Det verkar som om människor i allmänhet och mina arbetskamrater i synnerhet inte förstår regeln bara-halva-oktober-gått-är-det-okej-att-dricka-glögg. Man skulle kunna få uppfattningen att de tycker jag är lite knäpp.
Då skulle de bara veta att jag nu sitter och glufsar i mig Annas originalpepparkakor (bäst i år, bäst alla år) med grönmögelost (17%) på. Till detta såklart en mugg glögg.
Hör ni bjällerklangen vänner? Känner ni kylan?
Åh, denna underbara tid på året.
tisdag, oktober 18, 2005
Lucindas mästerverk
Nu har jag bestämt mig. En gång för alla.
"Car wheels on a gravel road" (1998) är ett mästerverk. "Essence" (2001) också. Efter år av funderande, efterkännande, velighet - så måste det ändå sägas; "Car wheels..." är den bästa av de två.
Förlåt Richard.
"Car wheels on a gravel road" (1998) är ett mästerverk. "Essence" (2001) också. Efter år av funderande, efterkännande, velighet - så måste det ändå sägas; "Car wheels..." är den bästa av de två.
Förlåt Richard.
Länkar
Det går inte att länka i varken Explorer eller Netscape för mac och i Safari får jag bara asiatiska skrivtecken så där fattar jag ingenting alls.
Så att ni vet varför jag inte gör det, alltså.
En ny favorit är för övrigt: JOHANNA http://what-the-fudge.blogspot.com/
Så att ni vet varför jag inte gör det, alltså.
En ny favorit är för övrigt: JOHANNA http://what-the-fudge.blogspot.com/
Frekventa bloggare
Alltså, jag kollar sju bloggar flera gånger om dagen:
DANIEL: http://windstorms.blogspot.com/
LISA: http://lisakristiansson.blogspot.com/
MIA: http://miafriedner.blogg.se/index.html
ANNIKA: http://www.citronanka.blogspot.com/
FREDRIK VIRTANEN: http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/
BODIL MALMSTEN: http://www.finistere.se/
JOHAN HILTON: http://johanhilton.blogg.se/
Virtanen, Hilton och Malmsten (dvs kändisbloggarna) är alla bra på att uppdatera. De andra är det inte. Mia har förvisso varit i Kina, hon är ursäktad. Annika är... godkänd. Men Daniel och Lisa, skäms på sig! Att uppdatera bloggen ofta är ett krav för att hålla den intressant.
Det är därför jag lägger ut sådana här oväsentligheter.
DANIEL: http://windstorms.blogspot.com/
LISA: http://lisakristiansson.blogspot.com/
MIA: http://miafriedner.blogg.se/index.html
ANNIKA: http://www.citronanka.blogspot.com/
FREDRIK VIRTANEN: http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen/
BODIL MALMSTEN: http://www.finistere.se/
JOHAN HILTON: http://johanhilton.blogg.se/
Virtanen, Hilton och Malmsten (dvs kändisbloggarna) är alla bra på att uppdatera. De andra är det inte. Mia har förvisso varit i Kina, hon är ursäktad. Annika är... godkänd. Men Daniel och Lisa, skäms på sig! Att uppdatera bloggen ofta är ett krav för att hålla den intressant.
Det är därför jag lägger ut sådana här oväsentligheter.
måndag, oktober 17, 2005
Glöggpremiär!
Vi är inne på andra hälften av oktober. Drygt en månad kvar till första advent (i min värld, i realiteten handlar det väl om sex veckor) - det är dags.
Dags att värma pannan, dags att skvätta ner lite rött, dags att plocka fram keramikmuggarna. Dags att ge efter för tio månaders längtan.
Glöggtimmen är här.
Dags att värma pannan, dags att skvätta ner lite rött, dags att plocka fram keramikmuggarna. Dags att ge efter för tio månaders längtan.
Glöggtimmen är här.
torsdag, oktober 13, 2005
O brother where art thou
Jag var skeptisk. Sådär alternativskeptisk som man blir om huvudrollen spelas av George Clooney och man är några och tjugo och måste positionera sig (det här var innan helgon.net). Att det var bröderna Coen hjälpte mig inte mycket just då eftersom jag bara sett allmänt hyllade Big Lebowski tidigare och inte fattat ett dugg av dess storhet (det gör jag fortfarande inte och det känns lite märkligt).
Men jag gillade O brother where art thou. Jag kunde till och med stå ut med countrymusiken - fylld av fioler, mandoliner och banjos. Jag menar, jag gillade ju altcountry redan då, men just fioler och i ännu högre grad banjos - nej tack. Lite väl hardcore.
När jag nu sitter med soundtracket till filmen fem år senare märks en viss... förändring. Jag blir betagen. Gråtfärdig. Lycklig. Tänker att jag inte ska spela annat på flera veckor. Alison Krauss är bedårande. The Whites - jag börjar nästan dansa alldeles för mig själv.
Det verkar som om man utvecklas lite med åren?
Kanske borde jag ge Big Lebowski en chans till.
Men jag gillade O brother where art thou. Jag kunde till och med stå ut med countrymusiken - fylld av fioler, mandoliner och banjos. Jag menar, jag gillade ju altcountry redan då, men just fioler och i ännu högre grad banjos - nej tack. Lite väl hardcore.
När jag nu sitter med soundtracket till filmen fem år senare märks en viss... förändring. Jag blir betagen. Gråtfärdig. Lycklig. Tänker att jag inte ska spela annat på flera veckor. Alison Krauss är bedårande. The Whites - jag börjar nästan dansa alldeles för mig själv.
Det verkar som om man utvecklas lite med åren?
Kanske borde jag ge Big Lebowski en chans till.
Kallare
Sov dåligt i natt.
Väl utanför porten för att hämta cykeln kom imma för varje andetag, i lurarna Antony & the Johnsons från iPoden. Luften hög, himlen blå. Halsduken värmande.
Varje morgon känns numera som poesi.
Väl utanför porten för att hämta cykeln kom imma för varje andetag, i lurarna Antony & the Johnsons från iPoden. Luften hög, himlen blå. Halsduken värmande.
Varje morgon känns numera som poesi.
onsdag, oktober 12, 2005
iPod, välkommen
Jag kommer in till mitt skrivbord som vanligt, kanske lite surare än normalt då jag glömt påsen med mjölk och lite skivor i på diskbänken hemma. Men det är ändå en dag som de flesta andra.
Då ser jag den. En liten svart ask. Med ett äpple på. I asken den vackraste lilla teknikskapelse jag sett. Den har mitt namnngraverat på baksidan.
Nu måste jag speeda upp inladdningsprocessen.
Tra la la la la...
Då ser jag den. En liten svart ask. Med ett äpple på. I asken den vackraste lilla teknikskapelse jag sett. Den har mitt namnngraverat på baksidan.
Nu måste jag speeda upp inladdningsprocessen.
Tra la la la la...
tisdag, oktober 11, 2005
För övrigt anser jag...
...att precis varenda människa i det här landet borde läsa:
Katarina Wennstam - "Flickan och skulden"
Katarina Wennstam - "En riktig våldtäktsman"
Gellert Tamas - "Lasermannen"
Stephan Mendel-Enk - "Med uppenbar känsla för stil"
för att det i samtliga fall är exempel på journalistik som förändrar liv. Eller åtminstone insikter du inte kan skaka av dig. Någonsin.
Ville bara understryka det.
Katarina Wennstam - "Flickan och skulden"
Katarina Wennstam - "En riktig våldtäktsman"
Gellert Tamas - "Lasermannen"
Stephan Mendel-Enk - "Med uppenbar känsla för stil"
för att det i samtliga fall är exempel på journalistik som förändrar liv. Eller åtminstone insikter du inte kan skaka av dig. Någonsin.
Ville bara understryka det.
Slut på incestböcker
Igår kväll slutförde jag vad som kändes som den nittionde boken i genren "mitt levnadsöde är extremt tragiskt". Nu blir det inga fler incestböcker, inga fler anhörigböcker, inga fler jagblevförföljdavminmanböcker. No more. Slut.
Jag tvingande mig igenom "Den tusende gången" för att det var vår bokcirkelsbok inför förra mötet och jag inte läst den då - men den gav mig ingenting. Jag blev inte illa berörd, bara äcklad. Blev inte medlidande, bara nedlåtande.
Alla dessa öden är fruktansvärda, självklart. Men jag har problem. Med att det trots allt bara är en sida av historien även om man kan undra över hur en annan sanning skulle kunna se ut (den finns såklart och inte bara en annan sanning utan en bättre bakgrund, ett annat sammanhang). Problem med att böcker, eller filmer för den delen, anses givet bättre för att det är "en sann historia".
Jag tycker om fiktion och jag tycker om journalistik, dessa böcker ligger mittemellan. Där bra fiktion kan bli en flykt från vardagen, en skimrande fantasi eller bjuda mig infallsvinklar jag aldrig skulle sett i verkligheten och bra samhällsjournalistik visar på mönster, fenomen - något jag kan bli förbannad på och vilja förändra - är dessa "sanna historier" bara en droppe i havet, ett sandkorn i öknen. Tragiska javisst - men för extrema och ensidiga för att påverka mig.
Därför läser jag långt hellre "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" än "Den tusende gången". Hellre "Lasermannen" än "Gömda".
Dessutom - detta är inte att förakta - finns ingen läsupplevelse värre än bristande språk. Något incestböckerna med sällskap tyvärr vimlar av.
Jag tvingande mig igenom "Den tusende gången" för att det var vår bokcirkelsbok inför förra mötet och jag inte läst den då - men den gav mig ingenting. Jag blev inte illa berörd, bara äcklad. Blev inte medlidande, bara nedlåtande.
Alla dessa öden är fruktansvärda, självklart. Men jag har problem. Med att det trots allt bara är en sida av historien även om man kan undra över hur en annan sanning skulle kunna se ut (den finns såklart och inte bara en annan sanning utan en bättre bakgrund, ett annat sammanhang). Problem med att böcker, eller filmer för den delen, anses givet bättre för att det är "en sann historia".
Jag tycker om fiktion och jag tycker om journalistik, dessa böcker ligger mittemellan. Där bra fiktion kan bli en flykt från vardagen, en skimrande fantasi eller bjuda mig infallsvinklar jag aldrig skulle sett i verkligheten och bra samhällsjournalistik visar på mönster, fenomen - något jag kan bli förbannad på och vilja förändra - är dessa "sanna historier" bara en droppe i havet, ett sandkorn i öknen. Tragiska javisst - men för extrema och ensidiga för att påverka mig.
Därför läser jag långt hellre "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" än "Den tusende gången". Hellre "Lasermannen" än "Gömda".
Dessutom - detta är inte att förakta - finns ingen läsupplevelse värre än bristande språk. Något incestböckerna med sällskap tyvärr vimlar av.
Andra sidan av myntet
Å andra sidan, vill jag bara tillägga, läser jag just nu en väldigt intressant bok om män och manlighet; Stephan Mendel-Enks "Med uppenbar känsla för stil". Jag återkommer med en längre kommentar när jag är klar.
Och idag kom första numret av min prenumeration på Bang.
Så jag är inte helt förlorad.
Och idag kom första numret av min prenumeration på Bang.
Så jag är inte helt förlorad.
I suck
Ja, jag är en dålig människa. Jag har usel smak. Usel karaktär. Jag vet att jag borde byta kanal och se Uppdrag granskning eller stänga av TV:n, vägra låta mig matas med lättillänglig och ibland förnedrande underhållning - och istället plöja igenom Simone de Beauvoir eller åtminstone August Strindberg, möjligtvis vore det okej att sätta på en Woody Allen-rulle. Jag vet att jag hellre borde städa, diska, stryka, tvätta, putsa matsalsmöblemanget, ta ett bad, träna, göra upp veckomenyn eller gå en promenad - än att titta på detta trams som är Kanal 5 och Biggest loser. Jag vet jag vet jag vet.
Ändå sitter jag här. Ändå fryner jag på ansiktet när fettet dallrar på de stackars överviktiga deltagarna. Ändå skrattar jag varenda gång de börjar böla - de gör de nämligen titt som tätt. Sorgsna tårar som glädjetårar.
Ändå ser jag lite nonchalant framemot nästa veckas avsnitt och bokar skamset in kvällen i mitt huvud.
I suck. You gotta love it.
Ändå sitter jag här. Ändå fryner jag på ansiktet när fettet dallrar på de stackars överviktiga deltagarna. Ändå skrattar jag varenda gång de börjar böla - de gör de nämligen titt som tätt. Sorgsna tårar som glädjetårar.
