Hyr-dvd

Från att ha vandrat runt i den lokala videobutiken i timmar utan att hitta något att titta på kan jag nu helt plötsligt inte välja. Undergången, Bröder, Finding Neverland, Gråta med ett leende, Attentatet mot Richard Nixon, Ray, Hotell Rwanda, Million Dollar Baby...

Det blir en trevlig höst det här.

Himmelsblått

Puh.

Så var det skönt att vara himmelsblå igen.

Melankoliska toner

Åh, hösten... Hösten är Joni Mitchell. Och Ron Sexsmith. Och Damien Rice och Lucinda Williams och Gillian Welch. Eldkvarn och Tomas Andersson Wij. John Prine och Bright eyes. Mary Gauthier, Wilco och Nick Lowe.

Hösten passar utmärkt till det allra mesta jag älskar.

Var tvungen att köpa Martha Wainwright och Devendra Banhart bara för att jag måste.

Slängde in Peps nya också om det nu skulle dyka upp några soliga sensommardagar till innan september är slut.

Grönsakslåda

Äntligen har jag lyckats göra verklighet av mina ambitioner! Nu har vi beställt en prenumeration på grönsakslådor. En gång i veckan får vi en, med 2-4 kg blandade säsongens grönsaker. Alltsammans ekologiskt odlat, företrädesvis i Skåne.

Man får alltså grönsaker man aldrig skulle köpt annars (typ spetskål, som var i förra veckans låda), man har alltid grönsaker hemma, man köper garanterat ekologiskt och undviker dessutom långa frakter över hela världen med dess utsläpp och avgaser. I varje låda finns dessutom recept som innehåller veckans grönsaker så att man kan ta tillvara allt.

Visst låter det helt underbart?

Denna veckas låda (vi får inte förrän nästa):

Spetskål, Squash, Purjolök, Stjälkselleri, Persilja, Morot, Palsternacka, Blomkål, Gul lök.

http://www.mossagarden.se - gå in och beställ!

Hockeyskandalen

Förbundet har uppträtt uselt. Spelarna har blivit lidande (fick inte träna med de andra proffsen, stackarna - och visste tidigare inte hur länge avstängningen från landslaget skulle vara). Nu vaknar mediadrevet ännu en gång. Avgå! rasar hr Anrell och resten av gubbgänget om förbundsledningen.

Jag vill bara här och nu - ännu en gång - påpeka att två av de tre spelarna som misstänktes för våldtäkt och (oavsett om utredningen numera är nedlagt i brist på bevis) hur som helst utnyttjat en berusad ung kvinna genom att en efter en sätta på henne natten igenom - inte ens funnit någon mening i att be kvinnan om ursäkt. De anser helt enkelt inte att de gjort något fel.

De bad snabbt landslaget, sina familjer, förbundet och hela svenska folket om förlåtelse, men flickan? Nej nej.

Nu kräver alla att förbundet ska be spelarna om ursäkt för det skamlösa sätt de behandlats på.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Nytt liv, baby!

Jaha, back to business. Semestern är slut, ursäkterna over and done with - dags att sätta igång med det nya livet.

Motivationskälla 1: har slagit vad med min älskade om att gå ner 3 kg till den siste oktober. Han ska gå ner 5 kg. Förloraren bjuder på en dag i Köpenhamn.

Motivationskälla 2: har vägt in mig med fyra andra på jobbet. Denna procedur ska sedan upprepas varannan måndag - utvecklingen följs i elegant exceldokument signerat mig själv.

Motivationskälla 3: vid invägningen var jag uppe i 71,4 kg - högre än på ett knappt år.

Följ det nya livets vedermödor på nyttliv.blogspot.com

Ungern-Sverige 0-1

För fyra år sedan stod jag på Vångavallen, mitt bland TFF-supportrarna (ett par gamla gubbar alltså), och en av dem sade;
– Den där Zlautan e inget och hau.

Hm.

Dans på Brännö brygga

Det är märkligt det här med dans. Jag menar, hur många går egentligen ut och dansar? Då exkluderar jag naturligtvis dem som är fulla och bara inte vill gå hem så då går de till en nattklubb och ställer sig antingen i baren eller vinglar ut på dansgolvet och jamsar med – men de går ju inte ut för själva dansens skull.

När vi har företagsfester ska det alltid dansas. Hej och hå. Medelålders män och kvinnor hoppar runt och vrider kroppen i någon sorts ryckningar som i bästa fall är i takt med musiken (framför allt männen, vad är det med män och dans?). Och så kör vi Grease-medleyt en gång till. Och Carola. Tjohej.

Vad ska allt detta vara nödvändigt för? Arbetskamrater som sällan umgås privat och definitivt inte från alla olika avdelningar (jag jobbar ändå på ett rätt stort företag); måste det verkligen dansas då? Vad har hänt med att prata och umgås på ett givande, civiliserat sätt? Om ingen normalt sett dansar i det vanliga livet, varför förutsätts det helt plötsligt att alla älskar att göra just det när företaget är ute och festar?

Visst svänger jag själv mina lurviga ibland. Men det är ytterst sällan och endast i sällskap av mina vänner sedan mycket lång tid tillbaka, som delar min syn på att dans är ett sätt att förlöjliga alla andra eftersom vi när vi nu kommer till ett dansställe allt som oftast hamnat i ett skallgångsstadie.

Så har vi heller aldrig varit speciellt normala. Vad nu normalt egentligen är vad det gäller just dans.

Daaariiiin Zanyar

Ni som missat knapp.nu:s film om Idol-Darin får inte vänta en sekund till. Det hör till historien att filmen fick plockas bort ganska snart efter att den lagts ut eftersom Darins skivbolag stämde upphovsmakarna. Men det finns räddning!

http://hem.bredband.net/b325961/knappnytt01.swf

En helt genial personsågning för dem med lite elak humor.

Uppföljaren om fjortisar, i princip lika genial, finns kvar på knapp.nu. Klicka på Knappnytt-fliken och luta dig tillbaks...

2005 i ett fattigt skivfodral

Jag har inte alls hängt med 2005. Det är september och allt bara gled iväg. När jag sitter och tittar på det fack i cd-hyllorna som innehåller årets skivor är det skrämmande tunnsått. Vad har jag missat? Finns det något guldkorn därute som väntar på att jag ska upptäcka det? Varför har jag inga idéér om vad jag ska köpa? Hjälp mig!

Wiehe i natten

Försökte vara poetisk och dricka 43 samtidigt, men det funkade inte. Trots att det finns mycket säga.

Tillbaka till Spanska stövlar.

Det räcker gott.

Carl P

Att lyssna på Skånepartiets närradio har under många år varit ett stort nöje för mig och mina vänner. Carl P Herslow är inte sen med att bjuda på ett gott skratt, det ska han ha tack för.

Skånepartiet har tolv grundpunkter i sitt program:

1. Skåne blir en fri republik, medlem i EU och NATO
2. Stopp för invandring av flyktingar och liknande
3. ISLAM avlägsnas, muslimerna får flytta till Sverige
4. Alla pensionslöften skall ovillkorligen infrias
5. Mer pengar till sjukvård, äldre och handikappade
6. Båda reaktorerna i Barsebäck skall användas
7. Eleverna måste få respekt för lärare och vuxna
8. Brottsbekämpningen skärps med fler poliser mm
9. Arbetsmarknaden liberaliseras, bidragsfusk stoppas
10. Skattetrycket sänks när Skånes statsskuld är betald
11. Systembolagsmonopolet upphävs
12. Kommunistväldet i radio och TV stoppas

Med utgångspunkt från detta kan var och en förstå vilket nöje det alltid är att lyssna på radion, där Carl P får tid att utveckla sina idéér...

Hemskt? Tragiskt? Upprörande? Javisst. Men låt oss kosta på oss ett snett leende. Mannen är galen.

Just det, icke att förglömma; här kommer Skånepartiets skånska trosbekännelse:

"JAG TROR PÅ SKÅNE OCH INTE PÅ ISLAM" följt av “SKÅL” i lättöl.

Glöm inte lättölen på nästa sammankomst vänner!

Bakisfika

Aurghåååå. Mycket vin blev det igår. Långa diskussioner om gud. Och en fet och härlig lumumba...

Nu måste jag bakisfika. Bakisfika är det bästa jag vet, men den ska helst intas med folk som är bakis efter samma fest som en själv. Då kan det bli genialiskt.

Nu får jag nöja mig med Cia. Hon jobbade och var nykter.

Men det får väl gå.

Sucker

Det är ofattbart. Nu har jag suttit och retat mig på den här filmen i en och en halv timme. Ändå sitter jag här och fånler. Blir lite tårögd.

I'm a sucker for löööve.

Deckare

Jag är en excellent deckarläsare. Och -tittare. Fantastisk. Blind och döv för alla ledtrådar längs vägen och därför lika chockad varenda gång lösningen levereras. Jag kräver inte speciellt smarta intriger. Faktum är att svaren kan vara rätt uppenbara utan att jag lägger märke till det - bara språket är tillräckligt bra. Bara skådespelarna är tillräckligt trovärdiga, miljöskildringarna tillräckligt täta. Då funderar jag inte över någonting, förlorar mig bara i handlingen.

En vän till mig är precis tvärtom. Hon löser mysteriet innan halva boken är läst. Innan inledningsscenerna flimrat förbi. Jag tror aldrig att jag hört henne säga att hon njutit av en enda deckare, varken bok eller film. Det blir väl lite långtråkigt när hela handlingen bara bekräftar det man redan visste.

