februari, mars. De längsta, mörkaste, tråkigaste, mest nedslående månaderna på året.

Man borde resa någonstans.

Men.


PS. Min mamma ska till Thailand och Malaysia, min pappa ska till Rom och Richard till Barcelona. Jag har inga som helst problem med det.

Jimmy = Jed

Inte för att jag är så extremt insatt i vilka politiska beslut som togs när Jimmy Carter var amerikansk president men jag har alltid tyckt att han verkar sympatisk och igår såg jag honom hos Jay Leno och blev rätt såld. Han var där för att göra reklam för sin nya bok "Our Endangered Values: America's Moral Crisis", om hur USA av idag förkastar mänskliga rättigheter, struntar i miljön, attackerar länder som möjligen kan utgöra ett hot någongång i framtiden och ökar klyftorna mellan rika och resten. Det var som att lyssna på Jed Bartlet. Och det gillar vi ju.

Det här handlar inte om kulturvänster, inte om eventuellt vinklade reportagefilmer - utan om en före detta president och fortfarande aktiv politisk elit. Det är rätt tunga ord, rätt allvarlig kritik. Man kanske skulle läsa boken?

Traditioner

Av tradition valde jag ut en ny julskiva att införskaffa för året. Av annan tradition blev det sedan fler. Julkatalogen är nu utökad med:

Christmas For Lovers
Emmylou Harris: Light Of The Stable
Buck Owens: Christmas Shopping
Kate & Anna McGarrigle: McGarrigle Christmas Hour

Jul jul - strååååååååålande juuul...

Joni

Det finns morgnar då Joni Mitchell är det enda man vill lyssna på.

Som en måndag då julljusen tänts över gågatan, då inga stressade människor halvspringer förbi och gatan gnistrar litegrann trots att snön aldrig fått chans att lägga sig.

Idag. Joni. Blue.

Vinter i Tjörnarp

Det var någon gång mot eftermiddagen, när jag stod med en kopp rykande kaffe i handen och tittade ut mot hagen som jag förstod hur vackert allt var. Snön låg djup över Tjörnarp, termometern var några grader under noll och jag hade mössa på mig. Ur skorstenen kom rök från kakelugnen. Runt hörnet hörde jag pappa bära ved. I fönstret lyste en adventsljusstake.

Farmor hade rätt. Det ÄR paradiset på jorden.

Förvirrad av Lasermannen

Det var väldigt länge sedan jag läste boken. Jag minns inte några detaljer längre, minns inte vem av hans offer som dog eller hur vännen Gustav försvann, vad det var som gjorde att polisen till slut kom honom på spåren eller de politiska besluten som togs under den här tiden. Och jag måste säga att tv-serien inte direkt gjort saker och ting klarare. Man undrar hur de som inte läst boken överhuvudtaget ska förstå någonting.

Men det kanske ordnar upp sig efterhand.

Lasermannen är i alla fall välspelad och historien otroligt fascinerande. Om inte annat blir jag väldigt sugen på att läsa om boken.

Så att jag inte glömmer igen.

TAW!

"Tommy och hans mamma" var helt magisk. Och "Du skulle tagit det helt fel", "Oroshjärta", "Gör nånting vackert", De gröna vagnarna", "Blues från Sverige", "Landet vi föddes i", "Res dig upp och gå" och - i det allra sista extranumret, utan band, utan mikrofon eller förstärkare; "Där får jag andas ut".

Ljudet var däremot inte så bra. Eller, faktum är att jag inte tänkte så mycket på det förrän någon påpekade det för mig - så bra var han. Tomas Andersson Wij. Sveriges bäste textförfattare just nu.

Med raketfart mot Angels!

Saker jag vill ha beröm för

Vaknade i lördags med aningens huvudvärk efter lång natt i biblioteket med Lina och en flaska vin. Trots detta avprickades i tur och ordning:

- balkongmattan som borde burits ner för flera veckor sedan för att inte råka ut för stora mögel-döden. Drog upp den (detta innebar för övrigt långa stunder med kroppen böjd framåt och huvudet neråt vilket inte var ett undermedel för min huvudvärk kan jag säga), bar ner den i torkrummet och ställde sedan in den i källaren efter några timmar.
- fem maskiner tvätt. Kläder, handdukar, fint och annat. Ett par veckor samling.
- putsning av samtliga fönster. Utvändigt, invändigt och mellan.
- dusch av samtliga krukväxter.
- upp med alla adventsljusstakar och stjärnor.
- målning av skafferiet invändigt och dessutom badrumsskåpet.

Start 10.30. Klar 18.45.

PS. Nämnde jag huvudvärken? Och vinet kvällen innan? Den sena natten? Beröm tack!

Stereotyper i kulturen

Så fort någon släpper en skiva som är mörk i tonen; om död, sorg, saknad och ensamhet - så plockas snabbt alla hyllningsklichéer fram om mod och förmåga att blotta sitt innersta. Men jag blir rätt trött av det. Att känna sig missförstådd och försmådd gör varenda tonåring över hela världen, många uttrycker det också i dagböcker, uppsatser, dikter och numera - bloggar. Det finns inget speciellt modigt i det.

Att vara lycklig däremot, är sårbart. Att berätta för världen att man älskar någon, är att blotta strupen.

För att skriva en text om sorg, ensamhet och känsla av otillräcklighet krävs en melankolisk ådra, rätt böcker i hyllan, lite egocentrism och en del talang.

För att skriva om lycka krävs en poet.

En hemmakväll

Skafferiet målat invändigt, badrumsskåpet numera vitt och en halv brand släckt i balkonglådan. Busy kväll.

Damien Rice

Lyssnar igenom Tunes 2003. Det är en förbannat bra samling.

Och Damien Rice är en av de stora upptäckterna de senaste fem åren.

Meny till julmiddagen

Visserligen tenderar den här bloggen att handla om antingen mat eller tv och man frågar sig hur jag kunnat undvika att väga 150 kg (men jag gör det nog inte länge till) men nu är en gång för alla menyn till vår julmiddag klar och vem vore jag då om jag inte delade med mig av denna munvattnande lista:

VÄLKOMSTDRINK: Hemmagjord äggtoddy med rom

SILL & FISK: Löksill och hemmainlagd löjromssill, Brännösill och senapssill. Ägg.
KALLT: Pressylta, julkorv, skinka, två hemmagjorda senaper, rödkål, brunkål, hemmagjord leverpastej och hemmagjord rödbetssallad.
VARMT: Prinskorv, köttbullar och Jansson.
Samt självklart vörtbröd och god ost.
DRYCKER: hemmasatt julsnaps.

TILL KAFFET: lussekatter, hemmabakad mjuk pepparkaka samt pepparkakor med grönmögelost.

GODISBORD: hemmagjord glögg samt hemmasnickrat knäck, ischoklad, chokladtäcktamandelmassapraliner, citronkola och chokladtryffel med chili.


Nedräkningen har börjat (just nu: 17 dagar, 6 timmar, 39 min)

Vita Huset

Isobel listar sina favoritavsnitt av Vita Huset och jag grips av en väldigt stark känsla av MÅSTE.
MÅSTE se om de tre första säsongerna snarast, MÅSTE köpa säsong fyra och fem och se om dem också innan säsong sex sänds efter nyår.

Självklart MÅSTE jag också göra en lista. Isobel har missat några toppar.

Se här så länge: http://isobelsverkstad.blogspot.com/2005/11/jag-lskar-vita-huset-mer-n-jag-lskar.html

Kejsaren av Kina

Kom häromdagen att tänka på en låt jag hörde på Victoriateatern 1997. Mikael Wiehe hade inte gett ut någon skiva på tre år och spelade mycket nytt och jag hade egentligen aldrig sett honom live tidigare men kom dit med ett halvår av blossande kärlek bakom mig. Den konserten är en av de bästa spelningar jag sett. Jag blev fullständigt överrumplad, fullständigt övertygad om vad som hade någon betydelse, jag grät och log och knöt näven och jag var 19 år men det var som om tonåren precis börjat.

Den kvällen spelade Mikael Wiehe "Kejsaren av Kina" och jag minns att jag gillade ordvändningen i slutet mycket, det kändes smart. Jag har aldrig hört låten igen för till skillnad från det mesta andra nya material han körde kom den aldrig med på någon skiva – men igår damp en cd ner i brevlådan. "Kejsaren av Kina". Genial.