Ändå ser jag lite nonchalant framemot nästa veckas avsnitt och bokar skamset in kvällen i mitt huvud.
I suck. You gotta love it.
Bloggdepp
Verkar som om alltfler lägger ner bloggandet nu. Eller, alltfler i mediavärlden åtminstone. Hanna Flodr, Johan Hilton och Diagnos (med Björn af Kleen i spetsen) är tre av mina favoritbloggar som nu gått om intet.
Är bloggen ett översvepande fenomen redan på väg mot sitt slut? Eller börjar den bara finna sin form och sina användare? Återstår att se.
Är bloggen ett översvepande fenomen redan på väg mot sitt slut? Eller börjar den bara finna sin form och sina användare? Återstår att se.
iPod på väg
Min iPod är på svensk mark. Klockan 04.18 landade den i Malmö enligt senaste Shipment Status.
Nu är det nära.
Nu är det nära.
Rotfruktssoppa
För några år sedan gick jag och Kjerstin ofta hem till hennes mamma på lunchen. När Kjerstins mamma visste att jag skulle komma med lagade hon alltid min favoritsoppa. Det smakade nästan som flytande rotmos. Den var helt fantastisk.
Nu är det ett tag sedan Lilly dog. Hon berättade aldrig för mig vad hon egentligen hade i soppan och definitivt inte i vilka mängder. Hon tillhörde helt enkelt generationen som använde så mycket att det blev bra.
Jag har länge gett mig den på att göra en soppa som åtminstone blir nästan lika god som Lillys. Igår lyckades jag, banne mig.
Palsternacka, kålrot, morötter, gul lök, kryddpeppar och hönsbuljong mixas, blandas ut med mini fraiche och spetsas med dijonsenap - tjenare!
Hur mycket av varje jag hade i?
Tja, så mycket som behövdes.
Nu är det ett tag sedan Lilly dog. Hon berättade aldrig för mig vad hon egentligen hade i soppan och definitivt inte i vilka mängder. Hon tillhörde helt enkelt generationen som använde så mycket att det blev bra.
Jag har länge gett mig den på att göra en soppa som åtminstone blir nästan lika god som Lillys. Igår lyckades jag, banne mig.
Palsternacka, kålrot, morötter, gul lök, kryddpeppar och hönsbuljong mixas, blandas ut med mini fraiche och spetsas med dijonsenap - tjenare!
Hur mycket av varje jag hade i?
Tja, så mycket som behövdes.
måndag, oktober 10, 2005
Medglidare
Det är jobbigt det här med att lägga in skivsamlingen i datorn. Helt plötsligt hux flux satt jag med 21 Paul Westerberg-låtar i burken. Jag lyssnar nästan aldrig på Paul Westerberg. Gillar jag verkligen allihop? Verkar så.
Wilco fluffar in med osannolika 40 låtar (även om jag fuskade med att ta med elva Mermaid Avenue-spår) - trots att jag inte är helt övertygad om bandets storhet.
Josh Rouse fick med 18 låtar att jämföra med Dan Penns 12. Alltså okej, i snitt blir det förvisso 4,5 låtar per skiva medan Dan Penn hamnar på 6 - men så vadå?
Det känns som om jag sviker dem jag älskar mest. Som om jag plötsligen föredrar jämnheten framför topparna. Alls icke! När urvalet till iPoden kommer igång ska de få sin revansch. Då drabbar sanningen oss alla.
PS. Även om jag inte känner mig säker på Wilcos kvaliteter i det stora hela kan ingen någonsin bortse ifrån "Jesus, etc". Aldrig aldrig någonsin. DS.
Wilco fluffar in med osannolika 40 låtar (även om jag fuskade med att ta med elva Mermaid Avenue-spår) - trots att jag inte är helt övertygad om bandets storhet.
Josh Rouse fick med 18 låtar att jämföra med Dan Penns 12. Alltså okej, i snitt blir det förvisso 4,5 låtar per skiva medan Dan Penn hamnar på 6 - men så vadå?
Det känns som om jag sviker dem jag älskar mest. Som om jag plötsligen föredrar jämnheten framför topparna. Alls icke! När urvalet till iPoden kommer igång ska de få sin revansch. Då drabbar sanningen oss alla.
PS. Även om jag inte känner mig säker på Wilcos kvaliteter i det stora hela kan ingen någonsin bortse ifrån "Jesus, etc". Aldrig aldrig någonsin. DS.
söndag, oktober 09, 2005
Linna Johansson och Kate Moss
Linna Johansson brukar vara intressant på sin blogg. Här ett utdrag ur hennes funderingar kring Kate Moss knarkaffärer, varför H&M plockade bort henne som modell och kvinnliga förebilder i allmänhet:
"I senaste avsnittet av litteraturmagasinet Babel funderade man löst över det här med kvinnliga förebilder, varför de är så få, utan att riktigt komma fram till nåt. Jag ska berätta varför det är så. Därför att det väsentliga i ordet förebild är suffixet ”bild”. Det vill säga framförallt ett face, en Che Guevara, en Bob Marley-silhuett mot en rastaflagga, Einstein-flinet, Muhammad Ali. Och i killarnas kulturhistoria får man just bara den här bilden, utan störande biografiska detaljer, därför att man själv ska få konstruera och dikta ihop sin egen manliga hjälte.
Så kan det inte bli för Kate Moss. Hon kommer att plockas ut och plockas ned nu med idel detaljer om vårdnadstvist och tårar och ångerfulla Kate. Alla människor ångrar sig men det är bara brudar som måste göra sånt offentligt för det är just bilderna på brudar som måste sönderdelas, göras futtiga. Det konstigaste av allt är ju att hon faktiskt bara är en bild, ett par läppar och höfter som Hennes & Mauritz lånar. Hon skulle inte ge sina bästa mammatips i Mama utan bara se snygg ut. Och hon ser väl knappast annorlunda ut nu, efter kokainbilderna? Är Hennes & Mauritz orolig att vi konsumenter ska inspireras av hennes leverne? Konstigt i så fall, med tanke på hur säkra de brukar vara på att ingen inspireras att gå ned till 46 kilo bara för att deras modeller väger det."
"I senaste avsnittet av litteraturmagasinet Babel funderade man löst över det här med kvinnliga förebilder, varför de är så få, utan att riktigt komma fram till nåt. Jag ska berätta varför det är så. Därför att det väsentliga i ordet förebild är suffixet ”bild”. Det vill säga framförallt ett face, en Che Guevara, en Bob Marley-silhuett mot en rastaflagga, Einstein-flinet, Muhammad Ali. Och i killarnas kulturhistoria får man just bara den här bilden, utan störande biografiska detaljer, därför att man själv ska få konstruera och dikta ihop sin egen manliga hjälte.
Så kan det inte bli för Kate Moss. Hon kommer att plockas ut och plockas ned nu med idel detaljer om vårdnadstvist och tårar och ångerfulla Kate. Alla människor ångrar sig men det är bara brudar som måste göra sånt offentligt för det är just bilderna på brudar som måste sönderdelas, göras futtiga. Det konstigaste av allt är ju att hon faktiskt bara är en bild, ett par läppar och höfter som Hennes & Mauritz lånar. Hon skulle inte ge sina bästa mammatips i Mama utan bara se snygg ut. Och hon ser väl knappast annorlunda ut nu, efter kokainbilderna? Är Hennes & Mauritz orolig att vi konsumenter ska inspireras av hennes leverne? Konstigt i så fall, med tanke på hur säkra de brukar vara på att ingen inspireras att gå ned till 46 kilo bara för att deras modeller väger det."
Mat mat mat
Okej.
13.00 Dopmat. Smörgåstårta (både kött och skaldjur).
14.00 Dopkaffe. Kladdkaka och vispgrädde.
- proppmätt -
16.00 Födelsedagsmiddag mamma. Tupp, potatis, vinbärsgelé, brysselkål, rödkål och gräddsås med vin i.
17.45 Födelsedagskaffe. Äppelsmulkaka med vaniljsås.
- übermätt -
Fick dessutom med mig en lerpanna hem från mamma att ställa bredvid stekgrytan i kastrullskåpet. Gryt- och soppsäsongen kan därmed börja på allvar.
Jag älskar hösten.
13.00 Dopmat. Smörgåstårta (både kött och skaldjur).
14.00 Dopkaffe. Kladdkaka och vispgrädde.
- proppmätt -
16.00 Födelsedagsmiddag mamma. Tupp, potatis, vinbärsgelé, brysselkål, rödkål och gräddsås med vin i.
17.45 Födelsedagskaffe. Äppelsmulkaka med vaniljsås.
- übermätt -
Fick dessutom med mig en lerpanna hem från mamma att ställa bredvid stekgrytan i kastrullskåpet. Gryt- och soppsäsongen kan därmed börja på allvar.
Jag älskar hösten.
Redo för dop
Vaknar idag pigg som en nötkärna, med illa dold skadeglädje över att min inte fullt så smarte pojkvän (som valde att festa igår också, när jag var hemma och gnydde i soffan) - idag är både bakis som en örn och förkyld (som en man).
Vilket i sin tur resulterar i att han missar middagen hemma hos mamma, som lär bli en högtid då årets första tupp är planerad. Det brukar bli himmelskt. Too bad, baby.
Men först; dop. Mycket kyrkobesök den här veckan.
Vilket i sin tur resulterar i att han missar middagen hemma hos mamma, som lär bli en högtid då årets första tupp är planerad. Det brukar bli himmelskt. Too bad, baby.
Men först; dop. Mycket kyrkobesök den här veckan.
Grönsakslåda del 2
Jag förstår att ni längtat. Väntat, suktat, hoppats. Inte önskat något hellre än att få veta.
Nu kan jag avslöja; innehållet i veckans ekologiska grönsakslåda var som följer:
majrova, avokado, röd lök, tomat, gurka, purjolök, palsternacka, citron, sallad och persilja.
Jo nej men så att eeh... så är det.
Nu kan jag avslöja; innehållet i veckans ekologiska grönsakslåda var som följer:
majrova, avokado, röd lök, tomat, gurka, purjolök, palsternacka, citron, sallad och persilja.
Jo nej men så att eeh... så är det.
lördag, oktober 08, 2005
Bakfylleångest
Fy för den lede. Bröllop i torsdags, askkoppshals igår, nypremiär på Bakfickan på kvällen och många många öl (och kanske någon kaffedrink, vill jag minnas). Skällde ut någon, förolämpade en annan och stapplade hem alldeles för sent men ändå ganska tidigt.
Halv åtta i morse gled jag upp (snacka om att frisera sanningen) ur sängen, borstade bort det värsta från tänderna och ställde mig på loppis med min omtänksamma mor som kokt rasande gott (och nödvändigt) kaffe samt brett mackor som endast föräldrar kan.
Har försökt hela dagen nu, men blir ändå inte riktigt av med bakfylleångesten som skvalpar i bakhuvudet.
Man lär sig aldrig.
Halv åtta i morse gled jag upp (snacka om att frisera sanningen) ur sängen, borstade bort det värsta från tänderna och ställde mig på loppis med min omtänksamma mor som kokt rasande gott (och nödvändigt) kaffe samt brett mackor som endast föräldrar kan.
Har försökt hela dagen nu, men blir ändå inte riktigt av med bakfylleångesten som skvalpar i bakhuvudet.
Man lär sig aldrig.
Övergång
Från Dan Penn och rakt över till Raj Montana Band och åttiotalsgubbrock a la Dan Hylander.
Det gäller att hålla både bredd och djup!
Det gäller att hålla både bredd och djup!
Dan Penn
Gud vad jag tjatar. Men alltså, ännu en nyupptäckt; Dan Penn & Spooner Oldhams liveskiva från 1998 - "Moments from this theatre". Om man inte gillar den så... måste man vara helt dum i huvudet. Eller något.
De spelade på KB det året i december, jag gick ifrån en förfest med nunnorna och blev som vanligt utskälld för detta, satte mig i en taxi och åkte till KB helt ensam för att se en artist jag då aldrig hört tidigare. Fredrik Ekelund bjöd på en öl i baren och mindes att jag gjort tunnel på honom i en korpenmatch en gång och Dan Penn och Spooner Oldham kom in, bara dessa två medelålders vita män med akustisk gitarr och piano och det var precis så fantastiskt som det låter på "Moments from this theatre".
Jag hatar tidningsord, men det här är - magiskt.