Jag är ändå lite glad att jag är ett sådant dumhuvud när det kommer till deckare.

Det finns lite mer att njuta av då.

En timme

Har nu sett en timme av Shall we dance. Den är tillsammans med Wimbledon den sämsta filmen jag sett i år. Det blir inte så avslappnande när man sitter och retar sig på usla prestationer och ett uselt manus...

Vad gör Susan Sarandon i den här filmen?

Ännu en

For the record; jag hyrde Masjävlar som tredje film i paketpriset.

Men den har jag redan sett på bio och Richard är inte hemma, så den får sparas till annat tillfälle. Synd, men Möllan kallar om ett par timmar.

Avslappning

Efter en mental urladdning med Hotell Rwanda måste jag nu slappna av, tur att jag hyrde Shall we dance med Richard Gere också...

Film, och sedan Möllan för liten oxfilé och några öl med Anna. Man borde alltid ha semester.

Hotell Rwanda

Nära en miljon tutsier och moderata hutuer dog under 100 dagar 1994, alltmedan västvärlden stoppade huvudet i marken och nöjde sig med att evakuera sina egna medborgare. En miljon under 100 dagar - det är 10.000 avrättade människor om dagen.

Hitlers illdåd känner vi alla till, förfasas vi alla över. Från Wannsee-konferensen 20 januari 1942 tog tredje riket död på nästan elva miljoner människor. Drygt 9.100 om dagen. Fruktansvärt, minnesvärt och ett av de värsta brotten i den mänskliga historien.

Massakern i Rwanda var än värre. Ändå valde vi att blunda, 50 år efter andra världskrigets slut.

Men det är klart, det var ju bara afrikaner.

Afrikaner mördade i en raskonflikt skapad av belgiska kolonisatörer och med skarprättare understödda av kristna rörelser i hela världen.

Då så.

Semesterslöhet

Har en lång lista på saker att göra under semestern men har hittills bara mäktat med att dricka kaffe, handla dvd på Kvarnvideo, ta en öl på Pickwick och hyra några andra filmer.

Well, plikten kan vänta. Ett tag till.

Bloggrekommendation

Så har ännu en vän hamnat på blogspot. Följ en mycket läsvärd blogg här: http://windstorms.blogspot.com/

Men...

... om ni skulle vara intresserade så kan jag med illa dold stolthet presentera min samling här:
http://www.discshop.se/hem/helmal/

Lydia börjar hota min dvd-samling

En grundregel i allas liv borde vara:

- gör aldrig listor på filmer du skulle vilja ha hemma
- bli aldrig guldmedlem på discshop.se
- köp aldrig filmer så att du har fler än tio hemma - då blir det en samling (men en så fjuttig sådan att du ständigt måste utöka den)
- skaffa aldrig kompisar som också startar samling och hotar din plats på tronen

Seger igår och semester idag

Äntligen. Det var inga muntra miner i halvtid, men 6-2 till slut och ett himmelsblått hjärta kan andas ut. Anfallsspelet fungerade men försvarsspelet! Försvarsspelet för tusan! Det ska ju vara Tom Prahls signum.

Jaja. Seger och därefter pizza framför TV:n och en trött spabesökare slocknade nöjt på soffan redan halv nio.

Har inlett semestern med en kopp kaffe i balkongens förmiddagssol. Känns helt rätt.

En helg på spa

Helt slut efter en helg på spa. Påsar under ögonen, dyster andedräkt. Så kan det vara.

Men ändå inspirerande och bra dagar. Resan en belöning från Sydsvenskan för första halvårets resultat och ansiktsbehandling ingick, lägg därtill en på alla sätt utmärkt frukostbuffé. Och en minst sagt intressant gästföreläsare vid namn Rune Larsson.

Temat för föreläsningen var mål och motivation, och herr Larsson var ganska sagolik i detta ämne. Det handlar alltså om en extremlöpare kan man säga. Han har sprungit i sina dagar. Originalmaratonloppet Aten – Sparta (24 mil, ett av världens tuffaste lopp) sex gånger, av dessa i mål fem. Det hör då till saken att ca 180 löpare brukar starta, 60 fullföljer. Av de fyra gångerna han gick i mål fick han föras till sjukhus fyra efter att ha tagit ut sig helt och hållet. Men det är inte det enda Rune Larsson genomfört. Ack nej. Vad gjorde han när han ville uppleva USA? Sprang från San Diego till New York. Genom öken, genom allt. 6 mil om dagen 82 dagar i sträck. Otroligt. Han träffade sin fru på en tävling som gick ut på att springa runt runt på en löparbana i ett dygn, den som avverkat flest meter vann. Det var inte så enformigt som det låter, sade han – var tredje timme bytte de håll. Men det finns inte bara galna löpprojekt på Rune Larssons meritlista. Han har också rott över Atlanten tillsammans med en människa han aldrig träffat tidigare, ingen av dem hade någon erfarenhet av rodd. Det tog tre månader. Två av dem hade de ingen kontakt med omvärlden eftersom deras satellittelefon gått sönder. Det fanns inga följebåtar, ingen möjlighet till räddning om något skulle gå fel, utom en nödsändare till fartyg i närheten – om man nu hade turen att det fanns några i en rutt precis där. Helt sjukt.

Så Rune visste vad han pratade om när det kom till att förverkliga sina mål. Han pratade om tre komponenter – vilja, tro och förmåga att omsätta planer i handling. Om man inte vill blir det ett tvång. Om man inte tror blir det en dröm. Om man inte kan omsätta i praktiken blir det bara snack. Fattas någon av dessa komponenter faller hela bygget. Då går inte planerna att genomföra. Det kan ju tyckas självklart, mycket av det han pratade om var ganska självklart åtminstone för en ung kvinna som tillbringade tio år i Malmö FF:s olika åldersgrupper – men Rune Larsson var underhållande, duktig på att exemplifiera och enormt inspirerande. Ens egna ursäkter när det kommer till träning kändes… rätt fattiga.

Nu var allt inte bara guld och gröna skogar på Hotel Tylösand. Arbetskamrater är ett märkligt kapitel. Nog för att man mognat tillräckligt i livet för att vara någorlunda socialt kompetent. Nog för att man kan hitta positiva egenskaper hos de flesta och för att man är en person som föredrar den synen på livet. Men det finns ändå värderingar bland dessa typer av människor som ibland är svåra att acceptera. I första hand vad det gäller invandrare och jämställdhet. Men det är också intressant att få uppleva en verklighet så långt ifrån ens egen, en värld där åsikterna är lika självklara, lika hårt förankrade som mina egna – bara direkt motsatta. Det är berikande och skulle kunna fungera nyanserande och skapa intressanta diskussioner – men där jag försöker belysa problem från så många håll som möjligt, försöker erkänna problem som kräver konstruktiva lösningar (jag pratar här om integration) så är det faktiskt motståndarsidan som kväver debatten. Skulle jag berätta om invandraren som kom in på Socialförvaltningen på Rosengård och var rasande för att inte socialbidraget kommit när han inte ens anmält sig arbetslös eller ansökt om bidrag (och därmed fått prövning om rätten att få det). För honom var det som en lön, något som dimper ner av sig själv – ingen tillfällig hjälp i en svår situation. En sådan historia belyser ett stort systemproblem men den debatten vågar ingen ta för att de som redan har dragning åt invandrarfientlighet i det läget skulle skylla den utländske mannens inställning på hans ursprung, på det människofack han placerats i – och sedan skulle de sluta lyssna. Då blir det ingen konstruktiv diskussion, då blir inte problemet belyst från rätt sida. En diskussion kräver två parter och det är inte lätt att debattera med en vägg.

Det var för övrigt heller inte lätt att vakna i morse. Men det gick.

NU: MFF-Sundsvall. Kom igen nu pågar, vi behöver en vinst efter den svarta veckan med uttåg ur Champion’s league, tappade poäng mot Örgryte och dessutom damförlust.

Lite blå himmel, tack!

Att prata om fotboll

Fotboll är någonting jag inte kan prata med vem som helst om. Min bror. Daniel. Kanske någon till. Jag vet inte varför och det spelar ingen roll om MFF har vunnit eller förlorat.

Jag tror kanske dels att det handlar om en känsla man måste förstå, som skapas lika mycket utifrån kärleken till sporten som utifrån kärleken till laget. En känsla som går djupare än att bara gilla en viss klubb eller tycka det är spännande med landskamper och avgörande matcher.

Det finns en skönhet i fotboll som jag inte ser i någon annan sport och den synen, den kärleken, måste man dela för att jag ska finna nöje i att prata om några resultat, byten eller spelarköp.

Annars blir mina svar enstaviga och ointresserade. Utbudet av samtalspartners försvinnande litet.

Men jag har alltid gillat att grubbla för mig själv.

Minut 70

Alltså, jag vill bara förtydliga... jag tittar fortfarande. Tyvärr.

Halvtid

Det ska fan till att vara fotbollssupporter.

Thun 2-0

Nej, nu skiter jag i det.

Thun 1-0

Fan.
Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan.
FAN!

Thun-MFF

Nu börjar det. Nervös igen. Man vänjer sig aldrig.

Kom igen nu Malmö!

Ibland

Ibland när jag sitter och tittar på tv, räcker det med att höra hans röst från sovrummet för att inse hur mycket jag älskar honom.

Det känns i hela magen.

2 av 3

Krusbärslikören och rödvinbärssnapsen står båda i mörkt förvar i väntan på att gosa till sig, bara gelén kvar. Jag tar den imorgon.