Fan alltså, det är inte ofta jag blir så uppspelt som när jag hör en lovande inledning på en Mikael Wiehe-låt jag aldrig hört förut.
Det är inte ofta jag blir så rörd som när förväntningarna slår in.

Lasermannen ikväll

Detta att överföra böcker till film eller tv. Så sällan det lyckas, men så bra det kan bli. "Sagan om ringen" är ju ett utmärkt exempel, de böckerna har jag försökt läsa genom hela mitt liv men aldrig kommit förbi de första fyrtio sidorna. Filmerna älskade jag helt överraskande.

Eller "Mystic river", som dock var en väldigt bra bok också.

Själv har jag bojkottat Harry Potter-filmerna sedan den första kom. Jag bojkottade böckerna länge också så man kanske inte kan säga att jag alltid har alla dörrar öppna, men nu tycker jag i alla fall mycket om dem och vill gärna se den senaste filmen också för den kan vara hur bra som helst och då måste jag självklart se de tidigare tre också och så ja, det går ju allt som oftast som det går.

Ikväll har tv-serien om Lasermannen premiär. Jag är lite småskeptisk, mest för att det känns svårt att överföra alla bokens perspektiv till bilder och just de olika perspektiven är en stor del av bokens styrka.

Men jag har haft fel förr.

Den gamla vanliga visan (samma poänger och samma refräng)

I dagens Dygnet Runt finns ett ganska välskrivet reportage (med lite för många egna värderingar från journalistens sida, artikeln hade talat för sig själv) om det faktum att så få stjärnkockar och köksmästare är kvinnor. Många fantastiska talminus, såsom;

"Om en tjej står ut med det mesta är hon ju okej. Men ofta kommer hon in i köket och inser att det är för hårt. Det sitter nog i generna." (Rolf Lenander, restaurangchef Jensens Böfhus)

"En liten kallskänka som står och hackar lite grönsaker, det kanske hon klarar. Men den uppgiften har vi inte här, det är hårdare." (samme Lenander)

"Det ingår i Jensens idégrundlag att det ska vara söta, rara tjejer. Gästerna uppskattar en söt, rar, leende flicka som serverar." (Lenander igen, ang att servitriserna uteslutande är kvinnliga)

"Det är ett tufft jobb. Det är hårt både fysiskt och psykiskt." (Wilhelm Pieplow, driver Restaurang Årstiderna tillsammans med sin fru Marie och är dessutom ordförande i Malmö Källarmästarklubb, med enbart manliga medlemmar)

Läs artikeln i sin helhet på: http://sydsvenskan.se/dygnetrunt/article127459.ece

Biodubblering

På en vecka har jag sett lika många filmer på bio som jag gjort resten av året. Tre. Man är väl periodare.

"Dolt hot" var underbar, fantastisk, en 4+. Även om Sara invänder mot ovissheten och bestämmer sig för blott 3+.

Inget blod

Jag knöt precis skosnörena så att all blodtillförsel till tårna stoppades. Men jag orkar inte knyta om.

Nu: bio. Dolt hot på Spegeln tillsammans med Sara. Mina förväntningar är höga.

Igår såg jag förresten Broken flowers. Mycket bra. En 4:a.

Till prästablärorna

En liten rip off från Vita Huset men från en av mina favoritscener (där Jed Bartlet skäller ut en radiovärd som just fördömt homosexuella) så det känns väl okej.
Dessutom vaket, kul och direkt från bibelbältet.

Huvudsus

Jag har två datorer på mitt skrivbord här på jobbet. I min direkta närhet finns ännu fem datorer, i rummet ytterligare fem.

Jag blev precis medveten om hur mycket brus och muller det innebär för mitt stackars huvud varje sekund.

Undrar hur mycket man egentligen påverkas av all strålning och alla kraftfält?

Nyår kom snabbare

... och kring årskiftet kommer också nya avsnitt av Vita Huset och Six feet under.

Now we're talkin'!

Längtar efter Krönikan...

Åh! Krönikan är tillbaka på dansk TV efter nyår. Då speglas tiden mellan 1964 och 1973 - här en liten aptitretare:

"Eriks død får afgørende betydning for næste generation. Den yngste af hans sønner foragter far'ens svaghed og finder sammen med sin farfar på Bella, hvor fabrikken kæmper med at tilpasse sig de nye tider.

Den aldrende Kaj Holger ser sin egen ungdom afspejlet i barnebarnets åbenlyse forretningstalent - men den unge lærling er måske næsten for lærenem …"

TV-vanor

Jag kartlägger mina tv-intentioner för kommande vecka och kan konstatera att jag:

- ser helt klart mest på Kanal 5, lite tack vare att t.ex. Vänner och Frasier går varje vardag.
- ser helt klart minst på TV4.
- följer, i genren jag-vet-inte-varför-men-kan-inte-värja-mig; Bachelor (amerikanska, har jag precis halkat in i, slutar snart), Du är vad du äter och Biggest loser.
- gärna ser stadgade-Svensson-program som Nya rum, Roomservice, Homestyling - och På spåret.
- följer, i genren riktigt-bra-dramaserier; inga alls. Men hoppas lite på Lasermannen, som börjar nästa onsdag på SVT1.
- fortfarande helst ser "seriösa" program på SVT för att jag inte riktigt litar på andra. TV4, t.ex, har inte funnit sin väg in i mitt hjärta.
- följer, i genren bra samhällsprogram och grävande journalistik; inga alls.
- saknar mina favoritserier otroligt mycket. Vad de har gemensamt förutom den höga kvaliteten? SVT. Vad de mer har gemensamt? De har alla blivit undangömda, undanskuffade och misshandlade av SVT. Inga andra kanaler bryr sig så lite om sina mest populära och bästa serier.
- blir grymt förbannad för att SVT gör som de gör.

Arrrgh

Fan. Seinfeld säsong 4, 5 och 6, Vita Huset säsong 4, 5 och 6, Six feet under säsong 3 och 4, Sopranos säsong 5 - finns alla tillgängliga på dvd.

Fyra av de bästa serierna jag vet.

Men jag har dem inte.

Something is rotten in my dvd-collection.

Helgen vecka 45

Köpenhamn Köpenhamn, detta ljuva Köpenhamn.

LÖRDAG LUNCH: Kronborg. Smörrebröd, öl, Ålborg Jubileum, tal och presentutskänkningar.
LÖRDAG E.M: två timmars rundvandring med guide. Minns inga årtal och endast få intressanta fakta. Men det ledde till platser jag aldrig sett förut och hjälpte mig pyttelitegrann i min totala oförmåga att orientera mig.
LÖRDAG KVÄLL: L'Alcase. Hummersoppa, kalvfilé och chokladmousse. Vin och kaffe. Proppmätt. Timmar av skratt.
LÖRDAG NATT: visst illamående trots förvånande nykterhet (resultatet av många koppar kaffe, lång promenad hem och endast liten drink i hotellbaren). Trots allt god sömn.
SÖNDAG MORGON: härlig hotellfrukost jag knappt kunde äta av. Kaffe. Äppeljuice. Molande kurrningar i magen.
SÖNDAG F.M/E.M: avdumpning av kollegorna på stationen. Kaffe med god läsning, ensam. Strosande omkring. Har aldrig varit i Köpenhamn på egen hand tidigare; aldrig sett husen med dessa ögon. Underbart.
SÖNDAG KVÄLL: Ah! Restaurant Puk! Bästa stället i värlen. Mer smörrebröd, mer öl och mer Ålborg (röd). Sedan: bögpub med julkitsch och bluesklubb utan. Diskussioner om porrens vara eller inte vara. Samt sexklubbarnas. Var inte så skarp i min argument är jag rädd.
SÖNDAG NATT: bye bye.

Vintertid

Iskallt i morse. Kanske måste jag snart hänga in höstjackan och acceptera att det blivit vinter.

Dessutom drack jag varm choklad igår kväll.

Timmen efter

Jag älskar den första timmen efter att biofilmen tagit slut.

Jag är sällan så lugn, så samlad, så känslosam och minnande som då. Som om man tack vare att bion stängt ute allt annat än det man ser, hör och känner inför filmen har hamnat i en bubbla där inget vardagligt kan störa.