De spelade på KB det året i december, jag gick ifrån en förfest med nunnorna och blev som vanligt utskälld för detta, satte mig i en taxi och åkte till KB helt ensam för att se en artist jag då aldrig hört tidigare. Fredrik Ekelund bjöd på en öl i baren och mindes att jag gjort tunnel på honom i en korpenmatch en gång och Dan Penn och Spooner Oldham kom in, bara dessa två medelålders vita män med akustisk gitarr och piano och det var precis så fantastiskt som det låter på "Moments from this theatre".
Jag hatar tidningsord, men det här är - magiskt.
fredag, oktober 07, 2005
Joni
Fan alltså, Joni Mitchell. Hennes skivor har jag bara haft stående i hyllan i flera år. Köpte dem en gång för att jag tyckte att jag borde gilla henne med fastnade aldrig (förutom för "River" på Blue) - nu sitter jag här och går igenom allt och herregud, det är ju hur bra som helst!
Joni, Joni. Välkommen.
Joni, Joni. Välkommen.
Lundell
Alltså, jag har alltid känt mig lite delad vad det gäller Ulf Lundell. Jag tyckte inte speciellt mycket om Jack, några andra av de äldre böckerna har jag inte lyckats ta mig igenom. De senaste tegelstenarna är jag rätt säker på att jag skulle gillat, men det är så... tjocka. Och bredbent vit rock har aldrig varit min pryl. Jag klarar ju inte ens av E Street Band mer än i undantagsfall.
Men Lundell är ändå alltid Lundell. Han har ju trots allt gjort så mycket bra. De akustiska skivorna från 90-talet; Xavante och Män utan kvinnor, är helt fantastiska. Och man måste trots all beundra hans kreativitet hur mycket man än raljerar om den strida ström av Lundellalster som lanseras varje vecka.
"Warburton mission" från Män utan kvinnor är en av mina favoritlåtar på svenska.
Med detta inlägg kan ni sluta er till att jag nu kommit till L i skivsamlingen. I kategori 4, vill jag påpeka - det finns 7.
Jag kämpar vidare.
Men Lundell är ändå alltid Lundell. Han har ju trots allt gjort så mycket bra. De akustiska skivorna från 90-talet; Xavante och Män utan kvinnor, är helt fantastiska. Och man måste trots all beundra hans kreativitet hur mycket man än raljerar om den strida ström av Lundellalster som lanseras varje vecka.
"Warburton mission" från Män utan kvinnor är en av mina favoritlåtar på svenska.
Med detta inlägg kan ni sluta er till att jag nu kommit till L i skivsamlingen. I kategori 4, vill jag påpeka - det finns 7.
Jag kämpar vidare.
We're from Barcelona
Jag brukar inte falla för hypar, speciellt om de kommer från Aftonbladet. Intog därför min vanliga skepsisposition när jag trots allt provlyssnade på "We're from Barcelona" med I'm from Barcelona - mest för namnets skull.
Men det är kul pop. Upplyftande pop. Riktigt jävla bra höstpop.
Som om jag behövde fler kandidater till Angels & Tunes 2005.
Men det är kul pop. Upplyftande pop. Riktigt jävla bra höstpop.
Som om jag behövde fler kandidater till Angels & Tunes 2005.
torsdag, oktober 06, 2005
Busy busy
Efter att ha gått crazy på diverse musiksajter har jag nu massor av skivor att lyssna av. Candi Statton är för övrigt underbar.
Men plötsligt fastnar jag på en gammal (eh, från 2004); Grand Drives "The lights in this town are too many to count". Kanske ändå att den var förra årets bästa skiva. Jag gav den aldrig riktigt chansen då. Ett misstag.
Hmmm. Njae, 2004 års lista torde se ut som följer:
1. Josh Ritter: Hello starling
2. Grand Drive: The lights in this town are too many to count
3. Loretta Lynn: Van Lear rose
4. Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
5. Creekdippers: Political manifest
Tror jag. I annat fall lär jag återkomma.
Men plötsligt fastnar jag på en gammal (eh, från 2004); Grand Drives "The lights in this town are too many to count". Kanske ändå att den var förra årets bästa skiva. Jag gav den aldrig riktigt chansen då. Ett misstag.
Hmmm. Njae, 2004 års lista torde se ut som följer:
1. Josh Ritter: Hello starling
2. Grand Drive: The lights in this town are too many to count
3. Loretta Lynn: Van Lear rose
4. Tomas Andersson Wij: Stjärnorna i oss
5. Creekdippers: Political manifest
Tror jag. I annat fall lär jag återkomma.
onsdag, oktober 05, 2005
Tonight: bira
Fick hem böcker och skivor igår. Det är faktiskt värt varenda krona. Alltså, jag har ångest för att alla pengar bara flutit iväg den här månaden och jag vill ha kläder och smycken och allt möjligt, men någonstans är det ändå värt det.
Om inte annat kan jag låsa in mig i lägenheten, läsa, lyssna på musik och svältbanta. Så blir allt bra till slut.
Ledig torsdag och fredag. Det blir bira ikväll. Med nunnorna - of course. Undrar vad Hockey ska dricka?
Om inte annat kan jag låsa in mig i lägenheten, läsa, lyssna på musik och svältbanta. Så blir allt bra till slut.
Ledig torsdag och fredag. Det blir bira ikväll. Med nunnorna - of course. Undrar vad Hockey ska dricka?
tisdag, oktober 04, 2005
måndag, oktober 03, 2005
Ännu ett bloggtips
Mia Friedner har blogg! Hon gick med mig i Skurup, jag saknar henne oändligt. Hon var min rökkompis. Många redigeringstimmar tillbringades på trappan medelst rökverk.
Åh - Örjan, Mia, Lena, Erika... Jonas, Ulf, Markus, Marie, Jenny, Anna, Måns, Erika, Glenn, Jenny... Good night, Skurupsklassen. Wherever you are.
http://miafriedner.blogg.se/index.html
Åh - Örjan, Mia, Lena, Erika... Jonas, Ulf, Markus, Marie, Jenny, Anna, Måns, Erika, Glenn, Jenny... Good night, Skurupsklassen. Wherever you are.
http://miafriedner.blogg.se/index.html
Hänt i helgen
FREDAG KVÄLL:
Jagar mamma hela kvällen för att få reda på när vi ska vara på loppisen lördag morgon. Innan jag vet det kan jag inte gå och lägga mig eftersom jag måste sätta klockan på ringning. Halv tolv svarar hon äntligen. Loppisen är inte förrän nästa vecka. Stupar i säng.
LÖRDAG MORGON:
Evighetshistorien ladda-in-musik-i-datorn-för-iPodens-skull fortsätter. Har inte kommit till hälften än. 4 gb-gränsen dock passerad. Skulle behöva städa, rensa i kyl, frys och skafferi, tvätta, köpa present till Lena som vi ska till på kvällen, träna och handla mat. Men sitter alltså vid datorn. Kaffet är slut.
LÖRDAG MIDDAG & EFTERMIDDAG:
Cia rycker upp mig ur misären. Kommer iväg till stan, köper två pocketböcker till Lena. Hittar vinterkappa på Esprit och stövlar på Håkansson - båda kostar över tvåtusen. Känns inte så troligt. Hatar att hitta saker jag inte kan köpa. Äter lunch på Hai och konstaterar än en gång att det måste vara Malmös bästa sushiställe. Och att sushi är förbannat gott.
LÖRDAG KVÄLL:
Mycket trevlig kväll hos Lena. Träffar Måns & Helén och Erika - saknar plötsligt tiden i Skurup ofantligt. Av någon anledning har jag tappat kontakten med i princip alla gamla klasskamrater trots att jag tycker så mycket om dem. Om någon av er mot förmodan hittat hit; förlåt! Och glöm mig inte!
I stressen ner till taxin blir vinet stående kvar på köksbordet, helt i onödan. Richard får offra sig och cykla hem i ösregnet för att hämta det. Sjukt. Men nödvändigt. Tur att han älskar mig.
SÖNDAG FÖRMIDDAG:
Blir inte så bakis nu när jag inte röker. Det är sant som de säger. Tror kanske att det kan ha att göra med att man inte stinker sunk på samma sätt. När man röker och vaknar efter en kväll ute är det första man luktar rökdoften på kläder, i håret och i munnen. Man påminns genast om alla cigg man sög i sig kvällen innan. Och får alltid dåligt samvete. Nu slipper jag det.
Möter mamma nere på gatan och får en fyrakilos tupp som åker in i kylen så länge. Fyra kilo. Räcker till middag för åtta personer. Tungt.
Skyndar iväg till Brunos för fika med nunnorna. Det var länge sedan jag träffade dem. Hockey har varit i Italien och förlovat sig - måste se ringen. Hinner knappt göra det förrän hon berättar att hon också är gravid. Minns ingenting av fikan efter det.
Känns lite chockerande men otroligt kul. Min bästa vän ska ha barn. Lägger den meningen på tungan och smakar på den hela eftermiddagen.
SÖNDAG EFTERMIDDAG & KVÄLL:
Middag med kusin Maria, hennes sambo Magnus, deras lille son Samuel, min bror Anders och hans flickvän Kristina hemma hos pappa och Kjerstin i Höllviken. Tacos. Det var länge sedan jag åt tacos.
Jag gillar min familj. Jag gillar min släkt. Skrattar mycket och inser att jag har tur.
Kommer hem drygt åtta, med massor av energi. Städar kylskåpet, slänger allt gammalt, packar upp grönsakslådan, avfrostar frysen, slänger allt gammalt också där (det mesta), fryser in tupp och brytbönor, diskar alla burkar som nu blivit tomma, silar av krusbärslikören och blandar i vit sirap. Klar halv tolv.
Nöjd med livet.
Jagar mamma hela kvällen för att få reda på när vi ska vara på loppisen lördag morgon. Innan jag vet det kan jag inte gå och lägga mig eftersom jag måste sätta klockan på ringning. Halv tolv svarar hon äntligen. Loppisen är inte förrän nästa vecka. Stupar i säng.
LÖRDAG MORGON:
Evighetshistorien ladda-in-musik-i-datorn-för-iPodens-skull fortsätter. Har inte kommit till hälften än. 4 gb-gränsen dock passerad. Skulle behöva städa, rensa i kyl, frys och skafferi, tvätta, köpa present till Lena som vi ska till på kvällen, träna och handla mat. Men sitter alltså vid datorn. Kaffet är slut.
LÖRDAG MIDDAG & EFTERMIDDAG:
Cia rycker upp mig ur misären. Kommer iväg till stan, köper två pocketböcker till Lena. Hittar vinterkappa på Esprit och stövlar på Håkansson - båda kostar över tvåtusen. Känns inte så troligt. Hatar att hitta saker jag inte kan köpa. Äter lunch på Hai och konstaterar än en gång att det måste vara Malmös bästa sushiställe. Och att sushi är förbannat gott.
LÖRDAG KVÄLL:
Mycket trevlig kväll hos Lena. Träffar Måns & Helén och Erika - saknar plötsligt tiden i Skurup ofantligt. Av någon anledning har jag tappat kontakten med i princip alla gamla klasskamrater trots att jag tycker så mycket om dem. Om någon av er mot förmodan hittat hit; förlåt! Och glöm mig inte!
I stressen ner till taxin blir vinet stående kvar på köksbordet, helt i onödan. Richard får offra sig och cykla hem i ösregnet för att hämta det. Sjukt. Men nödvändigt. Tur att han älskar mig.
SÖNDAG FÖRMIDDAG:
Blir inte så bakis nu när jag inte röker. Det är sant som de säger. Tror kanske att det kan ha att göra med att man inte stinker sunk på samma sätt. När man röker och vaknar efter en kväll ute är det första man luktar rökdoften på kläder, i håret och i munnen. Man påminns genast om alla cigg man sög i sig kvällen innan. Och får alltid dåligt samvete. Nu slipper jag det.
Möter mamma nere på gatan och får en fyrakilos tupp som åker in i kylen så länge. Fyra kilo. Räcker till middag för åtta personer. Tungt.
Skyndar iväg till Brunos för fika med nunnorna. Det var länge sedan jag träffade dem. Hockey har varit i Italien och förlovat sig - måste se ringen. Hinner knappt göra det förrän hon berättar att hon också är gravid. Minns ingenting av fikan efter det.
Känns lite chockerande men otroligt kul. Min bästa vän ska ha barn. Lägger den meningen på tungan och smakar på den hela eftermiddagen.