Har precis gluttat lite på Ernst och hans sommartorp för första gången den här säsongen. Alltså, han är ju lite too much med sina vackra kopparrör man kan göra ljusstakar av, men det här med växthus... och ett litet rum innanför, i direkt förbindelse med glasrummet. Tänk att sitta och sippa på morgonkaffet och lukta på växande grönsaker och exotiska blommor med morgondaggen dunstar utanför...

Ett växthus ska jag ha en gång. Och kräftdamm. Kanske höns.

Hm.

TV-tankar

– Shit, jag måste beställa tid hos gynekologen, sade jag medan jag slötittade på tvn.
– Hur i hela världen kom du att tänka på det, frågade min älskade.
- Jag bytte kanal.

Man har inte samma tankar till Morden i Midsomer som till Sex and the city.

Kattkul

Jag skrattar åt Monty Python. Mina ögon tåras varenda gång vi slänger citat i glada vänners lag från Clouseau, Pang i bygget och Sällskapsresan. Men allra roligast har jag nog åt våra katter. De är galna.

Om man inte har katter själv kan man nog inte förstå hur kul det är med en tass som sticker ut under en dörr och slår efter något som inte finns.

Eller också är det mig det är fel på.

En dag i paradiset

Klockan är halv elva när vi kommer upp till Tjörnarp, ungefär som den brukar vara. Jag, som trodde att jag skulle möta en sommar på väg att dö stiger ut i strålande solsken och tittar ut över grönskande hagar, täta höga träd och någonstans mitt i en dunge av brännässlor ligger två kvigor och tuggar. Någon höst däremot, märker jag inget av.

Det var några veckor sedan jag var i Tjörnarp sist. Den gången var jordgubbsplantorna fulla med bär trots att farmor rensat rätt bra i dem runt midsommar. Morötterna däremot, var ännu bara smala strängar i jorden. Det har hänt en del sedan dess. Inte höst kanske, men väl sensommar.

Jag äter aldrig frukost innan vi åker till Tjörnarp. Det gjorde jag inte idag heller. När vi kommer upp brukar köket lukta starkt av nykokat kaffe - det är ett litet kök, på bordet står ost, leverkorv (inte Gottfrids, aldrig Gottfrids), saltkött och mjölk som farmor hällt över i en bringare för att vi inte ska se vilket utgångsdatum den har. Till leverkorven har farmor kokt in våra mödosamt sådda rödbetor och de lägger jag glatt på smörgåsen. Fantastiskt.

Om sommaren står fönstren där vi sitter öppna och ibland hör man grannbonden arbeta på andra sidan bäcken, men nu är allt tyst.

För en gångs skull har pappa idag ingenting på måste-göra-listan. Det är inte lönt att rensa i odlingarna såhär sent, inget ska sås eller sättas, brännässlorna vi retade oss på i början av sommaren är döda med hjälp av ett medel som omöjligt kan vara bra för grundvattnet. Det finns tid att njuta. Och tänka lite på sig själv.

Rädisorna skördades till midsommar och har lämnat ett gap efter sig i landet. Men annars är det fullt av grödor. Potatis med blaststorlek av en mindre människa, morötter som hunnit bli kraftiga och stora som de man köper i affärerna – men med en smak som inte är mattad av konserveringsmedel, besprutning och genmanipulation. Purjolök, rödbetor och sallad står i prydliga och ganska raka rader. Morötterna får farmor behålla och potatisen låter jag vara till senare besök. Men salladen rensar jag helt, nästa gång jag kommer upp lär den ha vissnat.

Efter gurkinläggningen förra veckan har jag fått blodat tand. Jag dricker inte mycket saft och jag äter inte mycket sylt så de planerna har lagt på hyllan tills vidare. Gelé däremot, känns bättre. Och snaps (såklart). Plus likör, ett projekt jag inspirerats till av Richards mamma. Därför ger jag mig ut i trädgården och plockar röda vinbär så det stänker om det och flugorna kommer surrande i takt med att svetten kryper fram i min panna. Det är varmt i solen och bären är mogna, på andra sidan stenröset bakom buskarna går grannens hästar och betar. Jag plockar två liter, en halv till snaps och en och en halv till gelé. Nöjt sätter jag dem i den hörna av köket där det sedan tidigare står en burk med farmors rödbetor jag ska få med mig hem och fyra stora påsar salladsblad.

Krusbären är det värre med. Det är egentligen någon vecka försent och min kusin har plockat de flesta buskarna kala. Men en liter får jag till i alla fall, det räcker gott till likören.

Att åka och handla med min farmor är ett litet äventyr. Inte så att hon är wild and crazy och köper överraskande saker som röd pesto, utan för att hon bara köper sådant som hon alltid köpt, sådant som jag förknippar med den bästa maten jag ätit, om en tid som var trygg och varm och utan bekymmer. Fläsklägg, leverkorv, stek, fläskfärs, grädde, riktigt smör. När hon ska ta en liter mjölk tar hon aldrig längst fram på hyllan. Absolut inte, Några rader bakom står de färskaste exemplaren, man kan vinna flera dagar på att vara noggrann med detta.

Det är en procedur jag varit med om många gånger förut. Det mesta i Tjörnarp följer samma mönster det alltid gjort. Skillnaden är bara att vad jag upplevde när jag var liten inte var samma som när jag var tonåring och inte heller vad jag upplever nu. Mina sinnen är mycket skarpare. Jag hör korna, jag hör tröskan på fältet bakom huset, jag ser hur gröna träden är och hur röda bären är. Dessa skarpare konturer, dessa starkare intryck gör kärleken till det lilla huset i Tjörnarp så mycket större. Och mig mer medveten om att jag känner den.

”Mitt paradis” säger farmor om sitt sommarställe.

Och mitt farmor. Och mitt.

Ingenting

Här händer ingenting.

Förutom att jag har stora planer på att göra om klädkammaren, flytta städskåpet och inrätta ordentligt skafferi i vårt kök. Så att jag har någonstans att ställa gurkburkarna.

Men det får bli senare i vinter.

Just det; dagens middag var fantastiska köttbullar med färsk chili, persilja och vitlök i. Samt nyupptagna potatisar från Tjörnarp.

Mat kan ibland betyda allt.

Mamma Helena

Idag har jag lagt in gurkor. Jag säger det igen, så att ni förstår; idag har jag lagt in gurkor. Stora burkar med gröna, vackra skivade gurkor bland dillkronor och senapsfrön. Jag ställde alltihop på diskbänken och bara njöt av åsynen av hemtrevnad, kärlek och präktighet - som om några burkar gurka plötsligt omdefinierat mig från en slö soffpotatis till husmor, till mamma, till Hausfrau och tagit mig ett steg närmare den idealbild jag alltid burit med mig men aldrig lyckats nå fram till.

Leverpastej, senap, sill, inlagda gurkor - steg för steg kommer jag närmare.

En dag kanske jag når fram.

Förbannat vackra är de där burkarna i alla fall.

Kvällstidningsblues

Alltså, det finns ju mycket man kan säga om kvällstidningar. Mycket ont. Och en del gott. Kvällstidningar är ofta först med nyheter. Har ofta stilsäkra krönikörer. Ja, det är väl det.

Att sedan skvaller tar över varenda sida, att artiklar hårdvinklas, nakenbilder publiceras utan att de är relevanta, namn på brottslingar avslöjas innan de är dömda (och långt innan dagstidnigarna gör detsamma) - det är sådant som de flesta människor numera ser. Men uppenbarligen är det också vad många läsare vill ha. Kvällsposten går framåt i undersökningar genom att göra en mycket sämre tidning än för några år sedan med färre lokala vinklar (förutom dessa evinnerliga tävlingar och utlottningar).

Nu är det väl inte så enkelt som att folk inte orkar läsa annat än skvaller. Det är en apparat mycket större än så, en människobild och ett intresse som skapas mycket skickligt (och mycket tidigt).

Nock om det.

Vad som irriterar mig kanske allra mest är när kvällstidningar (det är alltid kvällstidningar) försöker skapa nyheter av ingenting. När man provocerar fram kommentarer, tolkar om dem så att de blir mer aggressiva - eller rycker ut ett citat ur sitt sammanhang och sätter i rubriken som inte alls speglar själva texten i artikeln.

Ett exempel ur Aftonbladets nätupplaga idag (om att Pernilla Zethraeus lämnar sitt uppdrag som partisekreterare för vänsterpartiet och sin plats i partistyrelsen):

Pernilla Zethraeus lämnar vänsterpartiet
"Lars Ohly och jag har olika uppfattningar"

Citatet med omgivning:
Pernilla Zethraeus förnekar dock offentligt att en konflikt med Lars Ohly ligger bakom avhoppet.
- Men visst har vi olika uppfattningar ibland och visst händer det att det är olika frågor vi vill driva, säger hon till Västerbottens-Kuriren.

Lite fotboll

0-1 mot FC Thun på Malmö Stadion och cykelturen hem var allt annat än lättsam. Det såg så bra ut, första halvlek var långa stunder bedårande - Jari Litmanen nyckeln till det förbannade spelet som låst sig i match efter match, Daniel Andersson så trygg, Marcus Pode så pigg och så... ett slumpmål. Avvaktande backar, blytung Asper.

Hasse Borg, jag har ju sagt till dig! En ny mittback!

Men ursäkta, varför väntade Tom Prahl till den 80:e minuten innan han äntligen gjorde första bytet? Både Pode och Litmanen var orörliga och slutkörda redan efter 65 minuter.

Det har ösregnat i Helsingfors i flera dagar, Susanna Kallur missade final, finnarna sörjde sin missade spjutmedalj - men tyngst av alla ikväll hade blådårarna det.