Och sedan vara bubblan en timme extra.

Check

Onsdag, hyrvideo: Kärlek tur & retur. Betyg: 3. Fransk film med stark början, lite förvirrande mitt och sött slut. Men egentligen är det tvärtom, alltså kronologiskt. Hamnar lite i samma kategori som Closer, men jag tycker nog att Closer var bättre. Eller, det var den.

Torsdag, bio: Zozo. Betyg: 4. Mycket stark och med stor värme i personskildringarna. Vi satt precis framför en grupp tjejer som uppenbarligen förstod arabiska eftersom de skrattade lite mer åt vissa repliker än vi. Retade mig lite att inte veta vad som var extra kul.

Ny filmperiod, fokus 2005

Vi lämnar tillfälligt musikfasen (även om iPoden gör att den aldrig kommer att dö ut helt) och satsar nu helhjärtat på film.

PRIORITERING, BIO:
1. Dolt hot
2. Kalle och chokladfabriken (börjar bli bråttom!)
3. Broken flowers
4. Wallace & Grommit
5. Zozo (ännu mer bråttom?)
6. Den bästa av mödrar

Skulle kunna tänka mig, bio:
1. I hennes skor (SF, jag har gratisbiljett där - och Curtis Hanson kan väl inte gjort en helt rutten film?)
2. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (jag gillar Nesser men är skeptisk till filmen. SF dock!)

Vart tog de vägen, bio:
1. Rolling like a stone
2. Ninas resa
3. Sossen, arkitekten och det skruvade huset
4. Führerns elit
5. Percy, Buffalo Bill och jag
6. Aristocrats

PRIORITERING, HYRVIDEO:
1. Ray
2. Se mig
3. Pusher 2
4. Kärlek tur och retur
5. Vera Drake
6. Layer cake
7. Life aquatic
8. Aviator

Skulle kunna tänka mig, hyrvideo:
1. Batman begins (har den kommit än?)
2. Mr & Mrs Smith (well, det är Brad Pitt och så förutsägbar är jag)
3. Star wars: episode III
4. Sin city

Jag räknar med att ha bockat av åtminstone elva av dem innan november är slut, annars blir det tufft att sammanställa en rättvisande årsbästalista.

Varför kan jag aldrig vara lagom?

Trash-TV

TV-program jag följer: Biggest loser, Du är vad du äter, Mat/Tina.
TV-program jag inte gärna missar: Filmkrönikan, FC Z.
TV-repriser jag ser nästan varje dag: Frasier, Sex and the city, Cityakuten, Seinfeld.
TV jag ser mest ändå: Champion's league, Premier league, Serie A, La Liga. I den ordningen.

Jag har blivit trashig.

Mer mat, dansk mat

Har nu lagt upp en preliminär smörrebrödsmatsedel till helgen i Köpenhamn:

Lördag, Kronborg (med jobbet):
Kronborg sild, reier med citron og mayonnaise, hjemmelavet rullepölse med sky och gammelost med rom.

Söndag, Puk (med Richard, Micke & Cia, Ponne & Anna):
Krone sild (sill lagrad i Krone-snaps, creme fraiche, rödlök och purjolök), hjemmelavet leverpostej med bacon og rödbeder, St Clemens (Bornholmsk Roquefort) på rugbröd, äggeblomme og röd lög.

Jag känner mig nöjd.

Men jag har några reservalternativ om det skulle knipa.

En helg på landet

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 17.57
Det blir mörkt snabbt här i Tjörnarp. Det blir dessutom väldigt mörkt. Vi kom upp vid fyratiden och hann precis packa upp all mat och sätta på en kopp kaffe innan det blivit så svart att man inte längre kunde se handen framför sig.
Det blir inte bara väldigt mörkt i Tjörnarp, det är också väldigt tyst. Allting är lite mer eller lite mindre än i stan. Helt klart en kulturkrock, men en högst välkommen sådan. Det är en enorm lättnad att vara här.
Vi tog nya vägen hit, genom Södra Rörum och Häglinge. Det är en väldigt vacker sträcka genom lövskogen och hagarna – som att köra genom en vägg av eld, så orange var träden längs vägen. Det var en av de vackraste höstbilder jag sett och hade jag bara inte behövt vara så koncentrerad på hur vi skulle köra (jag har uselt lokalsinne) hade jag kanske klämt fram en tår.
Innan vi lämnade Malmö passade vi på att handla allt som behövs till maten här. Ikväll blir det cottage pie med svarta oliver och persilja i moset och chévre i skivor på toppen. Imorgon ska en höstgryta med paprika, champinjoner, kantareller, enbär, rödvinbärsgelé och vin stå och puttra större delen av dagen så att köttet smälter i munnen när det blir dags. Köttet köpte vi på Möllevångstorget; ett halvt kilo nymalen blandfärs till cottage pien och en stor fin bit fransyska till grytan. Dessutom, det går ju inte att undvika när man är i kvarteren, slank vi in på Möllans ost för lite godsaker. En bit Saint Agur till pepparkakorna, en ask vitlöksost, ett italienskt lantbröd och – en bit stark Roquefort. Jag hade kunnat handla i princip hela affären. Men fick nöja mig med en del smakprov från grönmögelsdisken.
Pappa hade varit här och förberett vår helg. Huset var varmt och kylen bra fylld redan innan vi kom. Min far är inte en man av ord (om man undantar det skrivna), men han är en av de varmaste människor jag vet. Han visar sin kärlek i handlingar.
Det känns konstigt att vara här utan farmor. Man ser huset och omgivningarna med lite andra ögon, lite mer på distans men ändå på något sätt närmare. På samma gång är det vemodigt och stärkande. Jag älskar Tjörnarp med eller utan farmor men mest av allt älskar jag ändå bara farmor. Hennes röst ekar i väggarna här. Det känns tryggt.

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 18.12
Det har börjat duggregna. Ljudet av vattendropparna som landar i gräset är det enda som bryter tystnaden.

TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 22.56
Proppmätt. Vår cottage pie blev himmelsk. Persiljan i moset, chévren på toppen precis lagom grillad så att det bildats en ljusbrun skorpa…
Det regnar mer nu, men det syns knappt genom det kompakta mörkret. Jag har hängt upp tygstyckena med blommor på för fönstren. Det har jag aldrig gjort förut. Det är farmors jobb.
Jag minns en sommar för fem år sedan – jag, Anders och Maria var i Tjörnarp över en helg. Anders bodde i London då, jag var 22 år gammal och hängde på Ölcaféet fler kvällar i veckan än jag var hemma. Vi älskade Tjörnarp, det har vi alltid gjort, men mer för farmors skull än någonting annat. Efter en halv dag startade Anders bilen och andades in avgaserna, omställningen från London var lite för stor för honom. Det var på skoj, men vi skrattade mer åt tillvägagångssättet än åt poängen – vi var unga urbanister och vi älskade det. Det känns märkligt att tänka på det nu.
Det regnar så mycket att stuprännan över köksdörren börjat läcka.
Åtminstone hörs det så.
Det går inte att se genom mörkret.