SÖNDAG EFTERMIDDAG & KVÄLL:
Middag med kusin Maria, hennes sambo Magnus, deras lille son Samuel, min bror Anders och hans flickvän Kristina hemma hos pappa och Kjerstin i Höllviken. Tacos. Det var länge sedan jag åt tacos.
Jag gillar min familj. Jag gillar min släkt. Skrattar mycket och inser att jag har tur.
Kommer hem drygt åtta, med massor av energi. Städar kylskåpet, slänger allt gammalt, packar upp grönsakslådan, avfrostar frysen, slänger allt gammalt också där (det mesta), fryser in tupp och brytbönor, diskar alla burkar som nu blivit tomma, silar av krusbärslikören och blandar i vit sirap. Klar halv tolv.
Nöjd med livet.
lördag, oktober 01, 2005
fredag, september 30, 2005
Utveckling
Ligger i badet med taklampan släckt men värmeljusen tända och lyssnar på Maria McKees tolkning av "(You Don't Know) How Glad I Am" i iBookens högtalare.
Blundar, slappnar av, sjunker ner – och försvinner bort.
Vem sade att nutida teknik inte kan kombineras med uråldriga känslor?
Blundar, slappnar av, sjunker ner – och försvinner bort.
Vem sade att nutida teknik inte kan kombineras med uråldriga känslor?
torsdag, september 29, 2005
Bristande intresse
Lyckas inte uppbåda några översvallande känslor för MFF-Besiktas.
Ens när nu MFF ligger under med 0-2 och är utslagna ur den sista turneringen som kunde rädda säsongen.
Jag vet inte varför.
Ens när nu MFF ligger under med 0-2 och är utslagna ur den sista turneringen som kunde rädda säsongen.
Jag vet inte varför.
Första grönsakslådan
Nu är den hämtad.
Brytbönor, Savoykål, Gula morötter, Polkagrisrödbeta, Tomat och Vitlök - allt ekologiskt.
Några av morötterna åkte direkt ner i en soppa tillsammans med purjolök, torskbitar, tjörnarpspotatis och buljong. Kändes rätt trevligt.
Brytbönor, Savoykål, Gula morötter, Polkagrisrödbeta, Tomat och Vitlök - allt ekologiskt.
Några av morötterna åkte direkt ner i en soppa tillsammans med purjolök, torskbitar, tjörnarpspotatis och buljong. Kändes rätt trevligt.
Bokcirkel
När vi bildade vår bokcirkel var det kanske mest en anledning till att inte tappa kontakten. Fyra tjejer som jobbat ihop skulle splittras och vi gillade att prata. Med varandra. Om allt.
Våra träffar är bland de mest inspirerande stunderna jag har.
Kanske är det för att vi inte ses eller umgås annars. Att det dröjer några veckor emellan och man får tid att fundera över saker. Kanske är det för att det finns en speciell ton, ett speciellt sätt att tänka och lägga märke till saker, som jag inte har med någon annan. Kanske blir det en avslappnad diskussionsnivå för att vi i grunden delar samma värderingar, ser samma problem - men ändå gillar att vrida det ett varv till.
Igår pratade vi om menscykler, preventivmedel och divacup. Jag ska köpa en divacup. En liten gummitratt man använder istället för tamponger eller bindor. Bara tömmer, sköljer och sätter in igen. Bättre för kroppsmiljön, bättre för världsmiljön. Fantastiskt.
Det var naturligtvis Lisa som luskat rätt på detta.
Bara i bokcirkeln, people, bara i bokcirkeln...
Våra träffar är bland de mest inspirerande stunderna jag har.
Kanske är det för att vi inte ses eller umgås annars. Att det dröjer några veckor emellan och man får tid att fundera över saker. Kanske är det för att det finns en speciell ton, ett speciellt sätt att tänka och lägga märke till saker, som jag inte har med någon annan. Kanske blir det en avslappnad diskussionsnivå för att vi i grunden delar samma värderingar, ser samma problem - men ändå gillar att vrida det ett varv till.
Igår pratade vi om menscykler, preventivmedel och divacup. Jag ska köpa en divacup. En liten gummitratt man använder istället för tamponger eller bindor. Bara tömmer, sköljer och sätter in igen. Bättre för kroppsmiljön, bättre för världsmiljön. Fantastiskt.
Det var naturligtvis Lisa som luskat rätt på detta.
Bara i bokcirkeln, people, bara i bokcirkeln...
onsdag, september 28, 2005
Böcker
Hua, pengarna bara rinner genom fingrarna. Extrem musikperiod just nu - men en liten bokbeställning kan man alltid bryta av med. Från återupptäckten adlibris (billigare och bättre än bokus!) kommer snart:
Cora Sandel: Alberte-serien
Kate Moses: Övervintring (om Sylvia Plath)
Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa (om Paris på 50-talet, med Gertrude Stein och hela det gänget)
Victoria Benedictsson: Pengar
Victoria Benedictsson: Fru Marianne
Stephan Mendel-Enk: Med uppenbar känsla för stil
Samtliga i pocket. Så har jag tre böcker kvar på min lista över sådant jag verkligen vill läsa (och som finns i pocket) - det måste nog bli ett besök på Akademibokhandeln till helgen.
Jag är snart bankrutt.
Cora Sandel: Alberte-serien
Kate Moses: Övervintring (om Sylvia Plath)
Birgitta Stenberg: Kärlek i Europa (om Paris på 50-talet, med Gertrude Stein och hela det gänget)
Victoria Benedictsson: Pengar
Victoria Benedictsson: Fru Marianne
Stephan Mendel-Enk: Med uppenbar känsla för stil
Samtliga i pocket. Så har jag tre böcker kvar på min lista över sådant jag verkligen vill läsa (och som finns i pocket) - det måste nog bli ett besök på Akademibokhandeln till helgen.
Jag är snart bankrutt.
tisdag, september 27, 2005
Förlust
Det är en historisk dag. Mitt korplag förlorade för första gången på över två år.
Okej, vi var en man mindre hela matchen igenom och hade vår vänsterback som målvakt, men ändå. Det känns... märkligt. (okej, jag ljuger - det känns för jävligt. Jag är heligt förbannad, besviken och frustrerad. Men hur normalt är det att reta upp sig så efter en korpmatch?)
En sak är i alla fall säker - när vi vinner matcher gör vi det inte tack vare bättre fysik. Pinsamt. Nu får det fan bli fokus på konditionen. Någon gräns får man dra.
Okej, vi var en man mindre hela matchen igenom och hade vår vänsterback som målvakt, men ändå. Det känns... märkligt. (okej, jag ljuger - det känns för jävligt. Jag är heligt förbannad, besviken och frustrerad. Men hur normalt är det att reta upp sig så efter en korpmatch?)
En sak är i alla fall säker - när vi vinner matcher gör vi det inte tack vare bättre fysik. Pinsamt. Nu får det fan bli fokus på konditionen. Någon gräns får man dra.
Mardröm
Jag såg en fotbollsmatch igår. Först gjorde ett randigt lag mål från en så solklar offside att publiken bländades. Sedan hade det himmelsblåa laget ett skott i stolpens insida som matchens sista spark. Detta sammantaget gjorde att det randiga laget tydligen vann matchen med 2-1.
Men det var en dröm alltihop, eller hur?
Men det var en dröm alltihop, eller hur?
måndag, september 26, 2005
Arrrrgh
Har suttit i fyra timmar med det här ikväll igen. Modet sjunker. Snart klar med mina favoritskivor (och därmed ca en tiondel av samlingen) - 995 låtar, 3,62 GB - 2,7 dagars musik.
Hoppet är ute. Det måste skäras.
Arma tanke.
Hoppet är ute. Det måste skäras.
Arma tanke.
Aldrig
Jag kommer aldrig aldrig aldrig aldrig att få plats med alla låtar jag vill ha med. Bob och Wiehe måste stryka i repetoaren.
Fan.
Fan.
Hård dag
Nu ger jag mig.
15 timmars arbete har gett ett bibliotek på 849 låtar (3,11 GB, 2,3 dagars musik).
Jag har inte ens gått igenom två hela hyllor i skivsamlingen. Återstår ca 10 rader. Jag börjar bli mycket orolig för att de 4GB som utdelats i min iPod inte kommer att räcka. Men man ska dock ha i åtanke att de skivor jag går igenom nu är de jag själv rankar högst av alla jag äger - så naturligt nog är det många låtar från varje platta just i början.
Det kanske går i alla fall.
Eller något.
Godnatt.
15 timmars arbete har gett ett bibliotek på 849 låtar (3,11 GB, 2,3 dagars musik).
Jag har inte ens gått igenom två hela hyllor i skivsamlingen. Återstår ca 10 rader. Jag börjar bli mycket orolig för att de 4GB som utdelats i min iPod inte kommer att räcka. Men man ska dock ha i åtanke att de skivor jag går igenom nu är de jag själv rankar högst av alla jag äger - så naturligt nog är det många låtar från varje platta just i början.
Det kanske går i alla fall.
Eller något.
Godnatt.
söndag, september 25, 2005
Wiehe klar
Puh. De två största posterna nu klara.
Fakta:
Bob: 148 låtar, 11,4 timmar
Wiehe: 149 låtar, 11,6 timmar
De tre längsta Wiehe-låtarna som lagts in:
1. Fred [Till Melanie] (Garanterat individuell), 13.05
2. Stockholm Den 15 Februari År 2003 (Kärlek & Politik), 9.47
3. Vi låtsas som ingenting [Motståndets estetik III] (Hemingwayland), 9.10
Den sistnämnda finns också i liveversion på 9.53, men det hade väl varit fusk?
De tre kortaste:
1. Heather (Country pleasures), 1.50
2. På Väg (På väg), 2.34
3. Garanterat (Garanterat individuell), 2.41
I konsekvensens namn kommer följaktligen också 10-i-topp-lista för Mikael Wiehe (åtföljd av en nästan lika stor ångest som för Bob Dylans. Eller egentligen inte ens i närheten. Men lite mer än för alla andra artister i alla fall):
1. Vem kan man lita på (1972)
2. Basin Street Blues (1988)
3. Sevilla (1998)
4. Sjömansvisor (1978)
5. Trollkarlen (1994)
6. Garanterat individuell (1971)
7. Hemingwayland (1985)
8. En sång till modet (2000)
9. Kråksånger (1981)
10. På väg (1973)
Inladdningen fortsätter. Det är nog bara en 800 skivor kvar nu.
Och klockan är ju bara barnet...
Fakta:
Bob: 148 låtar, 11,4 timmar
Wiehe: 149 låtar, 11,6 timmar
De tre längsta Wiehe-låtarna som lagts in:
1. Fred [Till Melanie] (Garanterat individuell), 13.05
2. Stockholm Den 15 Februari År 2003 (Kärlek & Politik), 9.47
3. Vi låtsas som ingenting [Motståndets estetik III] (Hemingwayland), 9.10
Den sistnämnda finns också i liveversion på 9.53, men det hade väl varit fusk?
De tre kortaste:
1. Heather (Country pleasures), 1.50
2. På Väg (På väg), 2.34
3. Garanterat (Garanterat individuell), 2.41
I konsekvensens namn kommer följaktligen också 10-i-topp-lista för Mikael Wiehe (åtföljd av en nästan lika stor ångest som för Bob Dylans. Eller egentligen inte ens i närheten. Men lite mer än för alla andra artister i alla fall):
1. Vem kan man lita på (1972)
2. Basin Street Blues (1988)
3. Sevilla (1998)
4. Sjömansvisor (1978)
5. Trollkarlen (1994)
6. Garanterat individuell (1971)
7. Hemingwayland (1985)
8. En sång till modet (2000)
9. Kråksånger (1981)
10. På väg (1973)
Inladdningen fortsätter. Det är nog bara en 800 skivor kvar nu.
Och klockan är ju bara barnet...
iPod-förberedelser
Har suttit hela dagen och lagt över all musik från min skivsamling som är värd att ha i sin iPod. Först i skivhyllorna kommer alla Bob Dylan-album och sedan alla Mikael Wiehe - innan resten radas upp i alfabetisk ordning.
Jag har nu hunnit in på Mikael Wiehes andra skiva. Bob Dylan tog sex timmar (148 låtar). Tack och lov har jag en del inlagt sedan tidigare...
Mikael Wiehes "Fred (till Melanie)" gick precis om ett knippe Dylan som längsta låten i biblioteket. 13.05. Jag vägrade ta med Dylans "Highlands" från Time out of mind. 16.31 - där går gränsen. Även för Bob.