Typiskt att man skulle vara en av dem.


PS. Patrik Andersson borta, nu behöver vi två mittbackar av klass. Hör du det, Hasse?

Idioti #2

Läste en insändare i Sydsvenskan idag om Göran Persson. Skribenten tyckte vår statsminister var patetisk.

Mycket kan man väl säga om den gode Göran, men jag tror inte att varken lidelsefull, högstämd, gripande eller känslosam stämmer speciellt bra in på det intryck insändarförfattaren fick när han hörde Persson prata om arbetsmarknadspolitiken.

Idioti #1

Idag var jag inne på en intressant hemsida: http://www.antifeminist.nu/

De verkar "För jämställdhet, emot feminism".


Ur Svenska Akademins ordlista:

Feminism
Rörelse för kvinnors jämställdhet med män


Jag förstår inte var alla idiotier kommer ifrån.


PS. Emot?

Sänkt a-kassa

Moderaterna tror att lösningen på arbetslöshetsfrågan är att sänka a-kasseersättningen. Tydligen är det bara om man tvingas leva under eller i nivå med (i några fall precis över) existensminimum som man är motiverad att söka jobb.

Jag tycker det vittnar om en rätt vidrig och extremt tråkig människosyn.

Naturens genialitet

Så många som 90 procent av alla barn liknar sina pappor de första månaderna. Naturen är helt genialisk. Alla vet ju vem som är mamma, mamman har ett naturligt band till barnet - och detta är naturens sätt att ge samma känsla till pappan.

Hur många sådana här detaljer finns det? Ibland blir jag övertygad om att det finns en gud. Vem hade annars kunnat fundera ut allt detta? Fantastiskt.

Höst

Ah. Känner ni? Hösten är på väg.

Klarare luft, mustigare doft, fler färger.

Jag måste till Tjörnarp.

Ursäkt och bröllop

Kära läsare. Förlåt. Jag är värdelös, slö, karaktärssvag och allmänt fantasifull när det kommer till ursäkter. Och busy. Busy, otroligt busy har jag varit under de senaste två veckorna. Oj oj oj.

Mest av allt har mina tankar och för den delen aktiviteter klart kretsat kring Micke & Cias bröllop. Det är lätt att låta sitt liv kretsa kring bröllop, åtminstone för mig. Men så är jag också en sucker för überromantiska filmer (Notting Hill, jadå!).

Möhippan blev till slut av förra lördagen och det blev en ytterst lyckad dag och kväll. Allt började med champagne, fortsatte med öl och vin (för Cias del även shots), en del god mat och naturligtvis en massa tillhörande prat om män, sex och andra pinsamheter... Måhända var ändå avslutningen det mest geniala ögonblicket av dem alla.

Tänk er en karaokebar. På Heartbreak. Försök sedan se en vid det laget rätt onykter blivande brud som med den seriösaste av miner bränner av ”That’s what friends are for” med känslosamt stängda ögon. Därbakom kanske ni skymtar två skrålkörande vänner, varav den ena så ofta hon kan förhöjer upplevelsen med medtaget munspel.

Natten igenom. På varenda låt. Som ni kanske förstår kan hon egentligen inte ta en ren ton på munspel.

Kanske ni nu också förstår att det var jag. Såklart. Geni.

Ja, och så var det bröllop i lördags då. Hemskt trevligt även detta. Men gud vad jag är blödig! Jag grät en skvätt på de flesta tal och på det sista för att det var åtta pangfulla brudar som tvunget skulle hålla ett spontantal till Cia - talet tog sammantaget en halvtimme och blev sådär internt och onyktert och snarkmässigt för alla andra som bara fyllespontantal kan bli. Själv lyckades jag hålla mig ifrån mikrofonen. Den kvällen.

I övrigt har jag säkert tänkt en massa intressanta tankar och spunnit en massa spännande planer och upplevt massor med tokigt - men det blir inte så bra att berätta om i efterhand.

Så jag får skärpa mig med bloggandet helt enkelt. Basta!

Filmer 2005

SEDDA FILMER AV ÅRETS BIOPREMIÄRER:
Sideways (A Payne)
Closer (M Nichols)
En långvarig förlovning (J-P Jeunet)

FILMER JAG VILL SE SOM FORTFARANDE GÅR PÅ BIO:
It’s all gone Pete Tong (Dowse)
Batman Begins (Nolan)

FILMER JAG KAN TÄNKA MIG ATT SE SOM FORTFARANDE GÅR PÅ BIO:
Sin City (R Rodriguez/F Miller)
Världarnas krig (Spielberg)

FILMER JAG MISSAT PÅ BIO MEN TÄNKER HYRA:
Layer cake (M Vaughn)
Vera Drake (M Leigh)
The Life Aquatic (W Anderson)
Love song for Bobby Long (S Gabel)
Kärlek tur & retur (F Ozon)
The Aviator (M Scorsese)
Sandor slash Ida (H Georgsson)

FILMER JAG ABSOLUT INTE KAN FÖRSTÅ ATT JAG MISSAT:
Bröder (S Bier)
Ray (T Hackford)
Attentatet mot Richard Nixon (N Mueller)
Se mig (Jaoui)
Million dollar baby (C Eastwood)
Pusher 2 (N Winding Refn)
Den tredje makten (N Arcel)
Undergången - Hitler och tredje rikets fall (O Hirschbiegel)
Finding Neverland (M Forster)
Hotell Rwanda (T George)
Gråta med ett leende (A Amenábar)


Deppigt att jag sett tre och missat 22, varav elva jag absolut utan tvekan måste se?

Ooh, nejdå.

Nervöst

Varför får jag nervösa spatt av vad jag ska skriva om min blogg i bloggportalspresentationen?

Galet.


För övrigt har jag mycket intressantare inlägg än såhär, men ingen tid att skriva ner dem. Kommer senare!

Nöjd efter matchen trots allt

3-2 hemma var på förhand inte ett särskilt bra resultat. Att släppa in två mål på hemmaplan i Champion's league-kval är inte okej. Men på något sätt, såklart har det att göra med att MFF hämtade upp två underlägen och faktiskt vann matchen, gick jag ifrån Stadion igår med ett litet leende i mungiporna.

MFF var det klart bättre laget.

MFF var bättre än på hela säsongen.

MFF gjorde 3 mål (snitt hittills i allsvenskan: 1,13).

MFF kan helt klart gå vidare till nästa omgång (nästa match spelar Jari Litmanen - men var?).

Men en ny mittback, Hasse Borg, hade varit trevligt. Helst en snabb, spelskicklig sådan som kan komplettera den briljante (men något långsamme) Patrik Andersson.

Kravalleri

Så har man varit borta några dagar igen, ja. Hujedamej.

Well, i tisdagskväll gungade landet. Vi var ute några stycken från jobbet och tog en öl. Obs! Enligt uttrycket "ta en öl" - inte som i verkligheten en hel uppsjö av dem. Det är kul att ta en öl med människor man inte riktigt känner. Exempelvis visar det sig att en av de mer tystnadslåtna extraanställda hos oss har en bakgrund som en av skaparna av svenska AFA. Ha ha! Det är ju hur stort som helst! För att inte tala om oväntat.

De hade kurser i kravallkunskap. När hon berättade det fick jag kramp i magen. Kravallkunskap! En gäng tonåringar där hälften ska vara poliser och skydda sig med Pågenssköldar och andra häften kastar tegelstenar mot dem. Otroligt. Sedan åkte de runt i Sverige och "kravallade" som hon sade. Kastade sten mot bankfönster och sådär. Slogs med poliser.

Nu låter det som om allt var på lek och jag förlöjligar alltsammans. Ack nej. Säpo hade såklart AFA under uppsikt redan då och kravalleriet var inte på lek.

Allt detta politiska engagemang började för övrigt när min arbetskamrat bodde med sina föräldrar i Nicaragua vid tolv års ålder och hon såg vad USA-stödda Contras gjorde med befolkningen.

Det är vid tillfällen som i tisdagskväll, om inte förr, som ens eget liv ter sig särskilt ointressant.

Jag lovar att bli en sundare och friskare människa...

Till hösten ska jag:

- gå ner 5 kg
- träna regelbundet
- läsa varje kväll innan jag går och lägger mig
- bara se sådant på TV jag faktiskt tycker är bra (=inget slötittande)
- gå mer på bio
- laga mat hemma i princip varje dag (det räknas om Richard gör det också)
- dammsuga två gånger i veckan så att jag inte får astmaanfall av katthåren som yr omkring
- läsa tidningen varje dag (inte bara sporten och nöjet)
- skriva på min roman
- alltid ha frukt och grönsaker hemma (handlas på torget!)


Hört den förut?

Bah!

Trötthet

Det fanns en tid när jag satt fem kvällar i veckan på Ölcaféet och diskuterade politik med Lydia.

Nästa morgon gick jag upp och jobbade klockan sju.

På kvällen satt vi där igen och diskuterade.

Nuförtiden orkar jag knappt läsa en deckare, än mindre en debattartikel eller fackbok. Vad är det egentligen som har hänt? Vad kan jag göra åt det?

Hjälp!

Lite om helgen i Abbekås

FREDAG:
Grillad kycklingfilé med tzatsiki och hemmagjord potatissallad.
Vin. Vodka & fanta fläder.
Diskussioner under månen om blommor, utrikespolitik och gudstro. I den ordningen.