TJÖRNARP, FREDAG DEN 4 NOVEMBER 2005, kl 23.01
Lantluften tar ut sin rätt.
Kanske har det också med den dubbla portionen cottage pie att göra.
Hursomhelst säger jag god natt nu.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 10.42
Har precis vaknat. Måste ha sovit minst tio timmar i natt. Soffan farmor brukar ligga i är aningen sliten, den har väl trots allt använts i fyrtio år. Vaknade med jämna mellanrum under natten av ryggont. Men det löser sig.
Precis innan jag skulle somna igår small det till i en av musfällorna i skafferiet. Richard och jag gick på safari genom huset, tassandes på tå för att se vad det var som lät. Musen var väldigt död och låg på golvet inne i skafferiet. Richard fick slänga ut den på backen. Själv vägrade jag befatta mig med den.
Jag kan inte se djur som djur. Alla djur är sällskapsdjur. Jag antar att jag därför aldrig skulle kunna bo på en bondgård, där djur är levebröd, mat och arbetsredskap – ting fria att använda efter behov. En död mus? Släng ut den på backen så tar katterna den.
Jag som knappt kan slå ihjäl en fluga.
Det har slutat regna. Bjerrehus borta i kurvan drog precis igång någon maskin, en såg eller något. Annars är Tjörnarp ännu tyst.
Musen som skrämde oss halvt ihjäl har en grannkatt släpat bort.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 11.16
Frukost; tre skivor vörtbröd (första för året), en med ost och två med munkakorv. Munkakorv är kanske det bästa jag vet. Till mackorna: varm choklad. Som i gamla tider. Alla borde dricka varm choklad på hösten och äta vörtbröd med munkakorv på.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 13.21
Middagen är påbörjad. Paprika, champinjoner, kantareller, schalottenlök och fransyska puttrar i stekgrytan tillsammans med lite rödvin, grädde, enbär och rödvinbärsgelé.
Det har slutat regna. De flesta löven har trillat av träden och landskapet är så mycket öppnare nu än på sommaren. Man kan se förbi träden vid bäcken och genom skogspartiet bakom, bort mot granngården. Om sommaren är väggen av grönt tätare än en rullgardin. Det är vackert då. Det är vackert nu.
Dags för glögg.
Sedan promenad.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 14.59
Det sprakar i kakelugnen. Efter promenaden sänkte vi elementen och tände fyr; tidningspapper i botten, plywoodkuber och tunnare vedbitar – eld på en sekund.
När vi gick förbi Bjerrehus på väg upp mot stora vägen sprang en randig katt ikapp oss. Han liknade Elvis, men betydligt tunnare och med ett jack i örat som tydde på en lite hårdare verklighet än våra lyxdjur lever i. Katten sprang precis några steg framför oss hela vägen upp till Rut och Nisses, som vår egen guide på landsbygden. Vi döpte honom till Crocket efter Davey Crocket.
Grytan på spisen luktar fantastiskt. Richard har satt på sig sina rutiga filttofflor och flyttat fram en fåtölj framför kakelugnen. Nu läser han om Bob Dylan med ett glas vin i handen. Han ser nöjd ut.
Själv känner jag att jag vill göra allt och ingenting. Läsa och njuta, klyva ved, gå omkring och lukta på hösten, dricka glögg, titta på TV, lägga en patiens – timmarna går och jag är rädd att åka härifrån och känna att jag inte hunnit med allt. Jag vill suga ut den sista droppen liv den här helgen. Njuta till sista cell.
Bara en stressad storstadsmänniska känner nog så.
Eller en som inte riktigt vet var hon hör hemma.

TJÖRNARP, LÖRDAG DEN 5 NOVEMBER 2005, kl 21.29
Så mätt att jag knappt kan andas. Ännu mindre skriva.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 11.12
Ännu en morgon har grytt. Vaknade prick klockan tio, precis om igår. Märkligt.
Gårdagskvällen blev ett stort frosseri. Grytan var gudomlig, om än lite lite gräddig. Nästa gång blir det mindre grädde och mer vatten med kanske en klick messmör. Kryddningen var dock perfekt.
Det finns ingenting vettigt att se på tv en lördagskväll. Vi såg Folktoppen med Babben Larsson som enda behållning – det skulle röstas fram Sveriges största stjärna och Björn Borg var inte ens nominerad. Löjligt. Till slut vann Ingemar Stenmark (stor idrottsprofil absolut, men stjärna? Njae.) med Carolina Klüft som två (absolut inte, hon är alldeles för folklig och trevlig). Min topp 4 (sedan kommer ingenting och ingenting): Björn Borg, Agneta Fältskog, Zlatan och Carola. Jag antar att det rör sig om levande stjärnor, annars vore det skrattretande att inte ha med Greta Garbo och Ingrid Bergman – då hade vi inte ens behövt några andra kandidater. Jaja, att svenska folket inte har någon smak kommer ju knappast som en överraskning.
Det händer mycket här på landet man inte direkt är van vid hemmavid. När jag gick ut i vedkällaren för att hämta mer bränne till kakelugnen blev jag anfallen av Läderlappen himself. Döda möss okej, levande kanske i dagsljus, men fladdermöss betackar jag mig för. Flygande hundar? Isch.
Helgen har gått fort. Men vi har njutit av varenda sekund. Och ätit som de gottegrisar vi är. Så fort grytan sjunkit några centimeter i magen igår kväll plockade vi fram en härlig ostbricka med kex och pepparkakor. Jag måste ha gått upp flera kilo.
Dags att klyva lite ved. Någon nytta får man väl göra häruppe.
Ska bara dricka upp glöggen först.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 11.36
Jag tror aldrig jag sett så många löv i hela mitt liv. Överallt ett hav av rött, brunt och gult. Utsikten mot bäcken är som en havsvy med fel färger. Hela hagen grön av gräset, efter bäcken helt gult av lövskogens fallna blad. Vackert.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 13.11
Jag är inte alls speciellt förtjust i att packa ihop. Uppbrott ligger inte för mig.
Snart är vi redo att åka.
Det känns lite sorgset.

TJÖRNARP, SÖNDAG DEN 6 NOVEMBER 2005, kl 13.32
Klart för avfärd.
Tillbaka till vardagen.

Uppoffrande vänner

Lyssnar på Mikael Wiehes nya skiva och funderar över alla konserter jag släpat med vänner och bekanta på kors och tvärs över Sverige genom åren.

Lydia, Sotte, Nickan, Lina, pappa, Kjerstin, Karin Six, BG, Nina, Jennie Metz, Lisa K, Vante, Tina, Jenny Engwall, Richard, Ulli, Ola, Nicklas, Örjan... säkert fler men jag minns inte riktigt alla.

Förmodligen är det bara Örjan av allihop som njutit på samma sätt som jag.

Det säger kanske en del. Om mig. Och om dem.

Tack!

Det är synd om människorna

Någon mer som just nu tuggar på en knäckemacka med tjock skiva griljerad skinka och Tollarpssenap?

Inte?

Synd om er.

På svenska

Tror kanske det kan vara ett rätt bra svenskår i år... Eldkvarns "Atlantis" är ju grym, Peps och Timbuktu har många gördiga stunder och Thåström kommer med nytt. Dessutom står jag med nyinköpta och nysläppta Mikael Wiehe- och Tomas Andersson Wij-plattor i handen.

Mycket mer kan man fanimej inte begära.

Bästa dieten ever

Förra veckan käkade jag pizza tre gånger (obs! olika sorter!), marrängsuisse en gång, pepparkakor med grönmögelost i princip varje dag, glögg, julmust och smågodis ett par kvällar - idag kom räkningen.

På en vecka har jag gått upp.... Ha! Ha! Nej, jag har gått NER 0,4 kg!

You gotta love it!

Desert Island #2

Undrar om man kan förhandla fram att få göra en på svenska och en på engelska?

Desert Island

Jag och Richard har kommit överens om att göra varsin Desert Island-skiva och ge till varandra i julklapp.

Den ska vara en timme lång och innehålla de sånger man inte kan leva utan.

Med tanke på min ångest kring vilka 1000 låtar som skulle få plats i den nyinköpta iPoden så vill jag inte ens tänka på hur det här skall gå.

Fyra dagars Kvällspostenettor

Måndag:

EXTRA
5-ÅRING
från Sydsverige
DÖD I
BUSSKRASCHEN
Lista på döda
och skadade


Söndag:

Så lätt får du
17 EXTRA
SEMESTERDAGAR
under nästa år


Lördag:

EXTRA
Besatt 42-åring
JAGADE
TV4-stjärnan
ULRIKA NILSSON
I TV-HUSET
-greps under
direktsändning


Fredag:

EXTRA
Så planerade
RÅNARNA
MILJONKUPPEN

Original Harmony Ridge Creekdippers

1998 kom Original Harmony Ridge Creekdippers första album (till Sverige). Jag köpte det direkt. Eftersom det kändes som om jag borde det. Men sanningen att säga så lyssnade jag inte speciellt mycket på det - jag har alltid varit en sucker för melodier som sätter sig rätt snabbt och detta första självbetitlade album hade ingenting av den varan (en sådan låt räcker, då lyssnar jag fler gånger på skivan och därmed får också de mindre omedelbara spåren sin chans). Men jag köpte nästa album också, som kom samma år. Och nästa. Ta mig tusan om jag inte köpte dem allihop. De såg snygga ut i skivhyllan men jag spelade dem i princip aldrig.