De tre längsta Dylan-låtarna som lagts in:
1. Desolation row (Highway 61 revisited), 11.22
2. Sad eyed lady of the lowlands (Blonde on blonde), 11.20
3. Joey (Desire), 11.05
De tre kortaste:
1. Peggy Day (Nashville skyline), 2.02
2. Wicked Messenger (John Wesley Harding), 2.03
3. Down along the cove (John Wesley Harding), 2.23
Mer onödigt vetande kommer inom kort.
Jag har nu hunnit in på Mikael Wiehes andra skiva. Bob Dylan tog sex timmar (148 låtar). Tack och lov har jag en del inlagt sedan tidigare...
Mikael Wiehes "Fred (till Melanie)" gick precis om ett knippe Dylan som längsta låten i biblioteket. 13.05. Jag vägrade ta med Dylans "Highlands" från Time out of mind. 16.31 - där går gränsen. Även för Bob.
De tre längsta Dylan-låtarna som lagts in:
1. Desolation row (Highway 61 revisited), 11.22
2. Sad eyed lady of the lowlands (Blonde on blonde), 11.20
3. Joey (Desire), 11.05
De tre kortaste:
1. Peggy Day (Nashville skyline), 2.02
2. Wicked Messenger (John Wesley Harding), 2.03
3. Down along the cove (John Wesley Harding), 2.23
Mer onödigt vetande kommer inom kort.
Dylan #2
Jag darrar inför tanken på att trycka på "Publish"-knappen för detta inlägget, men min 10-i-topp över Bob Dylans album ser ut som följer:
1. Blood on the tracks (1975)
2. Highway 61 revisited (1965)
3. Oh mercy (1989)
4. Desire (1976)
5. Blonde on blonde (1966)
6. Street legal (1978)
7. John Wesley Harding (1967)
8. The times they are a-changin' (1964)
9. Bringing it all back home / Subterranean homesick blues (1965)
10. Nashville skyline (1969)
Förlåt Freewheelin'. Förlåt Time out of mind och Infidels. Förlåt alla alla andra fantastiska plattor. Jag kanske är galen.
Men ni fick inte plats.
Inte idag, i alla fall.
1. Blood on the tracks (1975)
2. Highway 61 revisited (1965)
3. Oh mercy (1989)
4. Desire (1976)
5. Blonde on blonde (1966)
6. Street legal (1978)
7. John Wesley Harding (1967)
8. The times they are a-changin' (1964)
9. Bringing it all back home / Subterranean homesick blues (1965)
10. Nashville skyline (1969)
Förlåt Freewheelin'. Förlåt Time out of mind och Infidels. Förlåt alla alla andra fantastiska plattor. Jag kanske är galen.
Men ni fick inte plats.
Inte idag, i alla fall.
Dylan #1
Alltså, jag vet att det är omöjligt och att svaret varierar från dag till dag, timme från timme, humör från humör - men just nu i denna sekunden undrar jag om inte Romance in Durango är den absolut bästa Bob Dylan-låten som gjorts.
Hot chili peppers in the blistering sun... och så fiolen och Emmylou... Stort. Det är stort.
Förbannat stort.
Hot chili peppers in the blistering sun... och så fiolen och Emmylou... Stort. Det är stort.
Förbannat stort.
Köpenhamn
Stack till Köpenhamn igår eftermiddag för att äta smörrebröd och slippa träffa folk vi känner. Planen var att gå runt på lite olika ställen och ta några öl - men vi fastnade på smörrebrödsutskänkningen. En litet, pittoreskt ställe nära Ströget och ner i en källare, inrökt och lite halvsunkigt men inte ofräscht. Vi intog ett bås, beställde in sill, räkor, spätta och varm leverpastej och första ölen blev fler och fler, kvällen mörkare och mörkare och när pengarna var i princip slut och gav vi de sista fem kronorna i dricks till servitören, lämnade restaurangens lampor och rökmoln och tog oss hemåt.
Med huvudena fulla av planer, hjärnorna fulla av drömmar och kropparna fulla av öl.
Det var en bra kväll.
Med huvudena fulla av planer, hjärnorna fulla av drömmar och kropparna fulla av öl.
Det var en bra kväll.
fredag, september 23, 2005
Höstmorgon
När jag cyklade till bussen var luften helt klar, himlen helt blå, Kungsgatan gul och orange och röd och luften lite lite morgonkylig.
På Erik Dahlbergsgatan och runt Davidhallstorg kom vi på ett långt led alla cyklisterna, några stressade och några avslappnade - och man kunde känna en förnimmelse av hur det måste ha varit förr.
Vissa morgnar slår de flesta.
På Erik Dahlbergsgatan och runt Davidhallstorg kom vi på ett långt led alla cyklisterna, några stressade och några avslappnade - och man kunde känna en förnimmelse av hur det måste ha varit förr.
Vissa morgnar slår de flesta.
torsdag, september 22, 2005
Elvis
Elvis-dokumentären på SVT var kanske lite lätt mesig och sentimental. Men alltså, vilken röst! Mellan 1968 och 1972, kanske 1973, gjorde Elvis den bästa musiken i sin karriär. Och därmed i rockhistorien.
"Treat me like a fool", oj oj oj.
Hua.
"Treat me like a fool", oj oj oj.
Hua.
Legendarisk bordskavaljer
För ett par år sedan var jag på en 40-årsfest hos min kusins fru. Till bordskavaljer fick jag deras granne, en man i samma ålder med mustasch och gul kofta över slipsen.
Från välkomstdrinken till sista skålen många timmar senare,
utropade han ett
"Leve nykterheten, frid över dess minne!"
varje gång han tog en klunk.
Det blev en kväll jag sent ska glömma.
Från välkomstdrinken till sista skålen många timmar senare,
utropade han ett
"Leve nykterheten, frid över dess minne!"
varje gång han tog en klunk.
Det blev en kväll jag sent ska glömma.
iPod Nano!
Nu har jag beställt en iPod Nano! Jag svävar på moln, jag dansar fram, jag jämför storleken med allt jag kommer åt, jag funderar på om den får plats i jeansens innerficka, vilka låtar jag ska ladda in, vilka hörlurar jag ska köpa till, vid vilka tillfällen den kommer att vara mest användbar, hur många skivor jag nu kommer att kunna lyssna mer koncentrerat på, hur mitt namn kommer att se ut i gravyren på baksidan, om vitt verkligen var rätt färg att välja...
Därmed inte sagt att jag är materialist.
onsdag, september 21, 2005
Sean Penn!
Såg Attentatet mot Richard Nixon igår. Sean Penn! Sean Penn! Bra manus, bra story, snyggt filmat - men Sean Penn!
Hans ende kombattant om att vara nutidens bäste skådespelare är nog Johnny Depp. Låt oss jämföra!
SEAN PENN, bra filmer 1994-2005:
The Assassination of Richard Nixon (2004)
21 Grams (2003)
Mystic River (2003)
I Am Sam (2001)
Hurlyburly (1998)
She's So Lovely (1997)
Dead Man Walking (1995)
JOHNNY DEPP, bra filmer 1994-2005:
Charlie and the Chocolate Factory (2005)
Finding Neverland (2004)
Pirates of the Caribbean (2003)
Chocolat (2000)
Sleepy Hollow (1999)
Donnie Brasco (1997)
Ed Wood (1994)
Njae. Det blir Sean Penn, va? Sean Penn! Sean Penn!
Hans ende kombattant om att vara nutidens bäste skådespelare är nog Johnny Depp. Låt oss jämföra!
SEAN PENN, bra filmer 1994-2005:
The Assassination of Richard Nixon (2004)
21 Grams (2003)
Mystic River (2003)
I Am Sam (2001)
Hurlyburly (1998)
She's So Lovely (1997)
Dead Man Walking (1995)
JOHNNY DEPP, bra filmer 1994-2005:
Charlie and the Chocolate Factory (2005)
Finding Neverland (2004)
Pirates of the Caribbean (2003)
Chocolat (2000)
Sleepy Hollow (1999)
Donnie Brasco (1997)
Ed Wood (1994)
Njae. Det blir Sean Penn, va? Sean Penn! Sean Penn!
tisdag, september 20, 2005
Hyr-dvd
Från att ha vandrat runt i den lokala videobutiken i timmar utan att hitta något att titta på kan jag nu helt plötsligt inte välja. Undergången, Bröder, Finding Neverland, Gråta med ett leende, Attentatet mot Richard Nixon, Ray, Hotell Rwanda, Million Dollar Baby...
Det blir en trevlig höst det här.
Det blir en trevlig höst det här.
Melankoliska toner
Åh, hösten... Hösten är Joni Mitchell. Och Ron Sexsmith. Och Damien Rice och Lucinda Williams och Gillian Welch. Eldkvarn och Tomas Andersson Wij. John Prine och Bright eyes. Mary Gauthier, Wilco och Nick Lowe.
Hösten passar utmärkt till det allra mesta jag älskar.
Var tvungen att köpa Martha Wainwright och Devendra Banhart bara för att jag måste.
Slängde in Peps nya också om det nu skulle dyka upp några soliga sensommardagar till innan september är slut.
Hösten passar utmärkt till det allra mesta jag älskar.
Var tvungen att köpa Martha Wainwright och Devendra Banhart bara för att jag måste.
Slängde in Peps nya också om det nu skulle dyka upp några soliga sensommardagar till innan september är slut.
Grönsakslåda
Äntligen har jag lyckats göra verklighet av mina ambitioner! Nu har vi beställt en prenumeration på grönsakslådor. En gång i veckan får vi en, med 2-4 kg blandade säsongens grönsaker. Alltsammans ekologiskt odlat, företrädesvis i Skåne.
Man får alltså grönsaker man aldrig skulle köpt annars (typ spetskål, som var i förra veckans låda), man har alltid grönsaker hemma, man köper garanterat ekologiskt och undviker dessutom långa frakter över hela världen med dess utsläpp och avgaser. I varje låda finns dessutom recept som innehåller veckans grönsaker så att man kan ta tillvara allt.
Visst låter det helt underbart?
Denna veckas låda (vi får inte förrän nästa):
Spetskål, Squash, Purjolök, Stjälkselleri, Persilja, Morot, Palsternacka, Blomkål, Gul lök.
http://www.mossagarden.se - gå in och beställ!
Man får alltså grönsaker man aldrig skulle köpt annars (typ spetskål, som var i förra veckans låda), man har alltid grönsaker hemma, man köper garanterat ekologiskt och undviker dessutom långa frakter över hela världen med dess utsläpp och avgaser. I varje låda finns dessutom recept som innehåller veckans grönsaker så att man kan ta tillvara allt.
Visst låter det helt underbart?
Denna veckas låda (vi får inte förrän nästa):
Spetskål, Squash, Purjolök, Stjälkselleri, Persilja, Morot, Palsternacka, Blomkål, Gul lök.
http://www.mossagarden.se - gå in och beställ!
onsdag, september 14, 2005
Hockeyskandalen
Förbundet har uppträtt uselt. Spelarna har blivit lidande (fick inte träna med de andra proffsen, stackarna - och visste tidigare inte hur länge avstängningen från landslaget skulle vara). Nu vaknar mediadrevet ännu en gång. Avgå! rasar hr Anrell och resten av gubbgänget om förbundsledningen.
Jag vill bara här och nu - ännu en gång - påpeka att två av de tre spelarna som misstänktes för våldtäkt och (oavsett om utredningen numera är nedlagt i brist på bevis) hur som helst utnyttjat en berusad ung kvinna genom att en efter en sätta på henne natten igenom - inte ens funnit någon mening i att be kvinnan om ursäkt. De anser helt enkelt inte att de gjort något fel.
De bad snabbt landslaget, sina familjer, förbundet och hela svenska folket om förlåtelse, men flickan? Nej nej.
Nu kräver alla att förbundet ska be spelarna om ursäkt för det skamlösa sätt de behandlats på.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag vill bara här och nu - ännu en gång - påpeka att två av de tre spelarna som misstänktes för våldtäkt och (oavsett om utredningen numera är nedlagt i brist på bevis) hur som helst utnyttjat en berusad ung kvinna genom att en efter en sätta på henne natten igenom - inte ens funnit någon mening i att be kvinnan om ursäkt. De anser helt enkelt inte att de gjort något fel.
De bad snabbt landslaget, sina familjer, förbundet och hela svenska folket om förlåtelse, men flickan? Nej nej.
Nu kräver alla att förbundet ska be spelarna om ursäkt för det skamlösa sätt de behandlats på.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
måndag, september 12, 2005
Nytt liv, baby!