LÖRDAG:
Grillade revbenspjäll, västerbottenpaj och grekisk sallad med vitlök-/persiljevinegrätt.
Vin. Gin & tonic.
Kubb.
En halvtimmes tystnad inför slätten och havet innan läggdags.

SÖNDAG:
Grillade hamburgare med tillbehör.
Mjölk.
Ny bibliotekslampa på antikvitetshandel i Skivarp.

Karl XII

Åh, vad huvudet blir slött när man inte har någonting att göra. Orkar inte fundera över någonting.

Däremot förundras jag lite över att Ernst Brunner fått kritik (nu menar jag inte mordhoten från nynazister utan allmänt) för att han i sin bok om Karl XII för fram en bild av "hjältekungen" som en hänsynslös massmördare.
Well, han var man i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, hade obegränsat med makt men ville ha mer och krig som absolut största intresse - vem trodde att han var humanist?

Ernst Brunner påstår dessutom att Karl XII var bisexuell. Hu!

Vem orkar på fullt allvar bli upprörd över hur det egentligen ligger till med en person som dog för nästan trehundra år sedan? Och som hur man än ser det inte orsakade mer än död och elände?

Just det - han stred för Sveriges ära också. Eller hur var det?

Låttexter

Vårens hitlåt (cover, såklart) "Break my stride", första versen:

"Last night I had the strangest dream,
I sailed away to China,
in a little row boat to find ya,
and you said you had to get your laundry cleaned"


Ha ha! Nu drar jag till Abbekås för att avnjuta lite gourmetmat. Gratis. See ya!

Ännu en språkgrej

Kom på en till:

folk som stavar det ytterliggare.

Morbror Thorvald

Däremot har jag en morbror som uttalar u:et i tequila.

Det är roligt.

Språkligt

Tre språkliga fel som retar gallfeber på mig (förutom folk som inte kan stava eller bygga en mening):

- sär skrivning
- när någon uttalar det expresso
- när någon uttalar det asseptera

Bubblare: när någon använder honom eller henne när det ska vara han eller hon.

Känner ni förresten någon som uttalar surfa svengelskt (sörfa)? Jag har en minnesbild av att jag hört det. Hoppas det var en mardröm.

Juli schmuli

För övrigt är det här det tråkigaste delen av säsongen. Inte avgörande, som i slutet. Inte nytt och förväntansfullt, som i början. Bara den förbannade lunken och väntan på att det ska bli oktober.

Juli sucks.

Uuuuöööörrrk

Uh, vad tradigt det är med matcher som förloras som denna (Häcken). MFF har inte varit bra borta i år. Aspers misstag blev avgörande - men hey, låt oss inte ljuga; MFF var det sämre laget. Afonso kan vara blek men uppenbarligen gör han en hel del skillnad.

Dock. Inga rubriker om att guldet är borta nu, tack. Hela förra säsongen var full av sådana - det ena laget efter det andra räknades ut och kom ändå igen. Allsvenskan är inte bättre än att inget lag i topp 5 någonsin är uträknat. Tyvärr.

Förresten - vad är det med Höiland i år?

Hög nivå i Helsingborg

I en krönika i Helsingborgs Dagblad höromdagen hyllade Marjan Svab HIF:s köp av Andreas Jakobsson. För att närmare förklara detta passade han på att citera en engelsk jounalist som han tyckte illustrerade precis vilken sorts människa Andreas Jakobsson är;

"Man bara måste lita på Andreas Jakobsson. Han är den typen av kille man ringer
när man vaknar på ett hotellrum med en död hora."


Grattis Andreas.



Som avslutning passar Marjan sedan på att skicka en känga åt Malmöhåll med ett "Andreas Jakobsson hade sänkt medelåldern i MFF-truppen med en sisådär fem år.".
Andreas Jakobsson är 33 år gammal. Genomsnittsåldern i MFF:s a-trupp är 25,8 år.

You do the math.

Ensamhet och melankoli

Jag faller så lätt för bilden av mig själv. I den meningen att jag gärna spelar på mina egna strängar.

Alla de tv-serier som jag gillar men egentligen inte tycker är speciellt bra (Ally McBeal, Felicity, Ensamma hemma...) genomsyras av något jag inte kan hjälpa att jag faller för. Melankoli. Lättillgänglig melankoli.
Ally McBeal avslutar varje avsnitt med att någon i serien vandrar hem ensam genom natten, till tonerna av någon sång i moll. Vissa stör sig på det. Jag älskar det. Oavsett om Vonda Shepherd är en rätt tradig sångerska så kan hon välja sina låtar.

Naturligtvis är allt bara en lögn. Ingen musik spelas när jag går hem på natten och jag har heller inte gärna md:n i öronen eftersom jag vill höra om någon går bakom mig. Jag har testat att stå och titta ut genom fönster som stänks ner av tunga regndroppar - men jag blir trött i benen. Jag blir uttråkad när jag tänkt tanken färdigt. Att stå ensam i en bar, fri att försvinna i minnen, är lätt att längta till. Men när man inte får kedjeröka blir det ändå långrandigt.

Att vara ensam är överhuvudtaget rätt långtråkigt. Om man inte får uttrycka sig, få ur sig tankarna, lyckas man inte riktigt fånga dem. Då måste man antingen ha någon att prata med, att bolla med, att berätta för - eller också måste man skriva, sjunga eller diskutera med sig själv. Inget av detta gör sig framför ett regnfyllt fönster.

Det är väl litegrann som Mona Lisa och Louvren, antar jag. Planeringen för och tanken på ensamheten är rätt mycket större än själva upplevelsen.

Filmkväll

Bra kväll. Pizza från California (pepperoni, tomat, champinjoner, broccoli), pyttelite godis och tre riktigt bra filmer.

"Bara en dag" (Linklater 2004) med Ethan Hawke och Julie Delpy är så mycket en film jag gillar att det är läskigt. Uppföljare till "Bara en natt" som kom för nio år sedan som också är en superfilm för mig - i teorin. Båda filmerna är ingenting annat än långa dialoger, i den första möts de två i Wien över en natt, blir förälskade och bestämmer att mötas igen sex månader senare. De utbyter inga telefonnummer och kan inte kontakta varandra på något annat sätt. Dialogen då, mellan två personer i tidigt tjugotal tenderar att bli för mycket Dawson's Creek - för filosofisk, för högtravande. Egentligen stör det inte mig speciellt mycket för så är det i den åldern - men "Bara en dag", där både skådespelarna och rollfigurerna blivit nio år äldre - är mer nyanserad, lite bittrare och lite närmare. Tiden har förflutit även för mig. Jag gillade den, mycket.

"Garden State" (Braff 2004) har jag haft stora förväntningar på. Och den är bra. Riktigt bra. En och en halv timme av feel good. Man blir alldeles glad. Dessutom genomsyras filmen av en väldigt varm humor.

"Sideways" (Payne 2004) såg jag på bio redan i början av mars. Rolig dialog, massor av vin och träffsäkra karaktärer - ännu en succé såklart.

Alla tre filmerna har gemensamma grunder; bra karaktärer, bra skådespelare, bra manus och bra dialog. Viktigare ändå är att de alla tre förmedlar denna starka känsla av värme. Som stannar kvar länge. Som är det sista man funderar över innan man somnar.

Dessutom gav Emma Gray en fyra till samtliga i Filmkrönikan. Och nu får hon inte vara kvar. Vem är ansvarig på SVT?

Filmer som återkommer

Alltså, det finns vissa filmer jag kan se om och om igen. Sedan finns det filmer som jag faktiskt ser om och om och om igen. Som alltid åker på när jag känner för att slötitta, när jag vill komma i en viss sinnesstämning, som passar i en viss situation, eller när jag bara behöver ha på något i bakgrunden.

Ett tag tittade jag på Notting Hill varje söndag förmiddag. Jag var singel och jag var oftast rätt bakis (och därmed självömkande), så då kändes Notting Hill naturlig. Efter Notting Hill på samma videoband kom Presidenten och Miss Wade så den såg jag också en hel del. Men den var aldrig anledningen till att jag valde just det bandet.

När jag var yngre var det mycket Dirty dancing (såklart! This is my dance space and this is yours). Och Cocktail. Pretty woman. Åh, bara smöriga romantiska komedier! Vilken klyscha. Vilken sanning.

Med åren har jag också samlat på mig en hel del Vänner-avsnitt. Hua vad jag har sett dem många gånger. I love Friends. Forever and ever.

Topp 5 bästa filmer (spontant, ogenomtänkt):

1. GUDFADERN (Coppola 1972)
Bäst skådespelare, bäst manus, snyggaste scenerna, mest stämningsfull och helt utan skavanker. Jag älskar tvåan också, men håller den första filmen allra högst.

2. SUNSET BOULEVARD (Wilder 1950)
Gloria Swanson är helt sjukt bra. Var helt stum efter filmens slut, tagen. Hade heller inte förväntat mig storverk och greps då ännu mer av den fantastiska stämningen. Wilder är kung. Och i detta fall svartvit.

3. MANHATTAN (Allen 1979)
Well, Annie Hall är också grym - det finns många Woody Allen-filmer som skulle kunna platsat. Men New York-bilderna här är så otroligt vackra. Jag har aldrig varit där men vill så gärna varje gång jag sett Manhattan.

4. LIFE OF BRIAN (Jones 1979)
Vad jag har för humor? Se den här.

5. FESTEN (Vinterberg 1998)
Bästa danska. Det säger verkligen inte så lite.


Topp 5 mest sedda filmer (det senaste året):

1. WHEN HARRY MET SALLY (Reiner 1989)
Jag tröttnar aldrig på den! Dialogen är mysig och rolig, bilderna (från New York igen) är vackra - rollfigurerna är perfekta. Det här är, på allvar, den bästa romcom jag någonsin sett. Passar bäst höst och vinter, det firas mycket jul och nyår.