Nu har jag i alla fall lyssnat igenom dem allihop i ett stort söndagsmaraton. Och det är klart; en del pärlor hittade man ju. En hel del till och med. Min rangordning blir som följer:

1. My own Jo Ellen (2000) - helt överlägset det bästa albumet.
----
2. Political manifest (2004) - säkert inte många som skulle hålla med mig. Men "Walk with them" är helt lysande.
3. The Original Harmony Ridge Creekdippers (1998) - debuten. Kanske ändå.
----
4. Zola and the tulip tree (1999)
5. Mystic theatre (2004)
----
6. Pacific coast rambler (1998)
7. December's child (2002)

Skönt att ha det ur världen. Vidare mot P!

Sött klagomål

Jag blev precis kallad för surpuppekärring.

Det är alldeles för gulligt för att man ska bli upprörd.

Dagens Kvällspostenetta

Så undviker du farorna
KÖKSREDSKAP
SPRIDER
GIFT TILL
DIN MAT

Komplimang

Igår kom min älskade, men ytterst kräsne och något bakåtsträvande, man hem och sade att han gått igenom alla låtar jag lagt i vår iTunes (1964 i nuläget) - och att ALLA var bra. Att det var ett helt grymt bibliotek av gördiga låtar.

Det kan vara den på samma gång största och mest chockerande komplimang jag någonsin fått av honom.

Dagens Kvällspostenetta

Paradise Hotel-
NATACHA
AKUTVÅRDAD
efter misslyckad
SKÖNHETSOPERATION


Inget Extra idag heller...

Om föräldrar

Fortsätter att saxa från andra i brist på annat. Detta från Martin Gelins blogg:

Mark Twain skrev en gång något i stil med "När jag var 14 var mina föräldrar idioter. När jag var 21 var de fulla av visdom. Det är fantastiskt vad de hade lärt sig på sju år".

Dagens Kvällspostenetta

Klimatforskare:
KÖLDCHOCK
I VINTER
Så drabbas du:
KARTA


Observera att detta inte inleddes med Extra! som brukligt varit.

Andra får tala

Först avgick Tiina Rosenberg. Sedan publicerade Aftonbladet illustrationen här vid sidan. Lägg märke till Tiinas ställning, Ku Klux Klan-mössan och hjärtebilden på nattduksbordet.

Sedan kritiserade Expressen detta här:
http://expressen.se/index.jsp?a=454410

Aftonbladet försvarade sig här:
http://www.aftonbladet.se/blogg/groning/181005121631_trttsamt_rent_ut_sagt.html

Mina känslor över Aftonbladets sätt att agera summerar Sigge bäst här:
http://sigge.squarespace.com/sigges-blogg/2005/10/20/beckett-pinter-grning.html

Kärlek

Vad kärlek är? Förbannat mycket. Ibland är den allt.

Ibland är den bara att spela en korpmatch i kvällskylan och få syn på sin älskade vid ena hörnflaggan när man trodde att han skulle tillbringa kvällen någon annanstans.

Million dollar baby

Såg Million dollar baby igår. Lite besviken. Hillary Swank är ju grym, sista tredjedelen av filmen gripande och jag grät förstås floder - men tycker ändå att den var lite för enkel och lite för trög i början. Jag fick ingen riktig känsla.

Nja, låt oss säga 4-.

Den kommer inte med bland topp 5 för i år, det törs jag lova.

Fakta S:t Markus-besök

DATUM & TID: lördagen 22 oktober kl 19-23
SÄLLSKAP: Richard, Hockey och Anders
UPPLADDNING: bastant middag fredag kväll, sen frukost lördag och sedan bara några pepparkakor under dagen. En öl på Pickwick kl 18.15.
PRIS BUFFÉ: 288:-
VIN (rekommenderat, under 500:-): La Grola, 425:-
MATEN I URVAL: löksill, senapssill, gravad lax, whiskeylax, matjessilltårta, fisksoppa (med grädde och saffran), kräftor, marinerade räkor, musslor, räktårta, luftorkad fläskfilé, lufttorkad parmaskinka, lufttorkat vildgåsbröst, salamirullar med färsost, marinerade vitlöksklyftor, soltorkade tomater, oliver, kapris, potatisgratäng, ostbord (koncentrerade mig på de starkare grönmögelostarna och parmesanosten) samt kaffe, polkagriskarameller, blåbärspaj, dajmtårta och pannacotta.

TOPP 10:

1. Matjessilltårta
2. Lufttorkad fläskfilé
3. La Grola (vinet)
4. Whiskeylax
5. Salamirullar med färsost
6. S:t Agur
7. Dajmtårta
8. Lufttorkat vildgåsbröst
9. Gorgonzola
10. Fisksoppa

Nazitvillingarna i USA

Jag vet inte vad som är värst; att sådana här människor finns eller att jag älskar att skratta åt dem.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,718485,00.html

Dagens Kvällspostenetta

Extra
UD misstänker:
AMBASSADÖR
försökte
DÖLJA
BARNPORRBROTT

Media stöpte om mig

Läser Lisas blogg (http://lisakristiansson.blogspot.com/2005/10/fi.html) och känner mig träffad.

Jag gillade tanken på F! när det startade. Då var ju allt så flytande, inget partiprogram var antaget och jag kunde inte sätta fingret på vad jag gillade, mer än att behovet av ett feministiskt parti fanns. Sedan har jag stöd liksom minskat. Inte för att kärnfrågorna är åt skogen, inte för att behovet minskat - utan för att jag låtit mig påverkas av medierna. För att jag slutat tänka.

Vad som började med ett stöd baserat på en vag aning har blivit ett mostånd baserat på en ännu vagare känsla.

Nu får det banne mig vara slut på detta.

Söndagens Kvällspostenetta

Extra
Danske
LILLPRINSEN
AKUT TILL
SJUKHUS

Lördagens Kvällspostenetta

Extra
Expert misstänker:
SMITTANDE ÄNDER
hittade
DÖDA I SVERIGE

Tina forever

Jag har ett gammalt avsnitt av Mat med Tina Nordström inspelat, där hon gör:

- Viltfärsbiff med persiljestuvade potatis, syltad blomkål och ugnsbakade äpplen

- Cottage pie; en ugnsform med köttfärs (blandfärs med morötter, lök, timjan, krossade tomater och tomatpuré) i botten, potatismos (med persilja, svarta oliver och vitlök) i mitten och på toppen skivad getost.

Det måste vara det bästa matprogrammet som någonsin gjorts.

Dagens Kvällspostenetta

Extra
Polisen misstänker:
ULF OLSSON
DÖDADE JASMINA
Letar spår i upphittad bil

Eldkvarn igår

Det finns genier, det finns underhållare. Igår fanns bara Eldkvarn.

Jag satt i en halvtimme och funderade över vad det var jag tyckte var så fantastiskt bra. Låtarna, visst. Plura såklart - en sång- och dansman. Carlas perfekta gitarrspel. Basisten Tony Thoréns lusekofta.

Till slut kom jag på det. Det var så förbannat skönt att lyssna på en rockkonsert utan elgitarr. Låtarna fick ett annat liv, en annan luft och - faktiskt - en annan tyngd. Alice, Jag är det hjärta, Största skvallret i stan, 27, Miljoner mil bort... ett pärlband av grymma låtar.

Jag hade nästan glömt hur bra Eldkvarn är. Nu vet jag bättre.

Bäst.

Dagens Kvällspostenetta

Idag börjar en ny jätteskojig följetong på denna blogg; Dagens Kvällspostenetta. Alltså huvudnyheten på Kvällspostens förstasida.

Eftersom dagens nummer inte sett butikens ljus än tjuvstartar vi med gårdagens:

Extra
NAKEN POLITIKER
jagad av POLIS
- misstänkt för
MORDBRAND
Blev tokig efter bantningskur

Ännu en premiär

Vänta! Vänta vänta vänta...

NU har jag druckit min första klunk julmust.

Herregud vad gott.

