onsdag, mars 22, 2006

En skiva till


Totta Näslunds sista skivinspelning.
Nya översättningar av Bob Dylan.
Tillsammans med Mikael Wiehe.

Det kan väl för tusan inte bli annat än bra?

3 kommentarer:

  1. Anonym11:52

    Totta var fin, Dylan är fantastisk och Wiehe...
    Fick plösligt samma irriterande känsla som dyker upp när ett jordgubbsfrö fastnar mellan tänderna och vägrar lossna.

    SvaraRadera
  2. Ah. För mig är han sockret i grädden.

    SvaraRadera
  3. Anonym12:07

    På frågan huruvida man ska undvika socker, svarar livsmedelsverket: ”Nej, men man ska absolut begränsa intaget.”
    Rekommenderar boken ”Blodsockerblues” av Fredrik Paulun.

    SvaraRadera