2. SOMETHING'S GOTTA GIVE (Meyers 2003)
Jack Nicholson och Diane Keaton. Storyn är rätt kul och jag gillar verkligen Diane Keatons rollfigur (dessutom är Frances McDormand med på ett hörn!). Men alltså, låt oss inte lura någon. Something's gotta give är dessutom förutsägbar och otroligt smörig - bara det att sådant tar vi då rakt inte hänsyn till på denna lista. För huset Diane Keaton bor i är helt underbart. Helt helt underbart. Så ska jag bo! Så ska jag inreda! Ååååh. Kanske något av en vårsommarfilm, men tanke på miljöerna.

3. DEN ENDA RÄTTA (Bier 1999)
Ännu en romcom. Dansk den här gången, om par som på olika sätt skaffar barn, är osäkra på kärleken eller bara ramlar in i den. Välskrivet och charmigt. Passar året om.

4. KLASSFESTEN (Herngren/Holm 2002)
Perfekt när jag får en släng av längtan efter struktur och goda vanor - Svensson-livet helt enkelt. Speciellt Magnus (Björn Kjellman) presentation av sig själv i filmen slår an de strängarna. Annars är den egentligen inte speciellt märkvärdig och ingen direkt feel good-film (snarare rätt tragisk), men det är Svensson-miljöerna jag vill åt! Ännu en året runt-film.

5. HIGH FIDELITY (Frears 2000)
När jag blir sugen på både kärlek, musik och cigaretter. Jag älskade boken och tycker filmen har lyckats bättre än de flesta att göra den rättvisa. Marvin Gaye - Let's get it on är en grym låt. Men varför gillar man huvudpersonen Rob förresten? Han är ju asjobbig, störig, egocentrisk, paranoid och en sådan man hade hatat om man hade gjort slut med. Skitsamma. Funkar i alla fall året om.

Reality bites var väldigt nära att slå sig in här, men den såg jag mer för några år sedan. Annars har den i stort sett alla kvaliteter som också High fidelity har. Plus att Winona Ryder är ässesnygg.

Kultursnobbar

Säga vad man vill om kultursnobbar som dessutom är journalister, men när det ska sågas är de rätt underhållande (tänk bara på Jan Aghed).

Ur en tv-krönika av Johan Croneman (DN):

Det var det sista jag såg innan jag sköt mig.
(Han skrev detta efter att Carin Hjulström-Livh hade sagt ”Paulo Coelho, en annan författare” i ett samtal med – Agneta Sjödin.)

Tapas på Carl Gustafs väg

Efter några Bishops Finger på Pickwick blev det en spontan tapasbjudning med Hockey, Anders och Lisa hemma hos oss igår kväll. Det vill säga, Hockey och Anders bjöd (som vanligt).

Italiensk salami, parmaskinka, päron, Brie (vitmögel), St Agur (grönmögel), björnbärsmarmelad, fetaost (från Egeisk import), soltorkade tomater, marinerade vitlöksklyftor, svarta oliver, gröna oliver med chili, kapris, parmesanost och sådana där minibröd som är rostade och används som kex. Samt naturligtvis husets röda vin.

Ibland är livet bättre än det borde vara.

Mac-problem

Alltså, jag älskar mac och kommer aldrig att byta till PC-skit, men ibland är inte världen medveten om genialiteten. Till exempel i fallet blogspot. Ingenstans fungerar programmet optimalt. Se här:


Hemma (ny iBook)

Internet Explorer - går inte att lägga in bilder, länkar eller formatera text. Ändå bästa alternativet.

Safari - samtliga funktioner fungerar, men allt står på något asiatiskt språk. Om man inte vet precis var man ska trycka är man lost in the blåst. Jag kan inte ändra det och det händer inte på någon annan sida. Mycket märkligt.


Jobbet (äldre mac, OS 9.2)

Internet Explorer - går inte att lägga in bilder, länkar eller formatera text. Inte heller kan man få se en preview innan inlägget publiceras. Kass.

Netscape - allt fungerar. Bästa alternativet på jobbet. Dock är det inte den webbläsaren jag normalt använder och den tar liksom över allt, så om man senare skriver något i till exempel adresslisten i Explorer så kommer bokstäverna ändå i Netscape (som vid det tillfället inte ens behöver att ha ett fönster öppet).


Jag antar förstås att det finns de som har större problem här i världen.

Läst 2005

Topp 5 - lästa böcker hittills i år:

1. Michael Cunningham: Timmarna
2. Ernest Hemingway: Och solen har sin gång
3. Mary Andersson: Sorgenfri
4. Virginia Woolf: Mrs Dalloway
5. Dan Brown: Änglar och demoner

Annars var det mycket och många Håkan Nesser och en och annan intressant sak som inte riktigt klarar sig upp här.

Dock har jag på känn att hösten kommer att bli ännu bättre.

Bråttom!

Vi har verkligen ingenting att göra på jobbet nu. Ingenting. Jag har redan gjort allt jag hade inbokat för måndag - onsdag. Klockan är tolv och det är måndag. My god. Det är när man har såhär lite att göra som man surfar in på bröllopstorget.se och börjar göra gästlistor och budgetar och hej och hå - utan att förankra detta i någon verklighet alls.

Dessutom kan man hamna i de mest märkliga tankebanor. Som till exempel att det är så himla lugnt och icke-brådskande att gifta sig. Inte om man som jag har träffat en äldre man, kan jag säga. Richard är 37 nu. Han vill ha barn. Han får inga med mig förrän vi är gifta. Innan vi gifter oss måste vi förlova oss, sedan dröjer det ju typ ett år innan själva bröllopet. Jag vill gifta mig på hösten, i september/oktober. Då blir det alltså som tidigast om ett år. Sedan tar det typ ett år att bli gravid och nio månader innan ungen poppar ut - Richard är alltså som yngst 40 år när han blir pappa. Alltså är han 60 är när vårt äldsta barn tar studenten. Kanske 62-63 eller till och med 65 när vårt yngsta gör det. Eftersom män har en medellivlängd på 78 år i Sverige - och vi drar bort kanske tio för kassa mat- och dryckesvanor plus bristande motion - så kommer han antagligen att dö när han är sådär 68 år. Då är vårt äldsta barn i bästa fall 28 år gammal. Vårt yngsta kanske 25.

Kom inte här och snacka om att det inte är någon brådska.

Apatisk söndag

Igår var jag helt apatisk. Låg i soffan och kollade på Vänner-avsnitt hela dagen. Att inte göra något speciellt utan bara slappa för att man känner för det kan vara fantastiskt. Men när man gör det för att man inte känner för att göra något annat - och inte ens känner för att slappa men det är enklaste vägen ut - så är det bara ångestframkallande. Som tur var spelade MFF på eftermiddagen och också veckoslutet fick därmed en mening. Förbannad tur att de vann också.

Bloggtips

Har ni inte upptäckt dem innan, surfa rakt in på:

http://lisakristiansson.blogspot.com/
Lisa Kristiansson. Tänker oftare och mer intressant än någon jag träffat. Som gjord för bloggar. Skriver om allt. Utom sport och musik.

http://www.diagnos.dk/
Några olika, men mest Björn af Kleen, kulturjournalist. Läste i Skurup, vikade ett tag på Sydsvenskan men har nu flyttat till Stockholm för vik på Expressen. Skriver grymt bra, om sig själv och framför allt om sitt jobb.

http://www.citronanka.blogspot.com/
Annika Hodgson, utbildade sig till journalist året efter mig i Skurup. Uppdaterar inte så ofta än (vem gör det...), men vågar vara väldigt privat.

Ord

Det finns ord som får en att må bra.

Mjölk. Kaffekorg. Popplar.

Där har ni mina favoriter.

Obegripligt

Vem fan spränger sin bil i luften med flit i en flock barn som står och får godis (av amerikansk militär). Vem tar så kallblodigt livet av det mest oskyldiga vi har här i världen?

Ibland är livet helt... sjukt.

Hemma tidigt

Det har varit för varmt för att blogga de senaste dagarna... lägg därtill att jag gjort mer på jobbet idag än jag någonsin gjort en onsdag i juli, kan jag säga. Förmodligen mer än jag gjorde på hela juli månad förra året. Förstår inte var denna ambition kom ifrån...

Inte mycket händer i juli. Jag gillar egentligen inte juli. Ingenting har öppet, inga konserter direkt, inga tv-serier, inga biopremiärer av vikt, inga skivsläpp - alla har bara semester och resten av oss får snällt luta oss tillbaka och acceptera detta icke-tillstånd. Livet står på fet paus under hela denna döda månad mitt på året. Blä.

Men jag har i alla fall äntligen läst ut Änglar och demoner. Nu lät det som om jag inte gillade den alls. Men det gjorde jag. Den var bättre än Da Vinci-koden, som jag ändå tyckte om. Men alltså, man ska ju inte förvänta sig en livsomvändande läsning direkt. Det är en deckare men en intelligent sådan. Oavsett sanningshalten i allting runtomkring (hur orkar folk bry sig så mycket?) så är det ofta tankeväckande och intressant. Allt är väl heller inte lögn. En bra bok alltså, särskilt i denna sömniga tid.