Jaha, back to business. Semestern är slut, ursäkterna over and done with - dags att sätta igång med det nya livet.
Motivationskälla 1: har slagit vad med min älskade om att gå ner 3 kg till den siste oktober. Han ska gå ner 5 kg. Förloraren bjuder på en dag i Köpenhamn.
Motivationskälla 2: har vägt in mig med fyra andra på jobbet. Denna procedur ska sedan upprepas varannan måndag - utvecklingen följs i elegant exceldokument signerat mig själv.
Motivationskälla 3: vid invägningen var jag uppe i 71,4 kg - högre än på ett knappt år.
Följ det nya livets vedermödor på nyttliv.blogspot.com
Motivationskälla 1: har slagit vad med min älskade om att gå ner 3 kg till den siste oktober. Han ska gå ner 5 kg. Förloraren bjuder på en dag i Köpenhamn.
Motivationskälla 2: har vägt in mig med fyra andra på jobbet. Denna procedur ska sedan upprepas varannan måndag - utvecklingen följs i elegant exceldokument signerat mig själv.
Motivationskälla 3: vid invägningen var jag uppe i 71,4 kg - högre än på ett knappt år.
Följ det nya livets vedermödor på nyttliv.blogspot.com
onsdag, september 07, 2005
Ungern-Sverige 0-1
För fyra år sedan stod jag på Vångavallen, mitt bland TFF-supportrarna (ett par gamla gubbar alltså), och en av dem sade;
– Den där Zlautan e inget och hau.
Hm.
– Den där Zlautan e inget och hau.
Hm.
Dans på Brännö brygga
Det är märkligt det här med dans. Jag menar, hur många går egentligen ut och dansar? Då exkluderar jag naturligtvis dem som är fulla och bara inte vill gå hem så då går de till en nattklubb och ställer sig antingen i baren eller vinglar ut på dansgolvet och jamsar med – men de går ju inte ut för själva dansens skull.
När vi har företagsfester ska det alltid dansas. Hej och hå. Medelålders män och kvinnor hoppar runt och vrider kroppen i någon sorts ryckningar som i bästa fall är i takt med musiken (framför allt männen, vad är det med män och dans?). Och så kör vi Grease-medleyt en gång till. Och Carola. Tjohej.
Vad ska allt detta vara nödvändigt för? Arbetskamrater som sällan umgås privat och definitivt inte från alla olika avdelningar (jag jobbar ändå på ett rätt stort företag); måste det verkligen dansas då? Vad har hänt med att prata och umgås på ett givande, civiliserat sätt? Om ingen normalt sett dansar i det vanliga livet, varför förutsätts det helt plötsligt att alla älskar att göra just det när företaget är ute och festar?
Visst svänger jag själv mina lurviga ibland. Men det är ytterst sällan och endast i sällskap av mina vänner sedan mycket lång tid tillbaka, som delar min syn på att dans är ett sätt att förlöjliga alla andra eftersom vi när vi nu kommer till ett dansställe allt som oftast hamnat i ett skallgångsstadie.
Så har vi heller aldrig varit speciellt normala. Vad nu normalt egentligen är vad det gäller just dans.
När vi har företagsfester ska det alltid dansas. Hej och hå. Medelålders män och kvinnor hoppar runt och vrider kroppen i någon sorts ryckningar som i bästa fall är i takt med musiken (framför allt männen, vad är det med män och dans?). Och så kör vi Grease-medleyt en gång till. Och Carola. Tjohej.
Vad ska allt detta vara nödvändigt för? Arbetskamrater som sällan umgås privat och definitivt inte från alla olika avdelningar (jag jobbar ändå på ett rätt stort företag); måste det verkligen dansas då? Vad har hänt med att prata och umgås på ett givande, civiliserat sätt? Om ingen normalt sett dansar i det vanliga livet, varför förutsätts det helt plötsligt att alla älskar att göra just det när företaget är ute och festar?
Visst svänger jag själv mina lurviga ibland. Men det är ytterst sällan och endast i sällskap av mina vänner sedan mycket lång tid tillbaka, som delar min syn på att dans är ett sätt att förlöjliga alla andra eftersom vi när vi nu kommer till ett dansställe allt som oftast hamnat i ett skallgångsstadie.
Så har vi heller aldrig varit speciellt normala. Vad nu normalt egentligen är vad det gäller just dans.
tisdag, september 06, 2005
Daaariiiin Zanyar
Ni som missat knapp.nu:s film om Idol-Darin får inte vänta en sekund till. Det hör till historien att filmen fick plockas bort ganska snart efter att den lagts ut eftersom Darins skivbolag stämde upphovsmakarna. Men det finns räddning!
http://hem.bredband.net/b325961/knappnytt01.swf
En helt genial personsågning för dem med lite elak humor.
Uppföljaren om fjortisar, i princip lika genial, finns kvar på knapp.nu. Klicka på Knappnytt-fliken och luta dig tillbaks...
http://hem.bredband.net/b325961/knappnytt01.swf
En helt genial personsågning för dem med lite elak humor.
Uppföljaren om fjortisar, i princip lika genial, finns kvar på knapp.nu. Klicka på Knappnytt-fliken och luta dig tillbaks...
2005 i ett fattigt skivfodral
Jag har inte alls hängt med 2005. Det är september och allt bara gled iväg. När jag sitter och tittar på det fack i cd-hyllorna som innehåller årets skivor är det skrämmande tunnsått. Vad har jag missat? Finns det något guldkorn därute som väntar på att jag ska upptäcka det? Varför har jag inga idéér om vad jag ska köpa? Hjälp mig!
Wiehe i natten
Försökte vara poetisk och dricka 43 samtidigt, men det funkade inte. Trots att det finns mycket säga.
Tillbaka till Spanska stövlar.
Det räcker gott.
Tillbaka till Spanska stövlar.
Det räcker gott.
måndag, september 05, 2005
Carl P
Att lyssna på Skånepartiets närradio har under många år varit ett stort nöje för mig och mina vänner. Carl P Herslow är inte sen med att bjuda på ett gott skratt, det ska han ha tack för.
Skånepartiet har tolv grundpunkter i sitt program:
1. Skåne blir en fri republik, medlem i EU och NATO
2. Stopp för invandring av flyktingar och liknande
3. ISLAM avlägsnas, muslimerna får flytta till Sverige
4. Alla pensionslöften skall ovillkorligen infrias
5. Mer pengar till sjukvård, äldre och handikappade
6. Båda reaktorerna i Barsebäck skall användas
7. Eleverna måste få respekt för lärare och vuxna
8. Brottsbekämpningen skärps med fler poliser mm
9. Arbetsmarknaden liberaliseras, bidragsfusk stoppas
10. Skattetrycket sänks när Skånes statsskuld är betald
11. Systembolagsmonopolet upphävs
12. Kommunistväldet i radio och TV stoppas
Med utgångspunkt från detta kan var och en förstå vilket nöje det alltid är att lyssna på radion, där Carl P får tid att utveckla sina idéér...
Hemskt? Tragiskt? Upprörande? Javisst. Men låt oss kosta på oss ett snett leende. Mannen är galen.
Just det, icke att förglömma; här kommer Skånepartiets skånska trosbekännelse:
"JAG TROR PÅ SKÅNE OCH INTE PÅ ISLAM" följt av “SKÅL” i lättöl.
Glöm inte lättölen på nästa sammankomst vänner!
Skånepartiet har tolv grundpunkter i sitt program:
1. Skåne blir en fri republik, medlem i EU och NATO
2. Stopp för invandring av flyktingar och liknande
3. ISLAM avlägsnas, muslimerna får flytta till Sverige
4. Alla pensionslöften skall ovillkorligen infrias
5. Mer pengar till sjukvård, äldre och handikappade
6. Båda reaktorerna i Barsebäck skall användas
7. Eleverna måste få respekt för lärare och vuxna
8. Brottsbekämpningen skärps med fler poliser mm
9. Arbetsmarknaden liberaliseras, bidragsfusk stoppas
10. Skattetrycket sänks när Skånes statsskuld är betald
11. Systembolagsmonopolet upphävs
12. Kommunistväldet i radio och TV stoppas
Med utgångspunkt från detta kan var och en förstå vilket nöje det alltid är att lyssna på radion, där Carl P får tid att utveckla sina idéér...
Hemskt? Tragiskt? Upprörande? Javisst. Men låt oss kosta på oss ett snett leende. Mannen är galen.
Just det, icke att förglömma; här kommer Skånepartiets skånska trosbekännelse:
"JAG TROR PÅ SKÅNE OCH INTE PÅ ISLAM" följt av “SKÅL” i lättöl.
Glöm inte lättölen på nästa sammankomst vänner!
onsdag, augusti 31, 2005
Bakisfika
Aurghåååå. Mycket vin blev det igår. Långa diskussioner om gud. Och en fet och härlig lumumba...
Nu måste jag bakisfika. Bakisfika är det bästa jag vet, men den ska helst intas med folk som är bakis efter samma fest som en själv. Då kan det bli genialiskt.
Nu får jag nöja mig med Cia. Hon jobbade och var nykter.
Men det får väl gå.
Nu måste jag bakisfika. Bakisfika är det bästa jag vet, men den ska helst intas med folk som är bakis efter samma fest som en själv. Då kan det bli genialiskt.
Nu får jag nöja mig med Cia. Hon jobbade och var nykter.
Men det får väl gå.
tisdag, augusti 30, 2005
Sucker
Det är ofattbart. Nu har jag suttit och retat mig på den här filmen i en och en halv timme. Ändå sitter jag här och fånler. Blir lite tårögd.
I'm a sucker for löööve.
I'm a sucker for löööve.
Deckare
Jag är en excellent deckarläsare. Och -tittare. Fantastisk. Blind och döv för alla ledtrådar längs vägen och därför lika chockad varenda gång lösningen levereras. Jag kräver inte speciellt smarta intriger. Faktum är att svaren kan vara rätt uppenbara utan att jag lägger märke till det - bara språket är tillräckligt bra. Bara skådespelarna är tillräckligt trovärdiga, miljöskildringarna tillräckligt täta. Då funderar jag inte över någonting, förlorar mig bara i handlingen.
En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.
Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.
Det finns lite mer att njuta av då.
En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.
Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.
Det finns lite mer att njuta av då.
En timme
Har nu sett en timme av Shall we dance. Den är tillsammans med Wimbledon den sämsta filmen jag sett i år. Det blir inte så avslappnande när man sitter och retar sig på usla prestationer och ett uselt manus...
Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?
Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?
Ännu en
For the record; jag hyrde Masjävlar som tredje film i paketpriset.
Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.
Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.
Avslappning
Efter en mental urladdning med Hotell Rwanda måste jag nu slappna av, tur att jag hyrde Shall we dance med Richard Gere också...
Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.
Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.
Hotell Rwanda
Nära en miljon tutsier och moderata hutuer dog under 100 dagar 1994, alltmedan västvärlden stoppade huvudet i marken och nöjde sig med att evakuera sina egna medborgare. En miljon under 100 dagar - det är 10.000 avrättade människor om dagen.
Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.
Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.
Men det är klart, det var ju bara afrikaner.
Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.
Då så.
Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.
Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.
Men det är klart, det var ju bara afrikaner.
Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.
Då så.
Semesterslöhet
Har en lång lista på saker att göra under semestern men har hittills bara mäktat med att dricka kaffe, handla dvd på Kvarnvideo, ta en öl på Pickwick och hyra några andra filmer.
Well, plikten kan vänta. Ett tag till.
Well, plikten kan vänta. Ett tag till.
måndag, augusti 29, 2005
Bloggrekommendation
Så har ännu en vän hamnat på blogspot. Följ en mycket läsvärd blogg här: http://windstorms.blogspot.com/
Men...
... om ni skulle vara intresserade så kan jag med illa dold stolthet presentera min samling här:
http://www.discshop.se/hem/helmal/
http://www.discshop.se/hem/helmal/
Lydia börjar hota min dvd-samling
En grundregel i allas liv borde vara:
- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen
- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen
Seger igår och semester idag
Äntligen. Det var inga muntra miner i halvtid, men 6-2 till slut och ett himmelsblått hjärta kan andas ut. Anfallsspelet fungerade men försvarsspelet! Försvarsspelet för tusan! Det ska ju vara Tom Prahls signum.
Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.
Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.
Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.
Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.
söndag, augusti 28, 2005
En helg på spa
Helt slut efter en helg på spa. Påsar under ögonen, dyster andedräkt. Så kan det vara.
Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.
Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.
Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.
Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.
Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.
NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.
Lite blå himmel, tack!
Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.
Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.
Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.
Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.
Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.
NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.
Lite blå himmel, tack!
tisdag, augusti 23, 2005
Att prata om fotboll
Fotboll är någonting jag inte kan prata med vem som helst om. Min bror. Daniel. Kanske någon till. Jag vet inte varför och det spelar ingen roll om MFF har vunnit eller förlorat.
Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.
Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.
Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.
Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.
Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.
Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.
Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.
Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.
måndag, augusti 22, 2005
Ibland
Ibland när jag sitter och tittar på tv, räcker det med att höra hans röst från sovrummet för att inse hur mycket jag älskar honom.
Det känns i hela magen.
Det känns i hela magen.
2 av 3
Krusbärslikören och rödvinbärssnapsen står båda i mörkt förvar i väntan på att gosa till sig, bara gelén kvar. Jag tar den imorgon.
Har precis gluttat lite på Ernst och hans sommartorp för första gången den här säsongen. Alltså, han är ju lite too much med sina vackra kopparrör man kan göra ljusstakar av, men det här med växthus... och ett litet rum innanför, i direkt förbindelse med glasrummet. Tänk att sitta och sippa på morgonkaffet och lukta på växande grönsaker och exotiska blommor med morgondaggen dunstar utanför...
Ett växthus ska jag ha en gång. Och kräftdamm. Kanske höns.
Hm.
Har precis gluttat lite på Ernst och hans sommartorp för första gången den här säsongen. Alltså, han är ju lite too much med sina vackra kopparrör man kan göra ljusstakar av, men det här med växthus... och ett litet rum innanför, i direkt förbindelse med glasrummet. Tänk att sitta och sippa på morgonkaffet och lukta på växande grönsaker och exotiska blommor med morgondaggen dunstar utanför...
Ett växthus ska jag ha en gång. Och kräftdamm. Kanske höns.
Hm.
TV-tankar
– Shit, jag måste beställa tid hos gynekologen, sade jag medan jag slötittade på tvn.
– Hur i hela världen kom du att tänka på det, frågade min älskade.
- Jag bytte kanal.
Man har inte samma tankar till Morden i Midsomer som till Sex and the city.
– Hur i hela världen kom du att tänka på det, frågade min älskade.
- Jag bytte kanal.
Man har inte samma tankar till Morden i Midsomer som till Sex and the city.
onsdag, augusti 17, 2005
Kattkul
Jag skrattar åt Monty Python. Mina ögon tåras varenda gång vi slänger citat i glada vänners lag från Clouseau, Pang i bygget och Sällskapsresan. Men allra roligast har jag nog åt våra katter. De är galna.
Om man inte har katter själv kan man nog inte förstå hur kul det är med en tass som sticker ut under en dörr och slår efter något som inte finns.
Eller också är det mig det är fel på.
Om man inte har katter själv kan man nog inte förstå hur kul det är med en tass som sticker ut under en dörr och slår efter något som inte finns.
Eller också är det mig det är fel på.
En dag i paradiset
Klockan är halv elva när vi kommer upp till Tjörnarp, ungefär som den brukar vara. Jag, som trodde att jag skulle möta en sommar på väg att dö stiger ut i strålande solsken och tittar ut över grönskande hagar, täta höga träd och någonstans mitt i en dunge av brännässlor ligger två kvigor och tuggar. Någon höst däremot, märker jag inget av.
Det var några veckor sedan jag var i Tjörnarp sist. Den gången var jordgubbsplantorna fulla med bär trots att farmor rensat rätt bra i dem runt midsommar. Morötterna däremot, var ännu bara smala strängar i jorden. Det har hänt en del sedan dess. Inte höst kanske, men väl sensommar.
Jag äter aldrig frukost innan vi åker till Tjörnarp. Det gjorde jag inte idag heller. När vi kommer upp brukar köket lukta starkt av nykokat kaffe - det är ett litet kök, på bordet står ost, leverkorv (inte Gottfrids, aldrig Gottfrids), saltkött och mjölk som farmor hällt över i en bringare för att vi inte ska se vilket utgångsdatum den har. Till leverkorven har farmor kokt in våra mödosamt sådda rödbetor och de lägger jag glatt på smörgåsen. Fantastiskt.
Om sommaren står fönstren där vi sitter öppna och ibland hör man grannbonden arbeta på andra sidan bäcken, men nu är allt tyst.
För en gångs skull har pappa idag ingenting på måste-göra-listan. Det är inte lönt att rensa i odlingarna såhär sent, inget ska sås eller sättas, brännässlorna vi retade oss på i början av sommaren är döda med hjälp av ett medel som omöjligt kan vara bra för grundvattnet. Det finns tid att njuta. Och tänka lite på sig själv.
Rädisorna skördades till midsommar och har lämnat ett gap efter sig i landet. Men annars är det fullt av grödor. Potatis med blaststorlek av en mindre människa, morötter som hunnit bli kraftiga och stora som de man köper i affärerna – men med en smak som inte är mattad av konserveringsmedel, besprutning och genmanipulation. Purjolök, rödbetor och sallad står i prydliga och ganska raka rader. Morötterna får farmor behålla och potatisen låter jag vara till senare besök. Men salladen rensar jag helt, nästa gång jag kommer upp lär den ha vissnat.
Efter gurkinläggningen förra veckan har jag fått blodat tand. Jag dricker inte mycket saft och jag äter inte mycket sylt så de planerna har lagt på hyllan tills vidare. Gelé däremot, känns bättre. Och snaps (såklart). Plus likör, ett projekt jag inspirerats till av Richards mamma. Därför ger jag mig ut i trädgården och plockar röda vinbär så det stänker om det och flugorna kommer surrande i takt med att svetten kryper fram i min panna. Det är varmt i solen och bären är mogna, på andra sidan stenröset bakom buskarna går grannens hästar och betar. Jag plockar två liter, en halv till snaps och en och en halv till gelé. Nöjt sätter jag dem i den hörna av köket där det sedan tidigare står en burk med farmors rödbetor jag ska få med mig hem och fyra stora påsar salladsblad.
Krusbären är det värre med. Det är egentligen någon vecka försent och min kusin har plockat de flesta buskarna kala. Men en liter får jag till i alla fall, det räcker gott till likören.
Att åka och handla med min farmor är ett litet äventyr. Inte så att hon är wild and crazy och köper överraskande saker som röd pesto, utan för att hon bara köper sådant som hon alltid köpt, sådant som jag förknippar med den bästa maten jag ätit, om en tid som var trygg och varm och utan bekymmer. Fläsklägg, leverkorv, stek, fläskfärs, grädde, riktigt smör. När hon ska ta en liter mjölk tar hon aldrig längst fram på hyllan. Absolut inte, Några rader bakom står de färskaste exemplaren, man kan vinna flera dagar på att vara noggrann med detta.
Det är en procedur jag varit med om många gånger förut. Det mesta i Tjörnarp följer samma mönster det alltid gjort. Skillnaden är bara att vad jag upplevde när jag var liten inte var samma som när jag var tonåring och inte heller vad jag upplever nu. Mina sinnen är mycket skarpare. Jag hör korna, jag hör tröskan på fältet bakom huset, jag ser hur gröna träden är och hur röda bären är. Dessa skarpare konturer, dessa starkare intryck gör kärleken till det lilla huset i Tjörnarp så mycket större. Och mig mer medveten om att jag känner den.
”Mitt paradis” säger farmor om sitt sommarställe.
Och mitt farmor. Och mitt.
Det var några veckor sedan jag var i Tjörnarp sist. Den gången var jordgubbsplantorna fulla med bär trots att farmor rensat rätt bra i dem runt midsommar. Morötterna däremot, var ännu bara smala strängar i jorden. Det har hänt en del sedan dess. Inte höst kanske, men väl sensommar.
Jag äter aldrig frukost innan vi åker till Tjörnarp. Det gjorde jag inte idag heller. När vi kommer upp brukar köket lukta starkt av nykokat kaffe - det är ett litet kök, på bordet står ost, leverkorv (inte Gottfrids, aldrig Gottfrids), saltkött och mjölk som farmor hällt över i en bringare för att vi inte ska se vilket utgångsdatum den har. Till leverkorven har farmor kokt in våra mödosamt sådda rödbetor och de lägger jag glatt på smörgåsen. Fantastiskt.
Om sommaren står fönstren där vi sitter öppna och ibland hör man grannbonden arbeta på andra sidan bäcken, men nu är allt tyst.
För en gångs skull har pappa idag ingenting på måste-göra-listan. Det är inte lönt att rensa i odlingarna såhär sent, inget ska sås eller sättas, brännässlorna vi retade oss på i början av sommaren är döda med hjälp av ett medel som omöjligt kan vara bra för grundvattnet. Det finns tid att njuta. Och tänka lite på sig själv.
Rädisorna skördades till midsommar och har lämnat ett gap efter sig i landet. Men annars är det fullt av grödor. Potatis med blaststorlek av en mindre människa, morötter som hunnit bli kraftiga och stora som de man köper i affärerna – men med en smak som inte är mattad av konserveringsmedel, besprutning och genmanipulation. Purjolök, rödbetor och sallad står i prydliga och ganska raka rader. Morötterna får farmor behålla och potatisen låter jag vara till senare besök. Men salladen rensar jag helt, nästa gång jag kommer upp lär den ha vissnat.
Efter gurkinläggningen förra veckan har jag fått blodat tand. Jag dricker inte mycket saft och jag äter inte mycket sylt så de planerna har lagt på hyllan tills vidare. Gelé däremot, känns bättre. Och snaps (såklart). Plus likör, ett projekt jag inspirerats till av Richards mamma. Därför ger jag mig ut i trädgården och plockar röda vinbär så det stänker om det och flugorna kommer surrande i takt med att svetten kryper fram i min panna. Det är varmt i solen och bären är mogna, på andra sidan stenröset bakom buskarna går grannens hästar och betar. Jag plockar två liter, en halv till snaps och en och en halv till gelé. Nöjt sätter jag dem i den hörna av köket där det sedan tidigare står en burk med farmors rödbetor jag ska få med mig hem och fyra stora påsar salladsblad.
Krusbären är det värre med. Det är egentligen någon vecka försent och min kusin har plockat de flesta buskarna kala. Men en liter får jag till i alla fall, det räcker gott till likören.
Att åka och handla med min farmor är ett litet äventyr. Inte så att hon är wild and crazy och köper överraskande saker som röd pesto, utan för att hon bara köper sådant som hon alltid köpt, sådant som jag förknippar med den bästa maten jag ätit, om en tid som var trygg och varm och utan bekymmer. Fläsklägg, leverkorv, stek, fläskfärs, grädde, riktigt smör. När hon ska ta en liter mjölk tar hon aldrig längst fram på hyllan. Absolut inte, Några rader bakom står de färskaste exemplaren, man kan vinna flera dagar på att vara noggrann med detta.
Det är en procedur jag varit med om många gånger förut. Det mesta i Tjörnarp följer samma mönster det alltid gjort. Skillnaden är bara att vad jag upplevde när jag var liten inte var samma som när jag var tonåring och inte heller vad jag upplever nu. Mina sinnen är mycket skarpare. Jag hör korna, jag hör tröskan på fältet bakom huset, jag ser hur gröna träden är och hur röda bären är. Dessa skarpare konturer, dessa starkare intryck gör kärleken till det lilla huset i Tjörnarp så mycket större. Och mig mer medveten om att jag känner den.
”Mitt paradis” säger farmor om sitt sommarställe.
Och mitt farmor. Och mitt.
måndag, augusti 15, 2005
Ingenting
Här händer ingenting.
Förutom att jag har stora planer på att göra om klädkammaren, flytta städskåpet och inrätta ordentligt skafferi i vårt kök. Så att jag har någonstans att ställa gurkburkarna.
Men det får bli senare i vinter.
Just det; dagens middag var fantastiska köttbullar med färsk chili, persilja och vitlök i. Samt nyupptagna potatisar från Tjörnarp.
Mat kan ibland betyda allt.
Förutom att jag har stora planer på att göra om klädkammaren, flytta städskåpet och inrätta ordentligt skafferi i vårt kök. Så att jag har någonstans att ställa gurkburkarna.
Men det får bli senare i vinter.
Just det; dagens middag var fantastiska köttbullar med färsk chili, persilja och vitlök i. Samt nyupptagna potatisar från Tjörnarp.