Ensam och söt

Vad är det med ensamhet och sötsaker? Är man två ska det njutas av maten och lagas och handlas tillsammans och ätas med ett gott glas vin bredvid. Är man ensam struntar man plötsligt i hela detta spektakel, äter effektivt och går direkt på det viktigaste; godiset och fettet. Till middag går det plöstligt bra med vad som helst, ju enklare desto bättre. Rester, färdiga soppor, pizza, hamburgare - whatever, bara det går snabbt. Efterrätten däremot, får mer kärlek. Lite olika sorters lösgodis, kanske en bit choklad, eventuellt chips och dippa...

Idag hade jag planerat en lugn hemmakväll med min älskade, jag hade bestämt för att laga fettuchini med räkor, soltorkade tomater, chili, avokado och persiljekräm. Så ringde han och berättade att han skulle vara hos en kompis i ett par timmar under kvällen. Hastigt avbröt jag då min tankegång, styrde stegen mot läskavdelningen och köpte julmust, fortsatte med färdig gulaschsoppa och avslutade med en stor påse lösgodis. Bara sådär.

Helt galet.

Thåström

Enligt Kvällsposten är Thåströms kommande album akustiskt.

Därmed torde en av kandidaterna till Angels (eller Tunes) 2005 redan vara klar.

Extra! Extra! Extra!

SVÄRMORSFÖRBANNELSE
ÖVER NYBLIVNA MAMMAN
CHARLOTTE PERELLI

Så löd Aftonbladets löpsedel när vi svepte förbi en närbutik tidigt i morse.

Bara så att ni vet.

Julmiddag

Vi har bjudit in till julmiddag. Tanken är att alla ska bidra med något till julbordet.

Detta har fått oss att gå bananas.

Nu har vi i alla fall kommit överens om att det blir tre sillsorter (senap, löjrom och chili/vitlök), skinka, två sorters senap, citronkola (på vit choklad), chokladtryffel med chili, glögg, snaps och äggtoddy. Allt såklart hemmalagat. Richard hade gärna lagt till Jansson ("jag gör världens bästa Jansson, varför får inte jag göra Jansson?) och köttbullar, men vi måste försöka att lämna något till de andra.

Hemskt vad mycket jul det blev nu då.

Pepparkakor...

Det verkar som om människor i allmänhet och mina arbetskamrater i synnerhet inte förstår regeln bara-halva-oktober-gått-är-det-okej-att-dricka-glögg. Man skulle kunna få uppfattningen att de tycker jag är lite knäpp.

Då skulle de bara veta att jag nu sitter och glufsar i mig Annas originalpepparkakor (bäst i år, bäst alla år) med grönmögelost (17%) på. Till detta såklart en mugg glögg.

Hör ni bjällerklangen vänner? Känner ni kylan?

Åh, denna underbara tid på året.

Lucindas mästerverk

Nu har jag bestämt mig. En gång för alla.

"Car wheels on a gravel road" (1998) är ett mästerverk. "Essence" (2001) också. Efter år av funderande, efterkännande, velighet - så måste det ändå sägas; "Car wheels..." är den bästa av de två.

Förlåt Richard.

Länkar

Det går inte att länka i varken Explorer eller Netscape för mac och i Safari får jag bara asiatiska skrivtecken så där fattar jag ingenting alls.

Så att ni vet varför jag inte gör det, alltså.

En ny favorit är för övrigt: JOHANNA http://what-the-fudge.blogspot.com/

Frekventa bloggare

Alltså, jag kollar sju bloggar flera gånger om dagen:

DANIEL: http://windstorms.blogspot.com/
LISA: http://lisakristiansson.blogspot.com/
MIA: http://miafriedner.blogg.se/index.html
ANNIKA: http://www.citronanka.blogspot.com/
FREDRIK VIRTANEN: http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/
BODIL MALMSTEN: http://www.finistere.se/
JOHAN HILTON: http://johanhilton.blogg.se/

Virtanen, Hilton och Malmsten (dvs kändisbloggarna) är alla bra på att uppdatera. De andra är det inte. Mia har förvisso varit i Kina, hon är ursäktad. Annika är... godkänd. Men Daniel och Lisa, skäms på sig! Att uppdatera bloggen ofta är ett krav för att hålla den intressant.

Det är därför jag lägger ut sådana här oväsentligheter.

Glöggpremiär!

Vi är inne på andra hälften av oktober. Drygt en månad kvar till första advent (i min värld, i realiteten handlar det väl om sex veckor) - det är dags.

Dags att värma pannan, dags att skvätta ner lite rött, dags att plocka fram keramikmuggarna. Dags att ge efter för tio månaders längtan.

Glöggtimmen är här.

O brother where art thou

Jag var skeptisk. Sådär alternativskeptisk som man blir om huvudrollen spelas av George Clooney och man är några och tjugo och måste positionera sig (det här var innan helgon.net). Att det var bröderna Coen hjälpte mig inte mycket just då eftersom jag bara sett allmänt hyllade Big Lebowski tidigare och inte fattat ett dugg av dess storhet (det gör jag fortfarande inte och det känns lite märkligt).

Men jag gillade O brother where art thou. Jag kunde till och med stå ut med countrymusiken - fylld av fioler, mandoliner och banjos. Jag menar, jag gillade ju altcountry redan då, men just fioler och i ännu högre grad banjos - nej tack. Lite väl hardcore.

När jag nu sitter med soundtracket till filmen fem år senare märks en viss... förändring. Jag blir betagen. Gråtfärdig. Lycklig. Tänker att jag inte ska spela annat på flera veckor. Alison Krauss är bedårande. The Whites - jag börjar nästan dansa alldeles för mig själv.

Det verkar som om man utvecklas lite med åren?

Kanske borde jag ge Big Lebowski en chans till.

Kallare

Sov dåligt i natt.

Väl utanför porten för att hämta cykeln kom imma för varje andetag, i lurarna Antony & the Johnsons från iPoden. Luften hög, himlen blå. Halsduken värmande.

Varje morgon känns numera som poesi.

iPod, välkommen

Jag kommer in till mitt skrivbord som vanligt, kanske lite surare än normalt då jag glömt påsen med mjölk och lite skivor i på diskbänken hemma. Men det är ändå en dag som de flesta andra.

Då ser jag den. En liten svart ask. Med ett äpple på. I asken den vackraste lilla teknikskapelse jag sett. Den har mitt namnngraverat på baksidan.

Nu måste jag speeda upp inladdningsprocessen.


Tra la la la la...

För övrigt anser jag...

...att precis varenda människa i det här landet borde läsa:

Katarina Wennstam - "Flickan och skulden"
Katarina Wennstam - "En riktig våldtäktsman"
Gellert Tamas - "Lasermannen"
Stephan Mendel-Enk - "Med uppenbar känsla för stil"

för att det i samtliga fall är exempel på journalistik som förändrar liv. Eller åtminstone insikter du inte kan skaka av dig. Någonsin.

Ville bara understryka det.

Slut på incestböcker

Igår kväll slutförde jag vad som kändes som den nittionde boken i genren "mitt levnadsöde är extremt tragiskt". Nu blir det inga fler incestböcker, inga fler anhörigböcker, inga fler jagblevförföljdavminmanböcker. No more. Slut.

Jag tvingande mig igenom "Den tusende gången" för att det var vår bokcirkelsbok inför förra mötet och jag inte läst den då - men den gav mig ingenting. Jag blev inte illa berörd, bara äcklad. Blev inte medlidande, bara nedlåtande.

Alla dessa öden är fruktansvärda, självklart. Men jag har problem. Med att det trots allt bara är en sida av historien även om man kan undra över hur en annan sanning skulle kunna se ut (den finns såklart och inte bara en annan sanning utan en bättre bakgrund, ett annat sammanhang). Problem med att böcker, eller filmer för den delen, anses givet bättre för att det är "en sann historia".

Jag tycker om fiktion och jag tycker om journalistik, dessa böcker ligger mittemellan. Där bra fiktion kan bli en flykt från vardagen, en skimrande fantasi eller bjuda mig infallsvinklar jag aldrig skulle sett i verkligheten och bra samhällsjournalistik visar på mönster, fenomen - något jag kan bli förbannad på och vilja förändra - är dessa "sanna historier" bara en droppe i havet, ett sandkorn i öknen. Tragiska javisst - men för extrema och ensidiga för att påverka mig.

Därför läser jag långt hellre "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" än "Den tusende gången". Hellre "Lasermannen" än "Gömda".