Har kommit på mig själv med att plötsligt gilla Sex and the city. Vi diskuterade serien en gång i bokcirkeln och Lisa sade då att den sista säsongen är så mycket mer än de första. Huvudpersonerna är äldre, de har varit med om mer och en har barn och en är skild och det är inte bara sex sex sex, även om det naturligtvis har sin plats. Egentligen är det intressanta med Sex and the city reaktionen serien framkallar från manshåll. Jag känner ingen man som inte hatar Sex and the city. Några av dem har följt Rederiet, andra Melrose Place och de flesta Dallas, men detta - DETTA - är det värsta som sänts på TV. Jag förstår det inte men finner det intressant. Själv har jag aldrig direkt fångats av Sex and the city och har aldrig följt serien (förrän nu!) - men den har inte direkt upprört mig. Sex and the city har helt enkelt bara varit något jag valt bort i skvalet.
Fråga er varför den är så upprörande för män. Och lämna svaren bland kommentarerna på detta inlägg.

Nu tar jag tag i bokcirkelsboken (Priset på vatten i Finistère). Bara två veckor kvar till nästa möte. No probs.

Gammal och ung

Pratade med en arbetskamrat om hur man alltid lever i skuggan av sin egen självbild. Som den generation som kom i kläm liksom. Vi, som aldrig behövde uppleva våra far- eller morföräldrars fattigdom, vi som tar moderniteter för givet - vi som vill vara både sylta, safta, odla och laga husmanskost, samtidigt som vi vill vara med i bruset, göra karriär och förverkliga oss själva. Det går inte att kombinera. Det går inte att vara modern och gammalmodigt genuin på samma gång.

Varför kan man inte bara förstå det, nöja sig med det man har och njuta lite av livet utan detta ständiga dåliga samvete för vad man inte lyckats hinna med?

Att säga allt på ett par rader

Eftersom jag varit inne på temat texter; här har ni min absoluta favoritvers:

We used to laugh together
and dance to any old song
Well ya know, she stills laughs with me
- but she waits just a second too long

John Prine!

Hälsning från Barcelona

Min tänkta tillkommande och hans förtjusande syster sänder en hälsning från Barcelona. Och kommer förmodligen att hata mig för att jag lägger ut den här...

ha ha!

En av världens bästa låtar

Mycket nu. Bombdåd och mord. Världen är galen. Världen är inte förlorad.
Har äntligen börjat skriva.

Lyssnar på Emmylou Harris. Gråter varje gång till "Till I gain control again".

Orden är Rodney Crowells:

Just like the sun over the mountain top
You know I’ll always come again
You know I love to spend my morning time
Like sunlight dancing on your skin
I’ve never gone so wrong as to telling lies to you
What you’ve seen is what I’ve been
There is nothing I could hide from you
You see me better than I can
Out on the road that lies before me now
There are some turns where I will spin
I only hope that you can hold me now
Till I can gain control again

Offside

Samma mönster varje gång. Jag kommer hem, ser nya numret av Offside på dörrmattan och sträckläser sedan från pärm till pärm.

Den här gången ett bra reportage om Daniel Andersson och en lång, intressant rapport från Brasilien om rivaliteten till Argentina. En helhetsbild om allt från politik, rasism och industrialisering till klubblagsfotboll, skadade landslagshjältar och viktiga titlar och poäng. Mycket välgjort.

Offside är allt som behövs.

Mat mat mat

Alltså, vissa filmer ska jag inte se. Vissa diskussioner ska jag inte ha. Ser jag Dinner Rush vet jag - VET jag - att jag omedelbart kommer att ta fram receptpärmen och datorn och totalt flumma ut i tankar på mat mat mat... mat med skaldjur, mat med kyckling, mat med korv, mat med kött, mat med färs, mat med pasta, ris, potatis, mat som är stekt, kokt, ungsbakad, insvept, ångkokt, svälld, kyld och värmd, mat med färska örter, med färska kryddor, mat från medelhavet, mat från Asien, mat från Sverige, såser, gratänger, pajer och tårtor, bufféer, förrätter, ostbrickor, snacks och tilltugg.... jag blir helt blindgalen.

Nu har jag suttit och sorterat om i receptpärmen för typ nittonde gången och kommit fram till att vissa recept måste dupliceras för att man inte ska missa dem. Alltså, jag har både kategori pasta, grytor, kött, fågel, fisk och skaldjur. Många recept passar på två av de kategorierna. Antingen för att de kan ha flera ingredienser, typ Jambalaya, eller för att de är både liksom gryta och skaldjur. Det låter kanske lite klyddigt, men jag kan ju vara på grythumör. Då ska alla grytor finnas där, lätta att hitta. Jag kan också vara på skaldjurshumör. Då ska ju alla skaldjursrätter ligga där, även grytorna.

Jag förstår inte hur jag hamnar i sådana här situationer.

Det är som när människor nämner ordet ost. Jag är förlorad. Pratar om ost i flera timmar. I alla former och smaker. Det är galet.

Nu har nästan ännu en kväll gått.

Jag vet inte om jag borde skaffa mig ett liv.

Personalmat

Alltså, bara för att hålla er uppdaterade; dagens lunch i vår personalmatsal var idag

1. Lax och fiskpudding
2. Fläskwok med grönsaker och sweet chilisås samt jordnötter
3. Ugnsgratinerad pasta med grönsaker

Var för sig till det facila priset av 45 kronor.


Sandeplanskolan, var är du?

Filmer på TV

Njae, det har inte varit fantastiskt i sommar precis. Men "In the mood for love" (Kar-Wai) igår, "Do the right thing" (Lee) ikväll, 5 x Åberg med början på fedag (okej, det är bara de två första Sällskapsresorna som är någonting att ha - men de är å andra sidan klassiska så det räcker och blir över), och sedan med början på söndag: 8 x Molin! Samtliga på SVT.

Ibland undrar jag varför vi har Canal Plus.

Eller TV3.

Kommentarer

Förresten, för den som eventuellt bryr sig. Det går nu att skriva kommentarer till blogginläggen även om man inte är medlem. Så gör det!

Pengar i cybervinden

Åååååh nu är det sommar. Alltså inte i meningen gördigt väder och en paraplydrink, utan som i ingenting att göra på jobbet. Jag är visserligen något av en expert på att fördriva tid och förlora mig i olika meningslösa projekt. Ett par år var topp 100 filmer man sett en höjdpunkt. Inventering av skivsamlingen, vilka har man missat i år, vilka filmer?

Sedan den livsfarligaste vanan av dem alla; bokus.se och discshop.se. Beroende på hur man mår. Filmhumör? Ett par hundra kronor fattigare. TV-humör? Ett par tusen kronor fattigare. Böcker? Varierar. Sköljer det sedan en våg av musik över en... hua.

Det värsta är att det enda som krävs är en bra skriven krönika. Ett kul mail. En intressant diskussion på lunchen.

Någon borde sätta en spärr på min dator.

Eller åtminstone aldrig göra mig till guldkund!

Blogg = omvärdering

Det är lite obehagligt det här med bloggar. Man liksom ändrar uppfattning om folk. Jag har ju egentligen alltid ogillat Fredrik Virtanen, men plötsligt framstår han som en varm och innerligt trevlig person, som dessutom lever ett rätt underhållande liv och har självdistans nog för att klara av det.

Mer skrämmande är kanske att jag börjat gilla Linda Skugge. Alltså, jag har ju aldrig gjort det och när hon började använda ordet bananas höll jag på att dö. Men... hon verkar vara en intelligent kvinna med hjärtat på det rätta stället.

Såhär får det verkligen inte fortsätta. Fattas bara att Liza Marklund börjar blogga också... Men där handlar det förstås mest om att hon är en usel skribent och det lär ju inte någon blogg i världen rå på.

Bra och dålig

By the way, jag gick och tränade idag!

Sedan beställde jag en pizza.

Bah.

MFF ur form igen

Tjugo minuter kvar av Halmstad-MFF. En usel match. Igen. Min känsla är att det var på samma sätt ifjol. MFF var aldrig ett mästarlag i mina ögon. Det var väl därför jag blev helt chockad när det verkligen blev så.

Kanske har man bara för stora förväntningar? Laget levererar inte enligt talang och kunnande. Men kan man begära det? Gör något lag det? Jag är osäker.

Helt klart är i alla fall att det sprakade mer om laget på Peter Ijehs tid. Förlåt. Men så är det.

Kom igen nu då!

Afonso!

Bang

Har köpt nya numret av Bang, med tema "Moral". Riktigt riktigt bra. Särskilt Stephan Mendel-Enks text om mediebevakningen av de tre våldtäktsmisstänkta hockeyspelarna. Det blev ett enormt drev, men det som upprörde herrar sportjournalister allra mest var sveket mot laget, sporten. Man är inte på nattklubb. Man har inte sex kvällen innan match.
Att våldtäkter sällan handlar speciellt mycket om sex verkar inte ha föresvävat någon på redaktionerna.

Läs artikeln och tidningen!

Själv beställde jag en prenumeration.

Ebba!

Läst precis i annan blogg att Ebba Von Sydow varit med i P1. De hade frågat vilken klass hennes föräldrar tillhörde och hennes svar var: "jaaa... min mamma är ju läkare och min pappa skeppsmäklare. Men de har arbetat stenhårt så jag skulle nog kalla dem arbetarklass." Ha ha! (Inte helt ordagrant citat men andemeningen går nog fram).

Ebba forever.

ThaiWay!

Har börjat den nya veckan och mitt nya liv med att inte äta frukost. Stupid. Frukost är det viktigaste målet på dagen.