Mat kan ibland betyda allt.
lördag, augusti 13, 2005
Mamma Helena
Idag har jag lagt in gurkor. Jag säger det igen, så att ni förstår; idag har jag lagt in gurkor. Stora burkar med gröna, vackra skivade gurkor bland dillkronor och senapsfrön. Jag ställde alltihop på diskbänken och bara njöt av åsynen av hemtrevnad, kärlek och präktighet - som om några burkar gurka plötsligt omdefinierat mig från en slö soffpotatis till husmor, till mamma, till Hausfrau och tagit mig ett steg närmare den idealbild jag alltid burit med mig men aldrig lyckats nå fram till.
Leverpastej, senap, sill, inlagda gurkor - steg för steg kommer jag närmare.
En dag kanske jag når fram.
Förbannat vackra är de där burkarna i alla fall.
Leverpastej, senap, sill, inlagda gurkor - steg för steg kommer jag närmare.
En dag kanske jag når fram.
Förbannat vackra är de där burkarna i alla fall.
torsdag, augusti 11, 2005
Kvällstidningsblues
Alltså, det finns ju mycket man kan säga om kvällstidningar. Mycket ont. Och en del gott. Kvällstidningar är ofta först med nyheter. Har ofta stilsäkra krönikörer. Ja, det är väl det.
Att sedan skvaller tar över varenda sida, att artiklar hårdvinklas, nakenbilder publiceras utan att de är relevanta, namn på brottslingar avslöjas innan de är dömda (och långt innan dagstidnigarna gör detsamma) - det är sådant som de flesta människor numera ser. Men uppenbarligen är det också vad många läsare vill ha. Kvällsposten går framåt i undersökningar genom att göra en mycket sämre tidning än för några år sedan med färre lokala vinklar (förutom dessa evinnerliga tävlingar och utlottningar).
Nu är det väl inte så enkelt som att folk inte orkar läsa annat än skvaller. Det är en apparat mycket större än så, en människobild och ett intresse som skapas mycket skickligt (och mycket tidigt).
Nock om det.
Vad som irriterar mig kanske allra mest är när kvällstidningar (det är alltid kvällstidningar) försöker skapa nyheter av ingenting. När man provocerar fram kommentarer, tolkar om dem så att de blir mer aggressiva - eller rycker ut ett citat ur sitt sammanhang och sätter i rubriken som inte alls speglar själva texten i artikeln.
Ett exempel ur Aftonbladets nätupplaga idag (om att Pernilla Zethraeus lämnar sitt uppdrag som partisekreterare för vänsterpartiet och sin plats i partistyrelsen):
Pernilla Zethraeus lämnar vänsterpartiet
"Lars Ohly och jag har olika uppfattningar"
Citatet med omgivning:
Pernilla Zethraeus förnekar dock offentligt att en konflikt med Lars Ohly ligger bakom avhoppet.
- Men visst har vi olika uppfattningar ibland och visst händer det att det är olika frågor vi vill driva, säger hon till Västerbottens-Kuriren.
Att sedan skvaller tar över varenda sida, att artiklar hårdvinklas, nakenbilder publiceras utan att de är relevanta, namn på brottslingar avslöjas innan de är dömda (och långt innan dagstidnigarna gör detsamma) - det är sådant som de flesta människor numera ser. Men uppenbarligen är det också vad många läsare vill ha. Kvällsposten går framåt i undersökningar genom att göra en mycket sämre tidning än för några år sedan med färre lokala vinklar (förutom dessa evinnerliga tävlingar och utlottningar).
Nu är det väl inte så enkelt som att folk inte orkar läsa annat än skvaller. Det är en apparat mycket större än så, en människobild och ett intresse som skapas mycket skickligt (och mycket tidigt).
Nock om det.
Vad som irriterar mig kanske allra mest är när kvällstidningar (det är alltid kvällstidningar) försöker skapa nyheter av ingenting. När man provocerar fram kommentarer, tolkar om dem så att de blir mer aggressiva - eller rycker ut ett citat ur sitt sammanhang och sätter i rubriken som inte alls speglar själva texten i artikeln.
Ett exempel ur Aftonbladets nätupplaga idag (om att Pernilla Zethraeus lämnar sitt uppdrag som partisekreterare för vänsterpartiet och sin plats i partistyrelsen):
Pernilla Zethraeus lämnar vänsterpartiet
"Lars Ohly och jag har olika uppfattningar"
Citatet med omgivning:
Pernilla Zethraeus förnekar dock offentligt att en konflikt med Lars Ohly ligger bakom avhoppet.
- Men visst har vi olika uppfattningar ibland och visst händer det att det är olika frågor vi vill driva, säger hon till Västerbottens-Kuriren.
onsdag, augusti 10, 2005
Lite fotboll
0-1 mot FC Thun på Malmö Stadion och cykelturen hem var allt annat än lättsam. Det såg så bra ut, första halvlek var långa stunder bedårande - Jari Litmanen nyckeln till det förbannade spelet som låst sig i match efter match, Daniel Andersson så trygg, Marcus Pode så pigg och så... ett slumpmål. Avvaktande backar, blytung Asper.
Hasse Borg, jag har ju sagt till dig! En ny mittback!
Men ursäkta, varför väntade Tom Prahl till den 80:e minuten innan han äntligen gjorde första bytet? Både Pode och Litmanen var orörliga och slutkörda redan efter 65 minuter.
Det har ösregnat i Helsingfors i flera dagar, Susanna Kallur missade final, finnarna sörjde sin missade spjutmedalj - men tyngst av alla ikväll hade blådårarna det.
Typiskt att man skulle vara en av dem.
PS. Patrik Andersson borta, nu behöver vi två mittbackar av klass. Hör du det, Hasse?
Hasse Borg, jag har ju sagt till dig! En ny mittback!
Men ursäkta, varför väntade Tom Prahl till den 80:e minuten innan han äntligen gjorde första bytet? Både Pode och Litmanen var orörliga och slutkörda redan efter 65 minuter.
Det har ösregnat i Helsingfors i flera dagar, Susanna Kallur missade final, finnarna sörjde sin missade spjutmedalj - men tyngst av alla ikväll hade blådårarna det.
Typiskt att man skulle vara en av dem.
PS. Patrik Andersson borta, nu behöver vi två mittbackar av klass. Hör du det, Hasse?
Idioti #2
Läste en insändare i Sydsvenskan idag om Göran Persson. Skribenten tyckte vår statsminister var patetisk.
Mycket kan man väl säga om den gode Göran, men jag tror inte att varken lidelsefull, högstämd, gripande eller känslosam stämmer speciellt bra in på det intryck insändarförfattaren fick när han hörde Persson prata om arbetsmarknadspolitiken.
Mycket kan man väl säga om den gode Göran, men jag tror inte att varken lidelsefull, högstämd, gripande eller känslosam stämmer speciellt bra in på det intryck insändarförfattaren fick när han hörde Persson prata om arbetsmarknadspolitiken.
Idioti #1
Idag var jag inne på en intressant hemsida: http://www.antifeminist.nu/
De verkar "För jämställdhet, emot feminism".
Ur Svenska Akademins ordlista:
Feminism
Rörelse för kvinnors jämställdhet med män
Jag förstår inte var alla idiotier kommer ifrån.
PS. Emot?
De verkar "För jämställdhet, emot feminism".
Ur Svenska Akademins ordlista:
Feminism
Rörelse för kvinnors jämställdhet med män
Jag förstår inte var alla idiotier kommer ifrån.
PS. Emot?
Sänkt a-kassa
Moderaterna tror att lösningen på arbetslöshetsfrågan är att sänka a-kasseersättningen. Tydligen är det bara om man tvingas leva under eller i nivå med (i några fall precis över) existensminimum som man är motiverad att söka jobb.
Jag tycker det vittnar om en rätt vidrig och extremt tråkig människosyn.
Jag tycker det vittnar om en rätt vidrig och extremt tråkig människosyn.
tisdag, augusti 09, 2005
Naturens genialitet
Så många som 90 procent av alla barn liknar sina pappor de första månaderna. Naturen är helt genialisk. Alla vet ju vem som är mamma, mamman har ett naturligt band till barnet - och detta är naturens sätt att ge samma känsla till pappan.
Hur många sådana här detaljer finns det? Ibland blir jag övertygad om att det finns en gud. Vem hade annars kunnat fundera ut allt detta? Fantastiskt.
Hur många sådana här detaljer finns det? Ibland blir jag övertygad om att det finns en gud. Vem hade annars kunnat fundera ut allt detta? Fantastiskt.
Höst
Ah. Känner ni? Hösten är på väg.
Klarare luft, mustigare doft, fler färger.
Jag måste till Tjörnarp.
Klarare luft, mustigare doft, fler färger.
Jag måste till Tjörnarp.
Ursäkt och bröllop
Kära läsare. Förlåt. Jag är värdelös, slö, karaktärssvag och allmänt fantasifull när det kommer till ursäkter. Och busy. Busy, otroligt busy har jag varit under de senaste två veckorna. Oj oj oj.
Mest av allt har mina tankar och för den delen aktiviteter klart kretsat kring Micke & Cias bröllop. Det är lätt att låta sitt liv kretsa kring bröllop, åtminstone för mig. Men så är jag också en sucker för überromantiska filmer (Notting Hill, jadå!).
Möhippan blev till slut av förra lördagen och det blev en ytterst lyckad dag och kväll. Allt började med champagne, fortsatte med öl och vin (för Cias del även shots), en del god mat och naturligtvis en massa tillhörande prat om män, sex och andra pinsamheter... Måhända var ändå avslutningen det mest geniala ögonblicket av dem alla.
Tänk er en karaokebar. På Heartbreak. Försök sedan se en vid det laget rätt onykter blivande brud som med den seriösaste av miner bränner av ”That’s what friends are for” med känslosamt stängda ögon. Därbakom kanske ni skymtar två skrålkörande vänner, varav den ena så ofta hon kan förhöjer upplevelsen med medtaget munspel.
Natten igenom. På varenda låt. Som ni kanske förstår kan hon egentligen inte ta en ren ton på munspel.
Kanske ni nu också förstår att det var jag. Såklart. Geni.
Ja, och så var det bröllop i lördags då. Hemskt trevligt även detta. Men gud vad jag är blödig! Jag grät en skvätt på de flesta tal och på det sista för att det var åtta pangfulla brudar som tvunget skulle hålla ett spontantal till Cia - talet tog sammantaget en halvtimme och blev sådär internt och onyktert och snarkmässigt för alla andra som bara fyllespontantal kan bli. Själv lyckades jag hålla mig ifrån mikrofonen. Den kvällen.
I övrigt har jag säkert tänkt en massa intressanta tankar och spunnit en massa spännande planer och upplevt massor med tokigt - men det blir inte så bra att berätta om i efterhand.
Så jag får skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Basta!
Mest av allt har mina tankar och för den delen aktiviteter klart kretsat kring Micke & Cias bröllop. Det är lätt att låta sitt liv kretsa kring bröllop, åtminstone för mig. Men så är jag också en sucker för überromantiska filmer (Notting Hill, jadå!).
Möhippan blev till slut av förra lördagen och det blev en ytterst lyckad dag och kväll. Allt började med champagne, fortsatte med öl och vin (för Cias del även shots), en del god mat och naturligtvis en massa tillhörande prat om män, sex och andra pinsamheter... Måhända var ändå avslutningen det mest geniala ögonblicket av dem alla.
Tänk er en karaokebar. På Heartbreak. Försök sedan se en vid det laget rätt onykter blivande brud som med den seriösaste av miner bränner av ”That’s what friends are for” med känslosamt stängda ögon. Därbakom kanske ni skymtar två skrålkörande vänner, varav den ena så ofta hon kan förhöjer upplevelsen med medtaget munspel.
Natten igenom. På varenda låt. Som ni kanske förstår kan hon egentligen inte ta en ren ton på munspel.
Kanske ni nu också förstår att det var jag. Såklart. Geni.
Ja, och så var det bröllop i lördags då. Hemskt trevligt även detta. Men gud vad jag är blödig! Jag grät en skvätt på de flesta tal och på det sista för att det var åtta pangfulla brudar som tvunget skulle hålla ett spontantal till Cia - talet tog sammantaget en halvtimme och blev sådär internt och onyktert och snarkmässigt för alla andra som bara fyllespontantal kan bli. Själv lyckades jag hålla mig ifrån mikrofonen. Den kvällen.
I övrigt har jag säkert tänkt en massa intressanta tankar och spunnit en massa spännande planer och upplevt massor med tokigt - men det blir inte så bra att berätta om i efterhand.
Så jag får skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Basta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