Dessutom - detta är inte att förakta - finns ingen läsupplevelse värre än bristande språk. Något incestböckerna med sällskap tyvärr vimlar av.

Andra sidan av myntet

Å andra sidan, vill jag bara tillägga, läser jag just nu en väldigt intressant bok om män och manlighet; Stephan Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil". Jag återkommer med en längre kommentar när jag är klar.

Och idag kom första numret av min prenumeration på Bang.

Så jag är inte helt förlorad.

I suck

Ja, jag är en dålig människa. Jag har usel smak. Usel karaktär. Jag vet att jag borde byta kanal och se Uppdrag granskning eller stänga av TV:n, vägra låta mig matas med lättillänglig och ibland förnedrande underhållning - och istället plöja igenom Simone de Beauvoir eller åtminstone August Strindberg, möjligtvis vore det okej att sätta på en Woody Allen-rulle. Jag vet att jag hellre borde städa, diska, stryka, tvätta, putsa matsalsmöblemanget, ta ett bad, träna, göra upp veckomenyn eller gå en promenad - än att titta på detta trams som är Kanal 5 och Biggest loser. Jag vet jag vet jag vet.

Ändå sitter jag här. Ändå fryner jag på ansiktet när fettet dallrar på de stackars överviktiga deltagarna. Ändå skrattar jag varenda gång de börjar böla - de gör de nämligen titt som tätt. Sorgsna tårar som glädjetårar.

Ändå ser jag lite nonchalant framemot nästa veckas avsnitt och bokar skamset in kvällen i mitt huvud.

I suck. You gotta love it.

Bloggdepp

Verkar som om alltfler lägger ner bloggandet nu. Eller, alltfler i mediavärlden åtminstone. Hanna Flodr, Johan Hilton och Diagnos (med Björn af Kleen i spetsen) är tre av mina favoritbloggar som nu gått om intet.

Är bloggen ett översvepande fenomen redan på väg mot sitt slut? Eller börjar den bara finna sin form och sina användare? Återstår att se.

iPod på väg

Min iPod är på svensk mark. Klockan 04.18 landade den i Malmö enligt senaste Shipment Status.

Nu är det nära.

Rotfruktssoppa

För några år sedan gick jag och Kjerstin ofta hem till hennes mamma på lunchen. När Kjerstins mamma visste att jag skulle komma med lagade hon alltid min favoritsoppa. Det smakade nästan som flytande rotmos. Den var helt fantastisk.

Nu är det ett tag sedan Lilly dog. Hon berättade aldrig för mig vad hon egentligen hade i soppan och definitivt inte i vilka mängder. Hon tillhörde helt enkelt generationen som använde så mycket att det blev bra.

Jag har länge gett mig den på att göra en soppa som åtminstone blir nästan lika god som Lillys. Igår lyckades jag, banne mig.

Palsternacka, kålrot, morötter, gul lök, kryddpeppar och hönsbuljong mixas, blandas ut med mini fraiche och spetsas med dijonsenap - tjenare!

Hur mycket av varje jag hade i?

Tja, så mycket som behövdes.

Medglidare

Det är jobbigt det här med att lägga in skivsamlingen i datorn. Helt plötsligt hux flux satt jag med 21 Paul Westerberg-låtar i burken. Jag lyssnar nästan aldrig på Paul Westerberg. Gillar jag verkligen allihop? Verkar så.

Wilco fluffar in med osannolika 40 låtar (även om jag fuskade med att ta med elva Mermaid Avenue-spår) - trots att jag inte är helt övertygad om bandets storhet.

Josh Rouse fick med 18 låtar att jämföra med Dan Penns 12. Alltså okej, i snitt blir det förvisso 4,5 låtar per skiva medan Dan Penn hamnar på 6 - men så vadå?

Det känns som om jag sviker dem jag älskar mest. Som om jag plötsligen föredrar jämnheten framför topparna. Alls icke! När urvalet till iPoden kommer igång ska de få sin revansch. Då drabbar sanningen oss alla.


PS. Även om jag inte känner mig säker på Wilcos kvaliteter i det stora hela kan ingen någonsin bortse ifrån "Jesus, etc". Aldrig aldrig någonsin. DS.

Linna Johansson och Kate Moss

Linna Johansson brukar vara intressant på sin blogg. Här ett utdrag ur hennes funderingar kring Kate Moss knarkaffärer, varför H&M plockade bort henne som modell och kvinnliga förebilder i allmänhet:

"I senaste avsnittet av litteraturmagasinet Babel funderade man löst över det här med kvinnliga förebilder, varför de är så få, utan att riktigt komma fram till nåt. Jag ska berätta varför det är så. Därför att det väsentliga i ordet förebild är suffixet ”bild”. Det vill säga framförallt ett face, en Che Guevara, en Bob Marley-silhuett mot en rastaflagga, Einstein-flinet, Muhammad Ali. Och i killarnas kulturhistoria får man just bara den här bilden, utan störande biografiska detaljer, därför att man själv ska få konstruera och dikta ihop sin egen manliga hjälte.

Så kan det inte bli för Kate Moss. Hon kommer att plockas ut och plockas ned nu med idel detaljer om vårdnadstvist och tårar och ångerfulla Kate. Alla människor ångrar sig men det är bara brudar som måste göra sånt offentligt för det är just bilderna på brudar som måste sönderdelas, göras futtiga. Det konstigaste av allt är ju att hon faktiskt bara är en bild, ett par läppar och höfter som Hennes & Mauritz lånar. Hon skulle inte ge sina bästa mammatips i Mama utan bara se snygg ut. Och hon ser väl knappast annorlunda ut nu, efter kokainbilderna? Är Hennes & Mauritz orolig att vi konsumenter ska inspireras av hennes leverne? Konstigt i så fall, med tanke på hur säkra de brukar vara på att ingen inspireras att gå ned till 46 kilo bara för att deras modeller väger det."

Mat mat mat

Okej.

13.00 Dopmat. Smörgåstårta (både kött och skaldjur).
14.00 Dopkaffe. Kladdkaka och vispgrädde.
- proppmätt -
16.00 Födelsedagsmiddag mamma. Tupp, potatis, vinbärsgelé, brysselkål, rödkål och gräddsås med vin i.
17.45 Födelsedagskaffe. Äppelsmulkaka med vaniljsås.
- übermätt -

Fick dessutom med mig en lerpanna hem från mamma att ställa bredvid stekgrytan i kastrullskåpet. Gryt- och soppsäsongen kan därmed börja på allvar.

Jag älskar hösten.

Redo för dop

Vaknar idag pigg som en nötkärna, med illa dold skadeglädje över att min inte fullt så smarte pojkvän (som valde att festa igår också, när jag var hemma och gnydde i soffan) - idag är både bakis som en örn och förkyld (som en man).

Vilket i sin tur resulterar i att han missar middagen hemma hos mamma, som lär bli en högtid då årets första tupp är planerad. Det brukar bli himmelskt. Too bad, baby.

Men först; dop. Mycket kyrkobesök den här veckan.

Grönsakslåda del 2

Jag förstår att ni längtat. Väntat, suktat, hoppats. Inte önskat något hellre än att få veta.

Nu kan jag avslöja; innehållet i veckans ekologiska grönsakslåda var som följer:
majrova, avokado, röd lök, tomat, gurka, purjolök, palsternacka, citron, sallad och persilja.

Jo nej men så att eeh... så är det.

Bakfylleångest

Fy för den lede. Bröllop i torsdags, askkoppshals igår, nypremiär på Bakfickan på kvällen och många många öl (och kanske någon kaffedrink, vill jag minnas). Skällde ut någon, förolämpade en annan och stapplade hem alldeles för sent men ändå ganska tidigt.

Halv åtta i morse gled jag upp (snacka om att frisera sanningen) ur sängen, borstade bort det värsta från tänderna och ställde mig på loppis med min omtänksamma mor som kokt rasande gott (och nödvändigt) kaffe samt brett mackor som endast föräldrar kan.

Har försökt hela dagen nu, men blir ändå inte riktigt av med bakfylleångesten som skvalpar i bakhuvudet.

Man lär sig aldrig.

Övergång

Från Dan Penn och rakt över till Raj Montana Band och åttiotalsgubbrock a la Dan Hylander.
Det gäller att hålla både bredd och djup!