Vår personalmatsal serverar idag gulasch med kokt potatis till lunch. Jaha, tänker ni, det är väl gott? Ja, svarar jag, det är det kanske - men inte i juli. En egen gulasch som fått puttra länge en kylig söndag i februari (längtar!) - absolut. Men nu vill jag ha grillat och sallad eller pastasallad. Eller något.

Så det blir till att dra till ThaiWay och vräka i sig thailändskt till lunch. Inte så nyttigt som man kunde hoppats, men betydligt bättre än mycket annat.

Var går gränsen för dålig och bra mat? Hur noga måste man vara?

När jag solade igår brände jag mig precis vid naveln. Varför? För att det var den delen av magen som stod längst ut.
När inte hela magen blir jämnt solbränd längre är det dags att tänka om.

Eller tänka, helt enkelt.

Om jag bara inte plötsligt känt mig så sugen på saltlakrits.

Ny vecka, nya ambitioner

Puh. Lyckades åtminstone diska allt utom tallrikar och några enstaka skålar i går kväll. Tog drygt en timme. Återstår bara att byta lakan, damma, diska det sista, dammsuga, moppa golv och rengöra toaletten innan lägenheten känns beboelig igen. Ibland känner man sig verkligen som en skittamegga.

Men jag bytte sand till katterna!

Det är helt klart så att om det inte är rent hemma så vill man heller inte vara där. Har precis haft en vecka där jag knappt varit hemma alls, till viss del beroende på vädret - men litegrann för att varje sekund kunde utnyttjats till att ta tag i skiten. Bättre att inte vara där.

Ny vecka, nya ambitioner. Nytt liv.

Ska träna i eftermiddag och jag har åter börjat läsa i "Änglar och demoner", en bok jag faktiskt gillar, men som fått stå tillbaka för allt öl och vin och andra trevligheter. Den här vecka SKA bli bättre (sundhetsmässigt)!

Lycka till.

Grannsämja

Årets första dopp, om man undantar kallbadet i mars, är nu avklarat! Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att det var speciellt varmt - men det är någonting med vatten och sommar som är svårslaget. Rogivande även när man får andnöd av den plötsliga kylan.

Ännu en sommardag till handlingarna, således. Låg på gräsplätten i Västra Hamnen i ett par timmar och kan nu gå till jobbet imorgon utan de vanliga kommentarerna om min bleka hy. Ett ständigt skämt annars (det är det här med att våga vägra solen igen).

Under eftermiddagen har jag dessutom haft nöjet att bekanta mig lite med grannarna på mitt livs första gårdsfest. Eller gårdsgrillning snarare. 85% tanter och roliga stories från förr. Tydligen gick tåget till Falsterbo här längs Carl Gustafs väg, med hållplats precis utanför. Vid mitt bord satt fem tanter, varav fyra bott i huset sedan det byggdes 1950. Den femte var lite mer rookie, hon har bara bott här i 50 år. Tänk att stanna så länge på samma ställe. Det kommer nog ingen att göra igen.

Kanske lite sorgligt.

Men ändå inte.

My baby love

Såhär fin är min älskling i sina nya glasögon...

Han är i Barcelona och jag saknar honom men jag är inte riktigt säker på att han saknar mig lika mycket. Barcelona är Barcelona även när Barcelona är väldigt varmt.

Kass

Har fortfarande inte diskat. Eller städat.

Jag har verkligen usel disciplin.

Imorgon, jag lovar! Och då ska jag träna också...

Solfreak

OK, det går att ha det sommargördigt även i Malmö. Solen har skinit hela dagen och trots att jag, välbehövligt, sov bort förmiddagen hade nog min mamma varit stolt över mig idag. När jag var yngre (upprorisk tonåring - typ det enda upproret jag gjorde förutom att inte rösta på moderaterna) vägrade jag gå ut i solen på sommaren. Jag tyckte det var mycket trevligare att ligga i sängen och läsa böcker.

Men nu är det andra bullar. Frukost på Systrar & Bröder och sedan ett par timmar i parken med jordgubbar och vattenmelon - svensk sommar kan vara fantastisk. När vi gick hem slapp det ur mig ett "gud vad skönt det är att det är fint väder på helgen, det är så mycket lättare att gå till jobbet på måndag då".

Den du mamma!

Kan inte gå hem

Hur klarar folk av att gå hem? Jag är helt värdelös på det. I tisdags skulle vi ta en eftermiddagsöl på Pickwick, vi blev utslängda halv ett. I torsdags var jag visserligen hemma, men korkade glatt upp en flaska vin till åt mina vänner klockan tolv, för inte skulle de väl gå så tidigt? Igår var det after work på Gatan, kom hem halv två. Men det behöver inte vara sprit inblandat, det är en princip jag följer genom hela livet. När min kusin döpte sin son gick alla andra hem vid två på eftermiddagen, jag och Richard stannade naturligtvis till sju. Alla släktkalas - vem är sist kvar? Vår familj.

Vad handlar det här om? Rädsla för att missa något? Rädsla för att vara ensam? Rädsla för att något trevligt helt enkelt någon gång måste ta slut?

Jag vet inte. Men något är i alla fall fel.

Och har man dessutom vänner som är likadana är kampen alltid lika hård vem som egentligen blir kvar till sist...

Barna i Bullerbyn eller High Fidelity?

Läste just i mamma mu att hon står med ena foten i myllan och andra i högklackat. Jag förstår precis hur hon känner det. Det är sjukt. Jag kan inte alls bestämma mig för vem jag är egentligen.

Ena timmen vill jag bara ut på landet och bo i ett litet hus på en grusväg med kohage utanför och en jordlott med morötter, persilja, dill, potatis, rädisor, salladshuvud, rödbetor, sockerärtor och lök, det ska växa tomatplantor mot husväggen och i hörnet ska stå rabarber. Jag vill ha buskar med hallon och vinbär, plommonträd, körsbärsträd och äppleträd. Varje år ska vi plocka majskolvar och gurkor och lägga in, det ska läggas in sill till jul och midsommar, göras egen leverpastej, glögg och snaps, pajer och bullar och bång. Huset ska vara gammalt och charmigt men med ett stort öppet kök så att vi kan laga mycket mat. Till jul pyntas det till tänderna och vi pysslar hela familjen med smällkarameller och apelsiner med nejlikor i, innan vi slår oss ner vid pianot och sjunger "Fairytale of New York" tillsammans.

Ni hör. Crazy.

Andra timmen vill jag bo mitt i stan och förbli, eller slutligen bli, den kulturella stadsbon. Som går på föreläsningar och utställningar, sitter på caféer och röker med en god bok i handen, träffar vänner över en öl eller ett glas vin på kvällen, går på konserter, köper skivor i mängder, käkar brunch ute på helgen, slukar allehanda magasin om musik, litteratur, film, tv och politik, tar frukosten på balkongen med bilarna brusande nedanför medan man verkligen njuter av morgontidningen - och går på Kallis en gång i veckan för att rena själen. Samtidigt som man ska springa på bio titt som tätt (Spegeln) och dessutom vara hejsan tjenare med i alla fall bartendrarna på Pickwick, Möllan, Tempo, Metro och Brogatan - eventuellt också Bishop's arms och Siesta.

Inte helt lik den andra drömmen, således.
De är dessutom extremt svåra att kombinera.

Barna i Bullerbyn eller High fidelity?

Aaaaaaaaaaarrrrgh!

This is for all you blog lovers out there

Jag gillar bloggar. Jag älskar bloggar. I alla fall om den som skriver kanske inte nödvändigtvis lever ett superintressant liv - men åtminstone reflekterar över det. Min gamla arbetskamrat Lisa hade varit helt optimal för en blogg, ingen har så många intressanta tankar om sig själv och sin närhet som hon.

Jag har tre favoritbloggar än så länge; Fredrik Virtanens (Aftonbladet, mycket musik & Stockholm), Robert Lauls (Aftonbladet, fotboll fotboll fotboll) och Hanna Flodrs (veterinärstuderande musikrecensent) och jag letar gärna upp fler. Det krävs dock, för att det ska bli intressant, att bloggaren har ett hyfsat stort ego. Annars kan man omöjligt skriva så mycket om sig själv som krävs.
Eller tänka så mycket på världen som roterar runt ens axel.

http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen
http://www.aftonbladet.se/blogg/laul
http://mammamu.blogspot.com

Nykter

Hm. Inte så farligt som man skulle kunna befarat. Eller, ingenting var så farligt egentligen. Varför är det så att man känner sig onyktrare efter att ha druckit 4 öl på krogen än 4 öl hemma? Kände mig helt fräsch när jag gick och lade mig igår, kollade traditionsenligt på Sex and the city och CSI - hade jag kommit från krogen hade jag stupat i säng och somnat utan att ägna tv:n en blick. Märkligt.

Blev ingen skiva inspelad igår, men jag rensade duktigt i spellistan i min iTunes. Mycket som legat där och skräpat, jag menar hur ofta spelar jag "No hasch hasch"? Så istället för skiva fick jag en lista på över 300 låtar som innehåller allt från Alejandro Escovedo till Orup - med Edith Piaff däremellan. En utmärkt mix, som kanske skulle kunna behöva kompletteras. Men det får bli när jag kan beställa en iPod. iPod! iPod! Jag vill ha en iPod!

I helgen måste jag träna.

Och diska.

Nunnekväll

Ah, har precis kört ut två nunnor. Balkong och värme är en farlig kombination, speciellt om vi lägger till vin och pratgalna vänner. Men någonstans handlar det väl ändå om livskvalitet.
Jag är bara inte säker på att jag säger samma sak imorgon bitti.
Då är det fredag!