Dan Penn

Gud vad jag tjatar. Men alltså, ännu en nyupptäckt; Dan Penn & Spooner Oldhams liveskiva från 1998 - "Moments from this theatre". Om man inte gillar den så... måste man vara helt dum i huvudet. Eller något.

De spelade på KB det året i december, jag gick ifrån en förfest med nunnorna och blev som vanligt utskälld för detta, satte mig i en taxi och åkte till KB helt ensam för att se en artist jag då aldrig hört tidigare. Fredrik Ekelund bjöd på en öl i baren och mindes att jag gjort tunnel på honom i en korpenmatch en gång och Dan Penn och Spooner Oldham kom in, bara dessa två medelålders vita män med akustisk gitarr och piano och det var precis så fantastiskt som det låter på "Moments from this theatre".

Jag hatar tidningsord, men det här är - magiskt.

Joni

Fan alltså, Joni Mitchell. Hennes skivor har jag bara haft stående i hyllan i flera år. Köpte dem en gång för att jag tyckte att jag borde gilla henne med fastnade aldrig (förutom för "River" på Blue) - nu sitter jag här och går igenom allt och herregud, det är ju hur bra som helst!

Joni, Joni. Välkommen.

Lundell

Alltså, jag har alltid känt mig lite delad vad det gäller Ulf Lundell. Jag tyckte inte speciellt mycket om Jack, några andra av de äldre böckerna har jag inte lyckats ta mig igenom. De senaste tegelstenarna är jag rätt säker på att jag skulle gillat, men det är så... tjocka. Och bredbent vit rock har aldrig varit min pryl. Jag klarar ju inte ens av E Street Band mer än i undantagsfall.

Men Lundell är ändå alltid Lundell. Han har ju trots allt gjort så mycket bra. De akustiska skivorna från 90-talet; Xavante och Män utan kvinnor, är helt fantastiska. Och man måste trots all beundra hans kreativitet hur mycket man än raljerar om den strida ström av Lundellalster som lanseras varje vecka.

"Warburton mission" från Män utan kvinnor är en av mina favoritlåtar på svenska.

Med detta inlägg kan ni sluta er till att jag nu kommit till L i skivsamlingen. I kategori 4, vill jag påpeka - det finns 7.

Jag kämpar vidare.

We're from Barcelona

Jag brukar inte falla för hypar, speciellt om de kommer från Aftonbladet. Intog därför min vanliga skepsisposition när jag trots allt provlyssnade på "We're from Barcelona" med I'm from Barcelona - mest för namnets skull.

Men det är kul pop. Upplyftande pop. Riktigt jävla bra höstpop.

Som om jag behövde fler kandidater till Angels & Tunes 2005.

Busy busy

Efter att ha gått crazy på diverse musiksajter har jag nu massor av skivor att lyssna av. Candi Statton är för övrigt underbar.

Men plötsligt fastnar jag på en gammal (eh, från 2004); Grand Drives "The lights in this town are too many to count". Kanske ändå att den var förra årets bästa skiva. Jag gav den aldrig riktigt chansen då. Ett misstag.

Hmmm. Njae, 2004 års lista torde se ut som följer:

1. Josh Ritter: Hello starling
2. Grand Drive: The lights in this town are too many to count
3. Loretta Lynn: Van Lear rose
4. Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
5. Creekdippers: Political manifest

Tror jag. I annat fall lär jag återkomma.

Tonight: bira

Fick hem böcker och skivor igår. Det är faktiskt värt varenda krona. Alltså, jag har ångest för att alla pengar bara flutit iväg den här månaden och jag vill ha kläder och smycken och allt möjligt, men någonstans är det ändå värt det.

Om inte annat kan jag låsa in mig i lägenheten, läsa, lyssna på musik och svältbanta. Så blir allt bra till slut.

Ledig torsdag och fredag. Det blir bira ikväll. Med nunnorna - of course. Undrar vad Hockey ska dricka?

Virtanen

Han är lite upp och ner. Men ofta upp. Och nu när det är höst är han kanske som bäst.

Ännu ett bloggtips

Mia Friedner har blogg! Hon gick med mig i Skurup, jag saknar henne oändligt. Hon var min rökkompis. Många redigeringstimmar tillbringades på trappan medelst rökverk.

Åh - Örjan, Mia, Lena, Erika... Jonas, Ulf, Markus, Marie, Jenny, Anna, Måns, Erika, Glenn, Jenny... Good night, Skurupsklassen. Wherever you are.


http://miafriedner.blogg.se/index.html

Hänt i helgen

FREDAG KVÄLL:
Jagar mamma hela kvällen för att få reda på när vi ska vara på loppisen lördag morgon. Innan jag vet det kan jag inte gå och lägga mig eftersom jag måste sätta klockan på ringning. Halv tolv svarar hon äntligen. Loppisen är inte förrän nästa vecka. Stupar i säng.

LÖRDAG MORGON:
Evighetshistorien ladda-in-musik-i-datorn-för-iPodens-skull fortsätter. Har inte kommit till hälften än. 4 gb-gränsen dock passerad. Skulle behöva städa, rensa i kyl, frys och skafferi, tvätta, köpa present till Lena som vi ska till på kvällen, träna och handla mat. Men sitter alltså vid datorn. Kaffet är slut.

LÖRDAG MIDDAG & EFTERMIDDAG:
Cia rycker upp mig ur misären. Kommer iväg till stan, köper två pocketböcker till Lena. Hittar vinterkappa på Esprit och stövlar på Håkansson - båda kostar över tvåtusen. Känns inte så troligt. Hatar att hitta saker jag inte kan köpa. Äter lunch på Hai och konstaterar än en gång att det måste vara Malmös bästa sushiställe. Och att sushi är förbannat gott.

LÖRDAG KVÄLL:
Mycket trevlig kväll hos Lena. Träffar Måns & Helén och Erika - saknar plötsligt tiden i Skurup ofantligt. Av någon anledning har jag tappat kontakten med i princip alla gamla klasskamrater trots att jag tycker så mycket om dem. Om någon av er mot förmodan hittat hit; förlåt! Och glöm mig inte!
I stressen ner till taxin blir vinet stående kvar på köksbordet, helt i onödan. Richard får offra sig och cykla hem i ösregnet för att hämta det. Sjukt. Men nödvändigt. Tur att han älskar mig.

SÖNDAG FÖRMIDDAG:
Blir inte så bakis nu när jag inte röker. Det är sant som de säger. Tror kanske att det kan ha att göra med att man inte stinker sunk på samma sätt. När man röker och vaknar efter en kväll ute är det första man luktar rökdoften på kläder, i håret och i munnen. Man påminns genast om alla cigg man sög i sig kvällen innan. Och får alltid dåligt samvete. Nu slipper jag det.
Möter mamma nere på gatan och får en fyrakilos tupp som åker in i kylen så länge. Fyra kilo. Räcker till middag för åtta personer. Tungt.
Skyndar iväg till Brunos för fika med nunnorna. Det var länge sedan jag träffade dem. Hockey har varit i Italien och förlovat sig - måste se ringen. Hinner knappt göra det förrän hon berättar att hon också är gravid. Minns ingenting av fikan efter det.
Känns lite chockerande men otroligt kul. Min bästa vän ska ha barn. Lägger den meningen på tungan och smakar på den hela eftermiddagen.

SÖNDAG EFTERMIDDAG & KVÄLL:
Middag med kusin Maria, hennes sambo Magnus, deras lille son Samuel, min bror Anders och hans flickvän Kristina hemma hos pappa och Kjerstin i Höllviken. Tacos. Det var länge sedan jag åt tacos.
Jag gillar min familj. Jag gillar min släkt. Skrattar mycket och inser att jag har tur.
Kommer hem drygt åtta, med massor av energi. Städar kylskåpet, slänger allt gammalt, packar upp grönsakslådan, avfrostar frysen, slänger allt gammalt också där (det mesta), fryser in tupp och brytbönor, diskar alla burkar som nu blivit tomma, silar av krusbärslikören och blandar i vit sirap. Klar halv tolv.

Nöjd med livet.

Deankväll

Alltså, "Jätten" är en väldigt lång film.

Och James Dean är bara snygg den första timmen.